onsdag 6 november 2024
måndag 4 november 2024
Åsnan och elefanten
President John Quincy Adams utmanades av demokraten Andrew Jackson, som hade en färgstark historia som hans motståndare försökte dra nytta av. Som historiaxperten från 1800-talet Robert McNamara har skrivit:
Jacksons politiska motståndare tog sig av att hänvisa till honom som en "jackass", en nedsättande term som kandidaten så småningom anammade.
Tecknaren Nast porträtterade demokraten som en åsna.
Åsnan är stadig, beslutsam, långsam och envis."
Om den republikanska elefanten
Nast är också ansvarig för den republikanska elefanten. Han använde först en elefant för att representera republikanerna i en Harper's Weekly-tecknad film i november 1874. Han skulle fortsätta använda den många gånger till, även om det fortfarande är osäkert varför Nast specifikt valde en elefant för att representera det republikanska partiet.
"Vid presidentvalet 1880 hade tecknare för andra publikationer införlivat elefantsymbolen i sitt eget arbete, och i mars 1884 kunde Nast hänvisa till den bild han skapade för det republikanska partiet som" Den heliga elefanten. "
Åsnan är stadig, beslutsam, långsam och envis."
Om den republikanska elefanten
Nast är också ansvarig för den republikanska elefanten. Han använde först en elefant för att representera republikanerna i en Harper's Weekly-tecknad film i november 1874. Han skulle fortsätta använda den många gånger till, även om det fortfarande är osäkert varför Nast specifikt valde en elefant för att representera det republikanska partiet.
"Vid presidentvalet 1880 hade tecknare för andra publikationer införlivat elefantsymbolen i sitt eget arbete, och i mars 1884 kunde Nast hänvisa till den bild han skapade för det republikanska partiet som" Den heliga elefanten. "
söndag 3 november 2024
Pensionsbomben
Pensionskostnaden för utrikes födda är en bomb
Den låga självförsörjningsgraden hos utrikes födda beräknas påverka statsutgifterna väsentligt. Den viktigaste debatten om pensionerna bör vara hur man ska få dessa personer i arbete, skriver Janerik Larsson.
Pensionsmyndigheten borde redovisa hur kostnadsperspektivet för staten ser ut på sikt om inte självförsörjningen ökar, skriver Janerik Larsson.
När den svenska migrationspolitiken diskuteras nämns nästan aldrig det långsiktiga, statsfinansiella perspektivet.
Hur ser migrationspolitiken ut om man sätter fokus där?
I Entreprenörskapsforums rapport ”Vägar till självförsörjning” som offentliggjordes 2020 finns en kort passage som borde väcka mångas intresse:
”Vissa kostnader kan antas öka markant över tiden. Pensionsmyndigheten prognostiserar till exempel att pensionskostnaderna för grundskyddet för utrikes födda kommer att stiga från dagens 4,1 miljarder (Pensionsmyndigheten, 2017) till elva miljarder 2030 för att 2060 uppgå till hela 69 miljarder. Enligt prognosen kommer kostnaderna enkom för grundskyddet motsvara 1,2 procent av BNP. Till detta kommer svårkvantifierbara kostnader i form av minskad tillit, kriminalitet och sociala problem i kölvattnet av bristande ekonomisk integration och låg självförsörjningsgrad. Utan att fördjupa oss i dessa kostnader nöjer vi oss med att konstatera att om det finns en önskan att minska dem är det nödvändigt att öka självförsörjningsgraden.”
Både det stycket och rapportens resonemang om den långa och sjunkande självförsörjningsgraden i landet har inte kommit att inta någon central position i diskussionen om den kommande samhällsutvecklingen och vad som skulle kunna göras för att påverka denna i positiv riktning.
Hur uppmärksammades Pensionsmyndighetens undersökningar 2016 och 2017 om asylinvandringens effekt på pensionssystemet?
De pressmeddelanden som publicerades ger hyfsade möjligheter att förstå att det finns problem på sikt.
Myndighetens analyschef Ole Settergren säger i ett av pressmeddelandena att grundtryggheten som skattefinansieras enbart för de ca 100 000 som fick asyl i Sverige 2015 (inte de 160 000 som sökte) kommer innebära ökade kostnader under perioden 2017 – 2100 som beräknas bli 150 miljarder kronor.
Hur har dessa beräkningar speglats i samhällsdebatten?
Expressen uppmärksammade (15 april 2016) under avdelningen ”Dina pengar” Pensionsmyndighetens rapport 2016 under rubriken ”Rapport: Så påverkas pensionen av asylinvandringen”. Den artikeln är en kort sammanfattning av pressmeddelandet. Ingen uppföljning.
Rapporten 2017 ledde till en artikel i Dagens Industri (17 oktober 2017) med rubriken ”Migrationen kan fördubbla statens kostnader för pensionärer”.
Analyschefen Ole Settergren påpekar där att ”det avgiftsfinansierade allmänna pensionssystemet stärks finansiellt av invandringen men samhällets kostnader för grundskyddet ökar mer”.
En fråga man bör kunna ställa sig är hur det kommer sig att detta perspektiv är som bortblåst ur svensk politisk debatt?
Kanske är det så att det finns en stark svensk opinion som menar att kommande generationer ska stå för dessa betydande kostnader; eller är det så att detta är alltför oroande perspektiv för att man ska göra annat än blunda?
Detta är också ett perspektiv som kan tas med i den debatt om ”de usla pensionerna” som tycks leda till en helt oseriös överbudspolitik inför valet nästa höst.
Anna Dahlberg hade väl valda ord om den debatten i Expressen nyligen. Hon citerade DN:s Johan Croneman som nyligen efter en pensionsdebatt i Agenda skrev att ”vi borde känna skräck inför de usla pensionera”.
Vänsterdebattören Daniel Suhonen på tankesmedjan Katalys beskriver situationen som ”kris” och en ”tickande bomb”. Han vill förvandla valet 2022 till en folkomröstning om ”de urusla pensionerna”.
Men det är inte sant att det svenska pensionssystemet är underfinansierat. Sanningen är att pensionssystemet aldrig har varit så överfinansierat som i dag. Pengarna räcker gott och väl.
Köpkraften hos svenska pensionärer har ökat. Dagens 66-åring har i snitt 72 000 kronor mer om året att röra sig med jämfört med en 66-åring för 12 år sedan.
Pensionen stiger för varje årskull som går i pension. Ett skäl till det är att tjänstepensionerna har levererat långt över förväntan; ett annat att fler väljer att arbeta även efter 65 år. Var fjärde svensk får till och med en högre inkomst som pensionär än under sin yrkesverksamma ålder.
Fattigpensionärerna var tidigare fattigare före pensionen än efter, tack vare garantipensionen och bostadstillägget.
Om man tittar på hur många pensionärer som lever i materiell fattigdom ligger Sverige tvärtom bäst till inom EU, enligt Pensionsmyndigheten. Mindre än en procent av de svenska pensionärerna har svårt att klara de nödvändigaste utgifterna, vilket ligger långt under EU-snittet på åtta procent.
Men i det längre perspektivet påverkas uträkningarna alltså av den bristande självförsörjningsgraden. Ett viktigt uppdrag till Pensionsmyndigheten nu borde både att redovisa fakta i den kortsiktiga, politiska pensionsdebatten och redovisa hur kostnadsperspektivet för staten ser ut på sikt om inte självförsörjningen ökar vilket sannolikt måste få kortsiktiga effekter på migrationspolitiken. Det vi ser i dag och det vi har framför oss är djupt oroande – men det allra mest oroande är både en falsk pensionsdebatt och den långsiktiga diskussion som i stort sett helt saknas.
Det råder naturligtvis osäkerheter kring denna typ av prognos och de är inte huggna i sten. Klart är dock att det handlar om mycket stora belopp som kommer att belasta statsfinanserna och vill vi minska dessa kostnader bör vi fokusera på att få fler människor i självförsörjning.
Janerik Larsson
Tidigare vice vd Svenskt Näringsliv.
lördag 2 november 2024
Trump akt 666A
Det är högst besynnerligt att så många människor vill ha den här egendomlige mannen som president i världens mäktigaste land.
De vill göra honom till världens mäktigaste man!
Trump vill straffa de här människorna för att de motarbetar honom!
onsdag 30 oktober 2024
Episkopal vilsenhet
Jag gillar Fanny Willman!
Biskopsmötet kom ut som opinionsbildare redan innan Andreas Holmberg använde ordet ”folkmord”. Att han ensam behöver stå för sitt uttalande stärker Svenska kyrkans episkopala struktur.
Biskopen i Stockholms stift, Andreas Holmberg, gjorde frågan om relationen mellan religion och politik aktuell när han i ett seminarium i riksdagen betecknade läget i Gaza som ett pågående folkmord, som KT tidigare rapporterat om.
Åsa Furuhagen, tidigare programledare för Människor och tro i P1, var i riksdagen och hörde honom skärpa retoriken i realtid, och intervjuade biskopen på plats inför ett reportage i Godmorgon, världen (P1 27/10).
Andreas Holmberg berättar i reportaget:
”När jag har satt mig in i definitionerna och läser om det som sker på marken, Svenska kyrkan har partner inne i Gaza som kan berätta och rapporterar till oss, så kan jag inte se annat än att det är ett pågående folkmord”.
Holmbergs agerande är intressant av flera anledningar.
Han är den enda svenska biskop som uttrycker sig mer explicit om kriget mellan Israel och Hamas än det samlade biskopsmötet.
Svenska kyrkans biskopar har gett allmänheten två pressmeddelanden angående kriget mellan Israel och Hamas, den 6 november 2023 på Svenska kyrkans egna hemsidor och i Kyrkans Tidning den 29 augusti i år.
I det första pressmeddelandet länkar biskopsmötet till Positionspappret för rättvis och hållbar fred mellan Israel och Palestina som kyrkostyrelsen antog 2022. Samma policy hänvisade ärkebiskop Martin Modéus till när han avböjde att medverka i P1:s reportage om Andreas Holmbergs uttalande i riksdagen.
Tystnaden från ärkebiskopen underminerar tyvärr den episkopala strukturen i Svenska kyrkan. Den cementerar bilden av att Svenska kyrkans biskopar har en gemensam, politisk officiell linje undertecknad Svenska kyrkans folkvalda, i stället för individuell frihet att undervisa med sin av kyrkan givna auktoritet.
Biskopsmötet är varken presstalespersoner eller valda för att föra gemensam politik. Formen för deras kommunikation gör däremot att det framstår som att så vore fallet.
Andreas Holmberg argumenterar på ett mer personligt plan än vad pressmeddelandets form gör möjligt. Genom att Andreas Holmberg själv tar ställning, och förklarar hur han har vägt sina ord, framträder han inte bara som en bland andra ämbetsbärare. Kanske gör han då det som biskopsmötet egentligen borde.
När biskopsmötet uttalar sig skriver de, måhända också med hjälp av ett antal tjänstepersoner, ett gemensamt ställningstagande som samtliga undertecknar. I samband med de uttalanden som biskopsmötet gett om kriget mellan Israel och Hamas har samma bild figurerat:
Biskoparna har gått ut från ärkebiskopsgården och står uppradade mot en vägg med bistra miner. De visar sig för omvärlden men samtalet mellan dem når aldrig ut.
Men det intressanta är inte den text som biskoparna lämnar ifrån sig, utan diskussionerna de har på vägen dit. Hur väljer de sina ord? Är alla biskopar ens överens om att det är nödvändigt att just de kommenterar världspolitik? Vad kan de enas om? Hur lyssnar de då på varandras perspektiv? Kyrkan som tolkande gemenskap framstår som stum när biskopsmötet kommunicerar med allmänheten som sin egen organisation i stället för att uppträda som individer.
En vanlig uppfattning i dag är att polariseringen mellan människor blir hjälpt av att ledare säger så lite som upprör som möjligt. Och visst, med de starka åsikter som finns i såväl kyrka som samhälle är risken att Andreas Holmberg nu idoliseras av ett läger och demoniseras av ett annat. Han har därför ett ansvar att efter sitt uttalande bemöta kritik och ställa sig till förfogande för samtal.
Men i en delad opinion finns också många som tvekar, som tystnar i det flöde som kombinerar groteska nyheter med en politiserad debatt. De behöver mer än formellt paketerade, och därför ofrånkomligt polerade, ställningstaganden. De behöver ett levande samtal där insatta parter är mindre rädda att komma på kant med någon makt än att argumentera från samvetet – oberoende vilka intressen som väljer att utnyttja deras ståndpunkter.
Genom sina pressutskick har biskoparna redan deklarerat att de gärna är opinionsbildare i frågan, att de som individer och Svenska kyrkan beblandar sig med politik. Och deras krav är inte anspråkslösa, det är däremot framtoningen när de tillsammans står på led – trots att biskopen är symbol för en enhet som överlever oenigheter.
Nästa gång biskopsmötet gör ett så kallat gemensamt uttalande, kunde detta vara ett framgångsrecept i stället för att konferera i det tysta:
Slå på micken, stryk manuset, släpp sargen, sänd! Låt sedan allmänheten komma med sina remisser.
Biskopsmötet kom ut som opinionsbildare redan innan Andreas Holmberg använde ordet ”folkmord”. Att han ensam behöver stå för sitt uttalande stärker Svenska kyrkans episkopala struktur.
Biskopen i Stockholms stift, Andreas Holmberg, gjorde frågan om relationen mellan religion och politik aktuell när han i ett seminarium i riksdagen betecknade läget i Gaza som ett pågående folkmord, som KT tidigare rapporterat om.
Åsa Furuhagen, tidigare programledare för Människor och tro i P1, var i riksdagen och hörde honom skärpa retoriken i realtid, och intervjuade biskopen på plats inför ett reportage i Godmorgon, världen (P1 27/10).
Andreas Holmberg berättar i reportaget:
”När jag har satt mig in i definitionerna och läser om det som sker på marken, Svenska kyrkan har partner inne i Gaza som kan berätta och rapporterar till oss, så kan jag inte se annat än att det är ett pågående folkmord”.
Holmbergs agerande är intressant av flera anledningar.
Han är den enda svenska biskop som uttrycker sig mer explicit om kriget mellan Israel och Hamas än det samlade biskopsmötet.
Svenska kyrkans biskopar har gett allmänheten två pressmeddelanden angående kriget mellan Israel och Hamas, den 6 november 2023 på Svenska kyrkans egna hemsidor och i Kyrkans Tidning den 29 augusti i år.
I det första pressmeddelandet länkar biskopsmötet till Positionspappret för rättvis och hållbar fred mellan Israel och Palestina som kyrkostyrelsen antog 2022. Samma policy hänvisade ärkebiskop Martin Modéus till när han avböjde att medverka i P1:s reportage om Andreas Holmbergs uttalande i riksdagen.
Tystnaden från ärkebiskopen underminerar tyvärr den episkopala strukturen i Svenska kyrkan. Den cementerar bilden av att Svenska kyrkans biskopar har en gemensam, politisk officiell linje undertecknad Svenska kyrkans folkvalda, i stället för individuell frihet att undervisa med sin av kyrkan givna auktoritet.
Biskopsmötet är varken presstalespersoner eller valda för att föra gemensam politik. Formen för deras kommunikation gör däremot att det framstår som att så vore fallet.
Andreas Holmberg argumenterar på ett mer personligt plan än vad pressmeddelandets form gör möjligt. Genom att Andreas Holmberg själv tar ställning, och förklarar hur han har vägt sina ord, framträder han inte bara som en bland andra ämbetsbärare. Kanske gör han då det som biskopsmötet egentligen borde.
När biskopsmötet uttalar sig skriver de, måhända också med hjälp av ett antal tjänstepersoner, ett gemensamt ställningstagande som samtliga undertecknar. I samband med de uttalanden som biskopsmötet gett om kriget mellan Israel och Hamas har samma bild figurerat:
Biskoparna har gått ut från ärkebiskopsgården och står uppradade mot en vägg med bistra miner. De visar sig för omvärlden men samtalet mellan dem når aldrig ut.
Men det intressanta är inte den text som biskoparna lämnar ifrån sig, utan diskussionerna de har på vägen dit. Hur väljer de sina ord? Är alla biskopar ens överens om att det är nödvändigt att just de kommenterar världspolitik? Vad kan de enas om? Hur lyssnar de då på varandras perspektiv? Kyrkan som tolkande gemenskap framstår som stum när biskopsmötet kommunicerar med allmänheten som sin egen organisation i stället för att uppträda som individer.
En vanlig uppfattning i dag är att polariseringen mellan människor blir hjälpt av att ledare säger så lite som upprör som möjligt. Och visst, med de starka åsikter som finns i såväl kyrka som samhälle är risken att Andreas Holmberg nu idoliseras av ett läger och demoniseras av ett annat. Han har därför ett ansvar att efter sitt uttalande bemöta kritik och ställa sig till förfogande för samtal.
Men i en delad opinion finns också många som tvekar, som tystnar i det flöde som kombinerar groteska nyheter med en politiserad debatt. De behöver mer än formellt paketerade, och därför ofrånkomligt polerade, ställningstaganden. De behöver ett levande samtal där insatta parter är mindre rädda att komma på kant med någon makt än att argumentera från samvetet – oberoende vilka intressen som väljer att utnyttja deras ståndpunkter.
Genom sina pressutskick har biskoparna redan deklarerat att de gärna är opinionsbildare i frågan, att de som individer och Svenska kyrkan beblandar sig med politik. Och deras krav är inte anspråkslösa, det är däremot framtoningen när de tillsammans står på led – trots att biskopen är symbol för en enhet som överlever oenigheter.
Nästa gång biskopsmötet gör ett så kallat gemensamt uttalande, kunde detta vara ett framgångsrecept i stället för att konferera i det tysta:
Slå på micken, stryk manuset, släpp sargen, sänd! Låt sedan allmänheten komma med sina remisser.
måndag 28 oktober 2024
Dagens Trump 241028
Moralisk kompass; Var alltid redo att attackera, förneka alltid allting och medge aldrig någonsin ett nederlag.
Attackera, förneka allt, medge inget.
lördag 26 oktober 2024
Imam Sami Al-Tameemi
Här hyllar imamen Hizbollah-ledaren under fredagsbönen i Malmö
Terrorstämplade Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah hyllas och kallas för martyr under en fredagsbön på den libanesiska kulturföreningen i Malmö av imamen Sami Al-Tameemi.
Det visar en inspelning som SVT Nyheter Skåne har gjort inifrån moskén. Han hävdar själv att han inte kände till att Hizbollah terrorklassats.
Hassan Nasrallah var från 1992 fram till sin dödsdag högste ledare för shiamilisen Hizbollah i Libanon. En grupp som helt är terrorklassad av USA och vars militära gren är terrorklassad av EU.
Han dödades i en israelisk attack i slutet av september.
Dold inspelning visar hyllning
Med hjälp av en dold inspelning kan SVT Nyheter Skåne visa att Hizbollah-ledaren hyllas på Libanesiska kulturföreningens fredagsbön den 4 oktober som en martyr och kallas för ”en klok och insiktsfull man med hög moral”.
”Trettio år av sitt välsignade liv ägnade han åt att försvara religionen, sekten och motståndet. Så det är verkligen en stor förlust för oss”, predikar imamen Sami Al-Tameemi inför ett hundratal besökare.
Ordföranden vill mörka
SVT Nyheter har besökt Libanesiska kulturföreningen efter inspelningen. Första gången nekar en man som uppger sig vara ordförande för föreningen att någon hyllning någonsin har skett.
Andra gången får vi tag i imamen Sami Al-Tameemi som tar på sig uttalandet men säger samtidigt att han inte visste att Hizbollah var terrorklassat.
– Jag hyllade Nasrallah som en shiamuslim, säger han när SVT Nyheter Skåne får tag i honom.
Kontroversiell hyllning
Mellanösternexperten Anders Persson anser att hyllningen av den döde Hizbollah-ledaren är problematisk.
– Framför allt är det en terrorglorifiering, säger Anders Persson, forskare vid Linnéuniversitetet till SVT Nyheter Skåne.
Hassan Nasrallah var från 1992 fram till sin dödsdag högste ledare för shiamilisen Hizbollah i Libanon. En grupp som helt är terrorklassad av USA och vars militära gren är terrorklassad av EU.
Han dödades i en israelisk attack i slutet av september.
Dold inspelning visar hyllning
Med hjälp av en dold inspelning kan SVT Nyheter Skåne visa att Hizbollah-ledaren hyllas på Libanesiska kulturföreningens fredagsbön den 4 oktober som en martyr och kallas för ”en klok och insiktsfull man med hög moral”.
”Trettio år av sitt välsignade liv ägnade han åt att försvara religionen, sekten och motståndet. Så det är verkligen en stor förlust för oss”, predikar imamen Sami Al-Tameemi inför ett hundratal besökare.
Ordföranden vill mörka
SVT Nyheter har besökt Libanesiska kulturföreningen efter inspelningen. Första gången nekar en man som uppger sig vara ordförande för föreningen att någon hyllning någonsin har skett.
Andra gången får vi tag i imamen Sami Al-Tameemi som tar på sig uttalandet men säger samtidigt att han inte visste att Hizbollah var terrorklassat.
– Jag hyllade Nasrallah som en shiamuslim, säger han när SVT Nyheter Skåne får tag i honom.
Kontroversiell hyllning
Mellanösternexperten Anders Persson anser att hyllningen av den döde Hizbollah-ledaren är problematisk.
– Framför allt är det en terrorglorifiering, säger Anders Persson, forskare vid Linnéuniversitetet till SVT Nyheter Skåne.
Demirok akt 4
Jag står definitivt inte bakom Demiroks
vänstergir och jag är definitivt centerpartist!
Min hypotes är att partiledaren, partisekreteraren
och den ekonomiske talespersonen är trojaner
som har infiltrerat Centerpartiet
onsdag 23 oktober 2024
Palestinska miljonärer
Palestinamiljonärernas förmögenheter räcker flera gånger om för att betala hela återställandet av Gazas förstörelse!
