Knutby 2024

Tre tokreligiösa charlataner som blev avslöjade.

De två yttre försöker göra avbön men den i mitten

Kristi brud/Åsa Waldau/Åsa Björk/Åsa Jacobsson/Drottning Tirsa

har valt att hålla sig undan uppmärksamheten.

Tidigare om Knutby Filadelfia.

Läs Tirsaprofetian som handlar om Åsas andliga möte med Jesus

EP-artikeln



20 år efter Knutbymordet – var är personerna i dag?

Under de 20 år som gått sedan Knutbymordet har avslöjandena inifrån den lilla församlingen i östra Uppland avlöst varandra. Vad gör de forna församlingsmedlemmarna i dag?

Den 10 januari 2004 sköts Alexandra Fossmo till döds i sitt hem i Knutby utanför Uppsala. Mordet fick uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser och blev starten för flera skandalösa avslöjanden om frikyrkoförsamlingen Knutby filadelfia.

Nu har 20 år förflutit sedan mordnatten.

Församlingen finns inte längre kvar, och de flesta huvudpersonerna har lämnat Knutby. Så vad gör de i dag, församlingsmedlemmarna som blev välkända namn genom rapporteringen? UNT har gått igenom samtliga huvudaktörer i av den svenska kriminalhistoriens mest uppmärksammade rättsfall.

Helge Fossmo föddes 1971 i Kristinehamn och flyttade till Knutby år 1997. Han blev snart en av församlingens pastorer.

2004 dömdes han för att ha förmått Sara Svensson, "barnflickan", att mörda hans fru Alexandra Fossmo samt försöka mörda även grannen Daniel Linde. Helge Fossmo hade sexuella relationer med både barnflickan och Daniel Lindes fru.

Mordet på Alexandra Fossmo fick journalisterna att flockas i lilla byn Knutby. Helge Fossmo blev rikskänd som "Knutbypastorn".

Hans livstidsdom resulterade i 18 år på Kumla-anstalten. Den 23 januari 2023 blev han villkorligt frigiven. Rättegången om mordet på Alexandra väckte även frågor om omständigheterna kring Helge Fossmos första fru Helénes död 1999, men något brott kunde inte bevisas. Helge och Heléne hade tre barn tillsammans, som i dag är vuxna.

I dag har Helge Fossmo bytt namn. År 2014 skrev Aftonbladet att han träffat en kvinna som han gift sig med i fängelset. Men vad han gjort sedan dess är okänt, inte minst eftersom han har skyddade personuppgifter.

UNT har sökt Helge Fossmo via hans advokat, men han har inte återkommit.

Förlåtelse från Gud bygger på ånger och omvändelse, något som jag personligen inte såg någonting av hos Helge Fossmo, vare sig i tingsrätt eller hovrätt.

Dåvarande pastorn Kim Wincent i UNT 2005

Den lokala deltidsbrandmannen och egenföretagaren från Knutby var också pastor i församlingen tillsammans med Helge Fossmo.

När Fossmo häktades misstänkt för mordet och mordförsöket, valdes Kim Wincent till ny föreståndare för Knutby filadelfia. Han blev därför den som ofta fick uttala sig i media innan och under rättegången.

Pastorn Kim Wincent blev lite av en talesperson för församlingen efter mordet. Här fotograferad i Knutby 2004.

År 2014 skrev Aftonbladet att han utbildat sig till undersköterska och jobbat på behandlingshem – och att han lämnat församlingen.

I dag är han 69 år gammal och har sedan länge två utflugna barn. Kim Wincent bor fortfarande med sin fru i Knutby.

Kim Wincent har tackat nej till att uttala sig i UNT.

Barnflickan Sara Svensson

Sara Svensson var 27 år gammal när hon sköt Alexandra Fossmo till döds och skottskadade grannen Daniel Linde.

Efter att ha skilt sig från en annan församlingsmedlem, flyttade Sara Svensson in hos Helge och Alexandra Fossmo för att arbeta som barnflicka. Hon blev också Helges älskarinna. Genom en rad anonyma sms med bibliska budskap förmådde han henne att begå mordet och mordförsöket.

Kort efter att ha skjutit Alexandra Fossmo och skottskadat Daniel Linde greps Sara Svensson. Hon erkände direkt och dömdes till rättspsykiatrisk vård för mord och mordförsök. År 2011 friskförklarades och frigavs hon.

I dag äger och bor hon i sitt föräldrahem i Småland.

"Barnflickan" Sara Svensson bedömdes ha lidit av en psykisk störning när hon begick mordet och mordförsöket.

Enligt Aftonbladet har Sara Svensson gått med i en ny frikyrka. Samma tidning uppger att hon pluggat textilprogrammet på en folkhögskola och har haft ett antal olika jobb de senaste åren, bland annat i ett skolkök och en butik.

År 2021 medverkade hon i HBO-serien "Knutby: I blind tro".

UNT har sökt Sara Svensson via hennes advokat. Hon har inte återkommit.

Åsa Waldau

Helge Fossmo har berättat att han verkställde en förlovning mellan Åsa Waldau och Jesus i ett kapell i Knutby år 1999. Detta trots att Åsa Waldau var gift med Patrik Waldau och hade två barn med honom.

Jag tappade mitt omdöme på många sätt och känslorna blev avtrubbade. Jag såg inte hur jag blev mot andra.

Åsa Waldau i ett brev till UNT 2020

Åsa Waldau var storasyster till Alexandra Fossmo.Men det som gett Åsa Waldau den största uppmärksamheten är detaljerna som efteråt avslöjades om hennes roll i församlingen.

"Kristi brud" är vad Åsa Waldau ska ha kallats av Knutbyförsamlingens innersta krets. Där levde medlemmarna enligt övertygelsen att hon var just det – Jesus trolovade – och att han skulle komma tillbaka till Jorden för att hämta henne.

I mars 2020 dömdes hon för åtta fall av misshandel mot församlingsmedlemmar. Enligt åtalet ska hon ha bitit, sparkat, huggit och slagit församlingsmedlemmar, främst kvinnor. En del av kvinnorna uppges ha fungerat som hennes uppassare eller "tjänarinnor".

Åren efter mordet drev Åsa Waldau Knutbyförsamlingens spa, målade och sålde tavlor, släppte en egen skiva samt publicerade boken "Kristi brud – vem kan man lita på?" med ett förord skrivet av Bert Karlsson. 2013 skrev hon en barnbok.

År 2016 registrerades skilsmässan från Patrik Waldau. Samma år tvingades Åsa bort från församlingen och lämnade Knutby. I dag bor hon i en mindre stad i Mellansverige och har tagit tillbaka sitt flicknamn.

Hennes barn är vuxna och hon är numera också mormor.

UNT har under en veckas tid sökt Åsa Waldau för en kommentar, utan att nå fram.

Daniel Linde

Helge Fossmo och Sara Svenssons plan var att också Daniel Linde skulle mista livet den där natten i januari 2004. I stället missade Sara Svenssons kula Daniel Lindes halspulsåder med några millimeter. Han skadades svårt i både ansiktet och bröstet, men överlevde och kunde själv ringa 112.

Kvinnan han var gift med (syster till Patrik Waldau) kom att kallas för "älskarinnan" i medierna, eftersom Helge Fossmo hade en sexuell relation med henne. I dag är hon och Daniel Linde skilda. Linde är omgift och har två barn.

Daniel Linde har avböjt att medverka i en intervju.

Patrik och Maria Waldau

Patrik Waldau växte till skillnad från de många inflyttade församlingsmedlemmarna upp i Knutby. Under sin tid som aktiv var han så kallad äldstebroder i församlingen.

I dag försöker jag få ihop hur jag tänkte.

Som 16-åring träffade Patrik Waldau den tio år äldre Åsa. De gifte sig 1994 och fick två barn, men skilde sig 2016. Relationen var "inte så bra", har Patrik Waldau berättat i efterhand, och han träffade tidigt en annan kvinna i församlingen, Maria Larsson (numera Waldau).

Under rättegångarna mot Åsa Waldau, Peter Gembäck och Urban fält vittnade Patrik Waldau om den psykiska och fysiska misshandeln som han berättat att han själv också deltagit i.

Patrik Waldau var gift med Åsa Waldau och en aktiv person inom församlingen. Under rättegångarna 2020 vittnade han mot de före detta pastorerna.

Både Maria och Patrik Waldau har medverkat i Uppdrag granskning och berättat om tiden i Knutby. Maria Waldau tillhörde Kristi bruds innersta krets och var en av hennes "tjänarinnor", enligt Expressen. Hon har även berättat om hur hon övertygades att hjälpa Urban Fält i "striden för att Åsa skulle nå fram till Jesus". I praktiken innebar det att hon uppmanades att lämna Patrik för att i stället ha en sexuell relation med Urban.

Sedan 2017 är Patrik och Maria Waldau gifta. De bor i en mindre ort väster om Göteborg och har två barn tillsammans. Patrik Waldau har ett eget bolag som bedriver "entreprenad och transport" samt byggverksamhet. Sedan 2020 pluggar han till brandman.

UNT har sökt Patrik och Maria Waldau, som båda avböjer att medverka i en intervju.

Urban Fält

Jag var en av pastorerna i Knutby! Det var ett sammanhang som var helt galet. En sekt!

Urban Fält i öppet brev inför rättegångarna 2020

Urban Fält föddes i Värmland och flyttade till Knutby 2001. Tre år senare tillhörde han församlingens innersta krets.

När Helge Fossmo fängslades blev Urban Fält en av pastorerna. Han bodde också under flera år i Helges gamla villa. 2016 tvingades han och Åsa Waldau bort från församlingen, eftersom de ansågs ha fått för mycket makt och ha skapat en osund kultur.

Enligt sms som Uppdrag granskning tagit del av ska Urban Fält ha haft sexuella relationer med flera kvinnor under sin tid som pastor, och kallat dessa för sina "döttrar". I mars 2020 dömdes han för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning, efter att ha utnyttjat en 17-årig flicka inom församlingen.

Urban Fält dömdes i mars 2020 för sexbrott mot en 17-årig flicka. Under tiden som pastor ska han ha haft sexuella relationer med flera kvinnor som han kallat sina "döttrar".

I samband med åtalet skrev han ett öppet brev till den kristna tidningen Dagen. Bland annat skrev han att "Det var ett sammanhang som var helt galet. En sekt!" och "Jag tar fullt ansvar för det jag gjorde fel".

Urban Fält är skild och bor i dag ensam i en hyresrätt i Mellansverige. Han har två vuxna barn.

Urban Fält bodde under några år i Helge Fossmos gamla hus.

UNT har sökt Urban Fält via hans advokat. Han har inte återkommit.

Peter och Emma Gembäck

2012 till 2015 var det verkliga helvetet. Under rättegången kommer sanningen att komma fram. Hur vidrigt det var.

Peter Gembäck flyttade till Knutby 1997 och blev pastor 2001. Genom församlingen träffade han sin fru, Emma Gembäck. Även hon kom att bli pastor och tillhörde Åsa Waldaus "inre krets", enligt Expressen.

Paret fortsatte att jobba inom församlingen även efter mordet. Men 2017 polisanmälde Peter Gembäck sig själv och pastorskollegorna Urban Fält och Åsa Waldau för misshandel och övergrepp mot församlingsmedlemmar. Efteråt har han hävdat att den värsta tiden i församlingen var kring 2015, med "sektproblematik" och stenhårda krav på lydnad av "Kristi brud".

Peter Gembäck polisanmälde 2017 sig själv samt pastorerna Urban Fält och Åsa Waldau för misshandel och övergrepp mot andra församlingsmedlemmar.

Våren 2020 dömdes Peter Gembäck till villkorlig dom och dagsböter för misshandel och olaga tvång.

Paret Gembäck bodde kvar i Knutby fram till 2021. De har två barn.

Emma Gembäck drev fram tills nyligen podden Sektpodden.

I dag bor de i ett hus öster om Stockholm. De har ett företag tillsammans som ska "bedriva byggnadssnickeriarbeten, driva podcast, föreläsningar samt författarskap". Emma Gembäck är sjuksköterska och drev mellan 2019 och 2023 podcasten Sektpodden tillsammans med psykoterapeuten Rigmor Robért.

Både Peter och Emma Gembäck har tackat nej till att intervjuas av UNT.

Krig i Sverige

 

Morgans lögner kläs av

 Video

Abir al-Sahlani

Uppdaterat tisdag 12 november 2013 kl 16.54 Publicerat tisdag 12 november 2013

Riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani från Centerpartiet tar timeout från riksdagen. Abir Al-Sahlani är delgiven misstanke om bedrägeri av miljonbelopp enligt Ekobrottsmyndigheten.

Det gäller förundersökningen av Centerpartiets biståndssatsning på 3,2 miljoner kronor som har polisanmälts för att de statliga biståndspengarna inte kunnat redovisas.

– Hon har informerat mig om att hon har delgivits misstanke om brott från åklagarens sida. Vi har kommit överens om att hon från och med nu tar timeout från sitt politiska arbete, säger Anders W Jonsson, gruppledare för Centerpartiets riksdagsgrupp.

Abir Al-Sahlani kommer inte att delta i något riksdagsarbete, eller annat politiskt arbete, under tiden processen pågår.

Statsåklagare Staffan Granefeldt vid Ekobrottsmyndigheten har delgivit Abir Al-Sahlani misstanke om brott gällande bedrägeri av miljonbelopp, säger han till Ekot.

Staffan Granefeldt har förhört nyckelpersoner inom Centerns internationella stiftelse som hanterat biståndssatsningen i Irak. Det är två demokratiprojekt 2009 och 2010 som bekostats av statliga biståndspengar via Sida. Vid slutredovisning för ett och ett halvt år sedan upptäcktes så stora brister i redovisningen att Centerns internationella stiftelse polisanmälde det.

Projekten i Irak har skötts av riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani och hennes pappa Abid Al-Sahlani.

Demokratiprojekten gäller dels stöd till pappans parti Nationell demokratisk allians och dels stöd till ett FN-förbund i Irak. Sammanlagt är satsningen 3,2 miljoner kronor.

Statsåklagare Staffan Granefeldt går nu vidare och vill gärna också hålla förhör i Irak, där Abid Al-Sahlani befinner sig. Men det osäkra säkerhetsläget där gör det, enligt Staffan Granefeldt, osäkert om det kommer att bli av.

I avvaktan på beslut om åtal kommer att väckas kommer alltså Abir Al-Sahlani att ta timeout från riksdagsarbetet. Hon är 37 år och har suttit i riksdagen för Centerpartiet sedan 2010.

Erik Ridderstolpe
erik.ridderstolpe@sverigesradio.se


Kuppförsöket i Centern: Utmanade om förstaplatsen på EU-listan
Publicerad 2023-11-24

I sista stund försökte centertoppen Abir Al-Sahlani utmana partikollegan Emma Wiesner om att få leda Centerpartiet i EU-parlamentsvalet.

Men kuppförsöket har skapat intern frustration och mejades ner av partiets förtroenderåd, som röstade med stor majoritet för Wiesner.

I juni nästa år går Sverige till val om vilka svenska ledamöter som ska få representera Sverige i EU-parlamentet.

Centerpartiet har länge krisat i opinionen och av delar av partiet ses valet 2024 som ett eldprov för partiet och partiledaren Muharrem Demirok.

I dagsläget har C två mandat i Bryssel men trots svaga opinionssiffror satsar partiet på tre mandat.

För två veckor sedan presenterade partiets nomineringskommitté sitt förslag på toppnamn i valrörelsen. Emma Wiesner och Abir Al-Sahlani, båda EU-parlamentariker i dag, föreslogs som etta respektive tvåa på listan.

– Jag ser verkligen fram emot nästa års valrörelse och att, tillsammans med det lag som Centerpartiet väljer, driva en politik för ett grönare, tryggare och friare EU. Det behövs nu mer än någonsin, sa Muharrem Demirok då.

Men Abir Al-Sahlani var sannolikt inte nöjd med att få spela andrafiolen. När Centerns partiråd samlades på fredagen stod det klart att hon utmanade sin kollega om förstaplatsen, enligt källor med insyn.

Flera C-källor berättar för Aftonbladet att beskedet om att Abir Al-Sahlani utmanar Emma Wiesner kom oväntat och ska ha skapat frustration internt.

Enligt uppgifter till Aftonbladet ska Centerpartiets kvinnoförbund ha ställt sig bakom Al-Sahlani, som tog konflikten öppet på mötet.

Men kuppförsöket misslyckades. Emma Wiesner fick 47 röster mot Abir Al-Sahlanis nio.



Samnytt & Flashback

UPPGIFTER: Här är Centerpartiets smutsiga bakgrund – Abir Al-Sahlani var Lööfs personliga ”torped” Publicerad 2019-06-05

Förra veckan kunde Samhällsnytt uppmärksamma att Abir Al-Sahlani, en kontroversiell person som misstänktes för stöld av hundratusentals skattekronor i samband med Centerpartiets biståndsprojekt i Irak, kommer att representera Sverige i EU-parlamentet på partiets lista. Vi har kommit i kontakt med en källa med insyn i Centerpartiets maktkamp bakom kulisserna som berättar att historien har sina rötter i 2011 – när Maud Olofsson avsattes som partiledare och Annie Lööf fick ett järngrepp om partiet.

Enligt källan togs Abir Al-Sahlani in i riksdagen 2010 av Maud Olofsson som såg henne som sin skapelse. Det tog dock inte lång tid innan Al-Sahlani bytte sin lojalitet och tillsammans med Frederick Federley blev en torped åt Annie Lööf.

Sent på kvällen den 5 april 2011, direkt efter att Olofsson satte sig på en planerad långflygning till ett ministermöte i Abu Dhabi och därmed inte hade någon tillgång till telefon och andra kommunikationer, släpptes ett avgångskrav mot henne.

”Redan morgonen efter satt Abir i tv-studion och krävde avgång. Federley och Abir var alltså ”torpeder” åt Annie, som själv höll sig utanför”, uppger källan till oss.

Al-Sahlani var mycket aktiv i media med krav på Olofssons avgång. Spår av hennes kampanj kan hittas än idag – till exempel i denna artikel i Aftonbladet, där även Federley framträder och lanserar Annie Lööf (dåvarande Johansson) som partiledarkandidat:

– Hon går hem hos alla och skulle bli en sammanhållande kraft, hävdade Federley till Aftonbladet då.

Förbundsordförande för Centerkvinnor Annika Qarlsson ifrågasatte kuppen vid denna tid:

– Forum och möjligheterna att föra fram det tidigare har funnits. Därför känns det väldigt konstigt att det kommer upp som det gjorde i dag. Jag känner inte igen mig i det här kravet, kommenterade hon till Aftonbladet.

”Därefter riggades partiledarvalet på så vis att Anders W Jonsson enbart var med för att tävla om röster mot Anna-Karin Hatt. I slutet av sin kampanj rekommenderade han ”sina medlemmar” att stödja Annie. Anders W Jonsson belönades med att bli vice partiledare och gruppledare. Lukrativt, med tanke på att han omöjligt hade tagit sig fram politiskt annars,” uppger vår källa vidare.

Även detta finner sitt stöd om man tittar på valberedningen i Centerpartiet. I slutet av augusti 2011 släppte partiets valberedning ett pressmeddelande där man unisont föreslår Annie Lööf som ny partiledare. Samtidigt drog barnläkaren från Gävle Anders W Jonsson tillbaka sin kandidatur. Kort därefter blev han Centerpartiets gruppledare i riksdagen.

Samhällsnytt kontaktade Anders W Jonsson med en begäran att kommentera uppgifterna vilket han avstod från att göra. Istället bad han Centerpartiets pressavdelning att kontakta oss. Samhällsnytt har ställt frågorna till presstjänsten, men efter en tid hälsade presstjänsten att även de avböjer att kommentera.

Vår källa uppger vidare att Frederick Federley fick en specialbehandling av partiet vid förra EU-valet 2014. Då ska hela partiet ha jobbat för honom på uppdrag av partiledningen så att han kunde kryssa sig förbi partiets etta på listan Kent Johansson. Tack vare partiets stöd lyckades Federley att kamma hem den åtråvärda platsen i EU-parlamentet med 13,62% av de centerpartistiska personkryssen, medan Kent Johansson åkte ut.

Samtidigt blev Abir Al-Sahlani, en annan person som Lööf hade en skuld till för petningen av Olofsson, misstänkt i en utredning om försvunna biståndspengar till Irak som skulle finansiera hennes fars politiska verksamhet i hemlandet. Hon fick avstå riksdagsvalet – men med ett löfte om kompensation. Hela förra mandatperioden mellan 2014 och 2018 ska Al-Sahlani ha suttit på partiets kansli på Stora Nygatan och arbetat med ett ”mångfaldsprojekt”.

Enligt vår källa, ”gjorde hon egentligen ingenting annat än att lyfta lön”. Projektet leds av en annan person, i princip utan inblandning av Al-Sahlani.

”Men hon lyfte lön i paritet med en riksdagsledamot i fyra år. Dag ut och dag in, utan att ha några arbetsuppgifter,” tillägger källan.

Hon såg en ny chans i riksdagsvalet 2018, men lyckades samla endast drygt 150 personröster.

”Abir till Bryssel är helt logiskt. Hon ÄR Annies kandidat. Det är Annie som ville betala av en skuld för hjälpen att ta bort Maud och att Abir avstod listan när hon var brottsmisstänkt.

Abir, Annie och Federley har tagit kontroll över partiet och gör sig av med i princip alla oliktänkande och skyddar lojala ja-sägare för att inte få in besvärliga personer – som internt kan vara kritiska mot toppstyrningen och partiets migrationspolitik,” – avslutar källan.

Samhällsnytt har sökt Abir Al-Sahlani, Frederick Federley samt ett antal andra representanter för Cneterpartiet för en kommentar under dagen, utan framgång.


1. Centerpartiets internationella stiftelse startar ett projekt i Irak, som får godkänd finansiering av SIDA.

2. Den som driver projektet har ursprung i Irak, vilket borde vara en merit.

3. Det visar sig att dottern (projektledaren) stöttar ett parti där pappa är partiledare.

4. Det överförs pengar till sagda parti.

5. Redovisning finns (transaktionerna är säkerligen spårbara), men godkänns inte av revisorena.

6. Stiftelsen polisanmäler "sig själv" (en omskrivning för att "polisanmäla den som är ansvarig för projektet) med anledning av revisorernas uppgifter.

7. Nu får Ekoroteln (som ju rimligtvis är fackfolk) reda ut om det hela är tillåtligt eller inte tillåtligt, dvs lagbrott. Att de inte omedelbart släppt saken pekar på att det kan vara ett brott.

8. Därefter får man se om SIDA godkänner redovisningen, om nu polisen(åklagaren) eller rätten finner att "brott kan ej styrkas" eller att projektledaren/dottern/försnillaren är oskyldig.

9 Endast om a) brott ej föreligger och b) SIDA tycker det är helt OK kommer skattebetalarna att drabbas.

Taqiyya

Taqiyya, islamisternas taktik i Europa

PUBLICERAT DEN 9 JANUARI, 2024 AV EGYPTSON

Muslimska Brödraskapets andliga ledare, Yusuf al-Qaradawi:

”Om en god avsikt kan uppnås med både ärlighet och lögn är det förbjudet med lögner. Om goda mål bara kan nås genom lögn, utan sanning, är det tillåtet att ljuga i det fall det som ska uppnås är tillåtet men också om det är obligatoriskt, om målet är en plikt.”

Utdrag från avhandling ”Global politisk islam”, (nedladdas gratis)

14.6.1 Begreppet ”dubbla budskap” (taqiyyah)

Det finns en term i islamisk teologi och rättsvetenskap som heter taqiyyah. Dess begreppsliga innehåll handlar om att det kan vara tillåtet att ljuga eller förställa sig i situationer där ”islam” eller ”muslimerna” är utsatta för fiendskap, eller där den islamiska regeln att alltid säga sanningen skulle medföra skador eller rent av katastrof. Termen har sitt ursprung i Koranen (baserat på 3:28 och 16:106) samt återfinns i hadith-litteraturen och i juridiska kommentarer. Det har främst betonats och tillämpats av shia-muslimer som historiskt har varit utsatta för periodisk förföljelse av sunnitiska härskare. Det översätts på engelska oftast med ”doublespeak” som framgick ovan, på svenska använder jag uttrycket ”dubbla budskap”. Brödraskapet har i Egypten blivit anklagat för att tala med dubbla budskap eller använda taqiyyah. Samma kritik har förekommit även Sverige som vi ska få se. Som vi såg i Roel Meijers analys ovan (kapitel 14.5.5) innehåller Brödraskapets politiska terminologi i demokratifrågor, och hos den ”islamdemokratiske” filosofien Tariq Ramadan, flera dubbeltydigheter och begreppsliga glidningar. Den franska debattören Caroline Fourest skriver öppet om Tariq Ramadans ”doublespeak” som vi såg (kapitel 14.5.5).

Taqiyyah är alltså en etablerad term och en etablerad metod, fastän det är ett låneord från shia-islam. Principen om dubbla budskap har i samhällsvetenskaplig litteratur ett namn: ”organiserat hyckleri” (Brunsson 2003). Att taqiyyah också blir använd av MB i Europa, för det blev den, ska jag återkomma till. Detta beror på att muslimerna i minoritet upplevde den kristna eller ateistiska kulturen, eller det sekulära politiska systemet, som fientligt. För de muslimer som emigrerade hit, åtminstone under 1970- och 1980-talen, var Europa ett fiendeland, dar al-harb. De har ju också som grupp eller individuellt ständigt fått utstå diskriminerande påhopp och fientliga utspel från främlingsfientligt eller islamfientligt håll; det finns ett islamhat från främst extremhögern.

I det läget blev taqiyyah en lösning. Det vanligaste var att förneka eller tona ner sin islamistiska identitet, framför allt att man hade anknytning till det Muslimska brödraskapet, som kanske uppfattades av vissa läger i omgivningen som radikal islamism eller rent av som extremism. I det fallet kom man i samma läge som shia-muslimerna historiskt, och kunde med hänvisning till Koranen rättfärdiga att man förställde sig. Att hålla sig själv och sin organisation hemlig var ju också en ingrodd, instrumentell erfarenhet sedan de långa decennierna av repression i Egypten. Man kan säga att hemlighetsmakeriet satt i ryggmärgen. Den schweiziska statsvetaren Elham Manea anför i boken Women and Shari’a Law. The Impact of Legal Pluralism in the UK (2016) ett slående exempel på en sådan förställning som rör FIOE. På Ikhwan web (Online Muslim Brothers Encyclopedia) utsägs det på arabiska att FIOE är al-Jinah al-Awrwby: ”the European wing of the Muslim Brothers’ movement”. På den engelska hemsidan, däremot, är denna anknytning helt bortsopad. Där står det bara att FIOE är ”en kulturell organisation” som har till syfte att stödja muslimerna i Europas länder. Vi såg ju också hur den svenske religionsvetaren Emin Poljarevic inte hade mött någon muslim i Europa som hade sagt att de tillhörde Muslimska brödraskapet, och verkade dra slutsatsen att Muslimska brödraskapet inte ens fanns i Europa (kapitel 1.4.7). Elham Maneas två hemsidor, och termen al-Jinah al-Awrwby,den europeiska flygeln, talar ett helt annat språk. Jag återkommer nedan till hur taqiyyah, metoden för förställning och ”vita lögner”, förekommer även i Sverige. Även på svenska hemsidor visar det sig att samma budskap på arabiska har ett annat ordval eller ibland rent av olika sakuppgifter, som i frågan om FIOE ovan. Förekomsten av taqiyyah är alltså vanlig i Brödraskapets retoriska framtoning eller informationsstrategi. Det är ett verktyg bland andra metoder för samhällsförändring. Syftet är att undvika kritik eller dölja sina egentliga avsikter i situationer där detta anses vara nödvändigt.

14.6.2 Taqiyyah hos al-Banna och al-Qaradawi. ”Den vita lögnen”

Både al-Banna och al-Qaradawi rättfärdigar utövandet av taqiyyah inte bara med de koranord som shia-muslimerna oftast använder. Den anför också al-wala’ wa-l-bara’, som ordagrant betyder ”lojalitet och antagonism”. Det handlar om hur Brödraskapet ska förhålla sig till ”de andra”, alltså om lojalitet mot vänner och antagonism mot fiender. Relationen till ”de andra” styrs enligt al-Banna och al-Qaradawi av frågan om vilka man bemöter. “De andra” är uppdelade i sex olika kategorier. Graden av ärlighet kan variera från fullt förtroende för en mujahid, jihadistbroder, till motsatsen, en fientlig icke-muslim, där det dubbla budskapets och ”den vita lögnens” strategi är tillåten. (Se principen om lojalitet och antagonism i kapitel11.2.)

Anklagelser mot Muslimska brödraskapets ”dubbla budskap” började framföras redan under Hassan al-Bannas tid. Det blev till exempel en stor överraskning för allmänheten när den egyptiska polisen avslöjade Brödraskapets militära gren, al-Tanizam al-Khas. Efter avslöjandet gick al-Banna ut med ett offentligt uttalande, där han retoriskt tog avstånd från terrororganisationen, som han själv hade låtit inrätta, och beskrev de gripna med den kända formuleringen: ”de är inte bröder och de är inte muslimer”. Detta är ett flagrant utspel och exempel på den medvetna lögnen i politiken som jag vill kalla ”stark taqiyyah”, till skillnad på när en aktör bara försöker bortförklara eller förminska betydelsen av en obekväm händelse, vilket jag vill kalla ”svag taqiyyah”. (Som synes förekommer sådana grader av lögnaktighet också som självklara i politiken över hela världen.) Al-Sabbagh, en av huvudpersonerna i organisationen, skrev en bok om organisationens historia där han förklarade att al-Banna hade rätt att ”ljuga” den gången eftersom Bröderna befann sig i ett tillstånd av ”krig” (al-harb) i Egypten; och gentemot öppna fiender finns inga begränsningar för vad muslimer får göra, trots islams bud om absolut ärlighet. ”Dubbla budskap” som metod och politiskt verktyg användes således av al-Banna själv. Som framgick ovan hade han också förtydligat Brödraskapets prekära situation 1938 när man har att göra med en negativ eller fientlig regim. Vi minns R.M. Mitchells ord om hur al-Banna hade instruerat en ung broder att man ”inte får vara för öppen” i sådana situationer:

…in the face of “the law”, it was a mistake to be candid, and that secrecy was necessary in the beginning of any movement to maintain its solvency and assure its survival.

I boken Fi fiqh al-aqalliyat al-Muslimah (Muslimska minoriteternas rättsteori), 2001, varnar al-Qaradawi ”muslimer” för att ha fullt förtroende för icke-troende när de själva är svaga. I länder där muslimerna är i minoritet, åsyftande Europa, är det nödvändigt att ”visa taqiyyah mot de icke-troende”. I en fatwa på sin hemsida kritiserar al-Qaradawi den regeletiske tyske filosofen Immanuel Kant, eftersom han inte tillåter lögner i någon situation, oavsett anledning och oavsett konsekvenser. Al-Qaradawi bedömer detta som omoget eller ytligt och påpekar att islams egenskaper är en kombination mellan idealism och realism; mellan höga principer och praktiska verklighetens krav. Följaktligen ”gav Gud tillåtelse att man får ljuga i vissa sammanhang” till exempel om man ”enligt människans natur” kommer i en force majeure eller ett akut behov. Men lögnen kan också vara nödvändig i politiska och religiösa sammanhang, det vill säga när ”muslimer” är utsatta för fara. I fatwan på sin hemsida, ”Den vita lögnen”, skriver al-Qaradawi (i en något fri översättning av mig):

Om en god avsikt kan uppnås med både ärlighet och lögn är det förbjudet med lögner. Om goda mål bara kan nås genom lögn, utan sanning, är det tillåtet att ljuga i det fall det som ska uppnås är tillåtet men också om det är obligatoriskt, om målet är en plikt.

Det kan alltså vara tillåtet att ljuga om det råder en fara och om de nödvändiga ”goda” målen, inom den ”tillåtna” sfären, bara kan nås genom att ljuga. Men som vi kan förstå av Brödraskapets historia i Egypten kan det ha funnits många tillfällen där detta hade blivit nödvändigt. Det finns ett tydligt exempel på hur etablerat användandet av taqiyyah är inom Brödraskapet för att förställa sig och dölja sina avsikter. Den i rörelsen framstående Mohammed Habib förklarade i den tidigare nämnda artikeln i Al-Ahrar 2008 att Brödraskapets ledning hade tagit ett beslut om en grundläggande strategisk princip där Brödraskapets organisation skulle hållas hemlig, åtminstone så hemlig som möjlig. Principen lyder: ”offentlig da’wah [upplysande mission] och konfidentiell organisation”. Det betyder att man bara ska framträda i offentligheten med sitt missionerande budskap men att man ska hålla tyst om sin organisation.

14.6.3 Dubbla budskap i Europa

I Europa talar Brödraskapet inte öppet på europeiska språk om de fundamentala målen att islamisera Europa och inrätta en islamisk ordning, även om det framgår av Hassan al Bannas ”tjugo principer” och annat ideologiskt material på hemsidor och i tidskrifter. Förklaringen anges av Chakib Benmakhlouf, på arabiska, i en intervju med den saudiska tidningen Okaz 2011. Han framhåller helt enkelt att ett sådana öppet tal om islamisering av Europa ”inte tjänar oss”.[9] Detta leder till att de långsiktiga målen och Brödraskapets politiska karaktär tonas ner bakom en slöja av taqiyyah. En episod i Evin Rubars TV-dokumentär ”Slaget om muslimerna” 2009 illustrerar detta. ”Jag vill ta bort ordet islamism”, sade Islamiska förbundets ordförande Abdirizak Waberi, ”Jag är muslim!” (se kapitel 10.1).

Brödraskapet har sedan länge anklagats för politiskt hyckleri i flera länder i Mellanöstern och Nordafrika där de har varit politiskt aktiva sedan 1940-talet och även efter överenskommelsen med president Sadat. Presidenten anklagade offentligt brödraskapet för att utöva taqiyyah i ett tal till parlamentet 1981 (det var kort innan han mördades). Saken gällde utövandet av hets mot den egyptiska staten samt grovt våld mot den kristna minoriteten, som radikala utbrytare från Brödraskapet ansågs ha utfört och som Brödraskapet nekade till. Oavsett sanningshalten visar händelsen på hur självklart det var att anklaga Brödraskapet för taqiyyah.

Samma anklagelse har framförts även i Europa. En händelse på hög nivå inom Brödraskapet ledde också till kritik för taqiyyah. I ett utredningsförhör om Muslimska Brödraskapets ideologi som hölls i The House of Commons i det brittiska parlamentet 2014 intervjuades Ibrahim Munir en av de äldsta i Brödraskapet i Storbritannien, tillförordnad Generalvägledare 2020 efter al-Sisi-regimens gripande av Mahmoud Ezzat. På en fråga om Brödraskapets ståndpunkt rörande jämställdhet mellan könen och homosexualitet i utredningsförhöret 2014 gav Munir ett svar där han helt ansluter sig till brittiska värderingar om individens valfrihet.

Individen i samhället har rätt att välja vilket sexliv hen vill ha privat… Det naturliga nu för ett samhälle i global skala är att varje samhälle har sina egna ideal och särdrag. Vi säger att människan är fri och att Gud den allsmäktige har gett henne friheten att göra vad hon vill, eftersom Gud är den som kommer att hålla henne ansvarig”… ”Människan är fri att göra vad hon vill.

Nu hör det till saken att Munir anses vara en av de konservativa inom det Brödraskapet. Han är alltså knappast någon företrädare för reforminriktad eller liberaliserad politisk islam.[12] Hans svar väckte också reaktioner. Den ovannämnde Mohammed Habib – som tillhör Brödraskapets reforminriktade falang i Egypten och som fick frånträda sin post 2010 i konflikten med den konservativa falangen, bland annat Munir – kommenterade upprörd Munirs uttalande som oärligt falskspel inför kamerorna, dock utan att använda ordet taqiyyah som ändå är politiskt obegripligt för en brittisk publik. Han framhöll att Munir och Brödraskapet på den här punkten ”talar de ett annat språk än vad de tror på och låter sin fantasi ta över”.[13] Habib uttrycker med andra ord att Munir säger saker inför ”de andra” som han inte själv tror på, och att detta till och med i ett offentligt utredningsförhör. Som jag ser det är Munirs uttalande i förhöret ett tydligt exempel på taqiyyah, en nödvändig förställning eller lögn inför en upplevd fara för Brödraskapet i Storbritannien.

Fatah – Hama(S)

Kanske är det så att palestinasympatisörerna är en viktig väljargrupp...

Magdalena Andersson: Bistånd till ”demokratiskt sinnade” palestinier

Magdalena Andersson kräver bistånd till Fatah-styrda delar av Palestina. 

Magdalena Andersson (S) vill se vapenvila i Gaza och bistånd till ”demokratiskt sinnade” palestinier. Det sa den socialdemokratiska partiledaren i sitt inledningstal på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen.

Folk och Försvars årliga rikskonferens pågår just nu i Sälen. Under söndagen talade flera ledande politiker, både svenska och internationella inför försvarsmakten, regeringen och kungen. Bland annat Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj, utrikesminister Tobias Billström (M) och Lettlands försvarsminister Andris Sprūds.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson inledde sitt tal med att prata om den pågående konflikten mellan Israel och Gaza.

– Det är i dag exakt tre månader sedan Hamas fruktansvärda terrordåd i Israel. Två månader sedan 200 personer togs till gisslan, två månader sedan Israels bomber dödat 10 000-tals personer i Gaza. Helt oskyldiga civila israeler och palestinier har mist livet och situationen på Gaza beskrivs som apokalyptisk, inledde Magdalena Andersson sitt tal med att säga.

Andersson gick vidare till att prata om hur en humanitär vapenvila behövs omedelbart och att krigsbrott måste utredas. Hon fortsatte med att krav om frigivning av gisslan, att israeliska bosättare på Västbanken måste upphöra med våld och att det svenska biståndet till de Fatah-styrda delarna av Palestina ska återupptas.

