Det är möjligt att allt muslimskt kaos som drabbar oss just nu har sina rötter i Putins krigskansli.
ANNA DAHLBERG
Hur infiltrerat är Sverige egentligen?
KTH och Chalmers har under de senaste fem åren tagit emot 30 forskarstudenter från Kina som har kopplingar till Folkets befrielsearmé (PLA).
Koranbränningar väcker starka reaktioner och framstår som ett svåröverträffat verktyg för en främmande makt som vill skada Sverige.
Den senaste tidens nyheter om Muslimska brödraskapet, kinesiskt spioneri vid svenska universitet och gängkrig som styrs från utlandet måste bli ett uppvaknande. Sverige står vidöppet för påverkan från främmande makt.
I veckan presenterade Säpo sin lägesbild av hoten mot Sverige. Med tanke på det sprängstoff som årsboken innehåller fick den märkligt lite uppmärksamhet.
Det offentliga Sverige reagerade med en kvävd gäspning. Att Säpo säger att hoten mot Sverige ökar har blivit lika förväntat som att Bris uppger att fler barn än någonsin ringde under sommarlovet.
Men faktum är att det finns skäl att lyssna extra noga denna gång. Säpo berättar bland annat att ryska specialförband, som kan genomföra sabotage, är verksamma mot Sverige. På frågan om specialförbanden finns på plats och opererar i Sverige väljer Säpo att inte svara. Var och en får dra sina egna slutsatser.
Vidare slår Säkerhetspolisen fast att Ryssland använder sig av ombud för att destabilisera och påverka Sverige. Vi kan förvänta oss sabotage, desinformation och att den ryska regimen använder våldsbejakande extremister för att destabilisera det svenska samhället (!).
I klartext: Om det sker upplopp eller smäller någonstans i Sverige kan det mycket väl finnas en rysk beställare i bakgrunden.
Lägger man ihop Säpos lägesbild med den senaste tidens nyhetsskörd framträder en bild av ett land som har svårt att värja sig mot omvärldens påverkansförsök.
Ta bara gängvåldet. Det har alltmer fått karaktären av en beställarverksamhet där ledargestalter betalar för att få uppdrag utförda, inte sällan av minderåriga. Flera av de mest kända gängledarna opererar dessutom från utlandet.
När det sprängdes som mest i Stockholm för några veckor sedan pekades den ”kurdiske räven” ut som en huvudman. Han styr numera narkotikahandeln från Turkiet. Det kräver ingen större fantasi för att tänka sig att flera olika slags aktörer kan ha intresse av att göra affärer med en sådan figur.
Gängbrottsligheten erbjuder en ypperlig möjlighet att ”mjuka upp” Sverige för alla som intresse av den saken.
Andra aktuella exempel är koranbränningarna och LVU-kampanjen. Polisen nekade nyligen tillstånd till en ny koranbränning utanför Turkiets ambassad. Expressen kunde efteråt avslöja att mannen som stod bakom ansökan sprider rysk propaganda på nätet. Utan att slå fast mer än så i det enskilda fallet kan man konstatera att koranbränningar just nu framstår som ett svåröverträffat verktyg för en främmande makt som vill skada Sverige.
Det pågår som bekant också en desinformationskampanj på nätet mot svensk socialtjänst, som anklagas för att kidnappa muslimska barn. Kampanjen drivs av flera aktörer i Sverige såsom islamistiska imamer, partiet Nyans och enskilda drabbade familjer samtidigt som den har fått internationella vingar.
Även här måste man fundera över vem eller vilka i omvärlden som har intresse av att så splittring i det svenska samhället, undergräva tilliten till myndigheter och stärka ställningen för dessa ”entreprenörer i ilska” som den granskande sajten Doku kallar kampanjens härförare. En så här välkoordinerad kampanj sker knappast av en slump.
Återigen slås man av vår maktlöshet. Det svenska samhället framstår alltmer som en klaviatur som vem som helst kan sätta sig ner och spela på anonymt.
Den senaste tiden har såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet rapporterat om hur svenska universitet i praktiken hjälper Kina att vässa sin militära förmåga. KTH och Chalmers har under de senaste fem åren tagit emot 30 forskarstudenter från Kina som har kopplingar till Folkets befrielsearmé (PLA).
Men Kina hämtar inte bara avancerad teknologi från Sverige, utan bedriver också ett omfattande påverkansarbete via den så kallade enhetsfronten. Det handlar om ett nätverk av vänskapsföreningar, skolor, helgskolor, medieföretag med flera som alla går den kinesiska regimens ärenden i Sverige.
Kina vill till varje pris undvika att den kinesiska diasporan runtom i världen ska kunna användas som en språngbräda för oppositionella krafter. Därför ser regimen till att ha full kontroll över det kinesiska civilsamhället även utomlands.
Här finns uppenbara likheter med Muslimska brödraskapets infiltrationsförsök. Även där finns en ambition att sprida den rätta läran via ett brett nätverk av skolor och föreningar. Om man ska tro Sameh Egyptsons omstridda avhandling är det också exakt vad som har skett i Sverige.
När dammet har lagt sig efter bråket vid Lunds universitet kvarstår intrycket av att Egyptson i allt väsentligt har rätt i sin analys. En imam i Malmö medger exempelvis till Sydsvenskan att Islamiska förbundet kallas ”brödraskapet” i folkmun bland arabisktalande och att föreningen har varit en del av MB åtminstone fram till år 2018.
Nyckelpersoner ur denna krets har inte bara drivit skolor i Sverige, utan även haft inflytande i partier som S, M, C och MP. Varje år betalar dessutom kommuner och myndigheter ut hundratals miljoner kronor till denna islamistiska sfär, som enligt Egyptson är kopplade till Muslimska brödraskapet.
När man lägger alla dessa exempel på utländsk påverkan ovanpå varandra är det lätt att drabbas av en förlamande känsla. Det öppna samhället är oerhört sårbart för aktörer som vill oss illa och försöker fjärrstyra den svenska demokratin.
Men Sverige måste tvärtom svara med ökad beslutsamhet. Vi behöver inse att motståndskraft bygger vi inte bara genom att lagra konstgödsel och diesel i bergrum. Det handlar minst lika mycket om att stärka förmågan att stå emot påverkanskampanjer, infiltration och desinformation.
Dagens Sverige har både styrkor och svagheter. Vi har fortfarande en hög grad av tillit och en låg grad av korruption, exempelvis. Samtidigt har vi stora diasporor som främmande makt kan ha intresse av att infiltrera och övervaka. Dessutom finns det uppenbara sårbarheter i det svenska samhället som kan utnyttjas, såsom brister i den inre och yttre säkerheten och en haltande integration. Även lagstiftningen är för svag i viktiga avseenden.
Ett första steg är att öka medvetenheten om vad som pågår. Den svenska naiviteten behöver ge vika för en ökad grad av misstänksamhet. Då kommer färre att vilja vara nyttiga idioter åt främmande makt.
Men staten måste också ta makten över beslut som i dag fattas på alldeles för låg nivå. I andra länder är det självklart att säkerhetstjänsten kan lägga sig i universitetens antagningar av kinesiska studenter till känsliga program. Lika givet borde det vara att staten måste kunna stoppa utländska fastighetsköp i närheten av militära anläggningar, exempelvis. Nyligen avslöjade Expressen att en rysk affärsman äger en strandtomt vid inloppet till militäranläggningen Muskö i Stockholms skärgård.
Den sortens hjälplöshet kan vi inte lasta någon annan för. Den är vårt eget förbaskade ansvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar