SVD
Vänstern, sluta flirta med den radikala islamismen
När America Vera-Zavala sätter Amanj Aziz på Dramatens scen når vänsterns olämpliga flirtande med radikal icke-demokratisk islamism nya höjder. Det skriver Anosh Ghasri.
Efter pjäsen ”Svenska hijabis” ägnar sig America Vera-Zavala åt ännu ett kontroversiellt, men ack så samtidsspeglande, projekt. Denna gång ställer Vera-Zavala den muslimske mannen på scen för att lyssna på vad han har att säga och för att se om ”våra” ögon förmår att upptäcka den rasifierade muslimens upplevelser.
Fokus är även denna gång den pyrande islamofobin som i en passionerad tango med den obotliga rasismen dansar sig fram genom det svenska samhället. Det är ett bestämt postulat med en skräddarsydd ideologisk lösning; Sverige lider av rasism och botemedlet är rasifierade muslimers upplevelser.
Rollen som muslim förlänas den för sina antidemokratiska åsikter ökände Amanj Aziz. I egenskap av chefredaktör för den radikala webbtidningen ”Ummah Observer” argumenterade han, som Sofie Löwenmark påpekat i Timbros nättidning Smedjan, för att muslimer inte ska rösta i demokratiska val. Under sin tid i den nedlagda föreningen TUFF bjöd Aziz in predikanten Bilal Philips, känd för sin antisemitism och sitt förakt för homosexuella.
islamiskt forum
Azizs omättliga behov att skuldbelägga den vite mannen för muslimers problem varit ett återkommande tema.
Som en flitig skribent på nyansmuslim.se, en sajt med ambitionen att bekämpa ”den strukturella rasismen där vithetsnormens hegemoni fortfarande anses vara tabubelagt att kritisera”, och där skribenterna inte behöver ”stå till svars för majoritetssamhällets krav och normer”, har Azizs omättliga behov att skuldbelägga den vite mannen för muslimers problem varit ett återkommande tema. Efter terrordåden i Paris menade han att vita opinionsbildare i Sverige ”gör allt i sin makt för att bevara vit överhöghet”, vilket ”sker med olika, men högst medvetna strategier”.
Vera-Zavalas projekt visar hur vänsterns sedan länge pågående olämpliga flirtande med radikala icke-demokratiska islamistiska krafter nu når nya höjder, i Dramatens salonger. Att Vera-Zavala, själv en gång en del av vänsterrörelsen Attac – en av de organisationer som deltog i protesterna i Göteborg under EU-toppmötet 2001 – omger sig med andra som befinner sig på den politiska ytterkanten är kanske inte så konstigt.
Tvåmannaensemblen på Dramaten kompletteras dessutom med rapparen Carlito, som delar Azizs lidelse. I en debatt om antisemitismen i svensk hiphop menade han att Jan Guillou, som en vit man från kultureliten, spydde galla över de redan bespottade ”icke-vita minoriteterna i samhället”.
Den vänster som en gång såg rättvisa och jämlikhet som en materialistisk klasskamp, är idag så förlamad av kontextlösa och till absurdum drivna akademiska tankegods.
Kaka söker maka. Ytterligheterna finner varandra i Vera-Zavalas famn på Dramaten. På teaterns hemsida presenteras Aziz som en socialt engagerad röst, aktiv i ”diskussioner som berör dekolonialitet i Sverige”. Inte ett ord nämns om hans världsbild och förehavanden. Varför? Jo, för att han enligt vänsterns nya dramaturgi betraktas som en förtryckt, rasifierad muslim som slår underifrån mot en förtryckande vit överhet.
Den vänster som en gång såg rättvisa och jämlikhet som en materialistisk klasskamp, är idag så förlamad av kontextlösa och till absurdum drivna akademiska tankegods att den står lika handfallen i försvaret av jämställdhet mot förorternas moralpoliser som rådvill när Kaplan-gate begav sig eller när Omar Mustafa sånär valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse. Istället för radikala idéer om skatter och revolution, tilltalas idag många inom vänstern av radikala idéer som dekolonialitet och vithetsnormens ondska.
Vänstern har dragit modernismens självkritik till sin spets, och låter allt passera. När detta nu kombineras med en radikalislamistisk världsbild, utan erfarenhet av upplysningen, uppstår en olycklig symbios – och det är där ”Muslim ban” utspelar sig. De intresserade kan med fördel läsa Eli Göndörs ”Självspelande kulturkonflikt” (Fokus 12/10 2017) för denna symbios idéhistoriska utveckling.
Kärnfrågan i den här debatten är inte censur, vilket vänsterskribenten Daniel Suhonen vill få det till och samtidigt avfärdar Aziz förehavanden med att ”mannens eventuella islamism är inte det primära” (Expressen, 24/10), utan att ickedemokratiska krafter fördöms eller rättfärdigas beroende på avsändare.
Anosh Ghasri
EXPRESSEN
Rädda Barnen är naivt inför islamismen
Islamisten som drevar mot rektor Linnea jobbar åt Rädda Barnen.
Sverige är uppenbarligen inte fritt från naivitet inför islamismen.
Patrik Kronqvist
Många förorter beskrivs i mörka ordalag, men det finns en styrka på dessa platser som sällan beskrivs i medierna. Det är temat för ett panelsamtal i Svenska kyrkans regi i Göteborg på torsdag.
Det ligger något i den beskrivningen. Genom åren har jag därför försökt lyfta de modiga personer – ofta kvinnor – som bekämpar hedersvåld, homofobi och islamism i sina bostadsområden. Och därför är jag särskilt stolt över att Linnea Lindquist, mer känd som Rektor Linnea, är fristående kolumnist på Expressens ledarsida.
Till vardags är hon en engagerad skolledare som har arbetat för att lyfta skolresultaten i utsatta områden i Göteborg och Stockholm. Som debattör på fritiden beskriver hon friskolemarknadens negativa effekter liksom sina erfarenheter av sådant som hedersförtryck och antisemitism.
Det klarspråket har betingat ett högt pris.
Sedan i höstas har det pågått ett drev för att få Linnea Lindquist avsatt från jobbet som biträdande rektor på en skola i Stockholm. Hon utmålas som islamofob och rasist, bland annat med hänvisning till kolumner i Expressen.
Man får verkligen hoppas att han inte bemannar Rädda Barnens orostelefon mot radikalisering.
Men hon har idogt fortsatt att skriva texter, spela in podcasts och medverka i statliga utredningar. Framförallt har hon fortsatt att arbeta för att eleverna på hennes skola ska få de allra bästa förutsättningarna i livet. Med andra ord är hon ett utmärkt exempel på de goda krafter som finns och verkar i förorterna varje dag.
Men Linnea Lindquist fick ingen inbjudan att delta i panelen. Det fick däremot islamisten Amanj Aziz som har drivit på för att få henne sparkad. I en serie hätska inlägg har han bland annat hävdat att Lindquist är ett exempel på att svensk skola har ”infiltrerats av personer som ser ner på muslimska barn”.
Själv förnekar Amanj Aziz att det pågår ett drev mot Linnea Lindquist och han har tidigare avfärdat min kritik av honom som ”klyschiga personangrepp”.
Men enligt Sofie Löwenmark på stiftelsen Doku, som granskar den islamistiska miljön i Sverige, har Aziz en lång bakgrund i diverse islamistiska organisationer.
Han har bjudit in hatpredikanten Bilal Philips som förordar dödsstraff för homosexuella och som chefredaktör för tidningen Ummah Observer publicerat artiklar som relativiserar självmordsdåd och själv argumenterat för att muslimer inte bör rösta i demokratiska val, skrev Löwenmark år 2017.
Numera driver han Insan – (insane?) Institutet för Samhällsanalys, tidigare Nyans:Muslim – där han bland annat anklagar ”Uppdrag gransknings” bevakning av missförhållanden inom moskéer som islamfobisk. Han har också uppdrag åt Rädda Barnen.
Länge öste stat och kommuner bidrag över de miljöer som Aziz varit verksam i. Men sedan några år har de flesta offentliga bidragskranar lyckligtvis stängts av. Uppenbarligen finns det dock välrenommerade organisationer som fortfarande inte ser något problem med att ge legitimitet åt figurer som Aziz.
Något panelsamtal hos Svenska kyrkan på torsdag blir det dock inte. Efter att Azizs medverkan i panelen uppmärksammats i sociala medier i helgen försvann under måndagen hans namn från presentationen av programpunkten. Enligt Göteborgs stift beror det på att Aziz själv bokat av sin medverkan.
Hur Rädda Barnen och generalsekreteraren Åsa Regnér ser på saken är fortfarande inte känt. I den ursprungliga inbjudan till panelsamtalet presenteras Aziz som ”rådgivare för områdesutveckling” åt organisationen. Vad det jobbet innebär är oklart – men man får verkligen hoppas att han inte bemannar Rädda Barnens orostelefon mot radikalisering.
Den bekostas av statliga Centrum mot våldsbejakande extremism och var rimligen tänkt att utgöra ett skydd mot den typ av miljöer som Aziz varit verksam i – inte att finansiera dem.
Sverige är uppenbarligen inte fritt från naivitet inför islamismen.
EXPRESSEN
Muslimska nätverk vill ha segregation
I den politiska debatten pratar man om integration. Samtidigt växer ett parallellsamhälle fram i tysthet. Det är ingen slump.
I muslimska och arabiskspråkiga grupper på sociala medier blir det tydligt. Även när ämnet är utbildningar och jobb kretsar samtalen till stor del kring lojalitet. Man vill stärka den muslimska gruppen, inte samhället i stort. Det är separatism i stället för integration.
Islamisten Amanj Aziz har klätt sin separatism i termer av ”ekonomisk solidaritet”. Han argumenterade för att muslimer, som numera är en stor grupp i Sverige, måste använda ekonomin för att stärka den muslimska gemenskapen. De uppmanades att kontrollera om något ”syskon” erbjöd den vara eller tjänst man behövde, och i så fall skulle man handla där. Företagare skulle endast anställa andra muslimer och aktivt stödja moskéer och muslimska föreningar genom rabatter, lokaler eller riktade arbetstillfällen.
Det separatistiska synsättet är Amanj Aziz tyvärr långt ifrån ensam om.
Malmöimamen Salahuddin Barakat har vid upprepade tillfällen uppmanat svenska muslimer att bygga egna medieplattformar. Muslimer kan, enligt honom, inte lita på traditionella medier som ägnar sig åt ”censur, partiskhet och desinformation”. Han förespråkar egna kanaler för att forma opinionen så att den gynnar den muslimska gruppen.
Det tycks faktiskt inte finnas någon samhällsfråga som inte filtreras genom den sortens perspektiv.
Nyligen startades ett elhandelsföretag som huvudsakligen vänder sig till det muslimska samfundet. En del av intäkterna ska subventionera elkostnaderna för moskéer, för att stödja ”våra samhällen”. Muslimska föreningar i Norrköping och Göteborg uppges redan ha tecknat avtal.
På sociala medier växer parallella ekosystem fram där man köper, säljer, nätverkar och söker råd inom grupperna för att stödja Umman. Allt utspelas avskilt från det omgivande samhället.
Här efterlyses regelbundet allt från trafiklärare, psykologer, dagmammor och läkare till elektriker, fotografer, flyttfirmor och städföretag – med ett gemensamt krav: företagen ska drivas av muslimer.
Här efterlyses regelbundet allt från trafiklärare, psykologer, dagmammor och läkare till elektriker, fotografer, flyttfirmor och städföretag – med ett gemensamt krav: företagen ska drivas av muslimer. Det anordnas evenemang med rubriker som ”Hur kan vi långsamt stärka den muslimska communityn finansiellt och ekonomiskt?”.
I Skåne söker en man som ska frakta grus efter en muslim med tippbil eftersom han uttryckligen vill anlita ”en av sina egna”. Samma logik går igen i diskussioner om välgörenhet, där man vill ha garantier för att donationerna enbart går till muslimer.
Många diskussioner rör verksamheter där muslimska värderingar sägs krocka med svenska. De kan gälla närmast vad som helst, till exempel gym. En nisch med träningsanläggningar som tillämpar strikt könssegregering och förbjuder musik av religiösa skäl har vuxit fram.
Men inte heller initiativ som skapas av och för muslimer går fria från kritik. Det uppstår ofta diskussioner om vad som är halal eller haram.
När en kvinna presenterar träningskläder för muslimska kvinnor möts hon av invändningar. Plaggen är visserligen långärmade men för åtsittande. Flera menar att märket därmed inte är islamiskt och ifrågasätter hennes intentioner.
Är det möjligt för en muslimsk syster att arbeta inom vården trots kortärmat, och i så fall hur? En frågar om det är haram att jobba som damfrisör om kunderna även är svenska kvinnor som inte är muslimer. Åsikterna går isär, men flera menar att det är säkrast att arbeta på en insynsskyddad salong för muslimska kvinnor.
Ju fler inlägg och kommentarer av den sorten som jag läser, desto tydligare blir det för mig att den offentliga synen på integration som något bra och eftersträvansvärt inte är besvarad av alla. Jag hör ett eko från ett torgmöte med ett nystartat parti som huvudsakligen vände sig till muslimer som jag besökte inför valet 2022. Där sa man rakt ut att det är mer segregation, och inte mindre, man vill ha.
SMÅLANDSPOSTEN
Rädda barnen från Rädda Barnen
Hur kan en organisation som tidigare gjort verkligt fina insatser för barn, i dag relativisera hedersförtryck och legitimera islamism?
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje.För kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Varje organisation som inte uttryckligen är höger kommer förr eller senare att bli vänster.
När du skänker pengar via pantautomaten till Rädda Barnen tänker du sannolikt inte att du finansierar kulturrelativism, eller i värsta fall islamism. Men det finns ett uttryck som säger att ”Varje organisation som inte uttryckligen är höger kommer förr eller senare att bli vänster”.
Sannolikt handlar det ofta om att aktivistiska och engagerade personer i längden lyckas styra en organisation till att bli vänster. Och med tiden kommer de som inte är uttalat vänster sakta men säkert att försvinna från organisationen.
Det är förmodligen vad som skett inom en rad förment ideella organisationer de senaste åren, organisationer som Amnesty, Civil Rights Defenders och Oxfam. Påpekas bör att flera av dessa organisationer tidigare gjorde viktiga saker och bidrog positivt till världen.
Senast i raden att uppmärksammas för sin tveksamma verksamhet är Rädda Barnen, som tidigare gjorde verkligt fina insatser för barn. Under andra världskriget hjälpte de tusentals barn från krigsdrabbade länder till familjer i Sverige. På 70-talet byggde Rädda Barnen daghem och hjälpte till att samla in kläder och mat till barn i Vietnam.
Under rubriken “Jag har varit naiv inför islamismen i Rädda Barnen” beskriver den politiske redaktören på Expressen, Patrik Kronqvist, en organisation som legitimerar antisemitism och hedersförtryck.
Islamisten Amanj Aziz, som har en lång bakgrund i islamistiska kretsar, som har bjudit in hatpredikanter och relativiserat självmordsdåd, har fått uppdrag åt Rädda Barnen. Flera av Rädda Barnens evenemang är könsseparerade. Av en person som tidigare hade förtroendeuppdrag inom Rädda Barnen beskrivs organisationen som ”tyst inför känsliga frågor som hedersförtryck och könsstympning” och allt deras arbete mot diskriminering i princip uteslutande kretsar kring islamofobi.
Sofie Löwenmark, som driver sidan Doku som bevakar den radikala islamismen i Sverige, beskrev under 2023 att en kvinna som på Rädda Barnens stödtelefon för hedersutsatta barn bar niqab, alltså heltäckande slöja. Kvinnan har också beskrivits som en ”sann inspiratör för den muslimska ummahn”. På frågan om Rädda Barnen ansåg att detta var lämpligt svarade de att det är en del av ”religionsfriheten”.
Statliga bidrag har snarast gjort civilsamhället politiskt följsamt
Detta har skett gradvis över tid. Och ju mer skattepengar som pumpats in, desto mindre fritt och ideellt har civilsamhället blivit. Statliga bidrag har snarast gjort civilsamhället politiskt följsamt, vänster och (som ofta går hand i hand) kulturrelativistiskt, där legitimering av islamism inte sällan ingår.
Precis som hos de flesta civilsamhällesorganisationer, kommer majoriteten av Rädda Barnens pengar från offentliga bidrag. Enligt Expressen hade organisationen 1,5 miljarder kronor i intäkter 2023. Men enbart åtta miljoner kronor var från medlemsavgifter. 400 miljoner kronor kom från donationer från privatpersoner, stiftelser och företag. De resterande hundratals miljonerna var skattepengar, från framför allt Sida, FN och EU.
Att vanligt folk slutar ge panten till Rädda Barnen är en klen tröst. Man kan dock fråga sig hur en organisation som Rädda Barnen, som inte uteslutande arbetar för barnens bästa, får en enda skattekrona i stöd?
FOKUS
Det lönar sig att protestera mot islamism – ständig vaksamhet nödvändig
Pinsamt att en tidning ska behöva gripa in för att stoppa Rädda Barnens islamistiske medarbetare, skriver Jacob Rudenstrand.
Idag skulle en känd islamist, Amanj Aziz, medverka i ett panelsamtal i regi av Svenska kyrkan i Göteborgs stift. Men sedan Expressens Patrik Kronqvist uppmärksammat saken, har Amanj Aziz namn tagits bort från programmet.
Det är mycket bra. Men samtidigt är det pinsamt att det ska krävas att en stor tidning ingriper för att Svenska kyrkan ska inse behovet av bakgrundskoll. Än värre är det att Rädda Barnen skickat fram honom.
Amanj Aziz beskrevs – innan han ströks ur dagens program – som ”rådgivare för områdesutveckling, Rädda barnen”.
Aziz var drivande bakom salafistorganisationen iERA, som enligt Försvarshögskolan blev grogrund för IS-sympatisörer och IS-krigare. I höstas ägnade han sig åt drev mot Husbyrektorn Linnea Lindquist som blivit känd för sitt arbete mot hedersförtryck och antisemitism.
Rädda barnen borde ha lärt sig aktsamhet tidigare. Redan 2008 anklagade forskaren Pernilla Ouis, som då själv var muslim, Rädda barnen för att censurera den rapport om hedersförtryck och sexuella övergrepp i Mellanöstern som hon var ansvarig för. Enligt Rädda barnen fick man inte ”fördöma en hel kultur eller religion”.
När organisationen år 2021 publicerade studien ”Vuxna – vad gör dom”, om femteklassares upplevelser av kränkningar i skolan, nämns inte hedersrelaterat våld med ett enda ord – utom i ett citat från skolans läroplan. Däremot beskrevs det som rasism när barn inte får ledigt för ramadan. Olägligt för den drabbade, kanske, men är det verkligen rasistiskt? Islamofobi nämns genomgående i rapporten men aldrig antisemitism.
Stiftelsen Doku har kunnat avslöja att en av de som arbetade med ett projekt om hedersutsatta barn för Rädda barnen själv relativiserade hedersförtryck och hade ett förhållande med en välkänd salafistisk predikant. Rädda barnen har dessutom haft en salafistisk imam anställd på en av sina fritidsgårdar i Stockholm.
Kort efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023, när hatbrott mot judar i Sverige ökade dramatiskt, valde Rädda Barnen att enbart fokusera på islamofobi. Det mynnade bland annat ut i en intersektionellt präglad rapport från ungdomsförbundet. Förutom att kritik av islam klumpas ihop med hat mot muslimer ges en minst sagt enögd beskrivning av Europas historiska relation till den muslimska världen – samtidigt som rapporten kräver en nyansering av debatten.
Stor vikt läggs vid så kallad ”subtil rasism”, där lärarnas påstådda tankar och idéer om elevers religion åsyftas. Tidigare har man även krävt att regeringen ska erkänna att ”institutionaliserad islamofobi existerar i Sverige” och att införa ”islamofobi som en egen brottsrubricering”.
Islamisten som drevar mot rektor Linnea jobbar åt Rädda Barnen.
Sverige är uppenbarligen inte fritt från naivitet inför islamismen.
Patrik Kronqvist
Många förorter beskrivs i mörka ordalag, men det finns en styrka på dessa platser som sällan beskrivs i medierna. Det är temat för ett panelsamtal i Svenska kyrkans regi i Göteborg på torsdag.
Det ligger något i den beskrivningen. Genom åren har jag därför försökt lyfta de modiga personer – ofta kvinnor – som bekämpar hedersvåld, homofobi och islamism i sina bostadsområden. Och därför är jag särskilt stolt över att Linnea Lindquist, mer känd som Rektor Linnea, är fristående kolumnist på Expressens ledarsida.
Till vardags är hon en engagerad skolledare som har arbetat för att lyfta skolresultaten i utsatta områden i Göteborg och Stockholm. Som debattör på fritiden beskriver hon friskolemarknadens negativa effekter liksom sina erfarenheter av sådant som hedersförtryck och antisemitism.
Det klarspråket har betingat ett högt pris.
Sedan i höstas har det pågått ett drev för att få Linnea Lindquist avsatt från jobbet som biträdande rektor på en skola i Stockholm. Hon utmålas som islamofob och rasist, bland annat med hänvisning till kolumner i Expressen.
Man får verkligen hoppas att han inte bemannar Rädda Barnens orostelefon mot radikalisering.
Men hon har idogt fortsatt att skriva texter, spela in podcasts och medverka i statliga utredningar. Framförallt har hon fortsatt att arbeta för att eleverna på hennes skola ska få de allra bästa förutsättningarna i livet. Med andra ord är hon ett utmärkt exempel på de goda krafter som finns och verkar i förorterna varje dag.
Men Linnea Lindquist fick ingen inbjudan att delta i panelen. Det fick däremot islamisten Amanj Aziz som har drivit på för att få henne sparkad. I en serie hätska inlägg har han bland annat hävdat att Lindquist är ett exempel på att svensk skola har ”infiltrerats av personer som ser ner på muslimska barn”.
Själv förnekar Amanj Aziz att det pågår ett drev mot Linnea Lindquist och han har tidigare avfärdat min kritik av honom som ”klyschiga personangrepp”.
Men enligt Sofie Löwenmark på stiftelsen Doku, som granskar den islamistiska miljön i Sverige, har Aziz en lång bakgrund i diverse islamistiska organisationer.
Han har bjudit in hatpredikanten Bilal Philips som förordar dödsstraff för homosexuella och som chefredaktör för tidningen Ummah Observer publicerat artiklar som relativiserar självmordsdåd och själv argumenterat för att muslimer inte bör rösta i demokratiska val, skrev Löwenmark år 2017.
Numera driver han Insan – (insane?) Institutet för Samhällsanalys, tidigare Nyans:Muslim – där han bland annat anklagar ”Uppdrag gransknings” bevakning av missförhållanden inom moskéer som islamfobisk. Han har också uppdrag åt Rädda Barnen.
Länge öste stat och kommuner bidrag över de miljöer som Aziz varit verksam i. Men sedan några år har de flesta offentliga bidragskranar lyckligtvis stängts av. Uppenbarligen finns det dock välrenommerade organisationer som fortfarande inte ser något problem med att ge legitimitet åt figurer som Aziz.
Något panelsamtal hos Svenska kyrkan på torsdag blir det dock inte. Efter att Azizs medverkan i panelen uppmärksammats i sociala medier i helgen försvann under måndagen hans namn från presentationen av programpunkten. Enligt Göteborgs stift beror det på att Aziz själv bokat av sin medverkan.
Hur Rädda Barnen och generalsekreteraren Åsa Regnér ser på saken är fortfarande inte känt. I den ursprungliga inbjudan till panelsamtalet presenteras Aziz som ”rådgivare för områdesutveckling” åt organisationen. Vad det jobbet innebär är oklart – men man får verkligen hoppas att han inte bemannar Rädda Barnens orostelefon mot radikalisering.
Den bekostas av statliga Centrum mot våldsbejakande extremism och var rimligen tänkt att utgöra ett skydd mot den typ av miljöer som Aziz varit verksam i – inte att finansiera dem.
Sverige är uppenbarligen inte fritt från naivitet inför islamismen.
EXPRESSEN
Muslimska nätverk vill ha segregation
I den politiska debatten pratar man om integration. Samtidigt växer ett parallellsamhälle fram i tysthet. Det är ingen slump.
I muslimska och arabiskspråkiga grupper på sociala medier blir det tydligt. Även när ämnet är utbildningar och jobb kretsar samtalen till stor del kring lojalitet. Man vill stärka den muslimska gruppen, inte samhället i stort. Det är separatism i stället för integration.
Islamisten Amanj Aziz har klätt sin separatism i termer av ”ekonomisk solidaritet”. Han argumenterade för att muslimer, som numera är en stor grupp i Sverige, måste använda ekonomin för att stärka den muslimska gemenskapen. De uppmanades att kontrollera om något ”syskon” erbjöd den vara eller tjänst man behövde, och i så fall skulle man handla där. Företagare skulle endast anställa andra muslimer och aktivt stödja moskéer och muslimska föreningar genom rabatter, lokaler eller riktade arbetstillfällen.
Det separatistiska synsättet är Amanj Aziz tyvärr långt ifrån ensam om.
Malmöimamen Salahuddin Barakat har vid upprepade tillfällen uppmanat svenska muslimer att bygga egna medieplattformar. Muslimer kan, enligt honom, inte lita på traditionella medier som ägnar sig åt ”censur, partiskhet och desinformation”. Han förespråkar egna kanaler för att forma opinionen så att den gynnar den muslimska gruppen.
Det tycks faktiskt inte finnas någon samhällsfråga som inte filtreras genom den sortens perspektiv.
Nyligen startades ett elhandelsföretag som huvudsakligen vänder sig till det muslimska samfundet. En del av intäkterna ska subventionera elkostnaderna för moskéer, för att stödja ”våra samhällen”. Muslimska föreningar i Norrköping och Göteborg uppges redan ha tecknat avtal.
På sociala medier växer parallella ekosystem fram där man köper, säljer, nätverkar och söker råd inom grupperna för att stödja Umman. Allt utspelas avskilt från det omgivande samhället.
Här efterlyses regelbundet allt från trafiklärare, psykologer, dagmammor och läkare till elektriker, fotografer, flyttfirmor och städföretag – med ett gemensamt krav: företagen ska drivas av muslimer.
Här efterlyses regelbundet allt från trafiklärare, psykologer, dagmammor och läkare till elektriker, fotografer, flyttfirmor och städföretag – med ett gemensamt krav: företagen ska drivas av muslimer. Det anordnas evenemang med rubriker som ”Hur kan vi långsamt stärka den muslimska communityn finansiellt och ekonomiskt?”.
I Skåne söker en man som ska frakta grus efter en muslim med tippbil eftersom han uttryckligen vill anlita ”en av sina egna”. Samma logik går igen i diskussioner om välgörenhet, där man vill ha garantier för att donationerna enbart går till muslimer.
Många diskussioner rör verksamheter där muslimska värderingar sägs krocka med svenska. De kan gälla närmast vad som helst, till exempel gym. En nisch med träningsanläggningar som tillämpar strikt könssegregering och förbjuder musik av religiösa skäl har vuxit fram.
Men inte heller initiativ som skapas av och för muslimer går fria från kritik. Det uppstår ofta diskussioner om vad som är halal eller haram.
När en kvinna presenterar träningskläder för muslimska kvinnor möts hon av invändningar. Plaggen är visserligen långärmade men för åtsittande. Flera menar att märket därmed inte är islamiskt och ifrågasätter hennes intentioner.
Är det möjligt för en muslimsk syster att arbeta inom vården trots kortärmat, och i så fall hur? En frågar om det är haram att jobba som damfrisör om kunderna även är svenska kvinnor som inte är muslimer. Åsikterna går isär, men flera menar att det är säkrast att arbeta på en insynsskyddad salong för muslimska kvinnor.
Ju fler inlägg och kommentarer av den sorten som jag läser, desto tydligare blir det för mig att den offentliga synen på integration som något bra och eftersträvansvärt inte är besvarad av alla. Jag hör ett eko från ett torgmöte med ett nystartat parti som huvudsakligen vände sig till muslimer som jag besökte inför valet 2022. Där sa man rakt ut att det är mer segregation, och inte mindre, man vill ha.
SMÅLANDSPOSTEN
Rädda barnen från Rädda Barnen
Hur kan en organisation som tidigare gjort verkligt fina insatser för barn, i dag relativisera hedersförtryck och legitimera islamism?
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje.För kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Varje organisation som inte uttryckligen är höger kommer förr eller senare att bli vänster.
När du skänker pengar via pantautomaten till Rädda Barnen tänker du sannolikt inte att du finansierar kulturrelativism, eller i värsta fall islamism. Men det finns ett uttryck som säger att ”Varje organisation som inte uttryckligen är höger kommer förr eller senare att bli vänster”.
Sannolikt handlar det ofta om att aktivistiska och engagerade personer i längden lyckas styra en organisation till att bli vänster. Och med tiden kommer de som inte är uttalat vänster sakta men säkert att försvinna från organisationen.
Det är förmodligen vad som skett inom en rad förment ideella organisationer de senaste åren, organisationer som Amnesty, Civil Rights Defenders och Oxfam. Påpekas bör att flera av dessa organisationer tidigare gjorde viktiga saker och bidrog positivt till världen.
Senast i raden att uppmärksammas för sin tveksamma verksamhet är Rädda Barnen, som tidigare gjorde verkligt fina insatser för barn. Under andra världskriget hjälpte de tusentals barn från krigsdrabbade länder till familjer i Sverige. På 70-talet byggde Rädda Barnen daghem och hjälpte till att samla in kläder och mat till barn i Vietnam.
Under rubriken “Jag har varit naiv inför islamismen i Rädda Barnen” beskriver den politiske redaktören på Expressen, Patrik Kronqvist, en organisation som legitimerar antisemitism och hedersförtryck.
Islamisten Amanj Aziz, som har en lång bakgrund i islamistiska kretsar, som har bjudit in hatpredikanter och relativiserat självmordsdåd, har fått uppdrag åt Rädda Barnen. Flera av Rädda Barnens evenemang är könsseparerade. Av en person som tidigare hade förtroendeuppdrag inom Rädda Barnen beskrivs organisationen som ”tyst inför känsliga frågor som hedersförtryck och könsstympning” och allt deras arbete mot diskriminering i princip uteslutande kretsar kring islamofobi.
Sofie Löwenmark, som driver sidan Doku som bevakar den radikala islamismen i Sverige, beskrev under 2023 att en kvinna som på Rädda Barnens stödtelefon för hedersutsatta barn bar niqab, alltså heltäckande slöja. Kvinnan har också beskrivits som en ”sann inspiratör för den muslimska ummahn”. På frågan om Rädda Barnen ansåg att detta var lämpligt svarade de att det är en del av ”religionsfriheten”.
Statliga bidrag har snarast gjort civilsamhället politiskt följsamt
Detta har skett gradvis över tid. Och ju mer skattepengar som pumpats in, desto mindre fritt och ideellt har civilsamhället blivit. Statliga bidrag har snarast gjort civilsamhället politiskt följsamt, vänster och (som ofta går hand i hand) kulturrelativistiskt, där legitimering av islamism inte sällan ingår.
Precis som hos de flesta civilsamhällesorganisationer, kommer majoriteten av Rädda Barnens pengar från offentliga bidrag. Enligt Expressen hade organisationen 1,5 miljarder kronor i intäkter 2023. Men enbart åtta miljoner kronor var från medlemsavgifter. 400 miljoner kronor kom från donationer från privatpersoner, stiftelser och företag. De resterande hundratals miljonerna var skattepengar, från framför allt Sida, FN och EU.
Att vanligt folk slutar ge panten till Rädda Barnen är en klen tröst. Man kan dock fråga sig hur en organisation som Rädda Barnen, som inte uteslutande arbetar för barnens bästa, får en enda skattekrona i stöd?
FOKUS
Det lönar sig att protestera mot islamism – ständig vaksamhet nödvändig
Pinsamt att en tidning ska behöva gripa in för att stoppa Rädda Barnens islamistiske medarbetare, skriver Jacob Rudenstrand.
Idag skulle en känd islamist, Amanj Aziz, medverka i ett panelsamtal i regi av Svenska kyrkan i Göteborgs stift. Men sedan Expressens Patrik Kronqvist uppmärksammat saken, har Amanj Aziz namn tagits bort från programmet.
Det är mycket bra. Men samtidigt är det pinsamt att det ska krävas att en stor tidning ingriper för att Svenska kyrkan ska inse behovet av bakgrundskoll. Än värre är det att Rädda Barnen skickat fram honom.
Amanj Aziz beskrevs – innan han ströks ur dagens program – som ”rådgivare för områdesutveckling, Rädda barnen”.
Aziz var drivande bakom salafistorganisationen iERA, som enligt Försvarshögskolan blev grogrund för IS-sympatisörer och IS-krigare. I höstas ägnade han sig åt drev mot Husbyrektorn Linnea Lindquist som blivit känd för sitt arbete mot hedersförtryck och antisemitism.
Rädda barnen borde ha lärt sig aktsamhet tidigare. Redan 2008 anklagade forskaren Pernilla Ouis, som då själv var muslim, Rädda barnen för att censurera den rapport om hedersförtryck och sexuella övergrepp i Mellanöstern som hon var ansvarig för. Enligt Rädda barnen fick man inte ”fördöma en hel kultur eller religion”.
När organisationen år 2021 publicerade studien ”Vuxna – vad gör dom”, om femteklassares upplevelser av kränkningar i skolan, nämns inte hedersrelaterat våld med ett enda ord – utom i ett citat från skolans läroplan. Däremot beskrevs det som rasism när barn inte får ledigt för ramadan. Olägligt för den drabbade, kanske, men är det verkligen rasistiskt? Islamofobi nämns genomgående i rapporten men aldrig antisemitism.
Stiftelsen Doku har kunnat avslöja att en av de som arbetade med ett projekt om hedersutsatta barn för Rädda barnen själv relativiserade hedersförtryck och hade ett förhållande med en välkänd salafistisk predikant. Rädda barnen har dessutom haft en salafistisk imam anställd på en av sina fritidsgårdar i Stockholm.
Kort efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023, när hatbrott mot judar i Sverige ökade dramatiskt, valde Rädda Barnen att enbart fokusera på islamofobi. Det mynnade bland annat ut i en intersektionellt präglad rapport från ungdomsförbundet. Förutom att kritik av islam klumpas ihop med hat mot muslimer ges en minst sagt enögd beskrivning av Europas historiska relation till den muslimska världen – samtidigt som rapporten kräver en nyansering av debatten.
Stor vikt läggs vid så kallad ”subtil rasism”, där lärarnas påstådda tankar och idéer om elevers religion åsyftas. Tidigare har man även krävt att regeringen ska erkänna att ”institutionaliserad islamofobi existerar i Sverige” och att införa ”islamofobi som en egen brottsrubricering”.
I samband med attacken den 7 oktober och det efterföljande kriget arrangerade man en manifestation för barnen i Gaza, men inte för de israeliska barn som kidnappades eller dödades. Även detta illustrerar enögdheten hos Rädda barnen och dess ungdomsförbund.
Häromåret uppmärksammade Rädda barnen ihop med Malmö stad FN:s internationella dag för att bekämpa islamofobi den 15 mars. Inget ont i det, kan man tycka. Men förutom att man presenterade ovannämnda rapporter, arrangerade man ett panelsamtal om att skapa en trygg stad för alla. Och på scen, samtidigt som Palestinademonstrationer regelbundet urartade i antisemitiska ramsor och judar knappt vågade visa sig utomhus, fanns ingen mindre än – Amanj Aziz.
Naivt är bara förnamnet.
BULLETIN
Apologetiskt” förhållande mellan hjälpbyråer och islamister
I en ledartext för Expressen skriver Patrik Kronqvist om hur islamister fått inflytande i Rädda Barnen. Ledarsidornas Johan Westerholm menar att problemet är som störst inom de hjälpbyråer som uppbär bidrag från Sida och att flera har ett apologetiskt förhållande till islamister. – Allt mellan apologetiskt till medvetet samarbete, säger han till Bulletin.
”Jag har varit naiv inför islamismen i Rädda Barnen”.
Så lyder rubriken till en ledartext av Patrik Kronqvist, chef för Expressens ledarsida, som handlar om hur personer med en islamistisk agenda fått inflytande inom hjälporganisationen Rädda Barnen.
Texten är en uppföljning på en tidigare ledartext från samma skribent med titeln: ”Rädda Barnen är naivt inför islamismen”.
”Efter att ha talat med en rad personer med insyn i organisationen framstår min tolkning som allt för välvillig. I själva verket följer det hela ett oroväckande mönster där organisationen tycks anpassa sig efter islamistiska tankegångar”, skriver Kronqvist.
Kampanjade mot rektor
Bland annat nämner han hur Amanj Aziz, som tidigare kampanjat för att få Husbyskolans biträdande rektor Linnea Lindquist sparkad på grund av påstådd islamofobi, nuförtiden har ett uppdrag för Rädda Barnen.
Tidigare har även journalisten Sofie Löwenmark från den islamistgranskande sajten Doku skrivit om hur en kvinna i heltäckande ansiktsslöja (niqab) jobbat med stöd för hedersutsatta barn i Rädda Barnens regi.
Enligt årsredovisningen för 2023 (senast tillgängliga) finansieras Rädda Barnen till störst del av offentliga bidrag, varav den största kakan kommer från den svenska biståndsmyndigheten Sida.
”Apologetiskt till medvetet samarbete”
Ledarsidornas Johan Westerholm har länge skrivit om islamismen i Sverige och dess kopplingar till vad han benämner som ”det biståndsindustriella komplexet”.
Han säger att förhållandet mellan islamister och vissa hjälpbyråer kan beskrivas som apologetiskt.
– Allt mellan apologetiskt till medvetet samarbete. Och det här är någonting som genomsyrar framförallt de NGO:er (Non-governmental organisation) som uppbär bidrag från Sida, säger han till Bulletin.
Personorienterat
Kopplingen däremellan är enligt Westerholm delvis personorienterad och han pekar på samarbetet med Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan som en faktor.
I persongalleriet pekar han bland annat ut Svenska kyrkans tidigare ärkebiskop Antje Jackelén och S-veteranen Carin Jämtin, tidigare partisekreterare (2011-2017) och biståndsminister i regeringen Persson (2003-2006), som två som varit drivande i utvecklingen. Åren 2017-2023 var Jämtin generaldirektör för biståndsmyndigheten Sida.
– [Då] har de här islamistiska organisationerna kunnat etablera sig i det biståndsindustriella komplexet i allmänhet och de NGO:er som uppbär bidrag från Sida i synnerhet, säger Westerholm.
Han hoppas att stora medier som Expressen i större utsträckning kommer att granska dessa hjälpbyråer framöver. Däribland Islamic Relief, som ingår i det kluster som både Johan Westerholm och forskaren Sameh Egyptson pekar ut som Muslimska Brödraskapet i Sverige.
Häromåret uppmärksammade Rädda barnen ihop med Malmö stad FN:s internationella dag för att bekämpa islamofobi den 15 mars. Inget ont i det, kan man tycka. Men förutom att man presenterade ovannämnda rapporter, arrangerade man ett panelsamtal om att skapa en trygg stad för alla. Och på scen, samtidigt som Palestinademonstrationer regelbundet urartade i antisemitiska ramsor och judar knappt vågade visa sig utomhus, fanns ingen mindre än – Amanj Aziz.
Naivt är bara förnamnet.
BULLETIN
Apologetiskt” förhållande mellan hjälpbyråer och islamister
I en ledartext för Expressen skriver Patrik Kronqvist om hur islamister fått inflytande i Rädda Barnen. Ledarsidornas Johan Westerholm menar att problemet är som störst inom de hjälpbyråer som uppbär bidrag från Sida och att flera har ett apologetiskt förhållande till islamister. – Allt mellan apologetiskt till medvetet samarbete, säger han till Bulletin.
”Jag har varit naiv inför islamismen i Rädda Barnen”.
Så lyder rubriken till en ledartext av Patrik Kronqvist, chef för Expressens ledarsida, som handlar om hur personer med en islamistisk agenda fått inflytande inom hjälporganisationen Rädda Barnen.
Texten är en uppföljning på en tidigare ledartext från samma skribent med titeln: ”Rädda Barnen är naivt inför islamismen”.
”Efter att ha talat med en rad personer med insyn i organisationen framstår min tolkning som allt för välvillig. I själva verket följer det hela ett oroväckande mönster där organisationen tycks anpassa sig efter islamistiska tankegångar”, skriver Kronqvist.
Kampanjade mot rektor
Bland annat nämner han hur Amanj Aziz, som tidigare kampanjat för att få Husbyskolans biträdande rektor Linnea Lindquist sparkad på grund av påstådd islamofobi, nuförtiden har ett uppdrag för Rädda Barnen.
Tidigare har även journalisten Sofie Löwenmark från den islamistgranskande sajten Doku skrivit om hur en kvinna i heltäckande ansiktsslöja (niqab) jobbat med stöd för hedersutsatta barn i Rädda Barnens regi.
Enligt årsredovisningen för 2023 (senast tillgängliga) finansieras Rädda Barnen till störst del av offentliga bidrag, varav den största kakan kommer från den svenska biståndsmyndigheten Sida.
”Apologetiskt till medvetet samarbete”
Ledarsidornas Johan Westerholm har länge skrivit om islamismen i Sverige och dess kopplingar till vad han benämner som ”det biståndsindustriella komplexet”.
Han säger att förhållandet mellan islamister och vissa hjälpbyråer kan beskrivas som apologetiskt.
– Allt mellan apologetiskt till medvetet samarbete. Och det här är någonting som genomsyrar framförallt de NGO:er (Non-governmental organisation) som uppbär bidrag från Sida, säger han till Bulletin.
Personorienterat
Kopplingen däremellan är enligt Westerholm delvis personorienterad och han pekar på samarbetet med Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan som en faktor.
I persongalleriet pekar han bland annat ut Svenska kyrkans tidigare ärkebiskop Antje Jackelén och S-veteranen Carin Jämtin, tidigare partisekreterare (2011-2017) och biståndsminister i regeringen Persson (2003-2006), som två som varit drivande i utvecklingen. Åren 2017-2023 var Jämtin generaldirektör för biståndsmyndigheten Sida.
– [Då] har de här islamistiska organisationerna kunnat etablera sig i det biståndsindustriella komplexet i allmänhet och de NGO:er som uppbär bidrag från Sida i synnerhet, säger Westerholm.
Han hoppas att stora medier som Expressen i större utsträckning kommer att granska dessa hjälpbyråer framöver. Däribland Islamic Relief, som ingår i det kluster som både Johan Westerholm och forskaren Sameh Egyptson pekar ut som Muslimska Brödraskapet i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar