Islamister med dominanskultur

 

Vi borde lärt oss vid det här laget att fundamentalister gärna visar upp en demokratisk fasad så länge det gynnar deras agenda.

Publicerad: 2026-01-07

Vårt samhälle vilar i stor utsträckning på något så vackert som tillit. Det gäller allt ifrån att lita på myndigheter, polis och rättsväsende och inte minst på hur det civila samhället bedriver sin verksamhet. Men denna tillit får inte vara blind. För en vecka sen kunde Sofie Löwenmark på sajten doku.nu avslöja hur islamister obehindrat bedriver verksamhet på Högsbo bibliotek vid Axel Dahlströms torg i Göteborg.

”Med Göteborgs stads godkännande håller Frölunda moské fredagsbön och koranskola i ett av stadens kulturhus vid ett allmänt bibliotek. Moskéföreträdare och imamer har spridit islamism, grov antisemitism och stöd för Hitler och terrororganisationer, och under en predikan kallas undervisningen i svenska skolor för smuts. De få gånger kvinnor tillåts närvara vid böner göms de bakom draperier.

Socialdemokratiska toppolitiker har vid upprepade tillfällen träffat moskéföreträdare i lokalerna. ”Jag har mött dem en gång och då framkom inga uttryck för antisemitism”, säger kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Jonas Attenius, till Doku. Han sätter fingret på problemet. Fundamentalister säger aldrig sanningen när den riskerar att försämra organisationens förutsättningar. Ska man få arbetsro visar man upp en demokratisk fasad mot maktens representanter.

Dokus avslöjande om radikaliserande miljöer i stan är nämligen inte det första. Under lång tid har Löwenmark med stort mod tagit sig för att visa upp en fundamentalistisk undervegetation inom föreningslivet i Göteborg. Priset för vår vägran att ta till oss denna kunskap betalas av dem, företrädesvis kvinnor, vars liv begränsas i en fundamentalistisk miljö.

Göteborg har även historiskt utmärkt sig som platsen där en oproportionerligt stor andel unga människor efter att ha radikaliserats i olika miljöer reste till Syrien för att strida för IS. Det är en skam för staden men ingen hemlighet. Jag försökte själv med begränsad framgång lyfta fram fenomenet i sökljuset.

Detta drabbar göteborgare. Man kan vara förbannad för att våra skattepengar används i rent osmaklig propaganda för extremistiska värderingar. Men för alla de medborgare som lever under hedersförtryck i en fundamentalistisk miljö, ja då kan det vara på liv och död. För att nu inte nämna den antisemitism som växer i skuggan av olika ”aktivisters” insatser vid demonstrationer på stan. Där man ropar en sak på svenska och en annan på arabiska.

Mönstret går igen. Genom att ljuga om vad man egentligen står för parasiterar dessa organisationer på vår samhälleliga tillit. Vita lögner som visar en demokratisk sida utåt men som döljer ett avskyvärt innehåll. Det duger inte längre att säga att vi inget visste. Inte när Doku och andra modiga journalister gång efter annan plockar fram ett kunskapsunderlag som tydligt pekar ut de värderingar som visar upp sitt fula tryne när man tror att ingen hör eller ser.

Man ska inte komma undan med fusk, lögner och antisocialt dominansbeteende. Mobbare ska möta motstånd. Och tillit i all ära men man behöver inte vara en idiot.

Tillägg:

dominanskultur  skamkultur

I Sverige och resten av västerlandet är folk vana vid att det finns olika uppfattningar. Det är en effekt av det öppna samhället med yttrandefrihet och fri opinionsbildning. Om jag tycker något så finns det oftast någon som tycker att jag har fel. Det kan jag leva med.

Så är det inte i de länder som har bidragit med lejonparten av det senaste decenniets invandring till Sverige. Där är det inte legitimt att ifrågasätta den etablerade ordningen, inklusive religionen; den som gör det betraktas som en brottsling.

Det leder i sin tur till att de flesta uppfattar de egna normerna och uppfattningarna som objektivt riktiga och att de bör gälla i hela världen. Den attityden tar man med sig också när man flyttar till annat land, exempelvis Sverige.

I klanbaserade kulturer är det också viktigt att kräva ”respekt”. Inte respekt i betydelsen att bli beundrad utan respekt i form av underkastelse.

En klan är aldrig starkare än den svagaste länken. Därför blir en medlems förlorade heder inte bara ett nederlag för individen, i stället utgör det ett hot mot hela klanen. Och den som framstår som stark utgör ett skydd för klanen.

Övertygelsen om den egna kulturens överlägsenhet över den svenska och de dominansbeteenden som syftar till att tvinga fram ”respekt” ligger bakom mycket av det som upprör och skrämmer de flesta av oss: Förnedringsrån mot barn och ungdomar.

Gruppvåldtäkter och sexuellt ofredande. Busliv på bibliotek. Upplopp och stenkastning mot polis och annan blåljuspersonal. Hot mot personal på offentliga inrättningar, på sjukhus och i skolan. Och tendensen att möta kritik och ifrågasättande med hot om våld.