Hamaskramarna på svensk public Service SR & SvT bör göra ett djupgrävande reportage om hur det kommer sig att de palestinska ledarna har kunnat samla på sig enorma förmögenheter!
Tänk om SR&SvT hade rapporterat om vad Gazaremsan hade kunnat vara om den palestinska myndigheten:
• inte spenderat miljarder dollar i internationellt bistånd avsett för utveckling och välfärd, på underjordiska tunnlar och på missiler mot judiska civila
• istället för återkommande attacker mot Israel, byggt upp sitt samhälle och använt sin idylliska kustlinje för att utveckla kommersiell hamn och lukrativ turism.
Hur kan ledarna vara så ofantligt rika? Det vore intressant förstå. När folket i Gaza är så fattiga
Felet är västs okontrollerade bidrag!
Dessa underbara palestinska ledare och deras förmögenhet
21 november 2023
Ibland måste man bara fråga sig – ”Varför gör de på detta viset”. Vad gör PLO, al- Fatah, Hamas, Palestinska myndigheten, islamska jihad, Hizbollah?
Här uppkommer första frågan: ”Har Sverige med flera erkänt något som kanske inte finns?”
Som vanligt börjar man med att fråga Wikipedia: ” För närvarande finns det ett palestinskt självstyre som är reglerat i Osloavtalet från 1993. Detta avtal ska på sikt lägga grunden till en stat, vilket ännu inte har genomförts. Trots det har flera nationer erkänt en palestinsk stat, bland dem flera länder i Sydamerika och sedan 2014 även Sverige.
Det finns en provisorisk författning (skriven 2003) och ett republikanskt styrelseskick med en president, ett folkvalt parlament (lagstiftande rådet) och en regering (”myndigheten PA”).
Regeringen saknar dock de befogenheter som normalt tillkommer en regering i en självständig stat.
Förhandlingarna med Israel sköts till exempel inte av regeringen utan av Palestinska befrielseorganisationen, PLO. Självstyrets presidenter (Yassir Arafat och efter honom Mahmoud Abbas) har hittills också varit ordföranden i PLO.
Senaste valet 2006 vann Hamas, men presidenten, Mahmoud Abbas, är fortfarande från al-Fatah, då parlamentet och presidenten väljs separat. Det har inte varit några val efter 2006, varken till parlamentet eller presidentval.” Abbas är alltså diktator, född 1935!
Andra frågan: ”Hur kan det komma sig att både Yasser Arafat och Mahmoud Abbas med familj har blivit så otroligt rika? Tar de pengarna från sitt folk?”
Det är inte bara i Sverige som stödet till Palestinska myndigheten diskuteras. Det sker bland annat i den amerikanska kongressen, i Norge och Storbritannien. Enligt palestinska uppgifter lyfter deras ledare Mahmoud Abbas en månadslön på en miljon US-dollar (Obama har 400 000) samt har hemliga bankkonton utomlands. Den avlidne PLO ledaren Yassir Arafat hade samma månadslön och hans förmögenhet uppskattades av tidskriften Forbes uppgå till 300 miljoner US-dollar. (2004 hade Fidel Castro 150, Bush 15 och Chiraq 9)
Enligt den tidigare ordföranden i Palestine International Bank, Issam Abu Issa, är korruptionen inom den palestinska myndigheten monumental. Trots löften från president Abbas om att bekämpa korruptionen har nästan ingenting hänt. Abu Issa uppger att uppemot hälften av den samlade palestinska statsbudgeten helt enkelt försvinner. Behovet av investeringar på Gazaremsan är akut – men pengarna försvinner till ledarna!
Nästa fråga: ”Samarbetar Hamas och al-Fatah?”
Nej! Sedan december 2006 har över 100 människor dött i interna strider mellan Hamas och Fatah. 2007, 14 juni: Abbas upplöste regeringen efter regelrätta strider mellan Hamas och al-Fatah. Hamas har tagit makten över Gazaremsan medan Västbanken kontrolleras av al-Fatah.
Fråga: ”Är Hamas anfall på Israel ett klassiskt försök att behålla makt genom att skapa en yttre fiende?” I så fall verkar de ha felbedömt invånarnas reaktion på konsekvenserna av Hamas angrepp och mördande av civila i Israel. Det verkar nu som om Hamas flyr söderut mot Egypten (?) och att folket kanske äntligen har insett att Hamas inte är lösningen på problemet. Alla gånger som arabiska länder har anfallit Israel sedan 1948 har de förlorat och nytt hat byggts upp. Vapen löser alltså inga problem!
De största ledarna är de som ser folkets behov men makt är korrumperande och lönsamt!
Ingemar Arvidsson
Halva Gaza är beroende av mat från FN, trots att de under många decennier fått miljard efter miljard i bistånd från EU, enskilda länder och inte minst Sverige. Hamas lovade dem välfärd, bra ekonomi och reformer men terrororganisationen tog istället pengarna.
Men de har inte bara köpt vapen och byggt upp den militära infrastruktur för terror som de nu använt utan Hamas ledare har givetvis själv tagit pengarna.
För i Gaza finns idag flera hundra registrerade miljonärer. Dollarmiljonärer. Enligt Israels ambassad i USA har till exempel de tre mest seniora ledarna – Mousa Abu Marzouk, Khaled Mashal och Ismail Haniyeh – varsin förmögenhet på minst tre miljarder dollar. Hamas årliga omsättning är en miljard dollar, bara ISIS är rikare som terrorgrupp betraktat.
61-åringen har totalt 13 barn och lämnade Palestina för länge sedan för att leva lyxliv på fina hotell i Qatar och Turkiet. Han åker ofta privatjet till Teheran, Istanbul, Moskva och Kairo för att möte vänner i övriga skurk-stater och sönerna på bilden Maaz och Abdel Salam postar ofta bilder på Instagram när de ligger på lyxiga hotellrum i Istanbul eller Doha.
Maaz har tack vare sin rika uppväxt kunnat investera i fastigheter och ses på Gaza som ”husens pappa”. Hamas islamism ser man heller inte skymten av när han är ute och reser och träffar vackra kvinnor och dricker alkohol.
Före detta chefen för politbyrån Khaled Mashal flydde Damaskus där han levde under arabiska våren i Syrien och bor sedan dess i rika Qatar där han sköter fastigheter och finansiella transaktioner för Hamas. Han påstås ha tagit med sig 1,5 miljarder dollar från Hamas huvudkontor, men Israels ambassad i USA uppskattar summan till 4 miljarder. Dollar.
Mousa Abu Marzouk, 72 år gammal, anses vara nummer två i ledarordningen och är någon slags utrikesminister. Han spenderade 14 år i USA, där han 1995 häktades för terroristfinansiering och deporterades två år senare, flyttade då till Jordanien, sen Syrien och sedan till Kairo 2012.
Man uppskattar att hans förmögenhet, från Hamas, är 2 miljarder dollar. Kanske 3 miljarder.
Men alla miljonärer och miljardärer har inte flyttat utan på grund av skatter Hamas kan ta ut av varor som importeras sitter flera hundra Hamas-ledare i Palestina, på miljoner. Totalt uppskattar US Treasury Department att Hamas Investment Office, som kontrollerar detta nätverk, totalt har tillgångar på 500 miljoner dollar inklusive företag som opererar i Sudan, Turkiet, Saudiarabien, Algeriet och UAEA.
Bara varor från Egypten omsätter ett år skatter på 12 miljoner dollar. Dessutom får Hamas kontanter från Iran varje år.
Frågan är bara – varför ska svenska skattebetalare betala en enda krona till av biståndet när vi vet att pengarna finansierar lyx för Hamas ledare och folket fortfarande svälter?
tisdag 22 oktober 2024
Samidoun
USA terrorklassar Samidoun – Sverige förväntas följa efter
Tisdag 22 okt 2024USA:s och Kanadas regeringar terrorklassade den 11:e oktober nätverksorganisationen Samidoun, en av terrorgruppen PFLP:s viktigaste intäktsgeneratorer. Samidoun har sedan flera år ett etablerat samarbete med Vänsterpartiet och försvaras även av såväl SIDA som flertalet tjänstemän i den svenska utrikesförvaltningen. USA förväntar sig dock följsamhet i sitt beslut i alla frågor som rör terrorism.
Vänsterpartiets biträdande partisekreteraren Maria Forsberg meddelade för en tid sedan att partiets verkställande utskott beslutat inleda ett uteslutningsärende mot Kristofer Lundberg. Denne är just nu avstängd som ordförande för partiföreningen i Angered i Göteborg och suspenderad.
– Bakom beslutet ligger en samlad bedömning. Kristofer Lundberg har genom sitt agerande skapat stor otydlighet kring vad V står för i grundläggande frågor. Centralt är hans stöd till PFLP, som deltog i attacken den 7 oktober, motiverade Maria Forsberg beslutet.
Lokalföreningen i Angered är en av de föreningar som haft en öppen relation med den palestinska nätverksorganisationen Samidoun. Samidoun, eller Palestinian Prisoner Solidarity Network, är en skenbar välgörenhetsorganisation som fungerar som en internationell insamlingorganisation till terroristorganisationen Popular Front for the Liberation of Palestine (PFLP). PFLP använder Samidoun för att upprätthålla en aktiv insamlingsverksamhet i både Europa och Nordamerika.
Relaterat: Så finansierar Sverige anti-israeliska demonstrationer
Samidoun har genomfört aktiviteter tillsammans med Vänsterpartiet som agerat värd i bland annat Stockholm och Malmö.
Den 11:e oktober fattade dock de amerikanska och kanadensiska regeringarna ett gemensamt beslut som i praktiken förbjuder organisationen att verka i hela Nordamerika.
USA:s utrikesdepartementet konstaterade redan i oktober 1997 respektive oktober 2001 att PFLP använder sig av Samidoun för att upprätthålla insamlingsverksamhet i både Europa och Nordamerika. I samma beslut klassades den kanadensiske medborgaren Khaled Barakat som terrorist. Tillsammans spelar Samidoun och Barakat avgörande roller för extern insamling till PFLP.
Samidoun reagerade kraftigt på beslutet
Relaterat: Sverige fördjupar samarbetet med PFLP – trots Sidas garantier om motsatsen
Executive order från 2001 väcks till liv
Det amerikanska beslutet baseras på den Executive Order (E.O.) 13224 som fattades av den republikanske presidenten George W Bush i samband med terrorattentatet mot World Trade Center den 9:e september 2001.
Det kanadensiska beslutet är en justering av gällande brottsbalk genom ett tillägg av Samidoun som nätverksorganisation i terrorlagstiftningen. Den kanadensiska förteckningen syftar till att att identifiera en grupp eller individ som associerad med terrorism. Den kanadensiska strafflagen förbjuder vissa handlingar i relation till terroristgrupper, inklusive sådana som är relaterade till finansiering av terrorism, som att medvetet hantera någon egendom som tillhör en terroristgrupp.
