Abu Raad

 I Gävle-mosken

Först och viktigast; islamister är muslimer som tar koranen på allvar!

SVT har träffat utvisade Gävleimamen • ”Barn säljs till pedofiler” – Här sprider han konspirationsteorier under fredagsbönen

Så eldar utvisningsdömde Gävleimamen på falska Sverigebilden

UPPDATERAD IDAG 06:30PUBLICERAD IDAG 06:00

Imamen Abo Raad fortsätter att predika i al-Rashideen moskén i Gävle – trots att han anses vara ett hot mot rikets säkerhet och dömts till utvisning. Från predikstolen har han spridit konspirationsteorier rakt in i desinformationskampanjen mot socialtjänsten och LVU-lagen – som fortfarande trummas i sociala medier och på demonstrationer runt om i landet.

Den massiva hatkampanjen mot svenska myndigheter pågår fortfarande. Både genom demonstrationer, facebookgrupper och genom utländska medier.

Oroliga föräldrar matas med felaktiga uppgifter om att svenska socialtjänsten kidnappar i synnerhet muslimska barn.

Gävleimamen: Barn säljs till rika pedofiler

För att stoppa både att falska uppgifter sprids, och motverka en ökad polarisering gick Sveriges Imamråd för några veckor sedan ut, och uppmanade imamer att ta avstånd från kampanjen.

Det gjorde även den terrorutpekade Abo Raad när SVT Gävleborg besökte moskén under en fredagsbön.

Men bara veckor tidigare gick samma imam ut och spred uppgifter om att barn kidnappas och säljs av socialen.

”Borde vara rädda”

Abo Raad, som egentligen heter Riyad Abdulkarim Jassim anses vara en ledargestalt inom den radikala salafismen i Sverige. SVT har under flera veckor pratat med många – både namnkunniga forskare och imamer, som inte vågar prata öppet om honom eller hans inflytande i Sverige.

Förutom Mohammed Fazlhashemi som är professor inom muslimsk teologi och filosofi.

– De borde vara rädda, för han har ju trots allt en viss form utav makt, säger han om den terrorutpekade imamen och menar att han sprider propaganda.

– Syftet är att sprida det som man alltid gått ut med, nämligen att muslimer aldrig är att betrakta som jämlika eller likvärdiga medborgare, utan som andra klassens medborgare. Ett budskap som spridits av al-Qaida och IS och många andra våldsbejakande islamistiska grupperingar.

Putin 3

 Kapten Vlad

Guillou vilse i idiotträsket

Jan Guillou i dimman i Aftonbladet 2022-02-28

Förståeligt om journalister undviker vissa ämnen

Det är fullt tillåtet att använda Säpo som journalistisk källa. Det kan till och med vara en lämplig källa, vill jag minnas. Och som jag med eftertryck påpekade i min förra kolumn omfattas den anti-islamistiska kampgruppen doku.nu av ”samma yttrande- och tryckfrihet som vilken syförening som helst. Och det skall så vara.”

Där finns inte problemet, som en och annan liberal låtsats tro på senaste tiden. Man kan teoretiskt tänka sig själva Djävulen som källa. Sannolikt en utmärkt sådan, med tillgång till klart sensationella hemligheter.

Som journalist skall man inför sådana frestelser bara kallt ställa sig två frågor: Är det sant och kontrollerbart? Är det relevant och skall stå i tidningen? I så fall publicerar man. Så långt är allt enkelt.

Sataniska källor kan dock vara ytterst opålitliga. Inte för deras onda uppsåt, komma åt en fiende, skandalisera en konkurrent eller tjäna pengar. Källor med sådana motiv hanterar medierna dagligen med de två prövostenarna: sant och relevant? Men Djävulen vore därvid lättare att hantera än vår politiska polis, Säpo.

Säpo kan nämligen inte agera öppet politiskt i eget namn. Man får gå genom ombud, vanligtvis samarbetsvilliga medier. Sålunda har framför allt Expressen genom åren utmärkt sig genom att med namn och bild hänga ut misstänkta muslimer som påstådda terrorister, skyldiga och oskyldiga huller om buller.

Tidningen har då inte på allvar ställt sig de avgörande frågorna om sanning och relevans. Därför att risken att åka fast varit så gott som obefintlig. De uthängda muslimerna känner inte till Mediernas etiknämnd och inför en tryckfrihetsjury enbart bestående av svenska politiker från riksdagspartierna är de givetvis chanslösa.

Detta var grundkursen, för undvikande av avsiktliga missförstånd. För cirka två år sedan gjorde en 32-årig kvinnlig reporter på Dagens eko en berömvärd serie radioreportage om några misstänkta muslimer som Säpo inte kunnat sätta fast för terroristisk aktivitet, varför man tog till tricket med ”hemliga bevis”, som man ju bara använder mot oskyldiga.

Reportern på Dagens eko kunde avslöja att den domstol som dömde till utvisning för terrorism inte fått ta del av någon som helst bevisning, inte ens ”hemlig” sådan. Domstolen hade likväl dömt som Säpo önskat, istället för att prompt och med förakt avvisa målet. Det var en oerhörd skandal som de inte ville ta upp.

Säpo höll därefter de misstänkta muslimerna under konstant övervakning och avlyssning. Och kunde efter någon tid tipsa doku.nu som själva vare sig kunnat avlyssna eller konstant övervaka dem, om att reportern hade ”en relation” med en av de misstänkta. Där kom sanningens ögonblick för doku.nu att ställa de avgörande frågorna om sanning och relevans.

Om det var sant kunde man svårligen ta ställning till. Men relevant? Jo, i så motto att det skulle bli ett oherrans liv om Sveriges Radios ”vänstervridning” och att reporterns avslöjande av rättsskandalen skulle bli irrelevant.

Så blev det. Doku.nu publicerade den underförstådda sexanklagelsen (”relation”), reportern tvingades sluta på SR med krossad journalistkarriär och en storm av vidrigheter efter sig på nätet för att hon skulle ha haft sex med en arab.

Så kan det gå för den som ger sig på Säpo, blev det otvetydiga budskapet. Åtminstone för den som är ung, kvinna och icke fast anställd. Inte nödvändigtvis för mig eller de två andra gubbjävlar på Aftonbladet som visserligen jagas av doku.nu för vår kritik av Säpo eller bristande rättssäkerhet för muslimer. Men vi har tryggare anställningsförhållanden än kollegan på Dagens eko. Fast vi är få. Det är förståeligt om yngre journalister undviker ämnen som garanterat utlöser drevmobbens huggreflexer.

Häromveckan slog alltså galjonsfiguren på doku.nu, Sofie Löwenmark, än en gång till på Expressens ledarsida och hotade med demokratins undergång (”systemhotande”) på grund av islamister. För att manifestera sin trovärdighet skröt hon om den ”omfattande uppmärksamhet” hon åstadkommit ”efter att jag avslöjat att han inlett en relation med en reporter på Ekot”. Det vill säga det där sexskvallret som inte höll för prövningen sant och relevant. Men som gjorde den unga kollegan på Ekot till Sofie Löwenmarks jakttrofé.

När jag då ifrågasatte det slippriga ordvalet ”relation” återkom en talesperson för doku.nu med en förstärkning av sexanklagelsen i påståendet att organisationen hade ”stöd för uppgiften att Raad al-Duhan levt tillsammans med Ekoreportern” (Expressen 1 juni -21). Det var inte heller sant. Men hon hade lånat ut sin lägenhet till den misstänkte och följaktligen hade hans bil stått parkerad i närheten nattetid. Vilket förstås noga noterats av Säpo.

När jag på nytt, låt vara i mindre vänliga ordalag, kritiserade trafiken mellan Säpo och doku.nu och deras illasinnade sexskvaller blev somliga liberaler rasande.

Liknande älskvärdheter haglade förstås också runt om i den liberala pressen

Den vanligtvis briljanta ledarskribenten i DN, Isobel Hadley-Kamptz, anförde att jag som ”hopplös fördetting … borde gå på grävarkurs” för att lära mig research och för övrigt var för gammal, ”en farbror från förr i tiden”. Expressens kultursida släppte fram en Rysslandsexpert som i en rörig artikel menade att jag var för islamism och dessutom KGB-agent. Ovanstående lysande analyser kom att få skallande bifall på nätet.

Liknande älskvärdheter haglade förstås också runt om i den liberala pressen. Det är tänkvärt att ingen av dessa djupt engagerade liberaler hade ett ord att säga om den dubiösa trafiken mellan doku.nu och Säpo. Eller om den mediala skvallerlynchningen av vår unga kollega på Dagens eko.

För övrigt anser jag att…

… Vladimir Vladimirovitj Putin tveklöst framstår som de svenska Natoanhängarnas bäste vän. De slår nu klackarna i taket och jublar i kollektiva upprop. Putins ”förbud” mot svensk-finsk Natoanslutning riskerar alltså att tvinga in oss under amerikanskt befäl. I värsta fall snart Donald Trumps befäl.


Jan Guillou

Putin 2

ANNA DAHLBERG Expressen 2022022
Nu måste den fria världen rädda sig själv

Nej, det är inte Ukraina som behöver ”av-nazifieras”. Det är Europa och USA som behöver ”av-putinifieras” – och det illa kvickt.

Det är många som nu anser sig ha fått rätt om Putins Ryssland efter den besinningslösa attacken mot Ukraina. Jag tillhör inte dem. Tvärtom var jag in i det sista övertygad om att Putin bluffade och använde den enorma mobiliseringen runt Ukraina som ett utpressningsmedel.

Den Putin som man har följt under 2000-talet agerar inte så här – med en storskalig invasion i öppen dager efter månader av mobilisering.

Den före detta spionen Putin har tvärtom framstått som en kyligt kalkylerande schackspelare. Han har använt överraskningsmomentet, bedrivit hybridkrigföring och mjukat upp sina motståndare med en palett av olika påverkansoperationer.

Inte minst har han investerat stort i att splittra och försvaga den fria världen. Med hjälp av trollfabriker och fejknyheter har Kreml velat så misstro i väst. Demokratiska processer har manipulerats för att påverka utgången – det mest uppmärksammade exemplet är inblandningen i det amerikanska presidentvalet 2016 för att försöka få Trump vald.

Mycket talar för att Kreml även var aktivt i Brexitomröstningen, även om den saken aldrig har undersökts på djupet. En parlamentsrapport konstaterar att rysk inblandning i brittisk politik är ”det nya normala”.

Den brittiska huvudstaden kallas i finanssammanhang för ”Londongrad”, eftersom den svämmar över av ryska oligarkpengar. Dessa pengar skapar en väv av inflytande via advokatfirmor, PR-byråer, medieförvärv, donationer och vänskapsband. Bland annat har regeringspartiet Tories tagit emot bidrag från personer som står Putinregimen nära och premiärminister Boris Johnson festar med en mediemogul som är son till en före detta KGB-agent.

Det visar att Kremls inflytande sträcker sig mycket längre än till högerextremister och populister. Runtom i Europa har makteliten uppvaktats med lukrativa styrelseuppdrag i ryska energibolag. Några av dem som har nappat är Tysklands tidigare förbundskansler Gerhard Schröder och Frankrikes före detta premiärminister François Fillon.

Det har varit en framgångsrik strategi. Kreml har korrumperat europeisk politik och skapat splittring i den fria världen. Putin lyckades flytta fronten in i våra egna länder, in i våra egna hjärnor.

Det är en betydligt mer sofistikerad form av krigföring än stridsvagnar som rullar mot Kiev i fullt dagsljus. Min stora farhåga var länge att Putin skulle lyckas upplösa Nato utan att ens ha avlossat ett skott.

Det hade kunnat räcka med en president Trump i Vita huset och en hybridattack mot Natos svagaste länk. Låt säga att soldater från något sydeuropeiskt land – Spanien eller Italien – skulle dödas under oklara omständigheter i Natos försvarsinsats i Baltikum. Länderna skulle i värsta fall svara med att kalla hem sina styrkor medan Trump hade kunnat avfärda det inträffade med att han inte har en aning om ”what the hell is going on”.

Vilken trovärdighet hade i så fall funnits kvar för Natos Artikel 5 om ömsesidiga försvarsgarantier?

Det är en typ av operation som man hade kunnat förvänta sig av den tidigare, rationelle Putin. Målet såg länge ut att vara just att försvaga den fria världen och urholka vår försvarsvilja till dess Nato och EU i praktiken upplöste sig själva.

Nu är allt detta ett överspelat kapitel. Putin har inlett det största kriget på den europeiska kontinenten sedan andra världskriget. Han har attackerat Ukraina utan ens några försök att dölja vad han håller på med.

Har den rationelle Putin förvandlats till ”Vlad the Mad”? Kanske. Eller så har han bara dragit slutsatsen att den nya världen tillhör diktaturerna med Ryssland och Kina i spetsen. De starka männen kan numera ta det de vill ha.

Demokratin befinner sig på global reträtt samtidigt som Putin och Xi Jinping bildar en ny, mäktig allians. Vrider man lite på jordgloben österut ser man att Europa inte är fullt så mäktigt som vi själva gärna vill tro.

Det är en otäck värld. Men den blir ännu otäckare om den fria världen inte ens förmår rädda sig själv.

I veckan förklarade Trump i en podcast hur imponerad han var av Putins agerande. ”Det här är genialt” slog han fast. Detta är alltså mannen som med största sannolikhet blir republikanernas kandidat i det amerikanska presidentvalet 2024.

En majoritet av de republikanska väljarna tror fortfarande att Biden vann presidentvalet genom fusk. Och partiet anser officiellt att stormningen av kongressen den 6 januari förra året var ett uttryck för ”en legitim politisk debatt”. I stället fördöms de två republikaner som är med och utreder händelsen.

Att skåda in i detta mörker i väster är på sätt och vis lika omskakande som Putins galenskap i öster. Utan USA som den fria världens ledare – utan USA som en fungerande demokrati – vilka är vi då?

Alla kvarvarande illusioner om Putinregimen måste nu överges, en gång för alla. I stället för eftergifter och dialog måste västvärlden satsa på avskräckning och att stärka den egna motståndskraften.

Den 24 februari 2022 kommer att skrivas in i historieböckerna som en brytpunkt. Vi bevittnar en europeisk katastrof i realtid med en akut känsla av maktlöshet. Men vi har faktiskt makten över vilka vi själva väljer att vara.

Västvärlden behöver nu genomgå ett reningsbad – en av-putinifiering om man så vill. De första tecknen på ett sådant har redan skådats. I Frankrike försöker flera presidentkandidater distansera sig från sitt tidigare Putin-svassande.

I såväl Tyskland som Österrike viner självkritikens piska. ”Jag är rasande på oss, eftersom vårt misslyckande är historiskt”, skrev exempelvis Tysklands förra utrikesminister Annegret Kramp-Karrenbauer på Twitter i veckan.

Flera före detta ledare – däribland Italiens Matteo Renzi och Finlands Esko Aho – har hoppat av sina styrelseuppdrag i ryska företag.

Alla kvarvarande illusioner om Putinregimen måste nu överges, en gång för alla. I stället för eftergifter och dialog måste västvärlden satsa på avskräckning och att stärka den egna motståndskraften.

Den röta som den ryska korruptionen har gett upphov till måste skrubbas ren. Beroendet av rysk gas måste upphöra och den ryska propagandan bemötas.

Västvärlden måste mobilisera för att rädda vad som räddas kan. Paradoxalt nog kan Putins val att dra upp en så synlig frontlinje mellan barbari och civilisation bli den chock som får den fria världen att vakna upp.

 

Putin 1

 

SvT direkt

Sveriges statsminister

Sveriges statsminister

Den här videon är symptomatisk för det intellektuella haveriet bland regeringens ministrar.

Det hemska är att det sannolikt skulle låta likadant oavsett politisk kulör i regeringen.

Dagens politiker och journalister har förlorat förmågan till kreativa samtal med oss politikkonsumenter.

De är så rädda för tystnaden så de fyller den med pladder och när de tappar farten vågar de inte pausa utan fyller ut med det enfaldiga stönandet "eeeh och öööh"

Videolänk

Det värsta är att den tredje statsmakten lider av samma intellektuella brister. De som ska vaka över hur regeringen och riksdagen förvaltar det mandat du och jag har gett dem, är lika korkade!

Videolänk

FN Förenta Nationerna UN United Nations

Förenta Nationerna tendrar att bli ett genomkorrumperat inverterat ymnighetshorn!

Hur många av medlemsstaterna uppfyller kraven i de 30 punkterna för Mänskliga Rättigheter?

Hur många tillämpar demokrati – religionsfrihet – jämställdhet – tryckfrihet?

Ukraina

 

Muslimer i Sverige – Del 15

 Först; Islamister är muslimer som tar koranen på allvar!

Islamisternas LVU-kampanj visar att språkkrav behövs.
Publicerad 21 feb 2022 kl 05.45

Påverkanskampanj. En internationell påverkanskampanj påstår att svensk socialtjänst kidnappar muslimska barn. Demonstrationer mot socialtjänsten har hållits i flera svenska städer, här på Mynttorget i Stockholm.

Kampanjen mot LVU visar hur lätt det skulle kunna vara för islamister och andra utländska intressen att påverka riksdagsvalet. Det är vårt eget fel.

Under slagord som ”Sverige är en fasciststat” pumpas desinformation om Sverige ut – både från stora arabiskspråkiga konton i sociala medier och från etablerade mediehus i Mellanöstern, något som Doku var först med att uppmärksamma. Filmklipp på förtvivlade föräldrar, vars barn har omhändertagits av socialtjänsten, påstås visa att svenska myndigheter kidnappar muslimska barn för att kristna dem – eller till och med sälja dem till pedofiler. 

I kölvattnet av kampanjen förekommer både hot mot enskilda handläggare på socialtjänsten, och uppmaningar till terrorbrott. Det är en utländsk påverkansoperation, varnar Myndigheten för psykologiskt försvar.

Syftet är att slå in en kil mellan främst den muslimska minoriteten och majoritetssamhället. Det gynnar nämligen somliga. Extremister, som kretsen runt de utvisningshotade imamerna, underblåser polarisering för att det gör det lättare att värva nya anhängare. Och det nystartade partiet Nyans, som inte kallar sig islamistiskt men som i hög grad har en islamistisk agenda, ser en chans att mobilisera väljare bland livrädda invandrarföräldrar. 

Nyans-företrädare talar på de stora demonstrationer som ordnas runtom i landet, och partiet har gjort ”LVU-missbruket” till en valfråga. Partiets ledare, den uteslutne centerpartisten Mikail Yüksel, påstår att barn placeras hos dömda pedofiler – men att detta mörkas av svenska medier. Det är hårresande anklagelser, ämnade att skrämma upp.

Risken är påtaglig att desinformationskampanjer riktade till en arabisktalande publik kan påverka höstens val. Det är vårt eget fel. Att Sverige är särskilt sårbart är följden av den politik som en lång rad svenska regeringar har fört. Länge ansågs det vara rasistiskt att säga att den som vill bli medborgare och därmed få rösträtt i Sverige, också måste kunna tillräcklig svenska för att kunna förstå en nyhetsartikel. 

Men det är omöjligt att uppfylla sin medborgerliga plikt att göra ett så informerat val som möjligt om man inte kan följa valdebatten. Den som inte kan läsa svenska tillräckligt bra för att följa med i nyhetsrapporteringen, eller läsa domarna i de nu uppmärksammade fallen, kan lätt bli manipulerad. 

Det är inte en försumbart liten grupp det handlar om. Svenska för invandrare är ett ständigt sorgebarn – andelen godkända följde en sjunkande trend redan innan pandemin och distansundervisningen slog ut ännu fler. År 2019 klarade bara 38 procent godkänt i den senast påbörjade kursen (SCB). 

Trots att språkkrav för medborgarskap var en del i Januariöverenskommelsen – och utredningen presenterades för mer än ett år sedan – har regeringen fortfarande inte lagt fram något lagförslag. Utredningen föreslog att ett svenskprov skulle tas fram till 2025, men det kommer alltså att dröja ännu längre. Om språkkravet alls blir av, vill säga.

Under tiden står den svenska demokratin onödigt sårbar för påverkanskampanjer – med regeringens goda minne. 

Regeringen tänker fel om kusinäktenskap

Publicerad 18 feb 2022 kl 17.00

Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson meddelar att regeringen inte tänker förbjuda kusinäktenskap.

Det är ingen slump att Fadime Sahindal mördades av sin far för att hon vägrade att gifta sig med en kusin i Turkiet.

Trots Magdalena Anderssons löften om att ”vända på varje sten för att bryta segregationen” ignorerar S en riktig bumling: kusinäktenskapen som bär upp klankultur och hedersförtryck.

Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) säger nej till ett förbud mot kusinäktenskap. ”Det innebär ju i praktiken att man förbjuder vuxna människor att gifta sig med vem de vill”, säger han till Ekot. 

Det är en mycket individualistisk och liberal hållning. Men hur kommer det sig att han, regeringen och gemene svensk är så individualistiska och liberala?

En förklaring, enligt forskare i kulturell evolution, är att kusingiften förbjöds i den kristna världen på medeltiden. 

Katolska kyrkan började bekämpa släktgiften med all kraft – möjligen för att försvåra livet för aristokratins mäktiga klaner, där släktgiften var ett sätt att hålla ihop egendomar och säkra ättens fortlevnad. 

Kärnfamiljen, inte släkten, blev det nya idealet. Det ledde till att ungdomar kunde gifta sig efter eget hjärta och starta suveräna hushåll, bortom den patriarkala släktens kontroll. 

Mer individualistiska normer utvecklades. Civilsamhället, med föreningar som inte byggde på blodsband, växte fram. Tilliten mellan främlingar ökade, för att den måste. Abstrakta koncept som individuella fri- och rättigheter fick en jordmån att gro i.   

Att förbjuda kusinäktenskap skulle underminera hedersförtrycket och på sikt öka kvinnors frihet.

Men i Mellanöstern och Nordafrika står släkten och ätten fortfarande stark, och kusingiften är mycket vanliga. Blodsband är ett stabilt skydd mot en fientlig omvärld – men klaner är patriarkala och individens vilja är underordnad kollektivets heder och status. Kvinnors dygd är hårdvaluta.

Klankultur bygger på kusinäktenskap och hedersförtryck är en av dess konsekvenser. Det är ingen slump att Fadime Sahindal mördades av sin far för att hon vägrade att gifta sig med en kusin i Turkiet.

Det finns inga siffror på förekomsten av kusingiften i Sverige, men de är mycket vanliga i länder som Syrien och Irak, varifrån många invandrare stammar. Och hedersförtyck är ett stort och växande samhällsproblem här hemma. 

Att förbjuda kusinäktenskap skulle underminera hedersförtrycket och på sikt öka kvinnors frihet. Klaners makt skulle kunna minska, och därmed fenomen som parallellsamhällen med egen rättsskipning och blodsfejder. 

Det är viktiga lagar han nämner, men de riktas enbart mot symptomen.

Morgan Johansson säger till Ekot att han, i stället för att förbjuda kusingiften, vill ”fokusera på verkningsfulla åtgärder”. Han pekar på åtgärder som vidtagits, som utreseförbud för den som riskerar att giftas bort och förstärkt lagstiftning kring barnäktenskap, samt en kommande hedersbrottslag. 

Det är viktiga lagar han nämner, men de riktas enbart mot symptomen. Att förbjuda kusinäktenskap skulle vara en förebyggande åtgärd – och sådana brukar ju Socialdemokraterna vanligen tala varmt om.

Risken är överhängande att Socialdemokraterna inom några år tvingas säga, precis som när det gäller hedersförtrycket: Vi blundade kanske lite för länge, tyvärr.

Muslimer i Sverige – Del 14

 OBS! Islamister är muslimer som tar koranen på allvar!

Våldsbejakande islamist tog knogjärn till tingsrätten

En man som ingår i den våldsbejakande islamistiska miljön och som suttit fängslad utomlands för terroristbrott tog under sommaren med sig ett knogjärn in i Göteborgs tingsrätt. För det dömdes han för brott mot knivlagen. Mannen har även dömts för en rad tillgreppsbrott den senaste tiden.

Mannen greps 2016 i Grekland. Han och den tidigare terroristdömde Mirsad Bektašević bar på vapen och var på väg mot den turkiska gränsen med avsikt att ansluta sig till IS. De dömdes till 15 års fängelse för medlemskap i terroristorganisation och för vapeninnehav. Under 2018 sänktes emellertid deras straff och mannen släpptes i förtid samma år av okänd anledning. Därefter återvände han till Göteborg och till stadens radikalislamistiska miljö. 

Gick in med knogjärn i Göteborgs tingsrätt 

I mitten av juni i år besökte mannen Göteborgs tingsrätt. Säkerhetskontrollen påträffade ett knogjärn i hans väska.

Han erkände brottet och sa att knogjärnet inte var hans. Under förundersökningen berättade han att han dagen innan hade gått förbi några barn som bråkade i Bergsjön och då tagit knogjärnet från ett av dem. Han kunde inte lämna några detaljer om barnen. Han dömdes för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, och eftersom han nolltaxerade bestämde domstolen dagsbotens storlek till den lägsta möjliga, 50 kronor.

Mannens övriga brott under 2021 tillsammans med andra våldsbejakande islamister

Mannen som är medborgare i Jemen har under året dömts för tillgreppsbrott vid flera tillfällen. I januari till fängelse ett år och sex månader för grovt häleri och några månader senare, i april, för försök till grov stöld och stöld till fängelse fyra månader.

Vårens båda domar involverar flera gärningsmän varav några är välkända inom den våldsbejakande islamistiska miljön.

En av medgärningsmännen var en av dem som åtalades för att ha planerat att mörda Lars Vilks vid Röda Sten i Göteborg. En annan var en IS-återvändare och ytterligare en var ännu en välkänd person från den våldsbejakande islamistiska miljön.

Under förundersökningen i ett av målen sa mannen att anledningen till att han hanterat stora mängder stöldgods med en skåpbil vid ett förråd är att han arbetar som flyttfirma. På frågan om vad flyttfirman heter svarade han: 

”Vi jobbar som flyttfirma men vi har inget eget företag.”

Det framgår också att mannen saknar en registrerad adress och att polisens underrättelsetjänst därför informerat om en adress där mannen vistats i närtid. Under husrannsakan på den aktuella adressen hittas post från kriminalvården utställd till mannen samt stora mängder stöldgods. Bland annat ett större parti locktänger och andra hårstylingsredskap. 

Stod bakom demonstrationen till stöd för utvisningsimamerna 

I maj 2019 hölls en demonstration i Stockholm till stöd för de fem radikalislamistiska män, varav flera är imamer, som tidigare fått utvisningsbeslut enligt LSU. Mannen var en av dem som stod bakom demonstrationen.

Demonstrationen samlade personer från den radikalislamistiska miljön runt om i Sverige som ville visa sitt stöd för bland andra Abo Raad, Fekri Hamad och Abdel-Nasser el Nadi (Abo Talal). Från Göteborg arrangerades en bussresa till demonstrationen i Stockholm. Den utgick från Bellevuemoskén.  

Mannens bror ”Koranläraren” ska utvisas efter ansökan av Säpo 

Mannens bror fick tidigare i år beslut om utvisning enligt lagen om särskild utlänningskontroll efter ansökan av Säpo, vilket Doku rapporterat om.

Brodern har enligt Säpos ansökan, bland annat i egenskap av koranlärare för barn, förespråkat en våldsbejakande tolkning av islam. Han har varit aktiv som koranlärare i den tidigare skattefinansierade och radikalislamistiska föreningen Sveriges förenade muslimer i Göteborg (SFM). Säpo anförde i ansökan att det är särskilt påkallat av hänsyn till rikets säkerhet att mannen utvisas. Någon utvisning har ännu inte kommit till stånd eftersom det föreligger verkställighetshinder.

Dömdes i dagarna till fängelse tillsammans med en IS-återvändare 

Alldeles nyligen föll ytterligare en dom mot mannen, årets fjärde, där han dömdes till två månaders fängelse för häleri. Eftersom det finns risk för att han på fri fot fortsätter att begå brott beslutade domstolen att han ska vara häktad i avvaktan på att domen vinner laga kraft. Den senaste domen innebär också att hans villkorliga frigivning helt förverkas.

I det händelseförlopp som ligger till grund för domen hade mannen stoppats av polis i en bil som kördes av en IS-återvändare. Polisen uppfattade det som att föraren inte ville stanna på uppmaning men att han körde fel och ganska snart hamnade i en återvändsgränd. I bilen fanns ett antal nya bildäck som stulits ur en långtradare natten innan. 

Lastbilschauffören, som kommer från ett annat EU-land, beskriver i förhör att han tror att han sövts med någon form av gas medan han redan sov. Det luktade starkt av gas i hytten och han kände sig vimmelkantig när han vaknade upp.

Mannen själv sa att han hade hittat däcken på ett fält när han och IS-återvändaren stannat för att kissa.

IS-återvändaren har flera andra domar mot sig, varav en är en av de ovan nämnda tillsammans med mannen. Han reste tidigt till konfliktzonen i Syrien och återvände till Sverige ett år senare. 

SOFIE LÖWENMARK 

Guillou – Ärkestolle

Instängd i sin bubbla ser han inget. Hör inget och borde inte säga något.

Jan Guillou är islamismens nyttiga idiot

Genom att konsekvent tolka samtid och värld utifrån en maoistisk analys, envisas Guillou med att trampa i klaver efter klaver, nu senast i ett sinnesrubbat påhopp på Doku och Sofie Löwenmark, skriver Ann Charlott Altstadt.

16 feb 2022 05:30 Ann Charlott Altstadt

Många har redan uppmärksammat Jan Guillous sanslösa angrepp i Aftonbladet på de undersökande journalisterna bakom sajten Doku i allmänhet och Sofie Löwenmark i synnerhet.

Så vid det här laget kanske kritik mot Guillou känns en smula överflödig. Men jag finner hans missriktade politiska korståg både märkligt och intressant. Hans offentliga anseendet tycks bara överträffas av den magnifika självbilden. Så varför envisas Guillou med att hamna så enastående fel i så många viktiga frågor?

Läs även: Jan Guillou i nytt blåsväder för krönika om Dokus Sofie Löwenmark: ”Verkar inte ha koll”

Jag tror att Guillou som gammal maoist utgår från den lärans syn på vad som kallas huvudmotsättningen i vårt samhälle och världen. Enligt Guillou och andra så kan alla andra konflikter underordnas stödet till palestiniernas och de förtryckta folkens kamp – mot USA:s och västerlandets imperialism och sionism. Detta är alltså den centrala motsättningen efter vilken alla andra konflikter tolkas, analyseras och bedöms. En världsbild som fått Guillou att navigera helt vilse genom åren.

I debatten som följde efter mordet på Fadime Sahindal invände han faktiskt mot Nalin Pekgul när hon lyfte frågan om klan- och hederskultur. Och att Guillou sedan backade berodde inte på att han tagit till sig ny kunskap utan förklaras av att förnekandet till slut blev ohållbart.

Till skillnad från många andra i den svenska debatten hade nämligen Guillou säkert upplevt klan- och hederskultur redan under sina besök hos palestinska terrorgrupper på 60–70-talet, liksom på sin resa i Irak som resulterade i en hyllningsbok till Baathpartiet 1977. Men faktumet att muslimer utövar hårt och skoningslöst förtryck mot andra muslimer på grund av kultur och tradition främjade förstås inte den överordnade kampen.

Guillou har på samma vis hamnat helt galet snett när det gäller svensk lagstiftning mot terrorism och bevakningen av rättegångarna mot de islamister som åtalats men sedan friats för terrorbrott.

Jag trodde en gång i min naiva enfald på Guillou som auktoritet och på hans påståenden om Säpo som politiskt inkompetenta klantskallar som jagade oskyldiga muslimer. Och svenska raslagar som på tyskt trettiotalsmanér skapats för att sätta dit personer som heter Muhammed.

Jag antog att hans tvärsäkra omdömen i böcker och artiklar byggde på research, och att han faktiskt läst förundersökningsmaterialet inför rättegångarna. Men det visade sig, precis som i fallet med krönikan om Doku och Sofie Löwenmark, att Guillou inte behöver nedlåta sig med sådant som faktiskt journalistiskt arbete. Sant eller falskt avgörs helt enkelt av vad som bestämts vara ideologiskt rätt eller fel.

Jag gissar också att Guillou faktisk inte tagit sig ut på nätet ännu. Han är helt enkelt inte uppkopplad och känner varken till detaljerna, innehållet eller omfattningen av den massiva påverkanskampanjen mot Sverige och svenska myndigheter – som ju Doku och Sofia Löwenmark var först att larma om och beskriva. Hårresande osanna uppgifter sprids över världen av nyhetskanaler och islamistiska influencers, youtubers och imamer. Också det lilla partiet Nyans deltar i förtalskampanjen som en del av sin valrörelse.

Men fakta spelar egentligen ingen roll för i Guillous värld hamnar de alla ändå på rätt sida om huvudmotsättningens konfliktlinje.

Aftonbladet borde skicka Guillou till en terapeut i stället

Tredje världen och det palestinska folket har ju idag transformerats till en fiktiv idé om en enhetlig grupp muslimer som världens förtryckta. Den teoretiska tvångströjan gör det omöjligt för Guillou med flera att göra klart för sina läsare att vi står inför allvarliga problem.

För även om det finns sekulära och liberala muslimer, så existetar det också nätverk av radikala muslimer som utgör ett allvarligt hot mot vårt västerländska samhälle, liksom andra grupper som hyser religiösa eller traditionella värderingar som är helt inkompatibla med grundvalarna för vår demokrati. Detta skapar redan konflikter som inte låter sig tvångsanslutas till Guillous och andras föreställning om världens primära huvudmotsättning.

När han angriper Doku och Löwenmark är det med andra ord helt logiskt, eftersom de uppfattas arbeta för motståndarsidan. De otyglat raljanta men också fjantiga omdömena i hans krönika följer det klassiska mönstret från sektvänstern och de politiska rättegångarna i de gamla diktaturerna. Fienden måste inte bara retoriskt förgöras, de måste även förlöjligas, förnedras och självfallet anklagas för kollaboration.

Doku är således enligt Guillou en ”fanatisk kampgrupp” bestående av ”ultrahöger” – men är också samtidigt en ”syjunta”. De besinningslösa beskyllningarna kokar ner till att Doku egentligen är en front för Säpo eller Must. Och Sofie Löwenmark är inte en självständig person som utövar sitt yrke som undersökande journalist, utan är en staffagefigur för den svenska säkerhetstjänsten- eller polisen. I Guillous värld betyder det att Doku i praktiken är USA:s proxykrigare. Och det är alltså denna imperialistiska stormakt som bedriver en påverkanskampanj mot en lättlurad svensk medieoffentlighet i syfte att hetsa mot muslimer.

Maos obrukbara idé om huvudmotsättningen gör att Guillou likt den gamla kollegan Jan Myrdal obönhörligt hamnar på fel sida av historien. Vilket gör att Guillou tillsammans med en lång rad andra profiler inom olika professioner, gång på gång återuppfinner sig själva som islamisternas nyttiga idioter. Varför inte lika gärna kandidera för partiet Nyans i höstens val?

AriStokratin i politiken

 

Den politiska aristokratin tjänar makten – enbart makten!

Folket kommer i tredje hand!

Dagens politiska elit är som chatbottar!

Den uppmärksammade intervjun med kulturminister Jeanette Gustafsdotter tydliggör hur vi fått en samhällselit vars utmärkande drag är rädslan för att tänka självständigt. Frågan är vad det innebär för ett fritt samhälle, att den egenskap som premieras är förmågan att passa in i det för tillfället dominerande tänkandet, skriver Alice Teodorescu Måwe.

Sällan har det talats så mycket om ”värdegrunder” och så lite om värderingar som i vår tid, trots att de senare rimligen bör ligga till grund för de förra. Men vad händer när värderingarna frikopplats från tankarna och i förlängningen också ifrån handlingarna – och kvar återstår de innehållslösa orden som varken säger något om tankarna eller om handlingarna?

Och vad händer med det fria samhället när människor inte vågar tänka ”fel”, och i konsekvensens namn än mindre ge uttryck för det påstått feltänkta? Vad händer med den som lever under ett sådant konstant förtryck – stagnerar hon intellektuellt så till den grad att hon inte ens reflekterar över vad som gått förlorat eller pågår en inre, tyst revolution?

Den som någon gång chattat med en digital kundtjänstmedarbetare lär sannolikt känna igen stilen.

Några av svaren på dessa närmast existentiella frågor broderas med skicklig precision fram i Stina Oscarsons famösa intervju i Svenska Dagbladet med kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S). Emellertid är det inte vad Gustafsdotter svarar som är intressant, utan vad hon inte säger; kanske för att hon inte förmår eller för att hon inte vågar?

Den som någon gång chattat med en digital kundtjänstmedarbetare lär sannolikt känna igen stilen; monotona upprepningar av inprogrammerade ord som svårligen kan betraktas som svar på ställda frågor, och efteråt den utmattande känslan av att vara mer förvirrad än innan kontakten togs.

Ett smakprov ur intervjun med kulturministern som syftar till att illustrerar ovannämnda (det är, ska medges, svårt att välja bland alla ”godbitar”):

Hur ser du i förhållande till det (föregående fråga rörde kulturarvet, min anm.) på den debatt som varit de senaste åren om att historien behöver uppdateras? Ska vi till exempel riva gamla stater som för vidare en kolonial syn eller byta porträtten så att det blir fler kvinnor?

För mig handlar det främst om mänskliga rättigheter.

Ja, men konkret. Ska man plocka bort en staty som vissa upplever som kränkande?

Alltså, jag tycker det är jättesvårt. Vi ska göra vårt bästa för att det ska vara mänskliga rättigheter.

Och då kan det vara rätt att plocka bort en staty, eller en tavla eller en bok?

Om det visar sig att den personen som är på statyn har gjort övergrepp mot mänskliga rättigheter så kan det vara rätt, ja. Men är otroligt noggrann med att vi ska inte sudda ut historien.

Men är det då rätt att plocka bort den?

Jag tror inte det finns ett rätt svar på det. Men mänskliga rättigheter är för mig jätteviktigt.

/…/ Du duckar hela tiden i de här frågorna.

Nej, men jag säga ärligt att jag inte tycker att det är så enkelt. Men min värdegrund är klar och tydlig.

Och vad är den, din värdegrund?

Alla människors lika rätt, oavsett vem du är, var du kommer ifrån. Alltid.

I den svenska självbilden ingår förmågan till kritiskt tänkande som en självklar beståndsdel. Det ackompanjeras av karaktärsdrag som rationalitet, vetenskaplighet och sunt förnuft. Det kritiska tänkandet betraktas som en central del av utbildningen i grundskolan, gymnasiet och i den högre utbildningen.

Socialdemokraterna älskar makten – men inte ansvaret

Men förmågan till kritiskt tänkande förutsätter en rad andra färdigheter för att ha relevans. För att kunna vara kritisk på ett ändamålsenligt vis behövs en kombination av gedigen sakkunskap i botten, generell bildning i mellanskiktet, och ett grundmurat mod att ifrågasätta det som uppfattas som oemotsägliga sanningar i toppen.

Det är ingen slump att kulturministern på frågan om hon någonsin tvingats ta ställning i en fråga som har kostat henne någonting på riktigt inte kan komma på något exempel.

Det paradoxala i Sverige är att vi å ena sidan tror oss efterfråga individer som besitter kritiskt tänkande, å andra sidan sällan premierar de som framför avvikande eller utmanande uppfattningar. Tvärtom, vilket inte minst den svenska hanteringen av invandringen och pandemin illustrerat, kan det sociala priset för den som framför en avvikande mening visa sig oöverstigligt högt.

Det är med andra ord ingen slump att kulturministern på frågan om hon någonsin tvingats ta ställning i en fråga som har kostat henne någonting på riktigt inte kan komma på något konkret exempel. Ändå har hon lyckats göra strålande karriär. Eller är det kanske just därför?

Jeanette Gustafsdotter, som tycks veta väldigt lite om kulturens förutsättningar, dilemman och behov, är visserligen socialdemokrat men man ska inte låta sig förledas av det. Risken är nämligen överhängande att en borgerlig minister hade kunnat haspla ur sig liknande plattityder i detta värdegrundsbesatta tidevarv, där den ”rätta” tanken ständigt utmanövrerar den ”fria” tanken.

Gustafsdotter är barn av sin tid. Det intervjun specifikt fångar är snarare hur politiken alltmer kommit att handla om paketering, om bilden av verkligheten, om att inte stöta sig med någon eller i vart fall inte med ”fel” grupp. Om att undvika minfältet.

Men frågan är vad som då istället går förlorat? Vill vi ha politiker som av rädsla för att göra fel avstår från möjligheten att åstadkomma något i linje med den egna övertygelsen? Eller har det gått så långt att det inte längre ens är ett val, alltså att människor på riktigt tror på sina egna floskler? Och borde inte politiken istället handla om att då och då faktiskt trampa i minfältet, att välja och därmed välja bort, att stå för något även när det innebär att en del kommer att uppröras och stötas bort?

I gyllene bokstäver, över ingången till aulan i universitetshuset i Uppsala, står det att läsa: ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. Kanske borde det kompletteras med något kring att våga tänka överhuvudtaget.

Muslimer i Sverige – Del13

MARIESTADSTIDNINGEN

LVU-kampanjen är Sveriges Muhammedbilder

Just nu pågår en islamistisk kampanj som försöker väcka hat mot Sverige, vilket fått bland annat Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) att reagera. På sociala media sprider aktivister och predikanter en bild av Sverige som en rasistisk stat som rövar bort muslimska barn och gör dem sekulära.

Ryktesspridningen är inte ny. Som terroristexperten Magnus Ranstorp kommenterade i SVT har frågan bubblat under lång tid. I grunden finns en oförståelse och ilska över att socialtjänsten i Sverige omhändertar barn som far illa i hemmet. Sådana så kallade LVU-ärenden (Lagen om vård av unga) har under flera år lett till demonstrationer utanför socialkontor och hot mot beslutsfattande tjänstemän i många kommuner (SVT 9/2) .

Skillnaden nu är den stora spridningen internationellt. Frågan utnyttjas av islamiska aktivister som vill skapa en offerroll för muslimer och ytterligare radikalisera anhängare.

Enligt stiftelsen Doku, som granskar islamism i Sverige och som var först med att utförligt beskriva hatkampanjen, finns det stängda Facebook-grupper med tiotusentals medlemmar där Sverige beskrivs som en rasistisk och fascistisk stat i krig med Islam (Doku 27/1).

Genom det arabiska språket har berättelserna om socialtjänstens övergrepp spridit sig över hela världen. I höstas hade nyhetskanalen Al-Jazeera ett långt inslag om tvångsomhändertaganden av muslimska barn i Sverige. Märkligt nog verkar det inte ha lett till några större reaktioner i Sverige.

Situationen är förstås allvarligt. I värsta fall är raseriet mot LVU-lagen på väg att bli Sveriges Muhammedbilder. Danmark utsattes ju år 2005 för en världsomfattande kampanj med hatbudskap, bojkotter och terrordåd efter att tidningen Jyllands-Posten publicerat karikatyrer på profeten Muhammed. Någon motsvarande erfarenhet har inte Sverige. Dödsdomen mot Lars Vilks gällde honom som person och inte Sverige som nation.

Ännu utgör de pågående hatkampanjerna främst ett hot mot socialtjänstens personal. De har redan varit utsatta men trycket växer när hätskheten ökar. Därmed drabbar den islamistiska kampanjen Sveriges kommuner.

En annan grupp som påverkas är de muslimska företrädare som försöker att motverka ryktesprisningen att öka förståelsen för hur det svenska samhället fungerar. Det kan handla om imamer och om olika arabisktalande media i Sverige. För dessa för integrationen så viktiga aktörer blir det nu allt svårare och farligare att göra sina röster hörda.

I ett större perspektiv påverkas förstås alla svenskars säkerhet. Svenska resenärer och turister kan bli måltavlor. Även risken för nya terrordåd här hemma ökar.

Hatkampanjen mot Sverige gör att vi måste ta islamismen på större allvar. Islamistiska organisationer måste hejdas från att komma över offentliga bidragspengar. Vi måste ifrågasätta det långsiktigt hållbara i att härbärgera hatpredikanter eller ta hem personer som deltagit i IS. Det är helt enkelt för farligt.

Lars Vilks fick stå ensam. Den här gången är vi alla utsatta.