Nalle Puh (Winnie-the-Pooh)

 

Psykoanalys enligt 24

Nalle Puh

Vi alla minns Nalle Puh som den glömska, klumpiga men söta nallen. Enligt forskarna visar Nalle Puh däremot tydliga tecken på att han kämpar med ADHD.

Dessa tecken innefattar hans osammanhängande tankar, dåliga och virriga minne samt oplanerade livsstil.


Tiger

Av forskarna blev Tiger diagnostiserad med hyperaktivitet. Att han är extremt impulsiv och tar beslut en aningen för snabbt för sitt eget bästa tyder på just detta. Dessutom tror han att allting kretsar kring honom och att alla vill vara där just han är.


Kanin

Kanin minns vi alla som organiserad och på snudden till perfektionist. Allt måste vara på sin plats och om det inte är som Kanin vill kan han bli ettrig och stressad.

För de som lider av OCD (Obsessive Compulsive Disorder red. anm) kan detta vara en enorm igenkänningsfaktor och faktum är att forskarna kom fram till att Kanins beteende tyder på allvarlig OCD.


I-or

Lilla I-or, som ständigt gick runt med ett regnigt moln över huvudet. Tänker man efter en extra sekund är det tydligt vad det där molnet kan associeras med – att lida av depression, som I-or enligt forskarna gör.

Molnet är alltså en metafor för I-ors nedstämdhet och mående.


Nasse

Lilla Nasse minns nog de flesta som otroligt ängslig och nervös. Detta tolkas som att han lider av ständig ångest. Oförutsedda ljud och andra otäckheter får honom orolig ut i fingerspetsarna.


Ru

Kängurun Ru befinner sig enligt studien på ett autismspektrum. Att han lätt hamnar i farliga situationer, har svårt att hänga med sin omgivning och ibland gömmer sig i sin mammas pung för att ignorera allt runtom sig är alla tecken på att Ru är autistisk.


Kängu

Rus mamma Kängus mentala ohälsa är kanske inte så lätt att upptäcka för somliga. Tittar man noga kan hennes beteenden och oro för sitt barn däremot tolkas som att hon lider av social fobi.


Christopher Robin

Det är inte bara de små djuren som verkar lida av psykisk ohälsa, menar forskarna i studien. Christopher Robin har en extremt livlig fantasi och hänger dagarna in och ut med talande gosedjur.

Det kan tyda på att han lider av schizofreni, eftersom han har svårt att skilja på vad som är verkligt och inte.

Psykoanalys enligt Newsner

1. Nalle Puh

Det är ganska tydligt att Nalle Puh som många andra, kämpar med ADHD.

Hans osammanhängande tankar, oorganiserade livsstil och ständiga glömska är alla tecken som kan få en att associera med ADHD.

 

2. I-or

I-or är kanske den karaktären som är absolut tydligast. Hur många historier man än har läst om Nalle Puh och hans vänner tror jag att få kan komma på fler än fem gånger då I-or varit glad.

Han är konstant ledsen och nedstämd, och det är tydligt att han lider av en allvarlig depression.

3. Ru

Kängrus son Ru kan uppvisa tecken på en autismspektrumstörning. Ibland verkar han inte alls vara medveten om vad som pågår runt omkring honom, och han hamnar ofta i farliga situationer. Andra gånger sitter han tyst i sin mammas pung och ignorerar allt som händer runt omkring.Kan det vara så att Ru lider av autism?

4. Nasse

Nasse är även han lätt att diagnostisera, han är verkligen ett textboksexempel på någon som lider av ständig ångest. Han oroar sig för allt och plötsliga ljud och rörelser får honom genast att vilja gömma sig.

5. Kängru

En person med ett tränat öga skulle kanske säga att Kängru lider at social förbi.

Hon oroar sig hela tiden för sin son och hur hon ska överleva som ensamstående mamma i Sjumilaskogen. Om det nu är så att Ru har autism kan det vara något som förstärker hennes symtom. Det kan vara därför hon alltid vill ha Ru i närheten, eller helst av allt i sin pung.

6. Kanin

Om alla karaktärerna nu lider av psykisk ohälsa så lider Kanin definitivt av OCD, eller tvångstankar.

Allt måste ständigt vara på sin plats och han blir mycket stressad när det är oorganiserat. Han blir till och med arg när saker inte är som han tycker att de ska vara.

7. Tiger

Tiger kan aldrig sitta still och visar tydliga tecken på hyperaktivitet. Han är impulsiv och fattar ofta lite förhastade beslut. Allt kretsar kring honom och han tar för givet att alla alltid vill vara där han är.

8. Christoffer Robin

Den enda mänskliga karaktären som hänger i Sjumilaskogen är Christoffer Robin, och de enda som bor där med honom är gosedjur.

Är det någon som har en lite för livlig fantasi och dessutom lever i två världar så är det han.

Om Christoffer Robin lider av en psykisk störning så kan det mycket väl vara schizofreni.

Det behöver inte betyda att han hör och ser saker som inte finns, men att hans tankar kan mycket väl skilja sig från verkligheten.

Sharia som rättssystem

Kvinnokraft 4.0

Vem bestämmer vad sharia betyder?

av Caroline Thelning i Artikelserie / Fördjupning Publicerat den 09/02/2026

Artikel 2 i serien om sharia som norm- och rättssystem

I den här artikeln fördjupas analysen av sharia genom att rikta fokus mot tolkningsmakten. Hur fick systemet sitt praktiska innehåll? Vem har rätt att definiera vad som gäller – och varför förändrar skillnader i tolkning inte sharias grundläggande funktion som norm- och rättssystem?


Kort sammanfattning av föregående artikel

Sharia beskrevs som ett historiskt framvuxet norm- och rättssystem, skilt från religion i privat mening. Artikeln visade hur sharia kan påverka människors liv även utan att vara statlig lag, genom normer och sociala strukturer. Utgångspunkten för serien är att religionsfriheten skyddar individens rätt att tro, men inte parallella rättssystem.


Från berättelser till normer

Koranen är islams religiösa grundtext, men den är inte utformad som en lagbok. Den innehåller religiösa uppmaningar och berättelser, men få detaljerade regler för hur ett samhälle ska organiseras i praktiken. För att fylla detta tomrum fick sunna en avgörande roll.

Sunna bygger på hadither, berättelser om hur Muhammed anses ha levt och handlat. Dessa samlades in och systematiserades flera generationer efter hans död. Under denna process värderades, sorterades och rangordnades berättelserna. Vissa accepterades som tillförlitliga, andra förkastades.

Sharia formades steg för steg genom mänskliga tolkningar av texter som getts religiös auktoritet.

När blir en text religiös?

En text är inte religiös i sig. Den blir religiös när den tillskrivs gudomlig auktoritet och erkänns som normgivande av religiösa företrädare. Detta gäller generellt för religiösa traditioner. Det religiösa ligger i anspråket på gudomlig auktoritet, inte i att texten saknar mänskligt ursprung.

De rättslärdas roll

De religiöst lärda, ofta benämnda ulama, fick i denna process en central position. De avgjorde vilka hadither som skulle accepteras, hur Koranens formuleringar skulle förstås och hur dessa tillsammans skulle omsättas i normer för vardagslivet. Genom detta fick de rättslärda möjlighet att fastställa:

vilka handlingar som anses tillåtna eller förbjudna

hur familjeliv och könsroller ska ordnas

vilka normer som ska gälla för socialt umgänge

Denna makt är inte demokratisk och inte tidsbegränsad, utan vilar på religiösa auktoriteter och accepteras av dem som underordnar sig shariasystemet. Detta kan innebära konflikter i länder där man har en lagstiftning som säger annat än sharia och ulamas tolkning.

Gäller de rättslärdas roll fortfarande?

Ja, inom sharia finns ingen central lagstiftare som kan ändra eller upphäva regler genom demokratiska beslut. Systemet är inte knutet till en stat eller ett territorium, utan till religiös auktoritet. Det innebär att:

religiösa rättslärda (ulama) fortsatt tolkar källorna

deras tolkningar sprids genom moskéer, undervisning och rådgivning, och förs vidare som bindande normer i familjer och lokala gemenskaper

variation i tolkning finns, men systemets anspråk består

Även i dag är det alltså människor med religiös auktoritet som avgör vad sharia anses kräva i praktiken – oavsett i vilket land normerna tillämpas.

Rättsskolor och tolkningsskillnader

I takt med att sharia utvecklades växte olika rättsskolor fram. De använder delvis olika principer för hur rättskällorna ska tolkas och hur regler ska tillämpas. I dag dominerar olika rättsskolor i olika delar av den islamiska världen.

Detta lyfts ibland fram som ett tecken på flexibilitet. Men skillnaderna handlar främst om hur reglerna tillämpas, inte om vilka delar av livet som omfattas. Oavsett rättsskola regleras centrala områden som äktenskap, skilsmässa, könsroller, barnuppfostran och social ordning.

Tolkningsskillnader förändrar alltså inte systemets omfattning, men de påverkar vem som har inflytande över normernas innehåll.

När tolkning får praktisk betydelse

Eftersom sharia bygger på tolkning behöver den inte införas som lag i ett land för att få genomslag. Det räcker att religiösa auktoriteter förmedlar normer som uppfattas som bindande. Avvikelse kan då mötas av skuld, skam eller sociala konsekvenser.

Det är på denna nivå sharia ofta blir synlig i vardagen, även i sekulära samhällen. Inte genom domstolar i första hand, utan genom normer som påverkar familjeliv, uppfostran och relationer inom lokala gemenskaper.

I vissa länder har dessa normsystem också fått mer formaliserade uttryck. I England finns i dag närmare ett hundratal så kallade shariaråd som hanterar familje- och skilsmässofrågor vid sidan av det ordinarie rättssystemet. De saknar formell statlig lagstiftningsmakt, men har i praktiken fått betydande normativ betydelse.

Vem är man underkastad – Gud eller de rättslärda?

Om tolkningen av Guds vilja ligger hos de rättslärda uppstår en avgörande fråga. Vem är det man i praktiken underkastar sig – Gud, eller dem som gör anspråk på att tolka honom? Därmed blir underkastelsen i praktiken riktad mot dem som tolkar Guds vilja, snarare än mot Gud själv.

Varför tolkningsfrågan är avgörande

När sharia beskrivs som ”personlig tolkning” hamnar fokus ofta på hur enskilda människor känner och resonerar. Men sharia fungerar inte som en individuell samvetsfråga. Det är inte upp till var och en att själv avgöra vad som gäller.

I stället är sharia ett normsystem där reglerna formas och tolkas av religiösa auktoriteter. Dessa tolkningar förs vidare till familjer och lokala gemenskaper och får betydelse för hur människor förväntas leva sina liv. Den som avviker riskerar sociala konsekvenser, även när det inte handlar om formella straff. Den sociala kontrollen är central och fullt fungerande även i ett sekulärt rättssamhälle som Sverige.

När ett system får påverka människors liv utan demokratisk förankring, utan insyn och utan möjlighet att ställa någon till svars, uppstår ett parallellt maktfält vid sidan av rättsstaten.


 Hijabens symbol för sharia

Inom sharia betraktas hijaben som en juridisk plikt för kvinnor efter puberteten. Den fungerar som ett verktyg för könssegregering och social kontroll, där avvikelse kan leda till sanktioner. Hijaben är därför inte enbart en religiös symbol, utan en integrerad del av sharias norm- och rättssystem.

(S)vt och sanningen

Entreprenörskapsforums rapport ”När blir utrikes födda självförsörjande?” presenterades i våras.

Vi uppmärksammade då tillsammans med satirtecknaren ”Steget Efter” hur vi befarade att SVT skulle hantera rapporten. Det vill säga genom att tiga ihjäl den.

Rapporten redovisar nämligen mycket dystra siffror när det gäller utrikesföddas självförsörjningsgrad.

Studien omfattar utrikes födda i arbetsför ålder oavsett skäl för uppehållstillstånd, det vill säga individer mellan 20 och 64 år, och utvecklingen under 27 års tid, 1990–2016.

En majoritet av utrikes födda i arbetsför ålder har under perioden 1990 till 2016 inte uppnått självförsörjning. År 2016 var drygt 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder inte självförsörjande. Högt räknat var 38 respektive 36 procent av individer med härkomst i Afrika respektive Mellanöstern självförsörjande 2016. Motsvarande uppskattningar för inrikes födda och individer från våra nordiska grannländer låg på 73 procent.

En av rapportförfattarna, Johan Eklund, vd Entreprenörskapsforum, professor BTH och JIBS, skrev så här i Svenska Dagbladet 15 april 2020:

”Huruvida en till Sverige inflyttad individ kan försörja sig på inkomster från sitt jobb eller inte har traditionellt bestämts av sysselsättningsgraden. Den visar på besvärande, men inte alarmerande, siffror för år 2016: 68 procents sysselsättningsgrad för invandrade från Afrika och 56 procent för inflyttade från Mellanöstern. Men sysselsättningsgraden ger alltså en missvisande bild. Det räcker för en individ att ha varit sysselsatt i en enda timme under november månad för att bli avprickad som varandes i arbete under detta år och därmed integrerad.

En mer rättvisande bild av storleken på det ekonomiska utanförskapet får vi om vi i stället tittar på självförsörjningsgraden. Den uppnås vid fyra prisbasbelopp vilket år 2019 motsvarade en årlig bruttoinkomst på 186 000 kronor eller cirka 12 600 kronor netto per månad. Detta ligger i linje med OECD:s definition av den relativa fattigdomsgränsen men ligger långt under de kollektivavtalade minimilönerna. Prisbasbeloppsdefinitionen är praktisk och möjliggör en relevant jämförelse över tid.

Med detta mått går andelen som 2016 kunde försörja sig i gruppen från Afrika ned till mer dramatiska 38 procent och för Mellanöstern stannar den först på 36 procent.

Här har vi alltså att göra med grupper där majoriteten saknar möjligheter till självförsörjning. För utomeuropeiska migranter är den självförsörjande gruppen i klar minoritet.

Tidsspannet mellan ankomst till landet och inträdet på arbetsmarknaden är också väldigt långt i Sverige. För utrikes födda tar det i snitt 13–14 år innan 50 procent har uppnått en självförsörjningsgrad på 12 600 kronor efter skatt. Eftersom det är förhållandevis få individer som befunnit sig så länge i landet betyder det i praktiken att en majoritet av de utrikes födda under sin tid i Sverige aldrig blivit självförsörjande.”

Trots att vi först uppmärksammade och därefter påminde SVT om rapporten är det alltså först nu, åtta månader senare, som SVT informerar om projektets slutrapport “Vägar till självförsörjning”. Vi noterar dock att det inte sker på nyhetsplats, utan på mer undanskymda ”SVT Forum”.

Vi och ”Steget Efter” hade alltså våra föraningar, som tyvärr mycket riktigt besannades.

Rapporten och resultaten tegs ihjäl av SVT och fick aldrig den uppmärksamhet de förtjänade.

Vänsterns islamromantik

Gazastoryn som Dagens ETC inte granskade

Nyhetskrönika. En svensk medborgare i Gaza hyllade Hamas massmord men framställdes i svensk press som en förtvivlad småbarnsfar övergiven av UD. Bakom berättelsen fanns bortförda barn, islamism och en journalistik utan kritisk blick.

Dagens ETC har i en serie reportage berättat om svenska medborgare som fastnat i krigets Gaza. Flera av texterna följer en pappa och hans barn. Han säger att familjen reste in i området bara dagar före Hamas terrorattacker, att de hamnade mitt i kriget och lämnades utan stöd från svenska myndigheter. Berättelsen väckte sympati och plockades upp också av andra medier.

Men läsarna fick inte hela historien.

I själva verket hade barnen, som är födda här, förts ut ur Sverige långt tidigare. Redan under hösten 2021 slog skolan larm. Barnen hade plötsligt försvunnit. Skatteverket inledde en utredning. Mamman berättade då att de flyttat till ett nordafrikanskt land. Ett år senare registrerades de som utvandrade dit. Men utan vårdnadshavare och med ett adressfält som lämnats tomt i Skatteverkets blankett. Barnen var åtta och nio år gamla.

Till en svensk tidning sa pappan att han chockerats av Hamas attacker och det efterföljande kriget.

Men den 7 oktober, samma dag som Hamas genomförde sina massmord och kidnappningar, satte han sig framför datorn. Han publicerade ett inlägg på sin öppna Facebooksida. Bilden som han la upp föreställde överfallna israeler som låg på marken. Hamassoldaternas ansikten och vapen var maskerade med hjärtan. Offrens skrämda ansikten var synliga.

Han skrev på arabiska:

”Allahu akbar, al-Qassam-brigaderna stormar israeliska bosättningar, griper och dödar ett stort antal israeler.”

Och ovanför bilden:

”Gläd er, O muslimer! Gazas män har stormat fiendens land, och ockupationssoldaternas ansikten är under skorna på Jihadisterna och Mujahidin-männen. Gläd er! Palestina befrias, om Gud vill. Gud är större, Gud är större! Dussintals döda och dussintals fångar. Här är de, Gazas ungdomar och män. Har ni, hela världen, män som våra?”

I sociala medier visar han mer av samma syn på världen, till exempel inlägg där han hyllar talibanernas emirat som ett föredöme för kvinnor.

I Sverige levde han som livsstilskriminell. Han hade fler än ett tjugotal domar och fängelsevistelser bakom sig. I en personutredning av Kriminalvården beskrevs han som impulsiv, med värderingar som ”stödjer ett kriminellt beteende”. Han hade aldrig etablerat sig på arbetsmarknaden. Inkomsterna stod socialtjänst och brottslighet för.

Där framgår också att han på grund av sitt missbruk hade endast sporadisk kontakt med sina barn, som bodde med sin mamma i en annan svensk stad. När han själv lämnade Sverige är oklart. Men en tingsrättsdom berättar att han upphörde att betala sin hyra i början av 2023.

I Dagens ETC:s texter framgår inte om tidningen överhuvudtaget har sökt barnens mamma. Doku har under en längre tid försökt nå henne. Vi ville veta hur hon såg på att barnen fördes bort från henne och ut ur Sverige och att barnen befann sig på en plats som hon och hennes föräldrar och syskon själva hade lämnat för att söka skydd här.

Klart är att mamman undertecknade Skatteverkets blankett om att barnen utvandrat och att även hon hyllade attackerna den 7 oktober, trots att hennes egna barn då var i Gaza.

Även ett av barnen har publicerat omfattande terrorrelaterat material på sina sociala medier. Inlägg som hyllar våld och förnedrar den israeliska gisslan och som följer de båda föräldrarnas mönster.

I Dagens ETC:s artiklar nämndes inget av det som vi beskriver här. I ambitionen att berätta om en utsatt svensk Gazafamilj som var kritisk mot ett handfallet UD under ett orättfärdigt krig försvann den bakomliggande verkligheten och viktiga perspektiv om föräldraansvar och barns rättigheter.

Det som inte berättades kan möjligen till viss del bero på bristande research, men det går inte heller att utesluta att det också handlar om att inte vilja se islamismen för vad den är. En totalitär rörelse som påverkar och formar även barn.

Barnen har senare evakuerats till Sverige med hjälp av UD.

Vänstern mot kvinnors frihet

Kvinnokraft 4.0



Nyhetsbrev januari 2026: När systemkritik möts av motstånd
av Caroline Thelning i Nyhetsbrev Publicerat den 05/02/2026 12:07

Januari 2026 visade tydligt vad som händer när sharia granskas och ifrågasätts som norm- och rättssystem i ett sekulärt samhälle.

Fokus låg på myndigheters ansvar, mediernas roll och på hur saklig systemkritik allt oftare möts av misstänkliggörande i stället för sakliga argument. Särskilt medier som själva betecknar sig som vänster, och som historiskt haft en central roll i kampen för kvinnors fri- och rättigheter, uppvisade under månaden en aggressiv förtalstaktik, vars syfte var att tysta, misstänkliggöra och undandra sharia som norm- och rättssystem från saklig granskning.

När dessa medier i dag granskar kvinnorättsorganisationer som Kvinnokraft 4.0 intar de en position som står i direkt kontrast till deras tidigare. Kvinnokamp, jämställdhet och jämlikhet oavsett bakgrund ifrågasätts, medan sakfrågan undviks: sharia som konkurrerande norm- och rättssystem och hijaben som dess offentliga symbol, med kvinnor som dess bärare och reklampelare. Detta är något man konsekvent vägrar att låta granskas och ifrågasättas.

I stället för att bemöta sakfrågan används ideologiska etiketter för att misstänkliggöra avsändaren, precis som när kvinnor som krävde rösträtt, rättslig jämlikhet och tillgång till utbildning beskylldes för att vara extrema, splittrande och samhällshotande. Fokus flyttas därmed systematiskt från sharia som norm- och rättssystem till person, intentioner och påstådd politisk hemvist. Resultatet blir att ett religiöst maktsystem undandras offentlig granskning.

Samtidigt ökade medborgarengagemanget markant. Fler valde att agera korrekt, lugnt och med svensk lag som utgångspunkt. Det visar att upplysning gör skillnad.

Månaden tydliggjorde därmed något som inte längre går att blunda för: när ett religiöst makt- och normsystem kritiseras för att ha normaliserats genom offentlig kommunikation uppstår starka protester, och fokus flyttas omedelbart från system till person. Det är en tydlig påminnelse om att våra fri- och rättigheter aldrig kan tas för givna – varken av kvinnor eller män, och aldrig i en sekulär och demokratisk nation.


1. Myndigheter

Under januari fortsatte arbetet med att granska statlig och offentligt finansierad kommunikation där hijaben används i sammanhang som rör jämställdhet, barn och skola.

Ett omfattande ärende rör Länsstyrelsen i Hallands län och deras styrdokument "Ett jämställt Halland – Strategi för jämställdhetsintegrering 2024–2027". Bildvalet, där en kvinna i hijab förekommer, väckte frågor om statlig neutralitet och normsignalering. Myndigheten har svarat skriftligt och uppger att synpunkterna tas med i det fortsatta arbetet. Kvinnokraft 4.0 kommer att följa upp ärendet.

Jämställdhetsmyndigheten har fortsatt varit föremål för kraftig debatt efter beslutet att inte längre använda bilder på barn i hijab. Trots att beslutet ligger i linje med myndighetsansvar, barns rättigheter och svensk jämställdhetspolitik finns internt motstånd. Januari visade tydligt hur svår denna kunskapsöverföring fortfarande är, även inom myndigheter med jämställdhet som kärnuppdrag.

Kontakter med Nobel Prize Museum och Högskolan i Skövde fortsatte. För Nobel Prize Museum gäller frågor om kommunikation riktad till skolan och ansvar i sammanhang där barn och utbildning berörs. För Högskolan i Skövde gäller statlig och statsfinansierad kommunikation samt skolans sekulära uppdrag. I båda fallen väcktes frågor om varför hijab används utan att dess koppling till sharia problematiseras.

Detta handlar om svensk lag och myndigheters ansvar, inte om individer eller privat trosutövning.


2. Företag

Granskningen av kommersiell kommunikation fortsatte under januari, med särskilt fokus på hur hijab används i reklam och marknadsföring.

Ett tydligt exempel var Fitness24Seven, där en privatperson ur nätverket skickade ett sakligt och välformulerat mejl om användningen av hijab i företagets reklam. Exemplet lyftes för att visa hur medborgare kan agera utan personangrepp, med fokus på normer och ansvar. Fler följde efter.

Även större aktörer som Bonnier News uppmärksammades för sin användning av hijab i kommunikation, vilket bidrar till att legitimera ett norm- och rättssystem som står i konflikt med den sekulära rättsstaten.

Erfarenheten från januari bekräftar mönstret från tidigare månader: när hijabens juridiska och normativa innebörd förklaras sakligt väljer många aktörer att ompröva sina val.


3. Folkbildning och opinionsarbete

Under januari introducerades Ledare och artikelserier som tydliga format i Kvinnokraft 4.0:s arbete, för att skilja löpande opinionsbildning från fördjupad analys av sharia som samhällssystem, politisk ideologi, rättssystem och även som religion.

Månadens arbete höll konsekvent fast vid kritiken av sharia som norm- och rättssystem. Ledaren ”När skam blir styrmedel – om religiösa normsystems återkomst i Sverige”, publicerad den 28 januari, slog fast en central insikt: sharia institutionaliserar skam och gör den till ett styrmedel. När hijaben presenteras som frihet eller identitet frikopplas den från de krav, sanktioner och den sociala kontroll som följer av systemet.

Fördjupande texter visade hur ”nyanser” ofta används för att undvika slutsatser, och hur symboler omdefinieras av aktörer som själva inte lever under det normsystem de beskriver.

Historiska paralleller till kvinnokampens arv påminde om en grundläggande sanning: rättigheter har aldrig kommit lätt eller gratis. De har vunnits.

4. Sociala medier

Arbetet i sociala medier fortsatte att nå långt utanför den egna kretsen. Inlägg delades brett, diskuterades intensivt och bidrog till att flytta fokus från person till struktur.

No Hijab Day den 1 februari förbereddes redan i slutet av januari, med solidaritet med Irans modiga kvinnor som riskerar livet för rätten till sin egen kropp. Citat och vittnesmål från kvinnor som levt under sharia fick stort genomslag. Samtidigt blev det nödvändigt att uppmärksamma hur nättroll och störande konton agerar i kommentarsfält. Januari markerade vikten av att inte ge dessa utrymme, utan i stället blockera och gå vidare.


5. Genomslag och räckvidd

Under januari fick flera inlägg stort genomslag och bidrog till att sätta agendan i frågor som rör sharia, hijab och statligt ansvar. Innehåll som höll fast vid ett svenskt, rättsstatligt perspektiv och som vägrade flytta fokus från system till individ nådde särskilt långt.

De mest uppmärksammade inläggen nådde 20 000 - 30 000 visningar per inlägg, med hundratals interaktioner i form av kommentarer, delningar och reaktioner.

No Hijab Day: över 33 000 visningar och mer än 1 600 interaktioner.

Svenskt perspektiv vs. shariaperspektiv: över 25 000 visningar och cirka 700 interaktioner.

Hijabens juridiska funktion inom sharia: över 23 000 visningar och fler än 1 000 interaktioner.

Slöjförbud, statlig neutralitet och myndighetsansvar: 15 000 - 20 000 visningar med omfattande engagemang.

Genomslaget visar ett tydligt mönster: när sharia analyseras som norm- och rättssystem och svensk lag används som referensram engagerar innehållet brett och når långt utanför den egna följarskaran.


6. Kvinnokraft 4.0 – verksamheten

Kvinnokraft 4.0 drivs fortsatt helt utan statliga bidrag och utan koppling till politiska partier. Verksamheten finansieras genom frivilliga donationer som möjliggör drift, utveckling och ett långsiktigt upplysningsarbete.


Till sist: saklighet ger effekt

Januari visade med all tydlighet att saklighet, konsekvens och kunskap harmonierar bättre med den svenska statens grundprinciper om likhet inför lagen än de attacker som vår yttrandefrihet tillåter från starkt ideologiskt präglade vänstermedier.

När sharia granskas som system, och inte som någons identitet, och när hoten mot kvinnors fri- och rättigheter granskas och debatteras, uppstår ett starkt ifrågasättande, svartmålning och motstånd från dessa medier. Men framför allt uppstår ett uppvaknande.

Samtidigt ökar trycket från aktörer som vill införa sharia genom att flytta fokus från rättsstat och juridik till känslor och rättigheter. Det gör arbetet mer nödvändigt, inte mindre.

Vi måste inse att vår frihet inte försvinner i ett slag, utan urholkas, som droppen urholkar även den mest solida granit, om vi inte agerar bestämt och med övertygelse för att motarbeta att sharias samhällsmodell och ideologi normaliseras i Sverige. Därför fortsätter arbetet med samma metod – sakligt och med lagen och historien i ryggen.


Läs. Inse. Agera.

Varma hälsningar
Caroline Thelning
Grundare och talesperson för nätverket Kvinnokraft 4.0

(S)vensk Public (S)ervice

Tips till coachen från en som förundras över idiotin i (S)vt & (S)r

Svensk public service genomsyras av ambitionen att medvetandeprogrammera konsumenterna och dumhetsinjicera dem med olika dejtingprogran och andra realitysåpor.

Skrota samtliga redaktioner som inte arbetar med nyheter och politisk analys men först måste alla politruker omprogrammeras eller avskedas.

Så kan svensk ps spara en miljard per år!

Granskning SVT och SR

1. Stäng dejtingavdelningen. SVT har en hel kategori med dejtingprogram. Alla dejtar alla – bisexuell dejting i spansk lyxvilla. Kaeli dejtar – influencern Kaeli Abdi åker till Italien för att hitta en fotbollsspelare att gifta sig med. Det är väldigt oklart vad en aspirerande fotbollsfrus kärleksliv har med public service-uppdraget att göra. Och Gift vid första ögonkastet är inne på tolfte säsongen.

2. Lägg ner Shaolin Heroes. Jan Emanuel och Jon Olsson åker till Sydkorea för att träna kung fu. Svensk demokrati överlever utan den serien.

3. Sluta vara socialkontor för B-kändisar. SVT ska inte fungera som tillfälliga projektanställningar och marknadsföringsapparat för medieprofiler som behöver fylla på i kassan. Att Naken med Stina Wollter – där Palestinaaktivisten Wollter målade av nakna kändisar (!) – ens producerades säger något.

4. Lägg ner Semester med Garplind. SVT betalade sex utlandssemestrar åt komikern Christopher Garplind – till Schweiz, Grekland, Slovenien, Kanarieöarna och Skottland. Konceptet beskrivs som terapi-tv för trötta kändisar. Premiärgästen var Anne Lagercrantz make, författaren David Lagercrantz, som flögs till lyxiga alporten Zermatt för att tillsammans med Garplind ägna sig åt navelskådande.

5. Skicka en reporter till junior-VM – inte en hel redaktion. Till JVM i Minnesota skickade SVT reporter, programledare, expert och flera kommentatorer. Hockeysverige.se klarade sig med en reporter.

6. Sluta buda på sporträttigheter. SVT betalar 125 miljoner per OS. Därtill VM, EM, bordtennis och rally. Låt TV4, Discovery och andra aktörer sända.

Fokusera på uppdraget

7. Redovisa tittarsiffrorna och kostnaderna för varje program. SVT fick 2025 totalt 5,6 miljarder men skriver att man "aldrig går ut med en redovisning" av vad enskilda program kostar. Man kan ju undra varför.

8. Sluta annonsera i sociala medier. SVT:s uppdrag är inte att spendera skattepengar för att annonsera på Instagram och Facebook.

9. Minska textproduktionen på svt.se. Varje gratisartikel är en kostnad för SVT och underminerar samtidigt privata medier som behöver ta betalt.

10. Sluta skylla på politikerna. SVT tar emot 5,6 miljarder per år. Problemet är inte anslaget. Utan vad man väljer att lägga skattebetalarnas pengar på.

https://kvartal.se/.../tio-spartips-till-svt/cG9zdDo1NzU5MA

Lawen Redar – (S)tollig

 

Socialdemokraterna vill blanda befolkningen – men ingen ska flytta

Uppdaterad 30 januari 2026

Publicerad 30 januari 2026

Lawen Redar (S) vill blanda befolkningen – men ingen ska flytta. I en ny minidokumentär pressas hon om det motsägelsefulla i ambitionen.

– Jag förstår faktiskt inte frågan, säger hon.

Det har stormat kring Socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson Lawen Redars förslag om att blanda befolkningen. Redar själv tycker att ambitionen är okontroversiell.

– Motsatsen till att leva blandat är segregation, vilket i förlängningen leder till framväxten av parallellsamhällen. Det kan ingen tycka är bra, säger hon.

”Helt sjukt”

Enligt Redar ska blandningen bland annat ske genom att nyanlända stoppas från att flytta till utsatta områden. Områdena ska också rustas upp för att göra dem mer attraktiva. Men hennes ambition har även varit att öka blandningen i välbärgade områden, exempelvis genom att subventionera billiga hyresrätter.

Kritiker har kallat projektet ”tvångsblandning”.

– Vilket är helt sjukt att man kan uttrycka. De borde själva vara angelägna om att försöka lösa problemen, säger Redar.

Men förslagen som skulle skapa större blandning i välbärgade områden ratades av S-kongressen 2025. Nu pratar Redar istället främst om att lyfta de utsatta områdena.

”Jag förstår inte frågan”

Lawen Redar menar att hon står fast vid att befolkningen måste blandas. Men samtidigt har hon sagt att människor ”ska bo kvar där de bor”.

Går det att blanda befolkningen om alla bor kvar där de bor?

– Jag förstår faktiskt inte frågan.

Om alla bor kvar där de bor, hur ska en blandning då ske?

– Vi bor rätt blandat som det är i dag. Problemen har vi i de utsatta områdena som är socioekonomiskt svaga. Här skulle vi behöva åstadkomma en förändring.

– Känner människor att det är tryggt, så kan det över tid bli områden som människor med jobb vill flytta in till, svarar Lawen Redar.

”Desinformation”

Att Socialdemokraternas politik handlar om tvång är något som har lyfts av flera högerpartier.

”Befolkningen ska blandas. Inte för att de vill det utan för att Socialdemokraterna vill det” sa Ulf Kristersson (M) i ett tal i oktober.

Redar avfärdar beskrivningen.

– Jag hoppas inte valrörelsen präglas av desinformation. Det finns inget tvång i våra förslag.

Ministern: ”Hennes egna ord”

Migrationsminister Johan Forssell (M) håller inte med utan menar att tvånget finns i Socialdemokraternas egna formuleringar.

– Hur kan det vara desinformation att citera vad hon själv har sagt? För att bryta segregationen så krävs det att befolkningen blandas, det är hennes egna ord, säger han.

Hade SD rätt om invandringen? Och hur långt är Lawen Redar beredd att gå för att blanda befolkningen? Se dokumentären på SVT Play.

Lawen Redar var helt obegriplig i SVT

Publicerad 17 dec 2025

Halvtimmen med Lawen Redar om Socialdemokraternas integrationspolitik var lika surrealistisk som Alice i Underlandet.

Sällan har en svensk politiker suttit lika beslutsamt framåtlutad i en tv-studio som Lawen Redar, integrationspolitisk talesperson för S, när hon gästade SVT:s 30 minuter nyligen. Och sällan har någon så systematiskt försökt undvika att berätta om sin politik.

Intervjun handlade om integration, med utgångspunkt i en rapport som Redar bar huvudansvaret för. I det numera berömda slutcitatet om att att befolkningen måste blandas står det att ”samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett”.

Redar inledde halvtimmen med stor energi och målade upp en lika korrekt som alarmerande bild. Det finns 65 utsatta områden präglade av arbetslöshet, folk på försörjningsstöd, usla skolbetyg. Hela 60 procent av de senaste årens skjutningar har kopplingar till utsatta områden. Det handlar om platser som endast gängen kan vilja ha kvar.

Sedan började märkligheterna. Socialdemokraterna vill åtgärda problemen genom att skapa socioekonomisk blandning, förklarade hon. Detta ska ske genom att samhället bygger blandade boendeformer, men bara i utsatta områden.

Vad är det Lawen Redar påstår, egentligen? Att Socialdemokraternas plan är att få människor som bor i trevliga områden att flytta till ställen som bara gängkriminella kan älska? För det vore ju i så fall – vågat.

Blanda inte in mig i min rapport!

Men nej, det menade hon verkligen inte, hävdade hon. Ingen ska behöva flytta någonstans. Men det är ju bra om de som redan bor i utsatta områden, och med tiden får jobb, stannar kvar där. Så att det inte blir transitområden med bara nyanlända.

Visst, det är en bra ambition. Men den leder ju inte mot de integrationspolitiska mål som Redar formulerade lite senare i intervjun: att stärka svenska språket och skapa en gemensam värdegrund.

Så hur ska detta uppnås?

Det fick vi aldrig veta. Lawen Redars enda mål med intervjun verkade vara att inte skrämma någon i majoritetsbefolkningen med att de kommer att störas av mångkulturella flyttlass från utsatta områden.

Men i S-rapporten står det faktiskt att 42 procent av alla låginkomsttagare måste flytta för att bryta segregationen, sa programledare Camilla Kvartoft i ett försök att få Redar att tala ur skägget. Men då lät det liksom så här:

– Fast den siffran kommer ju från en rapport av Boverket, sa Redar.

– Ja, sa Kvartoft, men ni citerar ju den i er rapport.

– Ja, men vi citerar väldigt många rapporter.

Kort sagt, Blanda inte in mig i min rapport!

Mot slutet, när inga svar kommit, försökte Kvartoft med en enkel, övertydlig fråga:

”Om segregationen ska brytas, handlar det då inte om att vi alla måste vara beredda att liksom leva i bostadsområden där det finns alla typer av människor med olika bakgrund och inkomster och så?”

Lawen Redar log:

”Det tror jag att de allra flesta redan gör. Det är ju så Sverige ser ut i dag.”

Va?!

”Det är ju så Sverige ser ut i dag.”

Sverige är alltså redan blandat? Socialdemokraternas stora ödesprojekt är redan – klart?

Det var en underhållande halvtimme för den som uppskattar Alice i Underlandet-surrealism: ”Folkblandning i morgon och folkblandning i går men aldrig folkblandning i dag.”

Fast en mindre lustig stund för den som tror att det behövs en seriös integrationspolitik.

Dagens Nyheter – träsknytt

 

Innebörden i DN-artikeln är att en ideologisk

högervridning är bra för elevernas studieprestanda!

Vad betyder det då när elever börjar prestera sämre?

Har de blivit vänstervridna?

Barn som mördare

Den människa som dödar en annan människa för pengar ska avskiljas från det civiliserade samhället utan pardon oavsett ålder!

Vänsterns gullande med terrorister och mördare är ett samhällshot om de kommer i regeringsställning!

Håll MP&V borta från inflytande över lagstiftningen!

Innan journalister och politiker slutar upp med att mörka och ignorera sambanden mellan migration och kriminalitet har vi kvar grundproblemet;

Verkligheten visar att vänstern har fel!

Publicerad 3 feb 2026

Efter åtta år av blodiga rubriker kom en historisk månad: noll dödsskjutningar. Regeringens hårdare linje ger resultat – trots vänsterns varningar.

Januari 2026 var första månaden utan dödsskjutningar sedan mars 2018.

Vänsterpartiet röstade nej till att låta polisen avlyssna minderåriga.

Ibland är den största nyheten det som inte har hänt: Ingen sköts till döds i Sverige under januari – det var den första månaden utan dödligt skjutvapenvåld på åtta år, visar Expressens granskning.

Antalet dödsoffer har sjunkit sedan gängkrigets blodigaste år, 2022. Då sköts 62 personer ihjäl, förra året var det 44 – varav tio föll offer för det fruktansvärda massmordet vid Risbergska skolan i Örebro.

Efter ett decennium av svarta rubriker om att allt yngre barn mördar och mördas anas nu en ljusning vid horisonten. Kan det vara så att kritikerna hade fel – att tuffare tag visst kan leda till att färre brott begås?

I statistiken över skjutningar syns en skarp nedgång i oktober i fjol. Det sammanfaller med regeringens utskällda reform som gav polisen möjlighet att avlyssna barn under 15 år i brottspreventivt syfte. Vänsterpartiet röstade nej. De flesta miljöpartister lade ned sina röster.

Tidigare var polisen tvungen att sluta lyssna om gängledare ringde upp en fjortonåring. Det betydde att barn under femton år blev extra attraktiva rekryter för gängen – eftersom regelverket minskade upptäcktsrisken för deras vuxna uppdragsgivare.

En annan trolig förklaring till att skjutvapenmorden minskat är att allt fler beställare har sytts in. Förra året greps över 200 svenska kriminella utomlands, varav ett femtiotal gängledare. Däribland Mikael ”Greken” Tenezos, Eddie ”Fifty” Jobe och Ismail ”Jordgubben” Abdo.

Att låsa in gängtoppar – länge – ser alltså ut att fungera. Ju färre som kan organisera en mordplan, desto färre mord.

Tidigare kunde gängtopparna riskfritt sippa paraplydrinkar samtidigt som de lade ut morduppdrag i chattgrupper. Men fristäderna för knarkkungar på rymmen blir allt färre.

Det är inte någon slump. Strategiskt arbete från både den svenska polisledningen och regeringen har gett resultat. Sverige har nu utlämningsavtal eller samarbeten med en lång rad nya länder, som Turkiet, Dubai, Irak och Mexiko.

Och när ledarna grips svalnar konflikterna.

– Våldet minskar när en person slutar pumpa in pengar i konflikten, säger kriminologen Manne Gerell till DN.

Att låsa in gängtoppar – länge – ser alltså ut att fungera. Ju färre som kan organisera en mordplan, desto färre mord.

Även vardagsbrotten har sjunkit två år i rad, visar preliminär statistik från Brå. Mest minskar stölder, av sådant som cyklar, båtmotorer och bildelar.

Ett skäl till det är att polisen har blivit bättre på att stoppa utländska stöldligor redan vid gränsen. I fjol avvisades 400 individer från Sverige – en ökning med 140 personer jämfört med året innan. Resultatet: 50 000 färre brott än väntat.

Justitieminister Gunnar Strömmers paradigmskifte har kritiserats av hårt kriminologer, vänstertyckare och tongivande politiker i Magdalena Anderssons regeringsunderlag. De har påstått att den hårda linjen inte har stöd i forskning. Att brottsligheten bara kan förhindras med sociala insatser.

Alla rasar mot fängelsestraff – ingen ser dagens skandal

Gunnar Strömmers förslag om att sätta 13-åringar i fängelse får massiv kritik.

Men den verkliga skandalen är hur barnen behandlas i dag.

Patrik Kronqvist

Vintern 2023 noterar åklagare i södra Stockholm ett nytt oroväckande fenomen. Åldern på fotsoldaterna i gängkriget sjunker plötsligt dramatiskt. Vid flera skjutningar är de misstänkta gärningsmännen så unga som 13 år.

Trenden där barn rekryteras av gängen via sociala medier sprider sig blixtsnabbt. På bara några veckor blir det närmast vardag med fall där icke straffmyndiga barn avlossar automatvapen och kastar handgranater.

Hastigheten i denna mörka samhällsförändring är svindlande. Problemet har vuxit sig stort på mindre än en mandatperiod. I fjol var 52 barn under 15 år involverade i rättsliga prövningar, så kallad bevistalan, om mord och mordplaner.

Det är mot den bakgrunden justitieminister Gunnar Strömmers förslag om sänkt straffbarhetsålder för vissa grova brott måste diskuteras. Men många invändningar ter sig som hämtade från en helt annan tid och verklighet.

Barnen som sätts i fängelse riskerar att utveckla en kriminell identitet, menar kritikerna. Men det här handlar inte om småtjuvar på väg upp på brottsstegen utan om barn som redan har gjort det mest förbjudna – tagit en annan människas liv.

Reformen går emot forskning och beprövad erfarenhet, hävdar andra. Men Sveriges situation, med en epidemi av unga barnsoldater, är unik i västvärlden. Vilka länder kan vi ens lära oss av för att tackla det här problemet?

Kriminalvården får alldeles för kort tid att förbereda sig på att ta hand om barn, invänder myndigheten själv. Det stämmer. Men det snabbt uppblossande gängvåldet har tagit hela samhället på sängen. Det finns inget väloljat system för den här gruppen. Alla myndigheter famlar.

Faktum är att ingen vet hur det offentliga i dag omhändertar de 13- och 14-åringar som har begått några av lagbokens värsta brott. Statens institutionsstyrelse uppger att man har ett tiotal sådana barn på sina ungdomshem. Var resten befinner sig – hos föräldrarna, på HVB-hem eller i familjehem – finns ingen statistik om. 

Det är häpnadsväckande! Sverige har en mordvåg, men ingen har brytt sig om att ta reda på vilka insatser som sätts in för de yngsta mördarna. 

I vissa fall ser det riktigt illa ut. Källor inom rättsväsendet vittnar om att det hänt att barn som misstänks för förberedelse till mord har placerats i familjehem hos ensamstående män som inte ens har fyllt 30 år. Om det är vanligt förekommande vet ingen, men det är bisarrt att det ens är möjligt.

Här finns det bästa argumentet för sänkt straffmyndighetsålder. Då skulle barn tas om hand av staten på ett likvärdigt sätt.

Dagens system, där kompetensen och resurserna hos den enskilda socialtjänsten avgör insatsen, ter sig både ineffektivt och rättsosäkert. Och blotta misstanken om att små kommuner kan ta budgethänsyn vid beslut om unga mördares framtid är genuint skrämmande.

Debattörer har en lyx som politiker inte har, de slipper svara på sådana detaljfrågor.

Att låsa in barnen handlar inte bara om att värna det omgivande samhället, det handlar minst lika mycket om att skydda dem själva. Unga som har begått grova brott befinner sig i en mycket utsatt situation. De riskerar både att drabbas av hämnd och att värvas för nya våldsdåd.

Men varken familjehem eller HVB-hem, där många av de här barnen tycks hamna i dag, har tillräckliga befogenheter att begränsa barns digitala och fysiska kontakter. Många grova brottslingar under 15 år har begått sina värsta brott under tiden de varit omhändertagna av socialtjänsten, skriver Brottsförebyggande rådet.

De kritiker som menar att behandling i Kriminalvården, med sitt mobilförbud och låsta avdelningar, skulle innebära en särskilt stor risk för återfall tycks således inte göra några jämförelser med dagens system – som inte ens kan garantera att kontakterna med gängen bryts.

Samtidigt finns det berättigade invändningar mot reformen. En är den korta strafftiden. 13- och 14-åringar ska få 90 respektive 80 procents straffrabatt, de yngsta mördarna kommer därmed bara att dömas till mellan ett och två års fängelse. Det innebär att tiden hos Kriminalvården blir knapp, förmodligen allt för knapp för effektiv behandling i många fall. 

Äldre barn som döms till sluten ungdomsvård får i dag ofta sitta kvar på Sis-hem även efter avtjänat straff. Om de bedöms behöva ytterligare insatser, omhändertas de med stöd av LVU, lagen om vård av unga.

Så kommer det säkert att bli även för många av de unga som döms till fängelse. Men då behöver de flytta från Kriminalvården, förmodligen till Statens institutionsstyrelse. Att bryta behandlingskedjan är en riskfaktor i sig. 

Det väcker frågan varför regeringen inte låter Sis ta ansvar för verkställigheten även av straffen. Myndigheten kommer ju oavsett att ha ansvar för många av de här barnen vid något tillfälle i framtiden. Det gäller särskilt som reformen bara föreslås vara i kraft i fem år. Risken finns att Kriminalvården med stor möda bygger upp viktig kompetens – som sedan går förlorad.

För mig framstår argumenten för sänkt straffbarhetsålder som starka, däremot är det inte lika självklart att just Kriminalvården ska ta hand om dem som döms.

Men det här är genuint svåra frågor. Det finns för- och nackdelar med olika lösningar. Därför förvånas jag över tvärsäkerheten i debatten.

Inga 13-åringar ska sättas i fängelse! heter det med emfas. Nähä – men ska de sitta i familjehem och ha fortsatt kontakt med gängen då?

Debattörer har dock en lyx som politiker inte har, de slipper svara på sådana detaljfrågor.

Jag är mer oroad över hur vi hanterar de här barnen i dag, än över hur regeringen vill behandla dem i morgon.