“Organisationer som Samidoun maskerar sig som välgörenhetsaktörer som påstår sig ge humanitärt stöd till de behövande, men i verkligheten avleder medel för välbehövlig hjälp för att stödja terroristgrupper”
Det säger den tillförordnade undersekreterare för finansministeriet för terrorism och finansiell underrättelsetjänst Bradley T. Smed (D) som menar vidare att
“USA, tillsammans med Kanada och våra likasinnade partners, kommer att fortsätta att störa dem som försöker finansiera PFLP, Hamas och andra terroristorganisationer”.
Med likasinnade partners menas bland annat NATO. Tyskland terrorklassade Samidoun i november 2023 och EU samt Sverige förväntas nu följa efter och lägga in organisationen under motsvarande europeisk anti-terrorlagstiftning.
USA:s och Kanadas beslut kommer, när de väl genomförs i Sverige mötas med motstånd från främst Vänsterpartiet men även från de socialdemokratiska opolitiska tjänstemännen på det svenska utrikesdepartementet.
Relaterat: Dialoginstitutet – Schoris beställningsjobb
I synnerhet de tjänstemän från UD och Sida som arbetat med biståndsfrågor i allmänhet eller på annat sätt tjänstgjort på Generalkonsulatet i Jerusalem kommer lägga in sitt veto mot en svensk terrorklassning av Samidoun. Även de som tjänstgjort på Dialoginstitutet i Amman (f Alexandria) eller fredsforskningsinstitutet Sipri erfar Ledarsidorna.
Johan Westerholm
Stadshotellet i Enköping akt 3E
Enköping behöver varken åttavåningshus eller halvtomma hotell, skriver insändargruppen i det de kallar en vädjan om ett poltiskt omtag i hotellfrågan för stattomten.
Vi som skriver detta inlägg och vädjar till våra politiker att göra ett prestigelöst omtag är "Enköpingspatrioter" av lite olika slag. Några av oss har politisk bakgrund från fem olika partier, några har engagemang i föreningar som särskilt månar om Enköpings historia, några har erfarenhet och kunskap inom stadsplanering och kulturhistoria.
Vi är alla ödmjukt medvetna om att det inte är lätt att hantera den komplicerade fråga som stattomtens framtid utvecklats till. De starka känslor som rivningen av gamla Stadshotellet väckte och frustrationen som följde och fortfarande finns över gropen är svårhanterliga. Vi tror dock fortfarande på att det ska gå att hitta en lösning som samlar de olika opinioner som finns.
Vi vill peka på några misstag som skett under processen och som lett till den nuvarande polariserade situationen:
● 1. Förslaget om att bygga ett åttavåningar högt hus vid torget strider uppenbart mot den fördjupade översiktsplanen för staden som ett enigt kommunfullmäktige stadfäste så sent som 2016. I den slogs fast att småstadskaraktären ska bevaras i stadens centrum. Påståendet i det nya förslag till detaljplan som föreligger att detta inte avviker från översiktsplanen framstår därför som arrogant och i högsta grad som odemokratiskt. Sakliga invändningar mot kulturmiljöutredningen har tidigare publicerats i EP.
● 2. Att de politiska partierna tillsynes eniga har utgått ifrån att det ska återuppstå ett hotell på tomten är föga diskuterat och förefaller mycket ogenomtänkt. Det gamla Stadshotellet hade tjänat ut som fungerande hotell redan 1984, vilket blev akut när Signalregementet S 1 skulle flyttas från Uppsala till Enköping. Inför detta utsattes kommunen för påtryckningar om att ett nytt hotell måste komma till för det ökade behov som skulle uppstå från militärens sida. Byggföretaget Skanska anvisades tomten där Astoria nu finns och hotellet byggdes.
Den ekonomiska bärigheten ifrågasattes dock varför kommunen nödgades ge en underskottsgaranti under de första åren. Det var året efter som kommunen sålde Stadshotellet. Från 1989 upphörde det helt att fungera som hotell. Det användes under 1990-talet bl a som flyktingförläggning.
Situationen 2024 är helt annorlunda när det gäller behovet av ytterligare hotellkapacitet i Enköping.
Det upprustade Park Astoria inom Best Western kedjan med 135 rum täcker behovet under 350 av årets 365 nätter. Detta faktum redovisades för kommunens företrädare inför att detaljplanearbetet påbörjades både av företrädare för Astoria och av konsultföretaget inom besöksnäringen Annordia som 2019 gjorde en marknadsanalys.
Annordias starka rekommendation var att en fördjupad analys behövdes för att fastställa volym, konceptuell inriktning och den ekonomiska bärigheten för ett eventuellt nytt hotell. Detta struntade kommunens företrädare i. Park Astoria fick beskedet att de inte var välkomna att delta i den inbjudan till markanvisningsavtal som senare slöts med Vi Invest.
Detta framstår som ett ödesdigert misstag.
Det är minst sagt häpnadsväckande att en kommun med öppna ögon gör en så marknadsingripande åtgärd att man är beredd att i ett slag fördubbla utbudet av hotellsängar i Enköping.
Det är faktiskt kommunen som "beställt" ett nytt hotell lika stort som Astoria genom avtalet med Vi Invest och därtill den skräddarsydda detaljplanen.
Hotellbranschen är speciell i den meningen att dess produkter – en säng för övernattning – varken kan lagras eller exporteras. Ett hotell i sig kan i begränsad utsträckning påverka kundtillströmningen.
Det är det omgivande samhällets attraktivitet och behov som avgör volymen övernattningar. Att Enköpings attraktion för övernattande besökare ska kunna fördubblas till 2028 är högst osannolikt. Mer sannolikt är att Enköpings centrum kommer att få två halvtomma hotell, båda med svag ekonomisk bärighet.
Som vi inledde och vår slutsats: Vi vill Enköpings bästa. Det är ännu inte försent.
