Malmö

Ungefär en fjärdedel av Malmö stads intäkter kommer från det kommunala utjämningssystemet, som staten har beslutat om. Detta system är utformat för att säkerställa att alla invånare i Sverige får likvärdig kommunal service oavsett var de bor. Kommunerna har olika förutsättningar, och utjämningssystemet hjälper till att balansera dessa skillnader.

Ungefär en fjärdedel av Malmö stads intäkter kommer från det kommunala utjämningssystemet som staten beslutat om. Hur mycket Malmö stad får beror på Malmöbornas inkomster och behov, faktorer som kommunen har svårt att göra något åt. Bidraget påverkas inte av hur Malmö stad sköter ekonomin.

Kommunerna har ansvar för bland annat vård, skola och omsorg samt bostadsplanering och infrastruktur. Staten vill att alla invånare i Sverige ska få samma kommunala service oavsett var i landet man bor. Men kommunerna har väldigt olika förutsättningar, därför har staten beslutat om kommunala utjämningssytemet.


Så mycket får Malmö

Ett fåtal kommuner med hög skattekraft betalar in till systemet, nästan alla kommuner får ersättning från det. För Malmö stads del handlar det om cirka 17 800 kronor per invånare år 2023, och 126 kommuner får mer i bidrag per invånare. Eftersom Malmö har en stor befolkning får Malmö stad 6,3 miljarder kronor totalt, det är mest i landet. Göteborg kommer på andra plats.


Största delen finansieras av staten

Det finns flera olika delar av utjämningssystemet. En del består av inkomstutjämningen. Den har att göra med skattekraften i kommunen som påverkas av invånarnas inkomster. Av de 6,3 miljarder kronor Malmö stad får 2023 kommer cirka 80 procent från inkomstutjämningen. Den finansieras till största delen av staten. Under 2023 betalar staten cirka 95 miljarder kronor i inkomstutjämningsbidrag till 275 av 290 kommuner. De få kommuner med hög skattekraft som betalar in till systemet står för cirka 12 miljarder kronor.





Sverige kan lära mycket av Malmös långfinger.
Vad vill politikerna göra åt rika svenskar som inte vill beblanda sig?
Somar Al Naher

Jag befinner mig i skrivande stund i Malmö och undrar: Stockholm, vad hindrar dig från att vara som Malmö?

Gräset är grönare på andra sidan. Malmö välkomnade mig på bästa kungliga vis: redan efter fem minuter på Möllan får jag syn på en stor skylt som bär mitt namn. Nej, det var inte malmöbor som stod på rad och gjorde honnör när jag klev av tåget och sa att jag var deras sista hopp. Skylten tillhör en livsmedelsbutik och ”Somar” betyder sumer på arabiska, som syftar på gamla Mesopotamien. I butiken köper jag japansk mispel och butiksägaren säger ”min affär är din affär” på irakisk dialekt.

Malmö är som ett enda levande fuck you till alla politiker som hatar mångfald och aldrig säger ett enda positivt ord om invandring.

Här stoltserar man med sina 186 nationaliteter och har något de kallar för malmöandan, som symboliserar en gemenskap, ett ”vi”. Något liknande skulle inte komma på tal i huvudstaden. Vem skulle säga ”stockholmsandan”? Det går inte för det låter som något Djurgårdssupportrar skulle ha hittat på. Nej, i Stockholm ska man tänka på sig själv och göra ”karriär”, till och med på bostadsmarknaden.

De rika flyttar in i centrala Stockholm, arbetare flyttar ut. Inte ens småbutiker och kaféer har råd att vara kvar i smeten. I stället är det andefattiga kafékedjor som brer ut sig, likt invasiva arter.

I Malmö är priserna fortfarande rimliga, man kan ta en kaffe utan att bli ruinerad. Och falafel och kebab finns runt varje gatuhörn. Bra falafel dessutom, krispig serverad med mycket persilja och sås. I Stockholm hatar rika sås, speciellt kebabsås. Minns ni det absurda grälet om matstället Midan? Mellanösternrestaurangen som ligger i dyra Hornsbergs strand hamnade i rätten 2019 efter att personer som köpt lägenhet i kvarteret inte tyckte det skulle finnas kebab där. Bostadsrättsföreningen försökte vräka stället och fallet gick till rätten.

En kvinna sa till tidningen: ”Vi tycker att vi har rättigheter när vi köpt dyra lägenheter”. Den meningen sammanfattar allt. I Stockholm har många blivit så rika att de tycker att de äger staden, inte bara sin lägenhet. Och de här människorna tråkar ut oss andra, de suger musten ur platsen, gör den själlös.

Konflikten om Midan symboliserar allt som är fel med Stockholm. Här skäms man över sin kebab, vill stuva undan den, medan man i Malmö är stolt över den.

Politiker – från sossar till sverigedemokrater – riktar udden mot invandraren. Men vad vill politiker göra åt rika svenskar som inte vill beblanda sig? Som sätter krokben för människor som vill komma in i samhället?

Stockholm, nej Sverige, har mycket att lära av Malmös långfinger.

Arga Andersson

Jag undrar om Arga Andersson också får de här bilderna och om det är en delanledning till att hon aldrig pudlar efter sina grova klavertramp.

Om att vara finansierad och inte ljuga

Veckans medialt mest dundrande meteoritnedslag var oppositionsledaren Magdalena Anderssons utfall i en DN-intervju mot youtubern och högerdebattören Henrik Jönsson. Fast var det verkligen ett ”utfall”? Nu är ju inte Magdalena Andersson här i nyhetsbrevet och kan försvara sig, men till Sveriges Radios P1 Morgon sa hon i fredags att hon bara säger att hon tycker att ”det är viktigt att när man vidarebefordrar information också har koll på vad som är grunden till det”.

Nja, hon sa ju lite mer än så. Inramningen för hela intervjun var det kommande EU-valet och även presidentvalet i höst i USA. Det blir också ”ett superår för dem som vill sprida desinformation och dold propaganda” sa Andersson och varnade för rysk inblandning i valrörelser här i Europa. Sen kom plötsligt Henrik Jönssons namn upp. ”Vem finansierar honom” frågade Magdalena Andersson. Och det är här som något relativt ovanligt återges i DN-artikeln. Partiledarens pressekreterare Mirjam Kontio, som sitter med under hela intervjun, fyller i sin chefs ord: ”För att sprida hatpropaganda mot oss och Magda.”

Som Kvartals trogna publik vet är Henrik Jönsson återkommande deltagare i podden ”Veckopanelen” sedan flera år, och även om han ofta är skoningslös i sin kritik mot både regeringar och enskilda partier så är det knappast ordet ”hat” som kännetecknar hans argumentationsstil. Tvärtom drar han ständigt en lans för ett anständigt samtalsklimat. Eller som han alltid avslutar sina videokrönikor: ”Kom ihåg att alltid vara artig när ni kommenterar. Jag accepterar inte aggression, personpåhopp eller rasism i mina idédrivna kommentarsfält.”

Att beskriva kritik som ”hat” har tyvärr blivit normaliserat på senare år, och lika ofta paras det ihop med det bekväma ordparet ”hat och hot”. Sådär ja, plötsligt tillades ett potentiellt brott – alltså olaga hot. Nå, den här sjukan tycks ha drabbat de flesta politiska partier.

Tillbaka till intervjun med oppositionsledaren. Kritiken mot att hon misstänkliggör en enskild debattör har varit hård och även kommit från de egna leden. Exempelvis skrev S-statsvetaren Ulf Bjereld på X att ”komma med svårtolkade antydningar utan att ha belägg skadar det politiska samtalet.” Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson, som knappast har något till övers för högerdebattörer i allmänhet, bedömde att Magdalena Andersson inte verkar fatta något om internet. Henrik Jönsson själv skriver i Expressen att det är ”rätt obehagligt att bli ihopkletad med ryska troll och beskriven som en producent av hatpropaganda med suspekt finansiering”. Samtidigt ledde det luddiga misstänkliggörandet från Magdalena Andersson till att Swishbidragen till Jönsson strömmade in i tidigare oskådad omfattning, som Kvartals Louise Lennartsson beskrev i en artikel i fredags.

Men DN-intervjun, som gjordes av politiska reportern Lina Lund, fick efter några timmar en ny dimension när Aftonbladet i en uppföljande text på torsdagskvällen frågade Anderssons pressekreterare Mirjam Kontio om uttalandena som rörde Henrik Jönsson. Pressekreteraren ville egentligen inte säga något om det: ”Nej, det är ointressant. Det här skulle handla om EU och sedan fick hon frågan från reportern om Henrik Jönsson.” Den socialdemokratiska partiledarens länk till medierna hävdar här alltså att det var Lina Lunds initiativ att föra Henrik Jönsson på tal och inte partiledarens. Men Lund tillbakavisade rätt snart den versionen och beskrev det som att Magdalena Andersson ”på eget bevåg” hade kommit in på Henrik Jönsson.

Ännu en dimension fick detta när Kontios ord i artikeln under ett antal timmar hade strukits. På morgonen lades orden tillbaka. Aftonbladets biträdande redaktionschef förklarade i Expressen: ”Det uppstod en diskussion med S presstab och sen behövde vi kolla en grej”.

Det här kan kanske betecknas som småttigheter. Många ser det möjligen så, men i så fall vill jag meddela avvikande mening. Vilken trovärdighet har en pressekreterare om denna ljuger för journalister? Vad betyder det för det offentliga samtalet om lögn blir ett sanktionerat redskap för att uppnå den mest gynnsamma bilden av ett politiskt parti och dess ledare?

”Min ledarskapsfilosofi är ganska enkel”, har Magdalena Andersson sagt flera gånger på senare tid – huvudsakligen i samband med den egna hanteringen av nu S-avhoppade riksdagsledamoten Jamal El-Haj. ”Vi är alla människor och kan göra misstag. Men om det sker vid upprepade tillfällen kommer man till en punkt där förtroendet är brutet.”

Att ge en felaktig information, kanske på kvällstid efter en stressig arbetsdag till en nyhetsreporter är att betrakta som ett misstag. Och misstag, fast inte hur många som helst, kan alltså förlåtas. Men pressekreteraren Mirjam Kontio har inte medgett att det här var ett misstag. Den osanna uppgiften har inte erkänts som osann, inte av Magdalena Andersson heller. Och ingen ursäkt har kommit från partiledarens kansli – vare sig till Henrik Jönsson eller till DN-reportern. I en annan Kvartal-artikel av Petter Ljunggren framgår det att Dagens Nyheter önskar att Magdalena Anderssons pressekreterare ska pudla.

Men kan jag då vara säker på att uppgiften om att det skulle ha varit Lina Lund som tog upp Jönssons namn är osann? Ja, jag menar att den skildring som kommer från Dagens Nyheter om intervjun – i kombination med att vissa delar av reporterns ljudinspelning har publicerats i podden Älskade politik – är tillräckliga belägg för att komma fram till att Lina Lunds version är den riktiga. Statsministerns ”pressis” står för den icke-sanna versionen.

Denna historia dryftas förstås i senaste Veckopanelen. Min kollega Magnus Thorén hade sällskap av paneltrion Gunnar Wetterberg, Kajsa Dovstad och Thomas Gür.

När jag skriver dessa rader, strax efter lunch på lördagseftermiddagen, finns inte tillstymmelse till pudel eller rättelse från S-ledarens kansli. För ett par veckor sedan stod Magdalena Andersson på Luleå tekniska universitet och föreläste om vad som kännetecknar en bra beslutsfattare. ”Tala sanning – även när det kostar på” var rubriken på en av hennes powerpointbilder. Oppositionsledarens slutord ska ha varit: ”Säg som det är, gör det som krävs.”


Utmärkta råd, om ni frågar mig.

Mina reflektioner.

Har Arga Andersson tappat allt?

Sossarna behöver en skademinimeringsavdelning som kan ta hand om allt elände som de fyras gäng hittar på!

När man är så övertygad om sin egen ofelbarhet som "de fyra" är, beror det sannolikt på en kognitiv störning.

De fyra verkar tro att det är skadligt för Sverige med en antisocialistisk regering men i botten ligger det sannolikt allvarliga filterproblem i omvärldsanalysen.

Lögnen (S)om verktyg

(S)torljugarna

Lögnens administratörer

Erkänn ingenting, förneka allt,

organisera en motattack

Hård intern kritik i S mot Andersson: ”Ett haveri” 16 feb 2024

För första gången sedan Magdalena Andersson tog över partiledarposten möts hon nu av utbredd intern kritik.

En rad källor i partiet beskriver angreppet på högerdebattören Henrik Jönsson som ”ett haveri”, och menar att den senaste tidens motgångar för Andersson vittnar om problem med ledarskapet.

– Jag tycker att det är fel prioritering, säger SSU-basen Lisa Nåbo förbundsordförande SSU.

Reaktionerna har varit många och starka efter att Magdalena Andersson i intervjun med Dagens Nyheter gick till hårt angrepp mot högerdebattören Henrik Jönsson, som driver en populär Youtubekanal.

– Vem finansierar honom, frågade hon i intervjun, som i övrigt till stor del handlade om ryska påverkansoperationer.

Magdalena Anderssons pressekreterare Mirjam Kontio gjorde i samma intervju klart att det handlade om ”hatpropaganda” mot Socialdemokraterna och Magdalena Andersson.

Kritiken från höger har varit massiv. Men även en lång rad opinionsbildare till vänster har dömt ut Anderssons utspel.

Expressen kan nu rapportera att det även finns en utbredd kritik internt inom Socialdemokraterna. Flera beskriver utspelet som ”olyckligt”, medan andra går längre och kallar det för ”ett haveri”.

Att kritik från centrala företrädare framförs på det sättet är ovanligt inom S – och nytt sedan Magdalena Andersson tog över partiledarposten för drygt två år sedan.

Det finns i partiet en viss förståelse för att frågan om finansieringen av den här typen av opinionsbildning, som ofta har udden riktad mot Socialdemokraterna, lyfts. Men det ska inte göras av Magdalena Andersson och på det sätt som sker här, menar man. Hon ska inte ge sig ner i gyttjan, som det beskrivs.

– Vi behöver en Magda som agerar som en statsminister, säger en central företrädare.

Att utspelet dessutom styr debatten bort från sakfrågor och regeringens pressade läge när det kommer till inte minst sjukvården gör utspelet ännu mer obegripligt för många.

– Man tar sig för pannan, säger en källa.

SSU:s ordförande Lisa Nåbo stämmer in i kritiken.

– Jag tycker att det är tråkigt att vi hela tiden hamnar i en kulturdebatt i stället för att prata om sakpolitiken, säger hon.

Det är fel av Andersson att ge sig in i den här diskussionen?

– Jag tycker att det är fel prioritering. Den kan ju vara en diskussion som är värd att ha men jag tycker inte att den är den viktigaste diskussionen att ta nu, säger hon.

Kritiken kommer efter några riktigt motiga veckor för partiet, med petningen av den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten Jamal El-Haj, som numera är politisk vilde i riksdagen.

Det som gjorde den affären känslig för partiet var just Magdalena Anderssons roll. Att hon valde att gå i god och hålla ett känslomässigt brandtal för El-Haj, trots att han gått emot partiet och deltagit på en ifrågasatt Palestinakonferens förra året.

”Brister” i Anderssons stab

Lisa Nåbo menar att SSU själva hade agerat tuffare om det varit en av deras medlemmar som agerade som Jamal El-Haj gjorde.

– Jag har svårt att se att en av mina medlemmar hade kunnat sitta kvar så länge som han gjorde, säger hon.

– Med facit i hand är det klart att man skulle gjort det här tidigare, säger Nåbo om petningen.

Kriserna som inträffat under senare tid får en del att peka på brister i Anderssons stab. Att hon omger sig av fel personer.

Kritiken kommer också i ett läge där Magdalena Anderssons förtroende vänt nedåt något, och partiets opinionssiffror likaså – även om S alltjämt ligger på höga nivåer långt över valresultatet.

Och även om Magdalena Andersson nu för första gången ifrågasätts mer öppet internt, är stödet för henne alltjämt massivt, och ingen går så långt som att ifrågasätta hennes ställning som partiledare.


Expressen söker Magdalena Andersson för en kommentar.

Magda måste kväva sin inre Donald Trump

Vad håller Magdalena Anderssons socialdemokrati på med? Attacken på debattören Henrik Jönsson är ovärdig ett seriöst parti.

Magdalena Andersson uppmanar i en intervju med DN regeringen att vidta åtgärder för att minska risken för desinformation i samband med sommarens EU-val.

Det borde vara värt beröm. 

Desinformation, lögner, rykten och manipulationer med hjälp av AI är sannerligen ett stort hot mot demokratin. Medvetenheten hos allmänheten måste öka, och det behövs strategier för att hantera den typen av påverkansförsök.

Men i stället gör sig S-ledaren till en del av problemet. I sin redan famösa intervju i Dagens Nyheter kan hon inte motstå frestelsen att komma med löskokta spekulationer om den fristående debattören Henrik Jönsson. Spekulationer som slog ner som en bomb på torsdagskvällen, och har mött hård och välförtjänst kritik från både höger och vänster.

Henrik Jönsson, som ofta kritiserar Socialdemokraterna, är främst känd från Youtube, men har även varit inhoppad parhäst till Daniel Suhonen i SVT. Enligt egen utsago finansierar han sina klipp med hjälp av Swish-donationer, främst från privatpersoner. Till saken hör att han redan gjort sig en stor kova som entreprenör.

Detta verkar Andersson inte ha en aning om. Hon frågar sig vem som finansierar Jönsson. Och hennes pressekreterare, Mirjam Kontio, inflikar: ”...för att sprida hatpropaganda mot oss och Magda”.

Att en del av grejen med Youtube, Swish, ja hela internet är att trösklarna sänks, så att vem som helst kan skapa debattvideor, verkar dessutom ha gått den före detta statsministern förbi.

Nu tycks det råda full panik hos Socialdemokraterna.

Magdalena Anderssons upprepade undringar om hur Jönsson finansierar sin verksamhet är oerhört insinuanta och är ett påhopp på en enskild debattör som borde vara ovärdigt en en socialdemokratisk partiledare.

Det är illa att Magdalena Andersson, som alltså vill varna för desinformation och rykten, själv ägnar sig åt halvkvädna visor och blinkningar. Rena trumpismer, kort sagt.

Men helt förvånande är det inte. Hotet mot demokratin har varit en källa som S-ledaren, och hennes parti, länge har öst ur för att krydda sin retorik och kritik mot regeringen Kristersson. I princip den enda källan. Ta exempelvis DN-debattartikeln där Tidöregeringen kallades för ”SD:s högerregim.” 

Nu tycks det råda full panik hos Socialdemokraterna. Partiets presstab har tydligen tryckt på Aftonbladet för att tidningen skulle ta bort ett citat av pressekreterare Mirjam Kontio, där hon hävdar att det var den intervjuande DN-journalisten Lina Lund som tog upp ämnet Jönsson, inte Magdalena Andersson. På Twitter menar Lund tvärtom att det var Andersson själv som tog upp det.

Citatet i Aftonbladet togs bort, men återkom. 

På vilket sätt ett sådant beteende främjar det offentliga samtalet och demokratin kan man sannerligen fråga sig.

Magdalena Andersson är inte någon kuf och inte någon grälsjuk lokalpolitiker. Hon är ledare för Sveriges största parti och en före detta statsminister. Hon måste skärpa sig.

Magdalena Andersson sätter partiet före landet

Magdalena Andersson har satt sin trovärdighet som oppositionsledare på spel.

Det är en olycka för Sverige.

Oppositionsledaren har en viktig roll att spela i en demokrati. Det är dennes uppgift att kritisera den sittande regeringen, nagelfara dess utspel och erbjuda politiska alternativ.

En skicklig oppositionsledare kan påverka landets politiska inriktning i nästan lika hög grad som regeringschefen.

Att kritiken av regeringen stundtals går till överdrift är en del av spelet – det parti som aldrig gjort en omotiverad KU-anmälan kan kasta första stenen.

Efter flytten från Sagerska huset i höstas fann sig Magdalena Andersson förvånansvärt snabbt i rollen som oppositionens härförare. Visst har regeringsunderlaget många gånger bjudit på öppet mål, som i fallen med det brutna vallöftet om elstödet, de obegripliga beskeden om klimatmålen och Björn Söders labila twittrande.

Men S-ledaren har också haft vett att sätta sina chanser. Om den borgerliga regeringen hade mött en lika stukad socialdemokrati som statsminister Fredrik Reinfeldt gjorde både 2006 och 2010 skulle opinionssiffrorna förmodligen sett betydligt bättre ut. 

Magdalena Andersson har – med vissa överord i Nato-frågan som undantag – alltså skickligt skött sin roll som oppositionsledare.

Tills alldeles nyligen.

DN beskrev i veckan hur Magdalena Andersson har rest till Washington för att lära sig mer om hur amerikanska strateger bekämpat Trump. Målet är att vässa attackerna mot Tidöpartierna.

Ett av råden löd: ”Du måste definiera din motståndare för väljarna innan de definierar dig.”

S-ledaren är uppenbarligen en läraktig elev. Förra helgen gick hon till våldsamt angrepp på sina politiska motståndare på DN:s debattsida.

Regeringen hotar Sveriges själ och underminerar grunderna för demokratin, menade Magdalena Andersson och skrev: ”I stället för en traditionell regering har vi en högerregim styrd av sverigedemokrater” vars drömmar om ”totalitarism börjar ta form.”

