Expo

När den till synes vänsterrabiata och skrynkelfixade Anne Ramberg blev ordförande för Expo, verifierades galenskapen!

29 april, 2024 Bitte Assarmo

BITTE ASSARMO: Kan man verkligen lita på Expo?

Anne Ramberg f. d. generalsekreterare Sveriges

advokatsamfund är numera styrelseordförande i EXPO.

På sociala medier går diskussionerna varma om huruvida attacken i Gubbängen verkligen var en nazistattack, som Expo påstår, eller om det hela är ett påhitt eller något som orkestrerats av dem själva. Och även om det givetvis finns all anledning att förmoda att ett politiskt möte med kommunistiska förtecken mycket väl kan få oönskad påhälsning av våldsbenägna nazister så finns det lika stor anledning att fråga sig om man verkligen kan lita på Expo.

Ett av huvudvittnena till attacken är Mathias Wåg, en av den autonoma vänsterns mest högprofilerade och skräniga figurer. På 90-talet var han med och stormade DN-skrapan tillsammans med en drös andra våldsbejakande vänsterextremister, något han fortfarande som medelålders man är barnslig nog att vara stolt över. Idag är han krönikör på tidningar som Aftonbladet och, givetvis, anarkistblaskan Arbetaren.

Mathias Wågs politiska hemvist finner vi i AFA. AFA må vara en förkortning för Antifascistisk Aktion men det finns ingenting antifascistiskt över den organisationen. Den består i själva verket av kommunister, anarkister och andra antidemokrater som kategoriserar i stort sett alla oliktänkande som fascister och därmed som legitima måltavlor. Allt våld mot fascister är självförsvar, enligt AFA, vilket i praktiken betyder att våld är helt i sin ordning om det riktar sig mot någon som inte delar deras egen perverterade värdegrund.

Med andra ord: Om det finns någon organisation i det här landet som är fascistisk på riktigt så är det just AFA.

2012 misshandlade AFA-aktivister två liberala politiker, en så svårt att han tvingades uppsöka sjukhus, under en demonstration mot politiskt våld. Efteråt skröt AFA om överfallet och skickade hotelsebrev till offret.

2013 fick två mellanchefer på Arbetsförmedlingen giftbehållare inkastade i sina hem då de låg och sov. Vänsterextremisterna tog stolt på sig attacken.

2014 gick Migrationsverkets dåvarande generaldirektör Anders Danielsson ut och krävde ökat skydd för myndigheten och dess personal, efter att 54 attacker av extremvänstern hade polisanmälts under två år.

Detta är den typen av våld som Mathias Wåg entusiastiskt ställer sig bakom. Man kan därför tycka att det är lite märkligt att han, när han enligt egen uppgift får ta emot ett tiotal knytnävsslag i ansiktet, inte slår tillbaka.

Ännu märkligare är det att knytnävsslagen inte tycks ha lämnat några märken i hans ansikte. På sociala medier går han nu under namnet ”stålmannen” eftersom han sannolikt är den ende i landet som kan ta emot så många slag i ansiktet utan en skråma.

Det betyder förstås ingenting. Slagen kan ha träffat på ett sätt som gjorde att de inte lämnar märken. De våldsamma nazisterna kan ha haft knytnävar mjuka som bomullstussar. Det kan rentav vara så att Mathias Wåg faktiskt är en av landets starkaste och mest hårdhudade karlar. Men ingen kan neka till att det här kommer mycket lägligt för Expo, och även för Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i en tid då antisemitisk islamism manifesteras dagligen och stundligen och de själva väljer att vara så tysta de kan om det eskalerande hatet mot judar.

Jag påstår inte att de verkligen har fejkat alltsammans, eller hyrt in ett gäng tonårsgrabbar från något av stadens vänstersinnade kulturhus att agera nazister med svarta luvor och rödfärg. Däremot påstår jag att det är fullt möjligt att de skulle kunna göra det. Om viljan är tillräckligt stark, och om det finns tillräckligt mycket fanatism i en grupp, finns inga gränser för fantasin. Det har vi sett förr, som när hijabister fejkade en misshandel mot en kvinna i förtryckande slöja, för att väcka opinion för islamism, och när en överhettad fritös orsakade ett eko om rasism i både mediehusen och politiken, då en muslim ljög om att någon kastat in ett brinnande föremål i lokalen.

Hur stark viljan hos Expo är att flytta fokus från de reella samhällsproblemen till de betydligt mindre utbredda – det vill säga från antisemitism och islamism till nazism – vet bara Expos egna medlemmar. Men att de varit påfallande tysta efter Hamas terrorattack den 7 oktober, och är ännu tystare om de antidemokratiska krafter som sedan dess intar det offentliga rummet med sin antisemitism, råder det ingen tvekan om. Det är också något som diskuteras flitigt bland medborgarna.

”Var håller Expo hus?” sa en bekant till mig för ett tag sen. ”De pratar ju jämt om nazism och hotet mot demokratin, så varför är de så tysta nu när det är islamister ute och skriker antisemitiska slagord på gator och torg mest varje dag?”

Bra fråga.

Nu är de inte längre tysta. Det är inte Vänsterpartiet eller Miljöpartiet heller. Nu skriker de högt om terror, nazism och hot mot demokratin. Nu är det allvar!

Eftersom Expo är Expo, och genom oheliga allianser inom både den överprivilegierade medievärlden, den politiska vänstern och den organiserade islamismen skaffat sig mängder av vänner på höga positioner, får de nu allt gehör de kan önska. Sannolikt kan de suga på den här karamellen i flera veckor, så att de även fortsättningsvis kan blunda för våldsbejakande islamism och utbredd antisemitism.

Oavsett vem som egentligen stod bakom attacken i Gubbängen – och oavsett hur många av vänsterns representanter som förfasar sig över attacken – är en sak klar: Den här attacken kunde inte ha kommit lägligare för vänstern.

Poliskvinnor

Slöddret har lärt sig de mest lönande

vägarna in i samhällets styrsystem.

Vänsterpolitiker, unga kvinnor och

godtrogen socialförvaltningspersonal.

När polisen Lisa knäböjer i en blm-demonstration och kramar demonstranterna är det bara ett av många tecken på att polisutbildningens avsnitt om "ordning och disciplin" har kraschat.

Citat Dagens Eko: "mönster vi ser är kvinnliga anställda och personer med utländsk bakgrund".
De politiskt korrekta omvärldsfiltren kanske faller av nu.


Slöddret har lärt sig att unga kvinnliga polisstudenter är rationella måltavlor.

Korrumperade poliser som är köpta av den organiserade brottsligheten har länge var ett problem i många länder. Sverige har varit förskonat men den eskalerande grova gängkriminalitet som vuxit fram i spåren av Sveriges exceptionellt höga invandring har ändrat på det.

Avslöjandena kommer för varje år allt tätare om advokater och poliser som visat sig stå på den kriminella gängens lönelista. Det kan handla om pengar, utpressning eller etnisk lojalitet.

Poliskvinnor vanligaste läckan

Men en metod som sticker ut är gängkriminella män som groomar företrädesvis yngre men också lite äldre poliskvinnor till en sex- och/eller kärleksrelationer och sedan börjar använda dem för att få tillgång till information i polisens olika register och brottsutredningar som gängen kan ha nytta av för att ligga steget före och undvika att åka fast. 8 av 10 fall i DN:s utredning är av det slaget.

Här finns den kvinnliga gruppchefen som hade en sexuell relation med en gängkriminell man med kopplingar flera skjutningar och sprängningar och läckte information ur polisens databaser till både honom och hans kumpaner. Hon kom undan med villkorlig dom och böter och sade upp sig i samband med den fällande domen.

Här finns den kvinnliga utredaren med nyckelroll i arbetet mot det gängkriminella invandrarvåldet i flera polisregioner som hade kärleksrelationer inte bara med en utan två gängmedlemmar varav den ene är kusin med ökände Rawa ”Kurdiska räven” Majid. Hon arbetade med brottsutredningar där båda de män som hon hade relationer med var misstänkta och läckte uppgifter till dem. Även hon kom undan med böter och sade upp sig i samband med att domen meddelades.

Här finns den kvinnliga gränskontrollanten vid gränspolisen som läckte sekretessbelagda uppgifter till flera kriminella nätverk, däribland Bandidos, Bredängsnätverket och Botkyrkanätverket, under pågående gängkrig. Män som hon gjorde slagningar på sköts strax därefter ihjäl. I likhet med ovanstående fall kom kvinnan undan med villkorlig dom och sade upp sig i samband med den fällande domen.

Här finns den kvinnliga civilanställda brottsutredaren som hade sexuella relationer med hela fyra olika grovt gängkriminella män samtidigt som hon skulle brottsutreda en av männen. Till dem läckte hon sekretessbelagda dokument med bland annat underrättelseinformation. Hon beslogs också med att ha sexliknande relationer med häktade gängkriminella. Hon kom enligt etablerat mönster undan med böter och sade i samband med det upp sig.

Här finns de inte mindre än fem kvinnliga operatörerna på polisens larmcentral som hade relationer med män i den kriminella MC-miljön. bland annat Hells Angels och läckte uppgifter till dem. åtminstone en av kvinnorna kunde trots att polisledningen tipsats fortsätta läcka till gängen i flera år. Hon fick sparken men åtalades inte. Vad som hände med de fyra andra kvinnorna är oklart.

Här finns den kvinnliga områdespolisen ringde en gängkriminell mans mobilnummer och varnade honom för att han var efterlyst och telefonavlyssnad av polisen för ett gängmord dagen innan. Hon kom undan med böter och en kommentar från sin gruppchef om att det hon gjort sig skyldig till var ”klandervärt”.

Här finns den kvinnliga underrättelsesamordnaren på en avdelning som arbetar med grov organiserad brottslighet som hjälpte gängkriminella knarkhandlare, varav en var en släkting, med polisiär information för att kunna hantera 43 kilo kokain utan att åka fast. Ligan sprängdes ändå och dömdes till kännbara straff. Poliskvinnan kom dock enligt de facto-praxis undan med böter.

Här finns den kvinnliga polisen som läckte hemliga uppgifter ur en mordutredning till kriminella, däribland uppgifter från slagningar i polisens register. Trots att hon dömdes för en lång rad brott, som även innefattade olagliga privatspaningar ihop med en manlig kollega och en advokat, stannade påföljden vid villkorlig dom och böter. Hon sade upp sig i samband med domen.

Ledde till grov misshandel och sannolikt mord

I ett fall som DN beskriver utförligt har kvinnan varit instrumentell i att läcka sådana uppgifter till sin kriminelle partner att en person från ett konkurrerande gäng med skyddade personuppgifter kunde hittas och brutalt misshandlas med basebollträn. I ett annat fall försvann en sådan person bara och misstänks vara mördad.

Kvinnan kom som i övriga fall undan med böter. Hon fick sluta på polisen men fick efter det ett liknande jobb på en annan myndighet där hon har tillgång till hemlig information av liknande slag. Polismyndigheten har hemligstämplat det mesta rörande fallet.

”Farligt för demokratin”

Bara sedan 2018 har det gjorts över 500 anmälningar om polisläckor till kriminella. Men bara i ett 30-tal fall har det lett till att någon avslutat sin anställning, antingen själv eller genom uppsägning. Endast i 14 av dessa har det gått att lagföra någon polisanställd. I fyra fall har läckor kunnat knytas direkt till gängkriminella hämndaktioner där någon mördats eller skadats.

Hur stort mörkertalet är vet ingen. Sänkta antagningskrav och målsättningar om etnisk mångfald och jämn könsfördelning till polisutbildningen har kritiserats för att öka riskerna för polisläckor ytterligare.

– Det är farligt för demokratin. Folk riskerar att tappa tron på samhället, konstaterar Martin Valfridsson, avdelningschef för Särskilda utredningar på Polismyndigheten som utreder polisanställda som misstänks för brott, i en kommentar till DN.

Att kraven för att bli polis blivit så låga och felprioriterade att direkt olämpliga personer som lierar sig med gängkriminella kan ta sig in på Polismyndigheten är även något som beskrivs som ”förödande” för kårandan och stämningen på avdelningarna. Kollegor till poliser som avslöjats vara i lag med den grova brottsligheten beskrivs som ”förrädare” och ”som att ha en spion i arbetsgruppen”. Att inte veta vilka kollegor man kan lita på, inverkar allvarligt på polisarbetet.

Flera metoder – men en ”återkommer ständigt”

DN uppger att man i sin kartläggning identifierat flera metoder för kriminella att få tillgång till hemliga polisuppgifter. Men en metod återkommer ständigt: att inleda sexuella relationer med strategiskt utvalda polisanställda kvinnor.

Kvinnorna lärs av sina gängkriminella kontakter upp i hur de kan plocka fram hemliga uppgifter ur polisens system utan att det ser konstigt ut. Ett sätt är att iscensätta ett 112-larm och rycka ut på det för att sedan ha till synes legitima arbetsrelaterade skäl att göra sökningar i polisens databaser. En liknande metod är att skriva en så kallat luft-pm eller rapport om en kriminell person som man sedan kan göra slagningar på utan att det ytligt sett ser konstigt ut.

– De flesta polisanställda är lojala och sköter sig utmärkt, men läckor till kriminella är ändå ett utbrett problem. Det har pågått länge i södra Europa. På kort tid har det etablerat sig även här, säger Martin Valfridsson till DN.

Polismyndigheten gör det dock svårt för den som vill granska exakt hur utbrett problemet är. Ärenden av det här slaget klassas som ”känsliga” och sekretesstämplas. Från polisledningen är det locket på som gäller gentemot journalister. DN skriver att man mödosamt tvingats bakspåra diarienummer från olika myndigheter för tränga igenom sekretessen och kunna genomföra sin kartläggning.

Hållhakar och etnisk lojalitet

Utöver den i särklass vanligaste sex- och kärleksmetoden att skaffa sig informatörer inom polisen förekommer sådant som att någon på gatan tipsar gängledarna om att en polisanställd köpt exempelvis cannabis eller kokain. Det används sedan som hållhake på personen för att få ut information.

Ett annat sätt är att utnyttja de starka etniska släkt- eller klanband som finns genom att gängen och poliser numera har samma invandrarbakgrund. Den lojaliteten kan ofta trumfa den gentemot Polismyndigheten och det svenska samhället.

Polismyndigheten är inte den enda samhällsinstitution som infiltreras av de kriminella invandrargängen på det här sättet. Andra delar av rättsväsendet och Kriminalvården är också intressanta för den organiserade brottsligheten att ha insyn i.

Rekryteras på samma sätt som spioner

I en nyligen släppt rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) slås larm om hur de kriminella gängen blivit mycket skickliga på att hitta intressanta och samtidigt sårbara personer som går att värva. Metoderna påminner om hur främmande makt rekryterar spioner.

Kvinnor groomas redan under polisutbildningen och gängen har utarbetade rutiner för detta via dejtingappar och annat. När kvinnorna ertappas ser de ofta sig själva som offer och anklagar inte sällan polismyndigheten för att inte ha fått tillräckligt stöd och hjälp i sin situation. Det finns samtidigt inte några exempel i kartläggningen på att kvinnor har gått till sina chefer och bett om sådan hjälp innan de avslöjats.

DN slår fast att läckor av det här slaget ”har ökat i takt med att den grova brottsligheten har flyttat fram sina positioner”. Detta som en konsekvens av de senaste 50 årens exceptionellt höga invandringen med en profil där en stor andel inte kan integreras i det svenska samhället utan rekryteras till gängkriminella miljöer.

Salahuddin Barakat

Har Malmös muslimske brobyggare blivit en brobrännare?

2024-04-28

Salahuddin Barakat leder runt 700 personer i utomhusbön under eidfirandet i Malmö. Han grundade Islamakademin 2013 och är fortfarande församlingens ledare.

Han är en av Sveriges mest kända imamer och har prisats för sitt brobyggande. Men på Youtube predikar Salahuddin Barakat numera separatism och uppmanar muslimer att bojkotta medier. Han kallar SVT fake news och fördömer homosexualitet så hårt att vissa muslimer slutat följa honom.

Själv anser imamen att han inte ändrat sig i vare sig ”avsikter, åsikter eller arbetssätt”.

I elegant knuten halsduk, yllerock och vit huvudbonad predikar Salahuddin Barakat för sin församling. Det är svårt, säger han, att fira eid fullt ut i år.

– Vi kan inte äta och njuta av en måltid om vi inte vet att våra bröder och systrar i Gaza och Palestina kan njuta av mat och dryck!

Aprilmorgonen är kall och blåsig, men runt 700 troende har ändå tagit sig till den ståtliga Malmöparken för att be tillsammans på eid-al-fitr, högtiden som avslutar fastemånaden ramadan. De står i strumplästen på varsin medhavd bönematta, vända mot Mecka.

Utomhusbönen arrangeras av Islamakademin, församlingen som Salahuddin Barakat grundade 2013. En hoppborg står uppblåst för barnen och Islamakademins funktionärer ska snart bjuda på popcorn och sockervadd.

”Kom ut ur ramadan bättre än ni trädde in i den”, säger Salahuddin Barakat till sin församling. ”Brukar ni gå till moskén en gång i veckan – gå två gånger! Om ni donerar hundra – ge tvåhundra! Om ni gör en bön – gör två böner!”

Men först vill Salahuddin Barakat påminna om fastemånadens syfte: Att stärka tillhörigheten till islam:

Vi har kommit hit för att försöka övertala imamen att låta sig intervjuas till det här reportaget. Genom åren har han varit med många gånger i DN och andra medier. Men de senaste veckorna har han varken svarat på sms, Messenger-meddelanden eller mejl.

Vi har en aning om varför. I sitt nystartade Youtube-program ”Islamologiskt” dömer han ut SVT som ”fake news” och uppmanar muslimer att bojkotta Sydsvenskan och andra svenska medier: ”Man bör inte klicka på deras länkar, man bör inte läsa deras artiklar, man bör inte ställa upp i intervjuer”.

Enligt Salahuddin Barakat är public service ”skräp, rätt-ner-i-papperskorgen-skräp”. Muslimer bör uttala sig i egna kanaler, anser imamen.

Salahuddin Barakat uppmanar muslimer att bojkotta Sydsvenskan och andra svenska medier. ”Det handlar inte om att isolera oss från majoritetssamhället eller att skapa parallellsamhällen, utan om att vi äger våra egna röster och plattformar”, säger han på Youtube.

Imamen propagerar även för en sorts separatism i politiken och tvivlar på att muslimer på sikt kan vara med i etablerade partier: ”Vi bör söka efter alternativ.” Framtiden ligger, tror han, i att bilda nya partier ”för minoriteter, av minoriteter – såsom Nyans och Visionpartiet”.

Muslimska politiker i etablerade partier beskriver han som karriärister som måste offra eller tona ner sin muslimska identitet. ”De blir tvungna att rätta in sig i ledet. Att krypa, att fjäska”, säger han. ”När man medvetet plockar muslimska politiker och sätter dem i ett Pridetåg, exempelvis. Vad är det?”

42-årige Salahuddin Barakat är en av Sveriges mest kända imamer, vars röst når långt utanför muslimska kretsar. Han är uppväxt i Malmö och har studerat islam i Jemen i fyra år.

I över ett decennium har han varit en brobyggare och bekämpare av extremism. När hundratals unga svenska muslimer lockades till Syrien och terrorgrupper som IS, tog Malmöimamen upp kampen mot extremister.

Under flera år jobbade Salahuddin Barakat och rabbinen Moshe David HaCohen nära Malmö stad mot intolerans och radikalisering. Här år 2020 i en Rosengårdsmoské med dåvarande oppositionsrådet Torbjörn Tegnhammar (då M, nu SD) och kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S).

”Jag arbetar emot dem för att jag ser det som ett samhällsansvar”, sa Salahuddin Barakat 2014 i Sydsvenskan om de radikala antidemokraterna i Hizb-ut-Tahrir. Under åren som följde blev han viktig för Malmö stad i arbetet mot radikalisering och antisemitism. Att han är en konservativ imam – exempelvis tar han inte kvinnor i hand – sågs ofta som en fördel. Det gjorde att han nådde muslimer som fnös åt mer liberala krafter.

Jämfört med städer som Göteborg, Örebro och Stockholm var det färre unga muslimer från Malmö som reste till Syrien för att ansluta sig till islamistiska terrorgrupper.

– Det är omöjligt att veta exakt hur mycket Salahuddin betydde för just det. Men under flera år gjorde han stora insatser på flera nivåer för att hjälpa till att hålla ihop staden, säger Malin Martelius, som arbetat för Malmö stad i tät samverkan med imamen och andra från civilsamhället.

Malin Martelius från Malmö stad har arbetat nära Salahuddin Barakat i arbetet mot extremism, och hyllar hans insatser genom åren. Bilden är från 2015, en tid när Salahuddin Barakat med teologiska argument försökte övertala unga muslimer som lockades av terrorgrupper som IS att avstå.

Tillsammans med rabbinen Moshe David HaCohen blev Salahuddin Barakat även frontfigur för det judisk-muslimska samarbetet Amanah. Den religiösa duon kallades in i krissituationer. Rabbinen minns en utryckning till en Malmöskola där flera elever visat aggressivt judehat:

– När vi kom till skolan så ropade elever till mig på arabiska att jag var en demon, att jag var djävulen. ”Satan är här!” sa de. När vi lämnade skolan hade attityden ändrats totalt. Samma elever sa: ”Tack för att ni kom”.

Enligt rabbinen var nyckeln att imamen lyssnade på eleverna och gav dem utrymme att uttrycka sin religiösa identitet – och att duon bekämpade både islamofobi och antisemitism. 2019 tog de emot Malmö stads pris för mänskliga rättigheter, 50 000 kronor, för sitt arbete i Amanah.

Salahuddin Barakat och rabbinen Moshe David HaCohen var under flera år anställda frontfigurer för det muslimsk-judiska Amanah. I höstas havererade samarbetet efter att Islamakademin på Facebook hyllat palestinsk kamp – bara några timmar efter Hamas terrordåd den 7 oktober. Barakat tackades av från Amanah i november.

Men samarbetet i Amanah kraschade i höstas, i svallvågorna från Hamas terrorattacker den 7 oktober och Israels krig i Gaza. Sedan dess har imamen blivit en alltmer hårdslående debattör på Youtube och Facebook.

Inte sällan med udden riktad mot gayrörelsen.

Ali tar fram Koranen och sin bönematta. Det är dags att be en av de fem dagliga bönerna.

– Vad Salahuddin inte förstår är att många muslimer är homosexuella. Jag vet flera som går till hans egen församling, säger han.

”Om det är homofobi att anse att HBTQ+ handlingar är syndiga så är i princip alla muslimer homofober”, skrev Salahuddin Barakat på Facebook i december. ”Lika lite som andra vill bli påtvingade islamiska värderingar vill muslimer bli påtvingade varken prideflaggor eller pridevärderingar”.

Ali har flytt IS terror mot homosexuella, och trodde att han skulle kunna leva öppet i Sverige. Men det är svårt i Malmö, säger han. ”Jag lever i ett sorts parallellsamhälle där homosexualitet oftast är något fult och otänkbart”.

Bakgrunden var att en fotbollsspelare, Malmösonen Anel Ahmedhodzic, hade vägrat bära regnbågsbindel som kapten i sitt lag Sheffield United. Salahuddin Barakat applåderade hans regnbågsvägran, och gissade att den berodde på en ”muslimsk moralsyn”.

I en intervju i Fotbollskanalen bekräftade Anel Ahmedhodzic att han vägrat bindeln eftersom han är muslim. ”Det går ju emot vår religion”, sa han.

I sin Malmölägenhet suckar Ali. Förr bad han i Islamakademins moské, men han vill inte längre gå dit eftersom han anser att imamen underblåser hets mot homosexuella.

– Jag går till andra bönelokaler i Malmö i stället. Eller ber hemma.

När det gäller homosexualitet har Ali haft en inre strid. Den är över nu.

– Jag har läst Koranen och hadither, och ser kärlek och förlåtelse.

Ali har haft en inre strid om sin homosexualitet. Den är över nu, säger han: ”Min Gud är en mer kärleksfull Gud än den som Salahuddin Barakat pratar om”.

Att Salahuddin Barakat är emot utlevd homosexualitet är ingen skräll – det är mainstream bland muslimska ledare. Men imamens anti-pride-inlägg har ändå fått flera muslimer att reagera. Få vill framträda med sitt riktiga namn.

Sara, en student i Sundsvall, har följt Salahuddin Barakat i sociala medier.

– Han förde mig närmare min religion. Jag tyckte att han var bra.

Men inlägget om homosexualitet på Facebook fick Sara att vända ryggen åt Malmöimamen.

– Det gjorde mig arg, hur han uttryckte sig. Det finns muslimer som är gay, bisexuella, trans – och de kommer att ta illa vid sig.

Khaled, en programmerare i Malmö, tycker att Salahuddin Barakats församling Islamakademin är intressant.

– Den är en av de första församlingarna som är lite mer svenska.

Det gjorde mig arg, hur han uttryckte sig. Det finns muslimer som är gay, bisexuella, trans – och de kommer att ta illa vid sig

Som liten gick Khaled ofta till Islamiska förbundets moské i Malmö för att be.

– Det är en annan kultur, många av mina vänners pappor går dit. Salahuddin har mer svensk kultur i sin församling.

Khaled hade hoppats att Salahuddin Barakat skulle fortsätta att bygga broar och skapa samförstånd mellan grupper.

– Men nu är han en polariserande kraft som säger att SVT är fake news. Då låter det som en raljerande 58-årig man i Sjöbo som är aktiv i SD. Det är olika sidor av samma mynt, säger Khaled.

På Youtube har imamen och hans sidekick Omar Pärlälv på kort tid angripit och misstänkliggjort en rad kvinnliga skribenter. En av dem är författaren och tv-komikern Elaf Ali.

”He-dorr” – så uttalar Elaf Ali ordet heder. Hon har flyttat till Stockholm, men hennes nordostskånska dialekt är intakt. Det vet alla som tittar på SVT:s humorprogram ”IFS – Invandrare för svenskar”, där 37-åringen från Fjälkinge är en av deltagarna.

– Salahuddin menar att jag är inkvoterad för att jag jobbar mot heder. Rasister menar att jag är inkvoterad för att jag har utländsk bakgrund.

Elaf Ali tycker att svenska medier gjort fel som ofta har låtit konservativa imamer representera muslimer. ”Islam är mycket större och bredare än så”, säger hon.

I säsongspremiären av IFS den 7 mars skämtade Elaf Ali med Malmöimamen. Vad var det Salahuddin skrev på Facebook? frågade programledaren Ahmed Berhan.

– Att muslimer hatar bögar, svarade Elaf Ali.

Hennes medvetna överdrift fick studiopubliken att skratta. Sedan nyanserade hon sig, och förklarade vad imamen egentligen hade skrivit om homosexualitet.

Salahuddin Barakat uppskattade inte skämtet. Några dagar senare avfärdade han på Youtube Elaf Ali som en ”hedersförtryckskarriärist” och ”hedersförtrycksblatte” för att hon skrivit en bok om hur hon tog sig ur uppväxtens förtryck.

När Elaf Ali såg att imamens Youtube-podd döpt avsnittet om henne och IFS till ”Invandrare for sale” skrattade hon först.

– Det var roligt, men resten kändes mest tragiskt. Att gå på mig för att jag berättar om det hedersförtryck jag fick uppleva.

DN berättade nyligen om imamens hårda kritik mot Malmö stads arbete mot hedersförtryck. Stadens rapport om hedersförtryck mot förskolebarn är ”äcklig”, enligt Barakat, som även säger att orosanmälningar ”blivit en slags terror”.

Elaf Alis bok “Vem har sagt något om kärlek?” handlar om hur hon tog sig ur hedersförtryck. Hon blev bestört när Salahuddin Barakat kallade henne ”hedersförtryckskarriärist”, ”hedersförtrycksblatte” och andra nedsättande saker.

Elaf Ali förstår att imamen inte tyckte att det var så kul att hon drev med honom i TV. Men hon, som är uppväxt i en muslimsk familj, ogillar hans anspråk på att tala för alla muslimer.

– Ett tiotal muslimer har skrivit till mig i direktmeddelanden och sagt att de inte känner igen sig i vad han säger. Det här är inte min islam, skriver flera.

Elaf Ali tycker att det är talande att de skriver privat, och inte i öppna kommentarsfält.

– Om du går emot ledare som Salahuddin offentligt, så blir det lite grand som att du går emot islam.

Det är delvis svenska mediers fel, anser Elaf Ali, som har låtit konservativa imamer representera muslimer.

— Islam är mycket större och bredare än så. Media borde lyfta fram muslimer som vill modernisera islam.

När bönen är över hälsar vi på imamen och påminner om vår önskan att få intervjua honom.

– Jag ska fundera på det, säger han.

Salahuddin Barakat påminner vid eid-bönen om lidandet i Gaza: ”Dagar av eid är dagar av mat, dryck och Guds åminnelse. Men vi kan inte fira eid fullständigt förrän våra bröder och systrar runt om i världen kan fira eid fullt ut.”

Det är andra gången samma vecka som han ger samma svar. Ett par dagar tidigare gick vi till Islamakademins lokaler i centrala Malmö. När vi kom in i moskén satt Salahuddin Barakat på den stora bönemattan, omgiven av en grupp yngre män. Han log vänligt och bjöd oss att sitta ner.

Vi berättade om Ali, den muslimske gaykillen som slutat gå till Islamakademin, och sa att vi talat med fler svenska muslimer som undrar över imamens utveckling. Salahuddin Barakat lyssnade. Han gjorde klart att han ser medier som DN som en dålig kraft i samhället, men lovade att tänka över vår förfrågan.

Under eidfirandet i parken talar vi med församlingsmedlemmar som förstår imamens tvekan att tala i medier. Malmöbon Ansari Haji Cheteh jobbar som systemutvecklare i Köpenhamn och har studerat islam under Salahuddin Barakat. Han har sett imamens inlägg om pridebindeln och följt diskussionen kring programmet IFS.

– Jag tror det är lätt att man missförstår. När det kommer till muslimer och islam vill man gärna lyfta fram det negativa. Jag tycker inte att man ska göra en stor grej av det där med pride-bindeln, säger Ansari Haji Cheteh.

Ansari Haji Cheteh jobbar som systemutvecklare och deltog i Islamakademins eid-bön i Malmö. Han har studerat islam under Salahuddin Barakat och beskriver imamen som ”en fantastisk människa”.

Även utanför Islamakademin finns förståelse för Salahuddin Barakat. Malin Martelius, som känner honom från olika demokratiprojekt, tror att imamen helt enkelt har fått nog.

Under många år har han kritiserats hårt från flera håll, påminner Malin Martelius. Salafister har utmålat honom som alltför liberal. Antisemiter har ogillat att han samarbetar med judar. Sekulära svenskar har fnyst åt att han inte tar kvinnor i hand.

– Ur ett mänskligt perspektiv kan jag ha förståelse för att en faktiskt inte orkar försöka längre, och därför kanske väljer att utmana i stället. Det kan vara sprunget ur en känsla av frustration och maktlöshet, säger Malin Martelius.

Malin Martelius jobbar numera på Myndigheten för stöd till trossamfund. Hon oroas av samhällsutvecklingen med en stark antimuslimsk våg som gör livet svårare för muslimer.

– Jag kan faktiskt känna att vi har slösat med Salahuddins tid. Han har ställt upp i vått och torrt, dygnet runt, trots hot och kritik.

Två dagar efter eid går vi en sista gång till moskén. Tre dagar tidigare skickade vi ett mejl med frågeställningar och imamen borde ha hunnit fundera. Men när vi möter honom efter fredagsbönen är han kort i tonen. Han kommer att ge besked efter helgen, lovar han.

På måndagen kommer ett mejl:

”Hej Hilda och Niklas. Jag har valt att inte delta i intervjun men att besvara era frågor via Islamologiskt.”

Samma minut läggs ett förinspelat avsnitt ut på Youtube, där imamen och hans poddpartner Omar Pärlälv reflekterar kring DN:s frågor. Imamen säger att hans mediebojkott inte handlar ”om att isolera oss från majoritetssamhället eller att skapa parallellsamhällen, utan om att vi äger våra egna röster och plattformar.”

– Många andra minoriteter har egna plattformar för att få egna röster, säger Barakat och nämner arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och vänsterrörelsen.

Efter att DN:s reportrar flera gånger pratat med Salahuddin Barakat om en intervju, skickar han ett mejl och säger att han svarar på våra frågor i sin egen kanal, ”Islamologiskt” på Youtube. Poddpartnern Omar Pärlälv kommenterar också.

Imamen tycker att Sveriges protester mot Israels krigföring i Gaza varit för svaga. Många i politiken, i medierna och i civilsamhället rättfärdigar indirekt brott mot mänskligheten, anser han.

– Hyckleriet är väldigt framträdande, säger Salahuddin Barakat.

Om sin antigayretorik säger imamen att det inte är något nytt: Han har alltid ansett att homosexuella handlingar är syndiga.

– Det finns inte en muslimsk ledare i Sverige som skulle säga något annat. Om de finns – varsågod att presentera dem. Och fråga även ortodoxa kyrkan och katolska kyrkan.

Ett par av de frågor vi mejlat till Salahuddin Barakat handlar om det judisk-muslimska samarbetet Amanah. När vi talar med hans forna parhäst, rabbinen Moshe David HaCohen, är han frustrerad över att imamen ”inte längre bryr sig om den framtid vi försökt bygga tillsammans”.

– Jag tycker att man som brobyggare har ett ansvar för den bro man har byggt.

Rabbinen ger en bild: En vindbrygga till en medeltida borg som dras in och fälls upp.

– Du fäller kanske upp den för att skydda dig. Men alla andra är kvar på andra sidan vallgraven. De kan inte nå dig, där du sitter i din borg.

”Jag tycker att man som brobyggare har ett ansvar för den bro man har byggt”, säger rabbinen Moshe David HaCohen. Han ser fortfarande sin forna parhäst Salahuddin Barakat som en vän, men är samtidigt frustrerad över imamens agerande de senaste månaderna.

Moshe David HaCohen betraktar fortfarande imamen som en vän, och de hörs ibland. Men Salahuddin Barakats sätt att tala om homosexualitet skadar enligt rabbinen ”förtroendet och tilliten som han byggt upp under flera år”.

Tvärtom, svarar Salahuddin Barakat på Youtube. När en imam tydligt säger att homosexuella handlingar är fel så ökar förtroendet för honom. Enligt Barakat har många muslimer längtat efter att deras representanter ”slutar vara fega, tysta och rädda”.

Visst har Salahuddin Barakat sett sig som en brobyggare, säger han till sin Youtubesidekick Omar Pärlälv.

– Samtidigt: Man bygger inte broar genom att riva ner sina egna grundstenar. Man måste stå stabilt på sin grund. Folk som försöker rasera vår grund kommer att rasera bron.

Salahuddin Barakat säger själv att han inte har ändrat sig, varken i ”avsikter, åsikter eller arbetssätt”. Han vänder sig mot idén att att hans uttalanden skulle göra det svårare att vara öppet homosexuell och praktiserande muslim i Malmö.

– Det är ett extremistiskt sätt att tänka på: antingen måste du älska oss och gå med oss i pridetåg, eller så hatar du oss. Den här dikotomin är falsk.

Vi har aldrig frågat någon vid dörren vilken sexualitet de anser sig ha eller vem de har i sängen

Poddpartnern Omar Pärlälv ifrågasätter om Ali, den muslimske gaykillen som vi intervjuat, alls existerar. Salahuddin Barakat själv säger om Ali:

– Han kanske finns.

Ali tror inte att han skulle vara välkommen till Islamakademin om han var öppen med att han blir kär i män. Men alla får komma till moskén, säger imamen på Youtube.

– Vi har aldrig frågat någon vid dörren vilken sexualitet de anser sig ha eller vem de har i sängen.

Men, fortsätter imamen, om en moskébesökare skulle hävda ”att homosexualitet är en bra sak så skulle vi såklart invända”.

– Det skulle vi även göra om nån skulle komma med till exempel ölreklam. Eller reklam för ateism.

När terrorsekten IS för nio år sedan erövrade trakten i Irak där Ali levde, insåg han att han måste fly. Han berättar att ett anslag sattes upp av IS där han och flera andra pekades ut som homosexuella.

– IS kastade ner homosexuella från taket på höga byggnader. Min vän Seif var en av dem som dödades, säger han och visar otäcka bilder i sin mobil.

Migrationsverket gav Ali uppehållstillstånd, han kunde trovärdigt visa att han hotades av förföljelse och död. DN har läst Migrationsverkets beslut, med fruktansvärda detaljer om homofobiskt förtryck.

Ali drömmer om att gå i Malmös pridetåg och öppet visa vem han är. Men det går inte, säger han. ”Och Salahuddin gör det svårare, eftersom hans budskap är att alla muslimer tycker att det är fel med homosexualitet.”

Ali heter egentligen något annat. Han hade hoppats kunna leva öppet i Sverige, gå i både moskéer och pridetåg, men det känns omöjligt. Ali har förlorat jobb på ett företag i Malmö, berättar han, när den muslimske ägaren fick reda på att han är homosexuell.

– ”Det här är ett jobb för en man”, sa ägaren. Han rev anställningskontraktet framför ögonen på mig.

Salahuddin Barakat säger att homosexualitet är synd – men han är emot förföljelse. Varför klandrar du imamen för att du måste gömma dig?

– Han är en ledare och hans ord väger tungt för många muslimer. När han pratar föraktfullt och dömande om oss så får det självklart en effekt.

Islamakademin är en församling och ett muslimskt läroinstitut

Islamakademin är en sunnimuslimsk församling i Malmö, grundad av Salahuddin Barakat år 2013. Barakat har libanesiskt ursprung, är uppväxt i Malmö och har studerat islam på flera håll i världen, bland annat fyra år i Jemen.

Islamakademin är även ett läroinstitut som ger kurser i olika aspekter av islam. Utbildningen är både online och på plats.

Församlingen bedriver sin verksamhet på svenska, vilket har attraherat yngre muslimer med svenska som förstaspråk. På helger har församlingen koranskola för barn från sju år.

Islamakademin har arrangerat flera muslimska kulturaftnar i Malmö. Senast 2023 gav Malmö stad 120 000 kronor i bidrag till ett sådant evenemang.

Församlingen flyttade nyligen in i nya lokaler i centrala Malmö.

I dag är Malmö stads och Islamakademins relation frostigare. Efter Barakats angrepp mot kommunens arbete mot hedersförtryck tog kommunen nyligen bort ett samtal om tro och andlighet mellan Salahuddin Barakat och en kristen diakon från sin hemsida.


Källa: SST, Islamakademin och Malmö stad

Hamas akt 666B

 Video om Hamas

Allt om hamas i bloggen

Jihad-imamer

Tidigare om jihadisterna i Tyresö.

TERRORRÄD I TYRESÖ
2024-04-26
Imamen i moskén i Tyresö misstänks för terrorism
TV4 Nyheterna avslöjar • ”Vi är väldigt chockade”

Fem män sitter häktade efter Säpos IS-kopplade terrorräder i Tyresö.

Nu kan TV4 Nyheterna berätta att en av dem är moskéns imam, den högsta islamiska ledaren sedan en lång tid tillbaka i föreningen.

– Vi ser väldigt allvarligt på det, säger Isak Reichel på Myndigheten för stöd till trossamfund.

Drygt en månad in i den känsliga terrorutredningen efter att fyra män i 20-25-årsåldern greps i Tyresö i början av mars fick Säkerhetspolisen ett nytt genombrott.

Säpo slog då till i en gryningsräd den 17 april och grep en man i 60-årsåldern. Han sitter nu häktad på sannolika skäl misstänkt för grovt deltagande i terroristorganisation. Brottsligheten ska enligt åklagaren ha pågått sedan i början av september förra året. TV4 Nyheterna har tidigare kunnat avslöja att underrättelsetjänstens utredning inleddes under den månaden.

Moskéns imam misstänkt i terrorfallet

TV4 Nyheterna har talat med flera av varandra oberoende uppgiftslämnare som bekräftar att den aktuella mannen är den högsta ledaren, imam, i den islamiska kulturföreningen i Tyresö och deras källarmoské.

– Han brukar även ha undervisningar om islam för barn och unga i moskén. Vi är väldigt chockade över allting, säger en medlem i föreningen.

Flera ur moskén uppger att mannen varit imam där sedan åtminstone början av 2000-talet. Enligt handlingar som TV4 Nyheterna tagit del av har han även tidigare varit ansvarig ordförande i föreningen.

Imamen är född och uppvuxen i Somalia men har bott i Sverige i flera decennium. Enligt Säpo kopplas terrormisstankarna till Islamiska staten, IS, i Somalia. Man vill dock inte uttala sig om hur mannens kopplingar ser ut eller vilken terroristorganisation han misstänks ha deltagit i. Säpo bekräftar dock att man genomfört en husrannsakan i föreningslokalen.

Bröderna fick en nyckel: ”Jättetrevliga”

Flera föreningsmedlemmar som TV4 Nyheterna talat med uppger att två av de fyra andra häktade ofta besökte källarmoskén. Det handlar om två bröder som konverterat till islam och är häktade misstänkta för förberedelse till terroristbrott och grovt vapenbrott.