– Det svenska biståndet till Hamas politiska motståndare, de demokratiskt sinnade palestinierna måste omedelbart återupptas. Och även om det känns långt borta nu så finns det bara en långsiktig lösning. En framtid där israeler och palestinier lever i fred och trygghet, sida vid sida i två fria och demokratiska stater, säger Magdalena Andersson.

Den nuvarande palestinske presidenten, 88-årige Mahmoud Abbas – som företräder de svenska Socialdemokraternas systerparti Fatah – är för närvarande inne på sitt 18:e år av en fyraårig mandatperiod som president.

Abbas är bland annat ökänd för historierevisionism om Förintelsen och för att ha spridit antisemitiska troper.

Abbas har tidigare delat ut den palestinska Order of Merit till Magdalena Anderssons partikamrat Peter Hultqvist.

– Hedrande, kommenterade Peter Hultqvist till Ludvika Tidning.

Magdalena Andersson fortsatte sitt tal under söndagen med att prata om hur konflikten i Gaza kan sprida sig till andra länder i Mellanöstern:

– Spänningar och decennier av olösta konflikter lurar under ytan. Men vi ser också i andra delar av världen, med en bredare geopolitisk komplexitet som skapar både instabilitet och osäkerhet.

Magdalena Andersson tvingades under förra året försvara sin partikamrat Jamal El-Haj från anklagelser om associering med den islamistiska terrororganisationen Hamas.

El-Haj (S), som är riksdagsledamot, deltog i en Palestinakonferens i Malmö i början av sommaren som pekades ut av bland annat den palestinska ambassadören i Sverige (i en intervju i DN) som en Hamaskonferens.

Bulletin avslöjade också attJamal El-Haj inte bara varit på konferensen utan även medverkat på planeringsträff inför tillsammans med ordföranden för konferensen, Amin Abou Rashed.

Rashed frihetsberövades tillsammans med sin dotter under sommaren av nederländsk polis misstänkta för terrorfinansiering, enligt Jerusalem Post.

(S)kojare

”Sverige ska bli tryggare och starkare”

Tobias Baudin och Magdalena Andersson, partisekreterare och partiordförande för Socialdemokraterna.

Vi socialdemokrater uppdaterar nu vår politik för att möta samhälls­problemen. I en stor kartläggning är det tydligt att samhälls­gemenskapen har försämrats. Det vill vi ändra på, skriver Magdalena Andersson och Tobias Baudin.

Socialdemokraternas arbetsgrupper presenterar nu en helt ny samlad samhällsanalys. Den visar en dramatisk förändring av Sverige där själva samhällsgemenskapen minskat. Klyftorna har ökat, orättvisorna har växt, gängkultur har fått fäste och avregleringar skadat vårt land. Under för lång tid har samhället tillåtits dra sig tillbaka. Utvecklingen måste vändas och därför påbörjar vi nu arbetet med helt nya politiska förslag för att göra Sverige mer till det Sverige vi älskar. En ny riktning för Sverige – där vi uppdaterar vår politik för att möta vår tids samhällsproblem och möjligheter. Sverige måste bli ett land som präglas av rättvisa, respekt och gemensamt ansvar.

Nu har ett nytt år inletts men fortsatt är räntorna höga och de ekonomiska marginalerna små för hushållen. Barnfamiljer och pensionärer vänder på varenda krona i en svår ekonomisk tid, efter en jul med rekorddyr mat och långa köer till hjälporganisationer för mat och julklappar till barnen.

Denna verklighet kan inte ignoreras. Vi socialdemokrater har därför lagt konkreta förslag för att stötta svenska folket här och nu – tillfälligt höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar, extra barnbidrag, och en tankrabatt riktad till hushåll på glesbygden. Finansierat genom en skatt på bankernas övervinster. Men Åkesson och Kristersson har aktivt röstat ned allt detta.

Trots att förslagen hade kunnat göra skillnad på riktigt.

På samma sätt som hushållen kämpar för att få ekonomin att gå ihop ser vi också hur regioner och kommuner möter en ekonomisk kris som står i paritet med 90-talskrisen. Även här har SD-regeringen valt att vara passiva och medvetet underfinansierat skolan, sjukvården och äldreomsorgen.

Det svåra ekonomiska läget är endast ett av flera samhällsproblem som Sverige möter. Säkerhetsläget har förvärrats. Sverige har blivit ett prioriterat mål för terrorister och vi har under hösten fått uppleva ett tragiskt terrordåd i Bryssel där svenskar mist livet just för att de var svenskar. Sverigedemokraternas aktiva agerande och statsministerns passivitet i dessa frågor har förvärrat situationen och nu är läget sämre än i början på hösten. Dessutom fortsätter det brutala gängvåldet plåga vårt land med skjutningar och sprängningar.

Kort sagt. Sverige blir både farligare och fattigare. Detta kräver ett samlande och kraftfullt politiskt ledarskap – något vi inte ser från SD-regeringen. Vi socialdemokrater förstår att politiken kan och också måste göra mer. Därför kommer vi fortsätta lägga konkreta förslag på riksdagens bord – vecka efter vecka. Men vi ser att vi också behöver göra ett mycket större arbete om vi med kraft ska kunna möta de grundläggande orsakerna till problemen i vårt land.

Därför genomför vi socialdemokrater nu ett stort politiskt projekt för Sverige inför och genom 2030-talet. En ny riktning för Sverige, där vi uppdaterar vår politik för att möta vår tids samhällsproblem och möjligheter. Med målet att återställa samhällsgemenskapen, öka rättvisan och säkerställa det gemensamma ansvaret för vårt land. Det arbetet kräver ett skifte i hur vi utformar ny politik. För om vi på riktigt ska kunna stärka Sverige från grunden så behöver vi först en grundlig förståelse av dagens samhällsproblem. Därför har vi lagt tid och kraft på att göra grundarbetet. Det första steget har varit att elva arbetsgrupper haft i uppdrag att analysera samhällsproblemen på djupet. De har nu levererat sina samhällsanalyser vilka vi nu offentliggör i sin helhet.

Deras analyser visar på en dramatisk förändring av vårt land. En tydlig gemensam tråd i alla elva analyserna är den minskande samhällsgemenskapen. 1980 var Sverige ett av världens mest jämlika länder, men de senaste 20 åren har klyftorna i vårt samhälle ökat dramatiskt. Själva tilltron till samhället och politiken har minskat, och vårt parti har fått det allt svårare att påverka samhällsutvecklingen bland annat utifrån en högermajoritet i riksdagen sedan 2006.

Analyserna visar hur Sverige allt mindre är ett land som präglas av gemenskap och tilltro till varandra. Alltför många känner att de lämnats efter när själva samhällsgemenskapen år efter år minskat i vårt land. Människor har blivit alltmer av främlingar för varandra. Gemensamma normer har delvis upplösts. Tilliten har försvagats och därmed också viljan att bidra och vara en del av ett gemensamt samhälle. Samhällets stöd till barnen som växer upp i våra utsatta områden har brustit. Analyserna beskriver hur Sverige haft en omfattande migration som inte mötts upp av tillräckliga åtgärder vilket bidragit till en stark segregation och utsatta områden. De visar på hur vårt samhälle alltmer består av skilda världar – parallella samhällen.

De lyfter fram hur samhällskontraktet mellan medborgarna och staten brustit när staten inte levererat sin del av avtalet. Marknadslösningar och privatiseringar har blivit alltför dominanta under de senaste årtiondena och lett till ökande samhällsklyftor och en välfärd där resurserna inte räcker till. Urbaniseringens konsekvenser har slagit orättvist mot dem som bor utanför städerna och förutsättningarna för idrott och kultur blir alltmer beroende på var du bor och vilka dina föräldrar är. Unga har inte längre tilltro till samhället och fokuserar alltmer på sin personliga framgång när de ser dystert på omvärlden.

Sverige och svenska folket förtjänar att vi tar dessa problem på allvar. Vi kan inte acceptera den här utvecklingen. Politiken har ett ansvar att agera för ett tryggare och starkare Sverige som håller samman – och det är vad vi kommer att göra.

Därför påbörjar vi nästa fas i arbetet. Varje arbetsgrupp har nu fått ett tydligt uppdrag att leverera förslag på nya politiska reformer som ska presenteras i vår och som sedan blir underlag inför nästa partikongress. Men redan nu är det tydligt att dessa förslag kommer behöva vara genomgripande, tidskrävande och kräva ekonomiska resurser, och de kommer att vara helt nödvändiga.

Så att Sverige kan bli ett bättre och tryggare land att leva i. Ett land där de som arbetar och de som har arbetat bemöts med respekt. Ett land där samhället kliver fram och ökar tryggheten. Ett land där vi inte gör skillnad på folk och folk, och där politiken visar ledarskap och möter samhällsproblemen med kraft.


Ett Sverige byggt på rättvisa, respekt och gemensamt ansvar – ett Sverige lite mer som Sverige.

Magdalena Andersson (S)

partiordförande

Tobias Baudin (S)

partisekreterare

Springnota på Atmosfär

 Uppdatering

FLASHBACK

Sällskapet som tog springnotan slipper betala

MALMÖ

Publicerad 6 jan 2024

Sällskapet som tog en springnota på 82 000 kronor från restaurang Atmosfär i Malmö slipper betala.

Polisen har lagt ned sin förundersökning, rapporterar Göteborgs-Posten.

– Att de har lurat oss får vi tyvärr acceptera och gå vidare, säger restaurangägaren till GP.

Sällskapet åt middag på restaurang Atmosfär i Malmö på juldagen. När de skulle gå utbröt bråk, och sällskapet gick utan att ha betalat notan på 82 000 kronor.

– Servitörerna tyckte att det var mycket pengar och krävde att vi skulle betala direkt, har en man ur sällskapet berättat.

– Det blev lite hetsigt där. Sedan stack vi därifrån.

Restaurangen polisanmälde mannen och krävde att betalningen skulle komma in på faktura. Men pengarna kom inte in – och har fortfarande inte gjort det, enligt GP.

”En dyr läxa”

Mannen i sällskapet har hävdat att de inför middagen hade kommit överens med restaurangen om att betala på faktura. Det har ägaren dementerat.

Någon betalning på sikt lär det heller inte bli. Under onsdagen lade polisen ner förundersökningen i ärendet.

– Jag har drivit krog i 27 år och aldrig råkat ut för detta tidigare. Vi fick oss en dyr läxa. Men vi kör på och hoppas att vi inte går i samma fälla igen. Att de har lurat oss får vi tyvärr acceptera och gå vidare, säger restaurangägaren till GP.

Mannen misstänktes för bedrägeri innan polisanmälan lades ner. Han är också tidigare dömd till fängelse för bland annat 87 bedrägerier mellan 2011 och 2017, vilket Sydsvenskan tidigare rapporterat.

I intervjun med GP säger restaurangägaren:

– Nej, vi tror absolut inte på några pengar tillbaka. Men vi måste öka våra egna rutiner för säkerhet och hur man tar emot bokningar. Tyvärr är det så vårat samhälle har formats.

Expressen har sök mannen som misstänktes för bedrägeri.

Sveriges Televi(S)ion

 Sveriges Televi(S)ion är oppositionens viktigaste marknadsmegafon!

Statstelevisionen är en socialdemokrats bästa vän

När tidigare statsrådet Annika Strandhäll (S) hyllar dem som saboterar statsminister Ulf Kristerssons offentliga möte så rycker Sveriges Television ut – men inte för att ställa kritiska frågor utan för att hålla Strandhäll om ryggen.

Det måste kännas tryggt för Socialdemokraterna att statstelevisionen äter ur ordföranden Magdalena Anderssons hand. Klampar Annika Strandhäll runt i sociala medier en sen kväll likt en elefant i en porslinsbutik? Ingen fara. Om så skulle behövas står Sveriges Televisions pigga reportrar alltid redo att med kvast och skyffel städa bort varje spår av förödelsen.

I tisdags besökte statsminister Ulf Kristersson (M) och finansminister Elisabeth Svantesson (M) Göteborg. Dagen avslutades med ett offentligt möte på Pustervik, där Kristersson och Svantesson skulle svara på göteborgarnas frågor. Vad som sedan hände är väl känt. Utanför, på Järntorget, pågick en icke tillståndsgiven Palestinademonstration. Hamasanhängare – eller som Sveriges Television föredrar att kalla dem, pro-palestinier – tog sig in på Pustervik och kapade Kristerssons möte.

“Du har blod på dina händer”, “du stödjer folkmord”, “du borde skämmas”, “du är rasist”, skreks det från salen så snart Kristersson och Svantesson visade sig. ”Kristersson är mördare, Kristersson är mördare, sluta döda våra barn”, ropades det i kör. När statsministern förklarade att Sverige och EU står enat i att fördöma den palestinska terrorgruppen Hamas buade delar av publiken. Totalt åtta personer omhändertogs av polis för att de störde mötet, som fick avbrytas efter bara en halvtimme.