Slå vakt om det unika i småstadskaraktären. Avbryt snarast möjligt avtalet med Vi Invest och lägg ner detaljplanearbetet.
Gör ett omtag. Lyssna till den starka medborgaropinionen som vi bara är en liten del av. Samarbeta istället för att motarbeta det lokala hotellföretaget som under 40 år tjänat kommunens besökare väl. Kommunen äger både stattomten och Westerlundska gården – utveckla därför och förstärk ett kulturkvarter nära torget och låt gärna parkerna – kommunens starkaste varumärke bli ett inslag.
Eva Emanuelsson, Anna-Lena Eriksson, Kjell Grip, Monica Hallgren, Åke Hedén, Annika Hedermo, Mats O Karlsson, Tomas Lagerwall, Göran Sjögren, Staffan Stenvall, Bengt Svensson, Percy Westerlund, Marja Östring
Amun Abdullahi
Hon blev utfryst i Rinkeby efter att ha avslöjat Al-Shababs rekrytering i Rinkeby och ifrågasatt av kollegor på Sveriges radio. Men hennes arbete var viktigt för att förstå vad som höll på att hända i Sverige.
Journalisten Amun Abdullahi hittades i veckan död i norra Somalia. Hon hade blivit mördad av maskerade personer vars identitet ännu inte är känd. Abdullahi hade en bakgrund på bland annat Sveriges radios internationella redaktion där hon gjorde nyheter på både svenska och somaliska. 2010 fick hon Publicistklubbens yttrandefrihetspris till Anna Politkovskajas minne och var även nominerad till det journalistiska priset Guldspaden.
Vad som numera tycks bortglömt är hur Abdullahi såg på sin roll som journalist och hennes tilltro till journalistikens roll i Sverige.
Bland många andra nyheter om den svensk-somaliska gruppen som hon gjorde på SR var ett reportage 2009 tillsammans med Kajsa Norell om hur den somaliska islamistiska milisen Al-Shabab rekryterade medlemmar på en fritidsgård i Rinkeby.
Abdullahi som själv härstammade från Somalia och bodde i Rinkeby fick betala ett högt pris för sitt arbete. Hon fick höra att hon svartmålade somalier och muslimer i Rinkeby. Det ledde till att hon blev utstött i den egna gruppen. Flera år efter reportaget berättade Abdullahi för SVT att det hade spridits en uppfattning att hon hade ”sålt sig till svenska journalister och deras svartmålning av islam”
Abdullahi visste att det hon rapporterade om inte var okontroversiellt och att det skulle få konsekvenser för henne som privatperson – men hon gjorde det ändå.
Tyvärr så skulle inte känslan av utstötthet och hoten i Rinkeby vara det enda dråpslaget mot hennes journalistiska gärning. Ett drygt år efter reportaget så gjorde SR-programmet Konflikt ett reportage om rapporteringen från Rinkeby.
Tesen som drevs i reportaget var att nyheterna om moralpoliser i Rinkeby som förhindrat unga från att ta sig in på discon i stadsdelen var byggda på rena missuppfattningar. Att det skulle förekommit rekrytering till Al-Shabab ifrågasattes, uppgifterna byggde enligt Konflikt på hörsägen, rykten och motsägelsefulla vittnesmål.
I stort sett samtliga uppgifter – hävdade Konflikt – kunde härledas till en enligt dem suspekt festfixare, Khadaffi Hussein. Det var ”problematiskt” om politiker lutade sig mot sådana rykten, hette det. Samtidigt fylldes programmet med vittnesmål om hur missförstådd och skamfilad stadsdelen var.
Några år därefter pratade SVT med Abdullahi, som då hade lämnat Sveriges radio. Enligt Abdullahi hade Konflikts reportage lett till fler hot mot henne och att hon blev ännu mer utfryst i Rinkeby. ”De religiösa grupperna fick ett kvitto på att de hade rätt” och att Abdullahi hade fel. Dessutom så försvann hennes tilltro till journalistiken i Sverige: ”Jag trodde på journalistiken. Jag trodde på Sveriges Radio också. Och jag trodde på mig själv – väldigt mycket. Alla tre krossades samtidigt.”
Konflikts program skärskådades av Uppdrag Granskning som fann en rad felaktigheter. Det fanns helt enkelt inte fog för att ifrågasätta att rekrytering hade ägt rum. Konflikts program var tydligt tesdrivande. Deras tes var att Rinkeby, muslimer och somalier i Sverige misstänkliggjordes och skuldbelades, vilket utnyttjades av skrupelfria politiker.
Men Säpo bekräftade senare Abdullahis och Norells tes – det hade förekommit rekrytering till Al-Shabab på fritidsgården. Men då var skadan redan skedd.
I Rinkeby fortsatte Abdullahi att ifrågasättas. Hon berättar att ”Det var bara kört. Jag var en hemsk människa, en förrädare. Man ifrågasatte om jag var muslim och varför jag bar slöja.” Hon var förberedd på att hennes avslöjande om rekryteringen till Al-Shabab skulle väcka ont blod i stadsdelen men inte att Sveriges Radios samhällsprogram på tveksamma grunder skulle förvärra situationen.
När Abdullahi gjorde sitt reportage med Norell så var det ett pionjärarbete. Spridda uppgifter om att det förekom radikalisering och rekrytering till islamistiska grupper bemöttes ofta med misstänksamhet. Anklagelser om rasism, svartmålning och kollektivt skuldbeläggande var snarare regel än undantag.
Det här gjorde förstås stor skada – välbehövliga granskningar av ett land i förändring, som de Abdullahi gjorde, bestraffades, vilket skapade ett underskott på nyfikenhet, förståelse och förklaringar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)