Regim är ett uttryck som vanligen används om odemokratiska styren. Och målbilden för denna regim skulle alltså inte vara Ungern – vilket Magdalena Andersson tidigare antytt – utan något ännu värre. Det är ju styren som de i Nordkorea och Eritrea som brukar betecknas som totalitära.  

Anklagelseakten på DN Debatt var inget enskilt övertramp. Plötsligt tycker Magdalena Andersson och andra ledande socialdemokrater sig se ett hot mot demokratin i snart sagt varje handling från regeringen.

Det extremt höga tonläget och den totala bristen på proportioner hade varit komiska om det inte vore för att avsändaren är Sveriges största parti. Magdalena Andersson skadar tilliten till det demokratiska system som hon säger sig vilja värna.

I SVT:s partiledardebatt anklagade Magdalena Andersson sina motståndare för att följa Viktor Orbáns exempel.

Det verkar ha varit regeringens planer på att förbjuda partier från att driva lotteriverksamhet som verkligen fått Socialdemokraterna att skruva upp retoriken. Ett förbud skulle slå rakt i hjärtat mot de socialdemokratiska finanserna, partiet drar in omkring 26 miljoner kronor i vinst årligen.

Det kan finnas skäl att se över de allmännyttiga lotteriernas privilegier, som skattebefrielsen och möjligheten att sälja lotter på kredit. De många skandalerna kring A-lotterierna visar att det inte bara är kommersiella spelbolag som är en fara för konsumenterna.

Men det är illa att rikta lagstiftning direkt mot en politisk motståndare och med det uttalade syftet att minska dess intäkter. Det borde en borgerlig regering inte ägna sig åt.

Samtidigt vore det klädsamt om S kunde erkänna att man genom åren faktiskt använt sitt politiska inflytande för att främja de egna finanserna. Ur ett demokratiskt perspektiv är det nästan lika illa.

Att detta har skett är inget påhitt av borgerliga debattörer.

”Den socialdemokratiska regeringen utnyttjar statens makt för att gynna egna partipolitiska intressen”, skrev exempelvis den förre finansministern Kjell-Olof Feldt, S, år 2001.

Bakgrunden var att regeringen hade gett sitt eget lotteri tillstånd för nätspel, men nobbat ansökningarna från Barncancerfonden och Världsnaturfonden. Det var möjligen inte arbetarrörelsens allra största stund.

När Ardalan Shekarabi var statsråd med ansvar för spelfrågor drev han också igenom flera undantag för allmännyttiga lotterier som är mycket lönsamma för hans eget parti. Om S menat allvar med högtidsorden om vikten av liberal demokrati och maktdelning borde en miljöpartist förstås ha fått ta hand om den ministerportföljen.

Det är en svag taktik att försvara den egna sidans agerande genom att peka på brister hos andra. Målet kan aldrig vara att försöka uppföra sig lika illa som sin motståndare. ”Men du’rå” är ett dåligt argument.

Men när Socialdemokraterna nu tar utnämningspolitiken och styrningen av högskolorna som intäkt för att demokratin är i gungning är det ändå värt att granska hur S själv har hanterat de frågorna.

Magdalena Andersson skriker redan varg för full hals.

Utbildningsminister Mats Perssons beslut att korta mandatperioden i universitetsstyrelsen må vara klumpigt. Men Socialdemokraterna ville aldrig avpolitisera styrelserna överhuvudtaget. Och även den rödgröna regeringen fick samstämmig kritik av landets rektorer för att man naggade på lärosätens autonomi. Den lyssnade S inte på.

Sverigedemokraters tal om storstädning på myndigheterna är naturligtvis förkastligt. Men det regeringen faktiskt har gjort är att byta ut generaldirektörer när deras förordnanden går ut. Det är precis så systemet är tänkt att fungera.

Jämför det med när den rödgröna regeringen inför valet 2018 sparkade Ann-Marie Begler när hon bara suttit halva sin tid på Försäkringskassan. Det var ett verkligt angrepp på myndigheternas självständighet.

Socialdemokraterna verkar hålla sina principer högre i opposition än i regeringsställning. 

Magdalena Anderssons höga tonläge är extra allvarligt eftersom det faktiskt finns goda skäl att hålla ett öga på Sverigedemokraterna.

Det är illavarslande att Björn Söder har hotat att straffa Civil Rights Defenders med indragna bidrag, på grund av organisationens kritik mot Tidöavtalet. 

Det är allvarligt att SD-tjänstemän försöker ta reda på vilka donatorer som frivilligorganisationer har.

Och det är oroande att Sverigedemokraterna har en historia av att placera rena säkerhetsrisker i försvarsutskottet.

Men om regeringen verkligen skulle begå ett allvarligt övertramp har S-ledaren inte längre någon möjlighet att skruva upp tonläget. Hon skriker ju redan varg för full hals. 

Magdalena Andersson har därmed satt sin trovärdighet på spel och försvagat den viktiga roll som oppositionsledaren har.

Så värnar man inte Sveriges demokrati!

Arga Andersson tappar greppet

Socialdemokraternas propagandamaskineri har

ett stort behov av klarsynta omvärldsanalytiker!
Skademinimeringsavdelningen har fullt upp med
att försöka mörka Arga Andersson alla fnattiga
utbrott och islamistkampanjer.

AA:s galna utspel om Henrik Jönsson och Jamal
el-Haj kan inte ens en sovjetisk apparatnik/
apparatchik reparera så mitt förslag blir att
socialdemokraterna blixtsnabbt gör sig av med
den destruktiva kvartetten av vilsna vandaler.

Efter DN:s intervju med Magdalena Andersson har det riktats kritik mot S-ledaren för att hon lyfte fram högerdebattören Henrik Jönsson, som har en stor följarskara på Youtube, och ifrågasatte hur han finansieras.

– Vem finansierar honom?, frågar hon i intervjun.

– För att sprida hatpropaganda mot oss och Magda, inflikar pressekreteraren Mirjam Kontio, i samma artikel.

Hård kritik har kommit från både höger och vänster.

”Fick frågan från reportern”
Efter att intervjun släpptes gick Magdalena Anderssons pressekreterare Mirjam Kontio ut och sa att det var artikelförfattaren Lina Lund som fört Henrik Jönsson på tal.

– Det här skulle handla om EU och sedan fick hon frågan från reportern om Henrik Jönsson, säger hon till Aftonbladet under torsdagskvällen.

När Aftonbladet frågar om att intervjun handlar ganska mycket om vem som finansierar Henrik Jönsson, svarar Mirjam Kontio:

– De tyckte väl att det var kul.

Lina Lund har dementerat Mirjam Kontios version på plattformen X och skriver där att det är S-ledaren som först tar upp Henrik Jönsson.

– Det är verkligen anmärkningsvärt. Vi har den här intervjun på band, jag har lyssnat på den, och det är Magdalena Andersson som för Jönsson på tal. Sedan ställer DN:s reporter helt naturligt följdfrågor kring det som Andersson för fram om hans finansiering, säger Anna Åberg, redaktionschef på Dagens Nyheter.

Citaten plockades bort
Under några timmar var citaten borttagna i Aftonbladets artikel, för att sedan åter dyka upp under fredagsmorgonen.

Anledningen till att citaten plockades bort var att Socialdemokraternas presstab hörde av sig.

