Rashid Musa

Det som förenar islamistiska fanatiker är panndunkarmärket.

Artikelförfattaren överst och redaktören underst


Kan muslimer organisera sig utan att stämplas som hotfulla?

Rashid Musa – 20 mars 2023

Nyligen släpptes Sameh Egyptsons uppmärksammade avhandling. Den har kritiserats på ett flertal punkter –bland annat för att enskilda individer namnges och svartmålas. En av dem som pekas ut är journalisten och föreläsaren Rashid Musa.

Här ställer sig Rashid Musa frågan om vilken organisering som är möjlig för muslimer idag.

I mitten av februari disputerade Sameh Egyptson med sin avhandling ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet och Islamiska förbundet i Sverige” med minsta möjliga marginal. Avhandlingen har blivit både uppmärksammad och omdebatterad.

I avhandlingen beskriver Egyptson Islamiska Förbundet (IFIS) som Muslimska brödraskapets gren i Sverige och hävdar att de har lyckats infiltrera svensk politik. Han menar att IFIS, genom att etablera ungomsförbund, scoutföreningar, biståndsorganisationer och studieförbund, nu har sina tentakler i flera av samhällets politiska arenor. Tillsammans med andra muslimska organisationer i Europa och USA utgör de ett hemligt nätverk där direktiven kommer ifrån Egypten.

Strategin, menar Egyptson, är att jobba i det dolda mot ett gemensamt mål, nämligen etableringen av ett muslimskt herravälde. Sameh Egyptson nämner inte bara IFIS, utan namnger också enskilda personer, som han hävdar är med bidrar till att installera en muslimsk världsordning. Jag är en av dem utpekade.

Finns det en möjlighet för muslimsk organisering i väst utan att den uppfattas som hotfull? Frågeställningen undersöktes av Mahmood Mamdani i studien ”Good Muslim, Bad Muslim: America, the Cold War, and the Roots of Terror”. Den handlar om hur kriget mot terrorismen har bidragit till att skapa stereotypa och essentialistiska bilder av muslimer som antingen ”goda” eller ”onda”.

”Goda” muslimer anses vara demokratiskt sinnade, medan ”onda” muslimer beskrivs vara ett problem och en belastning för västerländska samhällen. Dessa roller skiftar dock i tid och rum. De som betraktas som goda idag kan bli onda imorgon.

Det tydligaste exemplet i närtid är Sherin Khankan, den danska kvinnliga imamen som grundade en moské för bara kvinnor. Khankan framställdes länge som en ”god” och liberal muslim. När hon förra året varnade om den ökade islamofobin i Danmark gick hon snabbt från att vara en ”god” till en ”ond” muslim.

1978 gav den palestinsk-amerikanska litteraturvetaren Edward Said ut sin tongivande bok ”Orientalism”. Där utvecklar han en teori om hur västerländska samhällen har konstruerat en bild av den ”andre” som primitiv, exotisk, underlägsen och framför allt farlig. Enligt Said skapades denna bild av Orienten genom en kombination av vetenskapliga, litterära och politiska texter, som producerades av européer och amerikaner från 1700-talet och framåt. Dessa texter blev sedan en del av den västerländska kulturella och intellektuella traditionen, och har påverkat hur vi ser på muslimer än idag.

Said menade att denna stereotypa bild av muslimer inte bara var falsk utan också skadlig, eftersom den användes för att rättfärdiga västerländsk kolonialism, imperialism och aggression mot dessa samhällen. På så sätt är inte föreställningen om en global islamisering någon ny företeelse utan den vilar på en förlegad kolonial syn på islam och muslimer.

Denna idétradition har även långtgående negativa effekter på den muslimska befolkningen i Europa, inte minst Sverige. Arun Kundnani, som är professor i University of New York, beskriver fenomenet i ”The Muslims are coming! Islamophobia, extremism, and the domestic War on Terror”. Genom fallstudier och empiriska data har Kundnani kunnat påvisa hur muslimsk organisering i väst utmålas som en fara för nationers säkerhet. Som en åtgärd mot detta har muslimernas demokratiska möjligheter att kunna organisera sig, samt deras deltagande i det offentliga samtalet, kraftigt begränsats på olika sätt.

Det fanns en tid då Islamiska förbundet i Sverige betraktades som en viktig och nödvändig aktör i samhället. De ansågs vara de ”goda” muslimerna, som uppmanade sina medlemmar till demokratiskt engagemang, lojalitet gentemot värdnationen och beskrevs vara goda samhällsmedborgare.

Egyptson nämner en rad exempel på detta – som när IFIS framgångsrikt kunde förebygga protester, kravaller och en politisk kris, när de uppmanade svenska muslimer att vara lugna efter publiceringen av Lars Vilks nidbilder på profeten Muhammad. Eller den gången när de hjälpte den svenska staten att få hem svenska fångar, som satt frihetsberövade i länder med en muslimsk majoritet. Och inte minst när de uppmanade till fredliga protester i samband med USA:s illegala invasion i Irak 2003.

Men den förändrade synen på IFIS från “god” till “ond” beror inte på att organisationen har ändrat sina ståndpunkter särskilt mycket. Istället är det synen på muslimer som förändrats.

Idag betraktas de istället som ”onda” och pekas bland annat ut i Egyptson avhandling som en organisation med avsikten att etablera ett muslimskt herravälde.

Men den förändrade synen på IFIS från “god” till “ond” beror inte på att organisationen har ändrat sina ståndpunkter särskilt mycket. Istället är det synen på muslimer som förändrats. Egyptson skriver i sin avhandling att IFIS använder sig av de demokratiska spelreglerna för att skaffa sig ett maktövertag över landets politiska institutioner. Det spelar egentligen inte roll vad man gör som muslimsk organisation. Oavsett om man använder sig av de tillåtna medel som finns och som redan används av de flesta folkrörelser så är man ett problem.

Svenska muslimer pendlas konstant mellan att vara ”goda” och ”onda” beroende på hur de politiska vindarna blåser. Den amerikanska sociologen och medborgarrättskämpen W.E.B Du Bois belyser detta i sin teori om den dubbla medvetenheten i skriften ”The Souls of Black Folk” som för första gången gavs ut 1903. Den handlar om den dubbla identitet som många svarta i USA tvingas leva med som en konsekvens av rasismen. Enligt Du Bois upplever många svarta i USA en känsla av att ha en ”dubbel själ”.

Å ena sidan finns deras egen självbild och personlighet och å andra sidan finns den bild som samhället har av dem baserat på deras hudfärg. Den senare bilden är ofta negativ och stereotypisk. Denna teori går mycket väl att applicera på de utmaningar som finns för svenska muslimer i det rådande samhällsklimatet. Muslimer tvingas idag att välja mellan att vara muslimer eller svenskar.

Svensk, det blir man först när man slutar att vara muslim.


Rashid Musa är en föreläsare, debattör och skribent som är engagerad i frågor kring rasism, med fokus på afrofobi och islamofobi.

Folkutbyte, SD och islamisering

Fakta:

Det pågår inget folkutbyte utan en folkkomplettering!

SD-töntarna har rätt i att Sverige anpassas till islam i många avseenden och det är inte ett dugg konstigt eftersom vi har en stor muslimsk befolkning.

Det är inte bra att vi har en stor andel invandrare som lever på bidrag och det är riktigt dåligt att gängkriminaliteten verkar ha invandrarkoppling!

Fakta:

Det finns inte en enda ledande politiker som vill byta ut svenskar mot araber och afrikaner!

Att invandringen belastar välfärdssystemet beror inte på planering utan på dumhet!

Vi tog emot flera hundratusen migranter utan integreringsplanering!

När statsminister Fredrik Reinfeldt ville öppna våra hjärtan och välkomna kompetensregnet för att trygga våra pensioner, handlade det om dumhet och inte om illvillig planering. Det handlade om brist på planering!

De politiskt korrekta och konsekvenshandikappade i Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet är hjärntvättade till att betrakta alla från Mellanöstern och Nordafrika som kulturella förebilder.

Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna ser verkligheten men vågar inte riskera regeringsmakten.

Socialdemokraternas huvudmål är att ta tillbaka regeringsmakten med alla medel.

Sverigedemokraterna beter sig som clowner. De vill skrämma och roa men de uppnår ingenting alls.





Skarp kritik mot SD-toppen: Sprider konspirationsteorier

SverigeRichard Jomshof (SD) skriver att svenskarna är på väg att bli i minoritet i sitt eget land och att det pågår en islamisering av Sverige.

Uttalandet får skarp kritik av Ardalan Shekarabi (S), som kräver att statsministern agerar.

– Ulf Kristersson måste säga stopp när ett parti som han satt sig i beroendeställning av sprider konspirationsteorier, säger han.

Richard Jomshof är sedan länge en av Sverigedemokraternas främsta företrädare. Han var i flera år partisekreterare och är i dag ordförande i riksdagens justitieutskott.

I en tweet från i tisdags kväll beskriver Jomshof brottsligheten som ett till stor del importerat problem, att det pågår en islamisering av Sverige och att svenskarna är på väg att bli en minoritet i sitt eget land.

Han menar att det är fakta, inte en konspiration.

Socialdemokraten Ardalan Shekarabi, tidigare minister och nu vice ordförande i samma utskott som Jomshof, reagerar starkt på orden. Han kopplar tweeten till en granskning i Kalla fakta i TV4 där det avslöjats att en annan mångårig SD-topp, Mattias Karlsson, varit medförfattare till ett manifest med konspirationsteorier om att en elit vill ersätta svensk kultur med radikal islam.

"Extrema åsikter”

Ardalan Shekarabi menar att Richard Jomshof skriver som han gör för att flytta fokus från granskningen.

– Det finns ett mönster när det kommer journalistiska granskningar om Sverigedemokraterna, som innefattar för dem och regeringssamarbetet problematiska delar, att det ofta kommer den här typen av extrema uttalanden.

Shekarabi tycker att det är allvarligt när politiker sprider konspirationsteorier och felaktiga uppgifter. Att Richard Jomshof dessutom är ordförande i riksdagens justitieutskott och ingår i ett parti som har ett mycket nära samarbete med M, KD, L-regeringen ser han som extra allvarligt.

– Det är ett parti som har ett bestämt inflytande över regeringen och ett kansli i statsrådsberedningen som är involverat i spridningen av konspirationsteorier. Man får nog leta runt om i Västeuropa för att hitta liknande exempel på att så pass extrema åsikter, världsåskådningar, har fått så stort inflytande, säger han.


Känd konspiration

Enligt Ardalan Shekarabi måste nu Ulf Kristersson (M) markera mot sitt samarbetsparti.

– Landets statsminister måste stå upp för de värden som har byggt Sverige starkt och de värden som fastslås i grundlagen. När det parti han själv satt sig i beroendeställning av uttrycker antidemokratiska värderingar, sprider konspirationsteorier i sociala medier och attackerar det som är grunden för den svenska samhällsmodellen måste han säga stopp, säger han.

Även justitieminister Gunnar Strömmer (M), som i sin roll har nära kontakter med ledamöterna i justitieutskottet, måste ta avstånd menar Shekarabi.

– Jag kommer att backa upp Strömmer om han väljer den lite svårare vägen, men den rätta vägen, nämligen att stå upp för våra värderingar. Han kan räkna med det.

Att det pågår ett befolkningsutbyte i västvärlden är en sedan länge känd konspirationsteori. Enligt statistik från SCB har en övervägande del av Sveriges befolkning svensk bakgrund. Siffrorna visar att 26,9 procent av svenskarna hade utländsk bakgrund 2022.

Jomshof: Bara nonsens

Richard Jomshof slår helt ifrån sig att det han skriver skulle vara en konspirationsteori. Han menar att det redan i dag finns bevis för att han har rätt.

– Vi har skolor och förorter där svenskar knappt finns och i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö går utvecklingen åt det hållet. Backar vi 20 år så såg det helt annorlunda ut. Det måste man kunna säga, det är fakta, säger han.

Jomshof menar att han inte fått någon kritik från regeringspartierna och är själv kritisk till Shekarabi, som han menar försöker tysta en motståndare.

– Hans kritik är bara nonsens. Han och hans parti har varit med och skapat den här utvecklingen.

Att det skulle handla om att försöka flytta fokus från Kalla fakta-granskningen kring Mattias Karlsson vill han inte kännas vid. Han ger dock sin partikamrat stöd.

Forskaren: Ingen maktelit bakom

Forskaren Christer Mattsson, föreståndare vid Segerstedtinstitutet på Göteborgs universitet, är expert på högerextrema och nationalsocialistiska miljöer. Han menar att det är viktigt att skilja på vad som är demografiska förändringar i samhället till följd av politiska beslut, och vad som är en konspiration.

– Sverige har mycket påtagligt förändrat sin befolkningssammansättning, det är ingen konspiration. Konspirationen består i stället av hur man påstår att det gick till, att det är en liten elit som inte haft folkets stöd till att göra detta, säger han.

Christer Mattsson, föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. Bild: Arne LapidusChrister Mattsson, föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. Bild: Arne Lapidus

Förändringen som skett har gått via fria val där människor lagt sin röst på de politiska partierna som stått bakom den förda politiken, inte genom att en maktelit styrt Sverige i den riktningen, påpekar Mattsson.

– Människor har inte kommit hit för att byta ut svenskar mot icke-svenskar. De har kommit hit för att världen är väldigt ojämlik. Människor söker sig hit för att få bättre livsvillkor och vi har haft en migrationspolitik som har tillåtit detta.

Koranbränning akt 1

Åklagare: Koranbränning utanför Turkiets ambassad var inte hets mot folkgrupp.

20230327


Det var inte hets mot folkgrupp när Rasmus Paludan brände en koran utanför turkiska ambassaden i Stockholm. Det är skillnad på att angripa människor och en symbol, enligt åklagare.

Det var inte hets mot folkgrupp när Rasmus Paludan brände en koran utanför turkiska ambassaden i Stockholm. Det är skillnad på att angripa människor och en symbol, enligt åklagare.

Rasmus Paludans koranbränning utanför turkiska ambassaden i Stockholm väckte häftiga reaktioner både i Sverige och internationellt. Men det var inte hets mot folkgrupp, enligt åklagare Fredrik Ingblad.

– Det är en del av yttrandefriheten att bränna en koran, säger han.

Den 21 januari ställde sig högerextreme aktivisten Rasmus Paludan i närheten av Turkiets ambassad i Stockholm och tände eld på en koran. Händelsen gav eko i den muslimska världen där den svenska flaggan brändes och det uppmanades till bojkott mot Sverige.

Paludans koranbränning blev även storpolitik eftersom den turkiske presidenten Erdogan slog fast att landet kommer säga nej till svenskt Natomedlemskap så länge det är lagligt att bränna koraner i Sverige.

Det utbröt också intensiva diskussioner om det Paludan gjorde var brottsligt, om det var hets mot folkgrupp. Men nu har en åklagare kommit fram till att nej, det var det inte.

Några dagar efter koranbränningen polisanmälde en privatperson Rasmus Paludan och ärendet hamnade hos åklagare Fredrik Ingblad i Västerås, som är ämnesspecialist inom hatbrott inom Åklagarmyndigheten. Några veckor senare beslutade han att lägga ned anmälan och att inte inleda någon förundersökning. I beslutet från den 12 mars står att ”den anmälda gärningen inte innefattar hets mot folkgrupp och inte heller något annat brott”.

– Kortfattat handlar detta om att det är en del av yttrandefriheten att bränna en koran, och det krävs starka skäl att inskränka yttrandefriheten. Detta är grunden i Europakonventionen och därmed också svensk rätt, säger Fredrik Ingblad.

Beslutet är ovanligt utförligt skrivet, säger han, för att förklara de rättsliga grunderna.

Den springande punkten är att det är skillnad mellan att uttrycka missaktning mot människor eller en grupp av människor – och mot en symbol för något.

– Jag kom fram till att en koranbränning riktar sig mot en symbol mot religionen och inte gruppen i sig, även om människor blir kränkta. Den distinktionen är viktig för att förstå debatten.

Nästa steg är att bedöma vad som hände på platsen, vad som sades och hur det sades. Dessa faktorer har också betydelse, i vilket sammanhang koranbränningen skedde.

– Om koranbränningen sedan får en annan betydelse efteråt och gör folk upprörda på grund av att händelsen har satts i ett annat sammanhang, bör inte ges någon avgörande betydelse, säger Fredrik Ingblad.

Det tredje och sista steget i hans bedömning är att riksdagen 1970 avskaffade förbudet mot att skymfa något som religiösa samfund håller heligt.

– Min slutsats är då att riksdagen såg skäl till att göra det.

Fredrik Ingblad är inte den enda åklagaren som kommit fram till att koranbränning inte är hets mot folkgrupp, för två år sedan kom en annan åklagare fram till samma sak. Även justitierådet Thomas Bull har tryckt på skillnaden mellan att ge sig på en symbol och att ge sig på människor.

Åklagare Fredrik Ingblad understryker att han inte har avkunnat någon dom utan har bedömt en enskild koranbränning, den utanför turkiska ambassaden.

– Sammanhanget är som sagt viktigt, så jag har inte tagit något beslut om att det aldrig kan vara straffbart. Hets mot folkgrupp handlar om sammanhanget och syftet.

Ingblads beslut att lägga ned förundersökningen kan överprövas, och hamnar isåfall hos en överåklagare vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum.

Flera andra rättsprocesser pågår kring Paludans koranbränningar.

Sedan tidigare pågår en förundersökning mot den dansksvenske partiledaren för Stram Kurs om hets mot folkgrupp efter att Paludan brände en koran vid Skånegården i utkanten av Malmö förra året.

Och förvaltningsrätten i Stockholm håller just nu på att pröva om det var rätt av Polismyndigheten att tills vidare helt förbjuda koranbränningar, av säkerhetsskäl.


Fakta. Beslutet om koranbränningen vid turkiska ambassaden

I åklagare Fredrik Ingblads beslut står bland annat att:

* Enligt Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna omfattar yttrandefriheten även information och idéer som kränker, chockerar eller stör staten eller någon del av befolkningen.

* Reglerna om hets mot folkgrupp omfattar hot mot eller nedvärderande och kränkande omdömen om själva gruppen av människor. Att uttala sig kränkande om en symbol eller en företrädare för en religion innebär inte nödvändigtvis att man i lagens mening även uttrycker missakning mot personerna som ingår i gruppen.

* Att bränna en koran bör alltså snarare ses som riktat mot islam i sig, innehållet i boken, än mot gruppen muslimer.

Sameh Egyptson akt 6

TEXT: STEN WIDMALM

PUBLICERAD 2023-03-20

När forskaren blir viktigare än själva forskningen

Bemötandet av Sameh Egyptsons avhandling om islamismen i Sverige är ett sorgligt exempel på hur politiserad akademin är i dag.

Debatten om Sameh Egyptsons avhandling tycks handla mycket om vetenskapligheten i hans arbete. Flera av debattinläggen repeterar argumenten från den ledamot i betygsnämnden som röstade för att avhandlingen skulle underkännas – men i ett hårdare tonläge.

Men är det omsorg om vetenskaplig kvalitet som främst ligger bakom uppmärksammade inlägg från till exempel Elena Namli, Carl-Henric Grenholm och Mattias Gardell?

Gardell upprörs över att Egyptson bryter mot ”god forskningssed genom att hänga ut namngivna personer”. Han själv har länge styrt och varit vetenskaplig ledare för Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR) vid Uppsala universitet.

Han ingår fortfarande i ledningen för verksamheten, och har under senare år samarbetat med den Erdoğan-vänliga turkiska tankesmedjan SETA som årligen publicerar ”European Islamophobia Report”. I den pekar CEMFOR-forskare ut och namnger individer, bland annat i Sverige, på ett sätt som gör dem till måltavlor för religiösa extremister.

Om Egyptson ska kritiseras för hur olika individer exponeras så är i alla fall inte Gardell rätt person att lyssna på.

Uppsalaprofessorerna Namli och Grenholm angriper avhandlingens ”politiserade karaktär” och säger att slutsatserna saknar belägg. Namli har emellertid kritiserats för just det slags osaklighet hon själv nu anklagar Egyptson för. Hon hävdade i en debatt i SvD 2017 att regimen i Ryssland inte kunde ses som ansvarig för ”paramilitära” truppers agerande i östra Ukraina, och gjorde bedömningen att de baltiska staterna inte var hotade av den ryska ockupationen. I den kontroversen angav hon aldrig några källor som stöd för sina ståndpunkter utan hänvisade till sig själv och ”många forskare i olika länder”. Egyptson, däremot, anger källor i sin avhandling.

Att Grenholm vill dra en lans för analyser utan politisk färg är något förvånande. Han är professor emeritus i etik och är i Sverige känd för sin framträdande roll i den radikala kristna vänsterrörelsen (se t.ex. Johan Sundeens ”68-kyrkan” från 2017) och de extrema ståndpunkter som han i sin ungdom intog i Palestina- och Israelfrågan. Grenholm har varit verksam som präst i Svenska kyrkan och tycks själv ha varit en av upphovspersonerna för en politiseringsprocess som banade väg för vad som enligt flera kritiska röster har lett till samarbeten mellan Svenska kyrkan och Islamiska förbundet i Sverige. Egyptson har deltagit i den stundvis hårda debatten och han tar i avhandlingen upp just Svenska kyrkans roll i utvecklingen. Den bakgrunden kunde ha nämnts för alla de Expressenläsare som sannolikt har begränsad inblick i ämnet – om det hade funnits seriösa intentioner att sakligt diskutera intressen och motiv i forskning.

Men saklighet är nu inte ledmotivet i Egyptson-debatten. Utan någon som helst självrannsakan ägnar sig Namli, Cederholm, Gardell med flera åt karaktärsmord. Det är ledsamt att beskåda med tanke på att Sameh Egyptson så tydligt uttrycker en ambition att föra diskussionen om islamism framåt – med hjälp av forskning. Här rekommenderar jag att den som inte har möjlighet att sätta sig in i hans 740 sidor långa avhandling i vart fall läser exempelvis Evin Ismail, Mats Lindberg, Khaled Salih och Andreas Johansson Heinö som redogör för förtjänsterna i avhandlingen. Mycket talar för att debatten om vetenskaplig oredlighet i betydande utsträckning handlar om något annat.

Namli och Grenholm säger nämligen att ”Vi kan inte erinra oss något annat exempel i modern svensk universitetshistoria där lika allvarliga avsteg har gjorts från vedertagna normer för akademisk examination.” Mattias Gardell är lika upprörd. Men vad är detta? Helt oväntat tycks Karl Poppers vetenskapsteoretiska perspektiv, eller till och med gammeldags hårdkokt positivism, försvaras som rättesnöre för humanvetenskaperna. Plötsligt är alla extrema former av postmodernism, kritiska studier, och avkoloniseringsstudier som bortblåsta. Ska detta tolkas som en ny våg av stöd för rationalism och positivism i den svenska universitetsvärlden? Så är det självfallet inte.

Egyptsons kritiker beter sig nämligen inte konsekvent. Det finns såklart mängder av avhandlingar som kritiserats hårt för att vara ovetenskapliga. Men tidigare har det inte varit lätt att få gehör för sådan kritik. Jag vill nämna två exempel som får illustrera problemets natur.

Historikern Jonny Hjelm har under flera år framfört kritik mot politiseringen av sameforskningen i framför allt Sverige och visat, bland annat i boken Hålla huvudet kallt hur till exempel ”avkoloniseringsstudier” tränger bort vetenskapliga metoder och principer (se även Respons 2/2021 och Fokus 2023-02-27) . När han gjort detta har det fått begränsat eller inget stöd i den offentliga debatten. Intrycket är snarast att inläggen har tigits ihjäl. Däremot har Hjelm råkat ut för cancelleringsförsök till följd av det han skrivit. Samma sak gäller Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi som kritiserade svenska universitet för att i alltför stor utsträckning lägga vetenskapliga principer åt sidan för att uppnå politiska mål. Av boken Genusdoktrinen framgår det hur universitet och forskning politiserats och att det är allt för vanligt att ovetenskapliga avhandlingar godkänns. Författarna tar upp ett flertal empiriska exempel som knappast kan avfärdas som enstaka olycksfall i arbetet. Men när Genusdoktrinen släpptes så tegs den mestadels ihjäl vid universiteten. Forskare vid Stockholms universitet uppmanade kolleger att inte diskutera boken. Wyndhamn och Arpi skulle cancelleras. Jämför man de olika fallen så tycks variationen i teman för forskningen spela stor roll för hur mycket vetenskaplighet betonas. Den som kritiserar forskning om samer och genus bemöts med tystnad. Den som skriver om islamism utsätt för högljudd kritik eller något värre (se bland annat organisationen Hjärtas kampanj mot Egyptson i digitala medier).

Debatten om Egyptsons avhandling slutar inte här. Men två slutsatser kan dras av ovanstående resonemang. Den första är att Egyptsons avhandling fick en bedömning som var ovanligt hård och som vanligtvis bara förekommer när det uppdagats att en avhandling innehåller omfattande och systematiska plagiat. Måttstocken som tillämpades mot honom är en annan än den som tillämpas vid disputationer i andra ämnen inom samhällsvetenskap, humaniora och teologi.

Den andra är att debatten om Egyptsons avhandling är vilseledande. På ytan verkar den handla om att Egyptson har hittat på sina resultat och att de som har reagerat mot avhandlingen främst värnar om vetenskaplighet, god forskningssed och rationell dialog. Men det är i flera fall precis tvärtom. Det handlar snarast om ett slags metodologisk opportunism. Just i det här fallet läggs alla postmoderna traditioner åt sidan och det ställs krav på att avhandlingen måste följa en positivistisk tradition. Själv välkomnar jag sådana krav för ett ämne som det Egyptson disputerar i. Men kritikerna backar sedan tillbaka in den relativistiska dimman och formulerar en kritik som bygger på antaganden och normativa spekulationer. Att Egyptson har belägg för sina slutsatser spelar ingen roll. Han är ju ”islamofob”. ”Metoddebatten” tycks mest vara till för att maskera underliggande ideologiska positioner. Det är verkligen synd att det har blivit så. För Egyptson säger något som är viktigt för den som vill verka för integration och försvara demokratin i Sverige.

Korankravallerna

Sveriges Television gör i Uppdrag Granskning sitt yttersta för att utpeka poliserna som ansvariga för att besinningslöst  våldsamma mobbar drev korankravallerna!

Erdogan

 

Minst 100000 (etthundratusen) människor har omkommit i en turkisk jordbävning och Erdogan surar över ett par uppeldade böcker. Det kunde vara parodi likt Monty Python men är bisarr verklighet.

Diktatorn som låter sin religiösa kränkthet äventyra freden i Europa!

"Turken är purken" var en nyhetsrubrik när Erdogan hindrade Sverige att gå med i NATO för att några pajaser eldade upp koranen.

Varje publik kritik mot islam leder till våld eller hot om våld vilket inte legitimerar koranbränning men definitivt en granskning av koranens våldsinspirerande texter.

Tidigare om koranen

Botkyrka akt 17

Efter kaoset i Botkyrka – Ebba Östlin förlorade nya omröstningen

Efter kaoset och anklagelserna om en gängkupp i Botkyrka valdes en ny S-ledare på lördagskvällen i kommunen söder om Stockholm.

Den av partiet nominerade Emanuel Ksiazkiewicz vann maktkampen över den tidigare bortröstade Ebba Östlin.

– Det har varit en infekterad personkonflikt som så klart har påverkat vårt parti, säger han efter att ha vunnit en lokal S-omröstning med siffrorna 121–80.

– Den viktiga frågan är vad det här får för konsekvenser för Botkyrka, säger förloraren Östlin.

Botkyrka kommun får en ny S-ledare efter all turbulens den senaste tiden. Partiets kandidat Emanuel Ksiazkiewicz vann klart en omröstning över den tidigare bortröstade Ebba Östlin – med siffrorna 121–80.

– Jag har en ambivalent känsla till allt det som har hänt i Botkyrka i dag. Det har varit en infekterad personkonflikt som har drabbat väldigt många och påverkat vårt parti, säger Emanuel Ksiazkiewicz.

– Jag är glad över det förtroende jag har fått. Samtidigt är jag väldigt trött, säger han.

Flera familjemedlemmar i kretsen kring den som har pekats ut för att ha organiserat den förra omröstningen där Östlin förlorade var ju med här i dag. Hur ser du på risken att du hamnar i skuld till de här relativt nya medlemmarna?

– Jag tycker att det är ett konstigt påstående. I samtliga omröstningar har det funnits medlemmar som är släkt, sambos eller gifta med personer på de olika sidorna. Det är inte konstigt att man som familj delar värderingar.


Ebba Östlin, som förlorade maktkampen, kommenterar:

– Den viktiga frågan är inte vad det här innebär för mig utan vad den får för konsekvenser för Botkyrka. Jag är stolt över vad vi åstadkommit under mina sju år som kommunstyrelsens ordförande, säger hon till Expressens Helena Gissén efter omröstningen.

Hon tillägger att det ”är upp till partiet” att utreda alla anklagelser som cirkulerar kring händelserna inom S i Botkyrka.

På frågan om vad hon ska göra nu svarar Ebba Östlin:

– Skaffa ett liv där jag inte blir jagad av journalister.

Enligt en S-källa tvingas samtliga styrelseledamöter som förordat Ebba Östlin bort från sina poster – trots att de egentligen har ett år kvar. Ny vice ordförande är Inger Ros från ABF:s förbundsstyrelse, enligt samma källa.

”Utrensningen har verkställts”

Splittringarna och bråken fortsatte in i det sista.

– Vi kan konstatera att den utrensning som man arbetat för nu har verkställts, säger en S-källa

En S-röst tror inte att det blir lugn och ro nu.

– Verkligen inte. Han klarade sig knappt igenom att bli vald till kommunalråd i kommunfullmäktige. Sen kommer ju diskussionen om pengar till ABF snart komma upp. Inte ens säkert att majoriteten håller, säger personen och fortsätter:

– Men det är mer en förlust för Botkyrka än Ebba. Och för partiet så klart.

”Stor glädje”

Samtidigt säger en annan S-källa:

– Det är mycket gratulationer och glädje. Känslan är att allt det eländiga som varit slutat här.

– Stor glädje från majoriteten. Nu gäller det att gå vidare och läka de sår som skapats, säger en annan S-källa.

Det var i slutet av januari som Ebba Östlin röstades bort som S-gruppledare i Botkyrka, vilket betydde att hon inte heller kunde sitta kvar som kommunstyrelsens ordförande.

Det förekom anklagelser om att petningen skett under kuppartade former, och att personer med koppling till organiserad brottslighet rekryterades inför mötet och lyckades rösta bort Östlin med knapp marginal.

Larm om gängkriminalitet

Ebba Östlin har tidigare själv varit drivande i att stänga ABF:s fritidsgårdar i kommunen, efter larm om verksamhetens kopplingar till gängkriminalitet. Fritidsgårdarna stängdes bland annat på grund av att gängkriminella vistats i en av lokalerna.

Bortröstningen har beskrivits som ett slags hämnd från ABF-sidan. Andra har hävdat att det är fel och att det helt enkelt fanns ett brett missnöje med Östlin, och att det var därför hon röstades bort.

– Det verkar som att ABF-sidan har rösterna. Många av dem som förekommit i rapporteringen är på plats, sade en S-källa inifrån mötet.

– Samma spår som hela tiden. På ena sidan ABF-anknutna och på andra sidan de som står upp för besluten kring fritidsgårdarna, säger en källa och fortsätter:

– Många medlemmar med stark anknytning till ABF:s ledning som lämnar när diskussionen pågår men rings in till besluten.

Spänd stämning

En S-medlem säger:

– Stämningen är väldigt spänd från Ebbas sida. Människor är väldigt trötta och hungriga. Man vill gärna få mötet överstökat. Upplever inte att medlemmarna är glada när det begärs omröstningar på varje punkt.

Östlinlägret försökte vinna tid, men den taktiken misslyckades.

– Ebbas gäng försöker dra ut på mötet så länge som möjligt, med förhoppning att folk tröttnar och går hem. De har förlorat tre voteringar så här långt, sade en S-medlem inifrån mötet.

Partiets egen utredning visade att gängkriminella inte infiltrerat partiet. Samtidigt finns ett uteslutningsärende mot en person som deltog på det tidigare mötet.

Och sedan dess har striderna fortsatt.

98 nekades bli medlemmar

Bland annat har 98 personer nekats att bli medlemmar i partiet i Botkyrka, på grund av att det nu sker en ”fraktionsbildning”, enligt partiet. De nya medlemmarna är resultatet av en aggressiv värvningskampanj från Ebba Östlins läger, menar flera.

Andra menar att det nu pågår försök att ”skrämma människor”, att det känns ”obehagligt” – och att personer som stöttar Östlin nu kastas ut utan grund.

Samtidigt får 23 medlemmar som ansökte om medlemskap innan Östlin röstades bort vara kvar i partiet, varav flera är släkt och vänner med ABF-anställda, enligt SVT.

De hade rösträtt på lördagens möte hos S i Botkyrka.

Botkyrka akt 16

Emanuel Ksiazkiewicz ny S-ledare i Botkyrka.

19 mars 2023

Emanuel Ksiazkiewicz blir ny ledare för Socialdemokraterna i Botkyrka. Han röstades fram på Socialdemokraterna i Botkyrkas årsmöte som hölls under lördagen.

– Förhoppningsvis betyder det här ett slut på en lång och utdragen personkonflikt, säger Ksiazkiewicz till SVT efter omröstningen.

Resultatet vid omröstningen under årsmötet i Hallunda folkets hus blev 121 för Ksiazkiewicz mot 80 för Östlin. Det innebär även att Ksiazkiewicz blir kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka, men kommunfullmäktige måste först fatta ett formellt beslut i frågan. Valet kom efter att tidigare ordförande Ebba Östlin avsattes i en kontroversiell omröstning, som omsusats av anklagelser om gängkopplingar och röstfusk.

Emanuel Ksiazkiewicz nominerades tidigare i mars av styrelsen för Socialdemokraterna i Botkyrka till ny gruppledare. Han är en av dem som menat att petningen av Östlin motiverades av bristande ledarskap, snarare än av gängkriminella intressen.

– Vi är många som har varit med och fattat det här tuffa beslutet, och vi kommer att respektera årsmötets beslut och gå vidare.

Förtroendet för partiet

Ksiazkiewicz säger att det kommer krävas hårt arbete för att få tillbaka partiets förtroende.

– Det är klart att det skadar partiet när man har den här typen av personkonflikter.

”Aldrig sagt att det är en kupp”

Efter omröstningen fick den tidigare gruppledaren Ebba Östlin frågan om vad valet av den nya gruppledaren betyder för Botkyrka.

– Det kommer tiden att få utvisa.

Hon säger att omröstningen som ledde till hennes avgång, som vissa beskrivit som en kupp, är upp till andra att utreda närmare.

– Jag har aldrig sagt att det är en kupp, utan allt som handlar om vad som har hänt på mötet det är upp till partiet att utreda.

Nya medlemmar stoppades

Inför årsmötet har 98 personer stoppats från att gå med i partiet, efter anklagelser om att personer med koppling till gängkriminalitet blev medlemmar för att rösta bort Ebba Östlin i januari. De personer som gick med inför omröstningen som avsatte Östlin, varav ett tjugotal konstaterats ha koppling till de nedstängda fritidsgårdar som ligger till grund för gänganklagelserna, får rösta i lördagens val.

Hemlig lista avslöjar: Anhöriga till ABF-anställda deltog i bortröstandet av Östlin.

16 MARS 2023

Drygt 20 släktingar och vänner till ABF-anställda, som blev medlemmar 2022, var med och röstade bort Ebba Östlin (S) på S-medlemsmötet i januari. Flera släktingar till Emanuel Ksiazkiewicz (S), som är utmanare till kommunstyrelsens ordförandeposten i Botkyrka, var också med och röstade. Det visar läckta dokument som SVT Nyheter Stockholm tagit del av.

– Det här ser jag som väldigt allvarligt och det här är ju ingenting som lockar seriösa medlemmar på lång sikt, säger S-märkta statsvetaren Marja Lemne.

Flera av släktingarna är en del av de 23 nya S-medlemmar som ansökte om medlemskap i december. I helgen är det årsmöte och då får de vara med och avgöra valet av ny gruppledare och ordförande för kommunstyrelsen i Botkyrka.

Samtidigt beslutade partistyrelsen under onsdagen att inte bevilja 98 personer medlemskap. Därmed kan de inte vara med och rösta på årsmötet.

Personerna ville bli medlemmar efter det förra medlemsmötet, men nekas alltså med skälet ”att det inte går att avgöra om de som ansökt om medlemskap har illegitima syften”.

Partisekreterare vägrar intervjuas

Partistyrelsen skriver i beslutet att de vill undvika fraktioner. Den som fattade det slutgiltiga beslutet var partisekreterare Tobias Baudin (S).

– Man kan förstå att man inte vill ha fraktionsbildningar, men man kan inte växla princip från gång till gång, säger S-märkta statsvetaren Marja Lemne.

SVT har vid upprepade tillfällen sökt partisekreterare Tobias Baudin för att ställa frågor om medlemmarna, men han vill inte ställa upp på intervju utan hänvisar till en intervju som han gjorde med TT under onsdagen.

Det var i februari 2022 som sju ABF-fritidsgårdar i Botkyrka stängdes av kommunen. Här kan du se mer om bakgrunden till historien. 

Chat GPT om koranen

Mina kommentarer i gult


Tell me about violent verses in the quran


The Quran is the holy scripture of Islam, containing the teachings and guidance of Allah (God) as revealed to the Prophet Muhammad (peace be upon him). While some people may interpret certain verses of the Quran as promoting violence, it is important to understand these verses in their proper context.

There are a few verses in the Quran that are often cited as promoting violence, such as:

"Fight in the way of Allah those who fight you but do not transgress. Indeed. Allah does not like transgressors." (2:190)

This verse is often quoted as a justification for violence, but it is important to note that it is only referring to self-defense. The phrase "those who fight you" refers to those who have already attacked or are threatening to attack the Muslims. The verse also emphasizes the importance of not transgressing or going beyond the limits of self-defense.

Islams gud verkade gilla att muslimerna självförsvarade sig så effektivt så att de tvingades invadera Afrik, Asien, Mellanöstern och sydeuropa!

Islams gud verkade anse att muslimernas heliga bok skulle omfatta krigsstrategier!


"And kill them wherever you find them and drive them out from wherever they drove you out. And persecution is worse than killing. And do not fight them at al-Masjid al-Haram until they fight you there. But if they fight you, then kill them. Such is the recompense of the disbelievers." (2:191)

This verse is often cited as promoting violence against non-Muslims. However, it is important to note that it refers specifically to the early days of Islam when the Muslims were being persecuted and driven out of their homes. The verse is not a general command to kill non-Muslims but rather a specific command to fight back against those who were attacking and persecuting the Muslims.

Eftersom koranen av muslimerna anses vara dikterade av deras gud från början till slut, blir allt om krigshistoria minst sagt egendomligt.

Varför ville islams gud att koranen skulle vara en historiebok?


"O Prophet, fight against the disbelievers and the hypocrites and be harsh upon them. And their refuge is Hell, and wretched is the destination." (9:73)

This verse is often cited as promoting violence against non-Muslims and hypocrites. However, it is important to understand that it was revealed in the context of a specific situation when the Muslims were under attack from their enemies. The verse does not promote violence against non-Muslims in general but rather against those who were actively fighting against the Muslims.

Se min förra kommentar!


It is important to note that these verses, like all verses of the Quran, must be understood in their proper context. They should not be taken out of context or misinterpreted to promote violence. Islam is a religion of peace and compassion, and the vast majority of Muslims do not support or engage in acts of violence.

The religion of peace

Botkyrka akt 15

 Det är ett mörker över Botkyrka

Flera släktingar till kriminell deltog i omröstningen om Ebba Östlin

En 28-årig kriminell man med kopplingar till Vårbynätverket deltog i omröstningen där Botkyrkas kommunalråd Ebba Östlin föll.

Aftonbladet kan avslöja att 16 släktingar och andra närstående till honom också röstade.

I morgon ska Socialdemokraterna i Botkyrka ta ställning till vem som ska bli lokal gruppledare för partiet. Vinnaren blir med all sannolikhet även ordförande i kommunstyrelsen.

Då Ebba Östlin vid ett medlemsmöte i januari tvingades bort efter en omröstning med siffrorna 91-88 deltog en 28-årig man med gedigen kriminalitet på sitt CV.

I en kartläggning som polisen har gjort pekas mannen ut som en ”operativ person” i gängmiljön i Alby, en förort där Vårbynätverket, en liga som inte drar sig för grövsta tänkbara kriminalitet, i flera år har haft närmast monopol på narkotikaförsäljningen.

28-åringen blev medlem i Socialdemokraterna i fjol. Han deltog i omröstningen om Östlin.

Det gjorde även hans mamma, syster och andra släktingar, också de färska medlemmar.

Enligt Aftonbladets källor figurerar några av dem i gängkriminella miljöer.

28-åringen är gift med en nära anhörig till en socialdemokrat som arbetar inom ABF, ett studieförbund med nära kopplingar till arbetarrörelsen som är av central betydelse i den här soppan.

Denne mans mamma, pappa och ytterligare några släktingar var också på plats då Östlin föll.

Tillsammans utgör de nästan tio procent av de röstande.

Var kommer då ABF in i bilden?

De som försvarar Ebba Östlin, som har gjort sig känd som en hårding i kampen mot den kriminalitet som plågar kommunen, hävdar att hon kuppades bort vid mötet i januari som bestraffning för att hon för ett år sedan stängde ett antal fritidsgårdar som drevs i regi av ABF.

Detta efter att en extern rapport publicerats som bland annat visade att medlemmar i Vårbynätverket vistats i lokalerna iklädda skyddsvästar och för att det fanns skäl att misstänka ekonomiska oegentligheter.

I går avslöjade SVT att drygt 20 släktingar och vänner till ABF-anställda blev medlemmar i partiet förra året. De var alla med i bortröstandet.

Det är i allt väsentligt samma personer som dem jag pratar om.

Omröstningen om Östlin var hemlig. Vi vet inte hur de 179 röstade.

Men med tanke på vilken ilska stängningen av fritidsgårdarna väckte i ABF-kretsar, även pengar stod på spel, nio miljoner per år, finns det skäl att misstänka att medlemmarna i de ovan nämnda familjerna inte tillhörde den dåvarande ledarens fanclub.

En annan sak som det finns anledning att misstänka är att partiet centralt känner till de iögonfallande släktband som Aftonbladet och SVT rapporterar om.

I den utredning om turerna som partidistriktet i Stockholms län har genomfört och som inte hittade några tecken på kriminell infiltration i S ocialdemokraterna i Botkyrka, finns ett avsnitt under rubriken ”Fanns det gängkriminella på mötet?”

Något riktigt svar ges inte, även om det står var och en fritt att dra slutsatser av att det framgår att partiet vill utesluta en person.

Avsnittet avslutas med följande stycke:

”Socialdemokraterna har enbart individuella medlemmar. Var och en ansvarar för sina handlingar. Släktskap med någon kan därmed inte vara uteslutningsgrundande.”

Varför plötsligt börja prata om släktskap? Anklagelser om dittan och dattan fanns, men familjeförhållanden var inte en brännande fråga.

Det troligaste svaret är att företrädare för partiet ville ha någonting i utredningen att peka på om medier fick nys om egendomligheterna som nu uppdagas.

Ytterligare konstigheter i den här härvan finns.

98 personer som nyligen har sökt medlemskap i S har nekats inträde. Detta motiverades bland annat med att det inte går att avgöra vilka av dem som delar partiets värderingar.

Ett problem som partiet inte tycks ha haft då 23 medlemmar plötsligt anslöt i december, en månad före omröstningen.

Den andra grunden till beslutet är att det har cirkulerat ett sms med löften om att den som går med i partiet och röstar för Östlin kommer att få sitt medlemskap betalat.

Men det har inte gått att reda ut vem det var som ursprungligen skickade ut detta mess.

I sitt överklagande av beslutet att neka inträde påpekar Marcus Ekman, socialdemokrat och ordförande i Kommunfullmäktige, att det lika gärna kan vara någon som stödjer en annan kandidat än Östlin som ligger bakom det.

Den märkliga oklarheten hindrar dock inte partiet från att ånga på.

– De sms som florerat om varför man ska bli medlem och där man dessutom också är beredd att betala avgiften för de här medlemmarna är något helt oacceptabelt, säger partisekreterare Tobias Baudin till TT.

Inför omröstningen går ett och annat att konstatera.

Ebba Östlin är en av kandidaterna. Hon fick 51 nomineringar av medlemmar. Främste utmanare är kommunalrådet Emanuel Ksiazkiewicz. 37 nomineringar.

Icke desto mindre föreslår Arbetarkommunens styrelse den senare som kandidat till posten som ordförande i Kommunstyrelsen.

Flera av Ksiazkiewicz släktingar var för övrigt också på plats då Östlin röstades bort, berättade SVT i går.

Den föreslagna nya styrelsen i arbetarkommunen saknar inte kopplingar till ABF. Bland annat Inger Ros, som sitter i studieförbundets nationella förbundsstyrelse, är nominerad som viceordförande.

En i grunden lokal och partiintern affär har blivit en smutsig historia som har uppmärksammats runt om i landet och till och med orsakat riksdagsdebatt.

Östlins motståndare säger att konflikten inte har ett dugg att göra med stängningen av fritidsgårdarna. Hon ska ha röstats bort för att hon är maktfullkomlig, hopplös att samarbeta med och för att hon gång på gång bröt mot diverse regler.

Den falangen har säkert poänger i sitt resonemang.

Men detta är en konflikt med flera lager och där sanningar och lögner för länge sedan har försvunnit in i labyrinter som tycks vara hopplösa att ta sig ur.


Vackert är det inte.

Botkyrka akt 14

Hemlig lista avslöjar: Anhöriga till ABF-anställda deltog i bortröstandet av Östlin!

UPPDATERAD IDAG 16/3 17:31PUBLICERAD IDAG 16:59

Drygt 20 släktingar och vänner till ABF-anställda, som blev medlemmar 2022, var med och röstade bort Ebba Östlin (S) på S-medlemsmötet i januari. Flera släktingar till Emanuel Ksiazkiewicz (S), som är utmanare till kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka, var också med och röstade. Det visar läckta dokument som SVT Nyheter Stockholm tagit del av.

– Det här ser jag som väldigt allvarligt och det här är ju ingenting som lockar seriösa medlemmar på lång sikt, säger S-märkta statsvetaren Marja Lemne.

Flera av släktingarna är en del av de 23 nya S-medlemmar som ansökte om medlemskap i december. I helgen är det årsmöte och då får de vara med och avgöra valet av ny gruppledare och ordförande för kommunstyrelsen i Botkyrka.

Samtidigt beslutade partistyrelsen under onsdagen att inte bevilja 98 personer medlemskap. Därmed kan de inte vara med och rösta på årsmötet

Personerna ville bli medlemmar efter det förra medlemsmötet, men nekas alltså med skälet ”att det inte går att avgöra om de som ansökt om medlemskap har illegitima syften”.

Partisekreterare vägrar intervjuas!

Partistyrelsen skriver i beslutet att de vill undvika fraktioner. Den som fattade det slutgiltiga beslutet var partisekreterare Tobias Baudin (S).

– Man kan förstå att man inte vill ha fraktionsbildningar, men man kan inte växla princip från gång till gång, säger S-märkta statsvetaren Marja Lemne.

SVT har vid upprepade tillfällen sökt partisekreterare Tobias Baudin för att ställa frågor om medlemmarna, men han vill inte ställa upp på intervju utan hänvisar till en intervju som han gjorde med TT under onsdagen.

Kvartal om koranens våldsinspiration

Bibeln är en sammanställning av väldigt många människors tankar om Gud.

Det är därför naturligt att normer som var naturliga för flera tusen år sedan framstår som levnadsregler.

Koranen är enligt muslimerna islams guds ord och inget annat än islams guds ord dikterade för Muhammed från Jivril (ärkeängeln Gabriel)

Koranens uppmaningar att döda otrogna gäller idag år 2023 eftersom koranen är islams guds sista budskap till alla människor i alla tider!

Det är därför synnerligen besvärande för muslimernas trovärdighet att koranen innehåller föreskrifter om hur muslimer ska döda icke-muslimer.

Koranlärda muslimer hävdar att all våldsinspiration handlar om hur islams gud refererar till krig mellan Muhammed och de otrogna.

Det innebär att islams gud berättade för muhammed om krig som vid dikterandets tid ännu inte hade varit.

Tänk på det när du bedömer islams trovärdighet!

Detta säger Koranen om våld

Illustration: Hans von Corswant.

Inte många svenskar har läst Koranen, en bok som berör oss allt mer. Men vad står det egentligen i denna bok? Hur ofta uttalas hot eller uppmuntras det till våld? Kvartal har tagit del av en systematisk genomgång.

AV HENRIK HÖJER | 5 MARS 2023

Henrik Höjer är Kvartals vetenskapsredaktör. Han är även historiker och författare.

De flesta är bekanta med att Bibeln innehåller en hel del anstötliga passager. Psykologiprofessorn Steven Pinker har i ett underhållande och lärorikt föredrag påpekat att saker som massmord och massvåldtäkter har omnämnts i positiva ordalag i Gamla testamentet, där påbud, förbud och våld förekommer i mängder.

Nya testamentets gud verkar möjligen lite mer försonlig även om han kompromisslöst kräver att hans son ska offras i en makaber splatterdöd. Men Jesus var tydlig med att han inte var intresserad av någon väpnad konfrontation med den världsliga makten i form av romarriket – och det är fullt möjligt att han gjorde nödvändighet till dygd på den punkten. Han valde i alla fall att låta sig arresteras och avrättas, därom är evangelierna eniga. Och han uppmuntrade heller inte sina lärjungar till våld.

Men hur är det med Koranen, som ju är en skrift som är allt mer i fokus. De flesta svenskar har inte läst den – själv har jag förstås försökt (det är ju en av världens viktigaste böcker), men jag ska erkänna att det gått trögt. Men jag fick för en tid sedan den lilla boken Desinformationen om Koranen (2020), utgiven på eget förlag av en Svante Brandänge i posten (det skickas massor av böcker till Kvartals redaktion och till mig i hemmet). Jag blev skeptisk bara av titeln och lade den åt sidan. Korankritik på eget förlag… Nja.

Men i samband med Rasmus Paludans pajaserier bestämde jag mig för att titta närmare på boken.

Häpnade över hoten

Det visar sig att Svante Brandänge är pensionerad forskare och tidigare professor i organisk kemi vid Stockholms universitet, och han har tidigare skrivit i bland annat Humanisten, Sans och Forskning & Framsteg. Publikationer jag håller högt, alla tre. Kanske ingen islamofobisk hobbyhistoriker, trots allt.

Nåja, Brandänge köpte en gång ett exemplar av Koranen i 1917 års översättning, och kom sig efterhand för att öppna den: ”När jag väl började läsa häpnade jag över de många hoten om grymma straff för de otrogna (icke-muslimerna).” Så han fortsatte läsa – och började räkna. Hoten.

Brandänge hittar även minst sju verser som berättar att det går riktigt illa för den som lämnar islam, liksom upprepade förmaningar att inte umgås med eller lita på icke-muslimer.

Brandänge konstaterade att han inte var först med att kvantifiera hoten i Koranen. De fyra andra som tidigare har räknat har landat i siffror på 347, 600, 400 respektive 400–450 passager där hot förekommer. Hans egen analys landade i cirka 440 hot – och någon exakt siffra är nog svår att nå. Det beror förstås på definitioner och översättning. Men denna siffra innebär ungefär ett hot per sida i boken. Brandänge har undersökt både 1917 och 2003 års översättningar, där 1917 års översättning som brukar anses ligga närmare det arabiska originalet. De båda är dock hyfsat samstämmiga vad gäller antal straff och hot.

Några exempel:

”När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem.”

”På tjuven, vare sig man eller en kvinna, skolen I avhugga händerna till lön för vad de begått och till näpst från Gud.”

”För den som förnekar Honom skall kläder av eld skäras till och skållhett vatten ösas över deras huvuden, vatten som skall fräta söder deras inälvor och hud. Och de skall hållas i schack med krokar av järn.”

Brandänge konstaterar dock att Koranen förstås innehåller mycket mer än så; han uppskattar de många påbuden om att hjälpa fattiga och ge allmosor. Det talas även en hel del om förlåtelse och barmhärtighet i Koranen, men då handlar det om att man ska ha gått över till den rätta läran först. För den otrogne finns ingen förlåtelse.

Hoten handlar framför allt om straffen som de otrogna, ickemuslimerna, ska få – i livet eller efter döden. De ska få ”smaka helveteseldens pina, brinna i den eviga elden” och liknande.

Skaver mot värdegrunden

Han lyfter även fram många andra passager som skaver rätt hårt mot den gängse värdegrunden i dagens Sverige. Här är ett axplock:

”Tro inte på någon som inte bekänner sig till er religion.”

”Troende! Sök inte förtrogna vänner bland dem som står utanför er gemenskap.”

”De som kämpar mot Gud och hans sändebud och vars strävan det är att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv skall utan förskoning dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas från sitt land.”

”När I möten dem, som äro otrogna, så halshugg dem tills I anställt ett blodbad bland dem!”

”Troende! Bland era hustrur och era barn kan finnas de som är era fiender; var därför på er vakt emot dem!”

”Troende! Välj inte judar och kristna till era bundsförvanter – de stödjer och skyddar varandra – och den av er som söker deras stöd och skydd blir en av dem.”

Brandänge hittar även minst sju verser som berättar att det går riktigt illa för den som lämnar islam, liksom upprepade förmaningar att inte umgås med eller lita på icke-muslimer.

Detta är alltså en bok som kallas för en helig skrift – utan citattecken – i Sveriges Radio.

Nåja, helt uppenbart lyder den stora merparten av världens muslimer tack och lov inte alla dessa påbud. Men som sekulär humanist – jag är inte medlem i Svenska kyrkan – kan jag ändå inte låta bli att undra varför man lockas att vörda en bok med ett sådant auktoritärt och hotfullt innehåll. Hot och hat anses ju vara några av de värsta försyndelserna i dagens Sverige. Och, som det så ofta sägs, ord har väl någon betydelse?

De många hoten blir desto mer svårsmälta då Koranen av troende anses vara Allahs bokstavliga ord som meddelades till analfabeten och profeten Muhammed. Kristendomens bibel skrevs ju av ett antal människor – betänk de fyra evangelisternas inte sällan divergerande utsagor – så även för troende är boken faktiskt ett människoverk, en historisk skrift. Detta medförde att man redan för flera hundra år sedan började ägna sig åt kritisk granskning av påståendena i Bibeln. Vilket drivit på sekulariseringen i vår del av världen.

Personligen tycker jag att man ska läsa böcker snarare än att bränna dem. Och att det är bra att veta vad som står i böcker som många har starka känslor inför.


Många reaktioner på artikeln om Koranen

Jag skrev en krönika om innehållet i Koranen förra veckan. Nästan ingen av mina vänner eller bekanta har kommenterat den – fastän många säkert har läst den; texten är upplåst och har nått en långt större läsekrets än en genomsnittlig artikel i Kvartal.

De flesta väluppfostrade svenskar brukar bli tysta eller illa till mods om man kritiserar islam. Men jag fick ändå massor av feedback: ”Tack så mycket Henrik för en viktig artikel”, ”En utmärkt krönika!”, ”Mycket bra om våldet i Koranen”, ”Fantastisk text, som vanligt” och så vidare. Gemensamt för dessa positiva omdömen är att samtliga kom från invandrare med rötter i Mellanöstern. Personer som vet långt mer om islam och Koranen än en vanlig Svensson.

En av dem skrev följande till mig (jag har fått tillåtelse att citera): ”Och tänka sig, att jag, under tolv år i en muslimsk skola, blev piskad hårt av mina lärare om jag inte memorerade dessa hotfulla ord. Det är alldeles rätt att varje sida, bokstavligen varje sida, innehåller minst ett hot mot de otrogna. Det är det som lägger grunden för islams auktoritet. Muslimer är, precis som jag var när jag var muslim, fasansfullt rädda för att hamna i helvetet. Någonstans innerst inne ifrågasätter man texterna, men på ytan vågar man inte ens ställa frågor om vissa verser. Jag har ställt många obekväma frågor om Koranens innehåll till mina imamer och lärare som tonårig (jag har alltid varit en bråkmakare) – och svaret är alltid skrämmande: att ifrågasätta leder till helvetet.”

Och även om man inte tror på helvetet är nog de flesta rädda om livhanken. Det finns 13 länder i världen (till exempel Pakistan, Somalia och Jemen) där ateister riskerar dödsstraff. Samtliga 13 är präglade av islam eller har en muslimsk majoritetsbefolkning.

Övriga texter på sistone verkar ha väckt stort intresse – min intervju med forskaren Amir Sariaslan angående den nya Brå-rapporten om den svaga kopplingen mellan fattigdom och brottslighet. Liksom nationalekonomen Anders Kärnäs essä om hur svårt det är för skolan att lösa integrationen när demografin ser ut som den gör. Läkaren Benjamin Kalischer Wellander har synat begreppet överdödlighet och dess svagheter med anledning av diskussionen om hur Sverige klarade pandemin. Statsvetaren Daniel Schatz har belyst Sveriges relationer till Israel i modern tid. Och professor Stefan Hedlund har även skrivit om risken för en rysk statskollaps i det misslyckade krigets spår.

Apropå Ryssland – som är så mycket mer än Putin och hans oligarker och generaler – var jag var tillsammans med min familj och såg Nikolaj Gogols klassiker Revisorn förra veckan. Den går nu på Stadsteatern med bland andra Katarina Ewerlöf och Björn Kjellman i huvudrollerna. Gogol är min ryska favoritförfattare, och för nästan 200 år sedan visade han i komedin Revisorn hur opportunism, grupptryck och feghet kan förvilla oss människor. Uppsättningen på Klarascenen är anpassad till dagens förhållanden, ett grepp som jag personligen inte alltid är så förtjust i, men här fungerade det alldeles utmärkt med att låta förvecklingarna utspelas i en mindre svensk kommun på 2020-talet. De till en början skeptiska tonårsbarnen skrattade hjärtligt och pratade entusiastiskt om pjäsen efteråt, och även min fru – som till skillnad från mig är teaterkonnässör – uppskattade den. Gå och se!

Slutligen, när detta nyhetsbrev landar i din mejlkorg sitter jag på ett plan på väg mot Tbilisi. Förhoppningsvis får ni läsa framöver i Kvartal om det instabila Georgiens vacklande och vådliga vägval mellan Moskva och Kiev.

PS – du prenumererar väl? Då slår du två flugor i en smäll: du får obegränsad tillgång till våra texter och poddar samt hjälper oss att växa och bli ännu vassare.


Vi hörs!

Henrik Höjer,

vetenskapsredaktör på Kvartal

Germunds blogglogg

 

Efter att bloggen vilat sedan 2021-07-30 ser det ut så här i dagens statistik

Av totalt 2907 inlägg visar här de sex senaste och det mest lästa sist.

Svenska Kyrkan

 

Klicka på artikeln och välj "öppna i ny flik" så blir den läsbar

Coachning = medvetandestyrning

2023-03-11

Historien om den coachande socialdemokratin och de nordkoreanska hejaklackarna

Johan Westerholm Söndag 12 mars

Socialdemokraternas tradition av coachande samtal är inget nytt. Det är en kombination av lirkningar, implicita hot och till slut förnedring av självständigt tänkande partipolitiskt aktiva. En process som dagens partiledning förfinat till perfektion.

Fackförbundet Ledarna definierar ”coachande samtal” enligt följande:

”Syftet med coachande samtal är att medarbetaren själv ska hitta lösningar på sina problem. Coachning handlar om att hjälpa någon att förstå mer om sitt problem, utan att själv behöva förstå eller ta över utmaningen. Att coacha medarbetare passar bättre i vissa situationer än andra.”

Socialdemokraterna tillämpar denna definition, och ett antal till, sedan minst två decennier. I fallet med de två nämndemännen (lekmannadomare) hittade dessa lösningen ”själva”, med distriktsledningens hjälp, genom att avsäga sig sina uppdrag.

Exemplen på vad som kan bli nästa steg när Socialdemokraterna lägger an sin coachande sida är flera.

Carina Hägg hade under flera mandatperioder varnats för sitt försvar av kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld. Inte sällan granskade och kritiserade hon även den radikala islamism hon såg som en delfaktor. Hon utnyttjade sin ställning som folkvald så pass självständigt, inte sällan i konflikt med dåvarande partisekreteraren Carin Jämtin, att hon trots en fastställd riksdagslista kom att petas. Distriktet kallade, med Jämtins goda minne eller tysta medgivande, till en extrakongress där Hägg till slut ströks helt.

Den förnedrande behandling som hon utsattes för av partiet beskrivs av Helene Bergman på ”Kärringbloggen”. En behandling som känns igen i hur partiet även behandlade Nalin Baksi (tidigare Pekgul) samt inte minst Ann-Sofie Hermansson, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Göteborg.

Hermansson förlorade sitt uppdrag efter initiativ av distriktsordföranden för Göteborgs partidistrikt Anna Johansson. Det var i samband med att Hermansson tagit de opolitiska kommunala tjänstemännen i försvar för att de vägrat visning av filmen ”Burka Songs 2.0” i Göteborgs Stads lokaler.

Hermansson blev sedan stämd för grovt förtal, av Muslimska Mänskliga Rättighetskomitténs två företrädare Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil. Såväl tings- som hovrätt kom senare att underkänna Abdullahi och Doubakils talan men Hermanssons politiska karriär var ändå slut.

I Pekguls fall blev jag själv vittne till vilka personer, och kluster, som tog initiativ till en avsättning av Nalin Pekgul som ordförande för S-kvinnor 2009. Pekgul förlorade i samband med detta senare även sin riksdagsplats.

Själv har jag fått erfara hur coachande samtal går till, i samband med att jag liknade Stockholms läns distriktskongress med en nordkoreansk hejaklack. Jag blev då kallad av Lars Bryntesson, tidigare kommunalråd i Värmdö respektive Sigtuna, till ett coachande samtal med Lars Vikmång. Vikmång var då förste ombudsman i Stockholms läns partidistrikt, under Mikael Damberg.

Vikmång är idag andre partisekreterare och Damberg är finanspolitisk talesperson. Resan till den slutliga förnedringen kom att innefatta en rad med erfarenheter, Bland annat det som jag upplevde och som riktades mot mig när jag var anställd som politisk sekreterare åt Lars Bryntesson i Sigtuna.

Bryntesson återkom under denna tid flera gånger till sitt engagemang i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, vilket nätverk det innebar samt poängterade ofta hans egen nära vänskap med dåvarande partisekreteraren Carin Jämtin.

Jag lämnade slutligen och definitivt den aktiva partipolitiken efter att jag, trots att enig valberedning nominerat mig till ordförandeskapet i Socialdemokraternas Säkerhetspolitiska Klubb i Stockholms Arbetarekommun, under pågående årsmöte blev jag bortröstad.

Veckan innan årsmötet hade antalet medlemmar ökat kraftigt. Samtliga nya medlemmar, varav få var kända sedan tidigare, deltog på mötet. Ett möte vars genomförande och regi kom att likna förnedringen av den fransk-judiske artillerikaptenen Alfred Dreyfus. Där jag kom att stå som huvudrollsinnehavaren Dreyfus.

Samma mönster har senare kunnat identifieras i bland annat Botkyrka, när kommunalrådet Ebba Östlin röstades bort.

Socialdemokraternas tradition av coachande samtal är inget nytt. Det är en kombination av lirkningar, implicita hot och till slut förnedring av självständigt tänkande partipolitiskt aktiva. En effektiv process, och som enligt partiet vaskat fram de bästa, mest kompetenta och mest lämpade företrädarna i svensk politik.