Nya Sverige

De kriminella i Norrköping gör som de vill

Den senaste veckans kriminella utbrott i Norrköping drivs och utförs av ett litet antal personer. Så gott som alla är "kända av polisen".

Krönika 27 juli 2023

Det är inga hemligheter när de kommer ut från sina korta vändor på fängelset eller återvänder till Sverige från utlandet. Mot den bakgrunden är det svårt att värja sig mot intrycket att de kriminella i Norrköping gör som de vill. De spränger var de vill, de skjuter var de vill och de hotar vem de vill. Polisen och åklagarna är tvåa på bollen. De ord som bäst knyter samman skotten, bomberna och hoten i Norrköping de senaste dagarna är: "Ingen misstänkt är ännu gripen."

Jag kritiserar inte enskilda polismän och åklagare. De flesta sliter hårt och ont för att skydda medborgarna, utreda brotten och för att få fast gärningsmännen. Natt efter natt kallas de ut till nya brottsplatser, nya uppskrämda medborgare, nya kulhål, nya bomber och nytt glassplitter. Det är bara en tidsfråga innan de också får börja räkna nya döda.

Den gångna veckans kriminella explosion i Norrköping åskådliggör övertydligt att polisen och åklagarna inte är rätt klädda för att trycka tillbaka hänsynslös och grov kriminalitet. De har alldeles för få övervakningskameror som kan leverera bilder på hur de kriminella rör sig innan och efter det sprängs och skjuts. De har ännu inte rätten att avlyssna de kriminella utan konkreta brottsmisstankar. De har ännu inte draghjälp av långa straff för de som skjuter och spränger. De har ännu inte hjälp av domstolar som konsekvent utvisar de kriminella på livstid. De har ännu inte hjälp av en fungerande teknisk och forensisk avdelning som snabbt kan bistå med bevis. De har ännu för få kollegor som kan dela på de långa arbetspassen.

Natten mot torsdag sprängdes en stor bomb i ett bostadshus på Slottsgatan. Erfarna poliser, erfarna åklagare vet precis som erfarna journalister varför det smällde där. Det proffsen vet behöver snabbt och effektivt växlas in till nya lagar och nya förebyggande möjligheter som övervakning och avlyssning.

Ett Norrköping där de kriminella gör som de vill är både bokstavligt och bildligt livsfarligt. Människor skadas fysiskt och psykiskt och människor dör. Men även det goda samhället i stort svävar i livsfara. Tilliten, tryggheten, tillväxten och tillvarons rimliga nivåer av förutsägbarhet är i skottgluggen. Det är ett allvarligt läge.

Det är bra att Norrköpings kommun och den lokala polisen nu vill utveckla sitt samarbete. I grunden har dock staten det stora ansvaret för rättsstatens underläge visavi de kriminella. Nya och bättre lagar och bättre övervakningsredskap behövs ute på fältet.


Widar Andersson

Svenska moskéer vill ha ett totalt kränkningsförbud

POSTED BY: DOKU 29 JULI, 2023

Ett stort antal svenska moskéer uppger till Doku att de vill ha ett förbud inte bara mot koranbränning utan mot alla handlingar som skändar, provocerar och förolämpar islams och muslimers symboler och heliga värderingar.

Regeringen ser för närvarande över om ordningslagen behöver ändras så att koranbränning skulle kunna stoppas med hänvisning till ett bredare hot mot Sveriges säkerhet. Bakgrunden är det våld och det hot om våld som Sverige upplevt under senare år efter tillståndsgivna sammankomster vid vilka koraner bränts eller planerats att brännas. Säkerhetspolisen uppger att hotbilden mot Sverige har förstärkts under våren och sommaren i år.

Doku har kontaktat ett stort antal moskéer för att ta reda på om det är just koranbränning som provocerar och kränker eller om det istället bara är en av många upplevda förolämpningar och kränkningar av islams symboler och heligheter som de anser borde förbjudas.

