Könsstympning i Sverige

KÖNSSTYMPNING SOM PERFEKTION I SVERIGE?

Skall vi acceptera normalisering av tortyr och skändning av flickors och kvinnors kroppar?

BAKGRUND

I slutet av juni hölls en föreläsning i Strawberry Arena inför över 1.000 kvinnor. Föreläsaren – en amerikansk gynekolog och religiös predikant – förespråkar typ 1 könsstympning, något hon beskrivit som ”ett steg mot perfektion”.

Typ 1 könsstympning innebär att delar, eller hela klitoris avlägsnas. Ingreppet utförs ofta inom dagar efter födseln eller i puberteten, och sker i regel för att kontrollera flickors sexualitet.

Arrangören Muslim Aid är en organisation som, enligt Riksdagens utredningstjänst, ingår i ett nätverk av islamistiskt profilerade aktörer – med värderingar som utgår från sharialagarnas kvinnosyn. När dessa värderingar praktiseras – genom förespråkande av könsstympning, könssegregering eller begränsningar av flickors och kvinnors frihet strider det mot svensk lagstiftning och varje sund människas moral.

Detta mejl skickades idag till Stockholm Live, som enligt tillgängliga uppgifter ansvarar för uthyrningen av Strawberry Arena.

👉Vill ni också maila så ligger adresserna 👇

...........................

Mail 18 augusti 2025 till ansvariga på Stockholm Live - info@stockholmlive.com

Kopia till (för kännedom):

Jämställdhetsmyndigheten – registrator@jamy.se

Barnombudsmannen – info@barnombudsmannen.se

Åklagarmyndigheten – registrator@aklagare.se

Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) – sst@sst.a.se

Stadsledningskontoret, juridiska avdelningen Stockholm Stad - slk-juridiska.avdelningen@stockholm.se

Ämne: Ang. evenemang i Strawberry Arena – föreläsare förespråkade könsstympning

Jag kontaktar er med anledning av det evenemang som ägde rum i Strawberry Arena i Solna i slutet av juni, där den amerikanska gynekologen och religiösa predikanten Haifaa Younis höll en föreläsning inför över 1 000 kvinnor – ett arrangemang som bland annat uppmärksammades av journalisten Sofie Löwenmark i Expressen den 20 juli 2025 (faksimil bifogas).

Ansvar och upplåtelse av lokal

Enligt tillgängliga uppgifter är det Stockholm Live som ansvarar för evenemangsdrift och uthyrning i Strawberry Arena. Om detta inte stämmer, ber jag er vänligen vidarebefordra detta mejl till rätt mottagare.

Föreläsningens innehåll

Haifaa Younis är en offentlig person med miljontals följare. Hon förespråkar kyskhetsnormer, kvinnlig underkastelse enligt sharia, och – mest uppseendeväckande – typ 1 könsstympning av flickor. Detta beskriver hon i föreläsningar som ”ett steg mot perfektion”. Hon menar också att flickor bör täcka sig med hijab från puberteten och ifrågasätter den västerländska synen på jämställdhet.

Jämställdhetsmyndighetens generaldirektör har en annan syn: "Vi ska inte sexualisera små flickor och de ska inte dölja sig på det sättet. Det stämmer ju inte överens med jämställdheten." (Expressen, 10 juni 2025) – en hållning som har stöd i svensk lag.

Arrangör: Muslim Aid Sweden

Eventet arrangerades av Muslim Aid Sweden, en organisation som enligt en rapport från Riksdagens utredningstjänst (dnr 2023:1574) ingår i en grupp islamistiskt profilerade organisationer.

De värderingar Muslim Aid ger plattform åt – inklusive försvar av könsstympning och tvång att bära hijab – står i direkt konflikt med svensk lag (BrB 6 kap. §5a), FN:s barnkonvention och den jämställdhetspolitik Sverige förbundit sig till genom både nationell lagstiftning och internationella konventioner.

Möjliga lagbrott

Föreläsningens innehåll rör sig i gränslandet till uppmaning till brott, med särskilt hänsyn till att:

- Könsstympning är förbjuden enligt Brottsbalken 6 kap. §5a – även om det sker utomlands eller med samtycke.

- Barnkonventionen (artiklarna 19 och 24), Europakonventionen (artikel 3) samt

- FN:s kvinnokonvention (CEDAW) förbjuder varje praxis som inskränker flickors kroppsliga integritet.

- Att förespråka eller praktisera sharialagar i strid med svensk lag kan utgöra brott och bör beivras enligt gällande rätt.

Konsekvenser för kvinnors rättigheter i Sverige

Att upplåta scen åt en förespråkare för könsstympning och kvinnlig underkastelse riskerar att normalisera könssegregerande ideologi. Det skadar inte bara de flickor som redan lever i hederspräglade miljöer – det underminerar även svenska grundvärderingar.

Oavsett om det sker medvetet eller oavsiktligt bidrar ni som arenaägare till att ge legitimitet åt ett kvinnoförtryck som är oförenligt med svensk lag och moralisk hållning.

Jag ber er svara på följande frågor:

- Var ni medvetna om vem Haifaa Younis är och vad hon förespråkar?

- Vilka rutiner har ni för att granska evenemangens innehåll och arrangörer?

- Anser ni att det är förenligt med Stockholm Lives värdegrund att hyra ut till aktörer som förespråkar könsstympning?

- Kommer ni att se över era rutiner så att något liknande inte sker igen?

Detta mejl har skickats med kopia till relevanta myndigheter med ansvar för jämställdhet, barns rättigheter, trossamfundsgranskning och rättsliga frågor. Syftet är att uppmärksamma både principfrågan och det eventuella rättsliga ansvar som följer av denna typ av upplåtelser.

Jag ber att detta mejl registreras som inkommande handling och att jag får ett skriftligt svar.

Med vänlig hälsning

Caroline Thelning

Grundare och samordnare för nätverket Kvinnokraft 4.0 https://kvinnokraft4.se

En bildningssajt som granskar hur sharialagar påverkar kvinnor och flickor i Sverige.

Trump vs Putin and TACO

Allt om Trump i bloggen

The highly anticipated summit between President Donald Trump and Russian leader Vladimir Putin in Alaska on Friday concluded earlier than expected, with an awkward press appearance and no formal deal. But it was a PR victory for Putin on the world stage — and, in a surprise announcement hours later, Trump dropped his demand for a ceasefire, saying Russia and Ukraine should start negotiating on a final peace deal instead.

On Saturday, Trump told Ukrainian leader Volodymyr Zelensky that Putin wants Ukraine’s Donbas region as a condition for ending the war. He said the U.S. is open to providing security guarantees for Ukraine in the wake of an agreement.