– Bröderna var två av flera som fått en nyckel till lokalerna, så att de kunde gå dit och låsa upp och sen stänga när ingen var där. De kunde vara ensamma där. Ibland kom de tillsammans och ibland kom de en och en, säger en person som vill vara anonym.

En annan medlem tillägger:

– Jag blev chockad. De två bröderna är mycket snälla och har aldrig gjort något utstickande. Jättetrevliga båda två. Men när jag hörde om det här... jag får inte in det i mitt huvud... att det skulle vara något om terrorism eller extremism.

Andra personer vittnar även om att de två ytterligare misstänkta, två gängkriminella som är häktade för grovt vapenbrott, setts till i moskén vid ett fåtal tillfällen.

Fått miljon i bidrag: ”Allvarligt”

Den islamiska kulturföreningen i Tyresö har sedan 2016 fått nästan en halv miljon i organisationsbidrag, enligt Myndigheten för trossamfund som inte kan se utbetalningar längre bak i tiden.

– Det är allvarligt för att det riskerar att urholka förtroendet för statsbidragssystemet.

Om det finns en sån här miljö kopplat till en församling så blir det allvarligt och det riskerar också att smutsa ner andra församlingar som inte gjort något fel, säger Isak Reichel, direktör och chef på Myndigheten för stöd till trossamfund.

Enligt Reichel var den aktuella imamen inte anställd i föreningen utan ledde böner och föreläsningar på sin fritid.

– Vi ser allvarligt på att det är en imam. Det är ändå väldigt viktigt ut vårt perspektiv att församlingar och trossamfund ser till att personer som undervisar och leder bön inte kan kopplas till den här typen av verksamhet. Innan det här tillslaget hade vi inte fått några som helst indikationer på att det här var en sådan miljö.

Dessutom har Tyresö kommun också betalat ut sammanlagt nästan omkring en halv miljon kronor i lokalt aktivitetsstöd till föreningen mellan år 2001 till 2014.

Moskén: Vi är alla chockade
Moskén vill inte bekräfta att det är imamen som häktats.

– Vi är medvetna om att en femte person har frihetsberövats men vi har inte någon ytterligare information än det som framkommit i media och väljer därför inte att kommentera det ytterligare, säger en representant.

– Vi är alla chockade över situationen. Det är svårt att greppa allt som hänt.

Vad kan ni säga om terrormisstankarnas koppling till er förening och moské?

– Vi väljer att inte kommentera det i dagsläget.

Kammaråklagare Lars Hedvall på Riksenheten för säkerhetsmål vill inte uttala sig om terrorutredningen men säger att imamen förnekar brott.

TV4 Nyheterna har utan framgång sökt imamens advokat för en kommentar. Varken Sveriges muslimska förbund eller Säpo vill uttala sig ytterligare.

Kompetensregnet

Vän av ordning undrar försynt om det är svensk järnväg som transporterar dem eftersom resan är så försenad.

Frihet och Förnuft

 

Agatha Christie skrev om tio små negerpojkar (översatt från "ten little niggers")och Astrid Lindgren skrev om en negerkung.

Om någon berättar att h*n har blivit kallad neger är det inte avsett att såra någon annan och hysterin omkring att beskriva en mörkhyad människa med den benämning som alla förstår är beklämmande.

Det verkar mest handla om en tävling mellan olika

vänstertomtar om vem som har blivit mest kränkt.

Svenska Kyrkan och islam

Skribenten förstår inte det groteska i att ha en religiös förebild som var en krigsherre!

Han anser att §19 begränsar muslimers möjligheter att få bidrag.

Skarpsynt iakttagelse Sherlock!

Efter allt härjande med friskolehaverier, korankravaller och hamashyllande, kanske §19 borde ha varit hårdare enligt min ringa mening.




Nya lagen om trossamfund är muslimkritisk

23 APRIL 2024

I slutet av 1990-talet arbetade riksdag och regering med den ­reform som ledde fram till en ny relation mellan staten och trossamfunden. Mest omskapande blev den för Svenska kyrkan.

Från den 1 januari år 2000 upphörde banden mellan den svenska staten och den ”statskyrka” som hade funnits under många hundra år. Jag var så kallad särskild utredare för de delar som innebar att man fick en ny reglering. På basis av min utredning beslutades dels ­lagen om Trossamfund och dels lagen om Svenska kyrkan.

Regeringen gör nu om lagstiftningen av trossamfunden, främst i fråga om stöd till trossamfund. Men även lagen om trossamfund ändras. Det finns problem med dessa ändringsförslag. Att stödet till trossamfund, liksom hjälp med uppbörden, den så kallade kyrkoavgiften, justeras över tid är rimligt och i sig inget som förvånar. Men det finns delar av både förarbeten och lagtext det finns anledning att kritisera.

Massiv muslimkritik

Jag menar att de rymmer en massiv muslimkritik, även om man hävdar att lagtexten nu är mera konfessionslös, utan att föra det i bevis eller själva praktisera det. Med (ovanligt) långa och detaljerade beskrivningar pekar man ut de organisationer man nu vill isolera. Den vaga beskrivningen av dessa kriterier föreslås nu placeras i lagen om trossamfund. Dels gör det lagen otympligt lång och dels pekar den ut främst muslimska organisationer.


Man föreslår nu:

18 §
Statlig avgiftshjälp får lämnas endast till ett registrerat trossamfund som
1. har minst 2 500 betjänade som är bosatta i Sverige,
2. har bedrivit verksamhet i Sverige under minst fem år, och
3. får sin religiösa verksamhet finansierad i huvudsak av betjänade som är bosatta i Sverige.

19 §
Statlig avgiftshjälp får inte lämnas till ett trossamfund om trossamfundet, någon av dess församlingar eller en företrädare som agerar inom ramen för trossamfundets eller en församlings verksamhet

1. utövar våld, tvång eller hot mot en person eller på annat sätt kränker en persons grundläggande fri- och rättigheter,

2. diskriminerar personer eller grupper av personer eller på annat sätt bryter mot principen om alla människors lika värde,

3. försvarar, främjar eller uppmanar till sådana ageranden som anges i 1 eller 2, eller

4. motarbetar det demokratiska styrelseskicket.

1998 valde vi i 16 § första stycket den stramare texten:

Hjälpen får lämnas endast till ett trossamfund som

1. bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på, och

2. är stabilt och har egen livskraft.

I lag om stöd till trossamfund fanns en något mer omfattande beskrivning. För att tolka dessa förändringar, och att denna text nu tynger själva huvudlagen behöver jag beskriva hur vi tänkte 1998.

Vi hade då 4 grundläggande principer.

1. Staten är religiöst neutral, och konfessionslös.

2. Den juridiska formen, registrerat trossamfund, är lika för alla (även Svenska kyrkan).

3. Trossamfunden skall registrera sig utifrån sin egen självförståelse.

4. Då staten rättshandlar med samfunden, tex statsbidrag, är staten (naturligtvis) fri att ställa de krav den vill. Men de ska vara transparenta, lika för alla och icke-diskriminerande.

Genom de förslag som nu läggs hotas alla fyra principerna.


Fram till 1 jan 2000 fanns inte Svenska kyrkan. Inte som ett samlat rättssubjekt. Regeringen var kyrkans centrala styrelse, en del av statsförvaltningen. På stiftsnivå fanns domkapitlen, närmast som en myndighet. Därtill församlingarna, tidigare socknen/kommunerna. Svenska kyrkan centralt var en eller två stiftelser.

Inomkyrklig stadga

Rättsligt hängde inte kyrkan ihop utan staten. Vi behövde därför ”uppfinna” Svenska kyrkan. Vilket vi gjorde med Lag om Svenska kyrkan. I princip behövdes den bara den dagen, 1 jan 2000. Sedan fanns den, för första gången, som ett samlat rättssubjekt med några nivåer: Kyrkomöte/registrerat trossamfund, stift och församlingar/pastorat. Nu regleras den genom en inomkyrklig stadga, ej styrd av staten.

Nu hade det varit läge att slopa den då nödvändiga lagen om Svenska kyrkan. Nu utvidgas den i stället.

Nu hade det varit läge att slopa den då nödvändiga lagen om Svenska kyrkan och göra de förändringar i lagen om trossamfund som det hade medfört. Jag utesluter inte att viss särlagstiftning fortfarande hade behövts, men den kunde säkert ha minimerats. Nu utvidgas den i stället. De långa diskriminerande definitionstexterna beskrivs tydligt inte gälla Svenska kyrkan. Utöver att det blir otympligt är det snarare en återgång till tiden före år 2000.

Statens neutralitet

Man håller inte fast vid statens neutralitet. Man reglerar definitionerna av trossamfund så att självbilden får bekymmer och genom onödiga undantag i lagen om trossamfund som nu föreslås undantas Svenska kyrkan. Det blir en särlagstiftning som alls inte behövs. Att i lagen om trossamfund definiera vad ett trossamfund, församling och betjänad är strider (kan strida) mot trossamfundens egendefinition. Det är alls inte statens uppgift.

Jag inser att arbetet nu gått för långt för att stoppas. Det är trist.



Pär Axel Sahlberg

Bloggloggen

 

Omvänd rasism

Lägg inte huvudansvaret på sossarna!

Det var katatastroftrion Reinfeldt, Romson & Fridolin som ryckte undan mattan och blottade samhällets slukhål.

Sahlin & Löfven eldade på och S-Qvintetten "Lögnarna" ser det viktiga väljarunderlag som ska hållas kvar i fållan till varje pris!




Sakine Madon: Självklart finns rasism även mot svenskar

2024-04-21

Gör det inte till en höger- vänsterfråga.

Alla rån är inte rasistiskt motiverade. Men det har förekommit i så kallade förnedringsrån.

Det har blossat upp en debatt om rasism mot svenskar. Det började med att Paulina Neuding på Svenska Dagbladets ledarsida skrev en text om ”hatet mot svenskar” (5/4). Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg ställde snabbt frågan ”Varför sprider SvD ledare dessa myter?”. Forskaren Tobias Hübinette kastade in Sverigedemokraterna. I en radiodebatt påpekade socialistiska Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis att det är afrosvenskar som enligt statistiken är mest utsatta för hatbrott, och han sade även att Neuding har fel om att ungdomsrånen riktas mot framför allt personer med svensk bakgrund (P1, 11/4).

Men bläddrar man i Brottsförebyggande rådets rapport "Ungdomsrån – En kartläggning av nuläge och utveckling" från 2021 kan man läsa att "Två tredjedelar av de misstänkta 2015–2019 har utländsk bakgrund. När det gäller målsägarna är fördelningen den omvända, omkring tre fjärdedelar (77 procent) har svensk bakgrund". Att det finns en klassaspekt i att förortspojkar rånar medelklasspojkar är högst troligt. Men det finns uppenbarligen också fall där offer förnedrats, kissats på och misshandlats, till glåpord som "jävla svenne".

Ett problem – en sorts rasism – utesluter förstås inte ett annat. Givetvis finns rasism även inom minoritetsgrupper, mot såväl andra minoritetsgrupper som mot majoritetsgruppen.

Plötsligt känns diskussionen väldigt gammal. Jag hittar en krönika jag skrev i Expressen för snart 15 år sedan, rubriksatt "Även invandrare kan vara rasister" (6/3 2010). Den handlade framför allt om att antisemitism i Malmö, och rasism mot muslimer i Södertälje, inte uppmärksammades tillräckligt. I texten nämns även att tidigare justitiekanslern hade argumenterat för att "hets mot svenskar" inte är grund för åtal då syftet med lagen var att skydda minoritetsgrupper. "Men i många förorter är svenskar i minoritet. I Malmö är judar i minoritet, och i Södertälje är muslimer i minoritet", skrev jag.

Något år senare kom Ruben Östlunds film ”Play" där mörkhyade pojkar rånade och skrämde ljushyade pojkar. Då skapade filmen livlig debatt, men i dag borde opinionsbildare veta bättre än att spela ner sådana företeelser.

Att inte se vilja rasism bortom mallen "svenska rasister ger sig på invandrare" osynliggör offer med både svensk och utländsk bakgrund.

För många av oss som bott i miljonprogram är det inte direkt några nyheter att inte "svensk" överallt och alltid innebär att ha ett maktövertag. ”I våra kretsar var det låg status att vara svensk, det var svenskarna som fick stryk i skolan och som man kunde muddra och ta cigg av utan att någon lade sig i”, skriver till exempel Jan Emanuel Johansson, om uppväxten i Gottsunda, i boken ”Så var det med det” (Volante, 2023). Att hans morfar hade romska rötter var till klar fördel.

Det betyder naturligtvis inte att etniska svenskar skulle vara mest drabbade av rasism överlag. Det vore ett befängt antagande. Men det betyder att det kan se olika ut.

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) meddelade nyligen att en ny handlingsplan mot rasism är på gång och hon konstaterar att man inte ska behöva tolerera angrepp vare sig man är svensk eller tillhör en annan grupp. Det borde ses som en självklar utgångspunkt, och inte som en höger- vänsterfråga.

Framför allt borde fokus riktas mot offren för rasism och rasistiskt motiverade brott. Rasismen gör inte mindre ont för att man, eller ens plågoandar, råkar ha en viss nationalitet eller hudfärg.

GAIA – GUD

 

Bloggat om GAIA

Wiki om GAIA

Oavsett vad "genierna hävdar att de vet om Jordens inre

så är det enbart hypoteser utan vetenskapliga belägg!

Det djupaste borrhålet på Joden är drygt 12 kilometer

och Jordens diameter är cirka 12750 kilometer

"Jag hade en gång en dröm"

För många år sedan under min sökande och ifrågasättande period hade jag en dröm som satt kvar länge efter att jag vaknade. Jag försökte minnas allt och skrev ned det så gott jag kunde. Så här blev det.

Hej människa, det är Gud som talar.

Det är på tiden att du får veta några viktiga detaljer om mig.

För det första får du göra precis vad du vill av ditt liv. Jag kommer inte att straffa dig, men jag hoppas att dina medmänniskor isolerar dig om du skadar dem.

För det andra, är du inte min avbild. Du påminner inte ens om mig.

Jag har ingen form, jag bara är.

För det tredje, har jag inga krav på dig. Om du vill be till mig, är det upp till dig om du mår bra av det.

Det finns inga böcker som återger mina ord och min vilja. Allt sådant är människors påhitt efter tankar om mig!

Det finns många böcker som har skrivits efter inspiration av tankar om mig, men ingen av dem är trovärdig och två av dem, Bibeln och Koranen har orsakat enorma mänskliga lidanden, bara för att enfaldiga människor har tolkat texterna som uppmaningar till våld och förtryck.

Jag vet att en del av er tror att jag bara lyssnar på arabiska böner. Andra tror att man måste be på latin. En del människor tror att jag kräver en massa löjliga bugningar och gester i samband med bönen samt att denna ska föregås av ett krångligt och bisarrt tvättningsschema. Många av de människorna är jag lite sur på. De använder mitt namn i onda syften. Det känns inte bra ska du veta.

Jag bryr mig inte om hur du ber. Visst är det trevligt att vara tillbedd, men dina böner ger dig inga förmåner. Det kan också vara bra att veta.

Vill du veta vad jag gör?

Jag administrerar livet. Allt liv!

Allt liv har samma värde för mig. Det kan vara bra att känna till. Du är inte mera värd för mig än en fästing eller en människoätande haj. Du är inte mera värd för mig än en grankotte. En av dina bakterier har samma värde för mig som hela du har.

Tänk på det människa!

Ni har så många och onödiga namn på era religiösa samfund. Det systemet borde ni skrota. Det skapar bara konflikter.

Kristna sekter som den i Knutby, amerikanska tokkristna och islam, är bara några av alla exempel på slöseri med tankekraft.

Jesus Josefsson från Nasaret var inte mitt enfödda barn. Han var ett av alla mina barn och dit räknas alla organiska enheter. Jag talade inte mera genom honom än genom någon annan. Han blev dock en god symbol för goda krafter och det räcker långt.

Beduinen Muhammed hade inget uppdrag från mig att föra min talan bland er. Han hade enbart maktsyften med sina utspel och det gäller de flesta religiösa ledare. De bryr sig inte om mig, men det värsta är att de bryr sig inte om dig heller.

De vill bara ha makt.

Det har funnits många bland er som har kommit ganska nära när ni har tänkt på mig men få har kunnat beskriva tankarna i tryckta ord och det är väl inte så konstigt. Jag finns ju inte, sett ur ett mänskligt perspektiv. Alltså finns det inte ord som kan beskriva mig.

Jag bara är.

För nästan fyrahundra år sedan enligt din tideräkning (för mig finns inte tiden), levde en klok holländare som hette Baruch Spinoza. Liksom du, tänkte han ofta på mig och han skrev en del bra saker om sina tankar och kallade sin gudsupplevelse för panteism. Det tycker jag om. Tänk på det du!

Visstja - Djävulen hälsar att han inte heller finns!

Pride

HBTQ-stödet för Hamas är bisarrt
Publicerad 19 apr 2024

Det är svårt att förstå hur de som har mest att förlora på ett islamistiskt samhälle anammar Hamas propaganda utan eftertanke, skriver Magnus Norell.

Hamas är absolut inte intresserade av någon självständig palestinsk stat vid sidan av Israel. Inte heller vill de ha en stat där västerländska normer om jämlikhet och acceptans för sexuella olikheter gäller, skriver debattören.

Sedan Hamas attack på Israel – där det huvudsakliga syftet var att så brutalt som möjligt döda civila och ta gisslan – har en tsunami av antisemitism svept fram över delar av västvärlden.

Detta har tagit sig många uttryck och några av det mest bisarra är de öppna uttryck för stöd för terrorrörelsen Hamas som kommit från HBTQ-grupper och andra som säger sig vara för jämlikhet mellan könen.

Detta blir än mer osmakligt eftersom de sexuella övergreppen under attacken den 7/10 var så utbredda och även filmades av förövarna själva.

Ett exempel är Queers for Palestine som i demonstrationer hyllat Hamas ”motstånd” mot Israel även efter Hamas massaker på judar 7/10/23.

Andra exempel är från Tyskland – där HBTQ-grupper varit med och organiserat demonstrationer till stöd för Hamas på Gaza, tillsammans med det terrorstämplade PFLP:s utländska gren Samidoun – och USA där events på till exempel Columbia University och i Washington inkluderade HBTQ-grupper, både som medarrangörer och deltagare.

Hamas är absolut inte intresserade av någon självständig palestinsk stat vid sidan av Israel.

Gemensamt för dessa exempel är stöd för Hamas (som oftast blir synonymt med ALLA palestinier) och en uttalad vilja att Israel ska förintas.

Det är på rak arm svårt att hitta en organisation som slår Hamas när det gäller diskriminering, direkt våld och andra former av hot mot sexuella minoriteter. Sexuellt beteende utanför det traditionella avvisas helt och individer som upptäckts har fängslats, misshandlats och dödats.

Det kan i sammanhanget vara värt att påminna om att en hel del individer med en annan sexuell läggning än den mest förekommande, har fått sin tillflykt i det demokratiska Israel. Något som möjligen också kunde förmå de HBTQ-knutna grupperna att tänka till innan de stämmer in i den islamistiska hatkören mot Israel.

Detta är inget unikt för Hamas i och för sig. Alla andra islamistiska rörelser har samma grundläggande syn på kvinnlig frigörelse och vad som ses som avvikande sexuellt beteende.

Duperas av islamister

Så hur kommer det sig då att det under hela den tid som kriget pågått, det från tid till annan, i synnerhet i sociala medier, dyker upp upprop till stöd för Hamas och mot Israel från grupper som betecknar sig som HBTQ?

Ett skäl kan vara att det narrativ som satt sig redan från början, utmålade Israel som den ”onde” och som anklagades för övergrepp. Som sagt, antisemitismen fanns där redan och behövde inte mycket för att komma upp till ytan. Det blev därmed enkelt för många att hänga på och utan att reflektera alltför mycket, sälla sig till kören av fördömande.

Sedan finns det självklart vänsterorganisationer som sedan det kalla kriget allierat sig med palestinska grupper, i och för sig utan att alltför noga ha satt sig in i skillnader mellan olika delar av den palestinska rörelsen. Att flera av dessa vänsterorganisationer sedan lättvindigt låtit sig duperas av islamister är intressant och blir förhoppningsvis föremål för framtida studier.

Men det förklarar inte hur just de som skulle ha mest att förlora (inklusive sina liv!) på ett islamistiskt samhälle, med så lite eftertanke, anammar Hamas propaganda.

Det är naturligtvis inga problem med att säga sig vilja ha fred och ett självständigt Palestina vid sidan om Israel. Men hur det går till spelar roll.

Hamas är absolut inte intresserade av någon självständig palestinsk stat vid sidan av Israel. Inte heller vill de ha en stat där västerländska normer om jämlikhet och acceptans för sexuella olikheter gäller – och självklart är alla former av sexuella minoriteter förbjudna – och man motsätter sig absolut alla liberala demokratiska värden.

Tvärtom eftersträvas folkmord på judar och att Israel förintas. Inget av detta är okänt. Hamas har aldrig gjort någon hemlighet av sina mål.

Att i det läget tåga med sina regnbågsflaggor tillsammans med Hamasaktivister och andra som kräver Israels undergång, mord på judar och motsätter sig alla former av demokratiska rättigheter, inklusive sådana för kvinnor och sexuella minoriteter, borde åtminstone stämma till eftertanke.

Av Magnus Norell
forskare med inriktning mot terrorism, Mellanöstern och demokratifrågor

Hamasanhängarna och Malmö Pride

Efter påtryckningar från islamistvurmande krafter har allt fler artister börjat hoppa av Eurovision. Nu handlar det förstås inte om några storheter, utan om högst mediokra artister som Dotter och Titiyo, men det är uppenbart att den moraliska kompassen är en smula skev. Mest skev är den ändå hos ledningen för Malmö Pride, om det nu är så att de väljer att hoppa av för att de tar avstånd från Israel.

Nu har jag faktiskt inte läst någonstans (förutom på sociala medier där folk spekulerar ivrigt) att det är på grund av Israels medverkan som Malmö Pride drar sig ur. Men deras avhopp nämns hela tiden i samband med andras avhopp, så det är lätt att tro det. Och om det är så – om Malmö Pride tar avstånd från Israel – så är det något som är väldigt, väldigt sjukt med Prides värdegrund. Hur kan Pride-rörelsen ta avstånd från den enda stat i Mellanöstern där hbtqia-personer kan leva i fred och vara sig själva, och istället stödja Gaza, där en majoritet av befolkningen stödjer en regim som är känd för att kasta homosexuella utför höghustak?

Det är fullkomligt obegripligt, totalt självdestruktivt och ungefär lika intelligent som det skulle vara om en kyckling demonstrerade till förmån för Kronfågel.

Och vad är, i så fall, nästa steg? Att försöka arrangera en Pride-festival i Gaza eller Iran? Lycka till med det.

Om Malmö Pride istället hoppar av Eurovision för att de skräms av BDS-rörelsen och de andra Hamasanhängarna som hotar och hatar har jag dock en viss förståelse för beslutet. De här rörelserna erkänner öppet att de utsätter alla inblandade i Eurovision för påtryckningar och vem vet hur långt de kan gå med allt sitt hat? Hur lång tid tar det innan de tröttnar på att ordbajsa på sociala medier och istället manifesterar hatet med våld? Även om det kanske är judar som är prio ett på deras hatlista kommer inte hbtqia-personer långt efter.

Hatet har dock ingenting med omsorg om Gaza att göra, som de gärna vill låta påskina. Det handlar om antisemitism och inget annat. Annars skulle dessa människor ta avstånd från Hamas. Men det gör de inte. Faktum är att de så kallade ”Palestinavännerna” har för vana att faktiskt bua ut politiker och andra som tar avstånd från terrororganisationen Hamas, trots att Hamas startade kriget och utan att blinka offrar både kvinnor och barn och andra civila.

Det är raka motsatsen till omsorg om Gaza och palestinierna. Hade terrorkräken i Hamas velat sitt folks bästa hade de viftat med vit flagg, överlämnat gisslan och tagit sin medicin. Och hade ”Palestinavännerna” i Sverige brytt sig det minsta om barnen i Gaza hade de krävt Hamas omedelbara kapitulation.

Hur det kommer att gå när Eurovision går av stapeln kan ingen veta idag. Men risken finns att det blir total katastrof, med lidande och till och med död som följd. Att det hela arrangeras i Malmö, en stad där antisemitismen frodats i decennier – sen Ilmar Reepalus tid och kanske ännu längre – gör inte saken bättre.

Värst av allt är att SVT och Malmö stad har gått in i det här med öppna ögon. De vet mycket väl att Malmö är en av Sveriges mest islamistiska och västfientliga städer, men envisas med att presentera staden som en färgstark smältdegel där alla kulturer får ta plats. Men det är bara en fåfäng dröm, född av ideologiskt drivna politiker som inte ens idag, trots alla uppenbara bevis, vill erkänna att den där mångfalden de värderar så högt har visat sig vara total enfald.