Magdalena Andersson nykter?

När jag ser den här intervjun kan jag inte undvika att reagera på flamset och sluddrandet.

Är statsministeraspiranten nykter?

Video

Patrik Kronqvist

Sverige förtjänar en bättre opposition.
Publicerad 29 jun 2024

Socialdemokraterna saknar politik.

I brist på reformförslag ägnar sig Magdalena Andersson åt kulturkrig.

Inför valet 2022 fick Magdalena Andersson frågan om vilket förslag hon skulle vilja driva igenom om Socialdemokraterna fick egen majoritet. Efter en stunds betänketid svarade S-ledaren att hon gärna skulle göra en översyn av… 3:12-reglerna.

I onsdags påmindes Magdalena Andersson om detta kamerala svar av Expressens politiska kommentator Viktor Barth-Kron.

Men när han i intervjun ställde samma fråga på nytt – vad Andersson vill göra om S får över 50 procent av rösterna år 2026 – blev hon svarslös.

I stället hänvisade hon till de arbetsgrupper som håller på att ta fram politiska förslag inför S-kongressen nästa år. De kommer säkert att komma på något bra, menade hon.


Ett gammalt citat från Grönköpings veckoblad gör sig påmint: Med vilja utav stål, går vi framåt utan mål.

För Socialdemokraterna är detta ingen obekant situation.


De två senaste borgerliga statsministrarna har haft mycket tydliga politiska projekt. Fredrik Reinfeldt satsade på arbetslinjen, nu stramar Ulf Kristersson åt migrationen och är mitt uppe i kampen mot brottsligheten

Men vad ville Stefan Löfven och efterträdaren Andersson egentligen använda regeringsmakten till under sina åtta år?

De stora politiska besluten handlade om att driva igenom sådant som Socialdemokraterna länge argumenterat emot: tillfälliga uppehållstillstånd, avskaffad värnskatt och svensk Nato-ansökan.

Löfven och Andersson reagerade mer än de regerade.

Årets Almedalsvecka bjöd på en liten försmak av vad Magdalena Andersson eventuellt kan komma att tycka nästa år.

På en stekhet vind nere i hamnen i Visby presenterade Lawen Redar, som leder arbetsgruppen mot segregationen, en del av sina förslag.

Rubriken på seminariet – ”S går från problembeskrivning till konkret politik” – antydde att det här med sakpolitik är att betrakta som något synnerligen exotiskt inom Socialdemokraterna.

Men hos Redar finns mycket lite av den politiska försiktighet som präglat Magdalena Anderssons och Mikael Dambergs generation av socialdemokrater. Hon vill införa förskoleplikt för alla barn från tre års ålder och sätta stopp för inflyttning av socialbidragstagare till utsatta områden, bland annat.

Det är välgörande. Då finns det något att debattera.

Magdalena Andersson och Socialdemokraterna lämnar än så länge walkover i sakpolitiken.

Lawen Redar fann det dock märkligt, sade hon, att SD-ledaren Jimmie Åkesson i sitt Almedalstal tog strid mot hennes förslag. Men i brist på tydliga besked från S-ledningen är det knappast konstigt om andra partier tar spjärn mot de små rännilar av konkret politik som faktiskt sipprar ut från Sveavägen 68.

Socialdemokraterna kan ju inte förvänta sig att integrationsdebatten ska ta paus tills de har stökat av sin partikongress.

Hur mycket av stoffet på Redars långa lista som kommer att förvandlas skarpa förslag är dock högst oklart.

Socialdemokraterna har ett spretigt väljarunderlag. Så fort partiet flörtar med en grupp riskerar man att skrämma i väg en annan. Detsamma gäller samarbetspartierna – Nooshi Dadgostar och Muharrem Demirok är sällan glada på samma gång.

Det förklarar varför Socialdemokraterna har en historia av att ängsligt backa när politiska utspel möter kritik. Och att tvinga alla treåringar att gå i förskola lär väcka betydligt hetare känslor än att höja ISK-skatten.

Partiets vaga politik är därför en feature snarare än en bugg. Konkretion är något farlig.

Förhoppningarna om en bättre framtid försöker partiledningen i stället projicera på Magdalena Andersson. Gränderna i Visby har varit fulla med Magda-kepsar denna vecka. En tygpåse med ordet ”arbetsgrupp” hade väl inte varit lika entusiasmerande.


Det är i ljuset av denna idélöshet man måste förstå Socialdemokraternas enorma upptagenhet av Sverigedemokraterna.


Visst finns det ideologiska skäl för Magdalena Andersson att ta strid med Jimmie Åkesson. Men genom att sätta SD-frågan i förgrunden kan hon också skyla över partiets brist på idéer och hålla såväl väljare som övriga rödgröna partier nöjda. Motviljan mot Jimmie Åkessons parti är ju det enda som förenar på Anderssons sida av politiken. I stället för sakpolitik – kulturkrig.

I längden är det inte bara dåligt för Socialdemokraterna utan också för Sverige.

Oppositionen har en viktig roll att spela i en demokrati. Man ska agera vakthund mot regeringen – och uppgiften att skälla på Tidöpartierna tar Magdalena Andersson på stort allvar.

Men minst lika viktigt är att erbjuda politiska alternativ. En driven oppositionsledare kan med skarpa reformförslag driva en regering framför sig och därmed vinna stort inflytande.

Det saknas sannerligen inte områden där regeringen behöver få tuffare motstånd – som klimatet och, för all del, även segregationen.

Men Magdalena Andersson och Socialdemokraterna lämnar än så länge walkover i sakpolitiken.

Sverige förtjänar en bättre opposition.

Johan Attenius och islamisterna

 

Varför tillmötesgår S-toppen islamister?
Publicerad 27 jun 2024

Socialdemokraternas högste politiker i Göteborg höll tal under muslimsk massbön.

Nalin Baksi fruktar att kommunstyrelseordföranden legitimerar en extrem minoritet.

Häromveckan anordnades en muslimsk massbön i Slottsskogen i Göteborg, med anledning av högtiden Eid-al-adha. Arrangörerna, Göteborgs moské och Frölunda multikulturella förening, uppskattar att omkring 15 000 muslimer förenades i bönen.

En av alla som var där var kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius (S), som också höll tal. Många kanske tycker att det är bra att högsta företrädaren för Göteborgs stad uppmärksammar och visar uppskattning för stadens muslimer. Själv säger Jonas Attenius i en intervju till Göteborgs-Posten:

”Det var väldigt roligt att träffa dem som var där. Det är viktigt för att jag representerar ju alla göteborgare i min roll, oaktat trosuppfattning, sexuell läggning eller vad det nu må vara. Jag representerar verkligen alla göteborgare.”

Attenius må se sig själv som en representant för alla göteborgare, men inser han inte vilka åsikter han legitimerar genom att hedra festen med sin närvaro? Som troende muslim och feminist undrar jag om kommunstyrelsens ordförande kan vara så naiv.

Mannen som ledde bönen, exempelvis, och som stod strax framför Jonas Attenius på scenen, var ingen mindre än Ahmed al-Mofty, en av mötets arrangörer och imam vid Göteborgs moské.

Ahmed al-Mofty har bland annat predikat: ”Profeten har sagt att om en kvinna lämnar sin mans säng utan anledning så kommer änglar förbanna henne ända till morgonen. Likaså en man som inte får sexbehov tillfredsställda, så kan den här mannen bete sig som vild människa eller bli mycket arg och okoncentrerad”.

Han har också varit ordförande för Islamiska informationsföreningen (IIF), som på sin hemsida tidigare skrivit att islam accepterar polygami och sämre arvsrätt för kvinnor. Dessutom har han träffat den kanadensiske hatpredikanten Bilal Philips, känd för sina avskyvärda åsikter om judar, shiamuslimer, kvinnor och homosexuella.

Som muslim och socialdemokrat blir jag förfärad.
Det hade räckt med en enkel googling för att Jonas Attenius skulle förstå att Göteborgs moské och dess ledning, där Ahmed al-Mofty sitter, är marinerad i islamism. Ville Jonas Attenius verkligen stå bakom honom? Vill Socialdemokraterna att Attenius legitimerar Ahmed al-Moftys syn på människor? Som muslim och socialdemokrat blir jag förfärad.

Statsminister Ulf Kristersson kritiseras dagligen av socialdemokrater för att hans regeringsunderlag bygger på stödet från högerextrema sverigedemokrater. Om Socialdemokraternas kritik skall vara trovärdig måste partiets företrädare se upp med vilka de väljer att stödja med sin närvaro. Jonas Attenius borde ha tagit reda på vem som var värd för festen, och tackat nej när han fått klart för sig att det var Ahmed al-Mofty.

I Sverige utgör islamistiska muslimer en minoritet. De är förvisso mycket aktiva i olika kulturella och politiska föreningar, och kämpar målmedvetet för att deras egna organisationer ska uppfattas som breda muslimska rörelser. Men islamismen är inte den breda mittenfåra inom islam som deras anhängare vill få oss att tro. Den är en isolerad totalitär ideologi som vill begränsa människors och i synnerhet kvinnors frihet.

Islamismen är inte den breda mittenfåra inom islam som deras anhängare vill få oss att tro.
Islamisterna strävar efter att muslimer i Sverige ska leva i ett parallellsamhälle under religiös kontroll. De muslimska skolorna och förskolorna är ett led i denna separation. Ytterst strävar de efter att sharialagarna från 600-talet ska införas i muslimska länder och gälla även för europeiska muslimer. Det skulle innebära att en kvinna i Sverige som vill kalla sig muslim samtidigt skulle avsäga sig rätten att bestämma vem hon ska gifta sig med eller rätten att få vårdnaden om barn efter en skilsmässa.

De flesta muslimer i Sverige uppfattar islamisterna som en liten och extrem religiös sekt. Jag tror verkligen inte att alla som deltog i Eid-al-adha-firandet i Slottsskogen är islamister. De gick dit för att känna gemenskap med andra muslimer.

Men när kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius visar sig på scenen tillsammans med välkända islamister bidrar han ändå till att legitimera dem som företrädare för muslimer i Sverige. Därmed stärker han islamisterna och försvagar den tillit till samhället som finns hos många svenska muslimer. Det visar ännu en gång att det saknas både kunskap och ryggrad i samhället, när det gäller islamismen och dess företrädare.

Nalin Baksi är psykiatrisjuksköterska och skribent på Expressens kultursida. Hon har tidigare varit socialdemokratisk riksdagsledamot.

Botkyrka ett korruptionsträsk

 Allt om Botkyrka

Alla gangstrar i Botkyrka – kommunen också

Publicerad 18 jun 2024

Hur ska gängkriminella stoppas när till och med kommunen ägnar sig åt bidragsfusk? Botkyrka måste bli lagom.

Botkyrka står i fokus igen. För två år sedan handlade det om att flera fritidsgårdar i ABF:s regi var knarkgömmor och tillhåll för kriminella. Kommunalrådet Ebba Östlin (S) ingrep resolut och stängde verksamheterna.

ABF-aktiva partikamrater svarade med att kuppa bort henne.

Nu handlar det om att Botkyrka kommun skickat folk till New York en vecka i våras. Sju ungdomar, sju tjänstemän och två reseledare kollade dans, konst och musik. Kostnaden togs ur statsbidraget för att motverka att barn och unga rekryteras av brottsliga gäng.

Ingen kan på allvar tro att man kan muralmåla bort narkotikaförsäljningen. Eller stoppa skjutningar och sprängningar med streetdance och rap.

Väl?

Fast med tanke på att kommunens slogan lyder ”Botkyrka, långt ifrån lagom” går det att misstänka att någon faktiskt tror på denna udda kampmetod mot kriminella gäng.

Beslutet om NY-resan togs av kultur- och fritidsdirektören strax före jul. En dryg månad efter att kommunen fått ett nytt styre bestående av Moderaterna, Tullingepartiet, C, KD och avhoppade socialdemokrater.

Botkyrkas bästa, kallar sig koalitionen.

Extra insatser som varar ett till tre år gör sällan någon skillnad, mer än för dem som får lön.
En sak får man ge det nya styret. När Ekot började undersöka hur kommunen använt de statliga pengarna – då betalade Botkyrka tillbaka 360 000 kronor till bidragsgivaren Socialstyrelsen.

Men utgiften för resan finns där fortfarande för skattebetalarna.

Ekot berättar att en del bidragspengar gått till en ljusinstallation på torget i Fittja. Men det fick okej på förhand av Socialstyrelsen, säger pressekreterare Lennart Agén.

”Vi i jobbar mycket med belysning för att skapa trygghet”, poängterar han.

Det gör Botkyrka rätt i. Liksom alla andra kommuner som lyser upp, klipper ner snår, tömmer papperskorgar och forslar bilvrak från utsatta områden.

Men detta är en del av kommunernas vanliga arbete. När staten kommer med särskilda bidrag får de inte användas för att förstärka ordinarie verksamhet. Det ska vara något nytt och innovativt, vilket betyder att det blir en massa oprövat lullull.

Inte ens sådant som gjorts många gånger, som att satsa extra på fältassistenter, är bevisat välgörande mot brottsligheten, påpekar kriminologen Manne Gerell. Extra insatser som varar ett till tre år gör sällan någon skillnad, mer än för dem som får lön.

Specialinriktade statsbidrag skapar dessutom en enorm byråkrati. Men ministrar får förstås ett presstillfälle att verka kraftfulla.

Botkyrka är säkert inte ensamt om att ha slirat på användningen av statsbidraget mot nyrekrytering. Man har fått sammanlagt drygt 60 miljoner kronor under några år.

Men det stora problemet är de finns över 200 riktade stöd, 110 miljarder sammanlagt i fjol.

Den skulden faller på statsminister Ulf Kristersson, och alla hans företrädare i modern tid.

Bidragsberoende är inte bra för kommuner – Heller.

Julian Assange Wikileaks

Assange fri?

Fortsättning följer....

Tidigare om Wikileaks

Vad hade Julian Assange, Peter Weiderud och Anna Ardin för plan inför besöket i Stockholm 2010?

Vad var det som gick snett och ledde till att Sofia Wilén och Anna Ardin anmälde Julian Assange för våldtäkt?

Var det en honey trap?

(Honey trapping is an investigative practice involving the use of romantic or sexual relationships for interpersonal, political (including state espionage), or monetary purpose. The honey pot or trap involves making contact with an individual who has information or resources required by a group or individual; the trapper will then seek to entice the target into a false relationship (which may or may not include actual physical involvement) in which they can glean information or influence over the target)


Vad var det meningen att Tro & Solidaritet skulle ställa till med för jävelskap?

Miljöpartiet akt 666A

Minns denna video

Stadshotellet i Enköping akt 3A

 

Innan ett eventuellt beslut fattas om detaljplanen måste vi som medborgare och skattebetalare få klarhet. Detta inte minst mot bakgrund av kommunens tidigare erfarenheter av hotellaffärer.

När Stadshotellet 1985 såldes till Katrineholms Husbyggen AB lovade bolaget att rusta upp hotellet mot att de fick mark för bostadsbyggande i Skrasselhanken (Parkgatan i Fanna). Bostäderna byggdes men Stadshotellet rustades inte utan såldes snart vidare.

Förfallet av hotellet fortsatt under flera ägare. Det ägdes av en konkursförvaltare 2001 då kommunen gjorde en paketaffär med PEAB. Bolaget lovade att köpa hotellet och rusta upp det mot att de fick köpa gamla Sparbankshuset på Kyrkogatan 3, fick optioner på byggrätter på Paus-parkeringen och dessutom överta kommunens andel i Företagsparken i Annelund. PEAB bröt löftet om Stadshotellet men gjorde en bra affär med övriga delar i uppgörelsen. Det var PEAB som rev hotellet 2010.

Jag ställer följande frågor inför nu pågående hotellaffär med Vi Invest till kommunstyrelsens ordförande Peter Book och emotser svar i E-P:

Hur stora förluster på hotellfastigheten har Vi Invest AB visat upp för kommunen som motiverar att de ska få tillgång till kommunal mark vid Cykelhörnan för bostadsbebyggelse?

Vilka löften har getts till Vi Invest när det gäller priset på Statt-tomten eftersom den prislappen rimligen måste finnas med i bolagets kalkyl över lönsamheten i projektet?

Vilka garantier har kommunen fått om att Vi Invest är beredda att driva hotellet när de väl har byggt sina bostäder?

Hur stor bedömer du risken för att Vi Invest i likhet med Katrineholms Husbyggen och PEAB sviker sina löften beträffande hotellet?

Ibn rushd akt 666E

Mera om ibn rushd här och här

Religionsfrihet är inte att Ibn Rushd måste få bidrag!

Äntligen drar socialdemokrater i bromsen.

Region Stockholm – med rödgrönt styre sedan 2022 – drar in bidraget till studieförbundet Ibn Rushd. Man kräver tillbaka totalt 1,33 miljoner kronor för fjolåret och det här året.

En granskning av konsultfirman PwC har nämligen visat att det har använts studiematerial som bryter mot demokrativillkoren, bland annat material som refererar till sharialagar (SR, 10/6). "Man bryter mot de demokrativillkor som nämnden har satt upp", konstaterar kulturnämndens ordförande Erik Persson (S) i Region Stockholm.

För ett halvår sedan krävdes Ibn Rushd på en åtgärdsplan efter att en granskningsrapport av Folkbildningsrådet visade att det används studiematerial utan att det framgick hur innehållet ska problematiseras. I en av publikationerna som använts av förbundet, "The Upbringing of Children in Islam", fick man bland annat veta att flickor måste bära slöja från 9 års ålder, att pojkar och flickor ska separeras, att muslimska barn inte ska umgås med ickemuslimer. Andra tveksamma budskap som förekom: Föräldrar får slå barn, män får slå "olydiga" fruar. Antisemitism och homofobi. I publikationen "Islamic laws" togs barnäktenskap upp – utan att ifrågasättas.

Folkbildningsrådet ville dock inte dra in årets bidrag på 25 miljoner kronor. Efter det färska beslutet av Region Stockholm ska rådet inleda en ny granskning.

Att Ibn Rushd i vanlig ordning slår ifrån sig all kritik, kallar det islamofobi och ett hot mot religionsfriheten, må vara hänt. Men även från organisationer som borde veta bättre har det låtit liknande. Beslutet att neka Ibn Rushd bidrag hotar religionsfriheten, påstod Amnesty – i versaler – när Göteborg drog in ett lokalt stöd häromåret. Som om religionsfriheten skulle betyda att garanteras generösa bidrag.

Eftersom Uppsala kommun har fortsatt att betala ut bidrag till Ibn Rushd har frågetecken rests även här. När det politiska styret kritiserades för det för några år sedan rusade företrädare för Antidiskrimineringsbyrån Uppsala, Amnesty Uppsala, Uppsala läns bildningsförbund och Folkbildningsrådet till Ibn Rushds försvar. Tonläget skruvades till max.

Men varför skulle Ibn Rushd skonas från kritik? Förra året nekade Östhammars kommun Furuhöjdskyrkans ungdomsförening bidrag efter att kyrkans pastor hade predikat mot bland annat homosexuella äktenskap. Inte såg jag Amnesty med flera organisationer varna om att de arma kristnas religionsfrihet var hotad, då. Det var den förstås inte, lika lite som muslimers religionsfrihet hotas av att Ibn Rushd blir av med offentligt stöd.

Även rödgröna politiker har genom åren reflexmässigt försvarat bidragen till studieförbundet. När forskaren Sameh Egyptson presenterade sin uppmärksammade doktorsavhandling "Global politisk islam?: Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige" i riksdagen förra året var salen fullsatt. Men inte en enda politiker från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Centerpartiet var på plats (vilket bekräftades av arrangören).

Därför är det nya beslutet från det rödgröna styret i Region Stockholm så välkommet. Socialdemokrater som Ann-Sofie Hermansson, Carina Hägg och Nalin Baksi har försökt lyfta problemen med islamism. Ingen av dem har längre ledande politiska positioner. Om det socialdemokratiska partiet äntligen ger dem rätt är det inte en dag för tidigt.

Det finns ingen anledning för partier som kallar sig feministiska och progressiva att med skattemedel stärka islamism.

Sakine Madon

Sakine.Madon@unt.se

Håbo pastorat

Tio miljoner kronor. Så mycket kan kyrkan i Håbo nu låna för att rädda sin dåliga ekonomi. Men nu finns nya hål att stoppa pengarna i.

Klartecknet från politikerna i kyrkofullmäktige på måndagskvällen innebär att pastoratet nu kan gå vidare med sina låneansökningar hos sammanlagt tre olika långivare.

Till skillnad från mötet i maj, då ledamöterna inte tyckte sig kunna ta något beslut eftersom de inte fått något ekonomiskt underlag, verkade nästan alla nöjda nu. Endast två ledamöter höjde sina röster och protesterade.

Anders Uggla (S) saknade fortfarande detaljer i den ekonomiska redovisningen, exempelvis ville han veta hur lånen ska kunna betalas tillbaka. Ann-Sofie Borg, politisk vilde, tidigare SD, tyckte inte att pastoratet skulle få låna några pengar.

– Det här har varit en lekstuga med medlemmarnas pengar. De här lånen ska betalas tillbaka, hur ska det gå till, sa hon bland annat till EP efteråt.

I början på mötet fick ledamöterna en uppdaterad presentation av det ekonomiska läget. Vid mötet i maj var de stora problemen den alldeles för stora personalstyrkan och det faktum att renoveringen av Sjövillan i Skokloster redan renoverats för cirka 6 miljoner kronor, mer än dubbelt så mycket som sagts från början.

Men på måndagskvällen fick ledamöterna klart för sig att det nu finns ännu större problem.

– Förutsättningarna har ändrats. Sjövillan är inte längre det största problemet. Nu behövs det lånas pengar av andra skäl, till akuta åtgärder, förklarade den ekonomiske rådgivaren Lacka Linder, som varit med och sett över pastoratens ekonomi.

När fastighetsbeståndet gåtts igemom under våren har det konstaterats att det finns ett underhållsbehov på omkring 40 miljoner fram till 2030. Och några saker är akuta; vattenrören i Skokloster kyrka måste bytas omgående, likaså ventilationen i personalutrymmena i Yttergrans kyrka.

Exakt vad de tio miljonerna ska användas till var inget som fullmäktige tog beslut om. Enligt handlingarna är pastoratets bedömning att fem av de tio miljonerna behövs till personalkostnader under 2024 och fem till att renovera klart Sjövillan i Skokloster. Men i ljuset av den nyupptäckta underhållsskulden blir det kanske inte exakt så.

Om Sjövillan skulle renoveras klart beräknas det kosta cirka 3,5 miljoner. Den grupp som utrett Sjövillans framtid har kommit fram till tre olika scenarier; att omgående renovera villan, att sälja den eller att sälja andra fastigheter för att finansiera Sjövillans renovering.

– I den här akuta fasen behöver vi göra en nulägesanlys av samtliga fastigheter, en plan och prioriteringar. Och titta på vilka fastigheter vi kan sälja, förklarade Malin Hörberg, verksamhetsutvecklare och projektledare för Sjövillan.

Enligt henne behövs lånen som en buffert för akuta ärenden och till de omställningskostnader som uppstår i samband med att pastoratet gjort sig av med åtta anställda under våren.

Förra kyrkoherden i Enköpings kyrkliga samfällighet, Anders Grape, ha anställts som vikarierande kyrkoherde i Håbo pastorat, sedan Nadja Elhousny Nygårdh valt att kliva av på grund av den höga arbetsbelastningen.

Anders Grape betonade att måndagskvällens beslut inte var att ta upp lån utan att säkerställa att man kan ta upp lån.

– Det är för att vi ska slippa panikåtgärder om det inträffar oförutsedda händelser i närtid. En utredning visar att det relativt snart går att bygga upp den egna likviditeten så vi står på betydligt fastare mark.

Bland annat denna utredning efterlyste Anders Uggla.

– Det finns uppenbarligen underlag, varför har vi inte fått se det? frågade han.

Anette Östlund

Anette.Ostlund@eposten.se

Pastoratets lån

● Beslutet innebär att Håbo pastorat nu kan ansöka om tre olika lån på sammanlagt tio miljoner kronor.

● Det största är på fem miljoner i form av en checkkredit hos Sparbanken i Enköping. Checkkrediten övergår vid årsskiftet till ett lån med amortering. Kreditavgiften ligger på 1,5 procent och räntan på 6 procent.

● Två lån på vardera 2,5 miljoner söks hos Knivsta respektive Lilla Edets pastorat. Räntan på båda lånen ska vara densamma som hos bank, plus 0,5 procent. Båda dessa lån ska återbetalas senast sista december 2025.

● Ytterligare ett lån på cirka 3,2 miljoner togs nyligen efter ett beslut av kyrkorådet. Detta är också en slags kredit, vars kostnad är 0,5 procent av den beviljade kreditgränsen samt ränta motsvarande riksbankens styrränta, plus 0,65 procent.

Hedersförtryck

Slopa bortförklaringarna – hjälp hedersförtryckets offer!


Sommarlovet ska inte vara en mardröm.

Alla barn och ungdomar borde få se fram emot sommarlovet. För hedersutsatta kan sommaren tvärtom innebära mer av övervakning och ofrihet – i värsta fall tvångsäktenskap. På senare år har en rad lagar skärpts för att komma åt problemet.

Exempelvis trädde det utvidgade utreseförbudet just i kraft, 1 juni. Nu utreds även reglerna för utländska månggiften och fullmaktsäktenskap. "Syftet med utredningen är att ta fram förslag som återspeglar en skärpt syn på hedersrelaterat våld och förtryck", som det står i direktivet från justitiedepartementet.

Men som företrädare för föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime påpekar i ett debattinlägg är det viktiga att lagarna implementeras (Dagens Samhälle, 10/6). I Jämställdhetsmyndighetens rapport "Bortförda barn och unga" kan man läsa att en majoritet av de bortförda barnen hade varit kända för socialtjänsten. Frågan är då om man, i åtminstone en del fall, inte hade kunnat agera i ett tidigare skede.

I myndighetens rapport nämns brister inom socialtjänsten, däribland bristande kompetens, otillräckliga rutiner och avsaknad av risk- och skyddsbedömningar. I rapporten står det dessutom att det vid flera intervjuer "framkommer att de yrkesverksamma undviker vissa åtgärder av rädsla för att upplevas som rasister".

Ansvariga i tjänst undviker alltså att hjälpa barn och unga från hedersförtryck, av rädsla för att "upplevas" som rasister. Den som missköter sitt jobb på det sättet borde inse vad den gör sig skyldig till.

Vad är diskriminering, om inte att frånta barn och unga rättigheter för att de råkar ha rötter i andra länder och kulturer?

Att låta offren för hedersförtrycket vara kvar i en mardröm?

Det är bakvänt att vara så rädd för att bli kallad rasist, att man hellre väljer att agera diskriminerande och rasistiskt.

Tack vare föreningar som Glöm aldrig Pela och Fadime, Varken hora eller kuvad och Uppsalabaserade Tjejers rätt i samhället – samt återkommande kartläggningar och rapporter – är det numera inte politiskt gångbart att försöka förminska eller förneka hedersförtrycket. Det är bra.

Den politiska viljan, och ny lagstiftning, finns. Men då får inte arbetet med att hjälpa utsatta halta, för brister hos ansvariga myndigheter. Det ska inte längre gå att skylla på okunskap eller rädsla för rasiststämpel.

Barn som känner oro inför sommaren behöver, utan minsta tvekan, veta att samhället står på deras sida.

Sakine Madon

Sakine.Madon@unt.se

Nationaldagen 2024

För första gången på 40 år blir det ingen roadtrip med svenska flaggor på bilen.

Det pågår ett folkutbyte i delar av Sverige.

När folk flyttar och annat folk ersätter som i Malmö, sker det folkutbyte.

När folk från MeNa flyttar till Sverige sker en demografisk förändring, inte ett folkutbyte.

Den demografiska förändringen är orsaken till skjutandet, sprängandet, brännandet och infiltrerandet!

Den demografiska förändringen beror till stor del på stolligheterna som Reinfeldt, Romson, Fridolin, Sahlin och Löfven satte igång!

Flaggan verkar ha bleknat!

Ansvaret för blekningen ligger hos alla politiska partier!

En ljusglimt är Widar Andersson.

Gängkriminaliteten kan nu attackeras på bred front i Sverige!

Östergötlands polischef Jan Hofvenstam beslutade tidigare i veckan att en säkerhetszon ska inrättas i förorten Hageby i Norrköping från och med onsdagen den 5 juni.

Sverige skärper sig och samlar ihop sig mot gängkriminaliteten. Det är en lång väg att gå. Kriminaliteten, utanförskapen, korruptionen och infiltrationen i det öppna samhället har gått långt. Men med bättre lagar för övervakning, kontroller och ingripanden så ökar chanserna för framtida framgångar och återtag av förlorad terräng. 

Sverige skärper sig och samlar ihop sig mot gängkriminaliteten. Det är en lång väg att gå. Kriminaliteten, utanförskapen, korruptionen och infiltrationen i det öppna samhället har gått långt. Men med bättre lagar för övervakning, kontroller och ingripanden så ökar chanserna för framtida framgångar och återtag av förlorad terräng.

Norrköping blev därmed först i Sverige med att upprätta en geografisk säkerhetszon. Hageby är en stadsdel som sedan tidigare finns med på polisens lista över områden som är märkbart utsatta för skjutningar, sprängningar och för andra av gängkriminalitetens systemhotande uttryck. Att vara först med säkerhetszoner är väl inte så mycket att yvas över. Säkerhetszoner är ju ett verktyg för polisen som är ämnat att användas på platser med tunga kriminella problem. Att vara begåvad med sådana platser är ju sällan något som vare sig kommuner, företag eller invånare i allmänhet lyfter fram som plusvärden i sin hembygd. Sett ur ett annat perspektiv finns det dock starka skäl att så här i nationaldagsnära tider fira att Sverige nu äntligen tar några viktiga steg för att lite mer på allvar kunna undergräva de kriminella gängens hotfulla makt och allmänfarliga beteenden.

Säkerhetszonerna är nämligen per definition inriktade mot personer som rör sig i gängkriminella kretsar. Vilket har hunnit bli ganska många människor. Rikspolischefen Petra Lundh presenterade nyligen en kartläggning där myndigheten har namn och personnummer (där sådana finns) på cirka 14 000 personer som är aktiva och direkt involverade i gängens kriminella verksamheter. I en yttre ring runt denna kriminella kärna har polisen noterat inte mindre än 48 000 personer som har fler än enstaka kontakter med kriminella gängmedlemmar. Totalt handlar det om cirka 62 000 personer som på olika sätt sig rör sig i eller i närheten av den svenska gängkriminaliteten. 

Polisens och åklagarnas insatser mot gängkriminaliteten har tidigare hämmats av att det har krävts konkreta brottsmisstankar mot en person som brottsutredarna vill visitera, avlyssna och/eller genomsöka bostäder och fordon. Inom säkerhetszonen kan polisen istället ingripa utifrån underrättelser och personkännedom. Vilket är en stor förbättring för såväl det förebyggande som det ingripande polisarbetet. Samma förändringar har genomförts när det gäller möjligheten att avlyssna kommunikationen i de kriminella miljöerna. Det är kontakter och relationer i den kriminella gängmiljön som utlöser polisiär övervakning och kontroller. Inom en ganska nära framtid väntas också lagstiftning som innebär dubbla straff för brott som begås i gängkriminella sammanhang.

Kort sagt. Sverige rustar upp. Gängkriminaliteten som sådan attackeras på bred front. Det är mycket bra. 

Bränna koranen

Är det en mänsklig rättighet att bränna en koran?

 5 JUNI 2024

Verkligheten är inte densamma som den liberala demokratins idealtillstånd, där det enda som är heligt är att ingenting är heligt, skriver Fanny Willman. I praktiken står den enes frihet i konflikt med den andres rätt.

En eftermiddag i mars såg jag henne i farten. Hon befann sig på Odenplan i Stockholm. Omgärdad av poliser stod hon och gormade i mikrofon. Olustigt nog utgjorde Gustav Vasas kyrka fond för den ämbetsklädda prästens skådespel.

Kvinnan, Korskvinnan, heter egentligen Jade Sandberg. Hon är präst och tidigare verksam i ett gammalkatolskt samfund. Numera främst islamkritisk provokatör, med vitt träkors och kaftanliknande skrud, står hon i centrum för rapporteringen om koranbränningar.

På så sätt var det med profetisk skärpa som programledaren Messiah Hallberg i SVT:s Svenska nyheter redan innan Jade Sandberg gjorde sig känd, skämtade om att det efter de manliga koranbrännarna, Rasmus Paludan och Salwan Momika, på löpsedlarna visst ”vore dags för en kvinna”.

Salwan Najem och Jade Sandberg bränner en koran under den allmänna sammankomsten på Gustav

Ibland väcker koranbränningar knappt någon sensation. Andra gånger har de lett till våldsamma upplopp. De påstås vara en manifestation av en konfliktyta mellan islam och det sekulära väst. På så sätt liknar debatterna om koranbränningar dem som utspelade sig efter attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris 2015, när två islamister ­attackerade redaktionen. Tolv personer miste livet och elva skadades.

En fransk allkonstnär – juristen, författaren och ­debattören Richard Malka – försvarade Charlie Hebdo som juridisk person. Förra veckan befann han sig i Stockholm för ett samtal med journalisten Carlotta Morteo på Kulturhuset stadsteatern, med anledning av att två av hans böcker getts ut på svenska.

Richard Malka svarar på journalisters frågor den 16 december 2020. Då föll domen efter den andra, tre månader långa rättegången mot de 14 personer som kunnat kopplas till attentatet 2015. Foto: Michel Euler

Rätten att jävlas med Gud och Traktat om intoleransen (Nopolar förlag) innehåller de pläderingar som Malka höll i domstol i fallet Charlie Hebdo. Både när den första, utdragna rättegången avslutades 2020 och efter att samma dom överklagades och nådde högsta domstolen två år senare.

Det tillhör inte vanligheterna att under en rätte­gång hålla politiska brandtal till yttrandefrihetens försvar, men, förklarar Malka på plats i Stockholm: ”Det tillhör inte min specialitet att försvara dem som faller offer för fundamentalism, men nog att försvara vår frihet”, den frihet som ”… religiösa krafter vill inskränka och därmed lägga band på mänskliga lagar med gudomliga påbud.”

Malka hävdar på franskt laïcité-vis att det utgör ett hot mot människans frihet varje gång en stat förbjuder uttryck för ett sätt att tänka. Varje inskränkning av yttrandefriheten, menar han, bygger på en rädsla som sedan inte går att kväva när väl den fått luft: ”Får vi inte kritisera religion får vi snart inte ha konstutbildningar därför att det målas naket, snart inte hävda att darwinismen är sann eller att kvinnor och män är jämställda.”

Allt inför en applåderande, vit publik som ­sedan nickade instämmande när Malka förklarade att ­islamofobi är ett påhittat begrepp – konstruerat för att beskriva en viss samhällsgrupp som offer, trots att de inte är det.

Efter attentatet mot Charlie Hebdo blev ”Je suis Charlie”, på svenska "Jag är Charlie" ett uttryck för att visa solidaritet med de drabbade och stå upp för press- och yttrandefrihet. Satirtidningen gjorde i samband med detta ett omslag där profeten Muhammed gråter och håller upp en skylt med samma budskap. På bilden köar människor i Oslo för att få tag på ett exemplar. Foto: Berit Roald

Islamofobi, ett påhittat begrepp för att förfrämliga människor på bekostnad av deras eget bästa, alltså?

Nej, att påtala att vissa grupper är mer utsatta än andra i samhället är inte per definition att försätta minoriteter i ett utanförskap som definieras av ­majoritetssamhällets fördomar. Det är det däremot att anta, att den muslim som upplever till exempel en koranbränning som ett vidrigt personligt påhopp av nödvändighet också är ett offer för religiös fanatism.

I Sverige anses det, åtminstone än så länge, ­lagligt att bränna en koran under en allmän ­sammankomst. Men juridik är inte en från ­samhället ­isolerad sfär, utan en pågående tolkning, ett sätt att bringa den skärpa som saknas i grå­zonerna.

Göran Lambertz, tidigare justitiekansler och ­domare i Högsta domstolen 2009–2017, argumenterar i en artikel publicerad i Svensk Juristtidning (4/3 2023) att lagrum redan finns för att betrakta brännande av Koranen som hets mot folkgrupp. Men de förundersökningar som inletts har lagts ner, och frågan har på så sätt aldrig behandlats i domstol.

I svensk rättspraxis har ”ribban för ­straffbarhet satts ganska lågt”, skriver Lambertz, också i fall som handlat om missaktande budskap riktade mot muslimer.

EU-domstolen har gjort liknande bedömningar, bland annat har en österrikisk kvinna dömts för uttalanden där hon anklagade profeten Muhammed för att vara pedofil.

Domstolen gav i sin dom uttryckligt stöd för medlemsstaterna att vidta ”proportionerliga motåtgärder mot handlingar som sannolikt skapar religiös intolerans och därför är oförenliga med respekten för tanke- och religionsfrihet”, skriver Lambertz.

När en handling prövas mot hetslagstiftningen ska motiven beaktas. Det spelar alltså roll om det är en frihetskränkande regim eller muslimer i Sverige som är måltavla för en koranbränning. Det är inte alldeles lätt att dra gränsen. Religionen i sig är naturligt svår att särskilja från de människor som utövar den. Därför måste koranbränningar – som med alla brott – prövas från fall till fall. Kontexten avgör huruvida en handling är brottslig.

Men, den samhälleliga kontext i vilken koranbränningarna diskuteras påverkar också huruvida de kommer att betraktas som lagliga eller inte.

Demonstrationer häromåret mot det danska högerextrema partiet Stram Kurs partiledare Rasmus Paludan som höll allmän sammankomst i Kristianstad. Foto: Johan Nilsson/ TT

Vad gäller satir och konst har Sverige tidigare gjort en generös tolkning till den långtgående yttrandefrihetens fördel. Men, menar Göran Lambertz, och detta är uppseendeväckande: ”… att Muhammedkarikatyrerna och rondellhundarna betraktades som tillåtna drog nog med sig koranbränningarna så att man utgick från att detsamma gällde för dem. Därför ifrågasatte man aldrig riktigt på allvar om koranbränningarna innebar att gränsen för det straffbara trampades över. De drogs så att säga in i yttrandefrihetens hägn utan att man tänkte efter så noga.”

I fallet koranbränningar heter det ofta i den offentliga debatten att rätten att häda, och på så sätt ”kritisera” en religion, inte får inskränkas. Inte minst på grund av ”sårade känslor” eller yttre, illiberala påtryckningar.

Där Koranen bränns svider också infekterade relationer med omvärlden och mäktiga intressen som tjänar på att sprida bilden av Sverige som ett muslimfientligt land – både utomlands och bland den muslimska befolkningen i Sverige.

Det har av förklarliga skäl funnits ett behov från svenskt håll att försvara sin yttrandefrihet när mäktiga intressen tjänat på att göra Sverige till fiende i den muslimska världen. Olyckligt nog verkar den politiska turbulens som omgett och omger Sverige kommit att intellektualisera enskilda provokatörers vilja att sprida missaktning mot muslimer. Som vore det nödvändigtvis ett uttryck för landets så ädla yttrandefrihet.

Men idén om mänskliga rättigheter är lite som den om livslång, romantisk kärlek; en nödvändig illusion. Konstruerad av människor, bräcklig – inte minst om den betraktas som helig och absolut trots att människor inte omfattas av de vackra principernas skydd i praktiken.

Civilisationen är rörig, verkligheten inte densamma som den liberala demokratins idealtillstånd, där det enda som är heligt är att ingenting är heligt. I praktiken står inte sällan den enes frihet i konflikt med den andres rätt. Det går inte annat än att dra gränser.

Fanny Willman

Mitt Europa bygger murar

 Därför är Sverigedemokraternas valfilm så lysande

Nyligen släpptes Sverigedemokraternas valfilm inför det stundande EU-valet, på temat ”Mitt Europa bygger murar”. Den är gjord med självironi och humor och spelar på alla de nidbilder som Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna målat upp av SD i åratal, med Jimmie Åkesson avspänt strosande i ett Europa där gängkriminalitet, religiös extremism och kvinnor i förtryckande klädsel lyser med sin frånvaro.

”Så här tycker vi och det skäms vi inte det minsta för!” är budskapet. Det är genialt.

Åtminstone sedan 2010, och även dessförinnan, har de övriga riksdagspartierna fokuserat det mesta av sin kraft på att på alla sätt försöka ta avstånd från Sverigedemokraterna och tävlat om vem som kunnat svartmåla dem mest.

Det har inte haft önskad effekt. Medan övriga partier, i regeringar ledda av såväl Fredrik Reinfeldt som av Stefan Löfven och Magdalena Andersson samt dessa stödhjul, låtit Sverige förfalla och bli en fristad för kriminella och religiösa extremister har Sverigedemokraterna vuxit och vuxit och vuxit.

Det är inte svårt att räkna ut varför. Allt fler svenskar vill slippa förnedringsrån, våldtäkter, klankriminalitet, LSS-bedrägerier, infiltratörer inom myndigheterna, tvingande religiös klädsel på små flickor.

Allt fler svenskar vill ha lugn och ro och leva i just det Europa som Sverigedemokraterna målar upp i sin valfilm. Det är nostalgiskt, vackert och romantiskt – det är ett Europa som värnar sina egna folk och som är restriktivt med vilka som får tillträde.

Det är det Europa som Socialdemokraterna och andra partier anklagar Sverigedemokraterna för att vilja ha: ett Europa med europeiska seder, matvanor och traditioner utan den mångkultur som kommer från områden utanför Europas gränser. Och genom att anspela på just den kritiken visar Sverigedemokraterna framför allt två saker:

De besitter ett stort mått av självdistans och humor och kan konsten att utnyttja övriga partiers kritik på ett sätt som gynnar dem själva

De oroar sig inte för att bli betraktade som konservativa och ”exkluderande” mot utomeuropeiska kulturyttringar

Således vandrar en harmonisk Jimmie Åkesson i de vita viddernas och de gröna ängarnas Europa – ett Europa befolkat av kvinnor som får klä sig som de vill, män som kör bil utan att bli ifrågasatta, folk som äter korv och dricker pilsner, barn som slipper tvingande klädsel. Ett Europa som håller gränsen.

På sociala medier hamrar anonyma konton, många av dem försedda med Palestinaflaggor och kommunistiska symboler, fram hatkommentarer på illa skriven svenska. När de rödgrönas toppar hämtat sig från sin kränkthet och mobiliserat bland sina troll kommer även de att börja orera. Men få, utom de mest lydiga journalisterna och ledarskribenterna, kommer att bry sig. Allt fler svenskar vill faktiskt ha Jimmie Åkessons Europa – och allt färre skäms för att de vill det.

I åratal har Socialdemokraterna och andra rödgröna skambelagt alla som vågat andas om att Europa vore bättre utan så många inslag av kulturer som tar med sig sina egna konflikter in i EU. Men allt fler ställer sig nu frågan vad de, som invänder mot Jimmie Åkessons Europa, vill ha istället. Islamism och annan religiös extremism? Våld? Shariakulturer? Kvinnoförtryck? Klanvälde?

Allt fler funderar också på vad det är som är det minsta kontroversiellt med ett europeiskt Europa – och hur i hela friden ett Mellanöstern-influerat Europa kan vara okontroversiellt och oproblematiskt.

Därför – och för att övriga partier idag försöker kopiera Sverigedemokraternas idéer men ändå fortsätter med smutskastningen av partiet – fortsätter Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna att vinna gehör hos väljarna.

Med tanke på den unkenhet som präglar Socialdemokraterna numera är det inte omöjligt att den rosenröda jätteproppen med tiden kommer att petas från platsen som Sveriges största parti.

Jimmie Åkesson klarspråk

Den här krönikan kommer sannolikt att röra om i vänsterträsket.

Demirokgänget kommer att yla om rasism.

Miljömupparna och kommunisterna sliter sina hårstrån.

Arga Andersson kräver att statsministern läxar upp sanningsspridaren.

Tidöregeringens folk ser bekymrade ut för de vet att Åkesson har rätt men det är omöjligt för dem att medge det offentligt.

Man kan hävda att det pågår ett folkutbyte

Publicerad 3 jun 2024

Det svenska i det svenska samhället kommer bytas mot något nytt och annorlunda.

Min uppfattning är att dessa förändringar har gjort, och kommer att fortsätta göra, Sverige sämre, skriver Jimmie Åkesson (SD). 

folk [fål´k] substantiv ~et; pl. ~

1. större mängd människor som har gemensam kultur och gemensamma (ekonomiska) intressen och som ofta ut­gör el. önskar ut­göra en nation

utbyte [u`tbyte] substantiv ~t ~n

1. ersättning av något med något annat 

Man kan med fog hävda att 1970-talets ideologiska paradigmskifte – från homogenitet och assimilation till mångkulturalism – i praktiken fått demografiska konsekvenser som långsiktigt medför ett folkutbyte i Sverige.

Att det, åtminstone enligt det vänsterliberala klägget, finns en ”rasistisk och högerextrem konspirationsteori” som säger något liknande bekommer mig inte. Jag är vare sig rasist eller konspirationsteoretiker.  

Svenska folket är för mig en grupp, som kollektivt förenas av en gemensam kultur, snarlika synsätt, värderingar och normer, formade av en gemensam historia och utifrån närbesläktade moraliska referensramar. Man kan förstås formulera detta på olika sätt, men en viktig poäng är att det inte handlar om exempelvis hudfärg eller andra biologiska egenskaper. Jag och Sverigedemokraterna står för en öppen svenskhet.

Mitt Europa bygger murar, mot illegal invandring, mot islamism och – mot folkutbyte.

De senaste femtio årens stora invandring till Sverige från kulturellt avlägsna länder, i kombination med offentligt sanktionerad och subventionerad mångkulturalism, har resulterat i att andelen av befolkningen med svensk identitet minskat. En stor och snabbt växande del av befolkningen har andra kulturella referensramar och andra synsätt, värderingar och normer än de som legat till grund för vårt samhälle. Man kan tycka att det är bra eller dåligt, men faktum kvarstår. 

Denna utveckling har naturligtvis omedelbara och synliga konsekvenser, men på ett djupare plan har den förda politiken även successivt eroderat grunden för den svenska kulturen och vår samhällsmodell. Sådant som tillit, sammanhållning och solidaritet har tagit stryk i takt med att landet splittras av segregation.

Vi ser dagligen dessa konsekvenser i form av kriminalitet, urholkad välfärd, bostadsbrist, arbetslöshet och demonstrationer och sammanstötningar mellan grupper som stöder olika sidor i avlägsna krig. Förändringarna har även resulterat i att gäng och klaner dominerar hela stadsdelar och att personer som har större lojalitet med sin grupp än med samhället tar sig in i såväl myndigheter och politik som välfärd och näringsliv. Detta är början på en total kollaps för det Sverige som de flesta av oss fortfarande minns.

Liknande förändring i flera länder

De demografiska förändringar vi har upplevt har på ett dramatiskt sätt underminerat den kulturella basen för vårt svenska samhällssystem. Den svenska delen av befolkningen kommer på längre sikt tvingas till kulturella anpassningar som flertalet inte efterfrågat eller önskat sig. 

Vi kommer tvingas bli mindre svenska eftersom vår kultur, så som den varit, inte kommer fungera i det samhälle vi skapat genom den nya demografin. Det svenska i det svenska samhället kommer bytas mot något nytt och annorlunda. Min uppfattning är att dessa förändringar har gjort, och kommer att fortsätta göra, Sverige sämre.

Flera länder i Europa befinner sig i liknande förändring. Därför är detta inte bara en nationell angelägenhet. Migrationspolitiken styrs dessutom i väldigt hög grad från Bryssel, varför valet på söndag får stor betydelse för vår förmåga att vända utvecklingen. 

Stramast möjliga invandringspolitik, tuffa krav på anpassning och stimulanser för återvandring är det nödvändiga svaret på decennier av ansvarslös och aningslös politik.

Mitt Europa bygger murar, mot illegal invandring, mot islamism och – mot folkutbyte.

Hama(S)

 

Så tar Hamas åter kontrollen över S utrikespolitik

Söndag 2 jun 2024


Socialdemokraternas antisemitiska och Hamas-allierade falang har fått ny kraft i och med främst Norges erkännande av Palestina. Genom att Magdalena Anderssons tydliga markering i talet under Järva-veckan, att ansluta sig till de krav som Hamas och BDS-rörelsen ställer på partiet och den svenska politiska ledningen, har den internationella och antisemitiska BDS-rörelsen fått ny kraft.

Efter att Margot Wallström (S) lämnade som utrikesminister har den falang som präglats av antisemitiska vanföreställningar inom socialdemokraterna kunnat pressas tillbaka. Denna falang eller detta nätverk, nådde sitt största inflydande och höjdpunkt ungefär samtidigt som Wallström själv av Simon Wiesenthalcentret utsågs till en av världens tio mest framträdande antisemiter 2016.

Det skedde efter att Wallstöm i rollen som utriikesminister menat att staten Israel satt i system att genomföra utomrättsliga avrättningar av palestinier.

Sedan dess, och inte minst Ledarsidornas avslöjande om den svenskledda finansieringen med EU-medel av Hamas, har den socialdemokratiska antisemitiska falangen kunnat pressas tillbaka. Avslöjandet fick till följd att Sverige bland annat utestängdes från nordiskt biståndsarbete och trots utnämningen av särskilda sändebud så fick Sverige inga inbjudningar till samtal i regionens fredsprocesser.

Men detta har nu förändrats med att bland annat Norge har erkänt staten Palestina. Med erkännandet har den svenska BDS-röreslen, Boycott-Disenvest-Sanctions, fått ny kraft inom främst Socialdemokraterna. De krav som BDS-rörelsen i årtionden framfört och genom påverkansarbete arbetat för att införa som del av svensk politik gjorde sin återkomst under årets Järva-vecka vilket återgavs av bland annat GP.

Vi socialdemokrater, vi kräver att EU nu pausar handelsavtalet med Israel för det här måste få konsekvenser.

Det sade Socialdemokraterns partiledare Magdalena Andersson i sitt tal under Järvaveckan. Hon hyllade samtidigt de tre länder – Irland, Spanien och Norge – som nyligen erkänt en palestinsk stat.

Lång historia med Hamas i skuggorna

BDS-rörelsen har en lång historia och är en direkt fortsättning av utvecklingen av ett nätverk för opinionsbildning mot judar i allmänhet och staten Israel som påbörjades innan Israel skapades.

Den grundar sig på Arabförbundets bojkott som tillkännagavs den 2 december 1945, av sionistiska varor producerade under det brittiska mandatet Palestina. Arabförbundet, som omfattar 22 länder i Mellanöstern och Afrika, breddade bojkotten 1948 till att omfatta inte bara handel mellan arabländer och Israel, utan alla företag över hela världen som gör affärer med Israel, såväl som deras affärspartners. Målet var att isolera den judiska staten från det internationella samfundet, samt att tillfoga ekonomisk skada.

1976 och 1977 gjorde den amerikanska kongressen det olagligt för något amerikanskt företag att samarbeta med bojkotten. Idag är kopplingen till Arabförbundet svagare och rörelsen utgörs främst av palestinska organisationer samt olika former av samarbeten.

Efter år av tynande tillvaro fick rörelsen 2005 ny energi och utökades genom en gemensam deklaration av en koalition av palestinska organisationer. Deras uppmaning anklagade Israel för ett ”etablerat system av rasdiskriminering” och “ihållande brott mot internationell lag” samt uppmanade omvärlden till att att genomföra en bred bojkott- och avfinansieringskampanj.

Bland organisationerna bakom rörelsens konstituerande urkunder står organisationer som Hamas, Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) och PFLP – General Command som alla tre finns på det amerikanska utrikesdepartementets lista över utländska terroristorganisationer.

Även om BDS-rörelsen inte är förbjuden i Tyskland klassade bland annat den förre tyske förbundskanslen Angela Merkel 2016 genom en resolution BDS-rörelsen som klart antisemitisk.

I Sverige har BDS-rörelsen starkast stöd i den Svenska kyrkan. Särskilt den tidigare ärkebiskopen Antje Jackelén och prästerna Anna-Karin Hammar (S) samt Gunilla Hallonsten har uttalat ett stöd för rörelsen. Hammar försökte tidigare ersätta kyrkans högtidlighållande av minnet av Kristallnatten till att handla om det palestinska Naqba. Naqba är benämningen på de flyktingvågor som bland annat 1948 års krig resuterade i.

Gunilla Hallonsten, tidigare utrikeschef för Svenska kyrkan är för närvarande kyrkoherde och chef för storpastoratet i Malmö. Hallonsten återfinns regelbundet i förhandsspekulationerna när nya biskopstjänster skall utlysas.

Socialdemokraternas antisemitiska falang har fått ny kraft i och med främst Norges erkännande av Palestina. Genom att Magdalena Anderssons tydliga markering, att ansluta sig till de krav som Hamas och BDS-rörelsen ställer på partiet och den svenska politiska ledningen, har den internationella BDS-rörelsen fått ny kraft.

En seger för de socialdemokrater som avser förinta staten Israel och det judiska folket.