Det framgångsrika mötessabotaget gjorde det tidigare statsrådet Annika Strandhäll, ordförande i Socialdemokraternas kvinnoförbund, upprymd. Ett axplock ur Strandhälls inlägg på X samma kväll:

“Bra att folk reagerar mot lögnerna och hyckleriet.”

”Folk är förbannade över vad ni och SD gör med Sverige. Skönt att folk höjer sin röst...”

“Folk är förbannade, ta in det. Det kallas demokrati.”

“Att svenskar uttrycket sitt missnöje med dålig politik och miserabla politiker som ger fri lejd att [sic] fascister är ett sundhetstecken.”

Dagen därpå rycker Sveriges Television ut, förklarar: “Det avbrutna mötet har under onsdagen väckt starka reaktioner.” Strandhäll intervjuas. Men inga frågor ställs om varför hon föregående kväll hyllat mötessabotörerna och de hatiska ropen.

Istället får hon ostörd lägga ut texten om att Kristersson inte var situationen vuxen, att han gång på gång visar att han saknar förmåga att vara “en statsminister för hela folket”.

Socialdemokraternas egen kommunikationsavdelning hade inte kunnat göra ett bättre jobb än statstelevisionen.

Framträdande politikers uttalanden i sociala medier görs inte sällan till stora nyheter, tänk Richard Jomshofs (SD) inlägg om koranbränningar och islam.

Jessica Stegruds (SD) tweet om fotbollförbundets ordförande Fredrik Reinfeldt efter det islamistiska terrordådet i Bryssel, där två svenska fotbollssupporters mördades, är ett annat uppenbart och i tiden näraliggande exempel.

Stegruds tweet fick i stort sett varje svensk redaktion, med Sveriges Television i spetsen, att gå upp i stabsläge. SVT:s inrikespolitiske kommentator Mats Knutson analyserade. Självfallet skickade SVT dagen därpå ett kamerateam till Magdalena Andersson (S) så att hon fick en möjlighet att plocka politiska poäng genom att utgjuta sig över hur “fruktansvärd” och “djupt omdömeslös” tweeten var.

När justitieminister Gunnar Strömmer (M) samma kväll kom till Aktuelltstudion för att kommentera ett helt annat ämne fick han ägna större delen av intervjun åt att svara på frågor om Stegruds tweet och hur detta påverkar samarbetet mellan regeringen och SD.

När den tidigare Moderatledaren Carl Bildt samma vecka intervjuas i SVT:s 30 minuter ska Stegruds tweet åter stötas och blötas.

Stegrud raderade snabbt sin tweet då hon ansåg att hon missuppfattats. Strandhäll behöver aldrig radera en tweet, i alla fall inte av rädsla för att Sveriges Television ska ansätta henne, Magdalena Andersson eller partisekreteraren Tobias Baudin med kritiska frågor.

Att Sveriges Television inte ställt Magdalena Andersson mot väggen trots hennes uppenbara lögner om partikamraten Jamal El-Hajs livslånga kamp mot Hamas är ännu ett exempel på hur public service springer Socialdemokraternas ärenden.

Det är inte förvånande att rödgröna politiker och vänstern generellt älskar public service, alltså Sveriges Television och Sveriges Radio. Varje antydan om översyn eller minskade anslag beskrivs som ett hot mot demokratin.

Lika lite förvånande är det att nästan fyra av tio tittare i en undersökning av Medieakademin svarade att SVT:s nyhetsbevakning lutar klart eller något till vänster i sin rapportering medan endast 3 procent tyckte sig märka en högerlutning.

Det finns optimister som tror att public service kan reformeras, att ett annat public service som lever upp till de egna löftena om saklighet och opartiskhet är möjligt. Det är det inte. Högern vågar inte. Vänstern vill inte – varför skulle den? Inget aldrig så flitigt dörrknackande under en valrörelse kan uppväga värdet av att ha SVT:s mer eller mindre diskreta stöd dygnet runt, året om.

Arga Andersson 2024

 Nyårslöftet

Det här gänget vill regera Sverige igen!

De vill fortsätta gullandet med de kriminella som infiltrerar trygghetssystemen.

De vill fortsätta gullandet med "de nya" som el-haj är en röstmagnet för.

De vill fortsätta gullandet med de kriminella som infiltrerar folkbildningen.

De vill att du ska lita på dem.....igen!

Profetian

Kvinnan i islam

Så har vi försörjt kvinnoförtryckare med många miljarder

PUBLICERAT DEN 6 JANUARI, 2024AV EGYPTSON

SR har avslöjat att en man i Nybro i flera år har undervisat på Studieförbundet Ibn Rushd om jämställdhet, trots att hans båda döttrar blivit omhändertagna på grund av hedersrelaterat förtryck. Avslöjandet är en i raden av skandaler där Ibn Rushd eller moderorganisationen Islamiska förbundet eller någon annan dotterorganisation är inblandad! Det som avslöjas är könsseparatism, rådgivning enligt sharia som strider emot svensk lag, tidsbegränsade äktenskapskontrakt, manliga förmyndare för kvinnor vid vigsel i moskèer osv.

Nätverket är en del av det internationella Muslimska brödraskapet (MB). (se Avhandling ”Global politisk islam”, (kapitel 1-8) (nedladdas grattis). Nätverket har erhållit bidrag med flera miljarder från svenska skattebetarna. I de här kapitlen (10.3) leder jag i bevis hur det här nätverket har en annan uppfattning om kvinnors människovärde. Utdrag från avhandlingen:

10.3 Människosyn. Kvinnans ställning hos MB respektive IFiS

Jag kommer att redovisa synen på kvinnas ställning utifrån tre aspekter. Principen om mannens förmyndarskap i familjen hos MB respektive IFiS; könsseparation, sexuell attraktion och klädkod för kvinnor hos MB respektive IFiS; samt skillnader i juridisk status mellan kvinnor och män hos MB respektive IFiS.

10.3.1 Familjen och principen om mannens förmyndarskap (qawama) hos MB

Al-Banna

Det är påfallande att de flesta konkreta politiska och ideologiska strider i den muslimska världen har handlat om familjesystemet, som ju av tradition ska regleras och normeras genom hänvisning till tradition från sharia, den gudomliga lagen, och förvaltas av de lärde, ulama. Detta är också en kärnfråga i all intellektuell och ideologisk islamisk debatt och grunden för många politiska och kulturella krav från islamiskt håll i Europa och Sverige. Utgångspunkten är principen om förmyndarskapet qawama, mannens överhöghet och ansvar för familjens försörjning och moral. I den inom-islamiska debatten är situationen följaktligen ganska likartad den som fanns i Sverige för drygt hundra år sedan, då fadersmakten (patriarkatet) och mannens förmyndarskap ifrågasattes från liberalt och socialistiskt håll, och kvinnligt medborgarskap – juridiskt, ekonomiskt och politiskt – stod i fokus. Ibland framstår alltså 1900-talets politiska islam som en traditionalistisk rörelse med familjen och kvinnan i centrum, om det nu inte var så att det vidare politiska programmet om den islamiska samhällsordningen inramade och överskuggade detta tema (se kapitel 12, 13 och 14).

Brödraskapet har allmänt sett en konservativ, traditionell syn på mannens överhöghet i familjen samt ansvaret för familjens försörjning, kvinnans roll är att ansvara för hemmet. Denna inställning blev särskilt brännande i arabvärlden med de många försök till familjerättsliga reformer som genomfördes, främst under de sekulära arabsocialistiska regimerna. Brödraskapet försvarar också den islamiska civilrättens syn på arv och skilsmässa, samt vårdnaden av barnen efter en eventuell skilsmässa (de går till mannen). Kvinnor har inte heller rätt till vissa befattningar inom det militära och domstolsväsendet. Höga befattningar i staten ska vara förbehållna män.[1]

Hassan al-Bannas meddelande Al-mar’a al-muslima (Den muslimska kvinnan) var det första meddelandet till kvinnoavdelningen i Brödraskapet (som grundades tidigt men som har en sidoordnad och underordnad roll). Det innehåller en beskrivning av Brödraskapets syn på könsrollerna. Meddelandet presenterades i modern tid (2018) av Mohamed Abdullah al-Khatib på Ikhwan wiki. Al-Khatib framhåller i sin presentation att ”islam” – alltså ”Brödraskapets islam” – erkänner kvinnors rättigheter fullt ut, personliga, medborgerliga och politiska rättigheter, och Brödraskapet bryr sig lika mycket om kvinnor som om män. Båda är lika, skriver han.[2] Värt att nämna här, som en indikator på kopplingen mellan MB och IFiS, är att den nämnde Abdullah al-Khatib, författaren till introduktionen till al-Bannas meddelande om kvinnan, besökte Sverige 1994. Han var då inbjuden av Islamiska förbundet (IFiS) för föreläsningar.[3]

Denna presentation och bild av al-Bannas och Brödraskapets kvinnosyn på Ikhwan wiki är dock vilseledande. Genom en närmare läsning av texten i al-Bannas meddelande blir det tydligt att denna introduktion är vinklad för att presentera och rättfärdiga en viss förståelse där själva utgångspunkten är att könen enligt Guds ordning har olika uppgifter i familjelivet och samhällslivet. Men också, givet denna olikhet, att kvinnor och män har lika värde inför Gud. Al-Banna är mycket noga med att göra skillnad på kvinnor och män. Enligt honom är kvinnans uppgift den som Gud skapade henne för, nämligen att sköta hemmet och ta hand om barnen. Ett tecken på god uppfostran för kvinnor är dock, enligt al-Banna, att lära kvinnor vad de behöver veta som att läsa, skriva, räkna, religion och historia. Kvinnor bör också undervisas i hushåll, hälsofrågor och barnuppfostran. Kvinnor får också studera islamisk rätt och moralisk dygd. Kvinnor kommer genom sådana studier snart att inse att deras plats först och främst är i hemmet, menar han. ”Men vi säger”, skriver Al-Banna i sitt meddelande, ”lär kvinnan det hon behöver givet hennes gudagivna uppgift och funktion, hushållning och barnomsorg.”[4]

I en artikel i antologin Pioneers of Islamic Revival (2005) gör den amerikanske historikern David Commins samma tolkning av al-Bannans meddelande om kvinnan. [5] Al-Banna sammanfattar ståndpunkt som så:

…islam ger kvinnan fullständiga personliga och politiska rättigheter. Men män och kvinnor har olika roller i samhället som baseras på naturliga, biologiska skillnader; därför ger islam vägledning för kvinnor att fullfölja sina av Gud givna naturliga roller som för al-Banna härrör från deras reproduktiva funktioner. Med andra ord, en kvinnas… primära roller är att vara moder, hustru och sköta hemmet.[6]

Inför Gud är könen lika, men i samhället har Gud föreskrivit olika roller i enlighet med könens olika inneboende natur. När al-Khatib på Ikhwan wiki talar om lika rättigheter gör han alltså en retorisk glidning och utnyttjar termernas möjlighet till tvetydighet och mångtydighet. Denna typ av glidande språkbruk kan man möta på många ställen i Brödraskapets retorik (liksom naturligtvis i all politisk retorik, oavsett från vilket håll den kommer). Det är vanligt inom islamisk och islamistisk retorik att påtala kvinnans ”fullständiga” rättigheter, men det man då menar är de rättigheter som definieras ”fullständigt” av Koranen och sharia. Kvinnans och mannens rättigheter och skyldigheter är alltså inte lika rättigheter och skyldigheter; men de är fullständigt och uttömmande beskrivna.[7]

När det gäller attityden till kvinnors arbete kritiserar al-Banna sina motståndare i den egyptiska diskussionen, de som menade att islam tillåter, eller åtminstone inte förbjuder, kvinnor att yrkesarbeta. Det finns inget stöd i islams grundtexter för denna åsikt, hävdar al-Banna. Kvinnor ska enligt hans ”islam” inte yrkesarbeta utanför hemmet:

Islam ser att kvinnan har en grundläggande naturlig uppgift, hemmet och barnet. Som flicka måste hon vara beredd på sin familjeframtid, som hustru måste hon vara hängiven sitt hem och som mamma måste hon vara för den här mannen och de där barnen och för att ägna sig åt detta hem.[8]

Al-Qaradawi

Al-Qaradawis ståndpunkt befinner sig nära al-Bannas och han uttalar sig tydligt om könsroller. Han anser att det är männens ansvar att se till familjens behov och leda den, något som härrör från ”det faktum att bara en kan vara ledare”. Ansvaret beskrevs av al-Qaradawi som qawama, förmyndarskapet enligt Sura An-Nisa, 4: 34. I mer pedagogisk detalj beskriver Al-Qaradawi äktenskapet som ett företag som måste ha en direktör, där mannen har rätt och skyldighet att styra kvinnan. Han förklarar det med den dygd av framsynthet och tålamod som Gud gav till män, och utifrån det faktum att det är män som tjänar pengar och försörjer familjen. Om familjestrukturen kollapsar kommer det att påverka mannen och göra honom till förlorare. Därför måste han bära denna uppgift.[9] När det gäller skillnaden i arvsrätt mellan män och kvinnor förklarar han det med att denna skillnad beror på skillnader i ansvar såväl som på det ekonomiska förhållandet mellan män och kvinnor, där män har skyldighet att försörja kvinnor och barn och alltså måste få ut mer i arv.[10]




Detta vill jag kommentera så att tankestrukturen blir tydlig. Det faktum att ”bara en kan vara ledare” är alltså ett grundläggande argument för att det är mannen, inte kvinnan, som ska leda och vara ”förmyndare”. Detta argument grundar al-Qaradawi i sin tur i ett ännu mer grundläggande antagande som ses som ett faktum, nämligen att mannens förmyndarskap är givet av Gud och de överlägsna psykologiska egenskaper som Gud gav mannen vid skapelsen. Vi möter alltså hos Brödraskapets viktigaste nutida ideolog och teoretiker en patriarkalisk samhällssyn som är grundligt förankrad i religionen. Enligt al-Qaradawis logik blir det alltså självklart att det är mannen som ska vara ”ledare”. Det är mannens skyldighet att ”ta sitt ansvar i familjen” och vara hustruns förmyndare i juridiska och ekonomiska frågor.




Saken tas också upp i en officiell fatwa, resolution, från Europeiska fatwarådet (ECFR) 1999, grundat av al-Qaradawi och under hans ordförandeskap. Resolutionen följer al-Bannas meddelande och al-Qaradawis uttalande avseende qawama, förmyndarskap. I denna resolution från 1999 beskrevs män och kvinnor som ursprungligt jämlika inför Gud. Men ursprung är inte detsamma som praktiskt familjeliv där andra faktorer också spelar in och är viktiga. I fatwan sägs det vidare om mannens förmyndarskap: ”Denna jämlikhet förnekar i grunden inte att mannen lägger sig i en smula i det som skiljer honom från kvinnan såsom (förmyndarskapet) för familjen”.[11]




10.3.2 Familjen och principen om mannens förmyndarskap (qawama) hos IFiS

Islamiska förbundets hemsida överensstämmer med Europeiska fatwarådets när det gäller synen på mannens förmyndarskap. På förbundets hemsida (2011) finns en flik som handlar om ”Principer, värderingar och generella koncept”. Där kan man finna ett dokument som heter ”Den muslimska familjestadgan”. I den 14:e paragrafen i familjestadgan talas om grunden i familjen, nödvändigheten att det måste finnas en ledare och vikten för en kvinna av att ha en förmyndare:




Artikel (14). Familjens betydelse och nödvändigheten av att ha en familjeledare… På grund av detta krävs det ett ledarskap för en oproblematisk skötsel av familjens affärer och det är detta ledarskap, qawama.[12]




Synen på qawama i familjen hos Islamiska förbundet stämmer alltså väl överens med, och är hämtad från, al-Bannas och al-Qaradawis grundsyn som den går igen i fatwan från ECFR från 1999.




Även i den grundläggande lilla skriften Att förstå islam (1987) beskrivs mannen som familjens överhuvud.[13] Mannen och hustrun är dessutom varandras komplement där kvinnornas ansvar är att uppfostra barnen medan männens är att försörja familjen.[14] I tidskriften Salaam år 1995 skriver dåvarande redaktören Soumaya P. Ouis (Pernilla Ouis) en artikel med rubriken ”Om könsroller i islam”.[15] Där förklarar hon att jämställdhet mellan könen inom islam är en andlig inställning av att man ska respektera varandra. Islams syn på jämlikhet betyder därmed inte att män och kvinnor har samma rättigheter och skyldigheter, menar hon i artikeln, utan de har skilda rättigheter och skyldigheter. Män och kvinnor är skapta olika och har kompletterande könsroller i enlighet med den islamiska ordningen. Skillnaden i arvsreglerna förklarar hon till exempel med att muslimska män har absolut försörjningsplikt för familjen medan kvinnornas pengar är hennes egna.[16]




Därtill kommer regeln i den lilla skriften Att förstå islam (1987) att muslimska kvinnor inte får gifta sig med icke muslimer. Där synliggörs logiken i denna syn på könens olika roller. Det är ju mannen som är den ytterst ansvarige för familjen, och denna auktoritativa roll får bara, liksom andra styrande roller i samhället, innehas av en muslim.[17] Vi ser alltså ett genomgående system av tydligt definierad ”islamisk” auktoritet i ett rätt ordnat ”islamiskt” samhälle. Med dessa citationstecken anger jag att orden utgör citat från Brödraskapets ideologiska texter. Jag tar inte ställning till här om de teologiskt och ideologiskt är rimliga tolkningar av Koranen och sunnah.




Abdirizak Waberi, dåvarande ordförande för Islamiska förbundet IFiS), bekräftar denna familjesyn i en intervju med tidningen Ottar, där han hävdarattmannen är den starka personen i relationen. Han styr relationen medan kvinnan är familjens bas. Mannen styr också för det mesta barnens religiösa liv.[18] I det avseendet, eftersom islam tänks täcka alla livets områden, innebär det alltså att män bestämmer allt i barnens liv. Qawama har även andra konsekvenser. I samma intervju säger Abdirizak Waberi att när en man och en hustru ”träter”, måste mannen enligt Koranen först prata med kvinnan och sluta ha samlag med henne. Om hon fortsätter att vara olydig kan hon straffas:




Så står det i Koranen. Men det gäller inte om makarna träter om vem som ska köra barnen till fotbollsmatchen utan om kvinnan har begått äktenskapsbrott. Och det står slå, inte aga.[19]




Waberis tolkning av qawama och formuleringen av ”slå, inte aga”är medvetet eller omedvetet förenklande eller vilseledande. Waberi, som utbildad islamist enligt ”al-Bannas skola”, vet mycket väl att straffet för äktenskapsbrott enligt sharia i Koranen är något mycket skarpare än ett slag med en symbolisk käpp, som han kanske på skämt visade i intervjun. Detta återkommer jag till nedan i 12.2 om hudud-straffen.) Abdirizak Waberi hävdade också att mannens sexlust är mycket större än kvinnans och att mannen därför har rätt att ha fyra hustrur.[20]




(När Waberi senare, inför valet 2010, skulle bli riksdagsman för Moderaterna förklarade han att han hade blivit missförstådd i Ottar och i allt vad som senare hade skrivits om honom. Han hade nu skriftligen undertecknat Moderata samlingspartiets krav på demokratisk människosyn, och förklarade att det han hade berättat om i Ottar endast hade varit ”islams uppfattning” och inte hans egen. Om han med ”islams uppfattning” menar ”Brödraskapet islam”, och ”Brödraskapets islam” är den islam som man möter inom Islamiska förbundet (IFiS) enligt ovan, så är ju detta uttalande – uppenbarligen omedvetet – ytterligare en indikator på IFiS:s familje- och kvinnosyn.)




Den patriarkala kvinnosynen förekommer av allt att döma också vid Brödraskapets moskéer i Sverige. Det framgår av SVT-dokumentären ”Imamernas råd” från år 2012.[21] En muslimsk kvinna, klädd i niqab rådfrågade Islamiska förbundets imam i Göteborgsmoskén vad hon skulle göra eftersom hennes man brukade slå henne fysiskt och att hon därför inte heller ville ha samlag med honom. Imamen svarade att mannen har rätt att slå henne med sin hand (han visade henne genom att slå lätt med handen på sin vänstra axel) under förutsättning att slagen inte får henne att känna smärta. Trots att imamen fick veta att mannen misshandlade sin fru, vilket är förbjudet enligt svensk lag, och att han samtidigt var gift med två kvinnor, vilket också är förbjudet enligt svensk lag, saknade imamen förståelse för kvinnans bristande vilja att ha en sexuell relation med sin man. Imamen avvisade också kvinnans önskan att anmäla detta till polisen eftersom detta skulle kunna ge mannen två eller tre år i fängelse. När det gäller den sexuella relationen mellan man och hustru påpekade imamen att en kvinna inte har rätt att vägra maken samlag utom i två situationer. Det första är sjukdom och det andra är under hennes menstruation.[22] Imamen framhöll att en kvinna enligt islamisk uppfattning inte heller har rätt att be om skilsmässa bara för att hennes man har gift sig med en annan kvinna.[23]




Om denna uppfattning är allmänt utbredd, som det framgår av hemsidan och av ordförande Waberi i Ottar, liksom en verksam imam vid en av landets stora moskéer, kan det också förklara följande rapport på hemsidan hos Sveriges muslimska råd (SMR) 2001, Islamguiden, ”Om islam och muslimer”, skriven på arabiska. Där finns en uppmaning till muslimska kvinnor i Sverige att inte använda sina svenska lagliga rättigheter för att skydda sig från våld utan att i stället förhålla sig underordnade sina män:




En uppmaning till varje syster som djupt bry sig om Guds religion:




Akta dig, min muslimska syster, att lämna ditt rike till följd av en dispyt med din make och fly till en kvinnojour där utgången i de flesta fall blir separation, skilsmässa och förstörelse av den muslimska familjen. Det är bättre för dig, min muslimska syster, att vända dig till imamen, moskén och de välvilliga muslimer vilka kan skipa rättvisa åt var och en, utan partiskhet, och de juridiska kommittéerna är tillgängliga och redo att lösa muslimernas problem och deras belöning ligger hos Gud, medan kvinnojouren är till hälften vinstdrivande institutioner där de ansvariga lever på pengar från de projekt som finansierats av kommuner och officiella myndigheter.[24]




Förutom att besök på kvinnojourer och akutboende leder till skilsmässa och ”trasiga muslimska hem” framförs argumentet att dessa bedrivs i kommersiellt vinstsyfte, medan moskéernas shariakommittéer, däremot, arbetar ideellt för Guds skull och i enlighet med hans vilja, det vill säga synen på familj och äktenskap enligt sharia.




Av dessa indikationer kan vi dra slutsatsen att Islamiska förbundet (IFiS) följer al-Bannas och al-Qaradawis syn på qawama och relationen mellan man och kvinna i ett äktenskap. När det gäller människosyn och könsroller tycks alltså Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) ha samma ideologi som MB. Eftersom den är grundad i Koranen och sharia handlar det om ideologins fundament, på nivån av fundamental ideologi. Det är också placeringen på ideologins fundamentala nivå som gör att ledningen inom islamiska förbundet och förbundets imamer arbetar för ett – i praktiken – islamiskt parallellsamhälle, eller en islamisk enklav, med egna formella och informella normer för äktenskap, arv och relationer mellan könen. Detta ska jag återkomma till nedan (kapitel 16.2.4).




10.3.3 Könsseparation, sexuell attraktion och klädkod för kvinnor hos MB

Al-Banna




Al-Banna förklarade i sitt meddelande Al-mar’a al-muslima (Den muslimska kvinnan) att islam förbjuder kvinnor att visa upp vissa delar av sina kroppar, att vara ensamma med främmande män eller att umgås med främmande män. Det är även bättre för kvinnor att be i hemmet i stället för att gå till moskén. Därför anser han att ”en blick från en kvinna är att betrakta som en djävulens pil”.[25]Al-Banna sammanfattar detta som att det islamiska samfundet inte är ett blandat samhälle och att islam ser blandningen mellan män och kvinnor som en verklig fara. Av den anledningen ska de båda alltid hålla distans till varandra, utom inom äktenskapet. Därför är också det muslimska samhället könsseparerat. Detta innebär följande enligt Al-Banna:




Män ska ha sina samhällen och kvinnor ha sina samhällen. Islam har tillåtit kvinnor att delta i Eid (avslutningen av ramadan), att delta i böner i grupp och att gå ut i strid när så behövs. Inget annat. Islam ställer upp strikta villkor för att kvinnor bör avstå från alla typer av smink, täcka kroppen samt att kläderna inte ska sitta för trångt eller vara transparenta. De bör heller inte vara ensamma med män som inte är nära släktingar (mahram), oavsett omständigheterna.[26]




Al-Qaradawi




I sitt slutliga uttalande från den 7:e ordinarie sessionen för Europeiska fatwarådet 2001, under ordförandeskap av al-Qaradawi, utfärdades en fatwa om intimitet mellan de båda könen. I meddelandet står det att islamanger regler för interaktionen mellan män och kvinnor. Reglerna är att man ska undvika att röra vid varandra som en försiktighetsåtgärd för att undvika frestelser och upphetsning. Kvinnor bör täcka hela sin kropp utom ansiktet och händerna när de möter män som de inte är nära släkt med. Kvinnan bör visa anständighet i sitt tal och sina rörelser, inte överreagera i ord och rörelser, något som skulle kunna vara upphetsande för männens sexuella drifter. Att skilja på män och kvinnor under ett möte är det bästa sättet, särskilt om det inte finns något särskilt behov av att ha män och kvinnor på samma ställe. Man måste undvika intimitet med en kvinna. Fatwan är otvetydig:




Att överge khalwa (när en man är ensam med en främmande kvinna i en situation som ingen ser) i enlighet med profetens ord (frid vare med honom) i den autentiska hadithen: ”Så snart en man är ensam med en kvinna, är djävulen närvarande bland dem”.[27]




Det kan vara viktigt att konstatera att tanken om könsseparation går tillbaka på den grundläggande värderingen av äktenskapet och familjen, samt att den stora faran är den sexuella attraktionen som kan leda till otrohet eller sex före, eller under, äktenskapet. Könsseparation, faran för otrohet och klädkod för kvinnan är alltså tätt sammanvävda.




Även på denna punkt överensstämmer al-Qaradawis grundsyn med al-Bannas.




10.3.4 Könsseparation, sexuell attraktion och klädkod för kvinnor hos IFiS

Islamiska förbundet i Sverige följer al-Bannas rekommendationer, och intar en ståndpunkt som är identisk med fatwan från Europeiska fatwarådet 2001. I tidskriften Rabita förklaras 1996 att hijab är en islamisk symbol för islamiska kvinnors kyskhet för att skydda henne från mäns sexuella trakasserier.[28] På Islamiska förbundets officiella hemsida (2022) kan man läsa ett svar på frågan om kvinnornas klädkod:




Muslimska kvinnor ska täcka hela kroppen utom ansiktet och händerna när de ber de fem dagliga bönerna (salah), även om de är ensamma hemma. Det är också en plikt för dem att klä sig så när de är ute bland folk, utifrån kärlek till Gud och lydnad inför Guds påbud. Det är en del av deras utövande av religionen och varken en symbol eller ett politiskt ställningstagande.[29]




Det är intressant att frågan om hijab inom Muslimska brödraskapet och dess svenska gren görs till en teologisk fråga och ett påbud från Gud, det vill säga en principfråga på ideologins fundamentala nivå. Annars visar ju historisk forskning att slöjan har en mycket äldre historia i Mellanöstern och inte alls infördes i och med islam. Och alltså mycket väl skulle kunna ses som en lämplighetsfråga för muslimer i Sverige och inte en principfråga. Men på den här punkten är både det transnationella MB och svenska IFiS överens.




Idén om könsseparation finner man också i tidskriften Salaam. I en tidigare artikel skriven av Monjia Sonnius 1987, ”Jämlika – men inte identiska”, argumenterar hon för att det bör finnas två könsseparerade zoner, en för kvinnor och en för män. Vissa yrken ska också vara könsseparerade.[30] Tanken om separerade zoner återkommer också i moskéerna där män och kvinnor har olika rum. I ideologin är könen separerade även i familjen, i enlighet med al-Bannas tankar ovan om könsseparering. Boken Att förstå islam (1987), skriven och redigerad av Mahmoud Aldebe, är mycket tydlig med detta. Mannen ska utföra sina sysslor utanför hemmet medan kvinnor gör sina inom hemmet.[31] I boken upprepas också al-Bannas tankar om den kvinnliga klädkoden, vilket leder till krav på lagstiftning om muslimska kvinnors rätt att behålla hijab på arbetsmarknaden och om de arbetar i offentliga myndigheter.[32] Som hos al-Banna och på förbundets hemsidaska kvinnans klädsel täcka hela kroppen utom ansikte och händer.[33]




I SVT-programmet ”Slaget om muslimerna” 2009, ställde journalisten Evin Rubar en fråga till den ovannämnde Abdirizak Waberi, ordföranden i Islamiska förbundet (IFiS). Om en kvinna skulle säga till honom att hon är muslim, men inte vill bära hijab, ”Är det rätt eller fel enligt islam?” På detta svarade Waberi att:




…det här är som om någon skulle säga att jag är muslim, men jag tror inte på Muhammed. Är detta förenligt med islam? Jag svarar verkligen inte.[34]




För Waberi blir alltså själva frågan orimlig, inget att svara på. Att bära hijab är enligt Waberi lika muslimskt som att tro på Muhammed. Det betyder att han förlägger frågan om kvinnans klädsel till ideologins fundamentala nivå, Koranen och sunnah. Detta kan förefalla anmärkningsvärt, man kunde tänka sig att klädkoden mer sågs som något kulturellt enligt tradition i Mellanöstern. Men klädkoden för kvinnor är i stället, som vi sett hos al-Banna och al-Qaradawi, en viktig del i Brödraskapets religiöst motiverade, islamiska konservatism och fundamentalism. I sin version av ”islam” förlägger han och intolkar sin syn på familjelivets och könsrollernas normer direkt i Koranens budskap, och ser det därmed som något autentiskt islamiskt.




Könens åtskiljande, den patriarkala familjens helgd samt strikt klädkod för kvinnor är alltså en del av den fundamentala nivån i det transnationella Muslimska brödraskapets ideologi, hos såväl al-Banna som al-Qaradawi. Dessa principiella, värdeobjektivistiska sanningar är förankrade i Koranen och sunnah, och därmed i Guds föreskrifter i sharia. Vi ser att exakt samma syn på familjen och kvinnan finns auktoritativt uttryckt hos Islamiska förbundet i Sverige (IFiS). För det första på dess hemsida (2011), för det andra i den lilla informationsskriften Att förstå islam (1987), samt för det tredje i dess ideologiska tidskrifter från 1990-talet. Jag har inte funnit någonting i senare, auktoritativt ideologiskt källmaterial som antyder någon ändring i denna grundsyn.




Kommentar




Jag vill påminna här att det jag gör endast är en innehållslig beskrivning och en jämförelse. Jag undersöker endast om det finns likheter mellan MB och IFiS. Jag går inte in på någon systematisk social, politisk eller moralisk idékritik av denna familje- och kvinnosyn.[35] Jag tar alltså inte ställning till om ideologin är moraliskt rättfärdig eller inte(idékritik); eller om den har stor eller liten anslutning bland presumtiva sympatisörer (funktionell idéanalys); eller om den överensstämmer eller inte överensstämmer med svensk lagstiftning (funktionell idéanalys). Inte heller gör jag någon empirisk undersökning av i hur hög grad denna ideologi om familjen och kvinnan predikas i moskéer och skolor som vägledning för sant, muslimskt uppförande, eller om den leder till ståndpunkter i praktiskt politisk handlande (funktionell idéanalys). Detta senare återkommer jag till i Del IV, Praktisk politik. Nej, min analys här är innehållslig, beskrivande idéanalys av en politisk aktör (se kapitel 2.4). Här är endast frågan om det förekommer en ideologisk likhet eller inte mellan MB (al-Banna respektive al-Qaradawi) och IFiS på centrala ideologiska punkter, och hur den i så fall ser ut.




10.3.5 Skillnader i juridisk status mellan kvinnor och män hos MB

Al-Banna




Al-Banna anser att det ska finnas juridisk ojämlikhet mellan män och kvinnor. Det finns naturliga och fysiska skillnader från Guds skapelse, liksom kulturella och sociala skillnader enligt Guds föreskrifter, vilka leder till att kvinnor och män bör ha olika roller och därför också olika juridiska rättigheter. Den patriarkalt definierade familjen bygger alltså på en filosofi om skillnader som också ska definieras och förtydligas juridiskt, den islamiska ordningen är en juridiskt definierad ordning enligt sharia. Al-Banna argumenterade i sitt meddelande Den muslimska kvinnan:




Kan någon, oavsett vem han än är, hävda att en kvinnas fysiska och andliga bildning är densamma som en mans […] Kan någon, vem han än var, hävda att den roll som en kvinna måste spela i livet är den roll som en man måste spela så länge vi tror på moderskap och faderskap. Jag tror att de två könen är olika samt att deras uppgifter också är olika, och att denna skillnad måste innebära en skillnad i deras levnadssätt relaterat till var och en av dem, och att detta är hemligheten för det som formar skillnaderna mellan mäns och kvinnors rättigheter och skyldigheter inom islam.[36]




När det gäller jämställdhet mellan könen har det Europeiska fatwarådet 2017 antagit en resolution som förklarar att jämställdhet i själva verket inte upphäver juridiska skillnader mellan man och kvinna, till exempel om arvsreglerna. Resolutionen påpekar att Koranen förklarar att män är mer privilegierade än kvinnor ur rättsliga aspekter, till exempel om inkomst och arvsrätt. Kvinnor är också privilegierade, men i vissa andra aspekter som är givna av Gud, till exempel rörande sin större förmåga till känslor.[37] När det gäller de juridiska skillnaderna kan man se att dessa endast rör rättsligt definierade förmåner för män. Här ska några presenteras som rör skilsmässa och äktenskap.




Al-Qaradawi




Al-Qaradawi framhåller i en bok från 2007, al-Din wa-al-siyasah ta’sil wa-radd shubuhat (Religion och politik, grundläggning och svar på misstankar) att islam är den första religionen som befriade kvinnan, det vill säga etablerade hennes rättigheter. Dock begränsas dessa rättigheter av sharia när det gäller skilsmässa och äktenskap. När det gäller skilsmässa har mannen enligt Brödraskapets ”islam” och sharia-tolkning rätt att förskjuta sin hustru medan kvinnan måste begära skilsmässa från en statlig myndighet, och kan få det endast under vissa omständigheter. Al-Qaradawi motiverar detta med att det är ett gudomligt bud som är grundat i fysiska och psykologiska skillnader. Mannen är den som kan bedöma konsekvenser rationellt och han har mer kontroll över sina känslor än kvinnan.[38]




När det gäller äktenskap är det enligt Brödraskapets ”islam” och sharia-tolkning tillåtet för en muslimsk man att gifta sig med en kristen eller judisk kvinna. Däremot är det inte tillåtet för en muslimsk kvinna att gifta sig med en kristen eller judisk man. Ett äktenskap mellan en muslimsk kvinna och icke-muslimsk man, en otrogen (kufar), måste ogiltigförklaras. Detta förklarar al-Qaradawi i en bok från 2001, Fi fiqh al-aqalliyat al-Muslimah (Muslimska minoriteters rättspraxis) med att:




Det är under inga omständigheter tillåtet för en muslimsk far att acceptera äktenskap mellan sin dotter med honom [icke muslimsk man], inte heller för en muslimsk flicka att acceptera sitt äktenskap med honom, om hon tror på Allah som Herren, Islam som religion, Muhammed som Budbäraren och Koranen som ett sätt att leva (som vägledning). Om en sådan man är gift med en muslimsk kvinna måste vi separera dem och hålla honom borta från barnen för att inte vilseleda dem och förstöra deras religion.[39]




Ett äktenskap mellan en manlig muslim och en kvinna som tillhör någon av dessa grupper av kufar, eller vice versa, är alltså inte giltigt, som framgick ovan. Ett sådant äktenskap är ogiltigt och de måste skiljas, enligt sharia. Däremot är al-Qaradawi otydlig om vem som är ansvarig för att verkställa kravet på skilsmässa. Är det fadern, den manlige förmyndaren i familjen, han som har förmyndarskapet och ansvaret (qawama), eller är det staten? Al-Qaradawi nämner heller inte i vilken domstol detta skulle ske i så fall i europeiska länder.[40]




Saken kan vara mer allvarlig än vad som framkommer vid en första anblick, och al-Qaradawi ger ingen tydlig vägledning i hur hans ord ska tolkas. Kan kvinnans muslimska förmyndare, vanligtvis fadern eller en bror, använda ”handen”, det vill säga våld, för att genomföra separationen? Uppfattas en kvinna som inte vill separera i ett sådant oäkta äktenskap som att hon begår äktenskapsbrott, eftersom det förmenta ”äktenskapet” är ogiltigt? Om man bedömer samlevnaden mellan en muslimsk kvinna och en icke-muslimsk man som äktenskapsbrott, öppnas dörren för straff för äktenskapsbrott, enligt lagskolorna med döden om kvinnan varit gift och med piskning om hon var ogift. Det är också så att en sådan situation till och med i vissa fall skulle kunna tolkas som fard kifayah, det vill säga att någon muslimsk man kan verkställa domen på alla andra muslimers vägnar. Hur saken ligger till i detta fall av oäkta äktenskap reder Al-Qaradawi inte ut i sin bok och han är otydlig om den juridiska proceduren, kanske vill han endast tydliggöra en princip. Detta principiella synsätt kan i så fall, åtminstone delvis, förklara varför vissa flickors familjer är beredda att genomföra hedersmord när deras döttrar eller systrar hamnar i en relation med en icke-muslim eller en otrogen.




Europeiska fatwarådet, under ordförandeskap av al-Qaradawi, kom 1999 med en resolution (som lades ut på hemsidan 2017) som innehåller samma uppfattning i frågan och där faderns roll tydliggörs som ansvarig:




Rådet rekommenderar kvinnor att inte gå emot sina förmyndare. Förmyndaren arbetar för deras bästa, för deras intressen, deras önskningar om rättrådiga män för dem och att skydda dem från män som kan manipulera dem.[41]




En annan juridisk skillnad är rätten för män att få gifta sig med fyra kvinnor, medan det inte är tillåtet för en kvinna att ha flera män, vilket man kunde tänka sig var en obsolet uppfattning. Europeiska fatwarådet gjorde ett tydligt uttalande i denna kontroversiella fråga i en fatwa från 1999 (också utlagd 2017). Mannen får enligt denna fatwa vara gift med flera kvinnor, men högst fyra. Dock under det traditionella villkoret att mannen måste tro sig kunna vara rättvis mot fruarna när det gäller tid, kärlek och omsorg, annars är det förbjudet att gifta sig med mer än en kvinna. Ett annat villkor är mannens förmåga att försörja fruarna och barnen på ett rättvist sätt. Argumenten för sådant villkorat månggifte är också traditionellt inom islamisk rättsuppfattning, att det kan lösa problem för en man vars hustru inte kan få barn eller vars menstruationsperiod är lång samtidigt som mannen har en stark sexuell lust, eller om hon lider av någon sjukdom. Månggifte kan också lösa problem för en kvinna vars man dör eller har skiljt sig, om hon har barn får hon på detta sätt en ny man och försörjning. Särskilt blir detta viktigt för en änka eller en frånskild kvinna, om hon är ung. Ett annat problem är änkor efter krig som annars skulle kunna bli ett problem för hela samhället om det inte funnes män som kan ta hand om dem i äktenskap. I detta ansluter sig al-Qaradawi och fatwarådet år 1999 till urgamla sharia-regler.[42]




På denna punkt har alltså al-Banna och al-Qaradawi samma grundläggande syn.




10.3.6 Skillnader i juridisk status mellan kvinnor och män hos IFiS

På Islamiska förbundet i Sveriges hemsida under fliken ”Om islam” (2011) finns ett dokument som heter ”Principer, värderingar samt generella koncept”. Här argumenteras för den juridiska skillnaden mellan könen på samma sätt som hos Hassan al-Banna:




Artikel (8) Ansvarsfördelningen och skillnaden i laglig status. För att etablera rättvisa och uppnå ömsesidig respekt, måste de naturligt medfödda karaktärerna hos mannen och kvinnan tas hänsyn till när man överväger ansvarsfördelningen samt plikterna hos respektive kön. Denna nödvändighet leder till skillnader i varje köns lagliga status, hursomhelst är denna skillnad begränsad till vissa situationer.[43]




De situationer som avses gäller främst arvsreglerna, månggiftet och förfarandet vid skilsmässa samt reglerna för vårdnad om barnen efter skilsmässa eller den ena makens död där mannens rätt gäller. Jag ska nedan visa, genom olika källor, indikationer på att Islamiska förbundet (IFiS), dess sido- och dotterorganisationer samt dess imamer både strävar mot, och försöker tillämpa dessa regler under ytan eller vid sidan av den svenska lagstiftningen. Det som framskymtar är en strävan mot att inrätta en islamisk enklav med egna kulturella normer, vilket jag återkommer till nedan i Del IV, Praktisk politik (kapitel 16.2.4).




När det gäller arvsrätten finns det ett dokument med Islamiska förbundets logotyp med titeln ”Den islamiska arvsrätten”, som har publicerats på förbundets hemsida, och som strider mot principen om lika arvsrätt i svensk lagstiftning. Där kan man läsa:




I islam är både män och kvinnor berättigade till en specificerad andel av sina avlidna föräldrars eller nära släktingars kvarlåtenskap (K 4:7), medan tills för inte länge sedan hela arvet gick till äldste sonen i vissa västländer.[44]




I förbundets officiella tidning Rabita (1996) förklaras närmare att ”en broder ska ha dubbelt så mycket som en syster i arv”. Det gäller också ”ersättningen vid förlikning när det gäller mord på en släkting”. Artikeln i Rabita förklarar detta förfarande med att det är Guds vilja, uttryckt i Koranen, med hänvisning till samma koranställe (K 4:7) som i citatet ovan.[45] I den lilla boken Att förstå islam (1987) ägnas ett kapitel om hur arvsreglerna fungerar under rubriken ”Arv i Islam”. Arv inom islam fördelas på olika sätt till olika personer av arvsberättigade, framgår det. Make, maka, söner, döttrar, faster, moster, farbröder, morbröder och kusiner, oäkta barn, icke muslimer i familjen, alla har de har olika andelar av arvet.[46] Av citatet framgår att man vill framhäva islams överlägsenhet över den äldre lagstiftningen i väst, eftersom islams skiktade arvsrätt till mannens fördel ändå ger kvinnan mer än vad som gällde förr i tiden ”i vissa västländer”. Denna grundläggande princip om skiktad arvsrätt återges även som svar på en direkt fråga under rubriken ”Frågor och svar” på hemsidan, med hänvisning till samma Koran-citat.[47] Arvsreglerna tillhör alltså sharia, och befinner sig på ideologins fundamentala nivå, det som är gudomligt fastställt.




När det gäller månggifte, som naturligtvis är förbjudet i Sverige, framgår det att Islamiska förbundet (IFiS) verkar ha en egen rättsuppfattning som också verkar tillämpas som norm, som i en islamisk, kulturell enklav. I hur hög grad och vilken omfattning månggifte förekommer i praktiken är inte något som ska undersökas här, det troliga är att det inte är särskilt utbrett. Här handlar det om att principen accepteras eller föreskrivs som grundläggande ideologiskt budskap även på officiell nivå i förbundets organisatoriska nätverk. I SVT-dokumentären ”Imamernas råd” (2012) framgick att en imam tillhörande Islamiska förbundet (IFiS) hade uppmanat en kvinna att acceptera att hennes man tänkte gifta sig med en annan kvinna samtidigt som mannen fortfarande var gift med henne. Imamen ansåg också att hon inte borde anmäla detta till den svenska polisen. Han sa att ”varje muslimsk man har rätt att som mest ha fyra kvinnor, förutsatt att han kan försörja dem, ge dem kärlek och behandla alla fyra lika”.[48] Detta är naturligtvis bara en pusselbit, men att det över huvud taget förekommer som råd från en imam pekar på att tankarna finns bland aktiva funktionärer inom Islamiska förbundets (IFiS) institutioner.




Samma principiella ståndpunkt om äktenskapet framför Islamiska förbundets ordförande Abdirizak Waberi i en intervju i tidningen Ottar år 2006. En man kan gifta sig med fyra kvinnor så länge han kan försörja dem och behandla dem rättvist, hävdar han. Denna lagliga rätt är gudomlig och finns inskriven i Koranen, men gäller endast för män. I samhället är det nämligen helt avgörande att veta vem som är far till barnet. Kvinnor kan således inte ha fyra män. Han förklarar detta med att det är en fundamental trossats. ”Vi inte kan ändra i Koranen även om vi nu kan göra ett DNA-test”.[49] För Islamiska förbundets ordförande ligger denna princip fast på ideologins fundamentala nivå, inte ens DNA-test kan rubba den, som synes. Och till yttermera visso nämner Waberi inte ens den möjlighet som finns i svensk rätt, att en man utan att vara gift kan förklara sig som far till barnet och ta på sig faderskapet.




En annan framstående person inom IFiS är Mahmoud Aldebe som också har yttrat sig om familjefrågan på ett principiellt plan. Som talesman för Islamiska samarbetsrådet[50] hade han redan 1998 föreslagit att man skulle kunna införa sharia-domstolar som kunde få verka i Sverige.[51] Samma förslag framfördes i tydliga ordalag inför valet 2006. Då skrev Mahmoud Aldebe, dåvarande ordförande för Sveriges muslimska förbund (SMF), ett brev till de svenska riksdagspartierna. Aldebe är inte vem som helst, grundare och ledande medlem i Islamiska förbundet (IFiS), med andra uppdrag som redovisades ovan i Del II Organisationen (se kapitel 6–7). Han är också författare-redaktör till den lilla boken Att förstå islam (1987). I detta brev krävde han att sharia borde få tillämpas för muslimer i Sverige i familjefrågor. Han krävde att den svenska familjerätten skulle ändras för muslimer i enlighet med de islamiska juridiska reglerna, enligt ovan, i frågor som gällde äktenskap, skilsmässa, vårdnadshavare och vårdnad av minderåriga barn.[52] Naturligtvis blev det ingen politisk framgång för detta förslag som möttes av ett kompakt motstånd från medier och beslutsfattare. Jag återkommer till en närmare analys av denna händelse i Del IV, Praktisk politik, där jag också kommer till slutsatsen att brevet inte var Aldebes personliga ensak, utan ingick i en politisk strategi och taktik som drevs av Brödraskapet över hela Europa (se kapitel 16.2.4).




År 2010 skrev Aldebe också en rapport på arabiska till Arab Institute for Strategic Studies. Där redogjorde han för hur Sveriges muslimska förbund (SMF), där han var ordförande, hade agerat i Sverige i frågan om flickors oskuld. Han vill berätta att han har kämpat för att denna princip inte skulle få urvattnas i Sverige, han hade skrivit till berörda politiker och tjänstemän på Socialstyrelsen om detta, berättar han. Bakgrunden var att Socialstyrelsen i Sverige hade tillåtit att medicinska kliniker skulle få, som det heter, ”återskapa mödomshinnan” för att muslimska flickor skulle kunna bevisa sin oskuld inför äktenskapet. Som vi vet är idén om mödomshinnan medicinskt sett en myt. Det intressanta är dock att Aldebe, utifrån sin religiöst grundade ideologi är kritisk till Socialstyrelsens förfarande som han anser strider mot ”islams” principer. Aldebe hävdar nu att det i Sverige tillåtna förfarandet att skicka flickor till hälsokliniker för att ”återskapa mödomshinnan” måste betraktas som vilseledande eftersom detta döljer deras i grunden ”omoraliska handling”. Förfarandet blir alltså en kränkning av den muslimske mannens rättighet att få gifta sig med en orörd kvinna. Han tillägger också att ”islam” – i sin mildhet verkar det som – inte straffar icke-gifta flickor med döden för att de har genomgått en sådan behandling, underförstått: trots deras uppenbara äktenskapsbrott.[53]




Detta kan behöva kommenteras. Eftersom islamisk rättsuppfattning kräver att flickan ska vara oskuld vid första äktenskapets ingående, för att garantera mannen det suveräna ägandet av hustruns sexualitet och barnalstring, och eftersom myten om mödomshinnan gäller som biologisk sanning, måste ju logiskt sett, det är tankegången hos Aldebe, kvinnor som ska ”återskapa mödomshinnan” ha haft sex före äktenskapet. Detta är ju äktenskapsbrott inom ”islam” och ”en omoralisk handling”. Som synes framhäver ordföranden för riksorganisationen Sveriges muslimska förbund (SMF), Mahmoud Aldebe, islams mildhet i detta, att flickor inte brukar straffas med döden för detta brott och en sådan medicinsk behandling. Detta kan kanske ses som ett uttryck för mildhet. Men bakgrunden till denna formulering, och som inte uttrycks i texten, är att straffet för sex före äktenskapet, enligt samtliga fyra lagskolor inom islam, visserligen inte är dödsstraff men offentlig piskning och en evig vanära för familjen. Naturligtvis förekommer inte offentlig piskning i Sverige, men tanken om ”evig vanära” för familjen, och evig skam för kvinnan, finns kanske kvar som en kulturell hedersnorm. Den ideologiska grundtanken hos den inom rörelsen ideologiskt välutbildade Aldebe är dock tydlig.




Som synes presenteras på såväl Islamiska förbundets (IFiS) hemsida som i dess ideologiska presentationsskrift Att förstå islam (1987), samt i förbundets ideologiska tidskrift Rabita, en familje- och kvinnosyn som entydigt stämmer överens med MB (såväl al-Banna som al-Qaradawi). Detsamma framkommer i uttalanden från ledande personer inom Islamiska förbundet (IFiS) och dess nätverk. Enligt denna syn ska kvinnor leva under ett konservativt patriarkalt system i Sverige, underordnade sina män, imamernas auktoritet och i sista hand den gudomliga lagens, sharias, syn på kvinnans roll, äktenskap och skilsmässa. Som framgått strävar också Islamiska förbundet (IFiS) i praktiken efter att förverkliga denna civilrättsliga och kulturella syn. Enligt Aldebes brev 2006, som ett uttryck för ståndpunkten inom Islamiska förbundet och dess nätverk (se nedan kapitel 17.3.9), borde sharia kunna tillämpas i Sverige i en islamisk, kulturell enklav, med egna rättsregler, vid sidan av den svenska lagstiftningen. Det kan tilläggas att sådana sharia-domstolar eller sharia-råd (både informella och mer formella) redan finns i Storbritannien eller Canada och att islamologen Jan Hjärpe i Sverige inte har varit främmande för ett system med informella rådgivande domstolar eller ”sharia-råd”.[54] Detta återkommer jag till i Del IV, Praktisk politik (kapitel 16.2.4).