Vi har under de senaste dagarna talat med företrädare för drygt trettio moskéer i Sverige. Moskéerna är jämt fördelade från norr till söder och finns både i storstäder och på landsbygden. Några av dem är stora moskéer i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Vi har ställt två frågor:

Ska Sverige förbjuda bränning av koranen?
Ska Sverige också förbjuda andra handlingar som skändar, provocerar och förolämpar islams och muslimers symboler och heliga värderingar?
Bara en moské avstod från att svara. 31 svarade på frågorna och utvecklade dessutom svaren.

30 av 31 moskéer tycker att Sverige ska förbjuda koranbränning.

Företrädaren för den enda moské som tycker att koranbränning inte ska förbjudas sa att ”Jag känner mig ganska ensam om mina uppfattningar och det finns personer runtomkring mig som undrar om jag är riktigt klok”.

30 av 31 moskéer tycker också att Sverige ska förbjuda handlingar som skändar, provocerar och förolämpar islams och muslimers symboler och heliga värderingar.

Den som svarade nej är samma moské som svarade nej på den första frågan.

Samtliga 30 moskéer tycker att det är självklart att ett förbud ska gälla alla former av kränkning och ett stort antal av dem exemplifierar det med karikatyrer och andra upplevda provokationer.

Flertalet moskéer uttrycker att förbudet ska gälla alla religiösa skrifter, inte bara islams, och ta sikte på handlingar som upprör, hånar, förlöjligar och kränker religion och troendes känslor.

Några av motiveringarna på den andra frågan var:

Förbudet ska gälla alla religiösa böcker och allt hån mot religioner.
Det måste finnas en lag om att man inte får skoja om och håna religioner.

Ett förbud vore perfekt, man ska inte få förnedra och kränka människors religiösa känslor.

Ett förbud ska gälla mot kränkningar av alla religiösa heligheter.
Vi vill att lagen skyddar våra heliga saker.

Det som gör att människor mår dåligt ska förbjudas.

Inget som är heligt får kränkas. Det ska förbjudas.

Sverige ska förbjuda respektlöshet mot koranen och andra religiösa skrifter och symboler som kan påverka medborgarnas känslor och miljontals andra människor runt om i världen.

Hat och förakt mot dem som följer islam borde betraktas som brott mot mänskligheten.

Alla heliga symboler måste visas respekt.

Ingen ska få röra religionen och allt hån ska förbjudas.

Ja absolut, och inte bara förbjudas – det borde också straffas.

SOFIE LÖWENMARK OCH LARS JONSON

Mosképrojektet i koranbränningens kölvatten

POSTED BY: DOKU 26 JULI, 2023

De uppmärksammade reaktionerna mot koranbränningarna har lett till en omfattande kampanj om att bygga nya moskéer i Sverige.

Kampanjen har pågått sedan våren 2023 och syftar till att bygga en moské i alla svenska städer. Målet uppges vara att uppföra en ny moské varje månad. Några av de städer som hittills varit aktuella är Helsingborg, Norrköping, Nybro, Ljungby och Oskarshamn. För närvarande pågår en insamling till Luleå. Kampanjen bedrivs på arabiska, och muslimer i Sverige och utomlands uppmanas att bidra till finansiering och uppförande av moskéerna.

Av inlägg på sociala medier framgår att koranbränningarna, och reaktionerna på dem, fungerar som en motor för kampanjen. Ett motto som upprepas som skäl för donationer är att varje bränt exemplar av koranen ska besvaras med en nybyggd moské. På filmklipp syns unga killar och män svara på det med ropen Allahu Akbar.

Kampanjen startade genom en muslimsk influencer på sociala medier och den understöds av ett mycket stort antal föreningar och moskéer. Den svenske konvertiten Abdullah As-Sueidi driver på och deltar aktivt i den genom föreläsningar och uppmaningar på de lokala orterna. Han är utbildad vid Medinauniversitetet i Saudiarabien och har vid upprepade tillfällen predikat vid den salafistiska Bellevuemoskén i Göteborg.

En moské i varje stad, var ett av de önskemål som den tidigare centerpartisten Mahmoud Aldebe framförde redan 2006 i sitt öppna brev till samtliga riksdagspartier. Han är en av dem som delar och sprider information om kampanjen på sociala medier.

