måndag 7 april 2025

Klok präst

Studera alla länder som styrs av islam!

Hur ser det ut där med våra frimärkens frihetsbegrepp?


Patrik är en klok och modig präst i Svenska Kyrkan!


Elva teser i skuggan av mordet på Salwan Momika.


1. Muslimer tillämpar i praktiken sharialagar i Sverige genom att avrätta den som ’hädar’ mot islam och de strävar efter att tysta ner legitim kritik av islam och dess praktiker med hänvisning till – det för ändamålet påhittade – ordet ’islamofobi’.

2. Islam är en totalitär och revolutionär politisk ideologi. Totalitär med islamisternas anspråk på att islam ska omfatta och reglera hela samhällen. Revolutionär i det att våld betraktas som ett legitimt verktyg för att tvinga fram samhällsförändringar.

3. Islams totalitära anspråk och våldsbejakande väsen gestaltas återkommande i offentliga manifestationer med hetsande talkörer och våldsförhärligande ramsor där islamistiska terroristorganisationer representeras med fanor.

4. Muslimer kräver inskränkningar av Sveriges åsikts- och yttrande- och demonstrationsfriheter med avsikten att etablera en särställning åt koranen som religiös urkund, text och fysisk bok, för att freda koranen från granskning och kritik.

5. Islamisternas verksamheter finansieras av främmande makt och med svenska skattefinansierade bidrag samtidigt som aktivister driver islamisternas ärende med politik, utbildning och opinion via myndigheter, institutioner och media.

6. Stora delar av det politiska och mediala etablissemanget gör allt för att relativisera, ursäkta och bortförklara det faktum att islam är den ideologiska basen för merparten av samtidens våldsrelaterade problem i Sverige och övriga västvärlden.

7. Islam är ett globalt samhällsproblem som växer i omfattning och komplexitet, dels på grund av våra politikers handfallenhet och ideologiska naivitet och dels på grund av islamisternas hänsynslöshet, som kräver allas vår underkastelse. På riktigt.

8. Sveriges politiska vänster – med socialdemokraterna i täten – tar återkommande de radikala islamisternas parti, delvis manifesterat i deras orubbliga stöd till ’palestina’ i konflikten mellan civilisation och islamistiskt barbari i Mellanöstern.

9. Större delen av Sveriges övriga politiker säger oftast något till intet förpliktigande om att det som händer är ’oacceptabelt’ och tillsätter möjligen en utredning som kanske leder till förslag på förändringar som eventuellt blir åtgärder om några år.

10. Norra Europas största moské ska byggas i Skärholmen, söder om Stockholm. Det kommer att förstärka den muslimska separatismen i Sverige med konsekvensen att islamisternas krav på det svenska samhällets anpassning efter islam kommer att öka.

11. Det kommer att bli mycket värre innan det blir bättre.




Centerpartiets förfall

 

Centerpartiets förfall




Thorbjörn Fälldin gjorde mig till centerpartist.

Hans övertygelse om resurshushållning och förnybar energiomvandling var helt enkelt det enda rätta förhållningssättet inför ökad råvarurovdrift och fossilbränslekontamination.

Olof Johansson ineldde vänsterskruvandet tills borgerliga Lennart Daléus tog över och mötte kompakt motstånd och vidrigt krypskytte från vänstermupparna i partiet.

Lennart Daléus tröttnade och avgick.

Den naturliga efterträdaren var Lena Ek men strax innan omröstningen dök Fälldin upp i Folkets hus och övertygade extrastämman om att välja hans barndomsväns dotter Maud.

Det var början till slutet för mitt Centerparti.

Sedan kom pedofilerna och islamisterna värvade av stureplansmaffian.

Sedan dök Abir med skumma syriska biståndsaffärer upp.

Så kom stolpskottet Martin Ådahl som nu kampanjar för att bli ny partiledare och han stöds av ett annat stolpskott som vill bli präst och ny hörnsten i Centerpartiet.

Det finns bara en framkomlig väg för Centerpartiet och det är att återvinna landsbygdens förtroende.

Det kan bara ske om Helena Lindahl blir ordförande och Ulrika Liljeberg samt Caroline von Seth som vice.

Annie Lööf och mupparna i hennes styrkrets gjorde Centerpartiet till ett socialdemokratiskt redskap och det kommer att bli en komplicerad att återställa färdriktningen.

Först måste Centerpartiet bli ett oppositionsparti oavsett om det är S eller M som har regeringsmakten!





Publicerad 2001-03-19

Gamle centerledaren Thorbjörn Fälldin, 74, satt vid Maud Olofssons sida på partistämman den första han bevistat sedan han tvingades avgå 1985. Maud är nästan som min egen dotter, säger han.

När Lennart Daléus avgick så teg han. Men när Maud Olofsson i dag valdes till centerns partiledare fanns Thorbjörn Fälldin faderligt vid hennes sida.

– När jag ser Thorbjörn Fälldin sitta här så är jag stolt att säga att Haralds jänta har blivit partiledare, sa en mycket rörd Maud Olofsson.

I dag var det Maud Olofssons stora dag. Till publikens jubel blev hon centerpartiets tolfte partiledare efter ett enhälligt val vid den extra partistämman i Stockholm.

Stående ovationer för Fälldin

Trots det fanns det i Folkets hus en person som fick den riktigt stora uppmärksamheten - förre centerledaren Thorbjörn Fälldin.

Efter att han tvingades avgå som partiledare 1985 har han inte deltagit på någon enda partistämma. Han har hållit en mycket låg profil och inte velat uttala sig eller engagera sig politiskt, som ett exempel valde han att tiga då Lennart Daléus avgick tidigare i år.

Men i dag visade han, om än tyst, sitt stöd och sympati för den nya ledaren i partiet. När Thorbjörn Fälldin presenterades i talarstolen efter lunch fick han stående ovationer av de församlade medlemmarna.

”Ett kärt möte”

Maud Olofsson satt bredvid två tidigare centerledare, Thorbjörn Fälldin närmast och bredvid honom Lennart Daléus. De två småpratade och skämtade enligt ögonvittnen med varandra.

– Det var ett kärt möte och hon verkade ha ett otroligt stöd av att han var där, sa vittnen i publiken.

När Maud Olofsson senare klev upp i talarstolen för sitt invigningstal var det med blicken riktad mot den gamle centerledaren.

– Det känns jätteroligt. Under den senaste tiden har jag funderat mycket på om jag ska orka med det här. Jag vet att ni har förväntningar på mig och det ska ni ha, sa hon.

Brast i gråt

Stämningen var mycket känslosam.

- Det finns två som inte är här i dag, de har valt en bättre utkiksplats. Jag tror ändå att min mamma och min pappa kan se över taket och att de är stolta, sa den nya centerledaren och brast i gråt.

Kanske kändes det som en viss tröst att se pappa Haralds goda vän på plats en dag som denna. Hon är som hon säger ”uppvuxen” med Thorbjörn, har suttit och diskuterat med honom vid köksbordet.

Hos henne rådde det aldrig någon tvekan om vem som skulle finna vid hennes sida en dag som denna.

Haralds jänta

- Det var självklart att han ville vara med när Haralds jänta gått och blivit partiledare, säger Maud Olofsson.

Och stödet lär nog behövas när hon tillträder som ledare för det krisdrabbade centerpartiet.

Hur ska du ta centern med marginal över fyraprocents-spärren?

- Det är inte min uppgift att jobba med procentsiffror för ögonen. Skulle allt mitt fokus handla om siffror skulle jag inte åstadkomma mycket. Vi måste presentera vår politik på ett bra och tydligt sätt. Centern måste bli ett starkt och slagkraftigt alternativ till den politik som förs.

lördag 5 april 2025

Anders Lindberg ett rikspucko


I grupperna sprids hat mot svenskar

Publicerad 4 apr 2025

Det är klart att de som stöder terrorister brister i sin vandel.

I propalestinska demonstrationer förekommer stöd till flera terrororganisationer

Ingen kan ha missat att vandelsutredningen lämnade sitt betänkande i veckan. Den omtalade utredningen stöds av både Tidöregeringen och Socialdemokraterna.

Det som fått mest uppmärksamhet i debatten är möjligheten att neka och återkalla uppehållstillstånd på grund av det nygamla begreppet bristande vandel. Något som Migrationsdomstolarna för övrigt redan använder.

Vandel föreslås ersätta den nuvarande skrivningen om levnadssätt och misskötsamhet, och definieras som ett krav på att leva på ett hederligt och skötsamt sätt.

Det borde inte vara kontroversiellt.

De antidemokratiska och samhällsskadliga uttryck som Doku och jag ser i våra granskningar närmast dagligen skulle kunna vara en provkarta på sådant som borde passa in i en vandelsprövning, vid sidan av brottslighet.

Det kan handla om religiöst förtryck, organiserat hat mot Sverige och svenskar, motstånd mot svenska skolors undervisning om hbtqi och uppmaningar till stöd för strikta hedersnormer.

Vi följer grupper som lär ut hur man med fejkade skilsmässor och trix med folkbokföringen både kan få bidrag man inte har rätt till, och kringgå förbudet mot månggifte.

Vi ser moskéer och föreningar som sprider islamistisk propaganda om hur kvinnor ska klä sig och vilka jobb de ska förbjudas att ha. Vi följer grupper som lär ut hur man med fejkade skilsmässor och trix med folkbokföringen både kan få bidrag man inte har rätt till, och kringgå förbudet mot månggifte.

Där förekommer också uppmaningar om jihadresor till Somalia och Syrien, åsiktsregistrering av hemländernas regimkritiker och stöd för organisationer som Sverige och EU har klassat som terroristorganisationer.

Lagförslagets kritiker ser risker för godtycke, åsiktsförbud och att det blir skillnad mellan hur medborgare och icke-medborgare behandlas. Kritiken saknar inte poänger. En rättsstat värd namnet måste ta den sortens oro på allvar, och därför har lagstiftaren ett viktigt arbete framför sig.

Men med det sagt: Den som blundar för problematiken som regeringen vill försöka komma till rätta med, gör det väl lätt för sig. Som när Aftonbladets Anders Lindberg raljerar om att ”om du säger fel saker. Då kan du vara ett 'säkerhetshot'”.

Självklart kan vissa yttranden faktiskt utgöra hot mot samhället och enskilda, oavsett om begreppet vandel återinförs i utlänningslagen eller inte.

Öppet stöd för nazism, islamistisk terrorism eller att sprida idén om att judar ska utrotas utgör rimligen sådana potentiella hot.

Om en person som uttryckt sådant har ett tillfälligt uppehållstillstånd är det högst rimligt att det vägs in i bedömningen av om han ska få vara kvar i landet, oavsett om hans uttalanden har lett till en fällande dom. Ytterst handlar det om andras trygghet och säkerhet.

Att Anders Lindberg sedan gissar att demonstrationer för Gaza och mot Israels regering kommer att stämplas som hot är oärligt. Påståendet att de som deltar kommer att kallas för terroristsympatisörer för att kunna utvisas är rent konspiratoriskt.

Lindberg vet naturligtvis att stöd för Gaza eller kritik mot Israels regering är oproblematiskt. Han borde emellertid också känna till att stödet för terrororganisationer och terrorledare är utbrett i demonstrationstågen.


I Göteborg ser man gång på gång rena terrorparader med vajande flaggor, bandanas och tröjor. Organisatörerna bakom demonstrationerna är helt öppna med sitt stöd för Islamic Jihad, Hizbollah, Hamas, Lions Den och PFLP. Där har också skanderats ramsor som ”Khaybar khaybar ya yahud”, som uppmanar till våld mot judar.

Som en konsekvens av det är säkerhetssituationen för svenska judar sämre än på mycket länge.

För de flesta, oavsett bakgrund, säger det sig självt att vi kommer att få ett helt annat samhälle om än fler terrorvurmare och islamister med antidemokratiska uppfattningar tillåts stanna i Sverige.



fredag 28 mars 2025

Ärkebiskopen och islam






Varför svarar inte ärkebiskopen?

Sameh Egyptson Teol. dr, i interreligiösa relationer
27 Mars 2025

Hög tid att kyrkans ledning tar ansvar och inleder en transparent och oberoende granskning av sina samarbeten med islamistiska organisationer

Kyrkans ledning verkar fortsätta att undvika att ta itu med allvarliga frågor genom att sticka huvudet i sanden, trots både intern och extern kritik. Trots uppmaningar från bland andra Kyrkans tidnings tidigare ledarskribent Jonas Eek, har ingen granskning inletts av det destruktiva samarbetet med islamistiska organisationer.

Under senare tid infann sig en viss optimism när ärkebiskopen Martin Modéus i Kyrkans tidning framhöll att kritik alltid är en gåva. Detta skedde i samband med debatten om Ibn Rushds stoppade bidrag från Folkbildningsrådet. Dock undvek ärkebiskopen att ge ett tydligt svar om framtida samarbeten med Ibn Rushd och visade ingen vilja att granska organisationen. I en artikel i Expressen påpekade ärkebiskopen också att det råder en utbredd okunskap om religion och tro i samhället. Detta tolkades av mig och andra som en öppenhet för självrannsakan och en vilja att lära av tidigare misstag.

