Sossarna i Malmö

 

I Malmö såddes dubbel splittring!

S-ledningen agerande alldeles för sent på riksdagsledamotens Jamal El-Hajs aggressiva kritik mot Israel.

Representanter från Miljöpartiet och Vänsterpartiet hoppade i sista stund av den uppmärksammade Palestinsk-europeiska konferensen i Malmö sedan det uppmärksammats att arrangören hade kopplingar till den terroriststämplade organisationen Hamas, som kontrollerar Gazaremsan.
Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj backade inte undan. Han valde att delta, trots partiets avrådan.

Efter helgen kallas El-Haj upp av partiledningen som uttrycker att hans närvaro var ”bekymmersam”. Ett får man säga milt valt ord. Men kritiken verkar inte bekomma riksdagsledamoten alls. ”Det finns inget i världen som kan få mig att avstå från en sådan dröm”, kommenterade han närvaron. EL-Haj förklarar att tog av sig ”S-rosen” på konferensen – som att det skulle vara möjligt att för en stund pausa uppdraget som folkvald.

Frågan kan tyckas vara utagerad. Socialdemokraterna säger ifrån och tar avstånd från agerandet. Men det handlar om något större än en enskilds persons omdömeslösa politiska agerande.

Jamal El-Hajs politiska karriär kan inte förklaras på annat sätt än med motstånd mot staten Israel. Han har talat om hur Israel bedriver ”etnisk rensning” och bedriver ”kontinuerliga pågående övergrepp mot den palestinska befolkningen. I en nyligen inlämnad interpellation föreslås att Sverige ska uppmärksamma vad han kallar för den ”stora katastrofen”, vilket är det ord som bland annat Hamas använder för att beskriva Israels bildande.

Linjen har gått hem i ett Malmö med en stor muslimsk befolkning och där den rådande antisemitismen i alla avseenden borde mana till tydlighet och varsamhet när det gäller inlägg i konflikten Israel-Palestina. Att kritik mot Israel kan trigga antisemitism är dokumenterat. I en stad som judar lämnat i ett exodus måste det mana till eftertanke.

Istället sänds signalerna till olika minoritetsgrupper i Malmö att Hamas är en legitim organisation. Även den svenska politiska linjen framstår i regionen som otydlig när en ersättare i utrikesutskottet gör något av en personlig diplomatisk markering i en utrikespolitik fråga.

I valet var El-Haj den tredje mest kryssade socialdemokratiske kandidaten med 1 417 personröster. Personer som El-Haj fungerar därför som väljardragplåster. Först den dagen då hans extrema hållning får uppmärksamhet i en bred debatt och bomben briserar väljer partiföreträdare att offentligen bemöta hans sedan länge kända extrema ställningstaganden. På riksplanet framgår det inte att en person som El-Haj med sina kryss och starka plattform i Malmö är en tung makthavare som Socialdemokraterna lokalt gjort sig beroende av för att nå framgångar i minoritetsgrupper.

”Att företrädare för minoritetsgrupper ofta är mer politiskt extrema än gruppens diffusa medlemmar är inget nytt.”
Att företrädare för minoritetsgrupper ofta är mer politiskt extrema än gruppens diffusa medlemmar är inget nytt. En kritik mot idén om mångkulturalism (inte mångkultur) är att offentligt ekonomiskt stöd till organisationer eller rekrytering av nyckelpersoner till exempelvis partier befäster just ledarskapets hållning i politiska eller religiösa frågor. Framhållandet av minoritetsföreträdarna ligger därmed långtifrån alltid i hela minoritetens intresse. Minoriteter i minoriteten tenderar att exkluderas. (Exempelvis den kristna minoriteten inom den palestinska befolkningen).

Och El-Hajs agerande motverkar på alla sätt nödvändiga förhandlingar mellan parterna i Jerusalem och Ramallah. Han säger sig tala för palestiniernas sak, medan konferensen syftar till att stärka terroriststämplade Hamas gentemot styret på Västbanken. Så försvagas Sveriges röst. Så sås splittring inte bara mellan israeler och palestinier utan också mellan palestinier och palestinier. Den lokala röstmaximeringen får ett högt pris för Sverige – och för de palestinier som drömmer om fred.

Påskupploppen

Aftonbladet 

Att stoppa Paludan är

lika fel som att stoppa

Pride av hänsyn till

homofober!

Det finns många i Sverige som inte förstår hur grundlagarna fungerar. Det finns också många som inte ser finessen med att människor fritt får uttrycka sina tankar, hån eller religiösa tankar. Eller finessen med att vuxna accepterar oliktänkande istället för att försöka tysta dem, skriver Edward Nordén och Johan Westerholm.

Dagens Nyheters avslöjande om att myndigheten att försökt hindra den dansk-svenske aktivisten Rasmus Paludans koranbränningar slog ner som en bomb under fredagskvällen. Källor till DN menar att polisen medvetet rundade lagen för att stoppa dansk-svensken – och att myndigheten kände sig politiskt pressade. Pressade till att på alla sätt försöka runda några av Sveriges grundlagstadgade rättigheter. Som i detta fall yttrandefrihetsgrundlagen.

Det finns många i Sverige som inte förstår hur grundlagarna fungerar. Det finns också många som inte ser finessen med att människor fritt får uttrycka sina tankar, hån eller religiösa tankar. Eller finessen med att vuxna accepterar oliktänkande i stället för att försöka tysta dem. Inte minst många av de som kommer från länder och miljöer där yttrandefrihet och religionsfrihet saknas. Nu lever vi dock i Sverige. Och där gäller som bekant svenska grundlagar, lagar, författningar och förordningar. Där polisen utan undantag är satta att försvara dessa.

Efterlysa blasfemilagar

Men försöket av polisen att runda dessa som avslöjades är inte nytt inom polisen. Kommunpolisen i Borås har fört fram motsvarande tankar om begränsningar i yttrandefriheten genom att efterlysa blasfemilagar. Motivet är att ”folk blir ledsna” när deras religion kränks. Malmöpolisen har försökt neka inresa med motiveringen att Paludans agerande och inresefrihet skulle vara ett "hot mot grundläggande samhällsintresse”. Integrationspolisen i Göteborg har efterlyst ministerstyre, att justitieministern intervenerar för att få till stånd en annan tolkning av yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att stoppa Paludans form av politisk aktivism och opinionsbildning. En opinionsbildning som väckt starka känslor. Men starka känslor kan inte vara motiv nog för att förbjuda en företeelse.

En inte osökt parallell är den så kallade Pride-rättegången från 2003. En demonstration som slutade i ett våldsamt angrepp mot Prideparaden under Stockholm Pride. Flera deltagare skadades varav en utsattes för grov misshandel. Flera personer dömdes för våldsamt upplopp. Bara tanken på att man skulle ställa in Prideparaden för att inte provocera nationalister eller homofober vore otänkbart.

Att försvara den svenska konstitutionen är inte att ta ställning för - eller emot - Paludans politiska aktivism

I det specifika fallet med Paludan resonerar inte bara flera enskilda polisbefäl utan flera delar av myndigheten tvärtom. Det är upploppsmakarnas reaktioner som skall skyddas, inte opionionsbildarens.

Polismyndighetens agerande, att inte försvara den svenska regeringsformen, eller den svenska konstitutionen har lett till en avsevärd polarisering av debatten då vissa inte längre kan skilja på vad som är ett försvar av grundlagens principer och vad som är försvar av Rasmus Paludans åsikter.

Detta är två vitt skilda saker. Att försvara den svenska konstitutionen är inte att ta ställning för - eller emot - Paludans politiska aktivism. Men är det trots allt så att den svenska polisen inte vill försvara den svenska konstitutionen, inklusive den grundlagsfästa yttrandefriheten, så är de svaret skyldiga:

Om inte polisen vill försvara den svenska konstitutionen - vem ska då göra det?

Edward Nordén, samhällsdebattör och styrelseledamot Medborgerlig Samling

Johan Westerholm, journalist, författare samt chefredaktör Ledarsidorna.se

Hjärta

Föreningen hjärta polisanmäler Ivar Arpi för hets mot folkgrupp

Högerdebattören Ivar Arpi fällde på kvällen den 20 maj ett uttalande på Twitter som föreningen Hjärta bedömer kan röra sig om hets mot folkgrupp. Därför genomförde föreningen en polisanmälan mot Ivar Arpi den 21 maj.

Arpis twitterinlägg beskriver att Sverige har ”fått en stor minoritet muslimer som kan explodera i våld vid minsta provokation”. Han efterlyser också att orden ”islam och muslimer” bör föras in i en ledartext i DN som handlar om kravallerna i samband med Jens Paludans koranbränningar år 2022.

Vi menar att beskrivningen ”explodera i våld vid minsta provokation” är menad att injaga rädsla för muslimer, föra tankarna till stereotyper om självmordsbombning och utmåla muslimer i Sverige som ett våldsamt och känslostyrt kollektiv, vilket är ytterligare en vanlig antimuslimsk stereotyp.

Arpis twitterinlägg har fått mycket stor spridning. På måndagskvällen den 22 maj hade det visats 174,000 gånger, och fått 1,774 gillamarkeringar.

Vi menar även att den enda rimliga läsningen av Arpis twitterinlägg är att han syftar på muslimer som grupp, och inte på de människor som deltog i de tidigare nämnda kravallerna. Detta bygger vi på tre skäl som bygger på en närläsning av inlägget:


1) Arpi efterfrågar att DN ska skriva om ”muslimer och islam” i allmänhet, inte om de mestadels oidentifierade personer som genomförde kravallerna.

2) Muslimer beskrivs ofta som just en ”stor minoritet” i den offentliga debatten.

3) Kravallerna genomfördes inte av någon ”stor minoritet”, utan av några hundra personer. Inte ens i det osannolika fallet att samtliga dessa skulle bekänna sig till muslimsk tro skulle de utgöra mer än promille av alla muslimer i Sverige.

Vi kan aldrig acceptera det antimuslimska hat som växer i vårt land. Det är dags att säga ifrån!

”Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp.”

– Brottsbalken, 16 kap. 8 §

Föreningen Hjärta står upp för allas lika rätt och värde. Vi är en partipolitiskt obunden, mångreligiös förening för aktivister som vill bidra till ett varmare och öppnare samhälle.

Repression är det enda verktyg som biter

Den som beväpnar sig illegalt för att döda en medmänniska ska låsas in länge!

Oavsett gärningsmannens ålder ska han låsas in och isoleras från den civiliserade omvärlden!

Daltandet med unga gängwannabees är  en av huvudorsakerna till att skjutandet eskalerar och sätter inte samhället stopp nu, har vi ett inbördeskrig snart!

Widar Andersson: Repression är det liberala samhällets vakthund!

Tidigt på Kristi Himmelsfärdsmorgon arbetade polis och sjukvårdare på Rågsveds torg. Tre skjutna unga män. Många gripna unga män. Så ser det ut.

Natten mot Kristi himmelsfärdsdag sköts tre unga män på Rågsveds torg i Stockholm. Kvällstidningarna rapporterade om polisbilar, ambulanshelikoptrar och ett stort antal gripanden av andra unga män i området.

Den grova kriminaliteten sliter på frontlinjens kvinnor och män i den allmänna sektorn. Traumasjukvården ägnas alltmer åt skottskador och polisens övertidstimmar viks alltmer åt att röja runt på platserna för de unga männens skjutningar och sprängningar på allmän plats.

Justitieminister Gunnar Strömmer säger i en intervju med DN (18 maj) att regeringen bland mycket annat utreder en sänkning av straffmyndighetsåldern. Idag finns en 15-årsgräns som styr över vilka möjligheter rättsstaten har att ingripa mot grovt kriminella. När de kriminella på egen hand sänker åldern genom att smycka folkhemmet med 13-14-åringar som bär automatvapen så kan ju inte Sverige sitta kvar i den gamla ordningen.

Gunnar Strömmer är inne på det resonemanget i intervjun med DN: "Brottsligheten tränger djupt ner i åldrarna och vi har en ordning som är utformad för en helt annan verklighet. Det är en fördjupad insikt som gjort mig lite omskakad."

Det är en bra attityd. Vi är alla ganska så omskakade av utvecklingen. Och mitt i den där omskakningen behöver de ansvariga i regering och riksdag så skyndsamt och effektivt som möjligt införa en ny social- och kriminalpolitisk ordning som är anpassad till de nya verkligheterna.

DN: s reporter sammanfattar regeringens ambitioner: "En betydande del av Tidöavtalet upptas av förslag som sammanfattningsvis kommer att innebära den mest repressiva omläggningen av svensk kriminalpolitik i modern tid." (Tidöavtalet reglerar samarbetet mellan de tre regeringspartierna och SD.)

"Repressiv omläggning" låter inte så kul. Flertalet ordböcker nämner begrepp som "undertryckande" och "förtryckande" som synonymer till "repressiv." Motsatsorden som nämns oftast är "tolerant" och "liberal".

Repression är inget nytt påfund. Den gamla ordningens repressionsnivåer var i stort anpassade till den gamla kriminaliteten. Att regering och riksdag nu är i färd med en repressiv omläggning av historiska mått beror på att kriminaliteten har förgrovats på ett sätt som saknar motstycke i modern svensk tid.

Människor i kriminaliteten ska inte bedömas utifrån hur gamla de är utan utifrån vad de gör. En trettonårig mördare måste plockas av banan snabbt och effektivt. Lika viktigt är att en sjuåring som börjar göra ärenden åt kriminella kan tas om hand av socialtjänsten; oavsett föräldrarnas samtycke. Repression är det liberala samhällets vakthund. Glömmer vi det är vi rökta.





Tvångsmedel - absolut! Sänkt straffålder - kanske


Tullen gör en del beslag av vapen på väg in i landet. Men det är ändå gott om dem i kriminella kretsar, även bland yngre tonåringar.

I januari besökte justitieminister Gunnar Strömmer (M) Huvudsta centrum efter att det skett ett mord där. Vill han göra nya mordplatsbesök gives tyvärr många tillfällen.

Polisen måste få använda tvångsmedel, som att tömma mobiler, också för ungdomar under 15 år. Kanske är sänkt straffålder också nödvändigt.


Regeringen ska låta utreda en sänkning av straffmyndighetsåldern från dagens 15 år till möjligen neråt tolv.

”Brottsligheten tränger djupt ner i åldrarna och vi har en ordning som är utformad för en helt annan verklighet. Det är en fördjupad insikt som gjort mig lite omskakad”, sa justitieminister Gunnar Strömmer i DN.

Det finns en del som talar emot en sådan reform. Förmågan att göra konsekvensbedömningar är sämre ju yngre barnen är, till exempel.

I Danmark sänktes straffåldern från 15 till 14 år i juli 2010. I februari 2012 höjdes den tillbaka. Forskningen visar att 14-åringarna inte avskräcktes från att begå brott när de kunde bli straffade. Däremot ökade återfallen i kriminalitet med 10 procent bland dem som dömts.

Men det finns tyvärr även mycket som talar för att staten måste ingripa betydligt hårdare mot unga tonåringar än i dag. För varje år blir fler och fler av dem grovt kriminella. Poliser berättar om 14-åringar som går runt med skarpladdade vapen.

Och detta är inte bara ett storstadsfenomen. I Gävleborg hävdade polisen i vintras att det finns närmare 20 gängkriminella ungdomar som inte fyllt 15 år.

Misstänkta som inte fyllt 15 år kan i dag utsättas för husrannsakan och kroppsvisitering. Klart att polisen ska få ha koll på mobiltrafiken också.

Dagens lagstiftning kring yngre barn är utformad för att hantera snatterier – inte vapenbrott och mordförsök i stor skala.

Grunden för att få stopp på den tragiska utvecklingen är som alltid att polisen måste öka uppklaringen, och det rejält. Men det räcker inte.

Dessa grovt brottsliga unga – barn, enligt barnrättskonventionen – måste plockas bort från gatorna där de utgör en stor fara för andra och en ännu större för sig själva. De måste få god utbildning och vård på slutna inrättningar, där de inte har tillgång till mobiler.

I dag kan kriminella unga som inte fyllt 15 år tvångsomhändertas enligt LVU, lagen om vård av unga. Men det sker inte särskilt ofta. 2021 tog förvaltningsrätten i Stockholm 33 beslut om tvångsvård för brottslighet, bara sex av dem gällde personer under 15 år.

Och det är dessvärre många fler som transporterar vapen, använder dem och handhar narkotika i stor skala.

Kanske måste straffmyndighetsåldern sänkas. Möjligen kan det räcka med att använda LVU i större omfattning. Eventuellt kan man föra över LVU-besluten för dessa unga till tingsrätt från förvaltningsrätt, så att unga i samma gäng behandlas i ett sammanhang när de jobbat organiserat ihop. Även om några fyllt 15 och andra inte.

Utredningen bör göra breda analyser. Att ändra lagen så att inte bara husrannsakningar utan också avlyssning och mobilbeslag kan göras för misstänkta under 15 år kan regeringen göra ändå.

Om Sverige sänker straffmyndigheten betyder det inte att små tonåringar kommer att låsas in i fängelser med vuxna. I europeiska länder som har 12 eller 13-årsgräns för brott som mord och grova rån hamnar de dömda på uppfostringsanstalter av olika slag.

Gunnar Strömmer säger även att det är viktigt att ringa brott får tydliga konsekvenser, inte minst för unga. I form av uppsträckningar av polisen och samtal med socialtjänsten – absolut. Men inlåsningen bör sparas för de allra grövsta brotten.

Islamister och islamism

Det råder begreppsförvirring bland politiker och nyhetsredaktörer om islamism och islamister.

En islamist är en muslim som vill sprida islam!

En islamist vill att islam ska prägla en stats lagar, politiska system och sociala normer.

En islamist är alltså en plikttrogen muslim!

Muslimska brödraskapet är den största muslimska organisationen och deras officiella symbol visar övertydligt vad deras syfte är.

Muslimska brödraskapet i Riksdagen

Islam relief i Riksdagen

Ibn rushd

Frimärken som inte är giltiga i något land som domineras av islam.

Rasmus och Polisen

Rasmus på luffen var en fin film men Rasmus och Polisen ser ut

att bli mörk historia om maktmissbruk feghet och fiffel.

Det här är ett av många tecken på ideologisk korruption bland

ministrar och statssekreterare i de båda senaste regeringarna.

 
Politiskt krav på möte om polisen och Paludan

Den högerextreme politikern Rasmus Paludan vid en koranbränning i närheten av Turkiets ambassad i Stockholm tidigare i år. Arkivbild.

Den högerextreme politikern Rasmus Paludan vid en koranbränning i närheten av Turkiets ambassad i Stockholm tidigare i år. 

Politiska påtryckningar låg bakom Polismyndighetens beslut att neka den högerextreme politikern Rasmus Paludan demonstrationstillstånd, skriver Dagens Nyheter.

Nu kommer krav på ett extramöte i polisens insynsråd för att rikspolischefen ska svara på frågor.

– Vi måste gå till botten med detta. I ett första läge har jag skickat en förfrågan om ett extra insynsrådsmöte med rikspolischefen under kommande vecka, säger Rasmus Ling (MP), ledamot i riksdagens justitieutskott och i polisens insynsråd, till Dagens Nyheter.

– Vi behöver få ställa frågor om tillståndsgivningen generellt och om han har känt ett politiskt tryck.

I polisens insynsråd sitter representanter för alla riksdagspartier och rikspolischefen. Formellt är dess syfte att ge allmänheten insyn i polisverksamheten.

Enligt uppgifter till DN har polisen utsatts för påtryckningar av politiker från såväl den förra som den nuvarande regeringen för att inte ge demonstrationstillstånd till Paludan. En rad olika förvaltningsrätter har i sammanlagt tio domar gett polisen bakläxa för att ha nekat tillstånden.

Den förre justitieministern Morgan Johansson (S) skriver i ett mejl till tidningen: "Polisen informerade oss löpande om hur de hanterade och förberedde sig inför koranbränningarna, men vi lade oss självklart aldrig i deras tillståndsgivning."

Den nuvarande justitieministern Gunnar Strömmers (M) presstjänst skriver: "hur Polismyndigheten gjorde sin bedömning i den här frågan, är en fråga för myndigheten."

Polis bryter mot lagen – för att stoppa Paludan

Paludan kan vara klar med Sverige

Domstolar har gett Paludan rätt mot polisen tio gånger.

Påskkravallerna. Sedan påsken förra året har polisen försökt stoppa Paludans koranbränningar.

Domstolar rev upp polisens beslut tio gånger.

Ändå fortsatte de säga nej till Rasmus Paludans koranbränningar.

Enligt Dagens Nyheters granskning låg press från politiker och muslimska grupper bakom polisens agerande. 

Påsken 2022 präglades av kravaller runtom i Sverige, som reaktion på Rasmus Paludans koranbränningar. Bränningarna ledde också till hot mot Sverige från våldsbejakande islamister – och den orsakade problem med den svenska Natoansökan.

Sedan dess har polisen försökt stoppa Paludans sammankomster. Man har använt argument som risk för ordningsstörningar, att ansökan har kommit in för sent, resursbrist och annat. Allt har domstolar slagit ner på. I sammanlagt tio beslut har fem olika förvaltningsrätter gett Paludan rätt och polisen fel – ändå fortsatte polisen att försöka stoppa sammankomsterna.

Enligt Dagens Nyheters källor och dokumentation tidningen tagit del av har polisen fattat besluten under hård press från såväl den tidigare S-regeringen som nuvarande regering samt från olika muslimska grupper. 

– Det är just i sådana här lägen när trycket är hårt och det blåser politiska vindar som vi ska hålla hårt i lagboken. Men det gjorde vi inte, säger en av DN:s källor.

Ministrarna förnekar påtryckning

Polisen ska bland annat ha stoppat en koranbränning den 1 maj 2022 efter press från S-regeringen. Dåvarande justitieminister Morgan Johansson (S) förnekar uppgifterna om politiska påtryckningar.

”Det här är inget jag känner till. Polisen informerade oss löpande om hur de hanterade och förberedde sig för koranbränningarna, men vi lade oss självklart aldrig i deras tillståndsgivning”, skriver han i ett mejl. Även nuvarande justitieminister Gunnar Strömmer (M) och utrikesminister Tobias Billström (M) förnekar att det skett någon politisk påtryckning.

– I vanliga fall hade en myndighetschef fått sluta efter så många felbedömningar, men polisen försöker överpröva domstolarnas beslut gång på gång eftersom de inte passar in i den karta som polisen ritat upp. Polisen har inte testat lagen, utan medvetet brutit mot den, säger en källa.

LVU och muslimer

Det har vi lärt oss av LVU-kampanjen

Magnus Ranstorp

Pressträff om åtgärder mot LVU-kampanjen i februari 2022.

Det var den största och mest allvarliga utländska informationskampanjen som Sverige skådat i modern tid. Och den visade hur sårbart det svenska samhället är.

Förra året spreds en massiv desinformationskampanj mot Sverige. I den hävdades att socialtjänsten kidnappar muslimska barn och att de barn som omhändertas ingår i barnhandel och utsätts för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Starkt emotionella berättelser med bilder och videoklipp på gråtande barn som omhändertas av polis och förtvivlade föräldrar spreds till hundratals miljoner människor på sociala medier och genom utländska mediekanaler. Det är den största och mest allvarliga utländska informationskampanjen som Sverige skådat i modern tid.

Nyligen presenterade jag och min kollega Linda Ahlerup en omfattande rapport om LVU-kampanjens uppkomst och utveckling, både i Sverige och internationellt. Rapporten gjordes på uppdrag av Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF). Vi följde utvecklingen i en svensk Facebook-grupp som blev nav för den svenska proteströrelsen, liksom hur LVU-kampanjen välkoordinerat spreds utomlands av aktivister, islamister och extremister på arabiska och turkiska på sociala medier.

Kampanjen har gått i vågor och har kontinuerligt återupplivats. Den egyptiska bloggaren Mustafa El-Sharqawy, vars drivkraft är att varna ungdomar i Mellanöstern för västvärldens dekadens och moraliska förfall, fortsätter vara en motor i kampanjens spridning utomlands. En annan central aktör är en svensk influencer med miljontals följare i sociala medier. Han hotar med att med namn och bild hänga ut familjehem i Sverige med arabisk bakgrund som tar hand om barn som blivit omhändertagna.

Informationspåverkan, uthängning av enskilda tjänstemän och familjehem samt fysiska hot resulterar i en tystnadskultur och beröringsskräck i relation till beslut om LVU-ärenden. Det är ett direkt hot mot demokratiska institutioner.

Kampanjen sätter också fingret på en omfattande sårbarhet i det svenska samhället, avsaknaden av tillit mellan myndigheter, kommunal verksamhet och vissa invånare. Även om svenska myndigheter agerat klokt under kampanjen bör regeringen dra lärdom på minst två fronter.

När LVU-kampanjen spreds saknades uttalanden från svenska statliga representanter i utländska medier som bemötte falska påståenden och nyanserade bilden på arabiska och turkiska. Därmed lämnades ett vakuum som nästan uteslutande fylldes av negativa porträtteringar av Sverige, LVU och socialtjänsten. Det behövs skickliga kommunikatörer som kan kommunicera med omvärlden på andra språk – inte bara reaktivt utan proaktivt.

Socialtjänsten bör i större utsträckning möta invånare i andra sammanhang än på socialkontoret. Då kan man bidra med kunskaps- och förtroendehöjande insatser om exempelvis socialtjänstens roll och hur LVU-processen fungerar. Liksom att det faktiskt krävs flera steg innan ett barn omhändertas. Det kan vara frestande att använda kulturtolkar eller idéburna offentliga partnerskap (IOP) – som är en överenskommelse mellan offentlig sektor och civilsamhället. Men ideella föreningar och intresseorganisationer har ingen lagstadgad skyldighet att följa samma lagar och principer som kommunal och statlig verksamhet. I stället kan partnerskapen undergräva socialsekreterares arbete.

Att stärka tilliten mellan offentlig förvaltning och invånare går inte alltid att lösa med en mellanhand.


Magnus Ranstorp






Regeringen tar krafttag mot LVU-kampanjen

Sedan december 2021 sprids desinformation om att svensk socialtjänst omhändertar muslimska barn utan rättsligt stöd. Enligt Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, finns inga indikationer på att kampanjen kommer vara över i närtid. Medarbetare i socialtjänsten hotas och i värsta fall riskerar detta att leda till att barn i Sverige inte får det stöd av samhället som de har rätt till. Regeringen vidtar nu flera åtgärder för att motverka desinformationen som sprids och dess konsekvenser.

Rykten och desinformation sprids i framför allt sociala medier om att svensk socialtjänst kidnappar muslimska barn utan rättsligt stöd. MPF bedömer kampanjen som en av de allvarligaste på mycket länge. LVU-kampanjen kommer inte att vara över i närtid och långsiktiga åtgärder krävs för att motverka desinformationen och ryktesspridningen. Socialtjänsten är ryggraden i det svenska välfärdssystemet och de har ett mycket viktigt arbete med att skydda barn och unga från att fara illa. Regeringen vidtar nu fler viktiga åtgärder för att motverka desinformationen.

– Den här typen av desinformationskampanjer får förfärliga konsekvenser där socialsekreterarna inte längre kan utföra sitt viktiga jobb. Det drabbar barnen som far illa. Därför går regeringen nu fram med en rad nya åtgärder på flera fronter för att trycka tillbaka desinformationen och stärka socialtjänsten, säger statsminister Ulf Kristersson.

– Jag är glad att regeringen lyssnat på de behov vi lyft fram för att bemöta hot och våld mot välfärdens medarbetare och nu agerar på flera av de åtgärder vi har föreslagit, säger Peter Danielsson, ordförande för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).


Åtgärder för att motverka desinformationen

Uppdrag till MPF att stärka förmågan att möta påverkanskampanjer.

Förstärkt uppdrag till Socialstyrelsen att motverka ryktesspridning och desinformation om socialtjänsten. I uppdraget ingår att ha nära dialog med Svenska Institutet, MPF och Myndigheten för stöd till trossamfund.

Straffet för våld eller hot mot tjänsteman ska skärpas och förolämpning mot tjänsteman ska kriminaliseras. Regeringen ger utredningen Åtgärder för att minska offentliganställdas utsatthet (Ju2022:02) tilläggsdirektiv. I det ingår också att ta fram förslag till ökat skydd för offentliganställdas personuppgifter.

Beslut om lagrådsremiss för att möjliggöra att ordningsvakter används i fler fall, som exempelvis på socialkontor.

– Jag vill vara tydlig med att svensk lagstiftning varken diskriminerar kön eller religion. Jag vill också vara tydlig med att svensk socialtjänst inte kidnappar några barn. Socialtjänsten är välfärdens yttersta skyddsnät. Därför är desinformationskampanjen oacceptabel och regeringen tar nu krafttag mot desinformationen och ryktesspridningen, säger Camilla Waltersson Grönvall, socialtjänstminister.

– Det är oacceptabelt att till exempel poliser och socialsekreterare utsätts för våld, hot, trakasserier eller otillbörlig påverkan på grund av sitt yrke. I förlängningen utgör det också ett angrepp på samhället. Därför har regeringen nu fattat beslut om att ge skarpare tilläggsdirektiv till utredningen för att på allvar stärka skyddet för offentliganställda, säger justitieminister Gunnar Strömmer.


Mer om de olika åtgärderna

MPF ska stärka förmågan att motstå otillbörlig informationspåverkan mot socialtjänsten

Regeringen ger Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF) i uppdrag att stärka förmågan att motstå otillbörlig informationspåverkan mot socialtjänsten. I uppdraget ingår bl.a. att samverka med berörda myndigheter i andra länder som utsatts för liknande påverkanskampanjer. Myndigheten ska också regelbundet ta fram fördjupande lägesbilder gällande otillbörlig informationspåverkan, samt stödja drabbade aktörer med rådgivning inom strategisk kommunikation för att bemöta identifierad informationspåverkan.


Uppdrag till Socialstyrelsen förändras

Socialstyrelsen har sedan tidigare i uppdrag att motverka ryktesspridning och desinformation om socialtjänsten. Regeringen skjuter till 4 miljoner kronor för 2023 och förändrar uppdraget. Socialstyrelsen ska nu förstärka sitt arbete genom att föra fördjupad dialog med berörda aktörer samt arbeta för en ökad kunskapsspridning om socialtjänstens arbete. Det är av största vikt att Socialstyrelsen finns närvarande och kommunicerar fakta där desinformationen sprids.


Uppdrag som stärker skyddet för offentliganställda

Regeringen har beslutat om tilläggsdirektiv till Utredningen om åtgärder för att minska offentliganställdas utsatthet (Ju2022:02). Tilläggsdirektiven innebär att utredaren ska lämna författningsförslag som innebär att straffet för våld eller hot mot tjänsteman skärps och att ett nytt brott som tar sikte på förolämpningar mot tjänstemän införs. Utredaren får även i uppdrag att, för vissa särskilt utsatta offentliganställda, lämna författningsförslag som innebär minskad exponering av offentliganställdas namn i beslut och andra handlingar som dokumenterar åtgärder och ett starkare skydd för uppgifter om offentliganställda och deras närstående.

Ibn rushd och bidragen

 I bloggen GB om ibn rushd

I den här bloggen om ibn rushd

Texten:


Skattemedel ska inte gå till Ibn Rushds ”värdegrund”!


Nu markerar äntligen Folkbildningsrådet. I Uppsala fortsätter dock utbetalningarna.

Enligt en ny granskningsrapport från Folkbildningsrådet har studieförbundet Ibn Rushd undervisat barn från sju år om bland 

annat sharia och antisemitiska konspirationsteorier (TV4, 8/12).

Linda Stridsberg, chefsjurist på Folkbildningsrådet, konstaterar att förbundet "brustit i efterlevnaden av de grundläggande villkoren som rör bland annat demokrati och mänskliga rättigheter". Ibn Rushd tvingas betala tillbaka 146900 kronor (under fjolåret fick man, enligt TV4, nära 30 miljoner kronor i bidrag).

Runt om i landet väcks åter frågan om lokala och regionala bidrag till förbundet, i dagarna har exempelvis region Skåne och Helsingborgs kulturnämnd pausat utbetalningarna.

I en av publikationerna som använts av förbundet, "The Upbringing of Children in Islam", får man bland annat veta att flickor måste bära slöja från 9-års ålder, att pojkar och flickor ska separeras, att muslimska barn inte ska umgås med ickemuslimer.

Det står även sådant som att föräldrar får slå barn och att män får slå "olydiga" fruar. Antisemitismen är tydlig, homofobin likaså. Även publikationen "Islamic laws" där ämnet barnäktenskap behandlas – utan att ifrågasättas, tas upp i Folkbildningsrådets granskningsrapport.

I vanlig ordning slår Ibn Rushd ifrån sig kritiken och uttrycker i ett pressmeddelande att materialet inte har använts på ett sätt som strider mot förbundets värdegrund. Den relevanta frågan är snarare om det strider mot den värdegrund som ska råda vid bidragsutbetalningar.

Ett tydligt mönster i Uppsala och över landet är att rödgröna partier gärna vill ge fortsatta bidrag. Kristdemokraternas kommunalråd Jonas Segersam lämnade in en skriftlig fråga om stödet till Ibn Rushd för fyra år sedan, och senare har M, KD, C och L argumenterat för att slopa Uppsala kommuns bidrag.

Men stödet har fortsatt, vilket framgår även i tjänsteskrivelsen "Stöd till studieförbundens lokalavdelningar 2023" från i år.

När bidraget kritiserades för några år sedan, av nämnda Segersam men även här på ledarsidan, möttes det med anklagelser om "hat".

Företrädare för Antidiskrimineringsbyrån Uppsala, Amnesty Uppsala, Uppsala läns bildningsförbund och Folkbildningsrådet rusade till Ibn Rushds försvar.

När vi här på sidan har argumenterat mot bidrag till kristna aktörer som spridit homofobi har nämnda kritiker däremot inte sagt ett knyst. Varför så viktigt att slåss för just Ibn Rushds bidrag? Om man inte tycker att barn ska marineras i galenskap måste det rimligtvis gälla samtliga barn.

Sakine.Madon@unt.se

Korankravallerna – Islamupproren

"Hur hamnade Sverige här?"

Det är kärnfrågan i DN-artikeln och svaret är att migrationen från

2014 har varit okontrollerad och integrationen obefintlig!

Ivar Arpi säger det som alla vet men få vågar prata om.

Problemet är att all kritik mot islam och muslimers beteende har blivit politiskt inkorrekt.

De politiskt korrekta börjar flacka med blicken så snart islams mörka sidor blottläggs.

De försöker bortförklara islams sexrelaterade klädtvång.

De försöker bortförklara situationen i samtliga länder som domineras av islam.

Hur är det med demokratin?
Hur är det med jämställdheten?
Hur är det med religionsfriheten?
Hur är det med tryckfriheten?
Hur är det med friheten?

Allt detta får de politiskt korrekta att skruva på sig och flacka med blicken!

Yttrandefriheten förtjänar bättre vakthundar än så här

Polisen har upplevt press från både den nuvarande och den förra regeringen om att stoppa koranbränningar, trots att yttrandefriheten är skyddad i grundlagen.

Hur hamnade Sverige här?

Under det senaste året har Sverige utsatts för ett test: Klarar vi av att värna yttrandefriheten även när den har ett högt pris?

Svaret är nej. Det märks på hur både polis och politiker har hanterat högerextreme Rasmus Paludan och hans fäbless för att bränna koraner.

Hade han fått avslag vid något enstaka tillfälle hade det väl varit en sak. Men förra året nekade polisen honom demonstrationstillstånd gång på gång – trots att domstolar i dom efter dom förklarade att myndigheten inte hade rätt att göra det.

Polisen har alltså medvetet tänjt på lagen och satt yttrandefriheten på undantag. Och det skedde inte av vilken anledning som helst. Enligt dokumentation som DN:s Åsa Erlandsson har tagit del av upplevde polisledningen press från den dåvarande S-regeringen att stoppa aktionen.

Den här gången var det Paludan som stresstestade Sverige. Lagstiftningen och domstolarna höll. Polisen och politikerna föll.

Därefter, i spåren av reaktionerna på att Paludan eldat ännu en koran i januari i år, gick polisen ett steg längre och förbjöd koranbränningar helt. Också det efter att polisen enligt DN:s källor upplevde tryck från regeringen, nu ledd av Moderaterna, som ville att Turkiet skulle släppa in Sverige i Nato.

Efter det slog förvaltningsrätten för elfte gången på mindre än ett år fast att polisbeslutet var fel.

Här är det dags att stanna upp och fråga sig vad det är som pågår. Det är illa nog att polisen, som ska upprätthålla lagen, aktivt stryper det fria ordet. Men det är än värre om politiker lägger sig i enskilda beslut och går emot den lagstiftning som riksdagen har klubbat igenom.

Yttrandefriheten är inte bara till för att skydda det ädla och älskvärda. Det är när någon gör eller säger sådant som provocerar, och som har ett pris för Sverige, som reflexerna prövas.

Källor inifrån: Polisen rundade lagen för att stoppa Paludan

Rasmus Paludans koranbränningar har ställt Polismyndighetens uppdrag på sin spets. Att både skydda yttrandefriheten – och Sveriges säkerhet. Det märks också hos domstolarna. På mindre än ett år har polisen fått bakläxa tio gånger efter att ha försökt hindra Paludan.

Rasmus Paludans koranbränningar har ställt Polismyndighetens uppdrag på sin spets. Att både skydda yttrandefriheten – och Sveriges säkerhet. Det märks också hos domstolarna. På mindre än ett år har polisen fått bakläxa tio gånger efter att ha försökt hindra Paludan. Illustration: Maja Vilmark. Foto: TT.

Polisen fick bakläxa i domstol tio gånger.

Ändå fortsatte myndigheten att försöka hindra Rasmus Paludans koranbränningar.

Källor till DN menar att polisen medvetet rundade lagen för att stoppa dansk-svensken – och att myndigheten kände sig politiskt pressade.

Titta på grafiken här nedan. Den visar hur många gånger Polismyndigheten har förlorat i domstol när de nekat högerextreme Rasmus Paludan demonstrationstillstånd:




Tio gånger, i fem olika domstolar.

I över ett år – sedan påskkravallerna bröt ut – har DN granskat hur Polismyndigheten hanterat Rasmus Paludans tillstånd att ordna allmänna sammankomster. Hans aktioner där han kritiserar islam och bränner Koranen har orsakat häftiga reaktioner och satt Sveriges Natoansökan på spel.

Men bakom kulisserna har ett annat drama pågått – inom den största rättsvårdande myndigheten.

DN:s granskning visar hur Polismyndigheten har bortsett från flera domslut för att stoppa Paludan. Något som väckt reaktioner inom polisen.

– Paludans person och hans hetsande stil gör att han skymmer sikten. Då ser man inte vad det här egentligen handlar om, att svensk yttrandefrihet är hotad, säger Fredrik Jonsson, dialogpolis och en av få som vågar uttrycka sina åsikter öppet.

”Jag är orolig för att man öppnar upp för den starkes rätt”, säger Fredrik Jonson, som är dialogpolis. Han och hans kolleger är en länk mellan polisledningen och de som arrangerar opinionsyttringar, som demonstrationer.

Det närmar sig påsk, år 2022. En ansökan skickas till Polismyndigheten om att få hålla en allmän sammankomst i stadsdelen Råslätt i Jönköping. På blanketten står att en koran kommer tas med – och en tändare.

Det är Rasmus Paludan som vill demonstrera, på ett sätt som han hoppas ska ge maximal uppmärksamhet. Han är partiledare för danska Stram Kurs som kandiderar till det svenska riksdagsvalet. Nu vill han åka runt i svenska städer och sprida sitt islamkritiska budskap.

Än så länge vet få i Sverige vem Paludan är, men inom polisen är han en välbekant person. Hösten 2020 var han på väg att bränna en koran i Malmö men stoppades vid den svenska gränsen. Polisen beslutade om ett tvåårigt inreseförbud eftersom de ansåg att han var ett hot mot samhället. Då skaffade Paludan dubbelt medborgarskap, danskt och svenskt, och inreseförbudet hävdes.

Det närmsta året kommer polisen och Paludan bli en följetong där domstolar gång på gång slår fast att polisen gör fel när de försöker stoppa hans demonstrationer, ändra plats för sammankomsterna, eller som en sista utväg helt förbjuder koranbränningar.

I januari 2023 höll Rasmus Paludan sin sista och mest uppmärksammade koranbränning i Sverige, utanför Turkiets ambassad i Stockholm. Nu blev hans aktioner en internationell angelägenhet och Turkiets president Erdogan krävde att koranbränningar skulle förbjudas innan Sverige släpps in i Nato.

I januari 2023 höll Rasmus Paludan sin sista och mest uppmärksammade koranbränning i Sverige, utanför Turkiets ambassad i Stockholm. Nu blev hans aktioner en internationell angelägenhet och Turkiets president Erdogan krävde att koranbränningar skulle förbjudas innan Sverige släpps in i Nato. Foto: Elin Åberg

Förklaringen till att polisen bortser från domstolarnas beslut är att myndigheten känner sig pressad från muslimska grupper i samhället och från både socialdemokratiska och borgerliga politiker, enligt DN:s källor.

Myndigheten slits nämligen mellan två grundläggande uppdrag som ställs emot varandra på ett helt nytt sätt: att skydda yttrandefriheten och demonstrationsrätten – och Sveriges säkerhet.

– Men det är just i sådana här lägen när trycket är hårt och det blåser politiska vindar som vi ska hålla hårt i lagboken. Det gjorde vi inte, säger en av DN:s uppgiftslämnare.

När Paludans ansökan om att demonstrera under påsken kommer in, agerar polisen först som de brukar. Utgångspunkten är att säga ja till att bedriva opinion, den rättigheten anses så viktig att den skyddas i grundlagen. De enda undantag som finns listas i ordningslagen.


Fakta.Demonstrationsrätten

Rätten att samla människor till en allmän sammankomst säkras i en av grundlagarna, regeringsformen.

Det krävs dock att man först ansöker om tillstånd hos Polismyndigheten och betalar en avgift på 320 kronor.

Polisen får bara i undantagsfall vägra tillstånd och i ordningslagen listas när Polismyndigheten får säga nej:

● När ordning och säkerhet inte kan upprätthållas på platsen eller i direkt anslutning till den.

● Av hänsyn till trafiken.

● För att motverka epidemi.

Polisens handläggare ser inga hinder utan beviljar Paludan tillstånd i Jönköping, Linköping, Norrköping, Stockholm, Örebro och Malmö. Polisen bedömer att de har resurserna och förmågan att säkra ordningen och säkerheten.

Det visar sig vara fel, och polisen blir tagen på sängen när de så kallade påskkravallerna bryter ut i stad efter stad. Hundratals poliser skadas, fordon eldas upp och i Örebro tvingas polisen retirera när den våldsamma mobben tar över.

Kravallerna beskrivs som de värsta sedan upploppen i Göteborg år 2001 och en del poliser tror inte att de ska komma levande hem.

Inom polisen utbryter intensiva diskussioner om hur Paludan ska hanteras framöver. Han har ansökt om fler tillstånd – och tänker fortsätta.

Rasmus Paludan ville demonstrera i stadsdelen Vivalla i Örebro men polisen bytte till centralt belägna Sveaparken. Där utbröt kravaller, polisfordon kapades och Paludan kom aldrig. Totalt uppskattas våldsverkarna under Paludans turné ha kostat polisen 84 miljoner kronor.

Rasmus Paludan ville demonstrera i stadsdelen Vivalla i Örebro men polisen bytte till centralt belägna Sveaparken. Där utbröt kravaller, polisfordon kapades och Paludan kom aldrig. Totalt uppskattas våldsverkarna under Paludans turné ha kostat polisen 84 miljoner kronor. Foto: Kicki Nilsson/TT

Slitningarna tilltar när det, enligt centralt placerade källor, kommer ytterligare press på Polismyndigheten.

Paludan söker tillstånd i Borås och Göteborgsförorterna Hjällbo och Angered under valborgshelgen.

Dessutom vill han bränna Koranen på första maj i Stockholms innerstad. Enligt dokumentation som DN tagit del av upplevde polisledningen press från den S-märkta regeringen att stoppa aktionen. Dokumentationen kommer inifrån polisen. Av hänsyn till källskyddet kan den inte citeras, men där framgår att polisledningen ansåg sig vara satt under hård, politisk press.

DN har sökt dåvarande justitieminister Morgan Johansson (S) som i ett mejl tillbakavisar uppgifterna om politiska påtryckningar:

”Det här är inget jag känner till. Polisen informerade oss löpande om hur de hanterade och förberedde sig för koranbränningarna, men vi lade oss självklart aldrig i deras tillståndsgivning”, skriver han.

Rikspolischef Anders Thornberg har avböjt intervju, liksom den nationella kommenderingschefen.

Paludan stoppas från att demonstrera på första maj. Dessutom beslutar polisen att Paludan inte ska få tillstånd någonstans i Sverige under den kritiska perioden – valborgshelgen och fram till den 2 maj – enligt ett dokument som DN tagit del av. Myndigheten slutar alltså att pröva varje tillståndsansökan för sig och inför ett nationellt Paludanstopp.

Utåt hävdar polisen att det beror på en samlad bedömning av hot och risker efter påskupploppen. Att det helt enkelt är för farligt att bränna Koranen. Men beslutet väcker reaktioner och polisen anklagas för att vika sig för våldsverkare.

Thomas Bull, justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen, gör en jämförelse: om nazister sätter i system att störa en feministisk demonstration, skulle feministerna då nekas nya tillstånd?

– Om arrangörerna är lugna personer som inte själva ställer till med något ska det till mycket mer för att polisen ska kunna säga nej. Då ska den grundlagsfästa demonstrationsrätten gå före, har Bull sagt till DN.

Ahmed Abdirahman, grundare av Järvaveckan, var i en DN-intervju inne på samma linje.

– Rätten att bränna koraner, även i utsatta områden, har alla. Det är jätteviktigt att inte börja glida bort från lagstiftningen utan att det är samma regler som gäller för alla.

Att polisen först godkände Paludans demonstrationer i flera förorter under påsken och sedan stoppade honom i Stockholms innerstad på första maj får även andra konsekvenser, utöver de juridiska. Ilskan växer bland muslimska grupper, som tolkar det som diskriminering.

– I mitt arbete träffar jag det muslimska civilsamhället. De uppfattar polisen som svekfulla som ger tillstånd ibland, ibland inte. Hela ordningen rubbas, säger dialogpolisen Fredrik Jonsson.

Att Paludan fick tillstånd i förorterna men inte i Stockholms innerstad har fått det att bubbla i muslimska grupper, säger dialogpolisen Fredrik Jonsson. ”Mycket mer än man tror.”

Att Paludan fick tillstånd i förorterna men inte i Stockholms innerstad har fått det att bubbla i muslimska grupper, säger dialogpolisen Fredrik Jonsson. ”Mycket mer än man tror.” Foto: Karl Melander

Paludan, utbildad advokat, överklagar till Förvaltningsrätten i Göteborg och polisen säger att domen kommer bli vägledande.

Ett löfte som kommer att brytas.

Den 6 maj kommer domen som slår fast att polisen gjorde fel som nekade Paludan tillstånd i Borås under valborgshelgen. Förvaltningsrätten skriver att polisen bara får begränsa sammankomster om det är arrangören som stör ordningen. Med andra ord: Paludan kastar inte sten, utan det är den våldsamma mobben, och därför får polisen inte skylla på ordningsstörningar.

Men polisen fortsätter neka Paludan när han begär nya tillstånd runt om i Sverige. Under det närmsta året fortsätter Paludan att överklaga – och polisen fortsätter använda redan utdömda argument:

● Polisen hänvisar till resursbrist på första maj, att det inte fanns personal till Paludans sammankomst. Förvaltningsrätten i Stockholm slår fast att då får polisen begära förstärkning.

● Polisen provar då att hänvisa till tidsbrist, att en ansökan från Paludan om att få demonstrera i Rosengård i Malmö kom in för sent. Förvaltningsrätten i Malmö konstaterar att det inte finns någon deadline i lagen.

● Polisen återgår då till att hänvisa till ordningsstörningar när Paludan vill ha en sammankomst i Uppsala. Nästa förvaltningsrätt påminner om vad domstolen i Göteborg redan meddelat, att en arg omgivning inte får tysta en demonstration.

Domstolar som upphävt polisens beslut

Rasmus Paludans överklaganden har prövats i fem av Sveriges tolv förvaltningsrätter.

Domstolar som upphävt polisens beslut

Grafik: DN. Källa: Förvaltningsrätterna.

I ytterligare fem domstolsprocesser drar polisen åter upp ordningsstörningar och tidsbrist. Därför blir domsluten upprepningar när förvaltningsrätterna ger polisen bakläxa med samma ord som redan har framförts förut.

Sammanlagt vinner Paludan i tio olika domar meddelade av fem förvaltningsrätter.

– Polisen struntar kort sagt i förvaltningsrätterna. ”Det är bara första instans”, säger man internt, uppger en av DN:s källor.

Hittills har turbulensen varit en svensk angelägenhet, men snart kommer det trappas upp och bli internationell storpolitik.

Paludan bränner en koran till. Sveriges Natoansökan sätts på spel – och Säkerhetspolisen varnar för terrorhot.

Hösten 2022 blir det regeringsskifte. Krig rasar i Europa och statsminister Ulf Kristersson (M) har den stora uppgiften att föra Sverige in i Nato.

Samtidigt har dammet från påskkravallerna lagt sig och polisen ger Paludan tillstånd att bränna en koran nära Turkiets ambassad i Stockholm.

Men nu, i januari 2023, tas reaktionerna till en ny nivå. Muslimer utomlands bränner den svenska flaggan och en inflytelserik imam uppmanar till bojkott mot Sverige. Framför allt: Turkiets president Erdogan säger att han inte kommer bevilja Sverige Natointräde förrän koranbränningar förbjuds.

Den 27 januari i år brändes svenska flaggor i den iranska huvudstaden Teheran.

Den 27 januari i år brändes svenska flaggor i den iranska huvudstaden Teheran. Foto: Rouzbeh Fouladi

Polisen svänger igen och den 8 februari tas ett beslut som väcker stor uppmärksamhet när DN rapporterar om det. Koranbränningar totalförbjuds, trots att det inte har stöd i ordningslagen. Därför ska lagen tolkas ”extensivt”, står det i polisens interna dokument.

Samma dag slår Säkerhetspolisen fast att koranbränningar är ”hotdrivande”, vilket polisen hänvisar till när de nekar två nya arrangörer från att bränna Koranen: en kristen man från Irak och kulturföreningen Apallarkerna.

Irakiern och kulturföreningen gör som Rasmus Paludan och överklagar till förvaltningsrätten i Stockholm och redan innan domen kommer säger Tom Schultz Eklund vid Förvaltningsjuristerna i Sverige att polisen gått för långt. Det är inte en myndighets uppgift att driva på rättsutvecklingen åt det ena eller andra hållet utan polisen ska verkställa det som står i lagen, menar han.

– Här behöver domstolen vara jättetydlig mot polisen, sade Tom Schultz Eklund till DN.

Förvaltningsrätten i Stockholm slog fast att polisen inte hade rätt att införa ett totalförbud mot koranbränningar. Det blev det elfte bakslaget för polisen i domstol på mindre än ett år.

Förvaltningsrätten i Stockholm slog fast att polisen inte hade rätt att införa ett totalförbud mot koranbränningar. Det blev det elfte bakslaget för polisen i domstol på mindre än ett år. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Återigen uppges polisen ha känt politisk press för att stoppa koranbränningar och rädda Natoprocessen, den här gången från den borgerliga regeringen enligt flera poliskällor till DN.

DN har frågat Tobias Billström om polisen utsattes för politisk påverkan. I ett mejlsvar skriver presstjänsten att det är ”Polismyndigheten som har fattat samtliga beslut i denna fråga, och myndigheten har varit och är självständig i sina bedömningar.”

I ett liknande mejlsvar från justitieminister Gunnar Strömmer (M) skriver presstjänsten att ”hur Polismyndigheten gjorde sin bedömning i den här frågan, är en fråga för myndigheten.”

Den 4 april kommer domen från förvaltningsrätten i Stockholm som konstaterar att polisens förbud mot koranbränningar var fel. Det blir det elfte bakslaget i svenska domstolar på mindre än ett år.

– I vanliga fall hade en myndighetschef fått sluta efter så många felbedömningar, men polisen försöker överpröva domstolarnas beslut gång på gång eftersom de inte passar in i den karta som polisen ritat upp. Polisen har inte testat lagen, utan medvetet brutit mot den, säger en källa.

Troligen hade polisens huvudvärk fortsatt om inte Paludan plötsligt meddelade att han slutar komma till Sverige. Till DN säger han att det beror på att polisen inte ger honom personskydd trots flera mordhot och fällande domar mot gärningsmän som attackerat honom.

Men en vända återstår. Polisen har överklagat till nästa instans och vill att kammarrätten ändrar domen så att polisen får förbjuda koranbränningar och att det blir ett prejudikat för framtiden. Enligt uppgift för att driva upp frågan om koranbränningar på högre nivå och tvinga politikerna att ta ställning till en förändrad omvärld – och två uppdrag som ses som oförenliga.

Kammarrättens dom väntas komma under våren.


Fakta.Om granskningen

Reportaget bygger på flera poliskällor som arbetar på olika nivåer inom myndigheten, interna dokument, domar, skriftväxling i rättsprocesser samt andra typer av dokumentation.

Uppgifterna har samlats in under mer än ett års tid.

Utöver de tio domsluten som redovisas i reportaget har fler överklaganden från både Rasmus Paludan och Polismyndigheten prövats i domstol. Förvaltningsrätten i Karlstad slog till exempel fast att det var fel att byta plats på Paludans sammankomst i Örebro på långfredagen 2022, från en stadsdel utanför centrum till centralt belägna Sveaparken.

Polisen har i flera andra domar fått rätt när det gäller att avbryta en sammankomst när våldsamheter har urartat, samt att inom vissa begränsade geografiska ramar bevilja Paludan en annan plats att demonstrera på än den han ansökt om.

Språkkrav

 

Extrem islam maskerad till folkbildning

 

Mental stroke!

Magdalena Andersson: Vi har motståndare som ljuger hejdlöst

Nu tar Magdalena Andersson hjälp av amerikanska strateger för att vässa attackerna på Tidöpartierna.

Men ska hon välja kulturkriget eller konkreta reformer för att möta högerpopulismen?

– Jag kommer inte att dras med i lögnmaskineriet, säger hon.

Vi är i möjligheternas land och Alejandro Verdin har klivit in på Center for American Progress för att påminna om det.


Han har stor skjorta och gympadojor, en röst som är lite rosslig av pollenallergi, och en historia som progressiva politiker i hela västvärlden vill ta del av.

I början av april erövrade Janet Protasiewicz en plats i Högsta domstolen i Wisconsin. För första gången på 15 år är liberala domare i majoritet i delstaten. I ett land där juridik och politik flyter ihop påverkar det beslut om aborter och rösträtten.

Verdin ledde valkampanjen.

Han förvandlade den till en strid mellan gott och ont.

– Nyckeln till seger var att vi byggde en berättelse runt den här kampen, säger han.

– Vi hade tre pelare: Vilka var offren, vilka var hjältarna och vilka var skurkarna?

En kvinna i prydlig dräkt lyssnar uppmärksamt.

Det är 1 250 dagar till nästa riksdagsval i Sverige, men den svenska oppositionsledaren och tidigare statsministern Magdalena Andersson tänker inte vänta.

Tobias Baudin och Magdalena Andersson dokumenterar mötet med den demokratiske strategen Alejandro Verdin.

Möjligheternas land. Det är lätt att glömma den här våren när USA rör sig mot en repris av presidentvalet 2020, men med en om möjligt mer aggressiv Donald Trump i ena ringhörnan och en allt skörare Joe Biden i den andra.

Socialdemokraternas ledning – partiledaren Magdalena Andersson, partisekreteraren Tobias Baudin och den internationella sekreteraren Paula Carvalho Olovsson – söker både skräckexempel och inspiration under två dagar i Washington.

– USA ligger ju lite före oss. Därför finns det all anledning att åka hit för att lära sig att hantera ett politiskt landskap där vissa krafter verkligen vill se en ökad polarisering, med kandidater som kan säga vad som helst och lova vad som helst, utan att ha några realistiska ambitioner att infria det, säger Magdalena Andersson.

Socialdemokraternas valanalys har pekat ut motståndarnas ”orealistiska vallöften” som ett skäl till valförlusten. Formuleringen syftar på utfästelser om att sänka bensinskatten radikalt direkt efter valet eller införa högkostnadsskydd för elen den 1 november.

– Partierna brukar genomföra mycket av det man lovat. Om man inte gör det, hur påverkas valdeltagandet? Hur påverkas politikerföraktet? Det är en demokratifråga, säger Tobias Baudin.

På sätt och vis framstår USA-resan som terapi för ledande socialdemokrater, för att bearbeta det som hände i valrörelsens slutskede.

– Vi har motståndare som ljuger hejdlöst, säger Magdalena Andersson på sitt karakteristiskt fräna sätt.

Första morgonen i Washington och Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson väntar i lobbyn med gympadojorna på.

Man kan förstås betrakta hennes utspel som en talepunkt – en välförberedd fras som nu ska pressas in i framträdanden och intervjuer för att få ut budskapet att Socialdemokraterna har en ny högerkonservativ huvudmotståndare och att denna huvudmotståndare hänger ihop med Donald Trump.

– Vi har Sverigedemokraterna, men vi ser också att riksdagsledamöter i Moderaterna och Kristdemokraterna uttrycker sig på ett sätt i sociala medier som man aldrig skulle ha gjort för tio år sedan, säger Magdalena Andersson.

S-ledaren har ett favorituttryck våren 2023: Att Sverige ska bli mer som Sverige. Det hänger ihop med partiledningens löften om att skapa en ny samhällsgemenskap eller snarare återupprätta en gammal sammanhållning.

– Det som har byggt Sverige starkt är ju att vi har haft en samhällsgemenskap där vi stöttar varandra. Det är också väldigt svenskt hur vi tar oss an ny teknik och teknikskiften. Vi har byggt vårt välstånd på att ligga långt fram, säger hon.

Vart är socialdemokratin på väg? Partiledaren Magdalena Andersson och partisekreteraren Tobias Baudin inleder besöket i Washington med att spana åt höger.

På Center for American Progress i Washington – ett vänsterliberalt fristående politiskt institut med nära band till Bidenadministrationen – vill hon veta hur kampanjmakarna i Wisconsin lyckades nagla fast motståndarna.

Det gäller att vara först, betonar Alejandro Verdin:

– Du måste definiera din motståndare för väljarna innan de definierar dig. Då kan du köra den kampanj som du vill.

Han gör också klart att anklagelserna måste bygga på fakta och ståndpunkter som motståndarna faktiskt står för. Som att konservativa krafter vill inskränka aborträtten.

– Men de här figurerna som Trump och andra högerextrema politiker runtom i världen, de vill ju bli kända som extrema. De vill ha de här kulturkrigen, säger han.

Vintern och våren 1995 pluggade Magdalena Andersson på Harvard i Boston, som doktorand från Handelshögskolan i Stockholm. Den blivande maken Richard Friberg var också där.

Magdalena Andersson var profilerad socialdemokrat, och skulle snart överge doktorandstudierna för uppdrag i regeringskansliet. Men det fanns inte på kartan att hon skulle bli Sveriges första kvinnliga statsminister.

På Harvard var hon ena halvan av duon Richard-och-Magda – han med den långa hästsvansen, hon i jeans och tröja, gärna på väg ut i naturen.

Hon fick ett arv från sin mormor den våren och använde delar till att köpa en begagnad bil.

– Så körde vi hela vägen bort till Klippiga bergen och sedan ned söderut och tillbaka hem genom Södern. Fem veckor. Vi hade ju inga pengar, så det blev ju att tälta och hajka, säger hon.

Hon minns vänligheten de mötte.

– Det var mindre misstänksamt då. Öppnare och tryggare. Om jag jämför med när jag reser nu. Nu tycker jag att jag märker mer höga staket och aggressiva hundar, säger hon.

1990-talet var de politiska konsulternas tid. Vid det svenska riksdagsvalet 1994 kopplades tre amerikanska experter in, och de dåvarande S-topparna Ingvar Carlsson och Mona Sahlin stajlades ungefär som presidentkandidater. Partiet fick hård kritik för tilltaget, men vann valet.

Sedan nätverkade Bill Clinton och Göran Persson.

2003 blev Fredrik Reinfeldt ny partiledare för Moderaterna och lovade omgående att dra lärdom av Clintons förflyttningar av politiken – det som kallas triangulering och innebär att man försöker komma bort från en del impopulära ståndpunkter. De stora partiernas kamp om mittenväljarna i storstäderna kom att prägla svensk politik i många år.

Det finns de som hävdar att det var så populismen fick fäste i Sverige. Sverigedemokraterna växte i skuggan på landsbygden.

Socialdemokraternas partiledning besökte Washington den 12–13 april. På programmet stod möten med rådgivaren John Podesta och den demokratiske kongressledamoten Don Beyer, journalister från Politico och Washington Post, diskussioner med experter på Center for American Progress och samtal med Sveriges ambassadör Karin Olofsdotter.

I USA lade industrikrisen och finanskrisen grunden för högerpopulismen. I Sverige ökade missnöjet i ganska goda tider.

– Samtidigt har ju klyftorna vuxit hos oss också. Klyftan mellan landsbygd och storstad är en konsekvens av de ekonomiska klyftorna eftersom människor på landsbygden generellt har lägre inkomster än de som bor i städer. Många flyttar därifrån. Det finns en välgrundad känsla av att ha blivit lämnad efter, säger Magdalena Andersson.

Så småningom började svenska partier hitta inspiration på andra håll i USA.

2019 ägnade Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch sitt tal i Almedalen åt ”hjärtlandet” – som hon menade omfattade människor på landsbygden och i små och medelstora städer i Sverige. Uttrycket syftar från början på USA:s inland och en kultur präglad av traditionella och konservativa värderingar. Hennes dåvarande strateg Johan Ingerö hävdade i DN att kulturkriget hade nått Sverige.

Cirkeln sluts när svenska socialdemokrater åker till Washington för att lära sig mer om hur de ska hantera Trumpismen.

S-ledaren Magdalena Andersson och pressekreteraren Mirjam Kontio hastar över torget utanför den amerikanska kongressen.

Vi befinner oss en bra bit från både bruksorter och rostbälten: Internationella Valutafonden och Världsbanken håller vårmöten samtidigt som S-delegationen besöker staden. Då och då kungör sirener att en viktig kortege är på väg genom Downtown DC.

Magdalena Andersson spanar.

– Det är någon dignitär, va?

Jag menar inte att ett parti kommer att försöka storma riksdagen i Sverige. Men det finns många likheter i hur man använder hat och hot

Förra våren besökte hon president Joe Biden i Vita huset. Nu får hon nöja sig med att träffa rådgivaren John Podesta i en sidobyggnad.

Tillsammans med Tobias Baudin tar hon en selfie utanför Vita huset. Han har hunnit jogga bland alla monument i centrum och blivit tillfrågad om vägen. Medarbetarna skämtar om att den bredaxlade partisekreteraren ser ut lite grand som en amerikansk politiker.

Första kvällen viks för en middag med journalister från politiksajten Politico och morgontidningen Washington Post. Dagen därpå blir det lunch i en kafeteria i den amerikanska kongressen.

Magdalena Andersson och S-delegationen äter middag på en italiensk restaurang med två amerikanska journalister, från vänster Nahal Toosi från politiksajten Politico och Ashley Parker från Washington Post. Till höger Christine Östlund, inrikespolitisk sekreterare, och Paula Carvalho Olofsson, internationell sekreterare.

Över två år har gått sedan Kapitolium attackerades av Trumpanhängare.

– Jag menar inte att ett parti kommer att försöka storma riksdagen i Sverige. Men det finns många likheter i hur man använder hat och hot för att öka motsättningar och polarisering. Det är så tydligt att Trumpismen och SD är delar av en global rörelse, säger Magdalena Andersson.

Hypotesen för resan kan förstås ifrågasättas.

Sverige och USA har olika valsystem och olika politiska kulturer.

Den behärskade SD-ledaren Jimmie Åkesson håller påtagligt lägre profil än Donald Trump.

Och den sittande regeringen är knappast först ut med att spräcka vallöften. Socialdemokraterna misslyckades med målet att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Det blev ingen familjevecka för svenska barnfamiljer under förra mandatperioden.

– Det är en sak att lova något och så gör omständigheter att det inte blir av. Den budget som innehöll familjeveckan röstades ned i riksdagen. Det fattar folk. Men här är det inget som har hänt. Det finns ingen ny information som gör att löftet spricker, säger Magdalena Andersson.

Företrädare för borgerligheten brukar hävda att experterna på smutsiga kampanjer i Sverige finns i arbetarrörelsen. LO:s budskap i valspurten i fjol om att Moderatledaren Ulf Kristersson ville stoppa sjukförsäkringen för cancersjuka väckte vrede.

Magdalena Andersson jämför med hur centerledaren Annie Lööf hånats av SD:s mediekanal Riks och hur hon har utmålats som landsförrädare.

– Det är klart att vi måste ha en kontinuerlig diskussion om vad vi ska säga och inte säga. Men sossarnas kanaler kommer inte att driva hatkampanjer. Jag kommer inte att kalla Kristersson eller Åkesson för landsförrädare, säger hon.

Jag kommer inte att kalla Kristersson eller Åkesson för landsförrädare

I februari fick Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik beskedet att han inte får förlängt förordnande. ”Dags att städa upp i Myndighetssverige”, twittrade sverigedemokraten Björn Söder.

– Personer som har varit opolitiska statstjänstemän i hela sitt liv hängs ut som aktivister. Man hotar med att dra in pengar till organisationer som Civil Rights Defenders. Det får en enorm tyngd nu när det kommer från det största partiet i regeringskonstellationen, säger Magdalena Andersson.

Från början tog SD-ledaren Jimmie Åkesson avstånd från Trump. Vid presidentvalet 2020 hävdade han att Trump var ett bättre alternativ än Biden. Sverigedemokrater nätverkar med Trumpfalangen av Republikanerna.

Våren 2023 avslöjar TV4:s Kalla fakta att SD-strategen Mattias Karlsson varit medförfattare till ett manifest om hur eliten vill ersätta svensk kultur med radikal islam. Skriften togs enligt granskningen fram för att locka internationella finansiärer till en SD-stiftelse om svensk konservatism, bland Trumpvännerna på den ultrakonservativa konferensen CPAC.

Sverigedemokraten Richard Jomshof, ordförande i riksdagens justitieutskott, twittrar att ”svenskarna är på väg att bli en minoritet i sitt eget land”. ”Ett matematiskt faktum”, säger partiledaren Jimmie Åkesson till SvD.

Tankegångar om det stora folkutbytet – där en global elit medvetet försöker undergräva den vita nationen – är en internationell konspirationsteori och ett viktigt inslag i den högerradikala ideologin i USA.

Fakta.Tucker Carlson

Tidigare programledare för Fox News. Nära allierad med Trump. Fick nyligen lämna kanalen efter fleras kontroversiella tweet om hur ”vita människor” borde slåss.

– Syftet är att skrämma befolkningen, så split och misstro mellan människor. SD:s retorik är på samma sätt som Trumps och Tucker Carlsons. Jimmie Åkesson försöker gömma sig bakom att tala om ett ”matematiskt faktum” men hans matematik bygger på att helt vanliga svenska medborgare – som ställer väckarklockan varje dag, som går till jobbet, som betalar skatt och bidrar till vårt samhälle – inte anses vara riktiga svenskar, säger Magdalena Andersson.

På Center for American Progress tar Navin Nayak vid. Han leder strategerna på Center for American Progress Action Fund. Han konstaterar att progressiva politiker fick ordning på berättelsen om motståndarna inför mellanårsvalet i november förra året.

Två månader före mellanårsvalet höll Joe Biden ett mycket uppmärksammat tal i Philadelphia, där han manade till kamp ”om nationens själ”. Han gick till hård attack mot vad han kallade ”Maga-extremisterna” (efter Trumps Make America Great Again-rörelse).

– Vi sa något som det amerikanska folket trodde på, även om ingen sagt det. Att det republikanska partiet verkligen hade förändrats. Att en extrem falang tagit makten och var beredd att göra vad som helst för den, säger Navin Nayak.

Nu väntar ett annat och svårare uppdrag för den progressiva rörelsen i USA: Att fixa Demokraternas varumärke, som hamnat på dekis under decennier av ekonomisk nedgång.

Navin Nayak hävdar att Bidenadministrationens reformer kan göra skillnad.

– Vi har den största investeringen i infrastruktur på 70 år. Den största investeringen i ren energi som något land har gjort. Och det handlar inte bara om investeringar i dem som har högskoleutbildning eller bor vid kusterna utan också om att investera i platser som glömts bort.

Kruxet är att partiet pratar ganska lite om ekonomin och jobben. Nayak och hans medarbetare har analyserat alla utspel från Demokraternas ledamöter i kongressen under 2022. 570 000 pressmeddelanden och poster i sociala medier på ett år.

– Hur många tror ni handlade om ekonomin, frågar han.

– 500 000, gissar Magdalena Andersson.

– Fem procent, blir svaret.

Det är lättare att ge sig in i kulturkriget än att ta sig ur det. Det kan politiker i hela västvärlden fundera över.

Trump är ett fokus för studiebesöket i Washington. Klimatsatsningarna i IRA (Inflation reduction act) är ett annat.

USA ska införa allt från elbilsbonusar till skatteavdrag för investeringar i förnybar energi. EU har riktat kritik mot att subventionerna skyddar inhemsk produktion i USA. Magdalena Andersson delar den invändningen.

– Men minus det protektionistiska så känns det sossigt. Den genomtänkta planen. Nu drar vi en tunnelbana och sedan bygger vi husen vid tunnelbanan. Det är lite som svensk socialdemokrati. I kombination med infrastrukturen är det inte olikt alls, säger hon.

Socialdemokraterna tror att energibråket i fjolårets valrörelse bara var en försmak av konflikterna om klimatförändringarna.

I februari kom Sverigedemokraterna med kritik mot industriprojektet Hybrit som går ut på att producera fossilfritt stål. SD-ledaren Jimmie Åkesson varnade för att staten tar på sig investeringskostnader i mångmiljardklassen.

– Det är uppenbart en strategi från SD att öppna ett kulturkrig kring den gröna omställningen, säger Magdalena Andersson.

– Problemet med det är att det kommer att ske en grön omställning i världen oavsett om Sverige är med eller inte. Så frågan är om vi ska ta oss an teknikomställningen på ett svenskt sätt så att jobben hamnar i Sverige. Eller om ska vi göra på ett annat sätt som vi inte har gjort tidigare med att andra länder går före och får investeringarna.

Klimatet kan bli en del av kulturkriget. Men Biden och Demokraterna har även satsat på reformer. Stora reformer.

Möjligheternas land.

Är detta inte vad socialdemokratiska debattörer har efterlyst i Sverige i decennier?

– Jag önskar att jag hade egen majoritet. Man blir väldigt sugen på att göra saker, säger Magdalena Andersson.

Efter valet i höstas fick partiet kritik från partivänstern för bristen på konkreta förslag. ”Mycket tyder på att skrämmas med SD funkar bättre på den urbana medelklassen än på den rurala arbetarklassen”, skrev tankesmedjan Katalys tillförordnade chef Enna Gerin i Dagens Arena.

Partiledaren vägrar gå med på att Socialdemokraternas valmanifest saknade politiska reformer. Men hon tycker att det är korrekt att kritiken mot Sverigedemokraterna inte fått fäste på landsbygden.

– Det blir enklare nu. Vi kan tydliggöra att SD inte är ett parti som sätter vanligt folk främst, säger hon.

Anklagelserna måste utgå från fakta, säger de amerikanska strategerna. Frågan är om de svenska Socialdemokraterna kan hitta en lika tydlig och tacksam konfliktfråga som aborterna i USA.

Magdalena Andersson menar att klassisk fördelningspolitik är en del av svaret.

– Vi ser att det i stor utsträckning är höginkomsttagarna som skyddas av regeringens politik.

När det officiella programmet går mot slutet i Washington ska Magdalena Andersson vidare till en privat middag i stadsdelen Georgetown.

Varför passar hon inte på att göra en sväng till Trumpfästen som delstaten West Virginia?

– Många som har tänkt på de här frågorna för Demokraternas räkning är ju här i DC. Det får kanske bli nästa resa, säger hon.

Hemma i Sverige förbereder regeringen ett beslut om att förbjuda partilotterier med det uttalade målet att strypa Socialdemokraternas finansiering. Arbetarrörelsen anklagar Tidöpartierna för att använda regeringsmakten för att tysta oppositionen. Liberala DN:s ledarsida varnar för att SD och regeringen skickar ut svensk demokrati på en farlig resa. Konservativa debattörer hävdar att det i stället är oppositionen som låter som Donald Trump, när den anklagar regeringen för att rigga nästa val.

Konfliktnivån trappas upp ännu ett snäpp. I Sverige precis som i USA.

På en punkt har den svenska oppositionsledaren betydligt bättre förutsättningar än USA:s president. Hon har högt förtroende. 80-årige Biden är impopulär. En av de personer som Andersson möter i Washington säger frankt att tre fjärdedelar av partiets väljare vill ha en annan kandidat 2024.

På en annan punkt står presidenten och partiledaren inför samma dilemma. Biden har inte klarat att överbrygga splittringen i USA. Han kan mobilisera väljare genom att utmåla motståndare som extremister, men då ökar också polariseringen.

Magdalena Andersson tar liknande risker när hon går ut med hårda anklagelser om lögner.

– Det är klart att man måste säga som det är. Men jag kommer inte att dras med i lögnmaskineriet. Jag kommer att vara engagerad i Natoprocessen och stötta regeringen i ett säkerhetspolitiskt komplicerat läge, säger hon i Washington.

Hon tillägger att hon är intresserad av samarbete i fler frågor, även om regeringen inte är det.

Tillbaka i Sverige, efter beskedet om partilotterierna, ändrar hon sig.

– Givet allt som har hänt och Ulf Kristerssons uppenbara brist på integritet måste jag noga fundera igenom i vilka frågor det går att samarbeta brett kring utöver Nato, säger hon.

Hon skriver på DN Debatt, med eko av Biden, att det är ”vårt lands själ” som står på spel.