Socialdemokraternas hyckleri

(S)kandalen El-Haj avslöjar S hyckleri
Publicerad 16 feb 2025

Skandalerna kring Jamal El-Haj säger mycket om Magdalena Anderssons parti. Inget kan någonsin vara Socialdemokraternas fel.

Jamal El-Haj, numera politisk vilde i riksdagen.
Skandalen El-Haj avslöjar S hyckleri

Det finns ett gäng luftiga uttryck som politiker älskar att ta till när något gått snett. Ett sådant är att ”det har fallit mellan stolarna”. Ett annat är ”vi har gjort en samlad bedömning.”

I en intervju med GP drar Socialdemokraternas partisekreterare, Tobias Baudin, till med det förra för att förklara partiets hantering av den före detta partikollegan Jamal El-Haj.

Bakgrunden är det avslöjande som Expressens ledarsidas kolumnist Sofie Löwenmark gjorde i februari 2024. Hon kunde visa att El-Haj år 2017 hade försökt påverka ett asylärende rörande en imam. S-ledamoten använde sin titel när han lade in ett gott ord för imamen, som delat inlägg från Muslimska brödraskapet och talat i en extremistkopplad moské.

Efter Löwenmarks avslöjande reagerade S. Då plötsligt gjorde hemdistriktet i Skåne en ”samlad bedömning” att El-Haj borde avgå.

Partiledningen hakade på. För ibland går det fort i politiken.

Fram till dess åtnjöt El-Haj fullt förtroende – för hur annars skulle man tolka partiledaren Magdalena Anderssons blanka ögon i riksdagsdebatten, när hon anklagade statsminister Ulf Kristersson för att orättfärdigt hoppa på El-Haj – han som kämpat mot terrorism i hela sitt liv?

Det Kristersson syftade på var att El-Haj deltagit på en Palestinakonferens i Malmö, trots att ordföranden hade kopplingar till Hamas. Men det var inget problem för Andersson.

Som om det inte vore nog kände S-topparna till historien med asylärendet redan 2017. Gruppledningen tog då ett samtal med El-Haj, säger Baudin i GP-intervjun. Sedan var saken utagerad.
För Socialdemokraterna är det ovidkommande att partiets representanter uppvisar gravt dåligt omdöme.

Att El-Hajs hemdistrikt krävde hans avgång efter Löwenmarks avslöjande, och därmed rimligen inte kände till uppgifterna, berodde på – just det – att det ”föll mellan stolarna”.

El-Haj säger nu till GP, i sin första stora intervju efter rabaldret, att han blivit orättvist behandlad av sitt tidigare parti. Problemet är snarare att Socialdemokraterna inte agerade tidigare.

Partiet hade ju fullt förtroende för sin ledamot, trots att han deltagit på konferenser med terrorkoppling och trots att man kände till att han lagt in ett gott ord åt imamen. Först efter Sofie Löwenmarks artikel uppmanade man El-Haj att lämna sin plats. Men då med vaga hänvisningar till ”bedömningar” och att El-Haj prioriterat fel ”intressen”, utan att erkänna att El-Haj hade begått konkreta misstag.

För det skulle ju innebära att även partiledningen gjort fel. Och på Sveavägen 68 är det lika sannolikt som att asteroiden YR4 träffar jorden, det vill säga kring 1,2 procent.

Vad en samlad bedömning av S hantering resulterar i är uppenbart. För Socialdemokraterna är det ovidkommande att partiets representanter uppvisar gravt dåligt omdöme. Det är när först när medier får nys om det som omdömeslösheten blir ett problem.

Vackert är det inte.