Det nya, mer reflekterande tonläget hos kyrkans ledning uppfattade jag som konstruktivt och potentiellt banbrytande. Inspirerad av denna förändring skrev jag ett öppet brev till ärkebiskopen där jag uttryckte mitt stöd för hans initiativ att öka kunskapen om islam som religion och islamism som politisk ideologi. Tidigare hade jag mött hinder när jag försökte framföra mina åsikter om Svenska kyrkans samarbeten med islamistiska organisationer, bland annat vid ett föredrag i Färingsö församling.

Uppmuntrad av denna förändrade attityd skickade jag också en kopia av min avhandling till ärkebiskopen tillsammans med det öppna brevet. I brevet redogör jag för de felsteg som nyckelpersoner inom kyrkan har tagit i interreligiösa relationer. Brevet spreds flitigt på sociala medier och publicerades även i en tidning. Jag uttryckte förhoppningar om att få samtala med ärkebiskopen om avhandlingens innehåll. Widar Andersson kommenterade mitt initiativ på Folkbladets ledarsida och beskrev ärkebiskopen som en seriös person med potential att föra en meningsfull dialog.

Vid kyrkomötet i Uppsala hoppades jag få en reaktion på mitt brev, men ärkebiskopen undvek att tala med mig. När jag insisterade på ett samtal svarade han kort att han inte hade tid. Sedan dess har jag inte hört något från ärkebiskopen, och Widar Anderssons uppmaning verkar inte ha fått någon effekt. Svenska kyrkans ledning fortsätter att vara tyst. Ingen granskning har inletts, och samarbetet med islamistiska nätverk fortsätter som om inget har hänt.

Här är tre exempel på samarbeten som bör ifrågasättas:

I Stockholm fortsätter Svenska kyrkan sitt samarbete med Islamiska förbundet. Stockholms biskop, Andreas Holmberg, har gett legitimitet åt och normaliserat förbundets representanter, inklusive dess ordförande Mahmoud Khalfi, i bland annat ett dialogprojekt.

I Göteborg ser Svenska kyrkans företrädare Henrik Frykberg och Emanuel Furbacken inga problem med Göteborgsmoskén, som flera gånger har kritiserats för sin syn på kvinnor. Detta enligt en debattartikel i GP om användning av det som tidigare var Hammarkullens kyrka.

Linköpings biskop Marika Markovits och Maria Kjellsdotter Rydinger, interreligiös handläggare på kyrkokansliet i Svenska kyrkan, ger legitimitet genom att ingå i en organisation som leds av Helena Hummasten, tidigare ordförande för Sveriges muslimska råd. Rådet ingår i Islamiska förbundets nätverk och har drivit frågan om särlagstiftning för muslimer enligt sharia i decennier.

Under kyrkomötet i december samtalade jag med de ansvariga för dialog med muslimer i Svenska kyrkan. Ingen av dem hade läst min avhandling, trots den hårda kritiken som framförts. Kyrkans tidnings förslag om en utredning bör tas på allvar. Det är hög tid att kyrkans ledning tar ansvar och inleder en transparent och oberoende granskning av dessa samarbeten. Annars riskerar Svenska kyrkan att förlora sin trovärdighet och sitt förtroende hos både sina medlemmar och samhället i stort.

Sameh Egyptson

Teol. dr, i Interreligiösa relationer


måndag 24 mars 2025

Regeringen

 

Under de tre mus-ketörernas ledning härjar det
allahuakbar-ylande Hamas-slöddret
på våra gator och universitet!

Under de tre mus-ketörernas ledning
infiltreras vårdsystemet av "gängen"!

Under de tre mus-ketörernas ledning flödar
uppehållstillstånden och medborgarskapen!


Cornucopia är ymnighetshornet varur våra pensionspengar flödar till högriskprojekt som Norhvolt & Strega – två luftslott som skapades för att berika finanstrixarna Mix & Max




söndag 23 mars 2025

Hamas och universiteten




Terrorstöd och antisemitism i universitetens toppskikt

Posted By: Doku 23 mars, 2025

Ledande akademiker från flera universitet och högskolor sprider på sociala medier antisemitiska konspirationsteorier och stöd för terrororganisationer och beskriver i avhumaniserande ordalag politiker, journalister och judiska företrädare som avskum, monster och mördare. Doku har under en tid följt några professorer, docenter och andra framstående universitetsanställda som bland mycket annat ifrågasätter medias rapportering av terrorattacken den 7 oktober och kallar Hamas, Hizbollah och övriga terrororganisationer för befrielserörelser.

Iden svenska rörelse som stöder Palestina och kritiserar Israel ingår ett stort antal individer från utbildningssystemets högsta skikt, några är professorer, andra lektorer, forskare och administrativ personal. Många känns igen från de upprop och debattartiklar som samlat hundratals universitets- och högskoleanställda.

Flera av dem publicerar regelbundet inlägg och kommentarer på sociala medier om händelser med anknytning till de olika konflikterna i regionen. Anklagelser mot Israel om folkmord och ockupation blandas med kritik mot svenska politiker, medier och universitet som inte tydligt nog anses ta ställning mot Israel.

I de inläggen förekommer också olika typer av antisemitiska budskap, t.ex. att svensk media styrs av sionister och att Israel som ett led i ett folkmord riktar in sig på att döda palestinska kvinnor, och mer eller mindre tydligt stöd för Hamas och andra terrororganisationer.

Några av de personer som publicerar inläggen och kommentarerna sticker ut, både för att det som de skriver och delar är iögonfallande och för deras höga positioner inom universitets- och högskolevärlden. Vi väljer att beskriva tre av dem.

En är professor i Mellanösternstudier och mycket aktiv på X. Där delar han inlägg som stöder både terrororganisationen Hizbollahs tidigare ledare, Hassan Nasrallah, och Hamas. Han sprider också konspirationsteorier och har interagerat med en amerikansk islamist, som var aktiv i LVU-kampanjen mot den svenska socialtjänsten och som förespråkat barnäktenskap och legitimering av sexslavar.

I flera av inläggen som professorn delar lovordas terroristledaren Hassan Nasrallah:

Som vanligt hade han rätt och ni är inget annat än nyttiga idioter.

För varje dag som går ökar min kärlek och respekt för den här mannen, hans män, hans folk och hans beundrare. Vila i frid, Sayyed Hassan Nasrallah, du har bevisat att du är bättre än alla.

I ett inlägg, som innehåller en film med en rörd Nasrallah, berömmer han jemeniter för att ha donerat pengar till Gaza trots att de själva drabbades av en svält som dödade 200.000 personer.

Professorn kritiserar västerländsk media för propaganda och för att vara folkmordsstödjande sionistiska avskum eftersom de beskriver Huthirebellerna som Iranstödda och han säger om många syrier att de inte är människor utan vilda djur.

Han ifrågasätter i en tråd varför terrorattacken mot Salman Rushdie skulle bero på dennes författarskap: Rushdie är en notorisk kvinnokarl och har trakasserat unga kvinnor i årtionden – kanske var det en arg pappa, bror eller pojkvän. Låt oss inte dra förhastade slutsatser om motivet.

En annan tråd, som handlar om att Israel sannolikt inte kommer att få stöd av USA för att starta krig mot Libanon, kommenterar han med orden: folkmordsråttor som lever vidare för att kunna mörda en annan dag.

I flera fall delar han antisemitiska och andra konspirationsteorier:

israeliska patologer skördar organ från dödade palestinier,

Olof Palme och Anna Lindh mördades för att de hade kritiserat Israel,

det första israelerna gjorde efter att Ukrainas proxykrig börjat orsaka massförstörelse var att locka unga ukrainska flickor till sitt land för att våldta dem och förvandla dem till sexslavar, vilket regeringen främjade och möjliggjorde.

Professorn publicerar inlägg som stöder och lovordar Hamas, t.ex. när talespersonen Abu Obeida vänder sig till alla muslimska bröder i världen. Ett par av dem raljerar över israeliska familjers reaktioner när deras anhöriga släpptes efter att ha hållits som gisslan av Hamas:

Israeliska fångars familjers reaktion på bilderna av att kyssa huvudet på motståndskämpen Qassam. En stor pinsamhet för den sionistiska berättelsen.

Herregud, skrämmande, titta på grymheten, tvinga dem att kyssa dem på pannan, de är barbarer och måste förintas.

En annan, som är docent och ansvarig för en kulturinstitutions forskning, och som är en av dem som universitetet hänvisar journalister till för kommentarer om Israel och Palestina inom hans område, beskriver på Facebook israeler som törstande efter blod och förstörelse och Israel som ett land skapat för terror och rasism.

Han invänder mot att konflikten ska lösas med fred, eftersom palestinierna inte behöver det utan befrielse, och argumenterar för att israelerna kan flyttas till Sverige så att det blir lugnt i regionen och i världen.

I ett inlägg uttrycker han ett hot mot israeliska medborgare som befinner sig utomlands:

när sionistiska israeler reser utomlands för att sprida rasism ska de veta att vi, världens fria människor, kommer att vänta på dem.

Om Hamas säger han att det är en befrielserörelse, som valdes av folket 2006 och som har rätt till väpnat motstånd och som befriar sig från västs kolonialism och från terroriststaten Israel. Han förklarar också att Hamas och de andra motståndsrörelserna är Palestina.

När Sveriges radio avslöjar en planerad attack mot den israeliska ambassaden kallar den forskningsansvarige docenten nyheten för billig israelisk propaganda.

Han skriver i olika inlägg att Ebba Busch är en aningslös fanatiker och att statsminister Ulf Kristersson har en liten hjärna och bör förhöras av Internationella brottmålsdomstolen (ICJ).

Docenten påstår att det var den israeliska militären som låg bakom massakern den 7 oktober och att det inte finns bevis för att Hamas dödade någon vid Nova-festivalen. Han säger också att det är propaganda att hävda att Hamas då slog ned folk och att alla israeler som dödades den 7 oktober direkt eller indirekt deltagit i tidigare attacker mot palestinier.

En tredje person som utmärker sig är universitetslektor och forskare i sociologi med inriktning mot barn och ungdomar. Han skriver på Linkedin:

Israel måste upplösas och hela den israeliska vuxna befolkningen, liksom svenska politiker och media, ställas inför rätta för folkmordsbrott.

Han kallar på Facebook israeler för mördare och zionistiska monster som måste tvingas tillbaka till Östeuropa och USA, dit de kom från och sprider uppgifter om att det var Israel som självt avrättade sina medborgare den 7 oktober.

I ett inlägg ifrågasätter han varför svenska medier kallar Hamas terrorstämplad när de verkliga terroristerna är Israel och USA och han uppmanar svenska medier att inte svälja svartmålningen av Hamas.

När terrorforskaren Magnus Ranstorp lämnar kommentarer i ett reportage av Sydsvenskan, där en sjal med slagord som använts av en Hamasledare hängts på ett barn, gillar universitetslektorn ett inlägg som beskriver Magnus Ranstorp som en äcklig zionist och lägger själv till: den där jävla Magnus Ranstorp också. Fy fan. I en kommentar till en SvD-artikel kallar han också seniorprofessorn i statsvetenskap, Bo Rothstein, för zionist.

Efter att konsthögskolan HDK-Valand i Göteborg tillåtit Palestinaaktivister att husera i universitetets lokaler publicerade Göteborgs-Posten en debattartikel av Judiska centralrådets ordförande. Universitetslektorn kommenterar den på Facebook:

Den utåt så väne Aron Verständig är en mördare.

I olika inlägg om nyhetsartiklar kallar universitetslektorn utrikesminister Maria Malmer Stenergard för mördare, europaparlamentariker Alice Teodorescu en ond människa, och en judisk kvinna som tvingats lämna sin hemstad på grund av antisemitism för vidrig.


lördag 15 mars 2025

S+Mp=konkurs




Pensionärer betalar för S och MP:s hybris

Publicerad 15 mar 2025

När Northvolt nu slutligen gjort konkurs tvår Socialdemokraterna omedelbart sina händer.

Detta är extra osmakligt i fallet med Northvolt, eftersom det nu är Sveriges pensionärer som tvingas betala priset för vänsterns gröna hybris, skriver Henrik Jönsson.

Inget normalt bolag hade på så kort tid fått tillgång till så enorma resurser med så lite genomlysning som Northvolt, skriver debattören.

I sitt installationstal 2021 fastslog Socialdemokraternas tillträdande statsminister Magdalena Andersson att hon ämnade genomföra en ”grön industriell revolution” med koldioxidfritt stål och nya batterifabriker.

Detta följdes i en riksdagsdebatt av orden: ”Den våg av investeringar som sköljer över Sverige nu, med batterifabriker i norr [...] Det hade inte sett ut så här i Sverige om inte Miljöpartiet funnits i Sveriges regering och drivit på”.

Sällan har sannare ord yttrats av en socialdemokratisk partiledare, för utan regeringssamarbetet mellan S och MP hade faktiskt inte svenska skattebetalare förlorat 9 miljarder pensionskronor i Northvolts krasch.

Detta beror på att Socialdemokraterna och Miljöpartiet 2019 var så missnöjda med pensionsfondernas brist på så kallade ”gröna investeringar” att man tvingade bort trygghetsregeln som förbjöd AP-fonderna från att investera i onoterade högriskbolag – som Northvolt.

Omröstningen för att plocka bort denna spärr genomfördes med hjälp av näringsminister Ibrahim Baylan, som kort därefter började arbeta som lobbyist för den svenska Northvolt-storägaren Harald Mix, samt den tidigare utrikeshandelsministern Anna Hall – som är gift med den socialdemokratiske Northvolt-delägaren Anders Sundström.

I just detta avseende kan man lita på socialdemokratin: de skryter medan de spenderar andras pengar, och när notan väl kommer skyller de på alla andra.

Så snart denna regeländring var genomförd utövade Miljöpartiet påtryckningar för att pensionsfonderna skulle investera i hållbarhetsprojekt som Northvolt, och i en intervju samma år sa språkröret Per Bolund uttryckligen att ”om fonderna inte förstår regeringens signaler kan vi behöva rekrytera nya styrelser.”

Samtidig ägnade sig public service åt kampanjarbete för de gröna satsningarna i stället för att granska dem.

2021 fick Northvolts hyllade vd Peter Carlsson sommarprata i P1, vilket följdes av Northvolt-storägaren Harald Mix sommarprat 2023. Samma år lanserade Sveriges Television ”Den Gröna Kapplöpningen” som okritiskt hyllade Northvolt och andra gröna jättesatsningar.

Programmet följdes av en intervju där de gröna satsningarnas huvudmän lovprisades av statliga Fossilfritt Sveriges ledare Svante Axelsson – och där projektens kritiker hånades utan möjlighet att försvara sig.

Kritik likställdes med klimatförnekelse

Den mediepolitiska lojaliteten med Northvolt och de andra gröna satsningarna innebar även att kritik av projekten likställdes med klimatförnekelse. Denna hållning uttrycktes så sent som i februari av både Skellefteås socialdemokratiske kommunstyrelseordförande Lorents Burman och den miljöpartistiska kommunfullmäktigeledamoten Linnéa Öhman.

I ljuset av denna unisona hyllningskör från både politiker och journalister är det lätt att förstå att många lät sig duperas av Northvolts gröna löften. Detta gör dock inte bolagets krasch mindre skandalös, snarare tvärtom.

Politiker bär nämligen ansvaret för hur medborgarnas skattemedel förvaltas, och mediernas uppgift är att kritiskt granska hur väl de sköter detta uppdrag.

Kampanjjournalistik

Public service inte bara svek detta kritiska granskningsuppdrag, utan ägnade sig dessutom åt en form av kampanjjournalistik som aktivt försvårade kritik av de gröna projekten – vilket i sin tur möjliggjorde en politisk kapitalrullning som saknar motstycke i modern tid.

Inget normalt bolag hade nämligen på så kort tid fått tillgång till så enorma resurser med så lite genomlysning.

När Northvolt nu slutligen gjort konkurs tvår Socialdemokraterna omedelbart sina händer. När Magdalena Andersson tillfrågas om Socialdemokraternas ansvar för de nio miljarder förlorade pensionskronor som hennes regering tvingade in i Northvolt svarar hon att detta är ”helt absurt” – och partiets energipolitiske talesperson Fredrik Olovsson avkräver i stället den sittande högerregeringen ”en plan” för hur man ska städa upp den oreda de själva bidragit till att skapa.

I just detta avseende kan man lita på socialdemokratin: de skryter medan de spenderar andras pengar, och när notan väl kommer skyller de på alla andra.

Detta är extra osmakligt i fallet med Northvolt, eftersom det nu är Sveriges pensionärer som tvingas betala priset för vänsterns gröna hybris.

Av Henrik Jönsson

måndag 10 mars 2025

GP om islam

 


Vi måste hitta ett sätt att tala om islam!

Den muslimska världen lider av allvarliga tillkortakommanden. Ska islam kunna fylla en konstruktiv roll i Europa i stället för motsatsen behövs aktiva åtgärder för att få fram en moderniserad, europeisk form av religionen.

KD-ledaren Ebba Busch har fått utstå kritik efter en intervju i DN i veckan där hon slog fast islam i Europa måste praktiseras på ett sätt som är förenligt med europeiska värderingar. Hon formulerade sig drastiskt: ”Europa kommer gå förlorat” om vi inte står upp mot ett utövande av islam som är oförenligt med europeiska värderingar.

Det Busch avser är åsikter i delar av den muslimska världen, som att homosexuella förtjänar döden eller att hedersvåld mot kvinnor är legitimt, praktiker som går att hitta stöd för i den muslimska rättsskipningen Sharia.

Frågan är både komplicerad och känslig. Man bör för det första ha klart för sig att islam kan utövas och tolkas på många olika sätt. Att vara ”kulturell muslim”, som exempelvis centerledaren Muharrem Demirok beskriver sig själv, behöver inte ens innebära att du är troende. Det är snarast ett uttryck för att du är uppväxt i en muslimskt präglad miljö eller familj. Det är ett förhållningssätt som stämmer in på en stor grupp svenskar med bakgrund i muslimska länder.

Sedan finns det mer moderat troende muslimer och mer bokstavstroende. De senare brukar benämnas ”islamister”. De vill att religionen ska vara den överordnade principen i samhället. I praktiken rör det sig om en glidande skala eftersom islam inte skiljer på världslig och religiös ordning på samma sätt som kristendomen.

Det andra man behöver ha klart för sig är att islam inte är samma sak som kristendom. Det är lätt för sekulära svenskar att se all religion som varianter på samma sak. Men religioner har formats historiskt på väldigt olika sätt.

Det är inte oväsentligt att profeten Mohammed levde i en beduinmiljö som präglades av stamkrig och själv verkade som krigsherre. Detta medan Jesus var en kringvandrande profet i Romarriket som predikade icke-våld. Det är inte heller oväsentligt att Koranen bokstavligen betraktas som Guds ord medan Bibeln är en lång antologi av berättelser med olika författare.

Innehållet i de heliga skrifterna är trots det inte så avgörande som man kan tro. Av större betydelse är den historia som format religionerna. Många av de problem som i dag förknippas med islam – klaner, våld, kvinnoförtryck – är snarast uttryck för den kultur som islam växte fram inom. Islam var delvis ett försök att komma till rätta med problemen. Men precis som andra religioner tvingades islam anpassa sig till de sociala förutsättningar som fanns där religionen uppstod.

Islam bredde ut sig i länder som saknade en stark centralmakt och har därför på ett helt annat sätt än kristendomen behövt alliera sig med klanstrukturer. Islam är därför också en betydligt mer decentraliserad religion där varje imam har stort självbestämmande.

Kristendomen kom tvärtom att formas av det för sin tid urbana romarriket och katolska kyrkan blev starkt centraliserad. Kyrkan fick både möjlighet och anledning att bekämpa klanstrukturer när den expanderade.

Än mer avgörande är att kristendomen tvingats till långtgående reformer, först med Reformationen på 1400- och 1500-talen och sedan av Upplysningen på 1700-talet och välfärdssekulariseringen på 1900-talet. I merparten av västvärlden – och i synnerhet i protestantiska länder – betraktar vi i dag religion som en privatsak, något som är fullständigt onaturligt inom islam.

I en serie artiklar i Kvartal diskuterar Henrik Höjer den holländske Sociologen Ruud Koopmans, professor vid Humboldtuniversitetet i Berlin, och expert på muslimsk integration i väst. Till skillnad från islamologer, som anlägger ett texttolkande perspektiv på islam, har Koopmans studerat islam som ett socialt empiriskt fenomen.

Han påpekar att muslimska länder i dag kännetecknas av en mängd negativa indikatorer: diktatur, inbördeskrig, korruption, kvinnoförtryck och fattigdom. Det går inte att bortförklara detta med att det skulle vara västvärldens, kolonialismens eller judarnas fel – vilket är mycket vanligt att hävda i muslimska länder.

Koopmans menar att man exempelvis kan jämföra Indien och Pakistan/Bangladesh, som fram till 1947 vara samma land under brittiskt styre. Indien är idag ett betydligt rikare land än sina muslimska grannländer, respekten för mänskliga rättigheter, minoriteter och demokrati är också betydligt bättre. Ett annat exempel är Egypten och Sydkorea som hade liknande förutsättningar och ekonomisk standard, men där Sydkorea i dag närmar sig Västvärlden både materiellt och i respekten för demokrati och mänskliga rättigheter samtidigt som Egypten stagnerat i fattigdom och diktatur.

Samhällsvetenskap är inte fysik. Det är svårt att skilja ut orsakssamband. Men det är uppenbart att länder som domineras av islam i allt väsentligt klarat sig sämre än länder som domineras av andra religioner (eller som blivit sekulära). Om detta beror på att islam hindrar modernisering eller att länder med problematiska sociala strukturer varit mottagliga för islam är svårt att avgöra. Inget tyder dock på att islam varit en del av lösningen. I stället pekar det mesta på att islam låser fast människor i anti-individualistiska, kvinnofientliga, intoleranta och anti-demokratiska attityder som i sin tur leder till ekonomisk stagnation, korruption och våldsamheter.

Ett tydligt uttryck för den muslimska världens stagnation, enligt Koopmans, är hur lite böcker som trycks där eller importeras dit. Under 1900-talet trycktes fyra gånger så många böcker per invånare i icke-muslimska länder som i muslimska. Utbildningsnivån är signifikant lägre och andelen analfabeter högre i muslimska länder. Detta även om man tar hänsyn till ekonomiska förutsättningar. Orsaken är att utbildning i hög grad likställs med koranstudier.

Allt detta betyder inte att muslimer i Europa önskar att vår kontinent förvandlas till Mellanöstern. De, eller deras föräldrar har ju lämnat den muslimska världen bakom sig. Men islamismen lockar en allt för stor minoritet och den lockelsen har inte minskat med tiden.

Ska ha islam ha en plats i Europa måste det därför vara en annan sorts islam än den som i dag dominerar i den muslimska världen. I det har Ebba Busch rätt. Det är en diskussion som vi har haft svårt att hantera i Europa, och inte minst i Sverige. Vi tillåter exempelvis att några av Mellanösterns mest fundamentalistiska krafter finansierar moskéer i Sverige och vi har länge sett genom fingrarna med imamer som sprider extrema budskap.

Det är en grundläggande liberal tanke att man ska få hysa avvikande åsikter, inklusive starkt konservativa religiösa värderingar, i ett fritt demokratiskt samhälle. Men om allt för många hyser dessa värderingar och organiserar sig efter dem så blir det ett växande problem för både sammanhållningen och den liberala ordningen.

Enligt amerikanska Pew Research Center – som är ett välrenommerat institut – är fem procent av Europas befolkning i dag muslimsk. För Frankrike är siffran nio procent och för Sverige åtta procent. Institutet räknar med att den andelen kommer öka, även utan ytterligare invandring, till ett snitt på 7,4 procent 2050.

En mer realistiskt prognos är att en tiondel av Europas befolkning kommer ha muslimsk bakgrund om 25 år, genom legal och illegal invandring. Då bör man komma ihåg att de flesta öst- och centraleuropeiska länder i stort sett saknar muslimsk befolkning och alltså drar ned snittvärdet.

Hur islam utvecklas på den europeiska kontinenten kommer med andra ord att få stor betydelse enbart av den anledningen att väldigt många människor identifierar sig som muslimer.

Vill vi undvika ökade etniska motsättningar, segregation och andra sociala problem kan inte samhället stå passivt inför utvecklingen. Även om det inte behöver vara så enkelt som att mer hårdföra tolkningar av islam orsakar sådant som hedersvåld, klankriminalitet, terror och utanförskap så krävs det med all säkerhet en mer liberal eller i varje fall icke-politisk form av islam om religionen ska kunna fylla funktionen som någon slags konstruktiv motvikt till sådana sociala problem och inte förvärra dem.

2008 tillsatte dåvarande utbildningsministern, Lars Leijonborg, en utredning om att införa en statlig imamutbildning i just detta syfte. Men ett år senare meddelade utredaren, Erik Amnå, att det skulle ”innebära en inblandning i muslimernas inre samfundsangelägenheter”. Amnå menade även att en sådan reform skulle kunna ”peka ut” muslimer och hävdade att ”det bästa regeringen kan göra är att inget göra”. Så blev det också.

I efterhand kan man nog konstatera att Amnås inställning – och han var inte ensam –blev en björntjänst till den muslimska minoriteten. Passiviteten har lett till ökad intolerans, ökade motsättningar, fler offer för hedersförtryck och stärkta parallellsamhällen. Och utvecklingen går åt fel håll. Det är därför hög tid att göra upp med religionsblindheten och påbörja ett konstruktivt samtal om islams roll i Europa.

Sverige har en hädelselag – men bara för islam

Mordet på Salwan Momika visar att det i Sverige existerar ett straff för att häda mot islam.

Sverige har inga hädelselagar. Enligt lagen går det därför inte att dömas för att häda mot någon religion. År 1970 upphävdes hädelselagarna i Sverige. Den siste att dömas var skådespelaren Nils Eklund för en radiosketch om kyrkor och nattvarden. Den siste att dömas till döden för hädelse var dock långt tidigare, på 1700-talet.

Man kan vara kritisk och oförskämd – det ingår i rätten att yttra sig fritt i Sverige. Men vad som är lagligt är inte liktydigt med att det är populärt.

Väljer man att smäda kristendomen, buddhismen, judendomen eller hinduismen lär reaktionerna inte bestå av jubel och beröm, men du behåller i varje fall livet. Så är inte fallet om man på något sätt smädar islam. Det är i praktiken belagt med ett livslångt straff: ständig osäkerhet och, om du har otur, döden.

Varje person som öppet – och därmed blivit uppmärksammad – har hädat islam i Sverige har fått leva med livslånga konsekvenser. Konstnären Lars Vilks levde med polisskydd dygnet runt. Det var motiverat. Flera mordförsök mot honom avstyrdes.

Algeriern Ali Charaf Damache dömdes exempelvis i USA till ett femtonårigt fängelsestraff för att ha planerat att mörda Vilks. När Vilks för tio år sedan deltog i ett möte i Köpenhamn öppnade Omar Abdel Hamid El-Hussein eld mot mötet, varpå en person dog.

Den kristna irakiern Salwan Momika blev känd då han i Sverige under uppseendeväckande former offentligt eldade koraner. Nu har han skjutits ihjäl i Södertälje. Motivet är ännu oklart, men det är ingen vild gissning att det hade något att göra med hans offentliga handlingar. Fem personer har i skrivande stund anhållits för mord.

På internet firas Momikas död öppet. "Nu hoppas jag alla fattar att man inte bränner en koran" står att läsa i en kommentar på Facebook. "Rätt åt honom" står det i en annan. "Goda nyheter på morgonen" i en tredje. Så fortsätter det. Det finns uppenbarligen ett öppet och ärligt stöd för att den som smädar islam ska plikta med livet.

Det här var det nog få som förväntade sig skulle vara tangentens riktning när hädelseförbudet hävdes för 55 år sedan – att det ett halvsekel senare skulle bli aktuellt med ett i praktiken existerande, men väldigt selektivt, hädelseförbud.

För vad spelar det för roll att yttranden – eller handlingar – som av vissa uppfattas som kränkande gentemot en religion är tillåtna, om de i praktiken inte är det?

I realiteten lyder alla i Sverige under en religiös lagstiftning som gör gällande att man inte tillåts häda islam. Det är en maktdemonstration som heter duga.

Vissa invänder att Momikas handlingar var synnerligen provocerande. Men då gör man det lätt för sig. Författaren Salman Rushdie brände inga böcker – han skrev dem. Det räckte för att han skulle leva med ett livslångt hot över sig. För två år sedan blev han knivhuggen flera gånger och var nära att dö. Lars Vilks brände inga böcker – han gjorde konst med livet som insats.

"Den offentliga makten utövas under lagarna" står det i Sveriges statsskick. Men inte all makt. I Sverige finns en oskriven lag som alla måste följa, och den lagen stiftas inte i riksdagen.

Men som Mats @Skogkar  skriver i  @BulletinLedare  idag:
“Att frukta islam är inte en fobi”

“Islamofobi är ett begrepp som ställer en psykisk diagnos på den som ogillar islam. Islamofobi är ett begrepp som i decennier framgångsrikt använts för att tysta alla som ser med oro på hur en totalitär ideologi i religiös skrud breder ut sig i vårt samhälle. Islamofobi är ett begrepp som avsiktligt blandar ihop rasism med religionskritik i syfte att förhindra det senare.”

“Till det som enligt FN utgör en rasistisk vanföreställning – islamofobi – hör uppfattningen att islam som religion på något sätt står i konflikt med, eller utgör ett hot mot, västerländska värderingar.
Men att en sådan konflikt, ett sådant hot, existerar är ingen vanföreställning. Att FN hävdar något annat är bara ytterligare ett exempel på att denna organisation saknar trovärdighet och relevans.”


onsdag 5 mars 2025

Trump & Putin

Det har blivit uppenbart för alla politiska omvärldsanalytiker att Putin har hållhakar på Trump men av någon, för mig oförklarlig anledning, gräver ingen i det.

Alla vet att Trumps fastighetsaffärer var i kris på 80-90-talen och att ryska oligarker räddade honom genom att köpa in sig. Det hände igen runt 2008 och åter räddades han av ryska oligarker!

Eventuellt är det så att Putin kan tvinga oligarkerna att lösa in sina lån och ruinera Trump.

Det är det enda vettiga förklaringen till Trumps krypande för putin.



torsdag 27 februari 2025

Nya Sverige akt 8

 

29 procent av elever i Sverige har inte svenska som modersmål

Arabiska är största språket inom modersmålsundervisningen.

Svenska skolan erbjuder modersmålsundervisning till elever med andra modersmål. År 1990 hade 10 procent av elever ett annat modersmål, medan siffran har ökat till 29 procent senaste skolåret. Vanligast är arabiska, som 7 procent av elever i svenska skolor har som hemspråk. Enligt statistik som Bulletin begärt ut har nära var femte elev i Malmö i första årskurs arabiska som hemspråk.

27 feb 2025 

Eftersom Sverige erbjuder modersmålsundervisning för Skolverket statistik både på de som deltar i modermålundervisning och de elever som är berättigade till detta men inte deltar.

För att vara berättigad till modersmålsundervisning räcker det inte att ha ett annat ursprung än svenska, utan kravet är att minst en vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som modersmål, att språket utgör elevens dagliga umgängesspråk i hemmet samt att eleven har grundläggande kunskaper i språket.

De flesta som är berättigade till modersmålsundervisning har ursprung i andra länder, men statistiken inkluderar även ett mindre antal elever som har svenskt ursprung men här ingår även de som tillhör nationella minoriteter såsom samer och tornedalingar.

Som följd av senaste årens invandring har andel elever som har andra språk än svenska som modersmål ökat kraftigt, från 10 procent år 1990 till 29 procent senaste skolåret.

Siffrorna är ännu högre i storstäder. I Stockholm och Göteborg har cirka 40 procent av elever ett annat hemspråk än svenska, medan siffran är 60 procent i Malmö, där elever med svenska som modersmål är en minoritet.


Enligt skolverket är det vanligast förekommande språket arabiska, följd av somaliska. Skolverket skriver:

”Drygt 75 800 elever är berättigade till modersmålsundervisning i arabiska och drygt 51 000 elever deltar. Somaliska är det näst vanligaste språket där elever deltar i modersmålsundervisning, med knappt 18 700 elever som är berättigade och knappt 14 100 som deltar i modersmålsundervisning.”

Enligt statistik som Bulletin har begärt ut från skolverket har idag 18 procent av elever som börjar sitt första skolår i Malmö arabiska som hemspråk.

Alla som har ett annat modersmål än svenska och uppfyller övriga krav att vara berättigade till modersmålsundervisning deltar dock inte i undervisningen. Över åren har andelen som deltar sjunkit, och är idag cirka 56 procent.

I andra länder är andel elever med andra modersmål ännu högre. I Österrikes huvudstad Vien har 26 procent av förstaårselever arabiska som modersmål enligt österrikisk public service.

lördag 22 februari 2025

Germunds Blogg – historia

 Blogglänk ◄klicka


Snart fyra år efter det senaste inlägget i bloggen händer det att fler än fyra tusen besökare läser den under en dag.

Kanske för att den verklighet som jag beskrev, har blivit tydlig för alla utom för nycenterpartister, miljöpartister och vänsterpartister.

Elefanten i rummet som de politiskt korrekta hysteriskt blundade för, har nu blivit så många och så aggressiva så att de bara kan ignoreras av V,Mp & Ny-C.



onsdag 19 februari 2025

Det kuvade Sverige

Elefanten stampade och rev ned allt fint i rummet men ingen låtsades se eller höra för då kunde ju elefanten bli ännu farligare!
Elefanten trumpetade och röt men journalisterna och politikerna mörkade allt eftersom de var rädda för att elefanten skulle skada dem också om de visade att de såg honom!

Nu mörkar journalisterna och politikerna att elefanten har samlat ihop en hel flock som stampar och river!



Radikal islamist fick lärarjobb på HVB-hem – våldtog 17-årig flicka
Uppdaterad idag 09:22Publicerad idag 05:59

En radikal islamist har kunnat arbeta på skolor, HVB-hem och Sis-hem under tio års tid.

Mannen har stoppats av Säkerhetspolisen från att bli väktare – men beviljats lärarlegitimation av Skolverket.

Efter att han åtalats för åtta våldtäkter har två kommuner nu köpt ut honom för nära en miljon kronor, visar SVT:s granskning.

”Han kom in i mitt rum och låste dörren”. Aida var 17 år när hon utsattes för flera våldtäkter av mannen på ett HVB-hem i Örebro. Hör hennes berättelse i SVT:s Mini-dok. Foto: Pernilla Edholm/SVT

I februari 2023 griper polisen en mellanstadielärare som anklagas för flera våldtäkter mot en 17-åring flicka på ett HVB-hem i Örebro, där han jobbar extra som läxhjälpare.

Redan vid första misstanken får den i dag 32-åriga mannen lämna arbetsplatsen.
Åtalad och utköpt

Han är till vardags lärare på en skola i Hallsbergs kommun, där han stängs av under utredningen.

Läraren frias i tingsrätten – men domen överklagas. Då köper kommunen ut honom för 12 månadslöner, en halv miljon kronor, under hösten 2023.

Finns det en risk att man skickar problemet vidare?

– Det finns risker i allt. Vad som händer i nästa skede, utifrån en ny anställning, är jättesvårt att spekulera i, säger Hallsbergs skolchef Catharina Lindvall-Scharmer.
IS-sympatisör

Det som HVB-hemmet och skolan missat är att mannen på 2010-talet, under ett annat namn, pekats ut som radikal islamist. Han har uttryckt stöd för IS och kan kopplas till flera extremistiska grupper.

– Han är ingift i en familj som är hubben för mycket av den radikala islamistiska ideologin vid den här tiden, säger Magnus Ranstorp, terrorforskare på Försvarshögskolan.

2018 stoppade Säpo mannen från att bli väktare, men han kan ändå ta ut lärarlegitimation 2020.

– Skolverket får inte den informationen från Säpo, säger Jonas Krantz, handläggningschef på Skolverket.

Görs någon bakgrundskontroll överhuvudtaget?

– Nej, legitimationen tar inte höjd för om du är lämplig, det gör arbetsgivaren.
Utköpt igen

SVT:s granskning visar att han arbetat på sex skolor, två Sis-hem och ett HVB-hem sedan 2014.

Under pågående våldtäktsåtal 2024 blir läraren dessutom anställd igen, i Surahammar kommun.

De köper snabbt ut honom – för ytterligare en halv miljon kronor.

– Vi tycker att det är olämpligt att denne jobbar kvar, säger Mikael Svensson, HR-chef på Surahammar kommun.

Två veckor senare, hösten 2024, döms mannen i hovrätten till sex års fängelse. I avtalet med Surahammar framgår att mannen har heltidslön fram till oktober i år.

Det här innebär ju att han får lön av er i fängelset?

– Jag kan inte kommentera det enskilda fallet, men generellt så innebär överenskommelsen lön under en förlängd uppsägningstid, säger Mikael Svensson.

Läraren har avböjt en intervju med SVT.


Varför agerade inte Säpo?

2018 försöker mannen få jobb som väktare, men får avslag hos länsstyrelsen efter att de fått information från Säkerhetspolisen. I beslutet hänvisar man till rikets säkerhet.

SVT har sökt Säpo för att fråga varför de ingrep då, men inte när mannen senare får jobb på Sis-hem, skolor och HVB-hem?

Säkerhetspolisen avböjer en intervju, men skriver i ett mejl att de agerar utifrån säkerhetsskyddslagen, och kontrollerar säkerhetsklassade rekryteringar.

”Vid anställning för en tjänst som inte är placerad i säkerhetsklass genomförs, med vissa undantag, inte någon registerkontroll”, skriver Johan Wikström, presstalesperson på Säkerhetspolisen, i ett mejl.








Thus spoke Trump


 Läget kunde inte bli värre – då talade Trump
Av Linnea Järkstig
Publicerad 19 februari

Det såg ut som att läget inte kunde bli värre för Ukraina – då talade USA:s Donald Trump och anklagade Ukraina för att ha startat kriget, skriver CNN:s Stephen Collinson i en analys. Dessutom framhöll han ett av Vladimir Putins viktigaste budskap: Att det är dags för ett val i Ukraina.

Nu sköljer en våg av rädsla över Europa för att Trump kommer att få igenom ett avtal som gynnar hans vänner i Kreml, skriver Collinson.

”Trumps attack på Zelenskyj (...) var ett tydligt tecken på hur den nya amerikanska administrationen har vänt Washingtons hållning från att stödja invasionens offer till att nu belöna angriparen.”

Peter Baker skriver i en analys i New York Times att det låter som att det Trump och hans team gått med på är en önskelista från Kreml, men vad Ryssland fått ge upp är ingenting som tydliggjorts. Inte heller har Trump klargjort hur man säkerställer att Putin är att lita på, skriver han.

Trumps uttalanden kom inte från ett manus, utan som svar på reportrarnas frågor, det innebär att ”de återspeglar hur han ser på situationen och ger också en föraning om de kommande månaderna”.

Sky News Deborah Haynes konstaterar att det endast är en valuta som tycks vara värdefull i Ukraina – makt. ”Och både Kyiv och dess europeiska vänner ser alla för svaga ut”, skriver hon.


Trump påstod felaktigt att Ukraina startade kriget


Ukraina är bestörta över att inte få sitta vid bordet när en fred ska förhandlas fram. Detta reagerade USA:s president Donald Trump på i natt.

– Ni skulle ha avslutat det på tre år. Ni skulle aldrig ha startat det. Ni kunde ha slutit ett avtal, säger Trump.

Den 24 februari 2022 korsade ryska trupper och stridsvagnar gränsen till Ukraina på flera ställen. I dagarna som följde skedde intensiva strider utanför bland annat huvudstaden Kiev.

Ryssarna drog sig senare tillbaka från Kievregionen och har sedan dess fokuserat fullt ut på östfronten, där man ockuperat flera områden.