– Det uppstod en diskussion med S presstab och sen behövde vi kolla en grej. När vi kollat la vi tillbaka citaten igen, säger Martin Schori, biträdande redaktionschef på Aftonbladet.

Schori vill inte gå in närmre på vilken uppgift som behövde kollas.

– Nu är allt i sin ordning igen, säger han.

Expressen har sökt Mirjam Kontio.

Andersson till attack mot högerprofilen: ”Är anmärkningsvärt”

Vem finansierar Henrik Jönsson? undrar Magdalena Andersson i en DN-intervju.

Högerdebattören menar själv att han blir misstänkliggjord av S-ledaren.

”Det är anmärkningsvärt att toppolitiker ger sig på en enskild medborgare”, skriver han på X.

I en intervju med Dagens Nyheter säger Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson att det pågår en kampanj mot hennes parti.

Hon lyfter fram inlägg i sociala medier om ”Arga Andersson” – och riktar sedan fokus mot högerdebattören och youtubern Henrik Jönsson som ett exempel.

– Vem finansierar honom?, frågar hon sig flera gånger.

Under intervjun flikar även pressekreteraren Mirjam Kontio in om Jönsson:

– För att sprida hatpropaganda mot oss och Magda, säger hon.

På frågan om han sprider hatpropaganda mot Andersson säger S-ledaren:

– Nej, inte mot mig. Jag tittar inte på honom. Men mot Socialdemokraterna. Min fråga är bara vem finansierar honom? Han har ju en studio och sitter och har tid att göra det här. Var kommer pengarna ifrån?


På X ger Henrik Jönsson själv sin bild av intervjun:

”Magdalena Andersson ägnar alltså en stor del av en DN-intervju åt att misstänkliggöra min ”finansiering” — och pressekreteraren Mirjam Kontio anklagar mig för ”hatpropaganda”, skriver han och fortsätter:

”Det är anmärkningsvärt att toppolitiker ger sig på en enskild medborgare och privatperson — utan att ens underbygga sina anklagelser”.

Jönsson säger att hans finansiering består av frivilliga donationer.

”Huvudsakligen av privatpersoner som swishar. Jag uttrycker bara mina egna åsikter, och drivs uteslutande av ett autentiskt samhällsengagemang”.

Aftonbladet har varit i kontakt med Magdalena Anderssons pressekreterare Mirjam Kontio som inte vill uttala sig om intervjun.




Anderssons attack på Jönsson är obehaglig

I en DN-intervju misstänkliggör Magdalena Andersson en av den svenska högerns största opinionsbildare.

Jens Liljestrand tycker att hennes kommentar är avslöjande.

Henrik Jönsson är en av den svenska högerns mest inflytelserika debattörer. Det har han blivit – om vi nu för ett ögonblick bortser från åsikterna, som jag sällan delar – genom att i åratal ha vårdat sin youtubekanal, som i skrivande stund har 133 000 prenumeranter.

Alltid beväpnad med ett brett leende och en aura av välklädd överklass (Johannes Klenell etiketterade honom i Arbetet som det ”moderata grevelajvet”) publicerar han vecka efter vecka retoriskt skickliga kortfilmer om allt från migration och brottslighet till klimat och yttrandefrihet, alltid med udden mot S, V och MP.

Detta uppskattar förståeligt nog inte S-ledaren Magdalena Andersson. Men i stället för att argumentera i sak gör hon i en intervju i DN ett grovt övertramp när hon med insinuanta formuleringar misstänkliggör Jönssons ärende: ”Min fråga är bara vem finansierar honom? Han har ju en studio och sitter och har tid att göra det här. Var kommer pengarna ifrån?”

Det är ett oseriöst, obehagligt och häpnadsväckande inkompetent uttalande. Jönsson är knappast någon doldis, det har gjorts gott om intervjuer och reportage om honom (bland annat mitt eget från januari 2022) som visar att han för det första är ekonomiskt välbärgad efter en framgångsrik karriär som entreprenör och numera bor på landet där han har inrett en hemmastudio, för det andra får pengar via Swish från sina många tusen följare, för det tredje ger ut böcker och sätter upp scenshower som även de genererar intäkter.

Det är avslöjande att en socialdemokrat inte förstår sig på individuella initiativ.

Vet Andersson ingenting om hur modern politisk opinionsbildning fungerar? Ska hon inte gräva i vem som finansierar Ivar Arpi, Aron Flam, Jens Ganman och Carolin Dahlman också, när hon ändå är i gång? Eller webbtidningen Bulletin?

Det är avslöjande att en socialdemokrat inte förstår sig på individuella initiativ. Hade ingen i Anderssons stab kunnat informera henne om att dagens höger ofta kringgår de traditionella mediestrukturerna och vänder sig direkt till en ofta synnerligen lojal fanclub via digitala kanaler – till skillnad från vänstern, som hellre lever i symbios med bokförlag, tankesmedjor, public service och, jodå, kultursidor?

Och att stämpla en enskild individ som korrumperad och köpt är djupt ovärdigt ledaren för Sveriges största parti. Den sortens trumpismer hade man velat tro att den svenska debatten var förskonad från.


Anderssons utspel om högerdebattören


Magdalena Andersson (S) väcker frågor vem som finansierar högerdebattören Henrik Jönsson i en intervju med DN.

– Var kommer pengarna ifrån? undrar hon.

Det får Jönsson att ryta ifrån.

”Det är anmärkningsvärt att toppolitiker ger sig på en enskild medborgare och privatperson”, skriver Henrik Jönsson på X.

Det är i en intervju med Dagens Nyheter som Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson lyfter att det pågår en en kampanj mot henne och partiet på sociala medier.

Enligt Andersson framställs hon som ”ilsken och maktlysten” under temat ”Arga Andersson”.

I samma intervju misstänktliggör S-ledaren högerdebattören Henrik Jönsson, som i sina program på Youtube ofta kritiserat partiet.

– Min fråga är bara vem finansierar honom? Han har ju en studio och sitter och har tid att göra det här. Var kommer pengarna ifrån? säger Andersson till DN.

– Jag tycker det är konstigt att många som för vidare hans budskap inte undrar hur det finansieras, säger hon.

”Det är anmärkningsvärt”

Henrik Jönsson säger i sin tur till tidningen att finansieringen helt kommer från frivilliga donationer.

– Huvudsakligen från Swish. För att använda socialdemokratisk retorik är jag solidariskt finansierad av folket, säger han till DN.

Jönsson säger vidare att han ofta möts av liknande uttalanden som ”insinuerar” att han skulle vara ”finansierad på ett skumt sätt”.

På X utvecklar Henrik Jönsson sitt resonemang.

”Det är anmärkningsvärt att toppolitiker ger sig på en enskild medborgare och privatperson – utan att ens underbygga sina anklagelser. Detta visar hur otänkbart det är för vänstern att en enskild person kan skapa något på helt eget initiativ”, skriver han.

Moskéer i Sverige

Publicerad 14 feb 2024

Jamal El-Hajs älsklingsimam predikar i en moské som bekostats av Qatar. Det är problematiskt.

Jamal El-Haj hyllade imam som inte var den gåva till Sverige som han lät påskina.

Skandinaviens största moské byggs i Malmö, delvis finansierat av Qatar.

Den ultrakonservativa imam som Jamal El-Haj prisade så högt under sin kontakt med Migrationsverket är verksam i moskén Skandinaviska Wakf i Malmö.

Denna moské tog sju år att bygga och utropades till Skandinaviens största när den stod klar 2017. Hela bygget, moské och kulturcenter, tros ha kostat mellan 120 och 140 miljoner kronor. Oljediktaturen Qatar var största bidragsgivare med 30 miljoner.

Enligt trossamfundet skandinaviska Wakf, som stod bakom byggprojektet, var Qatars bidrag inget problem eftersom man skrivit i sina stadgar och kontrakt att sponsorer inte ska ha något inflytande.

Men det var ändå Qatars influgna ”viceminister för religiösa affärer” som fick klippa det symboliska bandet under invigningen, med orden:

– Å Qatars vägnar hälsar jag er alla välkomna till vår nya moské.

Såg Qatar denna investering på samma sätt som Wakf, verkligen?

I Qatar praktiseras salafism, en fundamentalistisk form av islam, och emiratet har satsat massivt på att sprida sin bokstavstrogna lära över världen. Problemet är att den i grund och botten är oförenlig med västerländskt demokratiska värderingar och samhällen.

I stället fungerar den som motor för segregation och bereder i värsta fall marken för våldsbejakande islamism.

”Alla salafister är inte jihadister, men alla jihadister är salafister”, som det står i en rapport från Försvarshögskolan.

En utredning behövs, så att Sverige inte kastar ut babyn ”tolerans och öppenhet” med badvattnet.

Det är därför av största vikt att salafismens inflytande motarbetas i Sverige.

Tyvärr är det inte enkelt i en uppkopplad värld där människor kan radikaliseras framför sin dator. Och just salafister har en mycket stor närvaro i sociala medier.

Men Sverige kan inte ignorera de lokala problem som kan uppstå när länder som Qatar och det wahhabitiska Saudiarabien finansierar svenska moskéer och kulturcenter, och på olika sätt försöker påverka dess inriktning.

Faran är stor att arenor skapas för salafistiska predikanter som kan sprida misogyna, homofoba och antisemitiska budskap, och varna sina åhörare för att låta sig integreras.

De flesta religioner är nationsöverskridande, så det är inte i och för sig inte konstigt om pengar rör sig över nationsgränser eller att församlingar stöder varandra på olika sätt. Men det finns inget skäl för Sverige att välkomna finansiering från utländska aktörer vars agenda är ett hot mot den svenska demokratin och samhällsmodellen.

Flera europeiska länder har börjat sätta upp hinder för, eller förbjudit, utländska donationer till religiösa organisationer. Att den svenska regeringen, enligt Tidöavtalet, ska utreda frågan är välkommet. Och en utredning behövs, så att Sverige inte kastar ut babyn ”tolerans och öppenhet” med badvattnet.

Kanske kan det nederländska förslaget om att enbart förbjuda utländsk finansiering från ofria länder vara en väg framåt för Sverige.

Något måste definitivt göras.

Jamal el-Haj exit

Jamal el-Haj exit!

Hajen vill sannolikt sitta kvar i riksdagen och fortsätta med sin islamistpolitik men nu lika sannolikt som partiledare för Nyans.




Citat Jimmie Åkesson:

"Magdalena Andersson, så här kan man inte bete sig som partiledare. Ljuga sig blå i flera månader för att rädda kvar en islamist, och sedan själv be honom lämna. Du vet lika bra som alla andra att ditt parti är fullkomligt nedlusat med islamister. Ska du lägga sådan här energi på varenda en så kommer du ha att göra fram till långt efter pensionen.

Jag ska vara tydlig. Du och ditt parti kommer inte undan att ni är en aktiv del av den islamistiska rörelsen i Sverige. Jamal El-Haj är inte den förste och tyvärr långt ifrån den siste socialdemokraten med tydliga kopplingar till islamism.

Vi sverigedemokrater kommer inte att spara på krafterna när det gäller att avslöja ert dubbelspel gentemot svenskarna.

Jag och mitt parti kommer att ligga på er med blåslampa till dess varenda islami(s)t har tvingats krypa fram i dagsljuset.

Det har du mitt ord på."


Ljugargänget på Sveavägen 68 insåg till sist att de hade målat in sig i hörnet och gjorde som de alltid gör när lögnerna inte fungerar; de lät någon annan svinga yxan.

 Jamal El Haj blev till slut ett sänke och fixades på samma sätt som Omar Mustafa, Nalin Baksi, Ann Sofie Hermansson och Carina Hägg.

Arga Andersson grät och spelade teater och nu gäller det att omfokusera!

Hotet från islam

Islam och kristendom har kors i sina emblem. Kors med olika innebörd.

Högerklicka och välj öppna länk i ny flik för större text.

Centerpartiets sänke

Hur ska det gå för Centerpartiet? Och vilka är det som man tänker sig ska rösta på C?

I helgen hade partiet sina kommundagar i Umeå. Det var också ettårsjubileum för Muharrem Demirok som partiledare.

Klas Hjort har skrivit en ledartext som följer med i detta nyhetsbrev. Läs den och kommentera gärna i sociala medier, oavsett om du håller med eller inte.

Han "firade" med en färsk opinionsmätning som visar att bara 5 procent – möjligen inte ens en stor majoritet av Centerpartiets väljare – har förtroende för honom. Dystra siffror.

Förra våren utnämnde Aftonbladets Lena Mellin i en sällsynt spetsig krönika Muharrem Demirok till en "loser" och Centerpartiet till ett "loser-parti".

Bakgrunden var att S och C slagit sina påsar ihop för ett utskottsinitiativ i riksdagen.

"Värdelöst att liera sig med förlorare", förklarade Lena Mellin.

I sammanvägningar av olika opinionsmätningar får Centerpartiet 4,4 procent.

Ett märkbart ras från valdresultatet 6,7 procent. Centerpartiet har tappat en tredjedel av sina väljare enligt opinionsundersökningarna.

Och frågan är vem som egentligen är den framtida väljaren för Centerpartiet?

Under Annie Lööfs självsäkra ledning var målgruppen tydligt urban, socialt medveten ("woke") medelklass som kanske inte gillade höga skatter men ville markera att man ändå tillhörde de anständiga (ett begrepp som Annie Lööf ofta återkom till i sitt partiledarskap).

Och idag då? Är det landsbygden som är framtiden för C? Inga undersökningar tyder på det.

SVT:s undersökning Valu visar att SD är partiet som växer där och att C är det parti som rasar mest.

Är det den socialt medvetna, urbana medelklassen som aldrig kan tänka sig att identifieras som "höger"?

Tveksamt om Muharrem Demirok och Centerpartiet vinner den striden med Magdalena Andersson.

Där finns också en dark horse i MP:s tidigare succéman i Stockholm Daniel Helldén.

Ska Demirok och C locka till sig gruppen muslimska invandrare? Centerpartiet har trots allt en historia av (så länge inte media uppmärksammar det) att i flera fall tolerera personer med islamistiska åsikter inom partiet.

Men i den väljargruppen finns redan Socialdemokraterna och uppstickarpartiet Partiet Nyans (som varit tydligast propalestinska av alla partier) samt i viss mån Miljöpartiet.

