Könsstympning i moské

I Sverige finns muslimska parallell-miljöer där sharia står över svensk lag.

Det är en följd av stolligheterna som Reinfeldt och Romson&Fridolin införde som norm.

Löfven-ligan insåg att S hade ett nytt väljarunderlag när de klassiska arbetarna lämnade arbetarpartiet för SD.

Andersson, Ygeman, Johansson, Strandhäll och Baudin har gödslat med miljarder som delvis hamnar i de gängkriminellas fickor!

Syltryggarna Kristerson&Strömmer flåsar upphetsat att det är förfärligt innan de tillsätter några nya utredningar.

Åkesson verkar mest sträva efter att bli nästa statsminister.

Centerpartisterna, Liberalerna och Kristdemokraterna arbetar hårt på att få slippa riksdagen.

Mupparna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet stimmar och skränar på vänsterfolks vis.

Carl-Oskar Bohlin är den enda ledande politiker som talar klarspråk!

Könsstympad i en moské – men förbudet gäller inte
Publicerad 30 nov 2025
Linnea Lindquist

Fallet med sjuåringen som könsstympades i en moské visar att den svenska lagen är tandlös.

Det är ett fruktansvärt svek mot flickorna som utsätts för denna tortyr.

Föräldrarna påstod att flickan blödde från underlivet efter en cykelolycka.

Läkarna blev misstänksamma när de såg tre djupa skärsår i sjuåringens underliv.

När en sjuårig flicka kom till polisstationen hade socialsekreteraren med sig en kudde för att det inte skulle göra ont att sitta. Flickan var allvarlig, undvek ögonkontakt och var klart smärtpåverkad.

Det var mycket svårt att gå, hon tog små, små steg och när hon kom till väntrummet ville hon inte sätta sig. När hon fick frågan om hon ville stå i stället svarade hon att det gör lika ont. När förhöret börjar frågar flickan om hon får opereras igen. Hon ber om hjälp. ”Jag vill inte att det ska göra ont”.

I förhören berättar hon om besöket i moskén med mamma, pappa och flera andra vuxna.

Det var några tjejer som sydde hennes snippa, tror hon, men hon minns inte så mycket eftersom hon blev drogad. Det gjorde ont, hon skrek och sedan minns hon inte mer. Hennes mamma sa att hon skulle hålla sig inne och inte röra på sig. I förundersökningen läser jag att man hittat en thinner-liknande vätska, som används i berusningssyfte.

Fallet med flickan har fått stor uppmärksamhet. När hon kom in till sjukhuset sa föräldrarna att hon hade ramlat på sin cykel och slagit i underlivet så hårt att det börjat blöda. Det avfärdades av sjukvårdspersonalen eftersom hon inte hade några synliga skador på kroppen. Under operationen upptäckte läkarna att hon hade tre djupa skärsår högt upp i underlivet.

Nu åtalas föräldrarna och ytterligare en person för synnerligen grov misshandel samt barnfridsbrott mot syskonen. De misstänkta nekar till brott. I förundersökningen framträder en bild av en familj som styrs av hedersnormer. Jag läser om könsstympningen, om barn som blir straffade när de reciterar fel i Koranen och som blir slagna med slevar.

Det är inte rasism att påtala att könsstympning är ett brott mot flickors mänskliga rättigheter

Varje gång hedersrelaterat våld och förtryck uppmärksammas är det alltid några kulturrelativister som rider ut till förövarnas försvar. Så även i detta fall. Tankefiguren innebär att man legitimerar sedvänjor med hänvisning till kultur, och kulturer får man inte kritisera.

I ett expertutlåtande skriver en forskare att det är ”osannolikt” att flickan blev könsstympad i moskén eftersom det inte finns något spår av att omskärelse någon gång skulle ha ägt rum i Sverige. Och dessutom är motståndet mot könsstympning utbrett bland svenska somalier.

Det stämmer att många svensk-somalier tar avstånd från könsstympning, men det betyder inte att det aldrig förekommer. Men forskaren menar alltså att alla flickor som säger sig ha könsstympas på svensk mark ljuger.

Även en rättsläkare går på föräldrarnas linje och menar att skadorna i underlivet har uppkommit när det klämts mellan cykeln och bäckenbenet. Tvärtemot andra läkares bedömning.

Lyckligtvis finns det en rättsläkare som talar klarspråk. Petra Råsten-Almqvist förklarar att en rättsmedicinsk bedömning grundar sig på skadans utseende och lokalisering. Hon skriver att man inte tar hänsyn till etnicitet och härkomst i rättsmedicinska bedömningar. Flickan hade tre skärskador i underlivet som starkt talar för att de uppkommit till följd av att någon har skurit flickan med ett eggvasst föremål.

Det är inte rasism att påtala att könsstympning är ett brott mot flickors mänskliga rättigheter, att bekämpa sedvänjan är att ha moralisk ryggrad. Något som kulturrelativister saknar.

Docent Vanja Berggren på KI skriver i sitt expertutlåtande att gishiri cut, där man skär inuti könsorganet, används för att könsstympningen inte ska upptäckas.

I lagen står det att ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning) får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte. Brottsrubriceringen blev därför synnerligen grov misshandel och inte könsstympning. Det är problematiskt eftersom fallet därmed hamnar i statistiken över misshandel.

Trots att cirka 68 000 kvinnor i Sverige är könsstympade, och 13-23 000 flickor och kvinnor riskerar att utsättas, finns det bara en handfull fällande domar efter 43 år med förbudet.

Fallet väcker frågor om varför inte fler personer åtalas. Det är ett brott att inte slå larm när man får vetskap om att en könsstympning ska ske. Även stämpling är straffbart. Det är osannolikt att ingen i moskén visste vad som pågick.

Luckan i lagen måste täppas till. Könsstympning är tortyr oavsett om man skär i de inre eller yttre delarna. Det är viktigt att åtal som rör könsstympning får rätt brottsrubricering.

Regeringen måste ändra lagtexten så att fler könsstympade flickor kan få upprättelse.

Nästa statsminister?

I över två decennier har Sverige­demokraterna stått i den svenska offentlighetens strålkastarljus.

Lika länge har de blivit kraftigt motarbetade av denna offentlighet. Även om SD:s partisymbol är en blåsippa och inte ett spöknippe, sägs den söta lilla blomman ha hämtat sin näring ur fascismens mörka mylla, och dess rottrådar har gått att spåra bakåt via 1980-talets rakade skinnskallar till 1930-talets heilande brunskjortor.

Därför har det rått stor enighet från höger till vänster om vikten av att med alla tillgängliga medel utrota denna invasiva politiska avart. Hur bra det har gått vet vi.

För nu vill självaste Jimmie Åkesson gå och bli statsminister. Och jag är inte ensam om att undra vad det är som hjälpt Sverigedemokraterna att ta sig hela vägen dit.

Jag minns Almedalens politikerveckor, då den ännu unga kvartetten i SD:s partitopp stod och samrådde i gränderna och att jag skämdes för att jag, som då tillhörde vänstern, tyckte de såg hur coola ut som helst i sina solglajor och slimmade svarta kostymer.

Nu var det inte bara jag som kände så. Det gick nämligen inte att missta sig på de sneglande blickarna av både avsmak och fascination som de svartklädda högerrebellerna drog till sig medan de strök runt mellan partytälten och mingelgräddhyllorna där medieeliten och politikerkändisarna fuktade sina strupar med fritt flödande rosévin.

Dessa badboys som då kommit att bli offentlighetens bad news ut­­övade en märklig lockelse, en speciell tjuskraft som väckte en sorts febrig lust att både komma nära och ta avstånd. Som att vilja döda den man åtrår.

Sverigedemokraterna

I 15 år har vi levt med ett ideologiskt krig mot SD. Tidigare var partiet orsaken till att regeringar inte kunde bildas – nu är SD orsaken till att breda samarbeten inte äger rum.

Vi befinner oss i ett demokratiskt moment 22. Partierna vet att Sverige behöver stabilitet och samarbete, men ändå fortsätter de att agera utifrån moraliska gränsdragningar som inte representerar väljarna.

Sverige står inför ett riksdagsval där de politiska spelreglerna i första hand inte handlar om att ta ansvar för landet.

Trots att Sverigedemokraterna (SD) sedan 2010 stadigt ökat sitt väljarstöd, fortsätter flera etablerade partier, framför allt Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna, att agera utifrån sina gamla blockgränser. 

C vill återgå till Alliansen, L vill inte ha någon förändring alls av Tidösamarbetet och S och MP gör allt för att splittra sina motståndare och isolera Sverigedemokraterna.

Den demokratiska låsningen i riksdagen har blivit ett akut problem för landet. När SD kom in i riksdagen 2010 stod partiet onekligen för oordning, utmaningar och turbulens, men sedan dess har partiet förändrats.

Nu är det inte längre SD som ensamt skapar oreda – utan även de andra partiernas oförmåga att acceptera den nya maktbalansen.

SD toppar listan över Sveriges mest granskade parti, men mediernas granskning har också hjälpt dem att bli mer rumsrena. Strategin att bli regeringsdugliga har funnits länge. De har konsekvent uteslutit medlemmar som på olika sätt uppvisat rasism och främlingsfientlighet. De har gjort en vitbok där de öppet visar sin historiskt smutsiga byk. Även om de mediala granskningarna fortsätter att hitta personer med rasistiska förtecken som på något sätt kan knytas till partiet finns en beredskap och en tydlig vilja att sopa rent. Det visade turerna runt Jessica Stegrud som inför partiets kongress föreslås att petas från partistyrelsen och flyttas längre ner på riksdagslistan. Stegrud är populär bland partiets medlemmar, men hennes uttalanden om kulturminister Parisa Liljestrand (M) och Lawen Redar (S) när de presenterade kulturkanon väckte ilska. På X skrev hon: ”Talande ändå att det är en svenskfödd kurd och en perser som debatterar en svensk kulturkanon i Aktuellt.” Med tanke på SD:s politiska bakgrund och Sveriges demografiska utveckling tolkades uttalandet både symboliskt och politiskt laddat, inte bara som en ”neutral spaning” som Stegrud själv försökte hävda. Alla blev upprörda, även Kristersson, och nu offrar Åkesson henne på trovärdighetens altare för att bli accepterad som regeringsduglig.

No(S)talgi

Politiken är på villovägar om man sysslar med konton som är anonyma och svärtar ner motståndare. När politiken inte längre är ideologiskt tydlig och argumenten tryter, då tar dumheterna vid. I dag kämpar Socialdemokraterna hårt, ibland desperat, för att bara få plats i medieflödet. Det kan vara ett bra skäl till att bli bitter.

”Vill man hålla demokratin levande och frisk finns det ingen viktigare uppgift än att få tillbaka den känsla av samhörighet mellan förtroendemän och väljare som fanns när demokratin var ung… Den viktigaste uppgiften för mig är att beskriva mina politiska insatser så att beslutsprocessen belyses så noggrant som möjligt.” Orden är Tage Erlanders när han förklarade i en artikel i SvD varför han beslutade att skriva sina memoarer. Erlander bottnande i partiet och rörelsen. Demokratin och det politiska samtalet var oerhört viktigt för honom och de andra partiledarna som byggde upp Sverige och socialdemokratin.

Socialdemokraterna är fostrade i en kultur av folkbildning, öppen organisering och tydliga avsändare. Historiskt stod partiledarna sida vid sida med folket, stred på samma barrikader, förklarade sitt samhällsbygge och levererade politiskt. De fanns där under 30-talets nödår då människor gick arbetslösa och svalt, och fattade beslut om att med statliga pengar arbeta sig ur krisen. Ernst Wigforss såg arbetena som mer än försörjning utan också som ett sätt att bygga moral, ansvar och social sammanhållning. Programmen blev föregångare till folkhemsbygget, som hade fokus på arbete framför bidrag, men som samtidigt skapade en debatt om värdighet och sammanhållning.

Arga Magda(S) maktbegär

Socialdemokraterna, partiet utan skam


Susanna Birgersson

Socialdemokraterna är Sveriges mest skamlösa parti och det beror på att kampen inte längre gäller landet eller den sakpolitiska inriktningen.

Blir jag jätteupprörd över att Socialdemokraterna har rundat Metas regler och paketerat politisk reklam som en journalistisk produkt och därmed kunnat köpa sig större digital räckvidd? Nja. Blir jag topp tunnor rasande över att det finns konton på plattformen X som sprider S-propaganda utan att det sker med tydlig S-logga? Nja. Tycker jag att ”Aktuellt i Politiken” (AiP), publikationen som utger sig för att vara journalistik men i själva verket är en megafon för socialdemokratisk politik, är ett hot mot demokratin? Nja.

Snyggt är det inte, och ett brott mot den praxis som säger att det ska framgå tydligt när avsändaren bakom ett budskap är partifinansierad. Särskilt satsningarna mot ungdomar som inte kan antas ha en susning om att AiP är socialdemokratiskt ägd och styrd, är klandervärda.

Samarbetet med konton som spridit antisemitisk smörja, är förstås oförlåtligt. Men ändå. Det är inte avslöjandet utan reaktionen som fräter ner mitt sista lilla kvarvarande förtroende för Magdalena Andersson. Hennes hantering av saken befäster min känsla att allt, precis allt, bara är politiskt spel för henne.

Politiker agerar för att maximera sympati och väljarstöd. Det får man tugga i sig. Om man förväntar sig autenticitet, principfasthet och sårbar ärlighet, kommer man bli besviken. Men det finns grader, och det finns nivåskillnader, en del så stora att variationerna snarast är att betrakta som olika kategorier. Magdalena Andersson är på en nivå för sig.

När TV4 förra året avslöjade att det fanns folk på SD:s kansli som rattade en rad sociala-mediekonton som inte alla var korrekt SD-etiketterade, var Magdalena Andersson en av de hårdaste kritikerna. Metoderna förde tankarna till Ryssland, sa hon.

Hon var gravallvarlig och man förstod att hon ville att det skulle synas hur oerhört oroad hon var. Hon och toppkandidaten Helen Fritzon (S) gjorde till och med avslöjandet till en fråga i EU-valet och påstod att de skulle kräva lagstiftning om att varje person som upprättade en profil skulle identifiera sig för plattformens ägare. Så viktigt var detta avslöjande.

När hon nu konfronteras med frågan om aktiviteterna kring AiP, ser hon inte ens problemet.

Eller minns ni hur S-ledaren lät i kammaren förra året när hon konfronterade Ulf Kristersson för att ha anklagat den socialdemokratiske ledamoten Jamal el-Haj för att hysa terrorsympatier?

Hon arbetade upp sig till en känslosamhet som – förutom att den var outhärdligt teatralisk – skulle dölja det faktum att el-Haj hade besökt en Palestinakonferens med uppenbara Hamaskopplingar, en konferens han hade blivit avrådd från att gå på av sitt parti, en konferens där han tog tillfället i akt att omfamna arrangörens Hamasaffilierade ordförande.

Men förra året när Dagens Nyheter avslöjade att Socialdemokraternas lotteriförsäljning bedrevs med djupt oetiska metoder mot gamla och förvirrade människor, varefter partiet i våras dömdes till miljonböter, då brydde sig Magdalena Andersson lustigt nog inte om att upparbeta någon låtsad känslosamhet utan meddelade bara i torra ordalag vilka åtgärder partiet hade vidtagit.

Hon såg inte ens ut som att hon skämdes. Det gör hon inte heller. Det är förargligt att bli avslöjad, men skäms, det gör aldrig Socialdemokraterna, varken för lotterierna, trollkontona eller Hamassupportrarna i det egna partiet. Och inte heller för den kriminella infiltrationen i Botkyrka. Så länge Andersson kunde förnekade hon att någon sådan förekommit. När det inte längre var möjligt teg hon framgångsrikt ihjäl historien.

Allt detta hade man kanske kunnat bortse från i någon mån, om det fanns en större berättelse om vart Magdalena Andersson och Socialdemokraterna vill föra Sverige. Men det saknas. Socialdemokraterna vill framförallt ha regeringsmakten.

Med vem som helst, i utbyte mot vad som helst. Det finns inget de inte är villiga att byta bort, för det finns inget riktigt fokus Det integrationsprogram som skulle vara den här mandatperiodens stora sakpolitiska landvinning, har Magdalena Andersson redan distanserat sig från.

Socialdemokraterna försöker ta åt sig äran för regeringens brottsbekämpande åtgärder och utmålar sig själva som det parti som införde en stramare invandringspolitik. Men alla som minns skeendena 2015 vet att Socialdemokraterna inte snörde åt migrationen förrän flyktingkrisen var ett fullbordat faktum; de reagerade senare än alla andra europeiska länder, och det trots att Sverige redan tyngdes av svåra segregationsproblem.

Vi minns hur Morgan Johansson initierade en del utredningar om skärpta straff och fler utvisningar men att han varken ville eller förmådde genomdriva särskilt mycket. Magdalena Andersson hoppas att vi ska ha glömt allt detta till september nästa år.

Minns ni förra valrörelsen? Minns ni hur ämabel Magdalena Andersson var i debatt efter debatt mot Ulf Kristersson? Hon iscensatte sig själv som höjd över partikäbbel, en enande och samlande kraft. Efter valförlusten blev hon som förbytt och kunde bara nätt och jämnt maskera sitt raseri. Den här mandatperioden har hon aldrig försuttit ett tillfälle att uttala sig så illvilligt som möjligt om sina politiska motståndare.

Socialdemokraterna är Sveriges mest skamlösa parti och det beror på att kampen inte längre gäller landet eller den sakpolitiska inriktningen, utan makten för dess egen skull, bara makten.

AIP Trollfabriken S

 Video

TV4 har nyligen granskat hur Socialdemokraterna sprider politiska budskap genom ett nätverk av egna sajter och konton i sociala medier. Via sitt mediebolag AiP Media har man lanserat webbplatser som politikkollen.se som ska påverka opinionen utan att det märks att Socialdemokraterna står bakom.

Aftonbladet Kultur kan nu visa att sajterna samlar in information om besökarna utan deras vetskap eller medgivande. Metoderna strider mot Integritetsskyddsmyndighetens (IMY) riktlinjer, mot EU:s dataskyddsförordning. En granskning av bakomliggande kod som Aftonbladet Kultur har gjort avslöjar de långtgående metoderna. Programmering och konfiguration har gjorts för att maximera den mängd data man kan utvinna från besökarna.

Enligt gällande lag ska alla webbplatser ge besökaren möjlighet att säga nej till cookies. Det gör även AiP:s sajter, men ändå samlar de in den integritetskränkande datan direkt vid besöket, utan att vänta på tillstånd.

AiP Media samlar in data om IP-nummer och annat som kan profilera besökaren. Man har konfigurerat spårningen så att den ska kartlägga besökarnas politiska intressen. Visar man intresse för exempelvis ”socialism” eller ”liberalism”, så taggas besökaren med den informationen. Detta samlas sedan i de annonsverktyg som finns bakom sociala medie-plattformarna.

AiP kartlägger därmed systematiskt politiska preferenser på individnivå. Med hjälp av techjättarnas verktyg kan AiP-media sedan styra innehåll på sociala medier så att passande innehåll ska hamna på ”rätt” besökares mobilskärm. Datainsamlingen har pågått i mer än ett år.

AIP har anpassat inställningar och kod för att ge så kraftfulla möjligheter som möjligt och spårningen sker på extremt detaljerad nivå.

AIP-medias sajter politikkollen.se och schyst.social riktar sig mot framför allt unga. Schyst vill mobilisera ungdomar att bli ambassadörer för Socialdemokraterna på sociala medier. Politikkollen.se har optimerats för att komma upp i typiska sökningar som unga, relativt oinsatta kan ha: ”Vad är en ideologi?”, ”Vad är socialdemokrati?”, ”Liberalism” och så vidare. Tonläget på webbplatserna är uppenbart anpassat för yngre målgrupper.

Även AiP Medias datainsamling riktar särskilt in sig på yngre internetanvändare. En del av koden bakom sajterna samlar upp data till AIP:s annonskonto på sociala media-plattformen Snapchat, som används av nästan uteslutande yngre. Där kan man i sin tur påverka förstagångsväljare och andra för politiken viktiga, yngre målgrupper.

På både politikkollen.se och schyst.social, kan besökaren skriva in e-postadress och telefonnummer för att få kontakt eller engagera sig inom socialdemokratin. Denna information fångas upp och skickas vidare till Snapchats system. Där kan de jämföras med uppgifter som hör till just den personens Snapchat-konto. På så vis kan systemet sätta samman anonyma webbplatsbesök med enskilda, identifierade Snapchatanvändare.

Med hjälp av denna spårning kan AIP sedan rikta sig till människor baserat på deras uttryckta intressen inom politikområdet. De kan styra innehåll på Snapchat mot de som intresserat sig för specifika ämnen på politikkollen.se. Detta kan vara olagligt enligt EUs dataskyddsförordning. Att någon håller koll på vilken ideologi som enskilda Snapchat- och Instagramanvändare intresserar sig för, är något som få förstår att de är utsatta för.

AiP Medias datainsamling syftar också till att påverka de svar som Snapchats populära AI-bot ger. Om Snapchat-användaren frågar AI:n om en aktuell politisk fråga kan AiP Media rikta innehåll till att dyka upp precis då. Informationen om användarens tidigare besök på politikkollen.se triggar fram ett visst innehåll i svaret.

AIP har anpassat inställningar och kod för att ge så kraftfulla möjligheter som möjligt och spårningen sker på extremt detaljerad nivå. AIP har aktivt valt bort inställningar som skulle ha minimerat risken för att överträda gällande datalagstiftning eller IMY:s riktlinjer.

Detta görs alltså utan att besökaren ger sitt medgivande. Data om användarna verkar enligt konfigurationen bakom webbplatserna även delas till tredje part i USA, vilket i så fall kan vara i strid mot gällande lag.

Metoderna är etiskt högst tveksamma och de sker i hemlighet.

De här metoderna är relativt vanliga inom digital marknadsföring. Även om de kan vara oetiska så håller aktörerna sig ofta precis innanför lagens råmärken. Andra partier, däribland Moderaterna, använder också spårningsteknologi för att samla in och jämföra personuppgifter med sociala medie-konton. Här används bland annat funktioner som matchar besökaren på moderaterna.se mot Facebook-användare för att rikta budskap.

Precis som på AiP Medias sajter är det man samlar in av politisk natur, och därför särskilt skyddat i dataskyddsförordningen. Men AiP Medias sajter går längre.

På AiP Medias sajter sker alltså insamlingen innan besökaren godkänt cookies eller haft en chans att läsa sajtens integritetspolicy. De har dessutom valt ett otydligt och vilseledande sätt att informera om hur data hanteras, vilket kan vara i strid med lagen om elektronisk kommunikation (LEK). Möjligheten att förstå och neka till den integritetskränkande behandlingen är dessutom liten, särskilt för en yngre webbplatsbesökare

Det verkar alltså som att AiP Medias sajter spårar användare på ett olagligt sätt. Metoderna är etiskt högst tveksamma och de sker i hemlighet. Att AiP här dessutom tydligt riktar sig mot yngre, gör saken än mer problematisk. I sin vägledning för politiska aktörer informerar IMY uttryckligen om att EU:s dataskyddsförordning förbjuder den ”inriktningsteknik” som AiP använder mot någon som är yngre än 17 år. Användandet av Snapchats insamlingsteknik pekar tydligt på att de inte har hörsammat detta.

Aftonbladet Kultur presenterar upptäckterna över video för Daniel Färm, VD på AiP Media och ansvarig utgivare Karl Anders Lindahl.

– Vi kände inte till att insamlingen gick igång innan medgivandet, säger Lindahl.

Men han är inte säker på att AiP Media ska sluta samla in och använda data i framtiden.

– Vi får stänga av den här cookien helt och hållet, och så får vi ju se hur vi gör sedan.

När vi försöker förstå hur AiP Media ser på att just unga är det man riktar sig emot, avbryter Färm. Han vill nu ha frågor på mail.

– Vi kommer göra en samlad översyn, och så får vi återkomma, säger Färm.

AiP bröt mot sin egen policy

• Webbplatsers kod och kommunikation med sociala medie-plattformar går att se med hjälp av inspektionsverktyg i till exempel Google Chrome. Efter ett tips gick vi in på webbplatserna i granskningen i så kallat "incognito mode".

• Vi kunde här se att webbplatserna skickade profileringsdata till bland annat Snapchat och Meta. Detta görs med hjälp av kod som tillhandahålls av techbolagen. Det gick här också att se hur AiP Media har konfigurerat datainhämtningen.

• I kommunikationen mellan sajterna och Snapchats servrar, kunde vi också se att man aktiverat insamling av "personally identifiable information". Detta är exempelvis telefonnummer, epostadresser eller andra personuppgifter användaren lämnar ifrån sig.

• Vi jämförde insamlingskod och anrop med verktygen i såväl Snapchats som Metas verktyg för personalisering. Det är här uppenbart att spårningen inte har konfigurerats automatiskt.

• Vi såg hur insamlingen av data till Snapchat och Meta startar direkt när sidan laddas in, detta innan användaren godkänt cookies eller integritetspolicy.

• I AiP:s egen policy framgår att man är medveten om att den datainsamling man ägnar sig åt kräver samtycke. Deras formulering om att databehandlingen sker enligt EU:s dataskyddsförordning är därför vilseledande.

Socialdemokraterna

S beter sig som nidbilden av sig själv – ett maktfullkomligt parti
Åsa Linderborg

Det börjar likna fars när Socialdemokraterna kommenterar sina diverse konton på sociala medier. Hur tydlig kritiken än är vägrar de förstå problemet. Jag trodde först inte mina öron, när jag hörde Magdalena Andersson försvara saken i Lunchekot i onsdags.

AiP Media är ett bolag som S haft i flera decennier, säger hon, och detta är ”välkänt” för ”svenska folket”.

Det är nog stora delar av ”svenska folket” som undrar vad Magdalena Andersson pratar om, men hon vet i alla fall att S äger AiP, även om hon i Lunchekot säger ”dem” om sitt eget parti: ”de äger”.

I nästa sekund säger hon att det inte alls är S som driver kontona, utan en ansvarig utgivare. Så partiet har egentligen inte med detta att göra.

Lika rörigt är Anderssons svar i en intervju med Expressens Viktor Barth-Kron. Gång på gång tar hon upp SD:s trollfabrik – som hon har slagit på den trumman i ett och ett halvt års tid års tid, hon trummar så fingrarna blöder. Barth-Kron undrar till slut om inte S borde föregå med gott exempel genom att själva markera en tydlig avsändare på sina konton?

Andersson förstår inte vad han menar, hon vidhåller att allt är transparent och glasklart, men tillägger att det också handlar om vad det är man sprider: S ägnar sig inte åt vit makt-propaganda. Deras löskokta kontohantering är med andra ord inget att orda om.

Det handlar alltså inte om principer, utan huruvida man är ond eller god. Och sossar är ju alltid goda.

Även när de försöker runda lagstiftningen om förbud mot politisk reklam på sociala medier.

När Mikael Damberg konfronteras om saken i TV4, säger han att AiP:s verksamhet är ett ”motvärn mot ett borgerligt klimat”.

Rent konkret kan detta motvärn ta sig följande uttryck: det är okej för AiP att driva med händelserna den 7 oktober, liksom att vara misogyn mot Ebba Busch, men det är inte okej för SD att driva med S-märka politiker eller att sprida främlingsfientlig propaganda.

Man kan förstå att figurerna på Tidösidan är så skadeglada att de nästan får yrsel. Med ett grin rensar de sina almanackor för att kunna rusa iväg till debatter i alla tv- och radiostudios som finns.


Den välvilligaste tolkningen av denna fars är att S måste vara mycket långt gången i sin fikonvärld om partiet tror att verkligheten för dem på Sveavägen 68 också är verkligheten för ”svenska folket”. I den sossesekten – där SSU:arna kallar Magdalena Andersson för ”mamma” – är AiP Media Production lika välkänt som BBC.

Man skulle kunna skratta åt alltihop. Eller le överseende.

Man kan också förvånas över att partiet inte fattar, att de beter sig som den gamla nidbilden av S: ett maktfullkomligt parti, helt utan självdistans.

SSU – Moska Hassas

Människor som kommer till Sverige för att få skydd och försörjning har en skyldighet att följa de direktiv som stipuleras i  FN:s flyktingkonvention-artikel 2 från 1951: den som tas emot i ett land har skyldighet att följa landets lagar och samhällsordning.

Kvinnokraft 4.0

HUR HÅLLER SVERIGE IHOP?

Hur blir vi av med segregationen? Moska Hassas säger att hon ”hatar segregation”. Bra – där möts vi.

Men hennes och (S) lösning är inte min. De blundar för vem det är som behöver förändras och kliva in i samhällskontraktet.

Integration antyder att båda parter ska förändra sig. Men Sverige har redan ett fungerande system – lagar, institutioner, trygghet, normer om jämställdhet och barns rättigheter. Det är inte detta som ska formas om efter grupper som öppet sätter sina egna rättsregler och auktoriteter före de svenska.

När grupper håller fast vid utanförskap, följer egna auktoriteter och egna normsystem uppstår parallellsamhällen. Vi vet detta. Så fungerar mänskliga system överallt i världen – och konsekvenserna är alltid desamma: konflikter, våld, splittring och enorma kostnader i polis, vård, socialtjänst och skola.

Sverige har i femtio år accepterat att vissa lever isolerat, följer egna rättsregler och avvisar majoritetssamhällets normer – samtidigt som man hoppas att klyftorna magiskt ska försvinna. Det gör de inte.

Att ”sprida ut” grupper som inte vill eller kan lämna sin interna normvärld skapar inte samhörighet. Det skapar fler konfliktytor. Man exporterar problemen – inte lösningarna.

Den verkliga vägen finns redan formulerad i FN:s flyktingkonvention artikel 2 från 1951: den som tas emot i ett land har skyldighet att följa landets lagar och samhällsordning. Det ligger betydligt närmare assimilation än den integrationsretorik som dominerat i Sverige i decennier – och det är grunden för varje fungerande samhällskontrakt:

- Samma lagar.

- Samma värderingar om t.ex. kvinnors och barns ställning.

- Samma fri- och rättigheter.

- Samma skyldigheter.

Det är så ett samhälle hålls ihop. Även vårt.

Sharia & Strandhäll

 Kvinnokraft 4.0

Svaret på frågan i rubriken är att utan stödet från
sharia-anhängarna skulle S, med till visshet
gränsande sannolikhet, vara mindre än M

VARFÖR VÄGRAR S-KVINNOR TALA

OM SHARIAS KVINNOFÖRTRYCK?

S-kvinnor och Annika Strandhäll lyfter ekonomiskt våld. Det är viktigt och ingen bestrider allvaret i den problematiken. Men återigen väljer de bort den del av kvinnoförtrycket som är allra svårast att tala om i Sverige: det som följer med sharias gränslösa normsystem.

Ekonomiskt våld skadar kvinnor, men sharias regler om lydnad, klädsel och kontroll skär djupare. De reglerar kvinnans kropp, hennes rörelsefrihet, hennes plats i familjen och hennes ansvar för släktens heder. Och de följer med hit – eftersom sharia inte har några landsgränser.

När S-kvinnor svarar att ”staten inte ska styra kvinnors klädsel” missar de själva kärnfrågan.

- Det är inte staten som styr kvinnors klädsel i dessa sammanhang. Det är sharias sedlighetsregler, familjens förväntningar och släktens krav. Kläder som är en del av sharias rättsordning är inte vanliga kläder. De fungerar som uniformer för kvinnor – med juridisk grund – som visar att bäraren följer ett parallellt rättssystems kvinnosyn, krav och underkastelse utanför svenska lagar och normer om jämställdhet, individuell frihet och ansvar.

Detta ryms aldrig i S-kvinnors jämställdhetspolitik, trots att flickor och kvinnor i Sverige möter dessa krav varje dag.

Kvinnokraft 4.0 kommenterade detta på deras inlägg i dag och ställde den fråga som ingen av deras svar hittills har vågat hantera: Hur skyddar S-kvinnor de flickor och kvinnor som lever under sharias krav i Sverige?

Ett varmt tack till Berit Carlsson, en av våra mest uppmärksamma deltagare i nätverket. Hennes (och andras) engagemang i debatten på sociala media betyder mycket för vår kamp för kvinnors fri- och rättigheter.

För nytillkomna i nätverket som vill förstå hur sharia faktiskt styr kvinnors och unga flickors vardag – även här – finns genomgången på sajten Kvinnokraft 4.0. Där förklaras hijabens juridiska funktion, familjerätten, sedlighetsreglerna och hur detta krockar med svensk lag och den sekulära rättsstaten. Allt bygger på öppna källor och juridiskt material för den som vill se helheten och inte bara delar av den.

Knutby – början till epilog

Allt om Knutbysekten här och här

Speciellt om den klantiga utredningen här och här

Att Sara sköt på en redan mördad Alexandra var vi många som kände till redan för 20 år sedan och om de enfaldiga poliserna och journalistmupparna hade ansträngt sig lite mera hade de också förstått hur det hängde ihop och hur det inte hängde ihop.

Kristi Brud, Fossmo, Gembäck och ett par till vet allt om mordet på Helene Fossmo 1999 och mordet på Alexandra Fossmo 2004 och det är dags att de döms!

Intressanta namn för en ny utredning: Lindberg, Göthblad, Jenneqvist, Lamrani samt de som ansvarade för vapenbeslagsförrådet hos stockholmspolisen.

Polismupparna Kling & Klang accepterade att Gembäck städade morplatsen innan utredning påbörjades om Helenes död 1999.

De var också lydiga nickedockor när kristi brud berättade för dem hur allt hade gått till när hennes syster Alexandra mördades 2004.



Nya uppgifter: Barnflickan kan vara oskyldigt dömd för mordet i Knutby

Hon sköt pastorsfrun – men var det någon annan som dödade henne?

Med hjälp av Sveriges främsta kriminaltekniker och rättsläkare kan Aftonbladets 200 sekunder avslöja grova missar i utredningen av ett av Sveriges mest mytomspunna fall – morddramat i Knutby.

Programmet går igenom sex punkter som talar för att barnflickan Sara Svensson inte borde ha dömts för mordet på pastorsfrun Alexandra Fossmo.

Det fanns fler skotthål i sängkläderna, det kan ha skjutits med två vapen, skottvinklarna stämmer inte, barnflickan påverkades under rekonstruktionen, en märklig blodpöl redovisas inte i förundersökningen och en professor i rättsmedicin är helt säker: Pastorsfrun var redan död när barnflickan sköt.

Den 10 januari 2004 sköts pastorsfrun Alexandra Fossmo, 23, till döds i sin säng. En annan församlingsmedlem blev utsatt för mordförsök.

Pastorsfamiljens tidigare barnflicka Sara Svensson dömdes för mord och mordförsök till sluten rättspsykiatrisk vård. Pastor Helge Fossmo dömdes mot sitt nekande till livstids fängelse för anstiftan till mord och mordförsök.

Alla inblandade var medlemmar i en kristen sekt ledd av en kvinna som kallades Kristi Brud. Men bisarra ingredienser av sex, fanatisk gudstro och brutalt våld fick fallet ett enormt massmedialt genomslag.

Efter 18 år i fängelse släpptes Helge Fossmo 2022. I dag lever han under annat namn.

Sara Svensson skrevs ut 2011. I dag lever hon ett stillsamt liv på en ort i Mellansverige.

Med hjälp av Sveriges främsta kriminaltekniker och rättsläkare kan Aftonbladets 200 sekunder avslöja grova missar i utredningen av Sveriges mest mytomspunna fall – morddramat i Knutby. Här är sex punkter som talar för att barnflickan Sara Svensson inte borde ha dömts för mordet på Alexandra Fossmo.


Nya uppgifter förändrar allt i Knutby-fallet

Knutby: Sex, död och Kristi Brud

En karismatisk pastor med rader av älskarinnor, en mörkhårig skönhet som kallas ”Kristi Brud” och en hjärntvättad barnflicka som tror att det är Gud själv som sms:ar och hetsar henne att mörda.

Allt slutar med att en 23-årig kvinna skjuts ihjäl i sin egen säng.

Och Knutby sätts för alltid på kartan för ett av svensk kriminalhistorias mest spektakulära och osannolika fall.

Snabbversion

Knutbyfallet är känt för att involvera en karismatisk pastor, en kvinna kallad Kristi Brud, och en hjärntvättad barnflicka som utför mord i tron att hon följer Guds order.

Sara Svensson, som blir psykologiskt manipulerad av pastorn, dödar hans fru efter att ha mottagit anonyma sms som hon tror kommer från Gud.

Pastor Helge Fossmo döms till livstids fängelse för anstiftan till mord, medan Sara Svensson döms till rättspsykiatrisk vård för mord och mordförsök.

Sara Svensson är 20 år och går på en bibelskola i Småland när Åsa Waldau, kvinnan som skulle bli känd som Kristi Brud, första gången korsar hennes väg.

Två år senare, 1999, blir Sara Svensson medlem i Åsa Waldaus församling i Knutby utanför Uppsala.

De är ett 80-tal medlemmar, de flesta är unga och driftiga, många är inflyttade från andra delar av landet. Stämningen är kärleksfull och de tar emot Sara Svensson med öppna armar.

Eftersom alla ger tionde kan församlingen hålla sig med sex avlönade pastorer.

Kristi Brud, Åsa Waldau, är en av dem, Helge Fossmo en annan. De är Knutbys radarpar, oändligt självsäkra och karismatiska, fenomenala på att få människor att lyssna – och göra som de vill.

Men den religiösa gemenskapen har en mörk sida.

1999 hittas Helge Fossmos fru och mamman till hans tre barn död i badkaret i familjens villa. Den 27-åriga kvinnans har ett krossår i huvudet och hennes kropp är fullpumpad med narkotikaklassad medicin.

Dödsfallet avskrivs som ett olycksfall. Knappt ett år senare gifter Helge Fossmo om sig med Alexandra, Åsa Waldaus 20 år gamla lillasyster.

Demonjakt med samlag

Den charmiga och utåtriktade Sara Svensson är mycket uppskattad i församlingen. Hon får hedersuppdraget som förebedjare för stjärnpastorerna Åsa Waldau och Helge Fossmo.

Snart står det klart att Helges intresse för Sara Svensson inte är enbart av andlig natur. Pastorn säger att han är ansatt av djävulen, och att den enda som kan hjälpa honom är Sara. Demonerna måste jagas bort – genom samlag.

Pastorns fru Alexandra får flytta in i gästrummet. I sovrummet bedriver Helge och Sara hans strider varje natt. På dagarna tar Sara hand om barnen och hjälper Alexandra med hushållsarbetet.

Det absurda arrangemanget accepteras av församlingen, tills allt en dag förvandlas. Kärleken till Sara vänds till bottenlöst förakt. Kristi Brud tar sin hand ifrån henne och plötsligt ser alla de tidigare vännerna Sara Svensson som en fresterska och synderska som lockat deras pastor i fördärvet.

Alla, utom Helge, vänder henne ryggen.

Relation med grannfrun

Sara tillbringar större delen av 2003 instängd i pastorns sovrum. Hon är i praktiken hans sexslav. Mellan samlagen hånar han henne och kallar henne vidrig.

Den söndermobbade och tillintetgjorda unga kvinnan gör allt för att vara till lags. Sara Svensson låter pastorn utnyttja henne och ger honom alla sina besparingar, pengar som hon ärvt efter sin döda mamma.

Under sommaren inleder Helge Fossmo en relation med grannfrun. När den nya kvinnan kommer till pastorsvillan förvisas Sara till soffan i vardagsrummet. Efteråt kallas hon upp till sovrummet för att ligga med pastorn.

Snart börjar Helge Fossmo prata om att Gud vill ta hem hans hustru. Det betyder att Alexandra måste dö, och det är Sara som ska se till att det sker.

Sara är övertygad om att hon måste lyda. Att hjälpa Alexandra hem till Gud, att döda henne, är hennes enda chans att få nåd, att få slut på hatet, föraktet och mobbningen, att få tillbaka sitt människovärde.

Sara börjar få anonyma sms, meddelanden som hon tolkar som order från Gud. Meddelanden som hetsar och instruerar henne att döda.

På morgonen den 8 november 2003 slår hon Alexandra Fossmo i huvudet med en hammare. Alexandra flyger upp, blödande och chockad, och sliter hammaren ur hennes hand.

Överfallet polisanmäls inte. Församlingen löser det genom att förvisa Sara Svensson från Knutby.

Sara flyttar hem till sin far i Småland. Men hon håller kontakten med Helge – och sms:en från Gud fortsätter att komma.

Nu hetsas Sara Svensson att skaffa ett vapen och skjuta ihjäl både pastorns fru Alexandra och hans älskarinnas make Daniel Linde.

Sara lyckas köpa en revolver genom att fråga sig fram bland kriminella personer på Sergels torg i centrala Stockholm.

Tre skott i sovrummet

Natten till den 10 januari 2004 kör hon till Knutby med sin pappas bil. Hon har med sig en laddad revolver.

Vid halvtvåtiden ringer Helge Fossmo och säger att det fortfarande är för tidigt, det är människor uppe som rör sig mellan husen. Men snart är det dags.

Någon gång mellan fyra- och halv fem-tiden på natten går Sara in i sovrummet i pastorsvillan. Hon blir förvånad att det är så ljust därinne. I skenet från ett angränsande rum ser hon tydligt överdelen av Alexandras huvud som sticker upp ovanför täcket och hennes långa mörka hår på kudden.

Sara säger i förhör att Helge instruerat henne hur hon ska skjuta: ”Först mot kroppen för att fälla, sedan mot huvudet för att säkra”.

Det första skottet träffar Alexandra i höften. Sara berättar att hon hör ett svagt ljud från Alexandra, som ett dämpat ”aj”, men att hon ligger helt stilla.

Sara går närmare och skjuter mot huvudet. Sedan går hon ytterligare lite närmare och skjuter ett andra skott mot Alexandras huvud.

De kriminaltekniska och rättsmedicinska utredningarna visar att skotten som träffade Alexandras huvud och dödade henne var påsittande. Det betyder att pipan varit tryckt mot eller mycket nära hennes huvud.

Sara Svensson har hela tiden hållit fast vid att hon aldrig gick närmare än att det var cirka en halv meter mellan vapnet och Alexandras huvud.


”Det första är klart”

När Sara minuter senare står i villans tvättstuga kommer ångesten över henne. Inte över det hon gjort, utan över att hon kan ha misslyckats. Att Alexandra kanske inte är död.

Sara går tillbaka upp till sovrummet och lyfter på täcket. Hon ser Alexandras blodiga huvud och ett droppande ljud får henne att böja sig ner och titta under sängen. Där ser hon en blodpöl. Då förstår hon att Alexandra verkligen är död.

Men hennes uppdrag är inte slutfört. Det andra namnet på dödslistan är grannen Daniel Linde, han som är gift med pastorns nya älskarinna.

Från Lindes veranda ringer Sara till Helge och meddelar att ”Det första är klart”. Sedan knackar hon på Daniels sovrumsdörr och skjuter honom, först i bröstet och sedan i ansiktet. Daniel Linde skadas svårt men överlever.

Efter skotten flyr Sara Svensson hem till sin pappa i Småland. Hon grips där dagen därpå.

Pastorn och barnflickan döms

Knutbydramat med alla bisarra ingredienser av religiös fanatism, sex och död, fullkomligen exploderar i media. Hela Sveriges blickar vänds mot den lilla orten utanför Uppsala.

Nu återupptas också utredningen kring den första fruns mystiska död, det som bedömdes som en olycka fem år tidigare.

Helge Fossmo döms till livstids fängelse för anstiftan till mord och anstiftan till mordförsök. Han åtalas också för mord på sin första hustru, men frikänns.

Efter 18 år i fängelse släpps han fri 2022. I dag lever han under annat namn.

Sara Svensson bedöms lida av religiöst färgade vanföreställningar av psykotisk svårighetsgrad. Hon döms till rättspsykiatrisk vård för mord och mordförsök. Hon skrivs ut 2011.

Nya uppgifter förändrar allt i Knutby-fallet

Drygt 20 år efter det uppmärksammade Knutbydramat har det framkommit nya uppgifter om mordet på pastorsfrun i januari 2004.

Aftonbladets granskning pekar på flera brister i utredningen – och frågan ställs om det verkligen var barnflickan som sköt de dödande skotten.

En av punkterna rör om det kan ha skjutits fler skott mot pastorsfrun än de som barnflickan – som dömdes för mordet – uppgett att hon avlossat.

– Det kan finnas en alternativ gärningsman, någon som har skjutit (pastorsfrun) i huvudet innan (barnflickan) kommer dit, säger kriminalteknikern Sonny Björk i Aftonbladets granskning.

Enligt granskningen går det inte att fastställa att alla skott kommer från samma vapen – och uppgifterna om skottvinklar stämmer inte.

Barnflickan har uppgett att hon stod till vänster när hon sköt, men ett skott ser ut att ha avfyrats från höger.

Enligt Sonny Björk undersöktes inte heller sängen och sängkläderna ordentligt. En blodpöl under sängen skulle kunna tyda på att pastorsfrun dödats tidigare.

– Ingångsöppningen i höger höft visade ingen blödning, säger Anders Eriksson, professor i rättsmedicin, och tillägger att slutsatsen måste vara att pastorsfrun redan var död när hon träffades i höften av barnflickans skott.

Hovrätten dömde barnflickan till rättspsykiatrisk vård för mord på pastorns fru och mordförsök på en granne. Knutbypastorn dömdes till livstids fängelse för anstiftan till mord på sin fru och på grannen.

Ansvariga åklagare och poliser har inte velat kommentera uppgifterna för Aftonbladet.

Morden i Knutby – vi minns Helge Fossmo, "barnflickan" och "Kristi brud"

Jag är programmerad att döda. Orden är

Sara Svenssons. Hon som senare ska kallas för barnflickan” i pressen och som bit för bit i polisförhör nystar upp bakgrunden till dåden i Knutby och vad som leder fram till den där hemska natten. Natten då hon skjuter två av sina bästa vänner, så att den ena dör och den andra får fysiska men för livet.

Och det är hon som ler mot oss från löpsedlarna, iförd studentmössa, blond, söt och med hela livet framför sig, till rubriker som ”Jag var en robot, programmerad att döda”.

De onda andarna kunde bara fördrivas med sex – så vi hade sex dygnet runt

Huvudpersonerna i Knutby-dramat

Sara Svensson, kallad "barnflickan". Sköt två människor som tidigare varit hennes nära vänner.

Helge Fossmo, var pastor med enormt inflytande. Predikade kvinnans lydnad. Beordrade Sara att mörda.

Åsa Waldau, även kallad "Kristi brud" och "Drottning Tirsa". Styrde och predikade i Knutby.

Alexandra Fossmo, var gift med Helge Fossmo och syster till Åsa. Mördad i Knutby den 10 januari, 2004.

Daniel Linde, vars fru var involverad med Helge Fossmo. Skottskadades men överlevde mordförsök.

Fram till den 10 januari 2004 är det inte många som känner till Knutby. Ett samhälle mitt ute i skogen, fyra mil öster om Uppsala, där själva centrum inte är mycket mer än en korsning med en Ica-butik, en skola, en krog och en kyrka. Här bor runt 900 invånare. Och hit flyttar Sara Svensson hösten 1998. Knutby Filadelfia är en liten men otroligt aktiv pingstförsamling. Man har knappt hundra medlemmar, många unga från pingstkyrkor runt om i Sverige, som har samlats här för att skapa ”något helt nytt”.

Sara Svensson är djupt troende. Hon växer upp i ett litet samhälle i Småland som enda barnet och har en nära relation till sin mamma. Men när Sara är elva år dör mamman i cancer. Kanske är det en kvinnlig förebild hon söker, och finner, i den tolv år äldre

Åsa Waldau, en av pastorerna i Knutby.

– Hon (Åsa Waldau, reds anm.) var som en stark mamma, hon hade alla svaren. För Sara var det fantastiskt, säger en klasskamrat till Sara från bibelskolan.

Åsa Waldau kallas ”Kristi brud” eller ”Drottning Tirsa” i församlingen, ett namn hämtat från Höga visan efter att hon i en egen ceremoni ”förlovat sig” med Jesus. Hon har en särskild ställning i församlingen och hennes predikningar handlar bland annat om hur ”syndens konsekvens är döden, alltid”.

Helge Fossmo är en annan karismatisk pastor, det finns sex stycken i Knutby, som har en förmåga att ”få folk med sig”. Han predikar okonventionellt om sex och säger sig stå i särskild kontakt med Gud. Kvinnorna i församlingen lär sig att de ska lyda männen.

– Att säga emot sin man var en verklig synd som kunde leda till att man hamnade i helvetet, säger Sara Svensson i polisförhör.

I bandade predikningar hörs Helge Fossmo prata om hur kvinnan måste ”sluta att vara en manhaftig feminist” och att det bara finns ”en herre på jorden, din man”. Under en annan predikan hörs en pastor säga att kvinnan inte ska vara ”en pinne i sängen”, hon ska ge sin man det han vill ha och på så sätt bli välsignad.

Men det talas inte bara om sex, synd och lydnad i Knutby. Det talas om död också. Men då i termer om hur man ska ”komma hem” till Jesus. Församlingen sjunger lovsånger om sin längtan ”hem till Gud”.

– Vad gör det om du dör? Det är inte det värsta som kan hända. Det är det bästa som kan hända! Predikar Helge Fossmo exalterat.

Själv har han drömmar som han ser som meddelanden från Gud. Under hösten 1999 berättar han för Åsa Waldau att han drömmer om hur hans hustru Heléne ligger död i badkaret.

Den 18 december samma år hittas Heléne Fossmo mycket riktigt död i badkaret hemma i pastorsvillan, där hon och Helge bor med sina tre barn. Trots att analyssvar från Rättskemiska avdelningen ska visa att hon har en toxisk koncentration av läkemedlet dextropropoxifen i blodet bedömer polisen hennes död som en olycka. Den ensamme trebarnspappan och pastorn Helge Fossmo är förkrossad. I alla fall i ett par timmar.

– Senare den dagen är jag hemma hos Åsa och pratar om att jag drömde att Heléne skulle dö. Då säger Åsa: ”Har du inte drömt om Alexandra?” Och jag säger att jo, det har jag. Jag drömmer mycket. Åsa sa att det är nog så att Gud har visat att Alexandra ska bli din fru.

Vi gick in på kontoret och det kungjordes för Alexandras fästman hur det var, berättar Helge Fossmo i Uppsala tingsrätt. Helge Fossmo gifter sig med Alexandra. Och Sara Svensson gifter sig på sitt håll med en man i församlingen.

Men så våren 2001 hamnar Helge Fossmo i ”strid med djävulen” och blir akut sjuk. Den enda som kan hjälpa honom är Sara Svensson. Och ”medicinen” är sex. Bara då får Helge krafterna tillbaka.

Efter ett par dagar flyttar Sara in i huset. Officiellt är hon barnflicka hos pastorn. Inofficiellt bekämpar hon hans demoner med sex.

– Han (Helge, reds anm.) förklarade att jag behövdes vid hans sida dygnet runt. Jag lämnade inte hans hem på över sex månader, minst, säger Sara i förhör.

Om Sara lämnar rummet får pastorn skakningar och svimmar. Så fort hon kommer tillbaka blir han bra igen. Det är ett mirakel.

– Hon var ju speciell eftersom Gud hade skickat henne som en sköld mot djävulen. De onda andarna kunde bara fördrivas med sex, så vi fick ju ha sex dygnet runt. Ja, det var min konstanta andliga kamp, säger Fossmo själv under förhören.

Sara drömmer om ett liv med Helge och skiljer sig från sin man. Men när ledarna i församlingen får reda på relationen blir Sara förskjuten. De säger att hon är djävulens redskap. En fresterska som begått stora synder. Pastorn är oskyldigt förförd.

– Helge sa att Åsa tyckte att jag var så oren och värdelös och fruktansvärd. Och Helge sa att jag var en syndig människa … Jag kände mig mer och mer smutsig och värdelös, säger Sara i polisförhör och hennes röst brister när hon berättar att ”Drottning Tirsa” nu säger att Sara måste isoleras, eftersom Sara är så oren och besatt av onda andar att hon kan smitta de andra i församlingen.

När det kommer gäster på besök måste Sara gå in i ett annat rum. Hon är utfrusen ur gemenskapen. Under större delen av året 2003 är hon instängd i pastorns hus. Helge Fossmo är den ende hon talar med. Han blandar förakt med närhet. Bryter ner och bygger upp. Säger hur vidrig hon är, för att sedan ge henne kärlek och älska med henne.

– Jag var en slav och pastorn var min herre, beskriver Sara situationen. Hösten 2003 tar Fossmo ännu en älskarinna, Anette Linde. Granne och gift med Fossmos bästa vän Daniel Linde.

”Du är så underbar. Längtar efter dig så att det värker, både här och där”, skriver Helge Fossmo i sina glödande kärleks-sms till grannfrun.

Ungefär samtidigt börjar det komma en rad sms även till Sara Svensson. Men de är av en annan typ och från en anonym avsändare. Det är bibliska termer som Sara inte riktigt kan förstå, men Helge hjälper henne att tolka dem. De kommer fram till att Sara måste utföra en lydnadshandling inför Gud, för att återfå hans nåd efter att ha syndat så stort. Hon måste döda två människor. Alexandra Fossmo och Daniel Linde. ”Det första är ett måste. Det andra kan du göra av kärlek”, står det i ett av sms:en, som Sara tror kommer från Gud själv.

Tidigt på morgonen den 8 november 2003 gör hon sitt första försök att ”få Guds nåd”. Beväpnad med en hammare går Sara in i rummet till den sovande Alexandra Fossmo.

– Jag slår ett slag, rätt hårt. Men hon vaknar, säger ”aj” och tar sig för huvudet. Då slår jag ett slag till, jag tror jag slår fyra slag, men två var mindre hårda, berättar Sara.

Alexandra är blodig och gråter. Hon har just blivit attackerad av sin bästa väninna och förstår inte varför. ”Vad gör du?!” säger hon förtvivlat.

Sara åker hem till sin pappa i Vaggeryd. Hon mår dåligt över att ha misslyckats med uppdraget från Gud. Under de två månaderna fram till mordnatten pratar, eller sms:ar, hon och Helge i mobiltelefonen 2 200 gånger, enligt förundersökningen.

Sara blir alltmer desperat i att hitta lösningar på ”problemet” och att ”finna nåd”. Hon föreslår att hon kan tända eld i rummet där Alexandra sover.

– Men Helge sa att det var för osäkert och dessutom skulle det bli för mycket rökskador i hans hus. Så därför skaffade jag ett skjutvapen istället. Natten den 10 januari kör så Sara mot Knutby.

– Som en robot, programmerad att döda, har hon efteråt beskrivit situationen.

Sara parkerar bilen och trär på sin hemmagjorda maskering, en brun damstrumpa som hon har klippt hål i. Men på väg upp till huset tvekar Sara. Hon ringer Helge. Är han verkligen säker på att hon får Guds nåd om hon dödar Alexandra och Daniel? Det är han. Och skickar ett kort sms: ”Tvättstugedörren är inte låst.”

Annons

Sara smyger in genom den olåsta dörren till pastorsvillan och går upp till övervåningen. ”Detta är mitt måste”, tänker hon medan hon öppnar dörren till sovrummet. Det är ganska ljust i rummet. Sara skjuter ett första skott mot den sovande Alexandra.

– Hon (Alexandra) säger ett svagt ”aj”, men vaknar inte. Pastorn har sagt att jag sedan ska sikta mot huvudet. Jag går närmare, men en bit ifrån. Sedan skjuter jag andra skottet och då känns det i hela rummet att hon dör. Därefter skjuter Sara ett tredje skott. För säkerhets skull.

– Jag tänkte på det som pastorn sagt, att jag skulle vara noggrann, se till att det träffar. Sara går ut, men i tvättstugan tvivlar hon och går tillbaka upp till sovrummet. Hon vill vara säker den här gången.

– När jag kommer in låter det som om hon (Alexandra) hostar. Jag lyfter täcket och ser att hon är blodig i ansiktet och att det är blod i sängen. Jag förstår ... att jag fullbordat mitt uppdrag.

Sara fortsätter mot grannens hus. På väg dit ringer hon återigen Helge. Han uppmanar henne att fortsätta. Sara knackar på altandörren. Vid den fjärde knackningen öppnar Daniel Linde. Och hon skjuter. Tre skott. Han träffas av två. Ett går in i munnen, det andra stannar en millimeter från halspulsådern. När Daniel Linde faller bakåt flyr Sara. Hon kör i panik hemåt, till pappan i Småland.

Pistolen kastar hon från Ölandsbron. Två dagar senare grips Sara. Hon erkänner direkt. Helge Fossmo blir snart intressant i utredningen. Han förnekar all inblandning, men när man lyckas rekonstruera ett stort antal raderade sms från Helges och Saras mobiler visar den tekniska bevisningen något annat. Under själva mordnatten skickar de 18 sms till varandra och ringer till varandra tio gånger. Och de anonyma sms:en visar sig inte komma från himlen, utan från Helge Fossmos kontantkort.

Den 7 juli 2004 döms Helge Fossmo till livstids fängelse för anstiftan till mord på Alexandra Fossmo och för anstiftan till mordförsök på Daniel Linde. Sara Svensson döms till rättspsykiatrisk vård.

Fortfarande, 14 år senare, fascinerar fallet. Hur mycket ansvar bär resten av församlingen i Knutby Filadelfia för det som hände? Och hur är det möjligt att tillåta en miljö där en ung människa kan manipuleras, brytas ner och hjärntvättas så brutalt att hon blir kapabel att mörda?

I en intervju med Svenska Dagbladet 2014, på tioårsdagen efter mordnatten, konstaterar poliskommissarie Kenneth Ågren, som arbetat med Knutbyfallet, att det säkert finns fler i församlingen som vetat vad som försiggick i Knutby och att ”alla stenar inte lyfts”:

– När det gäller händelsen är jag fortfarande förbryllad hur det kunde ske. Hur man kan manipuleras som människa, säger han.

Anas Khalifa

Föreläsaren Anas Khalifa finns på de flesta sociala medier och har tusentals följare.

Vad finns det för influencers i den svenska radikalislamistiska miljön? Vilka personer, i Sverige eller utomlands, inspirerar, radikaliserar och på andra sätt påverkar unga människor i Sverige till en extrem islamistisk ideologi? I en serie porträtt kommer Doku att berätta om personer som har och har haft en stor roll för spridande av ideologi i de här miljöerna. Först ut är Anas Khalifa, Göteborgspredikanten som predikat salafism i 15 år.

Han är mycket karismatisk, har ofta nära till skratt och talar ”gatans språk”. Därför är den salafistiska Göteborgspredikanten Anas Khalifa, med tusentals följare på sociala medier, mycket populär bland ungdomar. Efter ett par års frånvaro är han nu tillbaka som ”huspredikant” hos föreningen Sveriges förenade muslimer. Han är en flitigt anlitad föreläsare runt om i landet och är mycket aktiv på sociala medier, där han sänder liveföreläsningar, ger dagliga påminnelser och besvarar frågor.

Anas Khalifa föddes i Egypten 1983 och flyttade till Sverige med sin familj 1989. Föräldrarna ville hedra sitt nya land genom att ge varje barn även ett svenskt namn och Anas gavs andranamnet Mats.


Anas Khalifa under skoltiden.

Anas var radikal redan när han gick på gymnasiet. På gamla skolfoton syns han religiöst klädd, omringad av andra elever, likt de senare fotona när han blivit en rikskänd predikant. Anas Khalifa började predika i 17-18-årsåldern och har studerat hos flera salafistiskt lärda Egypten under ett par år.

Han uppmärksammades medialt första gången 2004, då det framkommit att han framträdde i eget namn på den dåvarande öppet extremistiska sajten omislam. Sajten hyllade Usama bin Laden, uppmanade till väpnad jihad, fiendskap mellan muslimer och judar och genomsyrades av antisemitism.

Anas Khalifa satt senare i styrelsen för föreningen TUFF (Troende unga framtida förebilder), som slutligen kom att förlora sina bidrag och ombildades då till SFM, Sveriges förenade muslimer, vars verksamhet fortsatte i TUFF:s lokal och med samma ordförande. Khalifa har också använt namnet ”Abu Malik”.

Han låg bakom webbsajten muslim.se, där det framfördes ståndpunkter som att homosexualitet ska straffas med döden, att muslimer ska hata icke-muslimer och att det finns en judisk världskonspiration för att förslava muslimer.

I Oskar Hedins prisade dokumentär ”Det svider i Hjärtat” från 2006, skildras Anas Khalifa samt den före detta skinnskallen och konvertiten Ralf Lennart ”Abu Usama el-Swede” och Mirsad Bektasevic från Kungälv som då satt fängslad i Bosnien för terrorbrott.

Sajten hyllade Usama bin Laden, uppmanade till väpnad jihad, fiendskap mellan muslimer och judar och genomsyrades av antisemitism.

I dokumentären får vi se när Anas Khalifa föreläser för en grupp barn om fördelarna med väpnad jihad som en väg till paradiset. Han säger:

”Det största du kan offra, vad är det för någonting? Det är ditt liv. Ditt liv. Det är det största du kan offra. Så den som har dött för Allahs skull medan han försvarar sitt hus, sitt hem, sin familj, sin religion… mujahedin, de som krigar för Allahs sak, de får bara hundra nivåer själva i paradiset. (…) Har du samma längtan? Det är starkt att komma dit. Det krävs mycket jobb för att komma dit.”

På frågan om Khalifa själv vill bli martyr svarar han att det inte är hans uppgift. Han förklarar att hans uppgift istället är att sprida ordet.

När Hedin besöker Khalifa i dennes hem har hans fru stängt in sig i sovrummet. Khalifa förklarar att det är det korrekta sättet för kvinnor att agera om det är en främling i hemmet, och att det ändå är poänglöst för Hedin att träffa henne, då hon är täckt och han kan därför inte kan se henne.

Hatet mot judar fångades i ett klipp som publicerats på www.memritv.org från en föreläsning som hölls 2007 där han säger:

”Om vi [muslimer] skulle ställa judar på en kö och spotta på dem så skulle de svimma.”

Khalifa har själv förklarat att uttalandet har missförståtts, men resonemanget i hans predikan går knappast att missförstå. Khalifa anser att muslimerna som är så många fler förnedras utav betydligt färre judar.


När Anas Khalifa begick momsbedrägerierna kallade han sig för Mats Carlsson. Foto: Polisen

Under 2013 dömdes Anas Khalifa till fängelse för ett mycket omfattande momsbedrägeri där staten lurats på runt 20-25 miljoner kronor. Ungefär fem miljoner hade förts ut ur landet och misstanke fanns om att dessa kunde ha gått till terrorfinansiering, detta gick dock inte att bevisa. Under perioden Khalifa var involverad i momsbedrägeriet med elektronik använde han sig av namnet Mats Carlsson.

Men nu är han alltså tillbaka på den offentliga scenen igen, med föreläsningar runt om i landet och en mängd inlägg på sociala medier där han har tusentals följare.

Tillsammans med skratt och sitt karismatiska sätt att tala förkunnar han också ytterst strikta levnadsregler som på salafistiskt vis ofta rör sig på detaljnivå. Men Khalifa predikar också gärna om helvetet. Då har han oftast ett betydligt hårdare tonläge, allt för att belysa riskerna och priset man får betala om man inte lever efter alla regler.

I sina predikningar poängterar han att inget får komma mellan den troende och Gud. Har exempelvis ens föräldrar en annan religiös uppfattning eller kritiska synpunkter på ens tro, kan man förvisso älska dem och respektera dem i övrigt, men inte i trosfrågor. På motsvarande sätt menar han att tron alltid måste gå före allt annat i samhället. Han betonar ofta detta med att det enda som räknas är livet efter detta och var du hamnar, i elden eller paradiset.

Även kvinnans levnadsregler är ett återkommande tema. Det handlar då om att hon måste täcka sig, inte får dofta parfym ute och att hennes primära uppgift är att ta hand om hemmet.

”Detta med att man tillåtit bögar och lebbar att gifta sig i USA är inget förvånansvärt eller märkligt, för det finns ingen värre synd än kuffr.”

Begreppet kuffar (otrogna) återkommer ständigt om både icke-muslimer och om muslimer som inte skriver under på Khalifas salafistiska islam-uttolkning.

Han har också återkommande spridit hat mot homosexuella. I ett inlägg på Facebook står det att läsa:

”Detta med att man tillåtit bögar och lebbar att gifta sig i USA är inget förvånansvärt eller märkligt, för det finns ingen värre synd än kuffr. Fast det däremot som får ögonbrynen att höjas till sjunde himlen är att vissa människor med muslimsk bakgrund längtar efter att få samma lagar tillämpade i muslimska länder? Förstår inte varför dem (kuffar) är så normala, avslappnade och skäms inte över deras kuffr men muslimer ska alltid vara nojjiga och oroliga fastän dem har en oövervinnerlig sanning på deras sida.”

Under 2017 skickade Anas Khalifa en uppmaning via sin facebooksida till alla som skulle ta studenten. Han menade att Allahs vrede kan drabba den som avsåg att fira sin student. Allahs straff kunde vara döden:

”En sådan sak kan leda till Allahs vrede över dig. Och om Allahs vrede kommer över dig och du råkar under just den natten, där du tror att du har något frikort att göra vad du vill, ut för att Allah tar ditt liv. Då möter du Allah under ramadan. Istället för läsandes i moskén – festandes på en klubb.”

Bortsett från tiden då Anas Khalifa avtjänade sitt fängelsestraff har han alltid varit mycket aktiv. Värt att nämna är att han via sociala medier ständigt har olika pengainsamlingar. Ofta är det för en syster eller bror som råkat i ekonomisk knipa. Under senare tid har han samlat in pengar till krigets drabbade i Jemen. Khalifa har många tusen följare och bör på detta vis kunna dra in stora summor till sina projekt.

Uppdatering: Läs Dokus stora intervju med Anas Khalifa 2021 efter att han lämnade salafismen.

SOFIE LÖWENMARK

Träsktrollen i SvT

 

Om Kvartoft

Islamister – muslimer

Först ska det fastställas att en islamist är
en muslim som vill att islam ska spridas!

Det var Reinfeld och Romson&Fridolin som startade utförsåkandet.

Moderaterna i Göteborg gjorde en bedragare till riksdagsman.

Moderaterna har en stor skuld till samhället!

Syltryggen Kristerson har definitivt inte kompenserat för Reifeldts tokerier

Adam Cwejman: Islamister och valfrihet i välfärden – en dålig kombination

Valfrihet inom välfärden fungerar inte så länge som det finns en stor potential för bedrägerier.

När Mona Sahlin (S) i sin roll som arbetsmarknadsminister tidigt på 1990-talet köpte resor, kläder och ett gäng Toblerone-choklader på jobbkortet så var det en riksnyhet. Inte för att det handlade om några stora belopp, snarare för att det var ett exempel på Sahlins bristfälliga moral som politiker.

Sverige 2025 kan med avund se tillbaka på en tid då en slarvig S-politiker som köpte småskit för statens pengar var vår största huvudbry och det som dominerade nyhetsflödet. På 2020-talet handlar det i stället om betydligt större belopp som slussas till radikala islamistgrupper i Mellanöstern eller ned i fickorna på skrupelfria “välfärdsentreprenörer”.

För fem år sedan avslöjades att omkring 550 personer med kopplingar till radikal islamism hade mottagit 1,2 miljarder i offentliga medel. Genom en rad bolag, ekonomiska föreningar och stiftelser hade pengar sökts för att driva alltifrån förskolor till föreningar och bolag inom omsorgsbranschen.

Det som avslöjades då var inte en fråga om bedrägerier – pengarna hade betalats ut till faktiska verksamheter och enligt etablerade ansökningsmodeller. Problemet var att så många av dem som hade fått pengarna var aktiva inom radikala islamistiska nätverk. Helt plötsligt bedrev religiösa fundamentalister en rad välfärdsverksamheter.

Forskaren Magnus Ranstorp sammanfattade situationen med orden att “Givetvis finns det ett rent finansiellt syfte, att tjäna pengar. Sedan handlar det om påverkansaspekten och om att isolera ungdomar från det icke-religiösa samhället”.

Fem år senare visar det sig, kanske inte helt oväntat, att det inte enbart var dumt i sig att finansiera radikala islamisters skolor och assistansbolag med skattepengar, det förekom även omfattande bedrägerier i verksamheterna. Granskningen från 2020 var på något vis förstadiet till den som Expressen nu har gjort.

Flera av namnen känns igen. Abdirizak Waberi – tidigare moderat riksdagsledamot, tillika grundare av göteborgska Römosseskolan, den radikale gävleimamen Abo Raad, länge bevakad av Säpo. Sedan har vi den lokale kändisen, imamen Abdel Nasser el Nadi, grundare av göteborgska Vetenskapsskolan och numera bosatt i Egypten med stora skatteskulder.

Det som från början “enbart” handlade om väldigt tveksamma ändamål för skattepengar, utmynnade i massivt bedrägeri. Miljoner har försvunnit till utlandet och flera av de ansvariga håller sig, tillsammans med pengarna, undan lagen utomlands.

De såg sin möjlighet att mjölka staten på pengar och samtidigt bedriva sekterisk religiös verksamhet. Men hur kunde de lyckas? Är det som har skett något som vittnar om en särskilt svensk naivitet? Vi kan trösta oss med att även om Sverige sannolikt hör till de länder som utnyttjats särskilt hårt så är vi inte unika.

Ett liknande avslöjande ägde precis rum i den amerikanska delstaten Minnesota. I Minnesota lanserades i slutet av 2010-talet ett program med det omständliga namnet Minnesota’s Medicaid Housing Stabilization Services program (HSS). Syftet var att hjälpa rörelsehindrade, hemlösa och tidigare missbrukare att hitta bostäder.

Utformningen påminner om liknande välfärdsprogram i Sverige då det offentliga inte är utförare utan ett kontaktbelopp betalas ut till en organisation eller bolag som levererar tjänsten. Till en början uppskattades att det skulle betalas ut omkring 2,6 miljoner dollar om året. Men utbetalningarna ökade varje år. Totalt handlade det till slut om närmare en miljard dollar totalt. Fram tills augusti. Då stängdes hela HSS ned efter att det avslöjats att det förekommit massiva bedrägerier.

Pengar avsedda för bostäder hade tillskansats med falska intyg och stora mängder pengar hade slussats ut till Somalia (Minnesota har en stor somalisk minoritet). Under september väcktes åtal mot åtta män, varav sex är somalier, för att ha försnillat pengarna och sedan fört ut dem ur landet, däribland för att finansiera politiska grupper och partier i Somalia. Mycket av pengarna hade dessutom, i likhet med fallen i Sverige, slussats ut för att finansiera bostäder och andra privata utgifter.

I Sverige har det handlat om skolor, boenden för ensamkommande och assistansbolag, i Minnesota om bostäder. Förfarandet är likartat, liksom förövarnas bakgrund och syftet med att tillskansa sig pengarna. Vad är den politiska slutsatsen av det som har skett?

Standardsvaret från höger är “skarpare kontroller” medan man från vänster ogiltigförklarar hela modellen med privata utförare inom offentlig sektor.

Det finns två faktorer som förenar Sverige med Minnesota: I båda fallen är de skyldiga från länder där både stat och välfärd är svaga och knappt fungerar. Om det är någon som rånar någon så är det den korrupta staten som stjäl av medborgarna. Någon tillit mellan myndighet och individ är inte att tala om och samhället organiseras inom ramen för släkter, klaner och religiösa organisationer.

Personerna som befunnits skyldiga i både USA och Sverige har betraktat välfärdssystemet likt en pengakran som kan öppnas för att finansiera privata ändamål eller sådana som går på tvärs med systemets syfte. De har inte, varken i USA eller Sverige, varit investerade i länderna där de bor och har inte haft några skrupler med att föra ut stora mängder pengar för att därefter, när lagen börjar komma ifatt dem, själva lägga benen på ryggen.

Den andra faktorn är ett välfärdssystem där kontaktutbetalningar till privata utförare är tänkt att skapa valfrihet, underlätta för offentligheten och spara pengar. Genom regelverk och kontrollmekanismer, likt Skolinspektionen, har det varit tänkt att följa upp regelefterlevnaden.

Men det har inte fungerat som det var tänkt, till stor del på grund av faktor ett, det vill säga personerna som nyttjat systemet. Slutsatsen kan inte vara att valfrihet per definition är dåligt eller att system med privata utförare alltid kommer missbrukas. De kan säkert fungera betydligt bättre under andra omständigheter. Men dessa omständigheter gäller inte i Sverige och har inte gjort det under många år, det är något man inte kan komma runt.

Från politiskt håll finns en lockelse att låta det här vara en diskussion om valfrihet inom välfärden och dess vara eller icke vara. Och det är det förstås, men bara delvis. Det som är betydligt mer känsligt, men inte desto mindre viktigt, är att det finns så pass många personer som med uppsåt, och med invecklade metoder, åderlåter statskassan på pengar.

Det kan faktiskt vara det främsta skälet till att valfrihet inom välfärden i sin nuvarande form inte fungerar så länge som det finns en så stor potential för bedrägerier. Är man emot den här slutsatsen, vilket många är, så är man samtidigt svaret skyldig: Hur ska vi förhindra att våra gemensamma tillgångar missbrukas på det sätt som har skett?