Here are five key takeaways from the summit and its aftermath.

There was no formal deal

Friday’s summit ended without an agreement to secure peace in Ukraine — a long-standing goal for Trump.

Speaking to reporters after their meeting, Trump and Putin said they made progress, with Trump claiming the meeting was “extremely productive,” but “there’s no deal until there’s a deal.” The leaders offered few details on what was discussed or which issues remained unresolved. Reporters noted that Trump spoke for just a few minutes before stepping off stage and described him as appearing unhappy, tired or bored during the joint appearance.

‘No deal until there’s a deal’

Early on Saturday, Trump wrote on Truth Social that it had been “a great and very successful day in Alaska” and that he had spoken to Zelensky, European leaders and the NATO secretary general. It was “determined by all that the best way to end the horrific war between Russia and Ukraine is to go directly to a Peace Agreement, which would end the war, and not a mere Ceasefire Agreement, which often times do not hold up.”

It was a dramatic reversal — during his flight to Alaska, he had told Fox News he would not be happy to “walk away without some form of a ceasefire.”

Zelensky and European leaders have long insisted a ceasefire agreement or reduction in hostilities should be a precondition for talks to end the war. Putin has repeatedly rejected calls for a ceasefire and argued for negotiations for a final peace deal instead — a position Ukraine and its allies have described as a delay tactic to enable Russia to make more gains on the battlefield.

On Saturday, during a phone call, Trump told Zelensky and several European leaders that Putin is demanding Ukraine cede the entire Donbas region — an area including the Luhansk and Donetsk regions that Russian soldiers have not managed to seize during years of fighting — to Russia. This would be in addition to the Ukrainian territory Moscow has occupied, in return for a “promise” to stop the war, according to four people familiar with the discussion. All spoke on the condition of anonymity to discuss the sensitive matter.

President Donald Trump greets Russian President Vladimir Putin on the red carpet as they meet for their summit in Anchorage on Friday. (Kevin Lamarque/Reuters)

Friday marked Putin’s first visit to the U.S. for talks with a president since 2007 and his first in-person meeting with Trump since Russia invaded Ukraine in 2022.

Meeting on the tarmac at Joint Base Elmendorf-Richardson in Alaska, Putin walked a red carpet toward Trump, who clapped, shook Putin’s hand warmly and patted his arm. The two leaders watched a B-2 stealth bomber flyover and stood side-by-side while they posed for cameras without answering questions from reporters.

They rode together and spoke privately in Trump’s armored limousine, without an interpreter — in a breach of security and diplomatic protocol.

The highly choreographed meeting marked a sharp contrast to Trump’s Oval Office interaction with Zelensky in February, where Trump and Vice President JD Vance publicly berated Zelensky in an on-camera altercation that had no modern precedent.

While Putin appeared uncomfortable at journalists shouting questions at him during the summit — frowning and making faces at them — Russian media portrayed the overall meeting as a massive victory for Putin. “All the attempts to paint Russia as an international pariah were destroyed in one moment, in the moment when Trump shook Putin’s hand,” a Russian state TV commentator said at one point.

The joint press appearance, where they took no questions, also gave Putin the chance to repeat his long-standing talking points about the importance of addressing the “root causes” of the war — the term Russia uses when describing its desire to demilitarize Ukraine and block its entry to NATO.

Both Trump and Putin signaled that they were ready to meet again, with Trump wrapping up his press appearance by saying they would see each other soon, and Putin quipping “next time in Moscow.”

In July, Trump threatened tariffs on Russia if the war did not stop within 50 days — and on Wednesday, he warned there would be “very severe consequences” if Putin didn’t agree to stop his war against Ukraine after their meeting, without specifying what those would be.

However, Russian officials had been optimistic ahead of the Alaska summit — with Russian Foreign Minister Sergei Lavrov telling reporters that he had expected that the U.S. would lift some sanctions after the meeting. Putin also brought several business leaders with him to the meeting — something Trump noted, while saying: “They’re not doing business until we get the war settled.”

Ultimately, while the U.S. did not lift any preexisting sanctions following the meeting, it also didn’t immediately announce any new ones, despite the lack of an agreement from Russia to stop fighting in Ukraine.

After the phone conversation with Trump and European leaders, Zelensky said he would be meeting Trump in Washington on Monday. He said he had told Trump “sanctions must be strengthened if there is no trilateral meeting.” Trump has previously expressed support for a meeting involving Russian, U.S. and Ukrainian officials, although a Putin aide has said that this was not discussed in Alaska.

European leaders, who thought Trump agreed with them on the need for a ceasefire first, reiterated their support for Ukraine on Saturday, saying they were ready to support a trilateral summit. European leaders have been invited to join Zelensky and Trump in the White House on Monday, but so far they are hesitant about the meeting, two European diplomats said.

Trump also told European leaders Saturday that the U.S. would consider providing security guarantees for Ukraine in a deal, though the details were not mapped out, according to the diplomats.

“We are clear that Ukraine must have ironclad security guarantees to effectively defend its sovereignty and territorial integrity. We welcome President Trump’s statement that the U.S. is prepared to give security guarantees,” the statement from leaders of the European Union, France, Germany, Italy, the United Kingdom, Poland and Finland said.

That statement did not mention their earlier position that a ceasefire should come before a peace deal.

Mord vid moské

I Vivalla i Örebro finns en muslimsk bönelokal och gott om kriminellt slödder.

När slöddret mördar varandra inbördes mörkar journalistmupparna att det är invandringsrelaterat.

Skjutningen vid moskén kopplad till gängkonflikt i Örebro

Skjutningen utanför Örebro moské såg ut att vara riktad mot en specifik person, enligt vittnen som SVT pratat med.

Bägge offren är kända av polis sedan tidigare och enligt SVT:s källor är den mördade mannen kriminellt belastad och ingår i Oxhagennätverket.

På lördagsmorgonen var ännu ingen frihetsberövad enligt polisen.

Skjutningen utanför Örebro moské efter fredagsbönen har enligt polisen koppling till den kriminella miljön.

Enligt uppgifter till SVT ingår den avlidne mannen i Oxhagennätverket, som har en långtgående konflikt med kriminella grupperingar i Varberga och Baronbackarna. Även den skadade mannen har enligt uppgift kopplingar till samma nätverk.

Polisen bekräftar inte detta, men säger att männen är kända av dem sedan tidigare.

Konflikten mellan Oxhagen och Varberga/Baronbackarna trappades upp under våren med bland annat en skjutning i Oxhagen och en sprängning i Rosta, riktade mot personer kopplade i Oxhagennätverket.

Det var i samband med det som polisen införde en säkerhetszon i Oxhagen och Varberga för att förhindra ytterligare våldsbrott.


Reaktioner i sociala medier

Under dagen har det på sociala medier publicerats klipp där personer som uppges tillhöra motståndargrupperingarna tycks fira skjutningen. De tar inte uttryckligen på sig dådet – men klippen kan tolkas som en markering.

Enligt uppgifter till SVT Örebro häktades den mördade mannen för narkotikabrott tidigare i år och enligt polisen bedöms han ha en relation till organiserad brottslighet.

Enligt uppgifter till SVT var den avlidne även inblandad i ett dubbelmord på två unga män – som sköts ihjäl vid en skolgård i Varberga 2022.

Polisen arbetar mot hämndaktioner

Enligt polisen finns det fyra, fem kriminella nätverk i Örebro. Konflikterna mellan dessa nätverk har kopplats till flera mord, mordförsök och skjutningar under de senaste åren.

– Vad vi har än så länge är att det här tyder på att det är gängrelaterat. De här personerna är kända av oss sedan tidigare, säger Roberto Eid Forest, chef i lokalpolisområde Örebro.

Hijab som norm

Kvinnokraft 4.0
 

Likgiltighet inför hijab skadar jämställdhet

Jämställdhet har länge betraktats som ett av Sveriges mest grundläggande värden. Det är ett svek mot både tidigare och nuvarande generationers kvinnor att det nu pågår en utveckling där kvinnors frihet trycks tillbaka genom patriarkala normer och symboler som tar allt större plats i det offentliga rummet, skriver kvinnor för nätverket Kvinnokraft 4.0.

Hijab (slöja) är en av de symboler som blir allt vanligare i Sverige, särskilt i storstäderna. De syns också i reklamkampanjer, i offentliga arbetsmiljöer, i tv-produktioner och i myndighetskommunikation, som om det handlade om vilket neutralt plagg som helst.

Plagget används ofta för att signalera mångfald och inkludering. Tystnaden är däremot öronbedövande vad gäller att lyfta fram vad hijaben faktiskt representerar: ett värderingssystem där kvinnan förväntas underordna sig mannen, släkten eller imamen. Ett system där flickor fostras in i lydnad, som innebär könssegregation och att kvinnors kroppar ska osynliggöras utifrån uråldriga lagar om moral och heder.

Samtidigt som vi försöker lära våra barn att jämställdhet är ett viktigt värde, så tillåter vi alltså normer som begränsar flickor och kvinnor att breda ut sig obemötta. Det går inte ihop.

Genom att låtsas att hijaben är ett oproblematiskt uttryck för kvinnlig identitet i Sverige riskerar vi att befästa just de normer som många kvinnor runt om i världen kämpar för att slippa leva under. Det drabbar inte bara flickor och kvinnor från miljöer där slöjan är mycket vanlig. Det har också konsekvenser för oss svenskfödda kvinnor och påverkar hela samhällets gemensamma förståelse för vad jämställdhet innebär.

Jämställdhet och frihet får inte hanteras som museiföremål.

När kritik mot kvinnoförtryckande sedvänjor uteblir eller stämplas som intolerans, förskjuts gränserna för vad som anses acceptabelt att diskutera i samhällsdebatten. Att det inte går att prata öppet om makt, normer och kvinnors frihet skadar vår strävan att upprätthålla jämlikhet och lika rättigheter. Då lämnas också fältet öppet för helt andra ideal att ta plats.

Unga kvinnor på nätet, influencers på exempelvis Instagram eller Tiktok, framställer nu hijaben som en trendig accessoar. En del kvinnor konverterar även till islam, utan att förstå vilken patriarkal kultur de därmed underordnar sig och sprider vidare.

I stora delar av världen är hijaben inte ett självvalt plagg, utan ett tvång, och används för att skilja ”sedliga” kvinnor från ”osedliga”. En fin och anständig kvinna måste täcka sin kropp och sitt hår. Den som inte gör det betraktas som provokativ, oanständig och ansvarig för att väcka begär hos män.

Med hijaben återkommer således idén om att vissa kvinnor är värda mer respekt än andra, beroende på hur de klär sig; ett synsätt som vi i Sverige har kämpat hårt för att bli kvitt. Det minskar tryggheten för oss svenska kvinnor i det offentliga rummet. När vi känner oss tvingade att undvika områden där hijab är vanligt, för att vi ses som orena eller ”horor” utifrån hur vi klär oss, eller funderar på att själva täcka oss för att inte väcka uppmärksamhet, då har något grundläggande gått sönder i samhället.

Det duger inte längre att bara vara likgiltig och oinformerad inför den utveckling som sker. Vi ska inte acceptera normalisering i Sverige av en symbol, hijaben, som i sin kärna handlar om kvinnans underkastelse.

Jämställdhetsmyndighetens generaldirektör Lise Tamm meddelade i juni att myndigheten har uppdaterat sin bildpolicy och hädanefter inte kommer att använda hijabklädda flickor i sitt informationsmaterial. Det är ett litet, men principiellt viktigt, steg i rätt riktning. Det tyder på en förståelse för problematiken som kommer med plagget, och andra myndigheter borde nu följa efter. Policyn måste också utvidgas till vuxna kvinnor, då innebörden av hijaben är densamma.

Jämställdhet och frihet får inte hanteras som museiföremål. Dessa måste försvaras i praktiken, även när det är obekvämt.

Kunskapen om vad hijaben betyder behöver höjas väsentligt i hela samhället. De som vill stödja svensk jämställdhet bör uppmuntras att inte använda eller bidra till spridning av hijab och liknande religiösa/kulturella klädesplagg. Det gäller oavsett om det handlar om enskilda personer, folkvalda, myndigheter, organisationer, medier eller företag.

Att motverka kvinnoförtryckande normer och religiösa lagar måste ske oavsett varifrån de kommer. Det är att visa omtanke om dem som lever i ofrihet i dag och att skydda den frihet som våra döttrar ska kunna ta för självklar i morgon.

Caroline Thelning
Grundare av och talesperson för Kvinnokraft 4.0

Josefin Utas
Civilingenjör, samhällsdebattör

Antisemitismen i Vänsterpartiet

Texten under Bulletins logga är relevant för ohederligheten är djupt rotad hos Sveriges Television, Sveriges Radio, Dagens Nyheter och Aftonbladet!  De islamofila vänsterträsktrollen strävar målmedvetet efter att anpassa det svenska samhället till islam i stället för att kräva anpassning till svenska normer av dem som kommer till vårt land för att bli försörjda här!

Antisemitiskt vänsterprassel i Vänsterpartiet

Lorena Delgado Varas och hennes vittberömda palestinasjal. Foto: Linus Sundahl-Djerf/SVD/TT

Tunga vänsterpartister ertappas igen och igen med antisemitiska uttalanden. Detta kan inte längre avfärdas som klumpigheter eller enskilda individers åsikter. Föruttnelsen sitter djupt i partiet. Detta skriver Christoffer Jonsson.

12 aug 2025

I takt med krigets utveckling i Gaza har det anti-israeliska och antisemitiska språkbruket blivit allt grövre, där gränserna för vad som anses acceptabelt hela tiden flyttas fram. Ett parti som ständigt bidrar till denna förskjutning är Vänsterpartiet, där språkbruket från flera av deras politiker är förkastligt.

Vänsterpartiets riksdagsledamot Malcolm Jallow kallade Israels försvarsmakt (IDF) för ”Israels nazistiska terroristmilitär”. Att jämföra Förintelsens förövare med den judiska statens försvarsmakt är en bisarr och historielös liknelse som förminskar de brott som begicks under Förintelsen. Många av de israeliska soldaterna är dessutom barn, barnbarn eller till och med barnbarnsbarn till överlevande från Förintelsen, vilket gör det särskilt förkastligt att stämpla judar som nazister.

Vänsterpartiets riksdagsledamot Nadja Awad publicerade ett inlägg med en bild som enbart bar texten ”Israel ut ur Palestina” och en nyhetsnotis om Israels planer på att tillfälligt ockupera Gaza. Vidare skrev Awad: ”En ockupation har ingen rätt att försvara sin ockupation” och krävde att Israel måste lämna tillbaka all ”stulen mark” så att det palestinska folket kan återvända. Att Awad i detta sammanhang ifrågasätter de israeliska styrkornas rätt att agera i Gaza är problematiskt, då Israel de facto är där för att slå ut Hamas och befria gisslan.

Då Awad inte specificerar vilken ”stulen mark” hon syftar på går det att tolka uttalandet som att hela Israel ska bli Palestina – vilket i praktiken är att förneka Israels rätt att existera. Riksdagsledamoten Nadja Awads inlägg delades dessutom av Vänsterpartiets partistyrelseledamot Yekbun Alp, som kommenterade: ”Håller 100 med @nadjaawad”.

Den riksdagsledamot inom Vänsterpartiet som engagerat sig mest i Israel-Palestina-frågan och det nuvarande kriget i Gaza är Lorena Delgado Varas, som vid upprepade tillfällen kritiserats för att ha spridit antisemitism. I början av juli delade Delgado Varas ett inlägg på sociala medier där Israel kallades ett imperium – en formulering som anspelar på antisemitiska konspirationsteorier om judisk makt.

Några veckor tidigare delade Delgado Varas ett inlägg som uppmanade till samling inför en pro-palestinsk demonstration. Bilden i inlägget föreställde en kvinna i keffiyeh, en brinnande polisbil, texten ”Disrupt the system, Shake the ground, Escalate” och hashtaggen #globalintifadamovement.

Svenska Dagbladets Peter Wennblad uppmärksammade en detalj i bilden – adressen till en webbsajt. Sajten hade en webbshop som sålde anti-israelisk och pro-Hamas-merch, bland annat en t-shirt med texten ”Intifada 1987” och bild på Hamas’ talesperson Abu Obaida, en t-shirt med texten ”Anti-Zionist Social Club” samt en t-shirt med en karta över Palestina där Israel är utraderat och Abu Obaidas ansikte är tryckt över kartan.

En annan vänsterpartist som varit aktiv i frågan kring konflikten är Mohamed Nuur, verksam i Järva, som publicerade ett inlägg om att flera israeliska soldater som stridit i Gaza begått självmord. I sitt inlägg skrev Nuur: ”De dödade barn – nu tar de sina egna liv”, ”Minst fem israeliska soldater har tagit sina liv efter att de har begått krigsbrott och folkmord”, och ”Självmord raderar inte skulden”. Han likställer därmed de israeliska soldater som tagit sina liv med barbariska barnamördare – helt utan belägg för att detta faktiskt skulle stämma.

Antisemitismen och våldsromantiken har blivit så utbredd och normaliserad inom Vänsterpartiet att den inte längre går att bortförklara. När man går igenom flera vänsterpartisters sociala medier och ser dessa exempel står det klart att riksdagsledamoten Håkan Svennelings ord i riksdagen – ”När det kommer till att bekämpa antisemitism, så kan man lita på Vänsterpartiet” – var ren och skär lögn.

Hijab och missriktad omtänksamhet

Många institutioner använder hijab-bilder för att

visa mångfaldstänk och minoritetsomsorg.

I stället stödjer de kvinnoförtryck enligt sharia!

I muslimska länder strävar kvinnor efter

att slippa slöjan och spökplumpdressen.

I Sverige betraktar PK-folket

klädkoden som en frihetssymbol.

KK4-0 hemsida

KK4.0 Facebook

Idag har Luleå tekniska universitet fått ett mejl från Kvinnokraft 4.0.

Universitetet har tidigare kontaktats av en person i nätverket med anledning av att de använder en genrebild på en kvinna i hijab på sin studentwebb: LÄNK
Här är mejlet i sin helhet – inklusive vilka som fått kopia.

Ämne: Användning av hijab i er kommunikation

Till: Rektor Birgitta Bergvall-Kåreborn - rektor@ltu.se

Kopia: Pär Weihed - par.weihed@ltu.se

Kopia: Lotta Edholm, Gymnasie-, högskole- och forskningsminister - utbildningsdepartementet.registrator@regeringskansliet.se

Jämställdhetsmyndigheten – info@jamstalldhetsmyndigheten.se

Universitetskanslersämbetet – registrator@uka.se

DO – Diskrimineringsombudsmannen – do@do.se

Statskontoret – registrator@statskontoret.se

Hej Birgitta,

Vi ser att ni använder en genrebild av en kvinna i hijab. Hijaben är inte enbart ett klädesplagg utan en juridisk och ideologisk symbol kopplad till sharialagarna. Enligt dessa är hijabens syfte att begränsa kvinnans synlighet i det offentliga rummet, markera att hon lyder under ett parallellt rättssystem och att hon underkastar sig sharialagarnas specifika kvinnolagar – något som inte är tillåtet att tillämpa i Sverige.

Detta är inte en kritik mot tro eller religion, utan mot de juridiska krav och könsnormer som sharialagarna innebär. Sharialagarnas kvinnosyn hotar på sikt alla kvinnors fri- och rättigheter i Sverige. Vi tror inte att ni vill bidra till detta.

Jämställdhetsmyndigheten har nyligen valt att byta ut en liknande bild, med hänvisning till den sexualisering och könsmaktsordning hijaben innebär.

Enligt ert regleringsbrev för 2025 ska ni arbeta för jämställdhetsintegrering och undvika symboler som undergräver jämlikhet eller signalerar normativa könsroller. Ni ska även rekrytera och synliggöra kvinnor inom STEM – något som förutsätter att kommunikationen inte bidrar till könsbundna normer eller parallella rättssystem.

Mer information finns på Kvinnokraft 4.0: https://kvinnokraft4.se/

Bifogat: skärmdump från er webbplats 12 augusti 2025 samt illustration över sharialagarnas rättsliga ställning.

Jag ser fram emot er återkoppling.

Vänliga hälsningar,

Caroline Thelning

Grundare och samordnare för nätverket Kvinnokraft 4.0

En bildningsajt om hijabens koppling till sharialagarna

Antisemitism och medierna

När svenska nyhetsjournalister konfronteras med antisemitismen hos V, Mp och S, omfokuserar de omedelbart på Sd för att komma undan verkligheten.

Video

Rasism och politisk korrekthet

I många muslimska länder vill kvinnor bli fria från slöjtvång och andra förtryckande klädkoder men i Sverige ses slöjan och spökplumpdressen som ett frihetsattribut.

Fullständigt idiotiskt!

Antirasism får inte bli en sköld för förtryckande normer

Debatt

#16/2025

Publicerad den 7 augusti 2025

Foto: Carina Johansen / NTB Scanpix / TT

Vi måste kunna kritisera normer utan att det avfärdas som rasism.
Det skriver Caroline Thelning som replik till Bilar Kassem.

Replik på Bilar Kassems inlägg den 30/7.

Bilar Kassem skriver: ”Jag vägrar acceptera en hierarki där mitt människovärde rangordnas.” Jag håller med. Det är en viktig utgångspunkt – och just därför behöver vi definiera och synliggöra vilka normer och rättssystem som faktiskt bygger på rasistiska hierarkier.

Sverige har befriat sig från sina egna religiösa lagar och normer

I länder som styrs enligt sharia är det både norm och lag att rangordna människor: män över kvinnor, troende över icke-troende – och den som vill leva fritt från dessa hierarkier riskerar att misshandlas eller till och med mördas. Det är dessa normer och rättssystem som många har flytt ifrån. Ett rättssystem som dessutom kräver att kvinnor bär dess symboler: hijaben, slöjan och de kroppsskylande kläderna.

Sverige har befriat sig från sina egna religiösa lagar och normer – som även de rangordnade människor. Vi har idag ett sekulärt samhälle där lagen gäller lika för alla, och där rasismen är betydligt mindre än i många andra delar av världen – faktiskt bland de lägsta globalt sett.

Det betyder inte att enskilda inte kan uppleva rasism. Men ibland förväxlas kritik mot patriarkala normer, sharialagar och parallella rättssystem med rasism. Att sharialagar kräver kvinnlig underkastelse står exempelvis i direkt konflikt med svensk lagstiftning. Att påtala detta är inte rasism – det är legitim och nödvändig kritik. Det är upplysning.

Här gäller samma lag för alla, oavsett kön, religion eller ursprung – till skillnad från sharialagarna.

Avgörande att kunna skilja på verklig rasism – och saklig kritik mot kvinnofientliga normer

Att påstå att Sverige är ett land där rasismen ”cementerats”, särskilt i samband med kritik mot patriarkala och misogyna normer och lagar, gynnar bara de religiösa och ideologiska system som skapar verklig rasism – de som rangordnar människor i hierarkier.

I ett mångkulturellt samhälle är det avgörande att kunna skilja på verklig rasism – och saklig kritik mot kvinnofientliga normer och parallella rättssystem.

Antirasism får inte bli en sköld för förtryckande normer.

Caroline Thelning
grundare, Kvinnokraft 4.0

Public Service = femtekolonnare

 

Vi som vill ha ett starkt public service kommer att bli svikna

Chefer som inte förstår var de arbetar.

Som om Hamas inte fanns.

– Aktivism och journalistik är olika saker.

Det är självklart omdömeslöst av reportrar inom public serfvice att skriva på upprop. Oavsett vad saker gäller. Än värre är att deras chefer inte tycks förstå sitt ansvar som upprätthållare av public service anseende och förtroende som oberoende och opartisk nyhetsleverantör.

2025-08-07
Widar Andersson

Nyligen publicerade Expressen en debattartikel där cirka 500 "journalister, författare och skribenter" undertecknat en text där svensk media anklagades för att medverka till Israels "folkmord" i Gaza. Medias medverkan bestod enligt undertecknarna i en underrapportering av människors vidriga förhållanden i Gaza som Israels gjordes ensamt ansvariga för. I uppropet nämns inte med ett ord att den andra krigförande parten är den islamistiska terrorgruppen Hamas som knappast gjort sig känd för vare sig humanitet eller pressfrihet.

När uppropet publicerades gjorde det mig först beklämd. Att journalister uppträder som aktivister och skriver under enögda debattartiklar och upprop är förstås ett otyg. Den seriösa och i viss mening samhällsbärande nyhetsjournalistikens hela berättigande och trovärdighet bygger på en stark strävan om oberoende och opartiskhet. Journalistens uppdrag i seriös media är att rapportera så brett, faktaunderbyggt och allsidigt som möjligt om vad som händer och sker. Den som vill vara journalist i seriös media skriver kort sagt inte under upprop. Svårare än så är det inte. Och det gäller alldeles oavsett vad de handlar om.

När jag i lugn och ro tittade lite närmare på uppropets undertecknare så bestod förvisso delar av min beklämdhet. På ett allvarligt område förstärktes också sorgen över uppropet. Men i det stora hela kunde jag konstatera att det var ytterst få nyhetsjournalister i seriös media som undertecknat uppropet.

Av de cirka 500 undertecknarna är det endast ett tjugotal personer som sticker ut som allvarligt problematiska. Allra allvarligast är förstås att ett antal journalistiska medarbetare inom den skattefinansierade radion och teven har skrivit under ett upprop som tydligt tar ställning för den ena parten i en pågående konflikt som deras redaktioner dagligen rapporterar om. Det tyder på mycket dåligt omdöme och på minst sagt dålig förståelse av vad ett arbete inom public service media kräver. 

Samma kritik kan med all rätt och tyngd riktas mot de medarbetare på TV4 som ställt sig bakom uppropet. TV4 har genom statliga beslut och tillstånd en särställning i den svenska medielandskapet. Vilket gör att kraven på opartiskhet och journalistiskt oberoende är extra stora även för TV4.

Det värsta av allt är dock de ansvariga chefernas agerande efter att uppropet publicerats. Chefernas bortviftande av kritiken mer än antyder att inte heller de ansvariga inom public service förstår vad de arbetar med och vilka krav deras ansvar ställer på dem.

Vilket i sin förlängning kommer att bidra till att public service undermineras än mer i breda folklager. Här krävs insikter om att hoten mot public service främst inte kommer utifrån utan inifrån. Omoget och räddhågat ledarskap i staten och i de skattefinansierade mediebolagen kan starkt bidra till att public services mycket viktiga samhällsroll kan komma att avvecklas.

Uppropets övriga undertecknare utgörs mer eller mindre av det traditionella vänstertyckargänget som har uppropsundertecknande som en del av sina dna.

Här återfinns till exempel en hel del åsiktsskribenter från kultursidor och vänsterpress. Huvuddelen av debattörerna står som "journalister" utan angiven arbetsplats, som "frilansjournalist", som "f.d. Journalist" eller som "pensionerad journalist." Poetskrået är också väl representerat och även enskilda statsvetare på vänsterkanten har smugit sig in.

Det är givetvis illa nog att människor med anknytning till journalistyrket inte förstår skillnaden mellan aktivism och journalistik.

Men allvarligast av allt är att även de ansvariga inom public service inte förstår vad de arbetar med. Att de inte bestämt ingriper mot medarbetarnas aktivism när det gäller Mellanösterns konflikter innebär att de har kastat all sin auktoritet som ledare överbord.

Med sådana chefer kommer bara ont att bli värre. Och vi som så gärna vill ha ett starkt public service riskerar att bli svikna.

Tvångsgifte – Tvångsäktenskap

Snart börjar en ny skoltermin och som vanligt sedan några år, kommer många elever att saknas för att de har blivit tvingade att gifte sig i deras ursprungsländer.

Bland politiker och journalister är det absolut förbjudet att koppla detta till de senaste årens migration eftersom enfaldspanik uppstår när mångfaldstragik synliggörs.

Den heliga svenska PK-elefanten undviks i medieradaktioner och politikrum.

Hos Miljöpartiet och vänsterpartiet är det total censur när Elefanten visar sig!

KVINNOKRAFT 4.0

Islams kvinnoregler

KK4.0 på Facebook


SHARIA I SVERIGE, DEL 7: TVÅNGSGIFTE

Ett äktenskap kräver samtycke från båda parter enligt islams rättskällor. Men i praktiken väger ofta familjens vilja tyngre än individens vilja. Därför är sociala påtryckningar vanliga och leder till att flickor och kvinnor tvingas gifta sig.

Trots att Koranen uttryckligen förbjuder att kvinnor ”ärvs mot sin vilja” har de rättslärda männen makt att tolka sharia efter egen smak mot flickan eller kvinnans vilja.

I flera rättstraditioner får en vårdnadshavare (wali) besluta om äktenskap utan kvinnans uttryckliga samtycke.

Hadither tillåter dessutom att flickors tystnad tolkas som samtycke – vilket öppnar för att press och rädsla gör dem "tysta" snarare än villiga.

Vad säger islamiska källor?

- KORANEN Sura 4:19: "Det är inte tillåtet för er att ärva kvinnor mot deras vilja."

- HADITH Sahih al-Bukhari 5136: "En jungfrus tystnad är hennes samtycke."

- HADITH Muslim 3432: Tillåter att kvinnor i fångenskap gifts bort mot sin vilja efter krig.

Vad säger svensk lag?

🟢 Tvångsäktenskap är ett brott (Brottsbalken 4 kap. 4 c §).

🟢 Barnäktenskap är förbjudet även om barnet själv "samtycker".

🟢 Ett äktenskap kräver frivilligt samtycke från båda parter (Äktenskapsbalken 1 kap. 1 §).

Tvångsgifte strider mot:

– Sveriges jämställdhetsprinciper

– FN:s kvinnokonvention (CEDAW)

– Barnkonventionens skydd mot skadliga sedvänjor

Varför är detta viktigt att förstå?

❓ Hur talas det om äktenskap i svenska moskéer och koranskolor?

❓ Får unga flickor höra att de kan säga nej – eller lär de sig att tystnad betyder ja?

❓ Hur påverkar det här synen på kvinnans rätt till självbestämmande i Sverige?

Att diskutera detta öppet är avgörande för att värna barns och kvinnors frihet – i ett sekulärt samhälle där lagar gäller lika för alla.

Läs mer och se källor

Anti(S)emitismen

 

Socialdemokraterna närmar sig antisemitisk rörelse
Tisdag 5 aug 2025E

I Tyskland anses allt samröre med BDS-rörelsen och Kairos Palestine samt även legitimering med associerade organisationer med deltagande i möten lika allvarligt som ett öppet ställningstagande för en pånyttfödd nazism. Sedan hösten 2023 har Socialdemokraternas kandidat till utrikesministerposten inlett en fördjupad dialog under vänskapliga former med denna rörelse.

Kairos Palestine, är ursprungligen ett dokument och en rörelse initierad av palestinska kristna ledare 2009. Kairos Palestine har en direkt och stark koppling till BDS-rörelsen (Boycott, Divestment and Sanctions) mot Israel. Dokumentet uppmanar explicit till bojkott, divestment och sanktioner som en form av icke-våldsmotstånd mot den israeliska ockupationen.

Såväl Svenska kyrkan som Socialdemokraterna är numera att betrakta som sympatisörer till Kairos Palestine och BDS-rörelsen. En rörelse som har stöd av svenska socialdemokrater men inte av t.ex det tyska socialdemokratiska partiet.

Så sent som 2023 gav Morgan Johansson, Socialdemokraternas kandidat till utrikesministerposten efter valet 2026, legitimitet till den rörelse som balanserat på gränsen till att förbjudas i Tyskland.

År 2019 röstade det tyska parlamentet (Bundestag), med stöd från Angela Merkels koalitionsregering (inklusive CDU och Socialdemokraterna), igenom en icke-bindande resolution som officiellt betecknade BDS-rörelsen som antisemitisk, med hänvisning till att dess argument och metoder påminner om antisemitiska kampanjer samt skapar oro i den judiska gemenskapen i Tyskland.

Johansson anpassar sanningen till mottagaren

Morgan Johansson fick en fråga vid mötet med Kairos Palestine om socialdemokraternas stöd till den palestinska myndigheten, trots att det är väl känt att president Abbas och ledningen gör sig skyldig till korruption och att det inte har genomförts val på 17 år.

Johansson svarade att det finns medvetenhet om bristerna hos Fatah och den palestinska myndigheten, men att allt egentligen är staten Israels fel och ansvar. Johansson menade att det är Israel som inte har tillåtit att invånarna i Östra Jerusalem har fått rösta och därmed har det varit omöjligt att genomföra val. Han betonade också att korruption som man får kännedom om tas upp med Palestinska myndigheten.

Johansson svar till Kairos Palestine är inte en korrekt beskrivning av verkligheten utan bör anses ha syftat till att stigmatisera staten Israel ytterligare och med en tillrättalagd sanning skapa en god relation med en i grunden antisemitisk organisation.

Det är inte korrekt att som Johansson säga att Israel har ett explicit förbud mot att palestinier i Östra Jerusalem röstar i palestinska val, men praktiska och politiska hinder – såsom begränsad tillgång till vallokaler, rädsla för repressalier och Israels ovilja att underlätta valprocessen – har ofta gjort det mycket svårt eller omöjligt för dem att delta.

Dessa restriktioner har med viss rätt och befogat kritiserats internationellt och ses av många som ett sätt att begränsa palestinskt självbestämmande i Östra Jerusalem. Därför kan påståendet tolkas som delvis sant i praktiken, även om det inte finns en formell lag som uttryckligen förbjuder röstning vilket Johansson gjort gällande.

Starkt stöd för BDS i Svenska kyrkan

Kairos Palestine samt BDS-rörelsen har även ett starkt stöd i Svenska kyrkan. Bland andra finns kyrkoherden i Malmö Storpastorat, Gunilla Hallonsten samt prästen Anna-Karin Hammar som dess främsta förespråkare med återkommande krav på omfattande bojkotter av staten Israel.

Hammar, syster till den tidigare ärkebiskopen K-G Hammar, har tidigare agerat för att byta ut högtidlighållandet av Kristallnattens offer mot dess palestinska motsvarighet Naqba. Fram till och med förra Kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, representerade Anna-Karin Hammar Socialdemokraterna.

Men vare sig Johanssons, Hallonstens eller Hammars agerande eller uttalande skulle tolereras av den tyska förbundsdagen i allmänhet eller de tyska socialdemokraterna i synnerhet.

I Tyskland anses allt samröre med BDS-rörelsen och Kairos Palestine, och legitimering som deltagande i möten lika allvarligt som ett öppet ställningstagande för en pånyttfödd nazism.

Kairos Palestine har inte offentligt kritiserat Hamas i något känt sammanhang, vilket har lett till spekulationer om deras hållning och relationer. Att organisationen inte är kritiska till Hamas passar både Morgan Johansson och Svenska kyrkan väl.

Morgan Johanssons relation till Kairos Palestine och BDS-rörelsen är vitsordat och dokumenterat goda. Relationer han tar med sig in i kretsen av europeiska utrikesministrar, oavsett vad de tyska socialdemokraterna har att framföra.

Epilog Northvolt – prolog Stegra

Uppdatering 1 0808: Lyten

Uppdatering 2 0808: Northvolt

Mot avgrunden – Boken om Northvoltkraschen
Måndag 4 aug 2025E

Northvolts konkurs tidigare i år var en av de största i Europa sedan 1930-talet. Företaget växte snabbt men kollapsade på grund av stora finansiella förluster, produktionsproblem och överexpansion. Dess korta, men dramatiska, resa beskrivs i “Northvoltkraschen” av Christian Sandström. En bok som får läsaren att ligga sömlös i lika delar läsglädje över boken som ilska och frustration över bolagets ägare och ett entreprenörskap som aldrig kände eller tog något ansvar.

Northvolts konkurs 2025 var en av de största i Sverige sedan 1930-talet, med skulder på cirka 83 miljarder SEK. Företaget växte snabbt men kollapsade på grund av stora finansiella förluster, produktionsproblem och överexpansion.

Det fanns ett starkt politiskt och finansiellt stöd, men varningar om orealistiska mål ignorerades vilket ledde till miljöskador och sociala konsekvenser. Christian Sandström, docent från Chalmers i Göteborg kritiserar med en omfattande dokumentation och på goda grunder på “grön politisk kapitalism” och pekar på systemiska problem som bidrog till misslyckandet i “Northvoltkraschen” (Timbro, 2025).

Northvolt, grundat 2017, skulle bli en ledande batteritillverkare för grön omställning, men gick i konkurs 2025. Egentligen var Northvolt, Vargas Investments stora paradnummer redan från början dömt att få problem.

Och problem blev det snabbt med stora finansiella förluster, som till exempel 3,5 miljarder SEK i förlust för år 2022 på en omsättning av 1 miljard SEK,. Bolaget kämpade med släpande produktion med återkommande störningar på grund av dålig utrustning och arbetsplatsolyckor. Företaget kom aldrig under sin levnad att någonsin leverera ett fullt ut egentillverkat batteri.

Företaget expanderade samtidigt aggressivt, men strategin att sälja framtida produktion för lån visade sig riskabel. Trots varningar från experter och stöd på 88 miljarder SEK från offentliga medel, inklusive EU och Europeiska Investeringsbanken EIB, kunde inte Northvolt konkurrera med Kina.

Konkursen lämnade efter sig ekonomiska svårigheter för anställda och leverantörer. Northvolt är en del av en “grön bubbla” menar Sandström där politisk konsensus och brist på kritik förvärrade situationen.

Sandström beskriver i mångt och mycket den kultur som födde det som internationellt kallas för ”mjuk korruption” i kombination med ”Group Think”, grupptänkande där inga avvikande uppfattningar tillåts. Närgångna detaljerade frågor viftas bort samtidigt som nära band till politiker som socialdemokraterna Anders Sundström och Thomas Östros väcker frågor om intressekonflikter. Konflikter som förstärks av frånvarande ägare och inkompetent bolagsledning utan adekvat industriell bakgrund eller kompetens.

Northvolts öde berodde på en kombination av överoptimism, dålig planering och en beroendeställning av offentliga medel, vilket ledde till en konkurs med stora konsekvenser. Den största i Sverige sedan Kreugerkraschen.