Muharrem Demirok kommer få en begränsad tid på sig att vända skutan. Är det han som leder Centerpartiet i nästa riksdagsval? Framtiden kommer att visa det.

Men en sak är säker. Muharrem Demirok kommer att behöva visa bättre dagsform den kommande tiden. Kan han göra som Ebba Busch som inledde med usla siffror för att sen bli en – pun intented – frälsare för KD i slutspurten i valet 2018?

Eller blir Muharrem Demirok en ny Lennart Daléus? Daléus var partiledare innan Maud Olofsson och avgick när opinionssiffrorna kretsade kring 4-5 procent.




Anderssons gåtfulla manöver
Värdelöst att liera sig med förlorare
Lena Mellin - Publicerad 2023-04-09

En av påskens gåtor är varför Magdalena Andersson slår sig ihop med en förlorare. En loser.

Jag kan inte se en enda fördel med manövern.

I måndags meddelade S-ledaren Magdalena Andersson och Centerns nybakade ordförande Muharrem Demirok att deras partier tar ett så kallat utskottsinitiativ. De vill skynda på regeringens klimatplan som är planerad till i höst.

Man kan tycka att det är ett ord i rättan tid. Regeringen har hittills inte rosat marknaden på klimatområdet. Tvärtom, bilar och stora vägar har prioriterats på bekostnad av bland annat kollektivtrafik och järnväg. Enligt regeringens egna beräkningar kommer målet om att minska utsläppen av koldioxid öka i stället för att sjunka som de ska göra enligt redan beslutade miljömål.

Men man kan också tycka att det är ett huvudlöst val av partner. Och att det saknar alla möjligheter att nå framgång.

Avsikten med utskottsinitiativ är att riksdagen ska begära saker av regeringen. Riksdagen, vars makt utgår från väljarna, är på de flesta områden överordnad regeringen - förutsatt att den samlar en majoritet.

Men i det här fallet saknas förutsättningar att vinna. Av de 17 ledamöterna i Miljö- och jordbruksutskottet tillhör fem Socialdemokraterna och en är centerpartist.

Inte ens om de lyckas locka med sig de gamla kamraterna från Januariavtalet. V och MP, nås en majoritet. De har vardera en ledamot. Det räcker inte för att vinna en omröstning om ett utskottsinitiativ med udden riktad mot regeringen.

De fyra rödgröna partierna har helt enkelt inte majoritet i riksdagen. De kommer aldrig att få som de vill under den här mandatperioden så länge inte något av de blå partierna hoppar av regeringslinjen. Och det lär de inte göra i den här frågan.

Så vad är då tanken bakom detta nederlagsdömda initiativ? Det kan vara att väcka uppmärksamhet. Att ersätta en skarpt formulerad debattartikel med något som kanske, säger kanske, väcker större uppståndelse.

Men om det var den bakomliggande tanken var det i så fall också misslyckat. It didn´t hit the headlines (nådde inte de stora rubrikerna) för att uttrycka sig som en amerikan.

Det som i stället hände var att varje politiskt intresserad person undrade varför Magdalena Andersson plötsligt lierade sig med en loser. Ett parti som var valets stora förlorare, lett av en person med svensk politiks hittills lägsta förtroendesiffror. Obegripligt.

Stödet för Socialdemokraterna ökade i valet. De kravlade sig åter över 30-procentsstrecket. Framgången har fortsatt efter valet, sannolikt mer beroende på regeringens motgångar än de egna arbetsinsatserna.

Detsamma gäller Anderssons egna förtroendesiffror. Betydligt högre än de för regeringssamarbetets axelmakter Kristersson och Åkesson.

Men nu går hon alltså i armkrok med Muharrem Demirok vars parti tappade i riksdags- , region- och kommunalvalen. Nedgången har fortsatt sedan dess. Centern har inte heller bra svar på framtidens frågor enligt väljarna. Inte på ett enda område. Ett loser-parti.

Det gäller även miljö och klimat. Tre andra partier är bäst på det enligt väljarna. Det är, i fallande ordning, MP, S och M. Ingen draghjälp där om det var det Andersson hoppades på.

Hur man än letar är operationen värdelös för Magdalena Andersson. Hon vinner inga gröna poäng. Hon vinner inte glitter och glamour för att hon fått en inspirerande partner med luft under vingarna.

Hon vinner ingenting. Om den långsiktiga tanken inte är att dra upp Centerpartiet ur dyn och göra dem till en stabil partner efter nästa val. Att kort och gott hjälpa Demirok och hans parti att komma på banan igen.

Det är inte bara långsökt. Sannolikheten för framgång är dessutom närmast obefintlig. Ett parti vinner bara kraft på egna meriter. Undantag är taktikröster på valdagen. Men att börja planera för det redan nu är att lägga kraft på fel sak.

Om Magdalena Andersson vill ha mer tyngd i miljö- och klimatfrågan än hennes eget parti kan uppbåda får hon vända sig till Miljöpartiet som har högst trovärdighet i frågan. Inte till förlorarna i Centern.



Jag är orolig över vart vårt land är på väg

Muharrem Demirok: C är nu det enda borgerliga partiet
Publicerad 2024-02-02 06.00

Tänk om vi kunde ha en samtalston som innebar att vi pratade om vilka förslag vi har, i stället för att vifta med falukorvar, frångå vallöften på löpande band eller gång på gång måla upp bilden att ”allt är invandrarnas fel”, skriver Muharrem Demirok.

Det är idag ett år sedan jag valdes till Centerpartiets partiledare, men mer än tjugo år sedan jag engagerade mig i politiken. Jag har följt samhällsutvecklingen, sett hur de politiska vindarna blåst och hur det förändrat Sverige.

Och jag är just nu orolig över vart vårt land är på väg.

När jag engagerade mig var Alliansen det stora borgerliga projektet, präglat av en gemensam framtidstro och hög reformtakt. Trots finanskrisen lyckades Alliansregeringen få fler människor i jobb, sänka skatterna och öka energiproduktionen.

Företagens villkor blev bättre och utsläppen minskade. Vi välkomnade människor på flykt och stod upp för rättsstatens principer.

Efter valet 2018 tog Centerpartiet åter igen ansvar för Sverige. Efter en svår regeringsbildningsprocess kunde Januariavtalet skrivas och politiken lutade fortsatt mot mitten.

Flera liberala reformer kom på plats, inte minst en historisk arbetsmarknadsreform som ger arbetstagare bättre möjligheter att utvecklas genom livet. Utsläppen fortsatte att minska och grunderna för en bättre integrationspolitik lades.

Tillsammans med Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har Centerpartiet tagit ansvar för Sverige framåt. Det har vi gjort i regeringsställning och genom budgetsamarbeten, och det gör vi varje dag i styren runtom i hela landet.

Innan jag valdes till partiledare var jag kommunalråd i Linköping i över ett decennium. Jag är van vid att alla partier sitter vid samma bord, lyssnar på varandra och försöker hitta lösningar. Så är det inte på riksnivå, trots att jag tror att det är vad väljarna förväntar sig.

Tänk om vi kunde ha en samtalston som innebar att vi pratade om vilka förslag vi har, i stället för att vifta med falukorvar, frångå vallöften på löpande band eller gång på gång måla upp en bild av att ”allt är invandrarnas fel”. Jag tror att Sverige hade tjänat på det. Och jag tror att fler vill gå den vägen.

Under året har jag rest runt i Sverige. Pratat med de som varje dag ställer väckarklockan, går upp och bygger Sverige starkare. De har inte gett upp. Men de förväntar sig mer.

Mitt uppdrag som partiledare handlar om just detta. Att ge svar på de problem som människor står inför, och samtidigt kunna hålla en rakryggad kurs framåt. Att inte förblindas av enkel retorik utan att se ljuset vid horisonten. Arbeta för det som bygger Sverige grönare, tryggare och friare.

Centerpartiet är nu det enda borgerliga och liberala alternativet som finns kvar.

Vi har vässat vår politik för skolan, landsbygden, klimatet och tryggheten. Presenterat vårt första stora reformpaket, Sverigelyftet, för att få tågen att gå och farbara vägar i hela landet. Vi har utvärderat och utvecklat vårt parti för att bättre kunna möta väljarna i valet 2026 och i sommarens val till Europaparlamentet.

Det finns mycket kvar att göra, men några saker är tydliga redan nu.

När regeringen visar att de inte kommer få ordning på Sverige, där levererar Centerpartiet reformer och förslag. När socialdemokrater, moderater och sverigedemokrater tävlar i vem som kan skriva om historien, där ser vi verkligheten och presenterar vägen framåt. När andra svajar om stödet till Ukraina, tvekar vi inte en sekund.

Sverige behöver fler som kämpar för just detta. En varmare liberalism som tar vårt land framåt. Politiker som tar samhällsproblem på allvar. Som ger välfärden och skolan de resurser som behövs så att alla får möjlighet att göra just sin livsresa.

Detta är min väg framåt för Centerpartiet, men framförallt för Sverige. Vilken väg väljer du?


Muharrem Demirok, partiledare Centerpartiet

Stadshotellet i Enköping akt 2D

Aktörerna i detta parodiska folklustspel är obotliga optimister som åter har sett ljuset i buskaget som en gång var platsen för ett pampigt stadshotell.

Propaganda i SR och SvT

Programledarna i svensk public service är medvetandeprogrammerade så till den grad att de inte förstår att de är lydiga lakejer för vänsterpopulismens samhällsmarodörer!

Politrukerna på Sveriges Radio och Sveriges Television förstår inte att deras egna oberoendedeklarationer är parodi!

"Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen."

Groundhog day 2/2

 

Groundhog Day 2024: Date, history, significance and all you need to know about this day//Akanksha Agnihotri Feb 01, 2024

Groundhog Day is a tradition of weather prognostication and festive celebrations. From date and history to significance, here's everything you need to know.

On Groundhog Day, our old friend the groundhog will emerge from hibernation and make a prediction about whether winter will bring more freezing weather this year. Folklore has it that if the groundhog sees his shadow, he will go back into hibernation and the freezing weather will continue for a few more weeks. If not, warmer temperatures are on the horizon. The ground squirrel, formerly known as Marmota Monax, is colloquially known as the 'woodchuck'. The names "woodchuck", "marmot", "beaver", "whistler" and even "whistle pig" are all used to refer to the same species.

Whatever its name, there is a strong belief that this small, burrowing mammal has a special connection to the second day of February and can predict the weather. In many places in the US and Canada, Groundhog Day is celebrated with an emphasis on ceremonial proclamations and good humour. Scroll down to learn more about this occasion. (Also read: World Wetlands Day 2024: Date, history and significance )

Groundhog Day, which is celebrated every year on 2 February, has its origins in ancient European customs, particularly those associated with Candlemas. On 2 February, Christians celebrated Candlemas, a festival that fell between the winter solstice and the spring equinox. It was believed throughout Europe that if Candlemas Day happened to be sunny, there would be six more weeks of winter. This custom was brought to the USA by German immigrants, where it coexisted with various cultural customs.

Groundhog Day is an important traditional celebration rooted in weather forecasting and mythology. It marks the halfway point between the spring equinox and the winter solstice. A groundhog is said to return to its burrow on this day, meaning six more weeks of winter, if it emerges from its burrow on this day and notices its shadow because the weather is clear.

On the other hand, if the weather is cloudy and he cannot see his shadow, he will stay outside, indicating an early spring. Aside from its connection to the weather, Groundhog Day has become a community phenomenon, especially in Punxsutawney, Pennsylvania, where the celebration is best known. It provides an opportunity for communities to unite in anticipation of the approach of the changing seasons and acts as a joyful celebration of them.

Hamas

 

Widar Andersson: Problem och märkligheter i terrorns och krigets spår

Sedan snart tjugo år tillbaka är Gaza en islamistisk diktatur där Hamas styr med järnhand.

Krönika 31 januari 2024

De ungefär två miljoner invånarna, mestadels palestinier som "ärvt" flyktingskapet av tidigare generationer, lever i grym fattigdom och är helt rättslösa visavi härskarna Hamas. Skall regeringen i Israel anklagas för något så är det för att man under lång tid mer eller mindre har låtit Hamas vara i fred. Ett Palestina som är splittrat ansågs vara mer värt för säkerheten och framtiden än att eliminera det muslimska brödraskapets ruggiga lokalavdelning på Gazaremsan. Sedan den 7 oktober 2023 har Israel av begripliga skäl en helt annan dagordning.

Att militärt försöka slå ut Hamas är naturligtvis helt legitimt. Vilken annan regering i världen hade gjort samma sak om långt över tusen av landets innevånare mördats i en hänsynslös terrorattack och ett stort antal människor tagits som gisslan. Förmodligen skulle nog också kändiskollektivet i Sverige - även om de tycks ridas av en ofantlig iver att ständigt göra parodi på sig själva - hålla inne med sina enfaldiga upprop under någon vecka eller två om vi här hemma hade drabbats på ett liknande sätt som israelerna.

Hamas terrordåd mot civila i Israel och deras diktaturregim i Gaza har bäring på tunga problem och märkliga företeelser även i Sverige. Allvarligast är att antisemitismen visar upp sig alltmer öppet och otäckt. Glädjedemonstrationerna i flera svenska städer efter Hamas terrordåd sände ut chockvågor i landet. När Israel sedan försvarade sig och gick till militärt anfall mot Hamas så visade det sig att det bodde flera hundra människor med svenska medborgarskap/uppehållstillstånd som nu ville ha konsulär hjälp att transporteras tillbaka till Sverige. Sveriges utrikesdepartement avråder sedan tio år tillbaka från alla resor till Gaza.

En avrådan på mycket goda grunder förstås. Då är det ju minst sagt märkligt att hundratals människor som flytt från Hamas diktatur i Gaza tycks ha skyndat tillbaka till diktaturen så fort de fått sina svenska resehandlingar. Vilket är något som borde påverka asylpolitiken framöver. Svenska Dagbladet (30/1) rapporterar om att ett tiotal av dem som begärt hjälp att komma till Sverige har "flaggats" av Säkerhetspolisen/Utrikesdepartementet. Som sig bör är mycket hemligt. Men "flaggningen" innebär att någon reshjälp inte ges. Vilket indikerar säkerhetspolitiska skäl att avstå från transporten.Med tanke på Hamas ohyggliga våldskapital känns det bra att Säpo är vaket och alert. Diktaturkramare bör om möjligt hållas på armlängds avstånd.