Sverigedemokraterna 2.0

Widar Andersson: Jimmie Åkesson påminner om Fredrik Reinfeldt i sina insikter om S

När man går på tvärs mot sina yttergruppers förväntningar så ökar marginalväljarnas intresse.

Det vet Socialdemokraterna sedan urminnes tider.

– Vi förstår vad som är möjligt att göra, sa Jimmie Åkesson.

Jimmie Åkesson möttes av jublande partivänner när han talade från scenen i Norrköping. Så brukar det vara för Åkesson. Han har en mycket stark ställning i sitt parti. Men än viktigare för SD: s chanser att växa är när jublet blandas upp med inbjudande kompromisser åt marginalväljarnas håll.

1300 sverigedemokrater med uppdrag i kommuner och regioner runt omkring i landet samlades under helgen på Louis de Geer i Norrköping. På programmet står bland annat att anta ett kommunpolitiskt program, att umgås på seminarier, mingla i Louis de Geers stora foajé, partifesta i Värmekyrkan och att lyssna på partiledaren Jimmie Åkesson. Jag var där.

Expressens eminente politiske krönikör Viktor Barth-Kron konstaterade inför SD-träffen i Peking att detta är: "Veckan då SD på allvar blev nya S". Det är mycket vaket fångat av Barth-Kron.

Sverigedemokraterna ingår i regeringsunderlaget för Ulf Kristerssons borgerliga regering. Tidigare i veckan blev det känt att regeringen och SD var överens om att undanta skolans och sjukvårdens medarbetare från plikten att informera polis/Migrationsverket om man stött på människor utan uppehållstillstånd i sina verksamheter. Vilket var ett besked som gick på tvärs mot skarpa uttalanden från SD om att "alla offentligt anställda" skulle bli skyldiga att rapportera sina misstankar om att den eller den invandraren befann sig i Sverige på olagliga grunder.

Regeringens utredare Anita Linder presenterade starka argument för att det mest effektiva är att ge ett antal statliga myndigheter - bland annat Skatteverket, Försäkringskassan och Kriminalvården - ansvaret för informationsplikten. När det blev känt att SD kompromissat med sina uppfattningar i dessa frågor fick partiet, skriver Viktor Barth-Kron, utstå stark kritik på temat: "Sverigedemokraterna har sålt sina ideal för makten, lagt sig platt för finborgarna och förstört landet." Vilket är ett slags kritik som Socialdemokraterna sedan lång tid tillbaka har ett i grunden symbiotiskt och positivt förhållande till.

Logiken är enkel skriver Viktor Barth-Kron: "Varje gång Göran Greider sitter i tv:s morgonsoffa och suckar över uteblivna skattehöjningar hör marginalväljarna – som inte vill ha några stora skattehöjningar – att de där sossarna kanske inte är så farliga ändå."

SD är nu i ett liknande läge. När högerfalanger och främlingsfientliga suckar över uteblivna aggressioner mot invandrare hör marginalväljarna att den där Åkesson är nog inte så farlig ändå.

Jimmie Åkesson kommenterade indirekt kritiken i sitt tal på lördagseftermiddagen: "Vi vet vad som måste göras - och vi slåss för det. Men, vi förstår också vad som är möjligt att göra, i den verklighet vi lever i nu. Och vi vet att verkligheten förändras."

Vanligt folk gillar kort sagt kompromisser eftersom kompromisser påminner om det vanliga livets ständiga behov av jämkanden och anpassningar. Åkesson påminner därför alltmer om Fredrik Reinfeldt i sina insikter om vad det är som gjort Socialdemokraterna så stora.