Konsekvenserna inkluderar miljöskador, ekonomiska förluster och sociala påfrestningar, medan systemiska problem som “subventionskapitalism” och konsensuskultur bidrog till misslyckandet. Sandströms analys betonar behovet av kritisk granskning och hållbara strategier för framtida gröna projekt.

Sandström har konsekvent varnat för den bubbelekonomi som den gröna omställningen har riskerat att leda till i allmänhet under flera år och varit en av de första att ifrågasätta ekonomin och de tekniska förutsättningarna. En kritik där han visat sig få rätt men där han motarbetats inte bara av Vargasbolagen, grundare till Northvolt utan även av skattefinansierad media som SVT.

Hånad och häcklad – Men fick rätt

I det efterföljande debattprogrammet till dokumentären ”Den gröna kapplöpningen” menade företaget Stegras VD (även det grundat av Vargas) att kritiker som Sandström representerade någon form av folkhögskoleakademiker och visste inte vad de pratade om.

Kritiken, som framfördes av Stegras VD Henrik Henriksson fick medhåll av SVT:s programledare Camilla Kvartoft.

Min anmärkning: Camilla Kvartoft är tillsammans med Anders Holmberg de vidrigaste träsktrollen i Svensk Public Service

Debatten, där Sandström häcklas i sin frånvaro är numera borttagen från SVT:s hemsida även om själva dokumentären ligger kvar.

Christian Sandströms ”Northvoltkraschen” (Timbro 2025) har en tendens att förstöra nattsömnen för läsaren. Inte bara är informationen, beskrivningen av händelseförloppet och sammanställningen upprörande utan den är lätt att läsa även för en lekman som inte närmat sig ämnet om entreprenörskap eller omställningen till grön ekonomi. Northvoltkraschen bör vara obligatorisk läsning för varje engagerad samhällsmedborgare i allmänhet och kanske i synnerhet just Camilla Kvartoft och Henrik Henriksson i synnerhet.

För bortom Northvolts konkurs tornar nästa gröna härdsmälta upp sig vid horisonten i norr. Bolaget Stegra som även om ägarna nu skrinlagt alla expansionsplaner efter Northvolts konkurs i praktiken dras med samma systemfel i etableringen.

Med samma systemfel som i fallet med Northvolt, vilket Sandström beskriver, är en giftig mix av önsketänkande, ”Group Think”, orealistiska förväntningar, ofärdiga lösningar, glädjekalkyler på det mesta, jävssituationer som går in i den politiska miljön och inte minst i beroendeställning till extern finansiering för sin överlevnad för oöverskådlig tid.

Sandströms bok hade kunnat ha undertiteln “Mot avgrunden” och står stabilt på egna ben. Och boken sätter inte punkt för detta mörka kapitel i den svenska näringspolitiska historien.

Tvärtom är Sandströms “Northvoltkraschen” den startpunkt på en helt nödvändig granskning av den politiska och semipolitiska nivån som ser ut att ha försett sig rikligt med förmåner så länge det var roligt.

Det miljardslukande företaget Stegra beslutade nyligen om reformering av styrelsen samt om en nyemission. Tidigare har bolaget kommunicerat alla finansiella händelser av vikt men denna gång är tystnaden kompakt. Extrastämman genomfördes utan den tidigare huvudägaren närvarande samtidigt som andra ägare kräver att den svenska staten skall fortsätta betala ut statsbidrag. Utan att staten eller allmänheten får egentlig kunskap om vem som för närvarande äger bolaget efter nyemissionen.

Den tredje november genomförde stålföretaget Stegra en extra bolagsstämma. Hälsningsanförandet kom att hållas av Carl-Erik Lagercrantz då den dåvarande huvudägaren Harald Mix befann sig på en fotvandring i Nepal med sin hustru. Bolagsstämman kom att besluta dels om de tidigare kommunicerade förändringarna i styrelsen, där Shaun Kingsbury kom att ersätta Harald Mix som styrelseordförande, dels om en nyemission av preferensaktier.

Mix, som innan bolagsstämman var största ägare genom stamaktier i Stegra via bolagen Vargas, Altor och Kallskär kvarstår dock i styrelsen enligt tidigare.

Tidigare har bolaget varit övertydliga med alla nya kapitaltillskott i form av beviljade lån, kreditgarantier och inte minst aktieägartillskott och nyemissioner. Någon sådan information delger bolaget inte denna gång.

Presschefen Karin Hallstan menar på en direkt fråga från Ledarsidorna om varför bolaget håller inne med denna information att


”Vi har gjort det tidigare vid de tidpunkter som vi själva valt. Så även denna gång”.

Stegra och Hallstan utnyttjar därmed den möjlighet som onoterade bolag, trots att de är beroende av offentlig finansiering, har att inte följa EU:s Market Abuse Regulation Act, MAR. Syftet med MAR är att öka transparensen i finans- och kapitalmarknaden samt undvika marknadsmanipulation. Noterade bolag, som konkurrenten SSAB, är tvingade att följa MAR vilket ger Stegra en statligt sanktionerad konkurrensfördel eftersom den svenska staten valt att inte kräva transparens vid kreditgivning.

Relaterat: Kommer Stegras kommunikation prövas?

En av Stegras största ägare är riskkapitalbolaget Hy24. Hy24 VD Pierre-Etienne Franc är starkt kritisk mot den svenska regeringen som inte säkerställer statliga bidrag till bolaget. Det samtidigt som det idag efter nyemissionen är okänt om vem som egentligen är huvudägare till bolaget.

Det finns heller ingen information från bolaget vilken värdering som nyemissionen genomfördes på. Trots det söker bolaget ytterligare offentlig finansiering.

Relaterat: Stegra – Där lögnen är den enda sanningen

Förutom att Stegra medvetet valt att helt utelämna finansiell information som bör bedömas vara av allmänintresse har bolaget allt oftare kommit att lämna information om bolaget som senare inte visat sig stämma. Bland annat att bolaget så sent som i juni var fullfinansierat med en buffert om 30 miljarder kronor samt att den tidplan som skulle innebära en produktionsstart under tidig 2026 fortfarande höll.

Relaterat: Gröna krediter – Grönt heroin

Först nyligen kom information att anläggningen endast är färdigställd till 60 procent och att en färdigställningsgrad på 75 procent beräknas till årsskiftet. Det senaste beskedet om produktionsstart är idag under 2027. Detta är en framskjutning från alla tidigare tidsplaner som inledningsvis siktade på produktion redan 2024.

Men den viktigaste frågan bör vara vem som egentligen är huvudägare till det alltmer märkliga och milljardslukande bolaget Stegra.