Anders Lindberg och (S)vT

 

Granskning SVT och SR
Roger Sahlström
20251203

Anders Lindbergs största rädsla: att SVT inte längre lyder

Det här är Anders Lindberg i sitt renaste destillat: en politisk chefredaktör som inte längre bemödar sig med argument. Han bara ropar. Och han ropar samma sak varje gång: ”Högern hotar demokratin!”.

Att SVT i ett enda inslag inte fullt ut bekräftar hans världsbild blir i hans logik ett bevis på att public service håller på att bli ett högerprojekt. Det är en påminnelse om den märkliga svenska grundtanken som präglat socialdemokratin i generationer: demokrati råder när Socialdemokraterna styr – allt annat är avvikelse, fara eller ”auktoritärt”.

Att halva landet röstar på partier som inte delar hans linje räknas inte. De är fel väljare. Fel känslor. Fel perspektiv. Därför kräver han, i praktiken, att SVT ska spegla Socialdemokraternas känslor snarare än verkligheten.

När han skriver att ”vänstern inte får vara med” ignorerar han samtidigt decennier av redaktionell dominans från just hans egen ideologiska krets. I hans värld är representation liktydigt med att någon som tycker precis som han ska sitta i varje studio, varje panel, varje Agenda-inslag. Allt annat är ”vrid åt höger”.

Sedan kommer det obligatoriska Trump–Åkesson–populism-blocket. Allt ska pressas genom samma mall. Att SD kritiserar SVT är odemokratiskt; att Socialdemokraterna i årtionden pressat och format public service är däremot bara ”ansvar”. Det är en projicering så grov att man nästan tappar andan.

Och det som gör helheten fullständig är tystnaden. Att Lindberg inte med en stavelse nämner Socialdemokraternas egen trollfabrik – avslöjad, dokumenterad och bortförklarad med samma pinsamma reflex som alltid – säger allt om vilken vidrigt hycklande representant för S han är. Han kräver renhet av andra medan hans eget parti sitter fast i smutsen upp till öronen.

Att sedan dra fram TV4:s så kallade ”trollfabrik”-granskning som mätsticka är rent skrattretande, särskilt med tanke på hur djupt ifrågasatt den blivit av insatta. Men i Lindbergs värld blir narrativ alltid sanna så länge de är användbara.

Det är också talande att han vägrar se den uppenbara orsaken till SVT:s skakiga förtroende. Problemet är inte högerns kritik. Problemet är redaktionernas egen likriktning och deras oförmåga att hantera en offentlighet där de inte längre kan förvänta sig automatiskt ideologiskt gehör.

Slutklämmen – att man lika gärna kan göra Åkesson till julvärd – är bara ett desperat skämt från någon som vant sig vid att ha monopol på högtalarna och nu märker att publiken inte längre lyder.

Kort sagt: det här är ingen analys. Det är ett SOS från ett etablissemang som inte längre är ensam vid mikrofonen. Och de står på ett sjunkande skepp men vägrar agera rationellt för att rädda sig själva.

Lindbergs litania:

I söndagens Agenda diskuterades, igen, att SD:s väljare har lägre förtroende för SVT än andra partiers väljare. Vrid åt höger! Är det underförstådda budskapet.

Bakgrunden är högerns myt om ”vänstervridning” av public service.

Denna gång aktuell av att SD försökt kalla SVT på tillrättavisning i riksdagens kulturutskott och av högerdebattören Henrik Jönsson i nya TV-satsningen 100%.

Som vanligt fick ingen till vänster delta i diskussionen utan Johan Hakelius från konservativa Fokus ställdes mot Amanda Sokolnicki från liberala Dagens nyheter.

Den halva av befolkningen som röstar på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartier får sedan regeringsskiftet sällan se sina åsikter representeras i SVT. Inte ens när ”vänstervridning” ska diskuteras får vänstern vara med.

Ängsliga SVT

Inramningen var en intervju med SVT:s relativt nya vd Anne Lagercrantz. Och en med SD:s kulturpolitiske talesperson Alexander Christiansson.

Det som lyser igenom är en närmast bottenlös ängslighet inför vad Sverigedemokraternas väljare kan tänkas tycka och känna. SD har ungefär 20 procent av väljarna bakom sig men verkar uppta nästan hela SVT:s uppmärksamhet.

Dagens SVT skulle aldrig våga granska SD som TV4 gjorde i sin gransking av partiets trollfabrik.

Det har blivit en mycket märklig situation där val av ämnen, gäster och programidéer verkar styras av vad man tror en politiskt väl motiverad minoritet vill ha.

Hopplöst

Dessutom är det ett hopplöst projekt.

SVT försöker vinna nya tittare som uttalat inte gillar riktig journalistik. Och som saknar förtroende för i princip alla institutioner i den liberala demokratin.

Tittare som inte vill se några granskningar av SD utan få sina åsikter bekräftade. SVT försöker konkurrera med plattformar som Riks och Bulletin, med Ivar Arpis nyhetsbrev och poddar som ”Sista måltiden”.

Det kommer inte att gå. Eftersom det handlar om ideologi och inte om förtroende.

Högern visar tänderna

I den högerpopulistiska spelboken, från Donald Trump till Jimmie Åkesson, är ett bärande tema att undergräva förtroendet för tidningar och public service. Auktoritära rörelser vill ha lydiga journalister.

Detta behöver SVT förstå. Eftergifter kommer inte att fungera utan bara följas av nya krav. Ängslighet leder till mer ängslighet.

SVT har faktiskt ett val.

Antingen står man upp för journalistik. Och då bör alla röster få höras, allt kunna granskas och alla ämnen diskuteras.

Eller så kan man göra Jimmie Åkesson till julvärd direkt, så är pinan slut.

Germunds slutsats; Lindberg är helt enkelt ett troll!