Magdalena Andersson har en märklig inställning till medier. Hon är mycket källkritisk till det hon läser, har god koll på vad som skrivs och vad som debatteras – men tycks inte veta vad som skrivs när det handlar om kritik mot hennes eget parti. Det är en praktisk hållning, men frågan är om den är ärlig.
När granskningen gäller det egna partiet tycks Socialdemokraternas ledare varken läsa tidningar, kunna ta ansvar eller vilja veta. I stället angrips budbäraren. Anderssons ledarskap prövas när hon angriper Kvartal i stället för att kräva ett svar från en partikamrat.
Därför angriper S nya medier
Socialdemokraterna har en lång historia av att försöka mobilisera väljare genom att skrämmas med nya medier, samtidigt kritiserar de andra partier som uttrycker kritik mot media.
Strax före jul publicerade tidskriften Kvartal en stor artikel om hur Socialdemokraterna i Malmö pressar det övriga lokala föreningslivet att stötta partiet.
Reportaget var gjort av två ytterst kvalificerade journalister. Jenny Strindlöv har bakom sig en rad egensinniga och uppmärksammade granskningar – bland annat infiltrerade hon extremhögern för Uppdrag Gransknings räkning, och de senaste åren har hon visat unikt mod genom att belysa förtrycket inom den romska minoriteten.
Hennes kollega Federico Moreno har en lika gedigen bakgrund på Sydsvenskan och Expressen. En gång nominerades han till Stora journalistpriset i kategorin årets avslöjande efter att ha belyst väktarvåld. Personligen har jag uppskattat hans inblickar i det mångkulturella Malmö.
Kvartals granskning har lett till en hel mängd uppföljande artiklar. Det är solid journalistik av ett slag som borde ha fått Socialdemokraternas partiledning att agera.
Men i årets första partiledardebatt valde Magdalena Andersson istället att ifrågasätta tidskriften. “Jag känner inte till det som har skrivits i Kvartal”, påstod hon på direkt fråga. “Jag vet däremot att man inte ska ta allt som står i Kvartal för en direkt sanning.”
Det är illa att Magdalena Andersson utnyttjar sin politiska makt att underminera förtroendet för seriös journalistik. Det är också en smula hycklande.
Socialdemokrater har knappast dragit sig för att brännmärka andra vid minsta mediekritiska ansats. Förslag att minska public service mångmiljard-anslag, synpunkter på partiorganet Aktuellt i Politikens trollkontoverksamhet, eller bara det enkla faktum att vi har en högerregering har utmålats som demokratihot. Se exempelvis “SD:s högerregim hotar grunderna i vår demokrati” (DN Debatt 7/5-23).
Den högstämda retoriken är som synes tämligen bedräglig. Den är i själva verket en metod att försöka göra ned motståndare och skrämma upp lättrörda opinioner.
Socialdemokraterna har en lång historia av att försöka mobilisera väljare genom att skrämmas med nya medier. Allt från radiosändningar, parabolantenner, kabel-tv och numera nättidskrifter har demoniserats, i synnerhet om de har framträtt under borgerlig regering.
Vid Folk och försvars rikskonferens i Sälen tog Magdalena Andersson partiets mediemotstånd ett steg vidare. Måltavlan var Elon Musks plattform X. "Ett handslag om att vi alla lämnar X, det tror jag vore toppen", sade Magdalena Andersson till Expressen. "Om hela svenska journalistkåren valde att lämna X till exempel så skulle det finnas många fördelar med det, som jag skulle vara entusiastisk över."
Bland de största kontona på X finns många av Magdalena Anderssons mest framträdande kritiker. Det vore förstås behändigt för henne om de kunde lägga av.
Hennes retorik ingår ett internationellt mönster. I Norge vill Arbeiderpartiet förbjuda Elon Musks AI. I England driver Labourregeringen motsvarande linje. Magdalena Anderssons påhopp på Kvartal är bara ett exempel i raden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar