De kränkta

Låt oss tala om de lättkränkta!

Kränkthet handlar numera inte enbart om en känsla som individen behöver hantera. Kränkthet, spelad eller ej, är en av de effektivaste metoderna för att utöva påtryckningar i samhället.

ALICE TEODORESCU 8 AUG. 2023


I fjol, när polisens gängexpert Gunnar Appelgren ånyo besökte Södertälje, konstaterade han att jargongen blivit grövre mellan de gängkriminella individerna.

“Jag har aldrig under alla mina år som polis sett att man så lätt motiverar sig att skjuta den man är i konflikt med. /…/ I Södertälje är det kampen om narkotikamarknaden som är den tändande gnistan men sedan är det lättkränkta machopojkar som känner att de måste agera för att de blivit kränkta på ett eller annat sätt, säger Gunnar Appelgren, kriminalkommissarie och gängexpert.”

Också författaren och advokaten Jens Lapidus betonade i en uppmärksammad kulturartikel våldsverkarnas “känslighet”:

“En extrem manlighetsnorm tycks ha växt fram i delar av Sveriges ungdomsgrupper, där ett förlupet ord, en för lång blick, ett felaktigt klick på sociala medier kan upplevas som en kränkning som måste besvaras med våld. I Sverige är männen i de gängkriminella kretsarna oerhört mycket mer lättkränkta än sina gelikar i andra jämförbara länder.”

Lapidus hänvisar till sociologisk gängforskning och framhåller begrepp som alla syftar till att beskriva en överdriven och stereotyp manlighet; “hypermaskulinitet”, “machismo” och “protestmaskulinitet”. En manlighet som inte under några omständigheter får ifrågasättas, som kräver av den som upplever sig kränkt att ge tiofalt tillbaka. Ett ideal som klingar illa med de förväntningar som råder i Sverige, där mannen ska vara mjuk, i kontakt med sina känslor, behärskad, rationell och aldrig uppvisa tendenser till aggressivitet.

Men det är inte bara de gängkriminella (unga) männen som tycks mer lättkränkta än gemene man. Kränkthetskulturen utgör en huvudkomponent i den pågående debatten om koranbränningarna. Också i dessa fall är svaret på den upplevda provokationen att tillgripa våld eller att kräva förbud för att slippa utsättas för det påstått obehagliga.

Något ansvar för de egna reaktionerna tycks inte föreligga - eller avkrävas. Det är den andre som ska upphöra med sitt agerande, förändra sig, anpassa sig - även om det enklaste faktiskt vore att inse att de egna reaktionerna inte är proportionerliga eller särskilt lämpliga i sammanhanget.

Det är ingen slump att de mest aggressiva svaren på de upplevda religiösa kränkningarna uppvisas i delar av världen som också präglas av klanstrukturer, patriarkala ideal, hederskultur, förföljelse av minoriteter och homosexuella, teokrati, korruption och politisk instabilitet. Det är inte heller någon slump att det eskalerande gängvåldet i Sverige har etniska förtecken och att de individer som ingår i den kriminella strukturen har fostrats i en miljö där varje förolämpning ska besvaras hårt och resolut - annars riskeras mannens heder och anseende.

Vi reagerar, och agerar, som vi gör med utgångspunkt i vad som anses acceptabelt i den kontext som vi befinner oss i. Om provokationer ska bemötas med våld eller en axelryckning handlar därmed inte per automatik om graden av “kränkningen” utan om de handlingsalternativ som står till buds för den som blivit utsatt. Ur detta hänseende är de värderingar som tolereras i det sammanhang som man befinner sig i helt avgörande.

Kriminaliteten i Sverige har förändrats: från bråk på fyllan eller med utgångspunkt i ekonomiska konflikter, till dagliga skjutningar och sprängningar inte sällan motiverade av mindre förolämpningar mellan forna “bröder”. Det är således inte bara kriminaliteten som bytt skepnad, de värderingar som legitimerar den är också av ett annat slag än tidigare.

Den omfattade invandringen till Sverige, bestående av stora grupper människor med helt andra värderingar än det sekulära samhällets, är en faktor. Men om de som kommit hade tagits emot av ett samhälle som vågat stå upp för de värderingar som råder här, som inte hade gjort avkall på sina principer i ändlösa försök att framstå som tolerant och tillmötesgående, hade kränktheten inte mött något att spela i.

Dessvärre har det i Sverige - i den akademiska världen, media och i det offentliga rummet - vuxit fram en kultur där kränktheten blivit ett medel för att tysta meningsmotståndare. Vi har med andra ord lärt människor som kommit hit att de inte behöver anpassa sig efter oss - i stället anpassar vi oss efter dem i hopp om att då kunna undvika de konflikter som vi annars förstår riskerar att uppstå.

I stället för att diskutera det rimliga i att storma en ambassad där, eller att kasta sten mot polis och att vandalisera annans egendom här, har samtalet strandat i hur svensk lagstiftning ska kunna inskränkas för att de kränkta ska slippa kränkas - och vi få lugn och ro. På så vis har vi fått en diskussion om vördnad inför religionen, om det problematiska i att de rättigheter vi som medborgare tillerkänns också används. Därmed har fokus, ja hela problemformuleringen, flyttats från det som var kriminellt i form av våldshandlingar. Vi talar om det som är olämpligt, istället för om det som är olagligt.

Sverige, liksom hela västvärlden, behöver komma bort från föreställningen om att vi är förövare och den muslimska världen offer. Så länge denna rollbesättning upprätthålls kommer vi att vara mottagliga för de påtryckningar som med framgång utövas mot oss.

Det innebär konkret att vi behöver närma oss pudelns kärna: nämligen det faktum att den som blir kränkt anser att våld, vandalism eller rena avrättningar är legitima svar på påstådda kränkningar. Det innebär att flytta tillbaka fokus - och därmed ansvaret - där det hör hemma.

Det är den som mördar, brukar våld, eller hotar som gör sig skyldig till en kriminell handling. Det är den som ska fördömas, den som ska upphöra med sitt agerande. Det är inte den som tecknar profeten Muhammed som rondellhund, som av vissa upplevs som kränkande, som är problemet.

De politiker, liksom den andel av svenska folket, som önskar inskränka yttrandefriheten genom allehanda kreativa intrång i diverse lagar behöver förstå att det inte är teckningen eller den brinnande Koranen som är problemet. Problemet är responsen på “kränkningen”. Och detta problem, som alltså beror på responsen, försvinner inte genom att man försvårar potentiellt kränkande handlingar - det förflyttas bara till ett nytt område.

Det åsiktspaket som inryms inom wokeismen, som inbegriper maktanalys, intersektionalitet och “trygga rum”, är det som ger kränkthetsapostlarna sin livsluft. I en oväntad allians förenas de mest intoleranta, fundamentalistiska krafterna med de som tror sig vara mest moraliskt högstående, progressiva och toleranta i sina gemensamma försök att tysta andra. På så vis legitimerar och bekräftar de varandras uppfattningar i den symbios som uppstår kring vilka som ska få bestämma vad andra ska få yttra, läsa, skriva, teckna eller ens tänka.

Kränktheten blir med andra ord ett kraftfullt verktyg för den som önskar utvidga sin makt och tillskansa sig rättigheter - en makt som allt oftare, i nästa steg, kommer att används för att förtrycka andra.

Islamofobi

 

Islamapologeterna i.e. islamkramarna använder begreppet islamofobi för att skapa ett intryck av orättvis hädelse i.e. kränkning av muslimer.

SOFIE LÖWENMARK

Regeringen måste sluta dilla om “islamofobi”
Publicerad 8 aug 2023

Utrikesminister Tobias Billström spelar islamister rakt i händerna med sin naiva användning av begreppet islamofobi.

Den svenska regeringen ”fördömer alla islamofobiska handlingar”, skriver utrikesminister Tobias Billström i ett brev till de 57 islamiska regimer som ingår i samarbetsorganisationen IKO.

Det är ett i bästa fall ogenomtänkt uttalande. För vad betyder ens islamofobi? Och vad menar Billström och regeringen med det?

Jag utgår i från att regeringen inte har samma definition av begreppet som de skurkstater som nu attackerar Sverige. Det handlar ju om länder som hänger homosexuella i lyftkranar, fängslar och avrättar hädare och som förtrycker kvinnor och minoriteter. Och som gör det i islams namn.

Men även om regeringen skulle utgå från den svenska debatten är begreppet svårt att ringa in. Listan på vad som stämplas som islamofobiskt i Sverige kan nämligen göras oändligt lång:

Tidöavtalet, polisen, lagen mot hederskultur, Säkerhetspolisen, stängningar av islamistiska skolor, i princip alla svenska medier (särskilt SVT), Stefan Löfven, lagen om vård av unga, terrorlagstiftningen, Magdalena Andersson, tv-serien Kalifat, Elisabeth Ohlsons foto på bedjande muslimska män, en övning av Krisberedskapsmyndigheten, kritik mot slöjtvång för småflickor, upplevelsen av att inte vara representerad på en teaterscen, svensk yttrandefrihet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Inget riksdagsparti har heller kommit undan.

För islamofobi anklagades också Femen-aktivisten Aliaa Elmahdy som visade brösten i sin kamp mot slöjpåbud och islamiskt kvinnoförtryck. I Egypten blev hon dödshotad och i Sverige fick hon asyl. Men likväl, bröst och kvinnokamp är för vissa också islamofobi.

I en turkisk, Erdogansponsrad rapport om Sverige pekas jag för övrigt, tillsammans med flera andra journalister och forskare, ut som medlem i ett inflytelserikt islamofobiskt nätverk.

Inte heller muslimer som utsätts för brott eller diskriminering på grund av sin tro är betjänta av ett så luddigt begrepp.
Den långa listan visar på problemet med begreppet: det skiljer inte mellan religionen och dess utövare. Religionskritik, eller kritik mot vissa specifika religiösa företeelser, stämplas regelmässigt som islamofobi, vilket är ett effektivt sätt att tysta oönskade diskussioner.

När religionshistorikern Mattias Gardell försöker sig på att skilja mellan religionskritik och otillåten islamofobi låter det så här: det är tillåtet att kritisera en viss tolkning av islam som bakåtsträvande och kvinnoförtryckande, men det är islamofobi att göra det mot islam som helhet. Förstår någon vad det betyder?

I Frankrike är man smärtsamt medveten om faran med att människor hängs ut som islamofober. Många känner till att historieläraren Samuel Paty halshöggs 2020 efter att ha visat Muhammedkarikatyrerna under en lektion. Men faktum är att det numera finns ett antal lärare och professorer som tvingas leva under personskydd för till synes obetydliga handlingar, som att problematisera begreppet islamofobi i diskussioner med studenter.

Den franska regeringen har klokt nog beslutat att sluta använda termen. Den är olämplig eftersom den används av islamister för att förbjuda all form av kritik mot islam, flytta fram sina positioner och skada republikens friheter, slog en fransk regeringskommitté fast för två år sedan.

Det är en utmärkt sammanfattning av problematiken. Den svenska regeringen borde lära av Frankrike och också sluta ge det legitimitet.

För när islamister talar om lika rättigheter och om en påstådd islamofobisk avsaknad av sådana önskar de egentligen särrättigheter. Och när andra applicerar samma liberala förhållningssätt på islam som på övriga religioner följer snabbt anklagelser om islamofobi.

Inte heller muslimer som utsätts för brott eller diskriminering på grund av sin tro är betjänta av ett så luddigt begrepp som islamofobi, som samtidigt används för kritik av tv-serier, EU:s migrationspolitik och riksdagspartier. De är värda saklighet och precision.

Ibland undrar jag om islamofobi egentligen inte är en mer passande beskrivning av den diskussionsrädsla som många verkar drabbas av varje gång som islam är på tapeten.

Det svenska systemet: Error!

Folkbladets Widar Andersson är en skarpsynt omvärldsanalytiker men inte ens han vågar eller får vara helt ärlig och beskriva roten till det onda.

Den som tar del av domar och analyserar alla vitpixlade slödderbilder förstår ändå vari systemfelet ligger.

Jag ska vara politiskt korrekt liksom politikerna och journalisterna och skriva att det inte har med okontrollerad migration och integreringshaveri att göra.

In Sweden we don´t have a tillräckligt bra system

Här ser vi Anders Borg och Göran Persson; två av den svenska modellens mer nutida reformatorer och ingenjörer. Deras efterträdare behöver kavla upp ärmarna och ta tag i dagens systemproblem.

När jag växte upp så skojades det ofta ironiskt om svenska politiker som på internationella konferenser om det ena eller andra problemet i världen höll anföranden där det gärna framhölls att "in Sweden we have a system" för att ta hand om saker och ting.

Självironin vi ägnade oss åt var nog mest riktad mot präktighetsauran som omgav det svenska modellsystemet och den sociala ingenjörskonsten.

I allt väsentligt så hade vi emellertid ett fungerande system för att administrera ett välstånds- och välfärdssamhälle av rang. Vårt system med A-skatt gjorde att de allra flesta av oss betalade in stora summor till det allmänna utan att veta om det. Invandringen kom från Finland, Polen och andra närliggande länder och var helt arbetskraftsinriktad. Tillväxten i ekonomin var oftast hög; om än mot slutet dopad av stora mängder devalvering och inflation. Arbetskraftsdeltagandet var högt. Kriminalitet var inget stort problem i samhället. Kriget var kallt.

Nu lever vi i en ny situation som gradvis har smugit sig på oss. Det blir alltmer uppenbart att "in Sweden we don´t have a system" som fungerar bra för folk. Kriget är hett och alldeles in på knutarna. En maffialiknande kriminalitet har etablerat sig på sanslöst höga nivåer av skjutningar, mord och sprängningar och på sanslöst låga nivåer av dömda och internerade gärningsmän.

Trots arbetskraftsbrist i många branscher bidragsförsörjs runt en halv miljon friska människor i arbetsföra åldrar. Vår yttrande - och demonstrationsfrihet har kidnappats av migranter som av diffusa skäl använder Sverige som scen för att elda koraner. Ett beteende som utvecklats till ett allvarligt nationellt säkerhetsproblem.

Tillväxten i ekonomin sjunker, Riksbanken famlar i striden mot inflationen, den svenska kronan skvalpar och sekretessen mellan och inom svenska myndigheter uppmuntrar människohandel och arbetslivskriminalitet. Produktion och prissättning av samhällsvital elektricitet har stora brister.

Det allmänna är kort sagt i olag i Sverige. Reformbehovet är stort. Och möjligheterna är stora. De stora linjerna handlar om att bli ett tydligt västland. Vilket verkligen är på tiden; det är drygt 30 år sedan kommunismen rasade ihop och muren föll. För att upprätthålla och finansiera välfärdsstaten behövs en tydlig och ny arbetslinje. Invandringen behöver domineras av efterfrågad arbetskraft. Industrins intressen ska stå i förgrunden. Vi behöver nog också stå ut med lite präktighet och moral för att det svenska systemet ska fungera bättre.

Widar Andersson

Hädelselagar

 

Ge inte de muslimska diktaturerna en seger
Publicerad 5 aug 2023

Hårdföra diktaturer vill tvinga på resten av världen de hädelselagar som har lett till så många problem i den muslimska världen. Sverige måste stå emot trycket.

Vad är egentligen problemet med den muslimska världen? Nej, frågan är inte avsedd att vara plump eller sårande.

Många forskare har genom åren försökt förstå varför muslimska länder i regel presterar dåligt när det kommer till sådant som mänskliga rättigheter, välfärd, ekonomi och innovationer.

En titt på statistiken är avslöjande:

Mindre än en femtedel av de muslimska länderna klassas som valdemokratier av Freedom House, medan hela tre femtedelar av världens länder gör det.

Den muslimska världen plågas av oproportionellt många krig, inbördeskrig och terrorhandlingar.

Muslimska länder ligger i regel också under världssnittet när man mäter sådant som BNI per capita, läskunnighet, antal skolår, spädbarnsöverlevnad och förväntad livslängd.

Det är därför inte konstigt att miljontals muslimer de senaste decennierna har flytt till västvärlden. Levnadsvillkoren är betydligt bättre här än i hemländerna.

Inom forskningen finns två huvudsakliga teorier kring varför den muslimska världen har hamnat på efterkälken.

Den ena skolan tycker sig ha hittat svaren i islam. Religionen är i sig själv våldsam och motverkar reformer, vetenskap och uppfinningar, påstår man.

Den andra skyller i huvudsak på kolonialismen och västvärldens fortsatta inblandning i de muslimska länderna.

I boken ”Islam, authoritarianism and underdevelopment” från 2019 riktar statsvetarprofessorn Ahmet T Kuru vid San Diego State University kritik mot båda synsätten.

Om religionen i sig skulle förhindra vetenskap och utveckling, hur kan man då förklara Islams guldålder? Mellan 700-talet och 1000-talet var det ju muslimska tänkare som stod för de stora framstegen inom matematik, fysik och medicin, påpekar han.

Och om kolonialismen skulle vara huvudproblemet, varför inleddes den muslimska världens nedgång många hundra år innan europeiska stormakter erövrade Mellanöstern och Nordafrika?

Ahmet T Kuru menar att roten till den muslimska världens underutveckling i stället finns i den starka alliansen mellan de religiöst lärda (ulama) och den världsliga makten.

När islam först växte fram var religionens främsta uttolkare mycket skeptiska till att samarbeta med härskare. Många lärda kom i stället från köpmannafamiljer och stod ekonomiskt fria från statsmakterna.

Detta skapade en tankefrihet och mångfald av åsikter som, tillsammans med en inflytelserik borgarklass, la grunden för innovationer, reformer och utveckling.

Men på 1000-talet började det förändras. Ställda inför yttre hot började de religiöst lärda och härskarna bilda allianser i många riken, skriver Kuru.

Tänkare som ifrågasatte konservativa islamtolkningar eller den politiska makten betraktades inte längre som meningsmotståndare utan som avfällingar, som med gudomlig välsignelse kunde avrättas.

I kombination med att borgarklassen aktivt försvagades ledde det till en ekonomisk och intellektuell stagnation. Det är alltså ungefär samma utveckling som ledde fram till upplysningen i västvärlden – fast baklänges.

Ahmet T Kuru menar att denna allians i princip består än i våra dagar, även om den har tagit sig olika uttryck. Efter den islamiska revolutionen i Iran smälte den politiska och religiösa ledningen rentav samman i landet.

Vad är då poängen med denna långa utvikning om historien?

Jo, att stränga straff mot påstådda hädare och avfällingar har fungerat som maktmedel i den muslimska världen och att de gör så än i dag. Och att grunden till de hårda hädelselagarna – tio muslimska länder bestraffar fortfarande hädelse med döden – är politisk, inte religiös.

Detta är viktigt att hålla i minnet när Sverige nu står mitt i stormen kring koranbränningarna.

Kraven på Sverige och Danmark efter koranbränningarna är också ett led i en internationell kampanj
Det är lätt att förstå att den svenska regeringen är pressad. Att Nato-anslutningen ännu inte är i hamn gör Sverige extra sårbart. Det är självklart att utrikesminister Tobias Billström ska försöka hålla alla diplomatiska kanaler öppna.

Men den signal som regeringen skickar med sina försök att blidka de muslimska regimerna, och med sin plan på en översyn av ordningslagen, leder Sverige ut på en farlig väg.

Regeringen godtar därmed i princip premissen att dessa regimer skulle ha någon slags auktoritet i frågan om hur muslimers rättigheter bäst skyddas. Och att inskränkningar av rätten till religionskritik skulle ligga i enskilda muslimers intresse.

Det är ju precis tvärtom.

Många av de värsta övergreppen mot muslimska minoriteter begås just av de auktoritära styren som nu kräver underkastelse av Sverige.

Exemplen är otaliga. I Iran förföljs sunnimuslimer och sufister. I Saudiarabien är shiamuslimer, landets största minoritet, en kraftigt marginaliserad grupp. I Pakistan förtrycks såväl shia som ahmadiyya.

Ofta är det just lagar mot hädelse och apostasi, att människor påstås avfalla från den rätta tron, som används för att förtrycka minoriteter och oppositionella.

Därför är det inte speciellt förvånande att den islamiska samarbetsorganisationen IKO attackerar Sverige, men är knäpptysta om Kinas folkmord på muslimska uigurer. Kritik mot kommunistregimen i Peking skulle ju, förutom att skada förbindelserna med en stormakt, också kunna rikta ljuset mot situationen för minoriteter i den muslimska världen, påpekar Ahmet T Kuru.

Situationen är komplex. Många debattörer har framhållit att utländska aktörer kan ligga bakom koranbränningarna i Sverige. Mycket pekar också på att så är fallet.

Men det talas mindre om att kraven på Sverige och Danmark att vidta åtgärder mot dessa aktioner också är ett led i en internationell kampanj. Den islamiska samarbetsorganisationen har sedan åtminstone 2009 bedrivit ett aktivt arbete för att förmå andra länder att införa hädelselagar, förbjuda förolämpningar av islam på internationell nivå och på andra sätt inskränka tryck- och yttrandefriheten.

En samling hårdföra diktaturer vill alltså tvinga på resten av världen de hädelselagar som har lett till att deras egna samhällen är underutvecklade och att så många muslimer har flytt till väst. Det är förstås oerhört viktigt att stå upp mot de kraven.

En ändring av ordningslagen medför visserligen inte att Sverige förbjuder hädelse eller religionskritik. Men det skulle innebära att vi närmast i panik och efter hot om våld inskränker rätten att demonstrera.

Det vore att ge de muslimska diktaturerna en mycket farlig seger.


Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida.

Sluta skjuta i UNT & Samnytt

För att den här sortens preventionsåtgärder ska få åsyftad verkan måste slöddrets gemensamma faktor erkännas öppet och publikt!

Finns det en migrationsrelaterad helhetsbild måste den kommuniceras ut till Folket från politiker, journalister och poliser.

Indraget socialbidrag nämns i artikeln.

Unga kriminella män ska inte ha socialbidrag!

Hårdare press på Uppsalabor som figurerar i skjutningar

Kriminella som ligger bakom skjutningar i Uppsala ska kallas in för gruppsamtal. En rad myndigheter ökar nu trycket mot de som deltar i skottlossningarna.

Den senaste månaden har flera skjutningar inträffat i Uppsala. I ett försök att få bukt med problemet ska polisen använda sig av Sluta skjut-metoden som nu håller på att sjösättas i Uppsala. I Malmö, där arbetssättet introducerades för fem år sedan, har skjutningarna gått ner.

Enkelt förklarat handlar Sluta skjut om att samhället höjer ett varningens finger mot kriminella som är inblandade i skottlossningar. Budskapet från myndigheterna lyder ungefär så här: "Vi ser vad du håller på med och vill inte att du ska döda eller dödas. Lägger du inte av med våldet sätter vi in all kraft för att ge dig kännbara konsekvenser. Är du däremot villig att lämna det kriminella livet får du ordentligt med stöd."

Uppsalapolisen har börjat införa Sluta skjut-modellen i liten skala.

– Hittills har vi haft enskilda samtal med ett fåtal kriminella individer i Uppsala som tidigare varit inblandade i skjutningar, berättar en polis som vill vara anonym.

UNT:s poliskälla har själv deltagit i sådana samtal som då mest handlat om att informera de kriminella om vad Sluta skjut innebär.

Ett inslag är att en rad myndigheter går samman mot dem som är involverade i skjutningar. Upphör personerna inte med sina våldshandlingar sätts de under lupp. Bland de myndigheter som då ska samarbeta finns bland andra polisen, Kronofogden, Skatteverket, kommunen, Försäkringskassan och Kriminalvården.

– Vi kommer att sätta fokus på att lagföra de inblandade individerna i gruppen och granskar bland annat bidrag, tillstånd och inkomna polisanmälningar, berättar UNT:s källa.

Hur har de kriminella reagerat som du hittills talat med i projektet?

– En del har tackat för budskapet medan andra blivit arga och sagt att de inte alls är kriminella, uppger polismannen.

I ett akut läge vid skjutningar kan även skottskadade personer i den kriminella miljön bli föremål för Sluta skjut-insatser. Tanken är att den som blivit beskjuten kan vilja hämnas och ska då få veta vad konsekvenserna kan bli.

En del av Sluta skjut innebär gruppsamtal med kriminella. Det rör sig om personer som är aktuella inom Kriminalvårdens frivård vilket innebär att de kan få sanktioner om de inte kommer till gruppmötena.

Enligt UNT:s poliskälla ska gruppmötena troligen komma igång i höst när metoden väntas vara fullt utvecklad i Uppsala. Deltagarna ska då bland annat få information om vilket stöd de kan få om de vill hoppa av kriminaliteten.

Sluta skjut-metoden

Sluta skjut-projektet I Uppsala är i första hand ett samarbete mellan polisen, Kriminalvården och socialtjänsten. Ytterligare myndigheter kan delta i arbetet för att granska och sätta press på kriminella personer som är involverade i skjutningar.

Socialtjänsten och Kriminalvården svarar tillsammans med polisen för avhopparverksamheten.

Tankarna bakom Sluta skjut har utvecklats i USA där metoden kallas Group violence intervention. I Malmö infördes metoden 2018, varefter skjutningarna där minskat.

Kommunen och polisen i Uppsala meddelar att man nu ”sätter hårdare press” på staden gängkriminella migranter. Dessa ska hädanefter tvingas delta i gruppsamtal. Om de inte gör det kan de bli av med sina socialbidrag.

I den så kallade ”sluta skjut”-metoden bjuds grovt kriminella invandrare på pizza i grupp och får medan de mumsar lyssna på en föreläsning om att det är dumt att skjuta ihjäl varandra avrundat med en vädjan om att i framtiden låta bli det.

Metoden har fått kritik för att vara verkningslöst naivt kriminalpolitiskt vänsterdalt och har dessutom där den prövats, i bland annat Malmö, kantats av fiaskon och skandaler.

De inbjudna gästerna har ertappats med inte bara begå fortsatta grova brott medan de deltagit i projektet utan även att använda själva pizzakvällarna som ett forum för att knyta kontakter och kommunicera kring sina brottsverksamheter.

Det hindrar inte att Uppsala – som i likhet med Malmö, under lång tid har ådragit sig ohanterligt stora problem med invandringsrelaterad grov gängkriminalitet, koncentrerat men inte begränsat till en rad etniskt segregerade så kallade ”utsatta” områden såsom Gottsunda – nu beslutat sig för att implementera metoden i hopp om att få de grova brottslingarna på bättre tankar.

I en stort uppslagen artikel i Uppsala Nya Tidning (UNT), meddelar ansvariga i staden att man nu sätter ”hårdare press” på de som går runt i staden och skjuter ihjäl varandra. Det ”hårda” består i att de under parollen ”Sluta skjut” kommer att kallas till gruppmöten där det serveras pizza och fika under det att de uppmanas lägga ned pistolen.

De hårda nyporna består också i att de grovt brottsbelastade invandrarungdomar som man vill nå med projektet och för vilka gratis pizza eventuellt inte räcker som morot för att infinna sig, ska bli föremål även för piska genom att riskera bli av med sina socialbidrag om de uteblir.

UNT skriver felaktigt att metoden varit framgångsrik i Malmö, vilket alltså inte stämmer. Fiaskona och skandalerna har i stället avlöst varandra.

Det tillfälligt minskade antal skjutningar i staden som tidningen hänvisar till berodde i stället på ett annat polisprojekt kallat Rimfrost, där man under en begränsad tid ökade polisnärvaron med fokus på den grövsta invandrade gängkriminaliteten.

Statistik visade dessutom att antalet skjutningar endast gick ned lokalt genom att de gängkriminella flyttade sina väpnade uppgörelser till områden där polisnärvaron var lägre. Totalsiffran förblev rekordhög.

Flera skjutningar än ”normalt”

Anledningen till att man i Uppsala nu beslutat sig för att sätta så här ”hård press” på den väpnade gängkriminella är att staden den senaste tiden upplevt ett större antal skjutningar än ”normalt”. Inblandade aktörer i den tuffa satsningen är utöver polisen också kommunen, Socialtjänsten, Kronofogden, Skatteverket, Försäkringskassan och Kriminalvården.

”Ett varningens finger” ska nu riktas mot gängmedlemmarna på pizzakvällar i kombination med det resoluta budskapet ”Vi ser vad du håller på med och vill inte att du ska döda eller dödas.” Förhoppningen är att detta ska bli en tankeställare.

Metoden har i mindre skala implementerats redan men då endast med individsamtal. Det framgår inte hur många av de berörda som låtit sig omvändas och nu lever ett hederligt liv. Nu vidgas verksamheten att mer likna den i Malmö om än inte i fullt lika stor skala då Uppsala är en mindre stad.

Reaktionerna från gängen har varit blandade. Medan vissa tycker det ska bli kul med gratis pizza är andra arga över att utsättas för denna ”hårdare press”.

Båda skyttar och skjutna ska delta

Bland de som kallas till pizzabordet finns dels sådana som skjutit mot andra och för detta dömts till frivård, ungdomstjänst och liknande, men också personer som blivit skjutna. Det senare därför att offren också så gott som alltid är en del av den gängkriminella miljön och ofta förvandlas från offer till gärningsman när man ska hämnas.

”Sluta skjut”-metoden i Sverige har inspirerats av och påminner avlägset om vad som i USA kallas ”Group violence intervention”. I kontrast till beskedet om ”hårdare press” har man emellertid när metoden överförts hit valt att fokusera mer på dess mjuka inslag och mindre på dess hårda.

Författare av texten

Mats Dagerlind

Koranbränning akt 666V

Även i Enköping har koraneldandet rört upp känslorna och jag har grönmarkerat stycken som jag kommenterar sist i texten.

Återkommande koranbränningar i Sverige har lett till uppmärksamhet och protester både inrikes och utrikes. Styrelse och medlemmar i Islamisk center i Enköping känner sig sårade och vill att politikerna ska tänka om.

Islamisk center är föreningen som numera håller till i Enköpings moské på Östra Järnvägsgatan. Här har delar av styrelsen samlats för att prata med EP om de koranbränningar som utförs i Sverige. Enköpings moskés imam, Abdihakim Mohamed, är också på plats.

– Vi i Enköping tycker precis som de i andra städer att detta är en kränkande handling. Vi är inte emot yttrandefrihet, det är en viktig lag. Däremot skulle vi uppskatta att de som lagstiftar skiljer på vad som är att yttra en åsikt och vad som är att inte visa respekt för något. Det är klart man kan kritisera islam, men låt oss i stället diskutera.

Abdihakim Mohamed berättar att händelserna sårar.

– Det gör ont när du ser din heliga skrift kränkas. Alla heliga skrifter ska respekteras, det handlar inte bara om Koranen.

Ordförande Mohamud Abukar Ali, tycker att det borde finnas gränser i hur långt man får gå med hur man uttrycker sin åsikt.

– Att yttra sig om religionen är en sak men att bränna Koranen är en annan. Det är förskräckligt, det gör mig rädd och får mig att ifrågasätta om jag som muslim verkligen är skyddad av samhället.

Imam Abdihakim tycker sig se en dubbelmoral i det hela.

– Vi har en lag som gör att vi är fria att välja en religion och utöva den. Men vi har också en lag som möjliggör förnedring av religioner. Vi hade önskat att politikerna skulle tänka en gång till.

Han berättar att han och andra muslimer känner sig oroliga för deras framtid i Sverige.

*1 – Tio procent av Sveriges befolkning är muslimer. Vi har barn här som växer upp och ser det som sker. Det som händer nu kan i längden leda till en fientlighet i samhället.

Sekreterare Ali Mohamed håller med.

– Sverige kallas mångkulturellt men samtidigt händer detta. Vi bor här, betalar skatt och gör så gott vi kan. Alla problem börjar små, sen växer de till något större.

Första gången Muhamad Abukar Ali fick höra att en koranbränning ägt rum i Sverige blev han förvånad.

– Jag trodde aldrig i hela mitt liv att något sådant skulle hända i Sverige, ett land som har garanterat min religionsfrihet och säkerhet.

Vänner och familj till styrelsen utanför Sverige är konfunderade över situationen.

– De ringer och frågar varför vi är ett land som inte respekterar religion, säger imam Abdihakim Mohamed.

Mohamud Abukar Ali understryker att koranbränningarna endast utförs av några få.

– Min syn på Sverige kan inte förändras bara för att en person bränner Koranen. Men när man får reda på de ansökningar om tillstånd som kommit in till polisen på senare tid börjar man undra. Idag är det bara några stycken som utför bränningarna, men hur många är det imorgon?

Abdihakim Mohamed berättar att föreningen rekommenderar sina medlemmar att inte åka dit koranbränningarna sker.

– De kommer bara bli upprörda och ledsna över det de ser.

Han undrar om det finns ett underliggande motiv till aktionerna.

– När en person ansöker om att få bränna Koranen på en viktig dag för alla muslimer, och dessutom utanför en moské får det mig att fundera. *2 Är det så, att man på något sätt vill åt våra unga som inte har samma konsekvenstänk än, och som kanske agerar i affekt där och då?

För föreningen är Koranen något viktigt och fint.

*3 – För mig har den tre budskap. Respekt, kärlek och ärlighet. Och något som är solklart är att även om man bränner boken, kommer religionen alltid att finnas kvar, säger Mohamud Abukar Ali.

*1 - När religionskritik leder till fientlighet är det seriöst fel på religionen!

*2 - Här antyds att religionskritik kan leda till affekterade handlingar!

*3 - Koranen har andra budskap som terroristerna stöder sig på. Några exempel här ◄klicklänk

Ett av exemplen: Quran (9:5) - "So when the sacred months have passed away, then slay the idolaters wherever you find them, and take them captive and besiege them and lie in wait for them in every ambush, then if they repent and keep up prayer and pay the poor-rate, leave their way free to them."

När hyste Enköpings muslimer starka känslor inför att Kinesiska regeringen terroriserar muslimska uigurer?

Det är den ökanda hästen från Troja

Karl-Gerhards kuplett är högaktuell igen men nu är det inte nazisterna som ministrar, journalister och en viss islamprofessor (Herr Q) krälar för.

Nu är det islamisterna som skrämmer mesarna!

TROJANSKA HÄSTEN  Karl-Gerhard) - 1940

Video

Allting går igen ur tidens grums och mögel

dyker upp ett skrämmande fantom.

Även Grekland hade sina Wandervögel

fostrade i Sparta och i Rom.

Ur seklers skuggor ur årtusens damm

ett mystiskt spöke i nutiden glider fram.


Det är den ökända hästen från Troja

moderniserad till femte kolonn.

Majoren Quisling är en papegoja

som imiterar så gott han har förstånn.

Vi äro synbart blott fredliga pågar

med grekisk rakborste uti vår hatt

men i ett huj dra vi fram våra bågar

och storma Troja från insidan "by natt."

Ty det Europa som högljutt hörs hoja

att makt är rätt har nu fått sin symbol.

Det är den ökända hästen från Troja

som alltjämt spelar sin gamla hjälteroll.


Bland de vilda hästar som har galopperat

på fru Clios rännarbana är

den trojanska hästen som sig minst generat

för att lyfta svansen här och där.

I världsmanegen politikerna

som dumma Augustar står i parad - hurra!


Det är den ökända hästen från Troja,

som sluppit ut ur historiens stall.

I ryttargången sig statsmännen oja -

en del ha socker i fickorna ifall

att hästen skulle va möjlig att tämja -

det är en högst neutral politik.

Vi svenskar umgås med kraken i sämja,

han går numera i reguljär trafik.

I vissa tidningar säger man: "Nå ja,

på rätt vi håller - men helst på rätt häst."

Och för den ökända hästen från Troja

står odds i dessa dagar onekligen bäst.


Där Akilles fann terrängen ändå "lavre"

skena hästen in med stor succé,

ty han börja längta efter att få le Havre

innan han blev inställd på musée.

Men femte ben rusa hästen åstad,

om jag ej feltolkar grekernas Iliad.


Så av den ökända hästen från Troja

drogs Marskalk Fochs gamla vagn till Berlin.

Till fots gick ledaren på "Avenoja"

de l Opera - och kom fram till Invali n.

Han sa god dag till Napoleon Boná -

som lär ha vänt sig i sin sarkofag

och frågat: "Tänker monsieur Rubiconna

och gå på vattnet? Det kunde inte jag."

Då svara Adolf: "Tja, utan att skoja,

det är ej jag som ta t in denna by.

Det är den ökända hästen från Troja,

som just nu släcker sin törst uti Vichy."


Under Gustaf Adolfs och Kung Karols dagar

stredo svenskarna i eld och köld.

Svea Rike styrdes efter egna lagar

och ett lejon bar det i sin sköld.

En igelkott bli t symbol för vårt lann -

men jag vet en som är mer aktuell och sann.


Det är den ökända hästen från Troja,

en av demokraterna sadlad och skodd.

En samlingskrake för slott och koja,

med stora skygglappar, rädd att bli beglodd.

Vårt gamla lejon blev fort pensionerat

när "Hesa Fredrik" för första gång tjöt.

Av Bagge blev det till får ondulerat,

det utav Rütger fick essen, stackars nöt.

Men har det snart ej gått upp för de loja

i hela världen - båd fattig och pamp -

att det är den ökända hästen från Troja,

som hela tiden har kallats för MIN KAMP.

Yttrandefriheten

Så fördömer regeringen Lars Vilks postumt

Lars Vilks rondellhund. Bilden publicerades på Ledarsidorna 2018 med tillstånd från Lars Vilks.

I en intervju i SvD försöker regeringen via utrikesministern skademinimera effekterna av sitt agerande i hemmaopinionen. Men samtidigt står det mer och mer klart att regeringens agerande präglas av dubbla budskap och inte minst ett postumt fördömande av den religionskritik som den riktar mot professorn och konstnären Lars Vilks, den franske läraren Samuel Paty och de som dog i attacken mot Charlie Hebdos redaktion 2015.

De muslimska länder som Tobias Billström (M) talar med ser positivt på att den svenska regeringen analyserar om ordningslagen ska ändras. Men den svenska utrikesministern vänder sig kraftigt mot kritiken att Sverige viker sig för påtryckningar i spåren av koranbränningarna i en intervju i SvD. Billström menar att Sverige inte på något sätt ger efter och fattar alla sina beslut själva.

Detta är en helt annan bild än den som Billström ger i sitt brev till OIC och inte minst den som den tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt ger i olika intervjuer i internationell media.

I sitt brev till den muslimska samarbetsorganisationen OIC är tonen i det närmaste servil och ger inga indikationer på att Sverige skulle försvara de mer än 200 år gamla svenska principer som omgärdar rätten till fri åsiktsbildning och fria offentliga sammankomster.

I BBC ger Bildt samma bild av den svenska konstitutionen som otidsenlig och att arbete pågår i syfte att gå religiösa grupper till mötes. Att förbjuda skändningar av olika slag.

Koordineringen med regeringens linje, eller snarare tvärtom att regeringen använder sig av samma argument Bildt är uppenbar. Att Ordningslagen är en otidsenlig lagstiftning märks av bland annat hos liberalernas partiledare Johan Pehrson som fört fram argumentet tidigare.

Relaterat: Skurkstater får stöd av svenska opinionsbildare – Pressar Sverige

Men regeringen agerar mot väljaropinionen vilket kan kosta i opinionen. Flera regeringspartier ligger idag utanför eller i närheten av fyraprocentsspärren varför det bör kunna ifrågasättas om regeringen skall gå vidare med frågan. För även om Socialdemokraterna inte för fram någon annan åsikt, att ordningslagen bör förändras, så utmanar regeringen opinionen på bred front.

Det visar en undersökning gjord av Novus opinion som presenterades i förra veckan.

96 % anser att det är mycket eller ganska viktigt att försvara yttrandefriheten i Sverige. Av dessa anser 68 % att det är mycket viktigt, och 28 % att det är ganska viktigt.

Åldersmässigt är det viktigast att försvara bland unga män, men bland unga kvinnor är det flest som säger att det är ganska viktigt.

Totalt sett så finns det en stark opinion mot regeringens tendenser att på något sätt ens röra vid yttrandefrihetsgrundlagarna och de lagrum som reglerar rätten till fria sammankomster. I bästa fall har regeringen bara sju av tio väljare emot sig, i sämsta fall drygt nio av tio. Trots det medger regeringen att Carl Bildt uttalar sig i olika internationella medier i motsatt riktning och det uppgifter om att Bildt under flera år haft nära relationer med den turkiska tankesmedjan SETA samt fortfarande har goda kontakter med Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.

Statsminister Ulf Kristersson valde att sända Carl Bildt till Ankara för den officiella installationsceremonin efter att Erdogan vunnit det senaste presidentvalet med god marginal.

Och tvärtom Billströms försäkringar präglas regeringens agerande av undfallenhet. Tobias Billström har till och med lagt sig till med OIC och tankesmedjan SETA:s språkbruk genom att tala om islamofobi. Islamofobi innefattar inom OIC och SETA även allt det som i västvärlden är legitim kritik mot religion och politiserad religion varför signalen som sänds ut är total underkastelse.

Och i praktiken därmed en kraftig postum kritik mot inte bara Lars Vilks konstnärskap och försvar av yttrandefriheten utan även mot Samuel Paty och de som dog i attacken mot Charlie Hebdos redaktion i Paris 2015.

Johan Westerholm

Eritriansk kultur?

Kaos vid demonstration på Järvafältet – påkar och stenkastning
Publicerad 3 aug 2023

Våldsamma slagsmål bröt ut på en regimtrogen eritreansk festival på Järvafältet under torsdagseftermiddagen.

15 personer har förts till sjukhus efter händelserna enligt Region Stockholm. Totalt uppges 55 personer ha skadats enligt polisen.

Ett hundratal personer har frihetsberövats efter scenerna som beskrivs som ”totalt kaos”.

Runt 1 000 demonstranter bröt under torsdagseftermiddagen genom festivalens avspärrningar. Personer i gruppen av demonstranter mot den regimtrogna eritreanska festivalen beväpnade sig med påkar samt tältpinnar från nedrivna tält på platsen.

Ett tivoli på festivalens område där flera barnfamiljer befann sig stormades.

DETTA HAR HÄNT

Strax efter 13:35 på torsdagseftermiddagen utbröt stora våldsamheter på en regimtrogen eritreansk festival på Järvafältet i norra Stockholm.

Runt 1 000 demonstranter hade tagit sig till området och bröt avspärrningarna. Stenar och andra föremål kastades mellan de två grupperna.

Polis på plats grep in mot motdemonstranterna men hade svårt att skapa ordning. Vid 14:40 uppgavs motdemonstranterna, beväpnade med påkar och tältpinnar, ha omringat hela området.

10 minuter senare var festivalområdet till stora delar vara nerrivet och tält sönderslagna.

Vid fem i två skedde ytterligare en stormning mot festivalområdet. Några minuter senare gick polisen till motattack mot demonstranterna som började skingrades från området.

Vid kvart över två började området utrymmas och demonstranterna motades bort mot skogen i närheten. Samtidigt som slagsmålet på tivolit fortsatte rörde sig människor upp mot E18 där trafiken tillfälligt stoppades.


Personer stoppades vid gränsen

På torsdagskvällen berättar polisen att ett flertal personer som var på väg till Stockholm från utlandet har stoppats vid gränsen.

– Vi har hindrat personer från att komma in i landet. De har inte kunnat visa att de har rätt att befinna sig i Sverige, säger Daniel Wikdahl, presstalesperson i polisregion Stockholm.

Han säger också att polisen var förberedd på det kunde ske.

– Det är information som vi haft och arbetat utifrån.

Daniel Wikdahl vet inte hur många personer det rör sig om eller vid vilka gränsövergångar de stoppats.

Det har även varit stökigt i Hallonbergen i angränsande Sundbybergs kommun. Där utbröt bråk vid tunnelbanestationen efter upploppen i Järva. Efteråt kvarhölls runt 80 personer, som inte kunde visa att de hade rätt att befinna sig i landet, på en fotbollsplan i området.

– Efter fördjupad kontroll kokade det ner till fem personer som blev omhändertagna med stöd av polislagens elfte paragraf. Det är personer som inte kan visa svenskt id eller att de har rätt att vistas i landet och som deltar i ordningsstörningar eller begår brott, berättar Wikdahl.

55 personer skadade

Totalt har 15 personer förts till sjukhus efter händelserna på Järvafältet, uppger region Stockholm som nu gått upp i stabsläge. Åtta av personerna bedöms ha svåra skador och resterande sju lindriga. Personer med lättare skador har fått vård på plats eller förts till närakuter.

– Det är en komplicerad och omfattande insats. Det är många människor i rörelse på platsen och det totala skadeläget är än så länge oklart, säger Patrik Söderberg, chefläkare, Region Stockholm i ett pressmeddelande.

55 personer ska ha skadats i samband med händelserna, varav tre poliser.

– Det är tre poliser som har gjort sig illa, jag vet inte om de blivit utsatta för brott eller om det är på grund av den intensiva insatsen, säger Daniel Wikdahl, presstalesperson på polisregion Stockholm.


”Ser ut som en krigszon”

Stängsel revs ner och tält slogs sönder i kaoset på Järvafältet.

– Det ser ut som en krigszon, säger Expressens reporter och beskriver situationen som ”totalt kaos”.

Trafiken på E18 förbi platsen stoppades tillfälligt efter att flera personer ska ha flytt tumultet upp mot motorvägen.

På bilder från platsen syns hur poliserna var kraftigt underbemannad jämfört med motdemonstranterna som snabbt kunde storma festivalområdet.

Polisen har försökt att upprätta en mur mellan festivalområdet och de aggressiva demonstranterna, men har utsatts för nya stormningsförsök med påkar.

– Vi är på plats på Eggeby gård där personer valt att inte följa de anvisningar som finns och som getts utav polisen. Jag kan inte berätta något annat än att vi är på plats och arbetar och det är prioritet att avbryta brottsliga handlingar, säger Towe Hägg, presstalesperson på Stockholmspolisen.

Strax efter klockan 17 på torsdagen uppges det åter vara lugnt på platsen och polisen har spärrat av området.

Polisen har upprättat en förundersökning om våldsamt upplopp, mordbrand och grovt blåljussabotage.

Vidare uppges ett hundratal personer uppges vara frihetsberövade.

Festivalen åter i gång

Vid 19.30-tiden meddelade polisen att festivalen är i gång igen.

– Vi är kvar på platsen och kommer vara det så länge vi tycker att vi behövs, vilket vi gör just nu, säger Daniel Wikdahl.

Oroligheter tidigare – Stockholms stad svarar

Regimtrogna eritreaner har tidigare haft evenemang i Stockholm där det har utbrutit oroligheter. Så sent som förra året arrangerades en fest i Husby där hundra personer omhändertogs av polis i det upplopp som uppstod. Även 2014 uppstod det också tumult på Järvafältet då samma festival arrangerades där.

Förra året stoppade Folkets park i Järva arrangören från att hyra deras lokaler och hänvisade till kopplingar till Eritreas regering. I år fick de emellertid hyra lokalerna, men David Persson, ordförande i Järva Folkets park, vill inte kommentera varför utan meddelar att de eventuellt återkommer under fredagen. Lokalerna som hyrdes ut i år ska varit bland annat toaletter.

Fältet där tivolit stod är mark som tillhör Stockholms stad. Enligt Malinda Flodman, pressansvarig vid Trafikkontoret, kan kommunen bara ta i hänsyn till risk för trafiken eller att marken skadas.

– Vi har varken kompetens eller mandat att ta hänsyn till innehåll eller budskap. De delarna ligger hos polisen, säger hon.

ISLAMOFOBI

Är värnandet av frimärkenas begrepp islamofobi enligt OIC?

I koraneldningsspåren ser statsministern och utrikesministern hittills ut som dhimmies!

Följ DOKU!

Doku är Sveriges enda trovärdiga källa när det gäller islam i Sverige!

Merparten av de 57 länderna i OIC är brutala

diktaturer vars krav bör mötas med fingret!

Merparten av de 47 länderna i Förenta Nationernas råd för mänskliga
rättigheter (UNHRC) är länder som struntar i de mänskliga rättigheterna.
Ge fingret till dem också när de gnäller över koraneldningar medan de
nästan applåderar Kinas terror mot muslimer. Puckon!

OIC

OIC är en muslimsk organisation bestående av de 57 mest korantrogna staterna.

En modig präst och fega präster

 Två olika kors för två olika religioner – två innebörder.

Patrik Pettersson är präst i  Oscars församling i Stockholms stift i Svenska Kyrkan och en oumbärlig motvikt till de vänstermuppar bland präster och biskopar som tar politisk strid för islamanpassning i det svenska samhället.

Patriks blogg

I sitt svar på min debattartikel menade Per Sundin (Dagen 12/7): ”Att bränna böcker är väl också något som hör hemma i diktaturer? Jag tänker närmast på den tyska nazistregimen.” Den enda möjliga analogin mellan koranbränningarna och nazisternas bokbål skulle vara om riksdagens partier uppviglade folk till att bränna koraner och hetsade mot muslimer. Det är skillnad på statligt förtryck med påbjudna bokbål och enskilda medborgares utövande av sina yttrandefriheter.


Sofia Camnerins och biskop Åke Bonniers svar (Dagen 11/7) på min debattartikel är tomt på innehåll i relation till frågorna som jag ställde. I stället påför de skuld och skam på den som väckt frågorna: ”Rubrikerna blir svarta och uttalanden många gånger kategoriska. Det är svårt att föra resonerande samtal.” De hade med sin replik möjligheten att föra ett resonerande samtal men avstod från det, och avslutade med: ”I stället bör vi alla betänka vårt ansvar att arbeta för frälsning, frihet, ömsesidig respekt och fred – mellan människor, mellan länder, med skapelsen och med Gud. Det dubbla kärleksbudet behöver vara vägledande.” Det är under all kritik att kyrkliga ledare ägnar sig åt banal moralism i stället för att argumentera för sin sak när de ifrågasätts.


Sofia Camnerin och Åke Bonnier gör sig till förespråkare för en totalitarism som utgår från uppfattningen att islams normerande texter ska fredas med lagstiftning.


— Patrik Pettersson
Det enda av substans som framkom var att de vidhåller att det bör utredas om koranbränningar ska ”betraktas som hatbrott eller hets mot folkgrupp” samt att de menar att man bör ”utreda om ett förbud att bränna eller skända alla heliga böcker är möjligt.” Sofia Camnerin och Åke Bonnier gör sig till förespråkare för en totalitarism som utgår från uppfattningen att islams normerande texter ska fredas med lagstiftning. Med det gör de gemensam sak med radikala islamister och deras hegemoniska anspråk på att Sverige, svensk lagstiftning och Sveriges befolkning ska anpassa sig efter den totalitära förståelsen av islam som de företräder. Min kritik mot detta kvarstår obesvarad.


De nu aktuella koranbränningarna är bara en liten pusselbit i de radikala islamisternas totalitära anspråk. Salman Rushdie skrev en bok. Lars Vilks tecknade en bild. Samuel Paty visade en bild i undervisningssyfte. Charlie Hebdos redaktion ritade skämtteckningar. Jyllandsposten publicerade bilder. Ingen brände en koran. Men alla drabbades av radikala islamisters våld för upplevda skändningar av muslimska trosuppfattningar.


Läs tidigare inlägg | Per Sundin: Att vara fiende till hela den muslimska världen är inte optimalt för vårt land
Camnerin och Bonnier tar de radikala islamisternas parti när de menar att man bör ”utreda om ett förbud att bränna eller skända alla heliga böcker är möjligt.” De är oss svaret skyldiga på frågan om var gränsen för en sådan ”skändning” går. Vem eller vilka av Rushdie, Paty, Vilks, Hebdo och de andra överträdde det som Camnerin och Bonnier menar ska vara en förbjuden gräns? Vilka andra av våra gemensamma friheter är de beredda att offra för att världens radikala islamister ska slippa känna sig kränkta? Det är anmärkningsvärt att kyrkliga ledare i sin naiva välvilja är så oansvariga.


Sverige är och bör förbli en sekulär stat med sekulär lagstiftning. Kyrkans ledare ska inte verka för att Sveriges medborgerliga friheter begränsas med lagstiftning som anpassas efter religiösa påbud. Våra medborgerliga friheter ska försvaras, inte försakas.

Kristna rådet: "Koranbränning bör bli hatbrott"

SverigeSveriges kristna råd fördömer koranbränningar och vill att de ska kunna räknas som hatbrott.

En bibelbränning skulle dock inte vara lika laddad, tror Sofia Camnerin, generalsekreterare för Sveriges kristna råd
3 jul, 2023

Den senaste koranbränningen utanför Stockholms moské i onsdags blev droppen för Sveriges kristna råd, en organisation som inbegriper de olika kristna samfunden i landet. I likhet med landets interreligiösa råd vill de nu därför att koranbränning som handling ska prövas rättsligt.

– När det sker i samband med den muslimska högtiden eid utanför den stora moskén känner vi att man passerat en viktig gräns, säger Sofia Camnerin, generalsekreterare, SKR, till TT.

Kan räknas som hatbrott

I nuläget finns inget förbud mot att bränna heliga skrifter. Yttrandefriheten och demonstrationsfriheten är starkt skyddade enligt grundlagen. Det är dock ingen förändring av grundlagen som Sofia Camnerin nu efterlyser.

– Nej, men man måste titta på den lagstiftning som finns och när en handling går över till hatbrott och hets mot folkgrupp, säger hon.

TT: Hur skulle ni då förhålla er till en bränning av en bibel?

– Det går inte att jämföra. Jag tror inte att det skulle bli lika laddat.

TT: Många skulle nog anse att det är lika laddat?

– Ja, men man måste titta specifikt på typen av beteende. Att bränna koranen efter fredagsbönen utanför en moské är så tydligt riktat mot en religiös grupp.

TT: Men om någon bränner en bibel under en känslig religiös helg?

– Jag tror ändå inte det är lika laddat. Visst, det kan vara det och situationen kan förändras, säger Sofia Camnerin.

Det uppskruvade politiska läget kring koranbränningarna har påverkat rådets inställning, konstaterar hon.

– Nu när hela samhället är involverat och EU, UD samt 57 muslimska länder anser att man passerat en gräns, är det dags att pröva frågan rättsligt. Vi vill tydligt visa solidaritet med den muslimska gemenskapen. Vi behöver inte religionsmotsättningar nu, säger Sofia Camnerin.

Vill se utredningÄven Åke Bonnier, biskop i Skara stift och talesperson för ärkebiskop Martin Modéus under hans semester, fördömer koranbränningarna.

Han vill se en utredning som ser över möjligheten att förbjuda handlingen genom att exempelvis klassa den som hets mot folkgrupp.

– Man borde utreda om ett förbud mot att bränna eller skända alla typer av heliga skrifter är möjligt, säger han till TT.

TT: Skulle det inte hota yttrandefriheten och religionsfriheten?

– Den friheten handlar inte om att trampa på människors innersta känsla av helighet, säger Åke Bonnier.

Styrelsen för Sveriges kristna råd möts fem gånger per år. Nedan finns namnen på de styrelseledamöter som ingår i styrelsen efter årsmötet 2023 . Styrelsens arbete leds av presidiet.

Den frikyrkliga kyrkofamiljen

Ordinarie

Lasse Svensson, kyrkoledare, Equmeniakyrkan

Daniel Alm, föreståndare, Pingst FFS

Linalie Newman, missionsdirektor, Evangeliska Frikyrkan (EFK)

Personlig ersättare

Carin Dernulf, Equmeniakyrkan

Ulrik Josefsson, ALT, Pingst FFS

Ulf Häggqvist, missionsföreståndare, Svenska Alliansmissionen

Den katolska kyrkofamiljen

Ordinarie

Anders Arborelius, biskop, Stockholms katolska stift

Pierre André Mauduit, OP, Stockholms katolska stift

Personlig ersättare

Sr Beata Rohdin, Stockholms katolska stift

Magdalena Dahlborg, Stockholms katolska stift

Den lutherska kyrkofamiljen

Ordinarie

Martin Modéus, ärkebiskop, Svenska kyrkan

Cristina Grenholm, Svenska kyrkan

Nils Gårder, Svenska kyrkan

Kerstin Oderhem, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS)

Normunds Kamergrauzis, Lettiska evangeliska kyrkan

Personlig ersättare

Åke Bonnier, biskop, Svenska kyrkan

Maria Bergstrand, Svenska kyrkan

Johannes Fransson, Svenska kyrkan

Samuel Gabrielsäther, Svenska kyrkans unga

Carl Henric Svanell, Svenska kyrkan

Den ortodoxa kyrkofamiljen

Ordinarie

Dioscoros Benjamin Atas, ärkebiskop, Syrisk-ortodoxa patriarkatets ställföreträdarskap i Sverige

Joseph Gobran, Koptiska ortodoxa kyrkan

Personlig ersättare

Yusuf Aydin, Syrisk-ortodoxa patriarkatets ställföreträdarskap i Sverige

Alexandar Samardzic, Serbisk-ortodoxa kyrkan

Ungdomsrepresentanter i styrelsen

Ordinarie

Julia Sjöström, Frikyrkliga kyrkofamiljen (Equmenia)

Karel Walko, Katolska kyrkofamiljen (Sveriges unga katoliker)

Personlig ersättare

Sibora Cello, ortodoxa kyrkofamiljen (Syrisk-ortodoxa patriarkatets ställföreträdarskap i Sverige)

Tova Mårtensson, lutherska kyrkofamiljen (Svenska kyrkans unga)

Muslimers krav i Sverige

 

Regeringen ser för närvarande över om ordningslagen behöver ändras så att koranbränning skulle kunna stoppas med hänvisning till ett bredare hot mot Sveriges säkerhet. Bakgrunden är det våld och det hot om våld som Sverige upplevt under senare år efter tillståndsgivna sammankomster vid vilka koraner bränts eller planerats att brännas. Säkerhetspolisen uppger att hotbilden mot Sverige har förstärkts under våren och sommaren i år.


Doku har kontaktat ett stort antal moskéer för att ta reda på om det är just koranbränning som provocerar och kränker eller om det istället bara är en av många upplevda förolämpningar och kränkningar av islams symboler och heligheter som de anser borde förbjudas.


Vi har under de senaste dagarna talat med företrädare för drygt trettio moskéer i Sverige. Moskéerna är jämt fördelade från norr till söder och finns både i storstäder och på landsbygden. Några av dem är stora moskéer i Stockholm, Göteborg och Malmö.


Vi har ställt två frågor:


Ska Sverige förbjuda bränning av koranen?
Ska Sverige också förbjuda andra handlingar som skändar, provocerar och förolämpar islams och muslimers symboler och heliga värderingar?
Bara en moské avstod från att svara. 31 svarade på frågorna och utvecklade dessutom svaren.


30 av 31 moskéer tycker att Sverige ska förbjuda koranbränning.


Företrädaren för den enda moské som tycker att koranbränning inte ska förbjudas sa att ”Jag känner mig ganska ensam om mina uppfattningar och det finns personer runtomkring mig som undrar om jag är riktigt klok”.


30 av 31 moskéer tycker också att Sverige ska förbjuda handlingar som skändar, provocerar och förolämpar islams och muslimers symboler och heliga värderingar.


Den som svarade nej är samma moské som svarade nej på den första frågan.


Samtliga 30 moskéer tycker att det är självklart att ett förbud ska gälla alla former av kränkning och ett stort antal av dem exemplifierar det med karikatyrer och andra upplevda provokationer.


Flertalet moskéer uttrycker att förbudet ska gälla alla religiösa skrifter, inte bara islams, och ta sikte på handlingar som upprör, hånar, förlöjligar och kränker religion och troendes känslor.


Några av motiveringarna på den andra frågan var:


Förbudet ska gälla alla religiösa böcker och allt hån mot religioner.
Det måste finnas en lag om att man inte får skoja om och håna religioner.
Ett förbud vore perfekt, man ska inte få förnedra och kränka människors religiösa känslor.
Ett förbud ska gälla mot kränkningar av alla religiösa heligheter.
Vi vill att lagen skyddar våra heliga saker.
Det som gör att människor mår dåligt ska förbjudas.
Inget som är heligt får kränkas. Det ska förbjudas.
Sverige ska förbjuda respektlöshet mot koranen och andra religiösa skrifter och symboler som kan påverka medborgarnas känslor och miljontals andra människor runt om i världen.
Hat och förakt mot dem som följer islam borde betraktas som brott mot mänskligheten.
Alla heliga symboler måste visas respekt.
Ingen ska få röra religionen och allt hån ska förbjudas.
Ja absolut, och inte bara förbjudas – det borde också bestraffas.

SOFIE LÖWENMARK OCH LARS JONSON