Den stora andel muslimer som numera bor i Sverige är i sig ett skäl och en förklaring till att det byggs fler moskéer. Behovet av moskéer har helt enkelt ökat. Samtidigt går det inte att blunda för de problem med t.ex. radikalisering som ett antal moskéer har bidragit till under åren. De försvåras av att staten saknar kontroll över moskéernas inriktning och vem som finansierar och leder verksamheterna. När den tidigare salafistiske predikanten Anas Khalifa lämnade rörelsen sa han att ”salafister och deras idéer finns i alla moskéer i Sverige”.

Trots moskékampanjens omfattning och att en del företrädare för den är uttalade salafister har inte någon politiker uttalat sig om den. Det har inte heller förekommit vare sig någon debatt, politisk behandling eller diskussion om kampanjen i media eller annars. Kommun- och rikspolitiker från hela den politiska kartan som nu är tysta har tidigare i flera olika sammanhang kritiserat moskéer med salafistisk inriktning.

Bortsett från den risk som kan finnas med oklarheten om de planerade moskéernas inriktning visar också en hastig genomgång av det som under de senaste 20 åren har skrivits om nya moskébyggen i Sverige att det inte heller i övrigt är en okomplicerad fråga. Tvärtom har det i flera sammanhang beskrivits som en källa till motsättningar och oroligheter.

I en riksdagsmotion 2005 sa dåvarande riksdagsledamoten och senare integrationsministern Erik Ullenhag att ”vid praktiskt taget alla ärenden som rör moskébyggen försöker högerextremister stoppa markanvisningar och byggen genom demonstrationer och kampanjer”.

Fackförbundet ST:s tidskrift publicerade 2007 en gästkrönika av Expos chefredaktör Daniel Poohl. Han redogjorde för att 35% av svenskarna var negativt inställda till byggen av moskéer enligt integrationsverkets dåvarande Integrationsbarometer för 2005.

När Integrationsverket genomförde motsvarande undersökning ett år tidigare var drygt 37 procent negativa till moskébyggen, dvs. en något lägre men i allt väsentligt lika stor andel som Daniel Poohl redovisade. När frågan i stället gällde moskébyggen i ens eget bostadsområde var drygt 42 procent negativa.

Enligt ST-krönikan hade Ekoredaktionen samma år visat att fyra av tio muslimska föreningar kände sig hotade, och bara en månad innan texten skrevs hade två molotovcocktails kastats mot en moskélokal i centrala Vimmerby.

”Det är ett faktum. Svenska muslimer känner sig utsatta och anti-muslimska idéer har slagit rot hos delar av den svenska befolkningen. Det finns med andra ord anledning att prata om islamofobin i det svenska samhället. Trots detta är det förvånansvärt tyst om problemet”, skrev Daniel Poohl.

Sverige Radios Människor och Tro berättade på samma tema 2013 om det motstånd som väcks vid nya moskébyggen: ”Bara under det senaste året har röster höjts mot planerade moskéer på elva orter runt om i landet, däribland i Uppsala”.

Efter att Islamiska samarbetsrådet 2014 i studien Säkerhet och krisberedskap i Sveriges moskéer gjort gällande att en stor del av landets moskéer och bönelokaler är föremål för hatbrott och skadegörelse, och moskébesökare och moskéer blivit skadade, hotade och utsatta för klotter, skändning, vandalisering och attacker i form av skjutningar och bränder, avsatte dåvarande Nämnden för statligt stöd till trossamfund tre miljoner kronor till säkerhetshöjande åtgärder i moskébyggen.

Frågan om vad moskékampanjen kan komma att innebära för Sverige på kort och lång sikt behöver diskuteras av politiken och media inte minst eftersom moskéernas inriktning har stor betydelse för t.ex. risker för radikalisering. Att frågan är svår och känslig får inte hindra den diskussionen.

Sverige riskerar annars att med öppna ögon hamna i en situation med ökade motsättningar på religiös grund.