måndag 15 juni 2026

Amnesty och kriminaliteten


Krav på god vandel är inte rasism

Amnesty kallar regeringens vandelskrav för raslagar. Det är en orimlig anklagelse mot ett krav som borde stärka förtroendet för migrationspolitiken.

Rasism, raslagar, apartheid. När Amnesty i Expressen Debatt (12/6) går till storms mot att regeringen inför krav på god vandel för att få uppehållstillstånd är tonläget högt.

Förutom att Amnesty har fel i sak röjer argumentationen en trist människosyn som knappast kan sägas bygga på humanismens principer.

Låt oss ta det från början. Fram till 1989 fanns begreppet “god vandel” i svensk lagstiftning. I praktiken var det inte konstigare än att den som sökte uppehållstillstånd förväntades leva ett hederligt och skötsamt liv. Men det där med vandel lät lite väl gammalt och mossigt och städades därför bort av den tidens jurister och lagstiftare.

Drygt 30 år senare, efter en flyktingkris och en gängkriminalitet som gått överstyr, föreslog regeringen hösten 2022 att god vandel skulle återinföras som krav för att få rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Det hade nämligen visat sig att flera människor som absolut inte levde ett hederligt och skötsamt liv ändå ansetts kvalificerade att få uppehållstillstånd.

Att Tidöpartierna återinför krav på god vandel är därför rätt och riktigt.

Begår man en rad kriminella handlingar, även om de enskilt inte är mycket grova, umgås nära med eller är medlem i ett kriminellt nätverk, bidragsfuskar eller uppvisar andra uppenbart antisociala beteenden måste det kunna påverka ens möjligheter att få stanna i Sverige.

Vi har genom åren sett fall där personer som begått kontraktsmord fått uppehållstillstånd under tiden som de sitter i fängelse. Det har varit en oanständig ordning som nu, förhoppningsvis, går mot sitt slut.

Egentligen borde även de som värnar om en öppen migrationspolitik vara för vandelsprövning. Genom att minska risken för att kriminella, religiösa extremister och bidragsfuskare ges rätt att vara i landet stärks legitimiteten bland väljarna för en ordning där Sverige även fortsättningsvis kan ta emot människor som söker sig hit.

Vi får inte glömma bort att en majoritet av dem som söker uppehållstillstånd är laglydiga människor. Det är denna majoritet som drabbas hårdast när politiken tvingas slå full back på grund av den lilla minoritet som inte sköter sig.

Så resonerar nu inte Amnesty. I stället hävdar organisationen att en införd vandelsprövning är “rasism” och innebär att Sverige får “raslagar”.

Som stöd hänvisar organisationen till apartheidtidens Sydafrika och Israel.

Men att ställa krav på att människor ska bete sig och inte begå brott när de befinner sig här är allt annat än rasism.

En vandelsprövning är inget ovanligt eller rasistiskt. Det är ett sätt att höja tilltron till att den svenska migrationspolitiken fungerar hållbart: att personer som kommer till Sverige med syftet att skapa sig själva ett gott liv och inte i onödan ligga samhället till last välkomnas, medan de som gör motsatsen får lämna Sverige.

Att en människorättsorganisation med så stolt historia som Amnesty undergräver sitt förtroende med utspel som dessa är tyvärr helt i linje med den politisering som präglat organisationen i andra frågor på senare år. Organisationen har gått vilse, och det är olyckligt med tanke på att det finns gott om övergrepp på de mänskliga rättigheterna som borde uppmärksammas. Men vandelsprövningen hör inte till dessa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar