Aftonbladet kan också
söndag 30 april 2023
tisdag 25 april 2023
Islam och yttrandefriheten
Polisens försök att förbjuda hädelse mot islam är helt enkelt ett erkännande av skräcken inför en grupp människor som har kidnappat våldsmonopolet från Polisen.
måndag 24 april 2023
Nyttiga idioter
Katerina Magasin är en provokativ röst i medielandskapet och ofta tunnelseende men det är verkligen märkligt att så många av mediernas vänsterkvinnor gullar med krafter som vill förminska kvinnornas plats i det öppna samhället.
Texten är utdrag ur artikeln.
Läs den!
Där klär hon av de vänsterskruvade nyttiga idioterna och blottlägger deras korrumperade medvetanden.
....De här “journalisterna” ljuger och skuldbelägger alla som försöker jobba för Sveriges tillfrisknande. Det här kvinnorna är kvinnors värsta fiender, i och med att de med näbbar och klor försvarar och hyllar en dysfunktionell samhällsutveckling och drevar mot människor som försöker skapa ett rimligare samhälle för kvinnor och barn. Jag förundras över hur de här kvinnorna så skamlöst kan stötta kriminella, bedragare, våldtäktsmän, islamister och gängkriminella? Och spotta oss, vanliga kvinnor och mammor i ansiktet från sina höga hästar. Eftersom de predikar från mainstreammediernas stora plattformar och deras ord blir synonyma med etablissemangets är de faktiskt livsfarliga. Det är direkt deras fel att vårt samhälle spårat ur, att kvinnor våldtas och barn mördas. Ni skyddar ett urspårat politiskt system där mördare rymmer och kvinnor gruppvåldtas medan vårt land islamiseras i en allt snabbare takt. Ja, jag anklagar er, ni är faktiskt inte kloka! Ni är fullständigt livsfarliga och destruktiva för Sverige....
....De här kvinnliga skribenternas namn behöver sägas högt. De behöver få samma slags kritik som de riktar mot människor som kämpar för Sveriges bästa, mot en galen migrationspolitik, mot ett trasigt rättsväsende och en dysfunktionell polisledning, mot en kriminalpolitik där det daltas med våldsamma män och potentiella terrorister. De ska inte få stå oemotsagda där de ljuger och skriver en massa strunt. De ska inte komma undan med att låtsas att deras kritiker är enbart män från nationella kretsar, som de pekar ut som “nazister”. Jag är en invandrad kvinna, mamma till fem barn, och jag är djupt kritisk till vad de här kvinnorna håller på med. De är faktiskt inte kloka och de behöver få mothugg. De ska inte tro det är fritt fram att sprida den här typen av kvalificerad desinformation och rena påverkansoperationer som syftar till att kväva och snedvrida debatten och dessutom hetsa mot oss som vill ha verklig yttrandefrihet och demokrati och att även andra åsikter än deras respekteras – i synnerhet sådant som baseras på fakta. Till skillnad mot de här kvinnornas, som istället för fakta bygger hela sin argumentation på känslor.
Vänstern älskar att prata om att nationella och konservativa personer är “farliga”. Kvinnliga (men även manliga) skribenter i mainstreammedier älskar att offentligt skrika att de är “rädda” för oss som vill ha ordning och reda. Att vi är “skrämmande”.
Men inget kan väl vara skrämmande än kvinnor, småbarnsmammor, som jobbar stenhårt på att vårt älskade Sverige ska bli en lekstuga för mördare, kriminella och pedofiler? Inget kan väl vara mer otäckt än kvinnor som skapar mediala häxbränningar (många gånger på sina egna medsystrar som nu senast Carola) där de till varje pris försöker tysta systemkritiska röster, individer som vill ha en vettig debatt om den förda politikens negativa konsekvenser?
....De här kvinnliga skribenternas namn behöver sägas högt. De behöver få samma slags kritik som de riktar mot människor som kämpar för Sveriges bästa, mot en galen migrationspolitik, mot ett trasigt rättsväsende och en dysfunktionell polisledning, mot en kriminalpolitik där det daltas med våldsamma män och potentiella terrorister. De ska inte få stå oemotsagda där de ljuger och skriver en massa strunt. De ska inte komma undan med att låtsas att deras kritiker är enbart män från nationella kretsar, som de pekar ut som “nazister”. Jag är en invandrad kvinna, mamma till fem barn, och jag är djupt kritisk till vad de här kvinnorna håller på med. De är faktiskt inte kloka och de behöver få mothugg. De ska inte tro det är fritt fram att sprida den här typen av kvalificerad desinformation och rena påverkansoperationer som syftar till att kväva och snedvrida debatten och dessutom hetsa mot oss som vill ha verklig yttrandefrihet och demokrati och att även andra åsikter än deras respekteras – i synnerhet sådant som baseras på fakta. Till skillnad mot de här kvinnornas, som istället för fakta bygger hela sin argumentation på känslor.
Vänstern älskar att prata om att nationella och konservativa personer är “farliga”. Kvinnliga (men även manliga) skribenter i mainstreammedier älskar att offentligt skrika att de är “rädda” för oss som vill ha ordning och reda. Att vi är “skrämmande”.
Men inget kan väl vara skrämmande än kvinnor, småbarnsmammor, som jobbar stenhårt på att vårt älskade Sverige ska bli en lekstuga för mördare, kriminella och pedofiler? Inget kan väl vara mer otäckt än kvinnor som skapar mediala häxbränningar (många gånger på sina egna medsystrar som nu senast Carola) där de till varje pris försöker tysta systemkritiska röster, individer som vill ha en vettig debatt om den förda politikens negativa konsekvenser?
Inget kan väl vara mer skrämmande än kvinnor, som påstår sig vara goda, men som samtidigt skamlöst ljuger om migrationspolitik, den som i högsta grad bidrar till att skolan och vården havererar? De här kvinnorna är de värsta rasisterna då de ständigt tjatar om hur viktigt det är med hudfärg men samtidigt blundar för att etniskt svenska barn förnedras, misshandlas och våldtas på grund av just sin svenska etnicitet.
Hej, förljugna vaginabärande journalistkvinnor.........Jag kommer inte vara tyst när ni sprider era lögner, förtal och drevar mot varenda sund människa som tröttnat på er dysfunktionella agenda. Jag som vill ha ett tryggt och fungerande Sverige är ingen nazist eller det högerextrema spöke ni älskar att beskriva mig som. Jag är mamma, syster, dotter, en vaginabärare jag med, och jag är fast besluten att det får vara slut med att ni på det här viset ska tillåtas förstöra vårt land.
*****
Hej, förljugna vaginabärande journalistkvinnor.........Jag kommer inte vara tyst när ni sprider era lögner, förtal och drevar mot varenda sund människa som tröttnat på er dysfunktionella agenda. Jag som vill ha ett tryggt och fungerande Sverige är ingen nazist eller det högerextrema spöke ni älskar att beskriva mig som. Jag är mamma, syster, dotter, en vaginabärare jag med, och jag är fast besluten att det får vara slut med att ni på det här viset ska tillåtas förstöra vårt land.
*****
Kriminologi
Ingen forskare har sanningen!
Inte heller den här men han har goda tankar om onda ting.
Fråga närområdespolischeferna utom i Stockholms Län, Malmö och Göteborg där de har blivit ideologiskt korrumperade av politisk korrekthet.
De vet vilka som skjuter, spränger och bränner!
Man hamnar inte i kriminalitet – man väljer det!
Per-Olof Wikström är doldiskriminologen i Cambridge som i sin forskning försöker ta reda på vad som orsakar brottslighet. Och det är inte bristande välfärd. Nu är han aktuell med en ny rapport. Kvartal har träffat honom.
AV HENRIK HÖJER | 17 APRIL 2023
Henrik Höjer är Kvartals vetenskapsredaktör. Han är även historiker och författare.
Varför begår en person brottsliga handlingar? Denna fråga är i fokus i Per-Olof Wikströms forskning. Han är professor emeritus i kriminologi vid Cambridge och numera även aktiv vid Malmö universitet. Han har tidigare varit verksam vid Stockholms universitet, Brå och Polishögskolan.
Han har 45 års erfarenhet av kriminologisk forskning och har fått en rad priser för sin vetenskapliga gärning.
Wikström har sin vetenskapliga grund i så kallad situationell handlingsteori. Synsättet bygger på att brottslighet ska förstås som moraliskt handlande, och han menar att en central del av brottspreventionen handlar om att förstå grunderna för moralbildningen i samhället. Detta utvecklas i nya rapporten När brott blir ett acceptabelt handlingsalternativ. En analys av brottslighetens orsaker och dess implikationer för inriktningen av det brottsförebyggande arbetet.
Han är kritisk till ett brottsförebyggande arbete som han menar präglas av bristande fokus. Dess typiska utgångspunkt är att det finns många och komplexa orsaker till att en människa begår brott som alla måste angripas.
En vanlig uppfattning är att om man ska motverka brottslighetens grundorsaker handlar det om att skapa en god välfärd för alla – det står till och med i en regeringsskrivelse från 2016/17 som ligger till grund för Brås aktiviteter. Wikström konstaterar dock att ”man behöver bara tänka på t.ex. partnervåld, insiderbrott eller rattfylleri och det faktum att de flesta ungdomar som växer upp i socialt utsatta områden inte är mer brottsaktiva än andra för att inse att det inte finns något okomplicerat samband mellan välfärd och brott”.
Vad kan förklara brottslighet?
Vidare poängterar Wikström att det finns en skillnad mellan riskfaktorer och orsaker. Riskfaktorer för brottslighet kan vara saker som kön, ålder eller etnisk tillhörighet. Men sådana attribut kan aldrig i sig orsaka brottslighet. Ingen slår sin partner bara för att han är man, ingen sätter eld på en parkerad bil bara för att han är i övre tonåren. Orsakerna måste sökas på andra håll.
Däremot är det vanligt att politiker och praktiker blandar ihop riskfaktorer med orsaker, menar Wikström. Då framstår människor som omständigheternas marionetter, utan egen påverkan eller ansvar: ”Det är exempelvis så att brottsdeltagandet och dess allvarlighet kan variera starkt även bland syskon i samma familj, som bor i samma bostadsområde och går i samma skola.”
Det stora flertalet människor begår aldrig allvarligare brott…
Ett signifikant exempel på detta är att en av den ökände gangstern Al Capones bröder blev polis. De båda bröderna delade uppväxtmiljö och fick sannolikt en snarlik uppfostran.
”Att påverka människors ansvarstagande och handlingsval i olika omständigheter är en viktig aspekt av det brottsförebyggande arbetet”, skriver Wikström, som påpekar att den stora merparten av dem som bor i socialt utsatta områden inte är inblandade i allvarlig kriminalitet.
Istället är det av vikt att försöka förstå vilka med riskfaktorer som verkligen begår brott. De allra flesta stjäl inte en mobiltelefon eller våldtar en kvinna oavsett inkomst eller grad av välfärd. Det är andra faktorer som spelar roll. Och här kommer den situationella handlingsteorin in i bilden. Det handlar om när någon upplever att det är rätt och rimligt att begå brott. Det stora flertalet människor begår aldrig allvarligare brott – det är en mycket liten andel som svarar för merparten brottslighet, särskilt den grövre. Och här spelar den personliga moralen och graden av självkontroll, som Wikström kallar ”moralens manager” stor roll. Dessa faktorer har starkt prediktionsvärde på brottsutövande.
Till skillnad från fattigdom eller brist på välfärd.
Självkontroll och moral
I Per-Olof Wikströms egen forskning där han och hans kolleger följt en stor grupp unga människor illustreras detta tydligt. Den femtedel inom gruppen som hade minst självkontroll och lägst grad av lagstödjande moral svarade för över 60 procent av brotten i gruppen som helhet. Medan den femtedel som hade mest självkontroll och hög grad av lagstödjande moral stod för en procent av brottsligheten.
Men självkontroll och moral räcker inte alltid. Regelbrott underlättar nya regelbrott, menar Wikström. Därför måste man agera tidigt för att inte luckra upp normer: ”Som allmän tumregel kan man utgå ifrån att ju längre man väntar med att attackera ett begynnande brottsproblem i en viss miljö desto kraftigare motåtgärder krävs det för att påverka problemet.” En slutsats av detta är att familjen är den viktigaste men samtidigt svåraste institutionen att påverka när det gäller brottsförebyggande.
Däremot är sådant som skattas högt här i Sverige, organiserade fritidsaktiviteter, överskattade som brottsprevention.
Forskningen är tydlig. Sambandet mellan socioekonomi och brottslighet är mycket svagt.
Ordet självkontroll återkommer i rapporten: ”Ju starkare förmåga till självkontroll en person har desto större motståndskraft har denne mot miljöinfluenser som uppmuntrar eller inspirerar till att begå lagbrott som strider mot den egna moralen.”
Varifrån kommer då självkontroll? Genom kognitiv utveckling, som kan tränas upp genom träning i problemlösning, koncentration, tålamod och återhållsamhet. Här har föräldrar och inte minst skola en viktig roll.
Socioekonomin svag förklaringsfaktor
Forskningen är tydlig. Sambandet mellan socioekonomi och brottslighet är mycket svagt. Variationen i brottsdeltagande förklaras bara till mindre än fem procent av socioekonomiska faktorer. Det är alltså i princip omöjligt att utifrån enbart socioekonomi förutspå en människas brottsdeltagande, skriver Wikström – medan faktorer som självkontroll och lagstödjande moral förklarar ungefär hälften av variationen.
Däremot kommer en majoritet av de mest brottsaktiva ungdomarna från svaga socioekonomiska förhållanden. Men den stora majoriteten i dessa områden är inte mer brottsaktiva än andra ungdomar. Huvudförklaringen till det större brottsdeltagandet bland ungdomar i dessa miljöer är dock enligt Wikström sannolikt de sociala konsekvenserna av koncentration av familjer med svaga socioekonomiska resurser, särskilt om områdets befolkning också är instabil och socialt och kulturellt heterogen och har inslag av boende med olika sociala problem, till exempel kriminalitet och drogmissbruk.
kvartal Wikström
Per-Olof Wikström, professor i kriminologi. Foto: Suzanna Wikström.
Per-Olof Wikström och jag har träffats tidigare – i Cambridge häromåret. Nu är han i Stockholm för att lansera den nya rapporten på Stockholms handelskammare. Jag passar på att ställa några frågor.
Vilka policyförslag kan man framhålla utifrån dessa resonemang och forskningsresultat?
– Det brottsförebyggande arbetets stora problem är dess brist på kunskapsgrundad styrning och samordning. Det kännetecknas av ett hopplock av orelaterade hemsnickrade och forskning- och utbildningsbaserade åtgärder ofta utan större förankring i kunskaper om brottslighetens orsaker. Syftet med min rapport är att analysera brottslighetens orsaker utifrån den teoribildning och empiriska forskning som vi har bedrivit, och utifrån detta diskutera vad det brottsförebyggande arbetet bör inriktas mot att påverka. Rapporten syftar till att inspirera brottspreventionens aktörer att bättre fokusera det brottsförebyggande arbetet mot att ta fram strategier och utveckla åtgärder mot de förhållanden som påverkar människors brottsdeltagande och driver brottsutvecklingen.
Du går ganska hårt åt Brå i denna rapport – vad är det du är mest kritisk till?
– Hårt skulle jag väl inte säga. Jag är dock mycket kritisk mot deras upplägg för att utveckla den lokala brottspreventionen, i synnerhet att man förespråkar att lokala aktörer själva ska utföra orsaksanalyser och på den grunden ta fram åtgärder och att man betonar betydelsen av samverkan på bekostnad av dess innehåll. För att den lokala brottspreventionen ska lyckas krävs att den har ett effektiv nationellt forskning- och utbildningsstöd som förmedlar bästa möjliga kunskaper om brottslighetens orsaker och hur de bäst kan påverkas. Att utveckla detta bör enligt min mening vara Brå:s främsta uppgift.
Varför är de socioekonomiska faktorerna så överskattade i svensk debatt?
– Det finns uppenbarligen olika synsätt i debatten på socioekonomiska faktorers betydelse. Det är möjligt att vissa blandar ihop betydelsen av socioekonomiska resurser med miljöns betydelse för människors brottsdeltagande och brottsbenägenhet. Den miljö man växer upp och verkar i har stor betydelse för ens brottsbenägenhet och brottsdeltagande, men familjers och individers socioekonomiska resurser tycks i sig inte ha någon avgörande betydelse. Jag har hävdat att det är miljöns moraliska innehåll som är det avgörande. Man får inte heller glömma att människor inte är miljöns marionetter utan att de inom de begränsningar som utgör individens livsmiljö gör olika val som kan ha betydelse för deras brottsdeltagande.
Vad har du för råd till svenska politiker om hur vi ska bromsa den grova gängkriminaliteten och skjutningarna?
– Det har gått så pass långt så att det är i första hand en fråga om reaktiva och defensiva åtgärder för att hantera problemet, men på längre sikt bör man fokusera på att ta fram proaktiva och offensiva strategier och åtgärder för att motverka den norm- och moralbildning som understödjer gängen och deras våldsbenägenhet samt söka begränsa de miljöer som är dess jordmån.
Vad borde svenska kriminologer forska mer på för att bli bättre på att förstå kriminalitet?
– Vi behöver mer orsaksorienterad forskning och mindre problembeskrivande forskning. Vi behöver också avancerat forsknings- och utvecklingsarbete som fokuserar på hur man kan översätta kunskaper om brottslighetens orsaker till praktiskt verksamma strategier och åtgärder och testa deras effektivitet. Kopplingen mellan orsaker och åtgärder är svag i det brottsförebyggande arbetet.
Man hamnar inte i kriminalitet – man väljer det!
Per-Olof Wikström är doldiskriminologen i Cambridge som i sin forskning försöker ta reda på vad som orsakar brottslighet. Och det är inte bristande välfärd. Nu är han aktuell med en ny rapport. Kvartal har träffat honom.
AV HENRIK HÖJER | 17 APRIL 2023
Henrik Höjer är Kvartals vetenskapsredaktör. Han är även historiker och författare.
Varför begår en person brottsliga handlingar? Denna fråga är i fokus i Per-Olof Wikströms forskning. Han är professor emeritus i kriminologi vid Cambridge och numera även aktiv vid Malmö universitet. Han har tidigare varit verksam vid Stockholms universitet, Brå och Polishögskolan.
Han har 45 års erfarenhet av kriminologisk forskning och har fått en rad priser för sin vetenskapliga gärning.
Wikström har sin vetenskapliga grund i så kallad situationell handlingsteori. Synsättet bygger på att brottslighet ska förstås som moraliskt handlande, och han menar att en central del av brottspreventionen handlar om att förstå grunderna för moralbildningen i samhället. Detta utvecklas i nya rapporten När brott blir ett acceptabelt handlingsalternativ. En analys av brottslighetens orsaker och dess implikationer för inriktningen av det brottsförebyggande arbetet.
Han är kritisk till ett brottsförebyggande arbete som han menar präglas av bristande fokus. Dess typiska utgångspunkt är att det finns många och komplexa orsaker till att en människa begår brott som alla måste angripas.
En vanlig uppfattning är att om man ska motverka brottslighetens grundorsaker handlar det om att skapa en god välfärd för alla – det står till och med i en regeringsskrivelse från 2016/17 som ligger till grund för Brås aktiviteter. Wikström konstaterar dock att ”man behöver bara tänka på t.ex. partnervåld, insiderbrott eller rattfylleri och det faktum att de flesta ungdomar som växer upp i socialt utsatta områden inte är mer brottsaktiva än andra för att inse att det inte finns något okomplicerat samband mellan välfärd och brott”.
Vad kan förklara brottslighet?
Vidare poängterar Wikström att det finns en skillnad mellan riskfaktorer och orsaker. Riskfaktorer för brottslighet kan vara saker som kön, ålder eller etnisk tillhörighet. Men sådana attribut kan aldrig i sig orsaka brottslighet. Ingen slår sin partner bara för att han är man, ingen sätter eld på en parkerad bil bara för att han är i övre tonåren. Orsakerna måste sökas på andra håll.
Däremot är det vanligt att politiker och praktiker blandar ihop riskfaktorer med orsaker, menar Wikström. Då framstår människor som omständigheternas marionetter, utan egen påverkan eller ansvar: ”Det är exempelvis så att brottsdeltagandet och dess allvarlighet kan variera starkt även bland syskon i samma familj, som bor i samma bostadsområde och går i samma skola.”
Det stora flertalet människor begår aldrig allvarligare brott…
Ett signifikant exempel på detta är att en av den ökände gangstern Al Capones bröder blev polis. De båda bröderna delade uppväxtmiljö och fick sannolikt en snarlik uppfostran.
”Att påverka människors ansvarstagande och handlingsval i olika omständigheter är en viktig aspekt av det brottsförebyggande arbetet”, skriver Wikström, som påpekar att den stora merparten av dem som bor i socialt utsatta områden inte är inblandade i allvarlig kriminalitet.
Istället är det av vikt att försöka förstå vilka med riskfaktorer som verkligen begår brott. De allra flesta stjäl inte en mobiltelefon eller våldtar en kvinna oavsett inkomst eller grad av välfärd. Det är andra faktorer som spelar roll. Och här kommer den situationella handlingsteorin in i bilden. Det handlar om när någon upplever att det är rätt och rimligt att begå brott. Det stora flertalet människor begår aldrig allvarligare brott – det är en mycket liten andel som svarar för merparten brottslighet, särskilt den grövre. Och här spelar den personliga moralen och graden av självkontroll, som Wikström kallar ”moralens manager” stor roll. Dessa faktorer har starkt prediktionsvärde på brottsutövande.
Till skillnad från fattigdom eller brist på välfärd.
Självkontroll och moral
I Per-Olof Wikströms egen forskning där han och hans kolleger följt en stor grupp unga människor illustreras detta tydligt. Den femtedel inom gruppen som hade minst självkontroll och lägst grad av lagstödjande moral svarade för över 60 procent av brotten i gruppen som helhet. Medan den femtedel som hade mest självkontroll och hög grad av lagstödjande moral stod för en procent av brottsligheten.
Men självkontroll och moral räcker inte alltid. Regelbrott underlättar nya regelbrott, menar Wikström. Därför måste man agera tidigt för att inte luckra upp normer: ”Som allmän tumregel kan man utgå ifrån att ju längre man väntar med att attackera ett begynnande brottsproblem i en viss miljö desto kraftigare motåtgärder krävs det för att påverka problemet.” En slutsats av detta är att familjen är den viktigaste men samtidigt svåraste institutionen att påverka när det gäller brottsförebyggande.
Däremot är sådant som skattas högt här i Sverige, organiserade fritidsaktiviteter, överskattade som brottsprevention.
Forskningen är tydlig. Sambandet mellan socioekonomi och brottslighet är mycket svagt.
Ordet självkontroll återkommer i rapporten: ”Ju starkare förmåga till självkontroll en person har desto större motståndskraft har denne mot miljöinfluenser som uppmuntrar eller inspirerar till att begå lagbrott som strider mot den egna moralen.”
Varifrån kommer då självkontroll? Genom kognitiv utveckling, som kan tränas upp genom träning i problemlösning, koncentration, tålamod och återhållsamhet. Här har föräldrar och inte minst skola en viktig roll.
Socioekonomin svag förklaringsfaktor
Forskningen är tydlig. Sambandet mellan socioekonomi och brottslighet är mycket svagt. Variationen i brottsdeltagande förklaras bara till mindre än fem procent av socioekonomiska faktorer. Det är alltså i princip omöjligt att utifrån enbart socioekonomi förutspå en människas brottsdeltagande, skriver Wikström – medan faktorer som självkontroll och lagstödjande moral förklarar ungefär hälften av variationen.
Däremot kommer en majoritet av de mest brottsaktiva ungdomarna från svaga socioekonomiska förhållanden. Men den stora majoriteten i dessa områden är inte mer brottsaktiva än andra ungdomar. Huvudförklaringen till det större brottsdeltagandet bland ungdomar i dessa miljöer är dock enligt Wikström sannolikt de sociala konsekvenserna av koncentration av familjer med svaga socioekonomiska resurser, särskilt om områdets befolkning också är instabil och socialt och kulturellt heterogen och har inslag av boende med olika sociala problem, till exempel kriminalitet och drogmissbruk.
kvartal Wikström
Per-Olof Wikström, professor i kriminologi. Foto: Suzanna Wikström.
Per-Olof Wikström och jag har träffats tidigare – i Cambridge häromåret. Nu är han i Stockholm för att lansera den nya rapporten på Stockholms handelskammare. Jag passar på att ställa några frågor.
Vilka policyförslag kan man framhålla utifrån dessa resonemang och forskningsresultat?
– Det brottsförebyggande arbetets stora problem är dess brist på kunskapsgrundad styrning och samordning. Det kännetecknas av ett hopplock av orelaterade hemsnickrade och forskning- och utbildningsbaserade åtgärder ofta utan större förankring i kunskaper om brottslighetens orsaker. Syftet med min rapport är att analysera brottslighetens orsaker utifrån den teoribildning och empiriska forskning som vi har bedrivit, och utifrån detta diskutera vad det brottsförebyggande arbetet bör inriktas mot att påverka. Rapporten syftar till att inspirera brottspreventionens aktörer att bättre fokusera det brottsförebyggande arbetet mot att ta fram strategier och utveckla åtgärder mot de förhållanden som påverkar människors brottsdeltagande och driver brottsutvecklingen.
Du går ganska hårt åt Brå i denna rapport – vad är det du är mest kritisk till?
– Hårt skulle jag väl inte säga. Jag är dock mycket kritisk mot deras upplägg för att utveckla den lokala brottspreventionen, i synnerhet att man förespråkar att lokala aktörer själva ska utföra orsaksanalyser och på den grunden ta fram åtgärder och att man betonar betydelsen av samverkan på bekostnad av dess innehåll. För att den lokala brottspreventionen ska lyckas krävs att den har ett effektiv nationellt forskning- och utbildningsstöd som förmedlar bästa möjliga kunskaper om brottslighetens orsaker och hur de bäst kan påverkas. Att utveckla detta bör enligt min mening vara Brå:s främsta uppgift.
Varför är de socioekonomiska faktorerna så överskattade i svensk debatt?
– Det finns uppenbarligen olika synsätt i debatten på socioekonomiska faktorers betydelse. Det är möjligt att vissa blandar ihop betydelsen av socioekonomiska resurser med miljöns betydelse för människors brottsdeltagande och brottsbenägenhet. Den miljö man växer upp och verkar i har stor betydelse för ens brottsbenägenhet och brottsdeltagande, men familjers och individers socioekonomiska resurser tycks i sig inte ha någon avgörande betydelse. Jag har hävdat att det är miljöns moraliska innehåll som är det avgörande. Man får inte heller glömma att människor inte är miljöns marionetter utan att de inom de begränsningar som utgör individens livsmiljö gör olika val som kan ha betydelse för deras brottsdeltagande.
Vad har du för råd till svenska politiker om hur vi ska bromsa den grova gängkriminaliteten och skjutningarna?
– Det har gått så pass långt så att det är i första hand en fråga om reaktiva och defensiva åtgärder för att hantera problemet, men på längre sikt bör man fokusera på att ta fram proaktiva och offensiva strategier och åtgärder för att motverka den norm- och moralbildning som understödjer gängen och deras våldsbenägenhet samt söka begränsa de miljöer som är dess jordmån.
Vad borde svenska kriminologer forska mer på för att bli bättre på att förstå kriminalitet?
– Vi behöver mer orsaksorienterad forskning och mindre problembeskrivande forskning. Vi behöver också avancerat forsknings- och utvecklingsarbete som fokuserar på hur man kan översätta kunskaper om brottslighetens orsaker till praktiskt verksamma strategier och åtgärder och testa deras effektivitet. Kopplingen mellan orsaker och åtgärder är svag i det brottsförebyggande arbetet.
Familjen Ali Khan
Det är nästan så att man måste nypa sig i armen när man ser att politiskt korrekta Sveriges Radio uppmärksammar gängstrukturer.
Den tystade staden: "Vet du vem jag är? Jag kan få folk att försvinna"
Om hur de kriminella gängen påverkar samhället i vardagen och hur de hotar och skrämmer kommunens personal till tystnad, samtidigt som de ansvariga duckar.
Anställda i Göteborgsförorten Hammarkullen, på fritidsgården och biblioteket, upplever en ökad hotbild från ungdomsgäng i området, några så unga som 14 år. De flesta är en del av ett släktbaserat kriminellt nätverk som under många år haft en stor påverkan i Hammarkullen och i övriga Angered. Alla känner till släktnätverket och deras brottslighet går över hela skalan. Flera av dem är dömda för grova brott.
– Allting från narkotikahantering till bedrägeribrott där man genererar väldigt stora pengar, till våldsdåd, allting från misshandel upp till mord, säger Christian Jensen, kommunpolis i nordost.
Fritidsgården i Hammarkullen gör flera tillbudsrapporter under 2022, om ungdomar som kaster sten, sparkar på entrédörren och uttalar förtäckta dödshot mot personalen. Trots detta görs inga polisanmälningar.
– Jag pratade med dem själv. Och är det ju tagna och rädda av situationen. De säger till och med det själva, utan att jag frågar, att de inte vill medverka i någon form av polisiär utredning, säger en anonym polisman som vi kallar Anders.
Inga polis- eller orosanmälningar görs
På biblioteket såg personalen gänget sälja droger, men vågade inte ingripa. Triggade av en prideflagga hotade gänget skära halsen av alla homosexuella och tog under period nästan över lokalerna.
Elizabeth George Chandy är enhetschef för biblioteken i Angered, Hammarkullen och Hjällbo:
– Vi hade upprepade gånger inne ungdomar, lokalbor som var inne och ja, var aggressiva och utåtagerande och skrämde i väg andra besökare. Och gjorde situationen väldigt obehaglig för våra bibliotekarier som fanns i lokalerna och jobbar i lokalerna. (…) Det var ju liksom personer med ett våldskapital som vi förstod. Och det är ju där hotet ligger.
Enligt lagen är verksamheter som har med barn och unga att göra skyldiga att genast göra en orosanmälan till socialtjänsten om de misstänker eller får reda på att ett barn far illa. Inte heller det sker. Inga polisanmälningar. Inga orosanmälningar. Och det är ett mönster när det gäller det här nätverket. Christian Jensen:
– Vi kan ju se att det skapar ju en tystnadskultur, där folk är rädda för repressalier från vissa nätverkspersoner. Man är kanske i sin profession, men man vill inte anmäla för att man känner en rädsla helt enkelt.
Michael Tärnfalk, forskare i socialt arbete och lektor på Uppsala universitet, ser allvarligt på detta.
– Det är alldeles uppenbart att de här personerna som är portade på fritidsgården och personalen har en konflikt och personalen är helt enkelt rädd för de här personerna och de här personerna ger sig inte utan ger sig på personalen. Det här underminerar egentligen hela samhället i de delar där de här sakerna kan liksom förekomma. Det är ju rena maffiametoder egentligen.
Tobias Gröndahl är nytillträdd avdelningschef på socialförvaltningen i nordost:
– Är det så att det har glidit, blivit en glidning av vår verksamhet, att vi låter bli att göra orosanmälningar på grund av rädsla så har vi ju verkligen något att jobba med. Så det är allvarligt.
Genom släktnätverkets advokat har Kaliber sökt de aktuella familjemedlemmarna, men de har inte återkommit.
Anställda på fritidsgård och bibliotek i Göteborgsförorten Hammarkullen polisanmäler inte förtäckta dödshot från flera minderåriga personer i ett kriminellt nätverk, och gör inte heller orosanmälningar till socialtjänsten.
Det avslöjar programmet Kaliber som granskat hur nätverket påverkar de anställda i kommunen.
”Vi kan ju se att det skapar ju en tystnadskultur för folk är rädda för repressalier från vissa nätverkspersoner”, säger Christian Jensen, kommunpolis.
Personal på fritidsgården blev slagna, hotade och trakasserade när de portade ett ungdomsgäng. På biblioteket såg personalen gänget sälja droger, men vågade inte ingripa. Triggade av en prideflagga hotade gänget skära halsen av alla homosexuella och tog under period nästan över lokalerna.
– Alltså barn var ju rädda för att komma in. Men man såg också att vuxna stod utanför och väntade tills det här gänget hade gått ut liksom, så att de skrämde i väg andra besökare, säger Elizabeth George Chandy, enhetschef för biblioteken i Angered.
Händelserna finns beskrivna i ett tjugotal interna tillbudsrapporter från 2022 och drivande har varit en då 14-åring vars pappa tillhör det ledande skiktet i ett släktbaserat kriminellt nätverk i Göteborg. Personer i nätverket har blivit dömda för misshandel, utpressning och mord och de sköter enligt polisen narkotikahandeln i stora delar av Göteborgs norra förorter.
Men tvärtemot kommunens policy gjordes inga polisanmälningar av hoten och våldet. Efter en polisinsats gällande stenkastning och hot skriver polisen att personalen inte vågar medverka i någon utredning.
– Men det är klart att om personalen känner att man då inte kan polisanmäla på grund av en kraft liksom, en väldigt kraftfull kriminell organisering utanför, så har vi kanske en större utmaning än vad vi som chefer har sett. Så kan det vara att vi behöver stärka stödet till personalen att stå upp och klara av den situationen som kan bli, säger Tobias Gröndahl, avdelningschef på socialförvaltningen i nordost.
Inte heller gjorde förvaltningen några orosanmälningar till socialtjänsten trots att det är lag.
– Är det så att det har glidit, blivit en glidning av vår verksamhet. Att vi låter bli att göra orosanmälningar på grund av rädsla så har vi ju verkligen något att jobba med. Så det är allvarligt, säger Tobias Gröndahl.
Genom släktnätverkets advokat har Kaliber sökt de aktuella familjemedlemmarna, men de har inte återkommit.
WIKI: -Ali Khan-klanen är ett släktbaserat kriminellt nätverk i Sverige som tillhör folkgruppen mhallami eller mardelli som har rötterna i området Mardin i sydöstra Turkiet.
I länder som Sverige och Tyskland har Ali Khan etablerat släktnätverk med stark sammanhållning som begår organiserad brottslighet. I Sverige finns släkten främst i Göteborgsområdet och den etablerade sig i Sverige från 1980-talet och framåt.
Ali Khan-klanen var med i Polismyndighetens sekretessmarkerade så kallade klanrapport som fick stor uppmärksamhet 2020.
Ali Khan-klanen i Göteborg har kopplats till tystade vittnen, mord, utpressningar och våldsdåd. En kartläggning från Göteborgsposten våren 2019 visade att nästan alla män i Ali Khan-klanen fanns i polisens register. Samtidigt vittnade familjemedlemmarna om ständiga övergrepp och svartmålning från de svenska myndigheterna. Författaren Johanna Bäckström Lerneby har gjort mängder med intervjuer, både med familjen själva och personer runt familjen och personer som jobbar på myndigheter. Hon har också gått igenom tusentals dokument som berör familjen. Allt ifrån Försäkringskassan till förvaltningsdomstolar nästan alla svenska myndigheter. Hashem Ali-Khan har pekats ut av polisen som ledare och överhuvud i det kriminella nätverket kring delar av släkten Ali Khan och ska ha löst flera konflikter bland annat en släktfejd i Malmö mellan 2 falanger inom Fakhroklanen och flera andra konflikter i Göteborg.
Bäckström Lerneby gjorde 2017 ett reportage i Aftonbladet med rubriken "Så kontrollerar familjen en hel förort". Boken Familjen är en fortsättning på det arbetet. Författaren har under många år intervjuat medlemmar av den stora släkten Ali Khan, i boken kallad Al Asim, som har sin bas i Göteborgsområdet. I boken beskriver hon släktnätverkets delaktighet i och inflytande över kriminaliteten i området. Boken bygger även på intervjuer med bland andra poliser och andra myndighetspersoner, mailväxling, domar med mera . Ali Khan-klanen ska även ha varit i konflikt med kriminella gäng och andra utpekade släktbaserade kriminella nätverk. Efter sammandrabbningar och upplopp i Hjällbo mellan två klanfamiljer en av de Ali Khan-klanen sköts en 44-årig man till döds. Ali Khan-klanen ska även ha kopplingar till Hjällbonätverket i Göteborg och Fakhroklanen i Malmö
”Familjen”-författaren: “Ali Khan ligger lågt”
Konflikten i Göteborg – Johanna Bäckström Lerneby har följt Ali Khan-nätverket i 10 år
Kriminella nätverk beskjuter varandra i Göteborg – hör Johanna Bäckström Lerneby
Ali Khan-släktens överhuvud Hashem Ali Khan är tidigare dömd för mord på en tiobarnsmamma i Libanon, visar en stor granskning i GT/Expressen.
Den prisbelönta journalisten Johanna Bäckström Lerneby har följt familjen Ali Khan i över ett decennium.
Hon tror att granskningarna de senaste åren påverkat familjens status – och att de därför ligger lägre nu än vad de gjort tidigare.
– Det var jättespännande att läsa, jag är ju superintresserad av familjen, säger hon.
Johanna Waak
I reportageboken ”Familjen” skildrar författaren Johanna Bäckström Lerneby ena sidan av den våldsamma gängkonflikten i Göteborg.
I 14 år har hon följt familjen Ali Khan och i boken som släpptes i maj förra året målas en bild upp av ett släktnätverk som har stadsdelen Angered i ett järngrepp.
Men i tidigare okända domstolshandlingar från Libanon kunde det också avslöjas att den 64-årige klanledaren Hashem Ali Khan är dömd och efterlyst för flera grova brott. Han har bland annat blivit dömd till dödsstraff för mord på en tiobarnsmamma.
En bild som är fjärran från den han själv odlat om sig själv, som våldsförnekande imam. Bland annat i Bäckström Lernebys egen bok.
– Det var jättespännande att läsa, jag är ju superintresserad av familjen. Jag fick höra om mordet på kvinnan i höstas men däremot alla detaljer som kunde läsas i protokollen i Libanon, det hade jag ingen aning om, säger hon.
Men Bäckström Lerneby tror att familjen vill ligga lågt
I granskningen, som publicerades i helgen, framgår att de tidigare okända domarna hjälpt familjen att bygga upp sin maktbas. Även polisen tror att det har bidragit till familjens status.
Johanna Bäckström Lerneby, som inte kände till detaljerna kring brotten i Libanon, tror att släktens syn på granskningen är att det var längesedan. Hashem Ali Khan hävdar i granskningen, i några få kommentarer, att han var transparent med allt kring händelserna i sin kontakt med Migrationsverket.
Även att han var dömd till dödsstraff.
– De har dödsstraffspappren hos sig, säger han.
Men Bäckström Lerneby tror att familjen inte lägger så stor vikt vid det i dag:
– Det är över 40 år sedan och inbördeskrig, så jag gissar på att de (Ali Khan) inte tycker det spelar så stor roll.
Bilbränder och vägkontroller
”Familjen” blev den mest sålda fackboken som gavs ut 2020, samma år vann Bäckström Lerneby Stora journalistpriset och nominerades till Augustpriset.
– De (Ali Khan) ville inte att jag skulle skriva boken, de ville inte ha någon fokus på familjen. Så utan att ha frågat dem gissar jag att de tänker samma om den här granskningen, säger Bäckström Lerneby.
Även i GT har man kunnat läsa om de blodiga sammandrabbningarna mellan Ali Khan och Backagänget. Om skottlossningar, bilbränder och vägkontroller och vittnen som räds för att delta i polisutredningar.
Enligt Bäckström Lerneby har uppmärksamheten påverkat familjen. Att de själva känner att de har ögonen på sig.
– Polis och övriga myndigheter märker att de ligger mycket lägre nu, säger hon.
Blir tv-serie
Men efter böcker och granskningar kommer historien om Ali Khan även bli tv-serie.
– Det är fantastiskt roligt. Det kommer bli drama och inte en dokumentär, så vi får se hur det kommer dramatiseras. Jag är otroligt glad över att just produktionsbolaget Yellow Bird ska ta sig an uppdraget. Vi har samma bild på hur man kan berätta historien, säger Johanna Bäckström Lerneby.
lördag 22 april 2023
Pumpvattenkraft
Svenska kraftnät, formellt Affärsverket svenska kraftnät, är ett statligt affärsverk, som förvaltar svenska statens stamnät för elkraft och är systemansvarig myndighet för elförsörjningen i Sverige. Dessutom är Svenska kraftnät landets elberedskapsmyndighet, samt har i uppdrag att främja dammsäkerheten. Huvudkontoret ligger i Sundbyberg.
Myndigheten är från 1 oktober 2022 beredskapsmyndighet och ingår i beredskapssektorerna elektroniska kommunikationer och post samt energiförsörjning.
Justitieministern
En träffande bild från Kvartal.
Gängen delar numera våldsmonopolet med Polisen och regeringen vågar inte sätta ned foten av rädsla för repressalier.
En oduglig kvartett har tagit över regeringsmakten från en annan oduglig kvartett.
Den förra hindrades av politisk korrekthet och ren dumhet.
Den nuvarande hindras av handlingsförlamning och feghet.
fredag 21 april 2023
Gymmördaren
Gymmördaren gripen
Den 17-åring som fritogs från Kriminalvården under ett tandläkarbesök i Södertälje har gripits i Strängnäs, enligt uppgifter till SVT.
Han greps i samband med en husrannsakan mot en bostad i ett annat ärende.
Minst två maskerade och beväpnade personer hotade Kriminalvårdens personal och fritog den morddömde 17-åringen tidigare i april. Sedan dess har han varit på fri fot men har nu gripits av polisen i samband med att en husrannsakan i ett annat ärende vid en bostad i Strängnäs. Det uppger flera av varandra oberoende uppgiftslämnare.
– Personer med denna typ av våldskapital ska inte vara på fri fot då det finns stor risk för nya våldsdåd där individer som dessa åter blir gärningsmän eller brottsoffer för nya skjutningar, säger en källa till SVT.
17-åringen dömdes tidigare i mars för att ha mördat en 55-årig man på ett gym i centrala Stockholm. Mannen som sköts ihjäl var inte det tilltänkta offret utan sköts av misstag när han ingrep för att stoppa skjutningen. Påföljden blev sluten ungdomsvård i två år och elva månader eftersom han är under 18 år.
17-åringen fritogs bara en månad senare i samband med att Kriminalvården transporterade honom från ett Sis-hem till en tandläkarmottagning. Det hade i förväg flaggats för att det fanns en rymningsrisk och 17-åringen ska ha haft handfängsel och tre medarbetare från kriminalvården med sig när de beväpnade och maskerade personerna fritog honom.
Teorin: Skulle utföra beställningsmord
Enligt tidigare uppgifter till SVT har polisen jobbat med en teori om att 17-åringen fritogs från Sis-hemmet för genomföra ett beställningsmord som han fått betalt för.
– Vi tror att man hotat hans familj för att få honom att göra klart det jobb han fick betalt för, sa poliskällor till SVT förra veckan.
Fritagningen är den andra av sitt slag på kort tid. I februari fritogs en annan dömd brottsling i samband med en transport från häktet till sjukhuset.
Sis-personal larmar: ”Det gjorde att han kunde rymma”
UPPDATERAD 16 APRIL 2023PUBLICERAD 15 APRIL 2023
Ungdomar på landets Sis-hem har rätt att använda mobiler, paddor och datorer. Ett stort problem enligt Statens institutionsstyrelse, som vill se skärpta regler.
– Har man kontakt med omvärlden underlättar det om man vill avvika, rymma eller planera en fritagning, säger Tomas Fjellvind, institutionschef på Sis.
Tidigare Sis-anställda berättar för SVT Nyheter att många inlåsta ungdomar kan surfa flera timmar varje dag och att det förekommer oövervakade telefonsamtal till vänner och anhöriga.
– Jag har jobbat med folk som har mördat och våldtagit. Dem låter man väl inte gå runt med ipad? Jo, så är det, de kan söka upp var du bor. De började gissa mitt efternamn, säger en tidigare anställd vid ungdomshemmet Tysslinge utanför Södertälje.
”Står och väntar”
Två dygn har gått sedan en morddömd 17-åring som satt inlåst på boendet fritogs i samband med ett tandläkarbesök i centrala Södertälje. Han är på lördagen fortfarande på fri fot. Elektronisk kommunikation var avgörande för att fritagningen skulle kunna genomföras, uppger tidigare Sis-anställda.
– Det var det som gjorde att han kunde rymma. Det är skitenkelt, du fejkar tandsmärta, vi bokar tid akut, han får veta vilken tid transporten ska hämta honom och han kontaktar sina vänner via Ipad och sen står de där och väntar.
Vill se hårdare regler
Sis efterlyser större möjligheter att begränsa kommunikationen. Ungdomar på Sis kan få begränsad rätt till elektronisk kommunikation, men bara 14 dagar åt gången, och den möjligheten ska enligt regelverket användas restriktivt. En utredare ser just nu på uppdrag av regering över frågan, och ska redovisa sina förslag i höst.
– Problemet är att vi har en lagstiftning som täcker ett fält av ungdomar från barn i 12-årsåldern till de här äldre pojkarna och flickorna som är dömda för grova våldsbrott, säger Tomas Fjellvind, institutionschef för Sis-hemmet Johannisberg i Kalix.
Även ungdomar som har haft surftiden begränsad till en timme per dag ska regelbundet ha kunnat surfa betydligt längre tid än så, enligt tidigare anställda vid Sis-hemmet i Tysslinge.
– Man låter dem ha ipaden så håller de tyst”, säger en tidigare anställd.
Riksrevisionen och bidragen
Miljarder i bidrag riskerar gå till extremism
Staten har nästan ingen kontroll över de miljarder i bidrag som delas ut till civilsamhället.
Det kan leda till finansiering av våldsbejakande extremism, slår Riksrevisionen fast i en granskning. Nu uppmanas regeringen att agera.
Varje år betalar staten ut över 20 miljarder till civilsamhället via närmare 40 olika myndigheter. Enligt Leif Svensson, som projektlett granskningen, är det i dag för enkelt att ta del av kakan, utan att den som fuskar riskerar att bli upptäckt.
– Vi har nog varit lite naiva. Är kontrollen hårdare på något område söker sig kriminella någon annanstans där pengarna är mer lättåtkomliga, säger han.
Under det senaste året har Riksrevisionen granskat fyra av de myndigheter som delar ut bidrag: Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för stöd till trossamfund, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Socialstyrelsen.
Brister på fler håll
Tillsammans fördelar de 1,4 miljarder kronor varje år. Regelbundna kontroller saknas på alla fyra.
– Man har inte hängt med utan förlitar sig i för hög utsträckning på inlämnade uppgifter, säger Leif Svensson.
Det kan leda till att pengarna används för att finansiera antidemokratiska verksamheter och verksamheter med kopplingar till våldsbejakande extremism.
"Detta kan i förlängningen leda till ökad radikalisering och att våldsbejakande miljöer stärks."
Enligt Riksrevisionen talar mycket för att bristerna inte är unika för just de granskade myndigheterna.
– Strikt är det bara de fyra som vi har granskat, men vi tänker att det finns igenkänningsfaktorer för andra myndigheter, säger Svensson.
Inte för hårda kontroller
På många myndigheter, speciellt de mindre, saknas ofta kompetens om ekonomisk brottslighet och våldsbejakande extremism. För att få bättre koll uppmanar Riksrevisionen regeringen att inrätta en central databas, där myndigheter som delar ut pengar kan dela uppgifter med varandra.
– Det ger både en transparens samtidigt som organisationer får en överblick över vad det finns för stöd att söka, för det har inte många i dag, säger Leif Svensson.
Kontrollerna får däremot inte blir för hårda, betonar han.
– Det här bör kunna ske utan att öka belastningen på civilsamhället särskilt mycket. Det är myndigheterna som får växla upp och tänka lite mer riskbaserat.
Fakta: Riksrevisionens rekommendationer till regeringen
Inrätta en central databas som omfattar alla statsbidrag till civilsamhället och de organisationer som fått stöd.
Inrätta nationella stödfunktioner som ska kunna bistå myndigheter med kompetens om finansiella risker, våldsbejakande extremism och icke-demokratisk verksamhet.
Utveckla och stärk kontrollerna, exempelvis genom fler riskbaserade verksamhetsbesök.
Förbättra möjligheterna att som bidragsmottagare leva upp till kraven, till exempel genom grundläggande utbildning om vilka krav som ställs på de organisationer som tar emot bidrag.
På många myndigheter, speciellt de mindre, saknas ofta kompetens om ekonomisk brottslighet och våldsbejakande extremism. För att få bättre koll uppmanar Riksrevisionen regeringen att inrätta en central databas, där myndigheter som delar ut pengar kan dela uppgifter med varandra.
– Det ger både en transparens samtidigt som organisationer får en överblick över vad det finns för stöd att söka, för det har inte många i dag, säger Leif Svensson.
Kontrollerna får däremot inte blir för hårda, betonar han.
– Det här bör kunna ske utan att öka belastningen på civilsamhället särskilt mycket. Det är myndigheterna som får växla upp och tänka lite mer riskbaserat.
Fakta: Riksrevisionens rekommendationer till regeringen
Inrätta en central databas som omfattar alla statsbidrag till civilsamhället och de organisationer som fått stöd.
Inrätta nationella stödfunktioner som ska kunna bistå myndigheter med kompetens om finansiella risker, våldsbejakande extremism och icke-demokratisk verksamhet.
Utveckla och stärk kontrollerna, exempelvis genom fler riskbaserade verksamhetsbesök.
Förbättra möjligheterna att som bidragsmottagare leva upp till kraven, till exempel genom grundläggande utbildning om vilka krav som ställs på de organisationer som tar emot bidrag.
torsdag 20 april 2023
Arbetslinjen
För sent och för långsamt enligt min ringa mening!
Alla som får A-kassa och försörjningsstöd ska behandlas exakt likadant!
Regeringen vill skärpa kraven på invandrare – måste flytta till jobb
”Har man försörjningsstöd kommer det att ställas krav på motprestation. Det är det jag menar med att det inte ska vara så fett att vara arbetslös”, säger Johan Pehrson (L).
”Har man försörjningsstöd kommer det att ställas krav på motprestation. Det är det jag menar med att det inte ska vara så fett att vara arbetslös”, säger Johan Pehrson (L).
Regeringen tar nu steg för att skärpa kraven på arbetslösa invandrare. Att tvingas flytta till jobb och högre krav på språkkunskaper är två delar i den nya inriktningen.
– Som vuxen och frisk måste man vara beredd att flytta dit jobben finns. De kraven kommer att växa, säger Johan Pehrson (L).
Regeringspartierna vill lägga om integrationspolitiken genom en rad skärpningar. I fokus för omläggningen finns arbetslösa med utländsk härkomst. Enligt SCB var arbetslösheten bland utrikes födda 16 procent i mars i år, medan motsvarande siffra för inrikes födda var 4,6 procent.
– Vi har ett enormt utanförskap i Sverige. Det krävs en rejäl insats för att bryta detta och på olika sätt få människor att bli en del av Sverige. Att motverka socialt lidande, arbetslöshet och i värsta fall separatism, säger arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L).
Regeringen har nu beslutat om tilläggsdirektiv till en pågående utredning om arbetsmarknadsetablering. Enligt direktiven ska integrationspolitiken bli mer kravbaserad och större ansvar ska läggas på den enskilde individen.
– Devisen som gäller nu är att alla har lika rättigheter och lika skyldigheter. Vi måste få in personens ansvar. Det är ju fantastiskt att människor har fått stanna i Sverige men då måste personerna ta ett personligt ansvar. Det är ändå individen som har valt att komma till Sverige, säger Johan Pehrson.
Tanken är att även ansvariga myndigheter ska få tydligare instruktioner och krav. Det handlar både om att förmedla bättre kunskaper i svenska och att vara strängare med anvisningar till jobb och utbildning. Fler arbetslösa måste flytta om de erbjuds jobb på annan ort.
– Det är en enorm skillnad på arbetslösheten i till exempel Pajala och i Lessebo. Med detta som bakgrund måste man som vuxen och frisk vara beredd att flytta dit jobben finns. De kraven kommer att växa, säger Johan Pehrson.
Redan nu finns det krav på att arbetslösa ska flytta dit jobben finns för att få ersättning. Men enligt Johan Pehrson finns det brister i hanteringen.
– Arbetsförmedlingen lever i dag inte upp till kravet att man ska vara beredd att flytta dit jobben finns. Vi förtydligar nu att man ska öka den geografiska rörligheten och vi kommer att följa upp det, säger han och understryker att a-kassan är en omställningsförsäkring som också innebär ett ansvar för den enskilde att hitta ett nytt jobb så snabbt som möjligt, även om det ligger på annan ort.
– A-kassan är ingen försörjning, det är en omställningsförsäkring och man ska vara aktiv under sin a-kasseperiod.
Johan Pehrson fick massiv kritik när han nyligen skrev på Twitter att det med regeringens politik inte kommer att vara ”lika fett att vara arbetslös”. Han menar att det handlar om att det ska ställas högre krav på den enskilda att hitta ett jobb och att bidragssystemen ska läggas om så att det lönar sig bättre att arbeta.
– Vi har höjt a-kassan och vi slår vakt om den. Sen ska anvisningar följas upp tydligare. Och har man försörjningsstöd kommer det att ställas krav på motprestation. Det är det jag menar med att det inte ska vara så fett att vara arbetslös.
De nya kraven ska enligt regeringens önskemål följas upp tydligare. Den som inte lever upp till kraven kan drabbas av sanktioner.
– I värsta fall kan stöden dras in. Det finns 400 000 arbetslösa och det finns minst 200 000 lediga jobb. Ska vi klara välfärden i framtiden så måste alla friska vuxna jobba. Det finns ingen annan ekvation.
Johan Pehrson anser att det måste bli tydligare vilka förväntningar som finns på människor som kommer till Sverige.
– Vi har ett grundläggande krav i våra grundlagar och det är att man ansluter sig till de regler som är i Sverige. Det är en bottenplatta. Om man kommer till Sverige så ska man assimileras till den svenska grundlagen.
Utredningen förväntas lägga fram sitt förslag i januari nästa år och en proposition kan lämnas till riksdagen sommaren 2024.
onsdag 19 april 2023
Gravskötsel och omvårdnad
Driver fler företag
En närmare granskning av Gravskötsel och omvårdnad i Sverige visar att personerna bakom även driver de kritiserade bolagen Svensk Djurassistans, som har utretts av Finansinspektionen för att ha bedrivit försäkringsbolag utan tillstånd, och Hyresgästkassan, som också skickar ut erbjudanden som liknar fakturor.
Det är företaget Gravskötsel och omvårdnad i Sverige AB som står bakom marknadsföringen. I brev till gravrättsinnehavare erbjuder de sina tjänster, som ofta består av tvätt av gravstenar. Brevet är utformat som ett inbetalningskort och den som inte är uppmärksam kan lätt tro att det faktiskt också är ett sådant.
– Vi får samtal från människor som tror att det är vi som fakturerar för våra tjänster. Men det finns säkert de som bara betalar utan att kolla först, säger Ann-Sofie Hansson.
Svenska kyrkan erbjuder också olika typer av gravskötsel men då måste personen som vill köpa tjänsten först höra av sig. Fakturan kommer efter att ett avtal skrivits, berättar hon.
Företaget Gravskötsel och omvårdnad är känt hos Konsumentverket för sin tveksamma marknadsföringsmetod. Sedan 2019 har man haft två tillsynsärenden mot bolaget.
– 2019 förklarade vi att de måste vara extra tydliga med att det rör sig om marknadsföring och inte är en faktura. Då uppgav de att de skulle rätta sig efter vårt påpekande, säger Adna Jetis, jurist på Konsumentverket.
2021 konstaterade myndigheten att ångerrättsinformation saknades och att kunderna aldrig fick någon avtalsbekräftelse. Dessa saker skulle bolaget åtgärda, lovade man, liksom att det på kuverten skulle framgå att det handlade om ett erbjudande.
Enligt Adna Jetis har bolaget sedan 2019 fått cirka 330 anmälningar mot sig. Bara hittills i år har 45 personer anmält saken.
2019 var många av anmälarna gravrättsinnehavare i Stockholm. Bolaget hade då fått tillgång till deras kontaktuppgifter genom kyrkogårdsförvaltningen i Stockholm. Året därpå fick man dock avslag på samma begäran, Kammarrätten menade att det fanns risk för att ett utlämnande av personuppgifterna kunde bryta mot GDPR, EU:s dataskyddsförordning.
Hur företaget fått tillgång till personuppgifterna över gravrättsinnehavare i Enköping är oklart. Ann-Sofie Hansson har inte hört talas om att någon sådan begäran kommit in till pastoratet. Inte heller har hon kännedom om att något privat företag dykt upp för att sköta gravar på någon av de 27 kyrkogårdarna som tillhör pastoratet.
– Mitt råd till den som tror sig ha fått en faktura är att läsa det finstilta. Är det något man inte vill så ha är det bara att låta bli att betala, säger hon.
EP har sökt företaget Gravskötsel och omvårdnad, dock utan att lyckas nå dem.
Fakta:
Gravskötsel & omvårdnad i Sverige AB.
Säte: Segeltorp.
Befattningshavare: Maximilian Karl K Folkesson Müller och Mathias Champa Burman.
Ägare: Ägare: Maximilan Folkesson Müller äger samtliga 5 000 aktier. Detta enligt ett protokoll som kommit in till Bolagsverket.
Omsättning: 2.6 miljoner kronor (2019).
Resultat: 260 000 kronor.
Antal anställda: 2
Hjärnbrist i ROKS
Den politiska korrekthetens hjärntvätt hindrar de rödgröna att koppla ihop hedersvåld med migration. Det gör att all fokus på hederskultur kallas rasism och det drabbar döttrar systrar och hustrur till små förkrympta skamsvin som har förlorat kontrollen över sina ägodelar kvinnorna.
Den här hjärntvätten tycks även drabba ROKS viket är en katastrof för en del av kvinnorna som söker stöd där.
Tror man att Fadime, Pela och Abbas lika gärna hade kunnat heta Lena, Frida och Kalle?
Krönika 19 april 2023 06:21
Att inte skilja mellan mäns våld mot kvinnor och hedersvåld kan vara livsfarligt för hedersförtryckta. Ändå har det inte varit en självklarhet att förstå skillnaderna när utsatta har sökt hjälp.
Aftonbladet har intervjuat kvinnor som flydde hedersförtrycket men mötte oförstående personal på Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) skyddade boenden. Om Amina kan man läsa: "Hennes föräldrar ringde varje dag och ville veta var hon var. Personalen sade att de var välkomna att hälsa på, att hon kunde få träffa dem i ett privat rum och prata ostört. Men Amina var ju rädd för sina föräldrar. Det var dem hon flydde från". (16/4).
"Äh, fy fan, rent ut sagt. Det är direkt sjukt", sade Roks ordförande Jenny Westerstrand till UNT (7/2) apropå att Tris grundare visade sig, efter att ha flyttat det skyddade boendet Madickengården till ett aktiebolag, ha gjort stora vinster.
Roks "problem" i frågan om hederskultur är av mer ideologisk karaktär – man vill inte särskilja det hedersrelaterade våldet från mäns våld mot kvinnor.
I ett remissvar från 2019 (SOU 2018:69) understryker Roks att våld i hederns namn "är" mäns våld mot kvinnor. Man ställer sig kritisk till att utredningen menar "att hedersrelaterat våld och förtryck inte enbart kan förstås som mäns våld mot kvinnor". Westerstrand själv har också länge motsatt sig en diskussion om vad som särskiljer hedersförtrycket.
Varför vill man då så gärna bunta ihop?
Enligt Roks behöver vi "förhålla oss kritiskt till en användning av hedersbegreppet som för tankarna till stereotypa föreställningar om svenskar och invandrare, där våldet blir ett 'invandrarproblem', någon annans problem".
Hedersförtrycket är tveklöst "vårt" samhällsproblem. Men menar Roks att det är en slump att hedersmördade bar namn som Fadime, Pela och Abbas? Att de lika gärna hade kunnat heta Lena, Frida och Kalle?
I remissvaret avvisade Roks bland annat förslaget att införa motivet "heder" som grund för straffskärpning, och man kan man för all del argumentera emot olika lagförslag. I Roks ledning tycks man dock mer engagerade i att varna för "stereotypa föreställningar" än att se ett problem för vad det är.
Kallar man hedersvåldet för "mäns våld mot kvinnor" blir det helt obegriplig. Som vi i Aftonbladet får läsa om Amina som hade "oskuldskontrollerats" och gifts bort: "Efter att poliserna gått började Aminas mamma jaga henne med en kniv och skrika att hon skulle dö".
tisdag 18 april 2023
Botkyrka akt 18
Med tanke på att S-politruken Anders Lindberg är politisk chefredaktör på Aftonbladet och med tanke på att hans hustru är insyltad i Botkyrka upp till armbågarna, är det fascinerande att AB skriver om denna stinkande politiska process.
I januari röstades Ebba Östlin (S) bort som ordförande i kommunstyrelsen, som ett resultat av att hon genomdrivit en stängning av ABF:s fritidsgårdar i kommunen, efter anklagelser om att drogförsäljning och kriminalitet förekommit där.
Efter att hon förlorade omröstningen knappt med 88–91, cirkulerade uppgifter i medierna om att gängkriminella blivit medlemmar i Botkyrkas S-förening, och varit med och röstat bort Östlin.
En utredning som partidistriktet genomförde kom senare fram till att föreningen inte hade infiltrerats av gängkriminella.
På Socialdemokraternas årsmöte i Botkyrka i mars röstades Emanuel Ksiazkiewicz (S) fram som ny S-ledare i kommunen, och Ebba Östlin tvingades lämna alla poster.
Nu visar det sig att också kommundirektören Leif Eriksson får gå. Enligt uppgift till Aftonbladet beror det på att han velat gå till botten med ABF-anklagelserna och därför inte anses passa in i det nya styret.
Redan förra året skickades ett anonymt brev till samtliga politiker i Botkyrka kommunfullmäktige, med krav på att Leif Eriksson skulle sparkas, enligt Aftonbladets uppgifter.
Kommunalrådet Emanuel Ksiazkiewicz (S) säger till Aftonbladet:
– Vi har en gemensam överenskommelse helt enkelt om att Leif Eriksson lämnar helt enkelt som kommundirektör efter en diskussion som vi hade i dag.
Vad beror det på?
– Jamen, att vi hade just en gemensam överenskommelse om att vi ser att det finns bättre förutsättningar att fortsätta separat
Är det för att han står för nära Ebba Östlin?
– Nej, det handlar inte alls om det, utan det handlar om vilka förutsättningar vi har att kunna samarbeta framgent och vad som är bäst för Botkyrka.
På vilket sätt skiljer sig era åsikter om kommunens framtid?
– I dagsläget har vi landat i att vi har en gemensam kommunikation och att den sker först och främst via kommunens hemsida. Men ingången har varit att tillsammans är vi överens om att det här är den bästa vägen framåt.
Hur mycket får Eriksson i fallskärm?
– Jag har inte detaljerna uträknade än riktigt, så jag får återkomma om det, säger Ksiazkiewicz.
I januari röstades Ebba Östlin (S) bort som ordförande i kommunstyrelsen, som ett resultat av att hon genomdrivit en stängning av ABF:s fritidsgårdar i kommunen, efter anklagelser om att drogförsäljning och kriminalitet förekommit där.
Efter att hon förlorade omröstningen knappt med 88–91, cirkulerade uppgifter i medierna om att gängkriminella blivit medlemmar i Botkyrkas S-förening, och varit med och röstat bort Östlin.
En utredning som partidistriktet genomförde kom senare fram till att föreningen inte hade infiltrerats av gängkriminella.
På Socialdemokraternas årsmöte i Botkyrka i mars röstades Emanuel Ksiazkiewicz (S) fram som ny S-ledare i kommunen, och Ebba Östlin tvingades lämna alla poster.
Nu visar det sig att också kommundirektören Leif Eriksson får gå. Enligt uppgift till Aftonbladet beror det på att han velat gå till botten med ABF-anklagelserna och därför inte anses passa in i det nya styret.
Redan förra året skickades ett anonymt brev till samtliga politiker i Botkyrka kommunfullmäktige, med krav på att Leif Eriksson skulle sparkas, enligt Aftonbladets uppgifter.
Kommunalrådet Emanuel Ksiazkiewicz (S) säger till Aftonbladet:
– Vi har en gemensam överenskommelse helt enkelt om att Leif Eriksson lämnar helt enkelt som kommundirektör efter en diskussion som vi hade i dag.
Vad beror det på?
– Jamen, att vi hade just en gemensam överenskommelse om att vi ser att det finns bättre förutsättningar att fortsätta separat
Är det för att han står för nära Ebba Östlin?
– Nej, det handlar inte alls om det, utan det handlar om vilka förutsättningar vi har att kunna samarbeta framgent och vad som är bäst för Botkyrka.
På vilket sätt skiljer sig era åsikter om kommunens framtid?
– I dagsläget har vi landat i att vi har en gemensam kommunikation och att den sker först och främst via kommunens hemsida. Men ingången har varit att tillsammans är vi överens om att det här är den bästa vägen framåt.
Hur mycket får Eriksson i fallskärm?
– Jag har inte detaljerna uträknade än riktigt, så jag får återkomma om det, säger Ksiazkiewicz.
Tidöavtalet och kriminalvården
SvT gör sitt värsta för att ge en negativ prägel på rapporten om hur gängslöddret ska hindras från att skjuta bränna och spränga.
Dock saknar rapporten ett viktigt inslag: Sekretessen mellan Försäkringskassan, Polisen, Socialförvaltningen, Skattemyndigheten och Socialförvaltningarna måste hävas!
Kriminalvården: Behövs över tio nya anstalter för att leva upp till Tidöavtalet
Upp emot 16 stora nya anstalter med totalt 5 400 anställda.
Det är vad som kan krävas om kriminalpolitiken i Tidöavtalet blir verklighet, skriver Kriminalvården i en rapport.
Tidöavtalet, som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna står bakom, innehåller en rad förslag på hur partierna avser att stävja kriminaliteten i Sverige.
I en ny rapport har Kriminalvården undersökt vilken effekt förslagen beräknas ha på myndighetens arbete. Och det krävs en ordentlig kapacitetsökning framöver om politiken drivs igenom.
Kriminalvården betonar att siffrorna ska tolkas med försiktighet och att de faktiska kostnaderna och kapacitetsbehoven kan bli både högre och lägre. Men enligt de beräkningar som gjorts bedömer myndigheten att antalet fängelseår kan att öka med mellan 3 300 och 4 900.
Det skulle i sin tur kräva från 11 till 16 stora anstalter med ett personalbehov på 3 600 till 5 400 heltidsanställda per år, står det i rapporten. Kostnaden för det skulle landa på upp emot 10 miljarder kronor årligen.
I ett pressmeddelande säger Martin Holmgren, generaldirektör för Kriminalvården, att han är mån om att man ”ges rimliga förutsättningar i form av bland annat tid och resurser för att kunna omhänderta så här omfattande förändringar, och samtidigt upprätthålla säkerhet och ett återfallsförebyggande verksamhetsinnehåll”.
En annan utmaning framöver blir att behålla och locka personal.
– Att lyckas attrahera och behålla medarbetare är något av en ödesfråga för oss och tätt sammankopplat med frågor kring arbetsmiljö, löner och villkor. Våra utmaningar handlar långt ifrån bara om att bygga ut platser och lokaler, säger Martin Holmgren.
SVT söker justitieminister Gunnar Strömmer (M).
FÖRSLAGEN SOM BEDÖMS HA STOR PÅVERKAN PÅ KRIMINALVÅRDEN
Tidöavtalet innehåller knappt 200 förslag inom flera olika politiska områden. Kriminalvården har gjort en bedömning av vilka förslag som bedöms ha stor påverkan på myndigheten.
Här är de 13 förslagen:
1. Obligatorisk häktning i fler fall
2. Ansvaret för unga som är grovt kriminella
3. Straff för unga lagöverträdare
4. Fängelsepresumtionen avskaffas
5. Skärpta straff för gängrelaterad brottslighet
6. Dubbla straff för gängkriminella
7. Kriminalisering av deltagande i kriminella gäng
8. Skärpta straff för vålds- och sexualbrott m.m.
9. En ny påföljd: förvaringsdom
10. Dagens form av mängdrabatt avskaffas
11. Återfall ska straffas hårdare
12. Villkorlig frigivning
13. En utredning om att hyra anstaltsplatser utomlands
måndag 17 april 2023
J'ACCUSE!
Till Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson!
klicka här för att se vad ni lovade att stoppa!
Jag trodde inte att ni skulle lyckas men jag trodde att ni skulle försöka.
Ni ljög för mig för att ni skulle få makt och status!
Ni tog över förvaltningen av Sveriges trygghet men ni vet inte hur ni ska använda redskapen!
Ni är lika odugliga som era företrädare!
lördag 15 april 2023
Kriminalvårdens haveri
Vi har sett hur gängkriminaliteten mutar in sig i det demokratiska systemet gång på gång och nu verkar det som att den har nått kriminalvården.
Sverige har oroande många problem när det gäller att komma till rätta med den grova kriminaliteten. Under många år har uppbyggnaden av gangsterliknande strukturer kunnat pågå i samhället.
Detta är en ledarkrönika. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Stora delar av det offentliga Sverige har tittat åt sidan och ägnat sig åt annat. Torsdagens beväpnade fritagning av en 17-årig mördare som skjutsades till folktandvården i Södertälje är ett ruggigt lärorikt exempel på hur den svenska problembilden ser ut.
För ett år sedan mördade den nu fritagne 17-åringen en helt oskyldig man på ett gym i Stockholm. Mördaren dömdes till 2, 5 års vård på ett statligt ungdomshem. Under de månader då 17-åringen utreddes som misstänkt för mordet beviljades han svenskt medborgarskap av Migrationsverket. 17-åringen kördes till folktandvården av obeväpnad personal från kriminalvården. "Det är en skandal", sa statsminister Ulf Kristersson i riksdagen på torsdagen. "Vi här i riksdagens kammare" har ett stort ansvar, sa Kristersson. Så är det. Som vår grundläggande grundlag regeringsformen slår fast i sin första paragraf: "Den offentliga makten utövas under lagarna". Och lagarna stiftas i riksdagen. De tjänsteutövande myndigheterna Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Migrationsverket har självfallet också ett ansvar.
Varför släpptes den 17-årige mördaren ut i samhället efter bara någon månad på ungdomshemmet? När han ändå släpptes ut; varför fanns inga beväpnade vakter på plats? Hur kan en misstänkt mördare beviljas svenskt medborgarskap? Hur kan ett mord av det här slaget endast rendera ett par års vård på ett ungdomshem?
De svenska kriminalproblemen förmörkas än mer när vi betänker att det bara gått två månader sedan en liknande beväpnad fritagning genomfördes vid Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Då fritogs en ung man som satt i fängelse för mordförsök.
"Naturligtvis reser sig många frågor", sa justitieminister Gunnar Strömmer vid en pressträff angående fritagningarna. Så är det. En viktig byggsten i gangsterstrukturer är att få in medhjälpare på insidan i myndigheter. En av alla frågor som "reser sig" är förstås om korruptionen trängt in på till exempel Kriminalvården?
Gunnar Strömmer har en diger problemlista. Jag förstår det. Ett problem han borde prioritera är ansvarslösheten.Två fritagningar av det här slaget bör märkas i ledningsrummen på berörda myndigheter. Entlediga också gärna justitiekanslern. Helst innan hon hinner bevilja 160 000 kronor i skadestånd till brottslingen som är på rymmen från Norrköping. Hans advokat har nyligen skickat in ansökan. JK: s generositet mot gängkriminella är ett växande trovärdighetsproblem för staten.
fredag 7 april 2023
Svenska Kyrkans grafiska profil
Kommunikationschefens svar om den nya grafiska profilen
"Svenska kyrkans sköld kommer att bli kvar i den nya grafiska profilen", säger kommunikationschef Pia Dahlén.
Nyheten att Svenska kyrkan ska uppdatera sin grafiska profil har mött frågor och en del kritik från församlingsnivå. Kommunikationschef Pia Dahlén svarar.
Som Kyrkans Tidning tidigare berättat pågår just nu arbetet med att förnya Svenska kyrkans grafiska profil. Tanken är att den nya grafiska profilen ska fungera bättre i digitala kanaler. Kommunikationschef Pia Dahlén svarar nedan på frågor som har med processen att göra.
När ska en ny grafisk profil sjösättas?
- Det vet inte vi än, vi är ännu i beredningsfasen. Min bästa gissning beslut framåt sommaren. Vi vet inte än vad eller när. Vi ska ha en diskussion med kyrkostyrelsen 20 april och sedan träffa biskopsmötet och stiftsdirektorer och fortsätta beredningen. Det bli en dialog under våren.
Du beskrev i ditt mejlsvar i en tidigare artikel i Kyrkans tidning att en anledning att förändra den grafiska profilen handlar om digitaliseringen. Hur menar du då?
- 2000-talet var det tryckta mediet viktigast. Det har hänt så mycket i det digitala landskapet och ibland har vi fått klämma in vår logotyp med skohorn. Vi behövde fundera på hur vi kan komma fram bättre i det digitala formatet.
Finns det fler orsaker att förändra den grafiska profilen?
- Idag har vi en profil som innehåller många delar med bilder, illustrationer, typografi. Svenska kyrkans symbol är ju skölden med texten Svenska kyrkan. Skölden och texten Svenska kyrkan tog kyrkostyrelsen beslut om 2005 och den ser likadan ut idag. Men vi har löpande uppdaterat delar i den grafiska profilen, så som färgpalett och typografi, senast 2018 när vi fick önskemål från församlingar och pastorat om att profilen behövde bli lite piggare för att passa barn- och ungdomsverksamheten. Vårt uppdrag är tydligt: vi ska stötta och främja det som stift, pastorat och församlingar gör. Nu har vi en ny kluring som församlingarna har gjort oss uppmärksamma på. Under namnet Svenska kyrkan står församlingarnas namn, men nu finns det så många andra behov att beskriva verksamheten än med församlingarnas namn.
Min kommentar:
Kommunikationsfanatikerna på Svenska Kyrkans Nationella kansli förstår inte att Svenska Kyrkan är församlingarna!
Hierarkin är en upp-och-ned-vänd pyramid med kyrkokansliet längst ned men kommunikatörerna tror att de är i spetsen upptill!
Med hjälp av Novus har Svenska kyrkan gjort en undersökning för att kunna dra slutsatser inför arbetet med den nya grafiska profilen. Bland annat kunde det slås fast att skölden är väl känd bland unga. Bilden är ett förslag på hur den nya grafiska profilen skulle kunna se ut. Bild: Svenska kyrkan
Vilka nya behov handlar det om?
- Det finns så många platser så som enskilda kyrkors namn eller ett diakonins hus. Runt hörnet har vi ju också begravningsbyråverksamheten. Hur ska vi kunna kommunicera det församlingarna tycker är viktigt att berätta och som inte bara är församlingens eller pastoratets namn. Det klurar vi på.
Men skölden blir kvar?
- Ja, vi har gjort undersökning med hjälp av Novus. Den visade att skölden är välkänd även hos unga människor.
Finns det något i bakgrunden till en ny profil att det har varit spretigt och att församlingar har gjort som de vill?
- Det är inte någon huvudanledning. Svenska kyrkan är ju en organisation som bygger på frivillighet men som kan bli tydligare i kommunikation och vi kan ge riktlinjer och verktyg. Vi ska uppträda på ett sånt sätt att vi får större genomförandekraft.
Finns det en risk att en grafisk profil dödar kreativiteten hos enskilda församlingar?
- Det tror jag absolut inte. Innehållet ska alltid produceras där det viktiga arbetet sker i församlingarna. Det är upp till dem att välja bilder och manér, vi kan hjälpa till att förenkla och ge råd ”Här kan man ha bildruta eller en logotyp”. Det finns inte en risk att allt blir likriktat utan det ska finnas olika uttryck.
Kan det bli så att någon från er hör av sig om ni ser att en församling ”gör fel” i förhållande till den grafiska profilen?
- Vi ska aldrig bli kommunikationspoliser. Redan nu får vi jättemycket frågor. Vi vill vägleda på ett bra sätt och ge förslag hur man kan lösa utmaningar.
Kommer församlingar, pastorat och stift nu att behöva byta och kassera trycksaker?
- Det ska inte slängas eller kasseras material. Oavsett var det här landar är det möjligtvis en varsam uppdatering. Ny grafisk profil kan anammas när det görs ett nytt material
Vi har fått in synpunkter till Kyrkans Tidning efter den förra artikeln att stift, pastorat och församlingar nu måste inordna sig i något som kommer uppifrån trots att Svenska kyrkan är organiserad med församlingen som bas. Vad säger du om det?
- Jag förstår finns en sån rädsla, det är olyckligt och kanske har det historiska perspektiv. Men vårt uppdrag på den nationella nivån är att stötta och främja och ge hjälpmedel till något som både kan användas i det stora pastoratet eller den lilla församlingen. Vi har lyssnat till församlingarna under många år. Svenska kyrkan är ingen koncern.
Har församlingar, pastorat och stift varit delaktiga i förarbetet?
- Ja vi har en referensgrupp från församlingar, pastorat och stift om utmaningen och behoven framåt. Vi har även kontakt med kommunikatörer på flera nivåer.
Vad händer nu?
- Vi talar vid flera tillfällen med styrande organ, arbetet kommer inte att ske skyndsamt.
Hur mycket kommer det att kosta?
- Fram tills nu har det kostat ett par hundra tusen kronor att ta fram ett underlag som även innehåller undersökningen från Novus. Men eftersom inga beslut är tagna och vi inte vet var det här landar är det för tidigt att säga något om total budget ännu.
Finns det någon reklambyrå anlitad?
- Vi har tagit viss hjälp utifrån av Identity work.
Vad hoppas du på att en ny grafisk profil ska ge?
- Som med allt vårt stöd hoppas jag det ska förenkla för församlingarna och att det ska bidra till kommunikationsarbetet lokalt. Jag hoppas att eventuella varsamma justeringar ska svara mot de behov som församlingarna har och lösa de utmaningar församlingarna berättar att de har med dagens grafiska profil.
Med hjälp av Novus har Svenska kyrkan gjort en undersökning för att kunna dra slutsatser inför arbetet med den nya grafiska profilen. Bland annat kunde det slås fast att skölden är väl känd bland unga. Bilden är ett förslag på hur den nya grafiska profilen skulle kunna se ut. Bild: Svenska kyrkan
Vilka nya behov handlar det om?
- Det finns så många platser så som enskilda kyrkors namn eller ett diakonins hus. Runt hörnet har vi ju också begravningsbyråverksamheten. Hur ska vi kunna kommunicera det församlingarna tycker är viktigt att berätta och som inte bara är församlingens eller pastoratets namn. Det klurar vi på.
Men skölden blir kvar?
- Ja, vi har gjort undersökning med hjälp av Novus. Den visade att skölden är välkänd även hos unga människor.
Finns det något i bakgrunden till en ny profil att det har varit spretigt och att församlingar har gjort som de vill?
- Det är inte någon huvudanledning. Svenska kyrkan är ju en organisation som bygger på frivillighet men som kan bli tydligare i kommunikation och vi kan ge riktlinjer och verktyg. Vi ska uppträda på ett sånt sätt att vi får större genomförandekraft.
Finns det en risk att en grafisk profil dödar kreativiteten hos enskilda församlingar?
- Det tror jag absolut inte. Innehållet ska alltid produceras där det viktiga arbetet sker i församlingarna. Det är upp till dem att välja bilder och manér, vi kan hjälpa till att förenkla och ge råd ”Här kan man ha bildruta eller en logotyp”. Det finns inte en risk att allt blir likriktat utan det ska finnas olika uttryck.
Kan det bli så att någon från er hör av sig om ni ser att en församling ”gör fel” i förhållande till den grafiska profilen?
- Vi ska aldrig bli kommunikationspoliser. Redan nu får vi jättemycket frågor. Vi vill vägleda på ett bra sätt och ge förslag hur man kan lösa utmaningar.
Kommer församlingar, pastorat och stift nu att behöva byta och kassera trycksaker?
- Det ska inte slängas eller kasseras material. Oavsett var det här landar är det möjligtvis en varsam uppdatering. Ny grafisk profil kan anammas när det görs ett nytt material
Vi har fått in synpunkter till Kyrkans Tidning efter den förra artikeln att stift, pastorat och församlingar nu måste inordna sig i något som kommer uppifrån trots att Svenska kyrkan är organiserad med församlingen som bas. Vad säger du om det?
- Jag förstår finns en sån rädsla, det är olyckligt och kanske har det historiska perspektiv. Men vårt uppdrag på den nationella nivån är att stötta och främja och ge hjälpmedel till något som både kan användas i det stora pastoratet eller den lilla församlingen. Vi har lyssnat till församlingarna under många år. Svenska kyrkan är ingen koncern.
Har församlingar, pastorat och stift varit delaktiga i förarbetet?
- Ja vi har en referensgrupp från församlingar, pastorat och stift om utmaningen och behoven framåt. Vi har även kontakt med kommunikatörer på flera nivåer.
Vad händer nu?
- Vi talar vid flera tillfällen med styrande organ, arbetet kommer inte att ske skyndsamt.
Hur mycket kommer det att kosta?
- Fram tills nu har det kostat ett par hundra tusen kronor att ta fram ett underlag som även innehåller undersökningen från Novus. Men eftersom inga beslut är tagna och vi inte vet var det här landar är det för tidigt att säga något om total budget ännu.
Finns det någon reklambyrå anlitad?
- Vi har tagit viss hjälp utifrån av Identity work.
Vad hoppas du på att en ny grafisk profil ska ge?
- Som med allt vårt stöd hoppas jag det ska förenkla för församlingarna och att det ska bidra till kommunikationsarbetet lokalt. Jag hoppas att eventuella varsamma justeringar ska svara mot de behov som församlingarna har och lösa de utmaningar församlingarna berättar att de har med dagens grafiska profil.
torsdag 6 april 2023
Kompetensregnet 2015
Öppna era hjärtan var ett sommartal, som hölls den 16 augusti 2014 vid Norrmalmstorg, av den svenske politikern Fredrik Reinfeldt (M), som då var statsminister.
Ett år senare strömmade 100-tusentals människor in i Sverige utan att några integreringsplaner fanns.
36000 av dessa kallades ensamkommande barn fast de var män från Iran och Afghanistan.
De kostade samhället nära 100 miljarder! (100000000000kr)
Tidigare bloggat om kompetensregnet här.
”SVT borde ha nämnt att endast 0.3 procent av de nyanlända har forskarutbildning”
PUBLICERAD 5 JUNI 2015
SVT OPINION ARKIV · ”SVT målar upp bilden att ”in i landet strömmar färdigutbildade ingenjörer, läkare och ekonomer”. Det är manipulativt att utgå från siffror som inkluderar korta yrkesutbildningar men ge sken av att det rör sig om högutbildade”, skrev Tino Sanandaji på SVT Opinion i juni 2015.
Tino Sanandaji
Forskare, PhD University of Chicago
SVT hävdade nyligen att mer än var tredje syrisk flykting är högutbildad, och målade upp bilden av ett kompetensregn. Uppgiften stämmer inte och bygger på en knasig definition av högutbildad där även enkla yrkesutbildningar har räknats in.
I Sverige betyder dock högutbildad högskoleutbildad, någon med ett par års mekanikträning i den syriska militären betraktas inte som högutbildad. Dagens Industris ledarsida kritisera också SVT:s orimliga definition av högre utbildning.
Det är oklart varför SVT överhuvudtaget ska försöka sig på egna estimat. SCB har redan detaljerad statistik på nyanländas utbildning med den standarddefinition som gäller i Sverige.
Enligt SCB är ungefär 10 procent av nyanlända syrier i arbetsför ålder högutbildade jämfört med ungefär 25 procent av totalbefolkningen.
SCB:s uppgifter bygger i huvudsak på självrapporterade enkäter till nyanlända. Det finns ingen fördel att överdriva sin utbildning i en statistisk enkät, och erfarenhet tyder på att de flesta är ärliga.
Frågan om validering är ett senare steg och separat från detta. Det krävs vare sig validering eller dokumentation för att räknas som högutbildad i statistiken, det räcker med självrapportering.
Även Arbetsförmedlingen samlar in data på nyanländas utbildning. I stället för standarddefinitionen redovisar AMS en egen definition på högutbildad där även yrkesutbildningar räknas in.
Det är AMS definition som SVT har använt: ”Med högutbildade menar vi de personer som har uppgett att de har studerat upp till två år eller längre än två år på eftergymnasial nivå”
Utbildningsdepartementet förklarar dock ”all eftergymnasial utbildning är inte högskoleutbildning”. Eftergymnasial utbildning inkluderar även enklare yrkesutbildningar.
Distinktionen är viktig för att den svenska arbetsmarknaden historisk bara har värderat det senare. Enligt SCB förvärvsarbetar endast 57 procent av syrier med korta eftergymnasiala utbildningar.
Svenska arbetsgivare betraktar inte en kort yrkesutbildning som likvärdig med en civilingenjörsexamen.
Det är manipulativt att utgå från siffror som inkluderar korta yrkesutbildningar med ge sken av att det rör sig om högutbildade. SVT målar upp bilden att ”in i landet strömmar färdigutbildade ingenjörer, läkare och ekonomer”.
Hur många läkare brukar ha två års utbildning? I själva verket är endast några enstaka procent av de nyanlända läkare och civilingenjörer. SVT skriver på samma sätt: ”Det regnar kompetens över Sverige just nu. Studieår, doktorsavhandlingar och tunga examina”.
SVT borde här ha nämnt att endast 0.3 procent av de nyanlända har forskarutbildning.
Flyktingars utbildningsnivå har endast ökat marginellt de senaste åren. Det är märkligt att Arbetsförmedlingens sätt att beskriva samma underliggande siffror förändrats dramatisk för att beskriva ungefär.
En orsak kan vara att AMS leds av en ny generaldirektör med bakgrund som socialdemokratisk politiker. Jag har frågat AMS hur stor andel av de nyanlända som skulle räknas som högutbildade med SCB:s definition samt hur många som är läkare.
Trots offentlighetsprincipen vägrar myndigheten lämna ut dessa uppgifter. Det är egendomligt att andelen högutbildade nyanlända blivit en statshemlighet.
Desperata läget i Filipstad efter flyktingkrisen – inrikesfödda lämnar kommunen
UPPDATERAD 30 AUGUSTI 2019PUBLICERAD 28 AUGUSTI 2019
UPPDRAG GRANSKNING · I Filipstad larmar kommunanställda om en allt mer desperat situation. Uppdrag gransknings genomgång av statistiken vittnar om varför. Den visar att inrikesfödda i arbetsför ålder lämnar kommunen – samtidigt som arbetslösheten är skyhög i den utrikesfödda befolkningen. Men jobben som finns kan de arbetslösa inte få. Och nu riskerar kommunen att gå back med 30 miljoner kronor.
Hösten 2015. Tusentals flyktingar söker asyl i Sverige varje vecka.
Filipstad i Värmland är en av de kommuner som tar emot flest flyktingar i förhållande till sin folkmängd. Entreprenören Bert Karlsson har på kort tid öppnat tre nya asylboenden och kommunen protesterar.
På asylboendena träffar Uppdrag granskning flyktingar som riskerat sina liv på resan till Sverige. Många är traumatiserade och oroliga för nära och kära i hemlandet, men också för vad som skulle hända i det nya landet.
Snart fyra år senare är asylboendena borta. Kvar finns tomma byggnader – och en kommun i kris. Sedan några år tillbaka har kostnaderna för ekonomiskt bistånd tredubblats och arbetslösheten bland de utrikesfödda är skyhög.
2018 betalade Filipstad ut nära 30 miljoner kronor i ekonomiskt bistånd. För 2019 är prognosen 31 miljoner. Foto: SVT
“Riskerar att hamna i ett evigt utanförskap”
I kommunernas senaste ekonomirapport beskriver kommunchefen Claes Hultgren läget:
“I Filipstad bor cirka 750 vuxna individer med ursprung i Syrien, Somalia, Eritrea, Afghanistan och Irak. [...] I denna grupp är arbetslösheten och bidragsberoendet mycket högt, samtidigt som utbildningsnivåerna är mycket låga. Denna grupp riskerar att hamna i ett evigt utanförskap som redan nu belastar den kommunala ekonomin tungt.”
– Många av de här personerna har inte förutsättningar egentligen för att komma ut på arbetsmarknaden, säger Claes Hultgren.
För att?
– Nej, man är för gammal kanske och är analfabet, eller har väldigt låg utbildningsnivå. Vi måste då acceptera att det blir en del människor som kommer att ha behov av samhällets stöd för sin försörjning.
Och aldrig komma ut i arbete?
– Jag tror man måste inse att så är det.
En grupp minskar fortfarande
2012 inträffade något som inte hänt i Filipstad på över 50 år – den negativa befolkningstrenden vände och antalet invånare ökade. Men när Uppdrag granskning bryter ner statistiken framgår ett annat mönster.
Det är bara den utrikesfödda befolkningen som ökar, samtidigt har utflyttningen av inrikesfödda personer fortsatt. Mellan 2012 och 2018 har den inrikesfödda gruppen minskat med 640 personer, samtidigt som den utrikesfödda ökat med 963.
– Vi håller på och byter befolkning. Det kan man tycka vad man vill om, det beror på hur man är lagd. Men det är bara konstaterande av fakta att det faktiskt är det vi håller på att göra och då måste vi förhålla oss till det, säger Jim Frölander, integrationsansvarig i Filipstad.
Statistiken visar också att inrikesfödda personer i arbetsför ålder (20-64 år) väljer att flytta – det vill säga de som drar in de största skatteintäkterna till kommunen.
Uppdrag gransknings analys visar att utflyttningen skett i alla åldrar, utom bland de som är allra närmast pensionen:
Minskningen av inrikesfödda invånare i arbetsför ålder kan tyckas vara små siffror, men för en liten kommun som Filipstad är det stora förändringar. Foto: SVT
“Det behövs resurser”
En som väljer att flytta är Caroline Eriksson, född och uppvuxen i Filipstad. Sedan några år tillbaka driver hon en blomsterbutik vid torget.
– Det har varit väldigt bra att växa upp i Filipstad. Det är en liten stad, men jag tycker det ligger bra till. Det finns mycket fritidsaktiviteter, vi har jättefina skidspår på vintern. När jag var yngre hade vi ställen man kunde gå ut på, men för dagens ungdomar som är 18 och äldre finns det inte så många ställen. Det kanske gör att de större städerna lockar mer, säger Caroline Eriksson.
När Uppdrag granskning besöker kommunstyrelsens möte presenterar kommunchefen besparingar på cirka 30 miljoner kronor. Socialdemokratiske kommunalrådet Per Gruvberger (S) har styrt i 16 år i Filipstad.
Han kräver nu att staten går in och tar sitt ansvar.
– Det behövs resurser och en nationell utjämning för att klara det här uppdraget som uppstod på grund av hur vi organiserade vårt asylmottagande under en viss tidsperiod.
Ministern: Vi kommer att behöva öka resurserna
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) utlovar statligt stöd till Filipstad.
– Sverige har inga problem som vi inte kan lösa om vi hjälps åt, säger Ardalan Shekarabi (S) till Uppdrag granskning.
Men vad säger du till kommunpolitikerna som i princip nästan har gett upp?
– Ja, jag har daglig kontakt med de politikerna. Det de efterlyser är mer resurser och bättre fördelning – det kommer träda i kraft redan första januari. Det kommer inte lösa alla problem. Vi kommer att behöva öka resurserna under de kommande åren, det är ingen tvekan om det.
Tidigare bloggat om kompetensregnet här.
PUBLICERAD 5 JUNI 2015
SVT OPINION ARKIV · ”SVT målar upp bilden att ”in i landet strömmar färdigutbildade ingenjörer, läkare och ekonomer”. Det är manipulativt att utgå från siffror som inkluderar korta yrkesutbildningar men ge sken av att det rör sig om högutbildade”, skrev Tino Sanandaji på SVT Opinion i juni 2015.
Tino Sanandaji
Forskare, PhD University of Chicago
SVT hävdade nyligen att mer än var tredje syrisk flykting är högutbildad, och målade upp bilden av ett kompetensregn. Uppgiften stämmer inte och bygger på en knasig definition av högutbildad där även enkla yrkesutbildningar har räknats in.
I Sverige betyder dock högutbildad högskoleutbildad, någon med ett par års mekanikträning i den syriska militären betraktas inte som högutbildad. Dagens Industris ledarsida kritisera också SVT:s orimliga definition av högre utbildning.
Det är oklart varför SVT överhuvudtaget ska försöka sig på egna estimat. SCB har redan detaljerad statistik på nyanländas utbildning med den standarddefinition som gäller i Sverige.
Enligt SCB är ungefär 10 procent av nyanlända syrier i arbetsför ålder högutbildade jämfört med ungefär 25 procent av totalbefolkningen.
SCB:s uppgifter bygger i huvudsak på självrapporterade enkäter till nyanlända. Det finns ingen fördel att överdriva sin utbildning i en statistisk enkät, och erfarenhet tyder på att de flesta är ärliga.
Frågan om validering är ett senare steg och separat från detta. Det krävs vare sig validering eller dokumentation för att räknas som högutbildad i statistiken, det räcker med självrapportering.
Även Arbetsförmedlingen samlar in data på nyanländas utbildning. I stället för standarddefinitionen redovisar AMS en egen definition på högutbildad där även yrkesutbildningar räknas in.
Det är AMS definition som SVT har använt: ”Med högutbildade menar vi de personer som har uppgett att de har studerat upp till två år eller längre än två år på eftergymnasial nivå”
Utbildningsdepartementet förklarar dock ”all eftergymnasial utbildning är inte högskoleutbildning”. Eftergymnasial utbildning inkluderar även enklare yrkesutbildningar.
Distinktionen är viktig för att den svenska arbetsmarknaden historisk bara har värderat det senare. Enligt SCB förvärvsarbetar endast 57 procent av syrier med korta eftergymnasiala utbildningar.
Svenska arbetsgivare betraktar inte en kort yrkesutbildning som likvärdig med en civilingenjörsexamen.
Det är manipulativt att utgå från siffror som inkluderar korta yrkesutbildningar med ge sken av att det rör sig om högutbildade. SVT målar upp bilden att ”in i landet strömmar färdigutbildade ingenjörer, läkare och ekonomer”.
Hur många läkare brukar ha två års utbildning? I själva verket är endast några enstaka procent av de nyanlända läkare och civilingenjörer. SVT skriver på samma sätt: ”Det regnar kompetens över Sverige just nu. Studieår, doktorsavhandlingar och tunga examina”.
SVT borde här ha nämnt att endast 0.3 procent av de nyanlända har forskarutbildning.
Flyktingars utbildningsnivå har endast ökat marginellt de senaste åren. Det är märkligt att Arbetsförmedlingens sätt att beskriva samma underliggande siffror förändrats dramatisk för att beskriva ungefär.
En orsak kan vara att AMS leds av en ny generaldirektör med bakgrund som socialdemokratisk politiker. Jag har frågat AMS hur stor andel av de nyanlända som skulle räknas som högutbildade med SCB:s definition samt hur många som är läkare.
Trots offentlighetsprincipen vägrar myndigheten lämna ut dessa uppgifter. Det är egendomligt att andelen högutbildade nyanlända blivit en statshemlighet.
Desperata läget i Filipstad efter flyktingkrisen – inrikesfödda lämnar kommunen
UPPDATERAD 30 AUGUSTI 2019PUBLICERAD 28 AUGUSTI 2019
UPPDRAG GRANSKNING · I Filipstad larmar kommunanställda om en allt mer desperat situation. Uppdrag gransknings genomgång av statistiken vittnar om varför. Den visar att inrikesfödda i arbetsför ålder lämnar kommunen – samtidigt som arbetslösheten är skyhög i den utrikesfödda befolkningen. Men jobben som finns kan de arbetslösa inte få. Och nu riskerar kommunen att gå back med 30 miljoner kronor.
Hösten 2015. Tusentals flyktingar söker asyl i Sverige varje vecka.
Filipstad i Värmland är en av de kommuner som tar emot flest flyktingar i förhållande till sin folkmängd. Entreprenören Bert Karlsson har på kort tid öppnat tre nya asylboenden och kommunen protesterar.
På asylboendena träffar Uppdrag granskning flyktingar som riskerat sina liv på resan till Sverige. Många är traumatiserade och oroliga för nära och kära i hemlandet, men också för vad som skulle hända i det nya landet.
Snart fyra år senare är asylboendena borta. Kvar finns tomma byggnader – och en kommun i kris. Sedan några år tillbaka har kostnaderna för ekonomiskt bistånd tredubblats och arbetslösheten bland de utrikesfödda är skyhög.
2018 betalade Filipstad ut nära 30 miljoner kronor i ekonomiskt bistånd. För 2019 är prognosen 31 miljoner. Foto: SVT
“Riskerar att hamna i ett evigt utanförskap”
I kommunernas senaste ekonomirapport beskriver kommunchefen Claes Hultgren läget:
“I Filipstad bor cirka 750 vuxna individer med ursprung i Syrien, Somalia, Eritrea, Afghanistan och Irak. [...] I denna grupp är arbetslösheten och bidragsberoendet mycket högt, samtidigt som utbildningsnivåerna är mycket låga. Denna grupp riskerar att hamna i ett evigt utanförskap som redan nu belastar den kommunala ekonomin tungt.”
– Många av de här personerna har inte förutsättningar egentligen för att komma ut på arbetsmarknaden, säger Claes Hultgren.
För att?
– Nej, man är för gammal kanske och är analfabet, eller har väldigt låg utbildningsnivå. Vi måste då acceptera att det blir en del människor som kommer att ha behov av samhällets stöd för sin försörjning.
Och aldrig komma ut i arbete?
– Jag tror man måste inse att så är det.
En grupp minskar fortfarande
2012 inträffade något som inte hänt i Filipstad på över 50 år – den negativa befolkningstrenden vände och antalet invånare ökade. Men när Uppdrag granskning bryter ner statistiken framgår ett annat mönster.
Det är bara den utrikesfödda befolkningen som ökar, samtidigt har utflyttningen av inrikesfödda personer fortsatt. Mellan 2012 och 2018 har den inrikesfödda gruppen minskat med 640 personer, samtidigt som den utrikesfödda ökat med 963.
– Vi håller på och byter befolkning. Det kan man tycka vad man vill om, det beror på hur man är lagd. Men det är bara konstaterande av fakta att det faktiskt är det vi håller på att göra och då måste vi förhålla oss till det, säger Jim Frölander, integrationsansvarig i Filipstad.
Statistiken visar också att inrikesfödda personer i arbetsför ålder (20-64 år) väljer att flytta – det vill säga de som drar in de största skatteintäkterna till kommunen.
Uppdrag gransknings analys visar att utflyttningen skett i alla åldrar, utom bland de som är allra närmast pensionen:
Minskningen av inrikesfödda invånare i arbetsför ålder kan tyckas vara små siffror, men för en liten kommun som Filipstad är det stora förändringar. Foto: SVT
“Det behövs resurser”
En som väljer att flytta är Caroline Eriksson, född och uppvuxen i Filipstad. Sedan några år tillbaka driver hon en blomsterbutik vid torget.
– Det har varit väldigt bra att växa upp i Filipstad. Det är en liten stad, men jag tycker det ligger bra till. Det finns mycket fritidsaktiviteter, vi har jättefina skidspår på vintern. När jag var yngre hade vi ställen man kunde gå ut på, men för dagens ungdomar som är 18 och äldre finns det inte så många ställen. Det kanske gör att de större städerna lockar mer, säger Caroline Eriksson.
När Uppdrag granskning besöker kommunstyrelsens möte presenterar kommunchefen besparingar på cirka 30 miljoner kronor. Socialdemokratiske kommunalrådet Per Gruvberger (S) har styrt i 16 år i Filipstad.
Han kräver nu att staten går in och tar sitt ansvar.
– Det behövs resurser och en nationell utjämning för att klara det här uppdraget som uppstod på grund av hur vi organiserade vårt asylmottagande under en viss tidsperiod.
Ministern: Vi kommer att behöva öka resurserna
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) utlovar statligt stöd till Filipstad.
– Sverige har inga problem som vi inte kan lösa om vi hjälps åt, säger Ardalan Shekarabi (S) till Uppdrag granskning.
Men vad säger du till kommunpolitikerna som i princip nästan har gett upp?
– Ja, jag har daglig kontakt med de politikerna. Det de efterlyser är mer resurser och bättre fördelning – det kommer träda i kraft redan första januari. Det kommer inte lösa alla problem. Vi kommer att behöva öka resurserna under de kommande åren, det är ingen tvekan om det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)